TERAPIGRUPP INFEKTION
Tonsillit-rekommendationer
Handläggning av patienter (≥3 år) med halsont
Diagnostiska kriterier (Centorkriterier)
1.Feber >38,5°
2.Ingen hosta
3.Förstorade, ömmande lymfkörtlar i käkvinklarna
4.Beläggning på tonsillerna (hos barn 3–6 år räcker svullna, rodnade tonsiller)
0–2 kriterier
3–4 kriterier
Överväger fördelarna med antibiotika
vid positiv snabbtest för GAS?
NEJ
Inget snabbtest för GAS
Ta snabbtest för GAS
Negativt*
Symtomatisk behandling
vid behov
JA
Positivt
Antibiotika och vid behov
symtomatisk behandling
*Negativt test för GAS kan förväntas hos cirka 50% av alla med 3–4 Centorkriterier
Överväg då andra diagnoser (oftast virus). Ta inte CRP, antibiotika-behandla ej för
säkerhets skull
• Vid avvikande status eller allmänpåverkan: överväg andra diagnoser, vidare utredning
• Vid kraftig allmänpåverkan: akut remiss till sjukhus
• Hos barn <3 år sällan skäl för GAS-diagnostik, då GAS faryngotonsillit mycket
sällsynt
TERAPIGRUPP INFEKTION
Asymtomatisk bakteriuri (ABU)
hos äldre
• 30–50% av patienter i särskilda boende är koloniserade med bakterier i
urinen utan att ha cystitsymtom s k asymtomatisk bakterieuri
Dessa patienter ska inte behandlas med antibiotika då:
• behandling inte leder till minskat insjuknande i pyelonefrit, symtomgivande
UVI eller i minskad mortalitet eller morbiditet i annan sjukdom
• antalet feberepisoder inte minskar om ABU behandlas
• man inte har kunnat påvisa något samband mellan ospecifika förändringar i
allmäntillstånd såsom fall, konfusion, oro, dålig aptit, plötslig inkontinens och
förekomst av bakterier i urinen om inte feber samtidigt förekommer
• behandling enbart leder till en ökad antibiotikaresistens!
Referenser •Nicole LE. Antimicrobial resistance in long-term facilities. Future Microbiol. 7;171-74, 2012.
•Nicolle LE. Urinary tract infections in elderly. Clin.Geriatr. Med. 25;423-36, 2009.
•Sundvall PD & Gunnarsson K. Urine culture doutful in determining etiology of diffuse symptoms among elderly inidividuals:
a cross-sectional study of 32 nursing homes. BMC Family Practice 2011;12:36.
•Ref. Sundvall, Pär-Daniel. ”Diagnostic aspects of urinary tract infections among elderly residents of nursing homes
•Avhandling Göteborgs universitet, 2014
TERAPIGRUPP INFEKTION
Jag tål inte penicillin…???
Slutsats
Bakgrund
Endast 10-15% av de som uppger att de inte
tål penicillin har en äkta allergi, och efter fördjupad anamnes kan läkare ofta tryggt förskriva penicillin. Ibland krävs vidare utredning
i form av provokation, RAST eller pricktest.
5-10% av befolkningen uppger att de inte tål penicillin. Detta är ett påstående som bör penetreras närmare! Alternativen till betalaktamantibiotika är
nämligen sämre ur ekologisk synvinkel, driver resistensen mer, har fler
biverkningar och är dyrare. Genom att stämplas som penicillinallergisk
berövas patienten flertalet av våra bästa preparat mot vanliga luftvägsinfektioner.
Anamnes
Anamnesen är den viktigaste delen av utredningen. Att inte tåla penicillin
kan för patienten betyda allt från magbesvär till anafylaxi. Viktiga frågor att
ställa är:
På vilket sätt tål du inte penicillin?
När var detta?
Vilket preparat fick du?
Vad behandlades du för?
Hur länge hade du tagit antibiotika när symptomen uppträdde?
Vidtog man någon åtgärd då?
Gastrointestinala biverkningar beror oftast på en rubbad tarmflora och
har sällan allergisk bakgrund. Det är en pedagogisk uppgift för läkaren att
förklara att besvären är en bieffekt snarare än en biverkan och att alternativa
preparat oftast är bredare och har en än mer uttalad effekt på tarmen.
Ospecifika utslag ses oftast hos barn, särskilt i samband med virusinfektion. Om klåda saknas eller är lindrig kan behandlingen fortsätta och man
behöver inte avråda från framtida behandling med samma preparat.
Vid utslag med uttalad klåda eller lindrig urtikaria under de tre första
behandlingsdygnen ska behandlingen avbrytas. Om fortsatt indikation för
behandling med antibiotika föreligger, ska alternativt preparat ges, och i
efterförloppet ska patienten utredas. Om reaktionen uppkommer efter mer
än 72 timmars behandling är den inte IgE-medierad, och cefalosporiner kan
därför ges.
Vid kraftig urtikaria, led- eller ansiktssvullnad – avbryt behandlingen
och ompröva behovet av antibiotika. Recidivrisk föreligger, varför patienten
bör utredas!
Anafylaxi eller mukokutant syndrom – avbryt behandlingen och ompröva
behovet av antibiotika. Varningsmärk journalen och avråd från framtida
behandling med penicillin, och pga risk för korsreaktion även från behandling
med cefalosporiner.
Allvarliga allergiska reaktioner uppträder oftast tidigt under
behandlingen!
Utredning
Utredning kan ske i form av RAST, pricktest eller övervakad provokation.
RAST är enkelt att ta men har en lägre sensitivitet och specificitet än andra
metoder.
RAST bör utföras 2 veckor – 6 månader efter den misstänkta allergiepisoden.
Pricktest inklusive intrakutantest har en högre sensitivitet och specificitet
och ett längre tidsfönster än RAST, men utförs endast på specialistkliniker.
Provokation kan utföras när misstanken om äkta allergi är liten. I infektionsfritt skede och med adrenalin och kortison till hands ges patienten penicillin i
otit/sinuitdos och övervakas i en timme.
