SPRÅK OCH POLITIK
Svenskan
och svenskheten
LEIGH OAKES
Debatten om svensk språkpolitik och utredningen Mål i mun borde ses i ett bredare
sammanhang. Håller svenskarna på att ändra
inställning till förhållandet mellan språk och
nation? Ja, svarar Leigh Oakes, universitetslektor vid Queen Mary, University of London,
som jämfört språk och nationell identitet i
Frankrike och Sverige. Svenska gymnasister
visar sig i hans undersökning vara lika
språkpatriotiska som franska.
S
verige brukar ofta anföras som ett exempel på de språkliga effekterna av
globaliseringen. Det stora genomslaget för engelska inom vissa områden har
fått många iakttagare att påpeka att detta
språk blivit ett andraspråk, d.v.s. ett språk
som svenskarna behöver för att klara av en
30 SPRÅKVÅRD 3/03
del uppgifter i vardagen. Andra har till
och med förutspått ett regelrätt språkbyte
från svenska till engelska. Men när internationalisering övergår till globalisering
förskjuts tyngdpunkten från ökade kontakter mellan stater till ett starkt tryck i
riktning mot homogenitet, och som en
reaktion kan då paradoxalt nog en strävan
efter kulturell heterogenitet iakttas på
många ställen runt om i världen. Ekonomiska globaliseringsteorier har underskattat betydelsen av identitetsfrågorna.
Man kan se en tendens till nationella
återuppvaknanden, t.ex. i Sverige. Det har
i sin tur betydelse för hur svenskarna uppfattar sitt språk (Oakes 2003).
Efter andra världskriget spred sig idén
att svenskarna saknade nationalkänsla; att
de snarast gav uttryck för en ”negativ” eller ”omvänd” nationalism blev en utbredd
föreställning som kan höras än i dag. Där-
med blev också det svenska språkets sym- nationella sammanhang.” Sker en liknanboliska roll starkt reducerad. Bara till för de omsvängning på gräsrotsnivå?
några år sedan lyste språket med sin frånI en undersökning av språk och natiovaro i svensk kulturpolitik. Ännu har inte nell identitet bland gymnasister i Sverige
Kulturdepartementet fört upp språket på (234 personer) och Frankrike (187 persolistan över sina särskilda ansvarsområden ner) kunde jag visa att de svenska gymnapå samma sätt som t.ex. konst, film, dans, sisterna företedde en stark nationell och
musik, kulturarv, arkitektur och formgiv- språklig medvetenhet (Oakes 2001). I
ning eller medier.
många fall var dessa resultat till och med
Men det fanns en viss tvetydighet i mer påtagliga än i Frankrike. Det kan förnedtoningen av den svenska nationalis- våna, eftersom Frankrike ofta anförs som
men. Sverige uppvisade ett nytt slags na- det typiska exemplet på ett starkt samtionalism, med modernismen som ideolo- band mellan språk och nationell identitet.
gisk utgångspunkt. För språkets del inne- Gymnasisterna fick exempelvis svara på
bar modernitet för
frågan ”Hur mycket känner
svenskarna att tala
du dig som svensk/fransengelska. Trots en
man?”. De svenska gymnakortlivad oro för
sisterna uttryckte en betydModernitet
svengelska på 1960ligt starkare nationalkänsla
innebar för
talet har hållningen
än sina franska likar. På en
till engelskan på det
skala från 1 till 5 noterade
svenskarna att
hela taget varit myckde i genomsnitt 1,5 jämfört
et gynnsam. Svenskmed 2,3 i Frankrike (skalan
tala engelska.
arna har använt sina
är sådan att ett starkare ingoda engelskkunskastämmande ger lägre siffra:
per som ett inslag i
1 = väldigt mycket, 2 =
uppbygget av en pomycket, 3 = ganska mycket,
sitiv svensk identitet. Engelskan befinner 4 = lite grann, 5 = inte alls). Skillnaden är
sig på många sätt fortfarande högst upp i statistiskt säkerställd. Gymnasisterna
språkhierarkin i Sverige. Men kanske hål- skulle också ta ställning till påståendet
ler läget nu på att förändras.
”Jag är stolt över att vara svensk/fransman”. Här nådde de svenska gymnasisterNationellt återuppvaknande
na på samma sätt ett högre resultat än de
Språkvårds läsare är säkert bekanta med franska: i genomsnitt 1,6 jämfört med 2,4
hur man i officiella och akademiska sam- (1 = helt överens, 2 = delvis överens, 3 =
manhang försöker stärka svenskans ställ- osäker, 4 = inte särskilt överens, 5 = inte
ning i Sverige, i EU och i internationella alls överens); också denna skillnad är stasammanhang. Exempelvis föreslog Kom- tistiskt signifikant.
mittén för svenska språket i sin utredning
För att undersöka styrkan i den språkMål i mun (SOU 2002:27) en ny svensk liga medvetenheten lät jag vidare gymnaspråklag (s. 35). Den första paragrafen ly- sisterna förhålla sig till påståendet ”Frander ”Det svenska språket är huvudspråk i ska/svenska är ett vackert språk”. EmpiSverige och landets officiella språk i inter- riska undersökningar har visat att sådana
SPRÅKVÅRD 3/03 31
värderingar av språk ”inte så mycket åter- Sverige, i likhet med många andra västspeglar inneboende estetiska och språkli- länder, drabbades av på 1980-talet. Den
ga egenskaper som den status och prestige svenska modellen gick in i en kris. Sökansom konventionellt förknippas med språ- det efter nya vägar för att finna en positiv
ken i en viss språkgemenskap” (Giles & svensk identitet fick svenskarna att blicka
Coupland 1991:37–38). Här fanns ingen bakåt, särskilt mot 1800-talets bild av den
skillnad mellan svenska och franska gym- svenska nationen. Man skulle kunna tala
nasister (1,9 i genomsnitt i båda fallen). om en nationell pånyttfödelse. Ofta visar
Inte desto mindre är resultatet anmärk- den sig som ett nyvaknat intresse för
ningsvärt eftersom det visar att språk inte svensk historia och kultur. Exempelvis
fann Ehn m.fl. (1993)
är oviktigt för svensk
att det kom fler publikaidentitet. Mer än så, när
tioner om svensk kultur
gymnasisterna ombads
under 1980-talet än unSvenska
att ta ställning till ett ander hela 1900-talet dessnat påstående, ”Svenska/
gymnasister
förinnan. Detta intresse
franska språket ingår i
har stått sig; det framgår
det svenska/franska kulanser att språket
t.ex. av den ihållande
turarvet”, visade det sig
framgången för Herman
är viktigt för
att de svenska gymnasisLindqvists böcker om
terna återigen instämde i
kulturarvet.
svensk historia och
högre grad än sina fransvenskt kynne. En följd
ska motsvarigheter: 1,4 i
är att språket blir en mer
genomsnitt jämfört med
allmänt erkänd symbol
1,7, en statistiskt signifikant skillnad. Hur ska de svenska resulta- för svensk identitet.
Detta är allmänna iakttagelser. Till
ten förklaras?
För det första kan Sverige för all del ha dem kan fogas belägg för att svenskan
tonat ned sin nationella identitet från och också ses som allt viktigare i de speciella
med 1930-talet, men en ny sorts nationa- sammanhang där den svenska identiteten
lism har utvecklat sig i linje med socialde- byggs upp: det nationella, det europeiska
mokratisk ideologi: Sverige har sett sig och den globala.
själv som världssamvete och ett mönster
för andra länder att ta efter. Med andra Nationellt
ord, Sverige var inte mindre nationalis- I ett nationellt sammanhang konstrueras
tiskt, det bara uttryckte sin nationella den svenska identiteten i motsättning till
identitet på annat sätt. Inom ramen för en infödda eller invandrade minoriteters
sådan identitet kan språket beskrivas som identitet. Visserligen ställde sig de svens”en icke fladdrande fana” (Billig ka gymnasisterna avvisande till påståen1995:40–41), d.v.s. en icke iögonfallande det ”Den svenska skolan bör inte ta ansvar
symbol som ändå dagligen påminner om för hemspråksundervisning” (3,7 i genomsnitt på den femgradiga skalan). Men
den nationella identiteten.
En andra mer spekulativ tolkning ut- negativa attityder blev synliga vid särskilgår från de ekonomiska problem som da minoritetsspråk. Exempelvis höll de
32 SPRÅKVÅRD 3/03
svenska gymnasisterna i allmänhet inte tiskt säkerställd). Skillnaden kan måhänmed om påståendet ”Samiska är ett vack- da förklaras av att det rör sig om två olika
ert språk” (3,3 i genomsnitt). Resultatet typer av minoritetsspråk: invandrarspråk i
kan sägas tyda på att samerna har en vik- Stockholm och inhemska minoritetsspråk
tig roll som negativt betraktade ”andra” i i norra Sverige. Vissa undersökningsreuppbygget av en svensk identitet. Ungefär sultat tyder alltså på att språk används
detsamma var resultatet för arabiskan, som en politiskt korrekt sätt att skilja
som användes i undersökningen som ex- mellan etniska svenskar och icke-svenskempel på invandrarspråk: de svenska ar. Men det måste betonas att det gäller i
gymnasisterna hade en relativt bestämd förhållande till invandrare, inte regionala
uppfattning om att arabiska inte var ett minoriteter. Utifrån detta resultat kan vi
vackert språk (3,8 i genomsnitt).
förstå den diskussion som förekommit
Dessa resultat antyder att den mång- om kunskaper i svenska som villkor för
kulturella ideologi som förespråkas offici- svenskt medborgarskap.
ellt (t.ex. införandet av hemspråksundervisning för minoriteter 1977) inte har Europeiskt
trängt ned på gräsrotsnivå. I ett land där En del av mina resultat tyder också på att
en nationell retorik har hållits tillbaka se- svenskan blir viktigare för den svenska
dan 1930-talet erbjuder språket ett medel identiteten i europeiska sammanhang.
Som väntat ställde sig de
att diskriminera ”den
svenska gymnasisterna
andra” som är mer polipositiva till förslaget
tiskt korrekt än ras eller
”Engelska borde bli EU:s
hudfärg. Ett exempel är
Ungdomarna
officiella språk” (2,4 i geföreställningen om Rinvill inte äventyra
nomsnitt, jämfört med
kebysvenska och dess
3,8 i Frankrike; skillnapåstått negativa effekter
sin språkliga
den är statistiskt signifipå
standardsvenska.
kant). Men svenska och
Gymnasisterna fick ta
identitet i EU.
franska gymnasister inställning till påståendet
stämde i ungefär lika hög
”Svenska språket påvergrad i påståendet ”Den
kas negativt av att det
språkliga
mångfalden
finns många som har
inom EU borde bevaras
svenska som andra
språk”. Vid en första anblick kan det tyck- så mycket som möjligt” (2,0 i Sverige, 1,8
as som om påståendet avvisades: 3,1 i ge- i Frankrike). Trots sin positiva inställning
nomsnitt. Vid en närmare granskning vi- till engelskans roll i EU ansåg alltså ändå
sade det sig dock att just Stockholms- de svenska ungdomarna att deras språkligymnasister höll med om att svenskan ga identitet i detta sammanhang inte fick
påverkades negativt av det faktum att äventyras. Detta är också vad den svenska
många talade den som andraspråk (2,9 i regeringen anser om svenskans ställning i
genomsnitt, i motsats till 3,5 i Kiruna och EU. I exempelvis Riktlinjer för att främja
Malmberget, de två andra städer där upp- svenska språkets ställning i EU-samarbetet
gifterna samlades in; skillnaden är statis- från 1996 fastslog EU-sekretariatet att
SPRÅKVÅRD 3/03 33
”regering och riksdag […] fäster största
vikt vid svenska språkets ställning inom
EU” och att ”svenska språket skall inte
behandlas sämre än andra jämförbara
språk (t.ex. danska, finska, grekiska och
portugisiska)” (EU-sekretariatet 1996:
112). Den hållningen upprepades senare
av Kommittén för svenska språket i Mål i
mun, när den föreslog att regeringen lägger fast officiella riktlinjer för status och
användning av svenska i
EU och rapporterar till
riksdagen varje år om
riktlinjerna följs (s. 115).
filmer dominerar tv- och filmutbudet alltför mycket i Sverige” (3,7 i genomsnitt).
Även om de franska gymnasisterna också
tog avstånd från motsvarande påståenden
om engelska i Frankrike, var deras avståndstagande inte lika starkt.
Slutligen ställde jag frågan om man
kunde se några framtida hot mot svenskan från andra språk. Då svarade 42,9 %
”nej”, 30,9 % ”kanske”, 16,3 procent ”vet
ej” och bara 9,9 % ”ja”.
Bland dem som svarade
”ja” eller ”kanske” nämnde 74,7 % engelskan som
Engelskan är
ett hot. Det måste sägas
Globalt
att många av dessa gymett språkligt
Hur skapas den svenska
nasister klargjorde att
identiteten i ett globalt
”hot” kanske var ett galet
trumfkort i
perspektiv? Min underord och att svenskan måSverige.
sökning tyder på att den
hända bara ”påverkades”
nya medvetenheten om
av engelskan. Men några
svenskans roll i ett glogav sådana kommentarer
balt sammanhang fortfasom ”Det spelar ingen
rande är en fråga för eliroll om engelskan tar
ten, t.ex. akademiker och ämbetsmän av över i Sverige”. Det förefaller därför som
det slag som deltog i Kommittén för om det finns en bit kvar innan den nya
svenska språket. De svenska gymnasister- betydelse som det svenska språket tillmäts
na uppvisade nämligen mycket positiva för den svenska identiteten på en global
attityder gentemot engelskan. Exempelvis arena vinner fotfäste hos allmänheten.
höll de med om att engelska var ett vackert språk (1,8 i genomsnitt), alltså en Mål i mun – en rimlig väg framåt
aningen högre estetisk värdering än av det Min undersökning visar att språkattityegna språket (1,9 i genomsnitt, se ovan). derna bland svenskar befinner sig i ett
Den skillnaden går inte att säkerställa sta- övergångsskede: det nationella återupptistiskt, och det är anmärkningsvärt att vaknandet har lett till att större vikt fästs
det inte blir större skillnad mellan språk- vid svenskan som en uttrycklig symbol för
en.
svensk identitet. Icke desto mindre är
De svenska gymnasisterna avvisade engelskan fortfarande ett slags språkligt
också påståenden som ”Att kunna engel- trumfkort i Sverige, särskilt på gräsrotsniska inverkar negativt på kunskaper i vå. Det är just detta författarna till Mål i
svenska” (4,4 i genomsnitt), ”Att kunna mun syftar på när de hävdar att det är
engelska hotar den svenska identiteten” nödvändigt att förbättra attityderna till
(4,3 i genomsnitt) och ”Engelskspråkiga svenskan hos folk i allmänhet, och ung34 SPRÅKVÅRD 3/03
domar i synnerhet (s. 172). I själva verket
är det alldeles uppenbart genom hela betänkandet att engelska var det språk som
Kommittén för svenska språket såg som
”den andra” när den lade fram sina 80 förslag för att förbättra svenskans status.
Som Björn Melander framhåller i Språkvård 1/2003, ”den som vill använda utredningen som ett vapen mot andra språk än
engelska måste göra rejält våld på texten”
(s. 36). Ändå har Mål i mun fått oberättigad kritik för ett påstått misslyckande
med att uppmärksamma minoritetsspråken i Sverige (t.ex. Boyd & Huss, Språkvård 1/2003). Men, som Språkvårds läsare
antagligen vet, var dessa språk och deras
talare huvudämnet för två stora betänkanden från Minoritetsspråkskommittén
1997. Det var hög tid att samma omtanke
ägnades också det språk i Sverige vars
ställning så länge tagits för given.
Och inte heller Mål i mun förbigår
Sveriges minoritetsspråk och minoritetsspråkstalare. Trots att det inte ingick i direktiven lade kommittén åtskilliga förslag
för att stärka minoritetsspråken (s. 191–
210). Den har också förslag för att ändra
på attityderna gentemot svenska med
brytning (s. 175–76) med syfte att förhindra språklig diskriminering av det slag
som min undersökning ger prov på. Mål i
mun uppvisar alltså ingalunda ett ”oreflekterat majoritetsperspektiv” (Boyd &
Huss, s. 34), utan anvisar snarare en rimlig väg att gå. För när allt kommer omkring skulle en långsiktig språkpolitik
som inte tog hänsyn till svenska språkets
pånyttfödda symboliska betydelse för
svensk identitet vara dömd att misslyckas.
Översättning från engelskan:
Olle Josephson
LITTERATUR
Billig, Michael (1995), Banal Nationalism. London:
Sage Publications.
Boyd, Sally & Huss, Leena (2003), Mål i mun och
språklig mångfald. I: Språkvård 1/2003. s. 28–
34.
Ehn, Billy, Frykman, Jonas & Löfgren, Orvar
(1993), Försvenskningen av Sverige: Det nationellas förvandlingar. Stockholm: Natur och Kultur.
EU-sekretariatet (1996), Cirkulär 6: Riktlinjer för
att främja svenska språkets ställning i EU-samarbetet. Stockholm: Utrikesdepartementet <http://
www.utrikes.regeringen.se/eu/pdf/cirk1-8.pdf>
Giles, Howard & Coupland, Nikolas (1991), Language: Contexts and Consequences. Milton Keynes:
Open University Press.
Melander, Björn (2003), Svenskans särställning. I:
Språkvård 1/2003 s. 35–40.
Oakes, Leigh (2003, under utgivning), From internationalisation to globalisation: Language and
the nationalist revival in Sweden. I: Language
and Identity: Selected Papers (from the American
Society of Geolinguistics International Conference,
October 2-5, 2002). New York: Cummings and
Hathaway.
Oakes, Leigh (2001), Language and National Identity: Comparing France and Sweden. Amsterdam/
Philadelphia: John Benjamins.
SOU (2002), Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket. Betänkande av kommittén för svenska språket. (SOU 2002:27). Stockholm: Fritzes.
SPRÅKVÅRD 3/03 35
