Engelskan ett hot?
Under 1900-talet har svenskan fått en mängd nya ord och uttryck, framför allt från engelskan
skriver Ulf Jansson och Martin Levander i Handbok Svenska språket (1993). I Engelska –
öspråk, världsspråk, trendspråk av Jan Svartvik skriver han att, I ett globalt perspektiv är
svenskan ett litet språk, men inte utrotningshotat så länge vårt samhälle fungerar och vårt
språk används. Men vad skulle en fortsatt användning och ökande påverkan från det engelska
språket ha på svenskans utveckling i framtiden? Vore ett sådant inflytande positivt eller
negativt för svenska språket? Bör utvecklingen främjas eller stävjas?
I artikeln Hjälp - ett lånord (2009) diskuterar Daniel S. Holmberg det engelska inflytandet på
det svenska språket. Han hänvisar bl.a. till Catharina Nyström Höög, docent i nordiska språk
vid Uppsala universitet, som menar att en förklaring till att många verkar uppjagade över
engelskan är att den kommer in i språket från så många riktningar. Hon framhåller dock att
enstaka lånord, från engelskan eller andra språk, inte är något som bör rädas. Hon påpekar
också att ”Varje språk är bäst för dem som talar det som modersmål, och för den kultur och
miljö där det har vuxit fram.” Holmberg hänvisar till ett uttalande av Horace Engdahl i vilket
denne påstår att som svensk blir man dummare av engelskan men att vissa ord som
harmonierar väl med svensk grammatik och semantik, kan uppfattas som en tillgång. Liksom
Nyström menar Engdahl också att man är smartast på sitt eget förstaspråk. Holmberg skriver
sedan att ”Ingen förnekar att engelskan i dag är det överlägset mest gångbara språket i
internationella sammanhang. Faran som vissa ser, och söker undvika, är att det börjar
betraktas som ett bättre språk än andra, och som det enda alternativet.” Anglicismer som står
för engelska lånord kan tyckas vara onödiga, efter som de tränger undan fullt
funktionsdugliga motsvarligheter. Anglicismer kallar Engdahl ”fula, trista onödiga”, men han
tycker egentigen inte att de är farliga. ”Jag tror inte att anglicismerna orsakar några allvarliga
frätskador på den svenska språkkroppen. De flesta försvinner väl med tiden eller anpassas till
våra egna idiom.”
I Coola ner! Engelska är okej av Maria Arnstad redaktör på Språktidningen menar Linus Salö
språkvårdare hos Språkrådet ”I princip kan man välja mellan att anamma ett ord och att
undvika det. Om man väljer att använda ordet, så måste det oftast ändå anpassas till det
svenska språksystemet. Målet är att orden ska fungera väl i svenskan, oavsett om det gäller
stavning, böjning eller uttal.” Salö nämner också engelskans påverkan på forskningsområdet i
Sverige, där nästan nio av tio avhandlingar skrivs på engelska. ”Vi vet inte med säkerhet vad
det kan innebära, men det kan medföra oönskade effekter, till exempel på sådant som rör
inlärningen.” Dessutom menar Salö att svenskan liksom alla andra språk behövs användas för
att utvecklas och utvecklas för att överleva. Enligt Språkrådet bör alltså språksituationen tas
på allvar, faran som ses är inte att man använder engelskan, utan att man inte använder
svenskan.
Grundläggande anledningen till att vi behöver låneord är när vi plötsligt får behov av att tala
om något nytt. Något som också är vanligt är att man tycker att den befintliga svenskan inte
riktigt täcker det man vill uttrycka. Linus Salö menar också på att det finns sådant som inte
riktigt går att översätta till svenska. ”Ord är, liksom människor, väldigt anpassningsbara.” Det
gör att de flesta låneord slutligen finner sig till rätta. ”Generellt har vi inte någon anledning att
tro att låneorden hotar svenskan, i alla fall inte de ord som passar in i det svenska
språksystemet.” Om vi får in flera lånord som krockar med systemet, antingen i stavning eller
i böjning så blir det lite mer problematiskt tror Linus Salö, till exempel kan förhållandet
mellan tecken och uttal rubbas. Men Linus förfasar sig inte över de engelska lånorden tvärtom
tycker han att de berikar språket, och ger oss ytterligare uttrycksmöjligheter ”Svenskan tappar
Av Gustav Rixon ti14a
inte automatiskt ett ord bara för att vi har tillgång till ytterligare sätt att säga samma sak.” I
Jan Svartviks bok Engelska – öspråk, världsspråk, trendspråk (kapitel 14, Engelska i framtiden),
menar författaren att ”Det ligger i ett språks natur: det är förändring, inte stabilitet som är det
naturliga tillståndet för naturliga språk.” Språkforskarna kan beskriva hur språket ser ut och
språkvårdarna kan ge råd om hur det bör brukas, men ingen kan diktera verken hur de ska
användas eller utvecklas. ”Människan anpassar sig efter miljön och ser till att skapa det språk
hon behöver.” Tvåspråklighet ökar vår språkliga medvetenhet och innebär inte något hot mot
svenskan menar Jan Svartviks. ”Det ena språket talar vi ”med hjärtat” – det är modersmålet,
hemspråket och vardagsspråket som ger oss vår identitet. Det andra språket talar vi ”med
hjärnan” – det är det praktiska verktyget som behövs för internationella kontakter, arbete och
resor.”
Så enligt Jan Svartvik är engelskans inflyttande på svenskan inget att behöva oroas över då
det ligger i ett språks natur att förändras utifrån vilken miljö och stil som människan behöver.
Men Svartvik lyfter inte fram hur engelskan påverkar svenskan vilket Nyström Engdal och
Salö gör. Nyström och Engdal är ens om att man är smartare på sitt egna språk, Engdal tar
samt också i och säger att man ”Som svensk blir man dummare av engelska.” men Engdal
menar också att vissa utryck som fungerar väll med språket är en tillgång. Salö som jobbar på
språkrådet påpekar att den grundläggande anledningen till att vi behöver lånord är för att
plötsligt får behov av att tala om något nytt ”Vi behöver nya ord för nya begrepp, helt enkelt.”
däremot tycker han att det kan verka onödigt att låna in ord för sådant som funnits en längre
tid, exempelvis så behövs inte slash då snedstreck redan finns. ”Generellt har vi inte någon
anledning att tro att låneorden hotar svenskan, i alla fall inte de ord som passar in i det
svenska språksystemet.” Och om det främmande ordet av någon anledning är svårt att anpassa
så försöker språkrådet översätta ordet till svenska. Generellt så har dem inte häller någon
anledning att tro att lånorden hotar svenskan, i alla fall inte de lånord som elegant smälter in i
det svenska språksystemet. Men att en mer allvarlig bild av språkpåverkan är den som gör att
svenskan slutar användas inom vissa områden.
En rimlig slutsats att ta till det här är då att engelskans inflyttande på svenskan både har
positiva och negativa aspekter. Överlag skulle jag vilja påstå att de positiva aspekterna väger
tyngre än vad de negativa aspekterna gör, då de leder till ett man lättare kan förstå
internationella sammanhang. Att Svenskan slutas användas inom vissa områden kan dock ses
som något väldigt negativt då det kan uppfatas som det första tecknet mott att engelskan
ersätter svenskan. Men inom de områdena kommer det också positiva följder dem som läser
de högre utbildningarna som är på engelska får det lättare på den internationella
jobbmarkanden samt så kan någons avhandling som skrivs på engelska nå flera personer än
om den var skriven på svenska.
Källförteckning
Jan Svartvik och Norstedts Engelska
Av Gustav Rixon ti14a
