12_00
De flesta som börjar studera hebreiska tycks gripa sig verket an med
stor glädje. Bokstäverna tar ett tag att vänja sig vid, men de är ju ack
så vackra, och det är så roligt att ha löst deras hemlighet. Därefter går
det raskt framåt och man tycker inte att det hela bereder några större
svårigheter — hebreiskan visar sig vara ett logiskt och ganska lätt
språk. Den första lilla depressionen brukar infinna sig när man
upptäcker att det finns ett kapitel som inte kan kringgås och som
innebär den verkliga tröskeln — VERBEN. Åtminstone när det är dags
att fördjupa kunskaperna till något utöver de rena presensformerna.
Språken i vår kulturkrets rör sig med begreppen dåtid, nutid och
framtid. Verben böjs i enlighet med detta tänkesätt — man talar om
imperfekt eller perfekt när det gäller dåtid, presens för nutid och
futurum för framtid.
Den moderna hebreiskan skiljer sig i detta avseende inte från de
europeiska språken. Det arbetsamma med de hebreiska verben ligger i
deras rikedom på former. Genus, numerus och person har sina egna
olika suffix eller prefix, och skilda principer träder dessutom in
allteftersom verben har aktiv form, eller passiv, reflexiv, reciprok med
mera.
När man å andra sidan läser bibelhebreiska finner man att den
kanske största skillnaden gentemot modern hebreiska ligger i verbens
tidsbegrepp. Man kan i Bibelns språk egentligen inte tala om dåtid,
nutid och framtid. De finita verben har i stället antingen ”perfekt”
eller ”imperfekt” form, vilket grovt uttryckt kan sägas handla om
fullbordat eller ofullbordat skeende. Man kan undra över vad en
sådan språklig egenhet säger om bibelförfattarnas världs- och tidsbild.
Många lärda har också spekulerat över detta. Själv ser jag för mig hur
Gud i sin himmel har full överblick över allt vad vi kallar dåtid, nutid
och framtid. Han väljer att tala till oss på ett språk som i sin struktur
har byggt in en signal om att våra tidsbegrepp inte är så avgörande
som vi tror. Som en del av samma mysterium kan vi då ”förstå” hur
Jesus på korset kan frälsa människor som levat långt före hans tid på
jorden.
Men tillbaka nu till modern hebreiska. De former som i Bibelns språk
benämns ”perfekt” betecknar numera dåtid, d v s det som vi kallar
imperfekt eller perfekt, och Bibelns ”imperfekt” är numera futurum.
Som presens fungerar det som tidigare var, och fortfarande kan vara,
presens particip. Detta har vi behandlat tidigare i den här rutan, se t
ex nr 6_00. Presens participformerna har till sin betydelse ibland
karaktären av substantiv och böjs också som sådana. Därav följer att
verbens böjning i presens i modern hebreiska liknar substantivens
(och adjektivens). Vi känner igen de feminina suffixen -a och -t även i
verbens presensformer, liksom ändelsen -im i mask plur och -ot i fem
plur.
*****
Dagens text får bli en liten vers ur en hebreisk barnbok:
:dc̈ig¦
.zw¤ gFv
¤
dn̈c̈ £̀ d̈ - mikFA
¦
mi¦ n© Ẅd©
.zw¤ x¤w§ x©i§ dn̈c̈ £̀ d̈ - mixFg
¦ W
§ mi¦ n© Ẅd©
Chida:
Ha-shamájim bochim — ha-adama tsochéket.
Ha-shamájim shechorim — ha-adama jerakréket.
Gåta:
Himlen gråter — jorden skrattar.
Himlen (är) svart — jorden (är) grön.
mikFA
¦
mi¦ n© Ẅd© :
”Himlen” motsvaras alltså i hebreiska av en
pluralform. Verbet gråta (med rotbokstäverna
dka ) står som sitt
substantiv i mask plur och får därför ändelsen -im. Mask sing heter
dkFA
¤
(boche), fem sing
dk̈FA
(bocha) och fem plur
(bochot). Som du ser kan rotkonsonanten
sammanhang.
zw¤ gFv
¤
dn̈c̈ £̀ d̈:
d
zFkFA
försvinna i vissa
I skapelseberättelsen har vi mött ordet érets i
betydelsen jorden. Det ordet används om jorden som planet. När man
mera tänker på marken man trampar, jordens stoft, kan man säga
adama. Jfr namnet på den första människan skapad av jordens stoft!
— Adama är femininum, och verbet
wgv
får då fem sing form, i
detta fall med ändelsen -t. Vi känner igen roten i namnet
wg© v§ i¦
(jits-chak) = Isak, som ordagrant betyder (han) skall skratta. Se 1 Mos
21:6 om hur Isak fick sitt namn: den nittioåriga Sara sade att Gud
hade skämtat med henne och att ”var och en som hör (om detta)
kommer att skratta med mig”. (I vår Bibel står det ”le” i stället men
”skratta” är den rätta betydelsen. Ibland är våra översättningar så
prydliga att de blir fel).
mixFg
¦ W
§ mi¦ n© Ẅd© : Här kommer så ett adjektiv — xFgẄ (shachor)
= svart — som får den välbekanta mask plur-ändelsen -im.
zw¤ x¤w§ x©i§ dn̈c̈ £̀ d̈: Grön heter wFxï (jarok). Formen vi har här
är en diminutiv form. Diminutiv betyder förminskande, och ofta
ligger något vänligt och smeksamt över de diminutiva formerna. Man
kan säga att Lasse och Pelle är diminutivformer av Lars och Per, men
i stort sett är svenskan fattig på diminutiver jämfört med många
andra språk. I hebreiskan är det vanligt att skapa dessa former genom
att upprepa de två sista rotkonsonanterna. På så vis får vi till exempel
ordet kelavlav = valp. (Hund heter kélev). Också färger kan ha
§ x©i§ (jerakrak) — som här
diminutiv, modifierande form, och wx©w
ovan alltså står i fem sing — betyder sålunda eg grönaktig eller
grönskande.
Svaret på gåtan? Ja, det är förstås
mW¤
¤ b (géshem) = regn.
