PRODUKTRESUMÉ
1.
LÄKEMEDLETS NAMN
Alendronate Farmaprojects Veckotablett 70 mg tabletter
2.
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
Varje tablett innehåller motsvarande 70 mg alendronsyra som 91,36 mg natriumalendronattrihydrat.
Hjälpämne med känd effekt:
Varje tablett innehåller 128,64 mg vattenfri laktos
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3.
LÄKEMEDELSFORM
Tablett
Vita, avlånga, bikonvexa tabletter.
4.
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Alendronate Farmaprojects Veckotablett är avsett för vuxna kvinnor för behandling av postmenopausal
osteoporos. Alendronate Farmaprojects Veckotablett minskar risken för ryggrads- och höftfrakturer.
4.2
Dosering och administreringssätt
Dosering
Rekommenderad dos är en tablett 70 mg en gång per vecka. Den optimala behandlingstiden med
bisfosfonater mot osteoporos har inte fastställts. Behovet av fortsatt behandling ska utvärderas
kontinuerligt baserat på nytta och eventuella risker med Alendronate Farmaprojects Veckotablett på
individuell patientbasis, särskilt efter 5 års användning eller mer.
Äldre:
I kliniska studier sågs ingen åldersrelaterad skillnad med avseende på effekt- eller säkerhetsprofil för
alendronsyra. Därför är ingen dosjustering nödvändig för äldre.
Nedsatt njurfunktion:
Ingen dosjustering är nödvändig hos patienter med GFR över 35 ml/min. Alendronsyra
rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR under 35 ml/min, eftersom
erfarenhet saknas.
Pediatrisk population:
Alendronsyra rekommenderas inte till barn under 18 år då det inte finns tillräckligt med data gällande
säkerhet och effekt för tillstånd förknippade med osteoporos hos barn (se även avsnitt 5.1).
Administreringssätt
Oral användning.
För att uppnå fullgod absorption av alendronsyra:
Alendronate Farmaprojects Veckotablett ska endast intas med vanligt vatten minst 30 minuter innan
intag av dagens första måltid, dryck eller andra läkemedel. Andra drycker (inklusive mineralvatten),
mat och vissa läkemedel minskar sannolikt absorptionen av alendronsyra (se avsnitt 4.5).
För att underlätta transport till magsäcken och således minska risken för lokal och esofagal
irritation/biverkningar (se avsnitt 4.4):
Alendronate Farmaprojects Veckotablett måste sväljas med ett helt glas vatten (inte mindre än
200 ml) vid uppstigande på morgonen.
Patienten får endast svälja Alendronate Farmaprojects Veckotablett hel. Patienten får inte
krossa eller tugga tabletten eller låta den lösas upp i munnen på grund av risken för
orofaryngeala sår.
Patienten får inte ligga ned förrän efter att dagens första måltid har intagits, vilket ska ske minst
30 minuter efter att tabletten intagits.
Patienten får inte ligga ned under minst 30 minuter efter att Alendronate Farmaprojects
Veckotablett har intagits.
Alendronate Farmaprojects Veckotablett ska inte intas vid sänggående eller före uppstigande
för dagen.
Patienten bör få tillskott av kalcium och D-vitamin om kostintaget är otillräckligt (se avsnitt 4.4).
Alendronate Farmaprojects Veckotablett 70 mg har inte undersökts vid behandling av
kortikosteroidinducerad osteoporos.
4.3
4.4
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Förändringar i esofagus och andra faktorer som fördröjer tömning av esofagus, t.ex. striktur
eller akalasi.
Oförmåga att stå eller sitta upprätt under minst 30 minuter.
Hypokalcemi.
Se även avsnitt 4.4.
Varningar och försiktighet
Övre gastrointestinala biverkningar
Alendronsyra kan orsaka lokal irritation i slemhinnan i den övre delen av gastrointestinala kanalen.
Eftersom det finns en risk för försämring av den underliggande sjukdomen, ska försiktighet iakttas när
alendronsyra ges till patienter med aktiva besvär i övre gastrointestinala kanalen, såsom dysfagi,
esofagussjukdom, gastrit, duodenit, sår eller vid nyligen genomgången (under det senaste året)
allvarlig gastrointestinal sjukdom, såsom peptiskt magsår, eller aktiv gastrointestinal blödning eller
kirurgiska ingrepp i den övre gastrointestinala kanalen, andra än pyloroplastik (se avsnitt 4.3). Hos
patienter med känd Barretts esofagus bör förskrivare beakta nyttan och eventuella risker med
alendronsyra på individuell patientbasis.
Biverkningar i esofagus (i vissa fall allvarliga där sjukhusvård har krävts), såsom esofagit, esofagussår
och esofaguserosion, i sällsynta fall följt av esofagusstriktur, har rapporterats hos patienter under
behandling med alendronsyra. Läkare bör därför vara uppmärksamma på alla eventuella tecken eller
symtom som tyder på möjlig reaktion i esofagus, och patienten bör instrueras om att avbryta
behandlingen med alendronsyra och söka läkarvård om de utvecklar symtom på irritation i esofagus,
såsom dysfagi, smärta vid sväljning, retrosternal smärta, eller nytillkommen eller förvärrad
halsbränna.
Risken för svåra biverkningar i esofagus tycks vara större hos patienter som inte tar alendronsyra på
rätt sätt och/eller fortsätter att ta alendronsyra efter att ha fått symtom som tyder på irritation i
esofagus. Det är mycket viktigt att fullständiga doseringsinstruktioner ges till och förstås av patienten
(se avsnitt 4.2). Patienten bör informeras om att risken för esofagala besvär kan öka om de inte följer
dessa instruktioner.
Trots att ingen ökad risk har observerats i omfattande kliniska studier har det efter introduktion på
marknaden rapporterats om sällsynta fall av ventrikel- och duodenalsår, i vissa fall svåra och med
komplikationer.
Osteonekros i käken
Osteonekros i käken, i allmänhet associerat med tandutdragning och/eller lokal infektion (inklusive
osteomyelit), har rapporterats hos patienter med cancer som står på behandlingsregim som
huvudsakligen består av intravenöst administrerade bisfosfonater. Många av dessa patienter
behandlades även med kemoterapi och kortikosteroider. Osteonekros i käken har även rapporterats
hos patienter med osteoporos som behandlats med orala bisfosfonater.
Följande riskfaktorer bör beaktas vid utvärdering av den enskildes risk för att utveckla osteonekros i
käken:
•
potens av bisfosfonatens (högst för zoledronsyra), administreringsväg (se ovan) och kumulativ
dos
•
cancer, kemoterapi, strålbehandling, kortikosteroider, rökning
•
anamnes av tandsjukdom, dålig munhygien, periodontal sjukdom, invasiv tandvård och
illasittande tandproteser.
Tandvårdsundersökning med lämplig förebyggande tandvård bör övervägas innan behandling med
orala bisfosfonater inleds hos patienter med dåligt tandstatus.
Under behandlingen bör dessa patienter om möjligt undvika invasiv tandvård. För patienter som
utvecklar osteonekros i käken under pågående behandling med bisfosfonater kan tandkirurgi förvärra
tillståndet. För patienter som behöver genomgå tandingrepp finns inga tillgängliga data som tyder på
att utsättande av behandling med bisfosfonater minskar risken för osteonekros i käken. Klinisk
utvärdering av behandlande läkare ska styra behandlingsplanen för varje patient baserat på en
individuell bedömning av risk/nytta.
Under behandling med bisfosfonater ska alla patienter uppmuntras till att upprätthålla en god
munhygien, gå på regelbundna tandvårdsundersökningar och rapportera eventuella orala symtom, t.ex.
tändernas rörlighet, smärta eller svullnad.
Osteonekros i den yttre hörselgången
Osteonekros i den yttre hörselgången har rapporterats vid användning av bisfosfonater, främst i
samband med långvarig terapi. Möjliga riskfaktorer för osteonekros i den yttre hörselgången är bland
annat steroidanvändning och kemoterapi och/eller lokala riskfaktorer såsom infektion eller trauma.
Risken för osteonekros i den yttre hörselgången bör övervägas hos patienter som får bisfosfonater och
som uppvisar öronsymtom såsom kroniska öroninfektioner.
Muskuloskeletal smärta
Skelett-, led- och/eller muskelsmärta har rapporterats hos patienter som behandlas med bisfosfonater.
Enligt erfarenhet efter introduktion på marknaden har dessa symtom i sällsynta fall rapporterats som
allvarliga och/eller hämmat det dagliga livet (se avsnitt 4.8). Tiden till debut av symtom varierade från
en dag till flera månader efter att behandlingen inletts. De flesta patienter upplevde en förbättring av
symtomen efter avbruten behandling. Hos visa patienter återkom symtomen då samma läkemedel eller
en annan bisfosfonat sattes in.
Atypiska femurfrakturer
Atypiska subtrokantära och diafysära femurfrakturer har rapporterats vid behandling med
bisfosfonater, främst hos patienter som behandlats under lång tid för osteoporos. Dessa tvärgående
eller korta sneda frakturer kan uppstå var som helst längs femur, från strax under den mindre
trokantern till strax ovanför den suprakondylära utvidgningen. Dessa frakturer uppstår efter minimalt
eller inget trauma och en del patienter upplever smärta i lår eller ljumske, ofta förenade med
röntgenologiska stressfrakturer, veckor till månader innan en fullständig femurfraktur. Frakturerna är
ofta bilaterala och därför bör kontralaterala femur undersökas hos patienter som ådragit sig en fraktur
på femurskaftet och som behandlas med bisfosfonater. Försämrad läkning av dessa frakturer har
rapporterats. Hos patienter med misstänkt atypisk femurfraktur bör utsättning av behandling med
bisfosfonater övervägas i avvaktan på undersökning av patienten, baserat på en individuell bedömning
av nytta/risk.
Under behandling med bisfosfonater bör patienten rådas att rapportera eventuell smärta i lår, höft eller
ljumske, och patienter som uppvisar sådana symtom bör utredas med avseende på ofullständig
femurfraktur.
Hudreaktioner
Efter marknadsföringen har det rapporterats om sällsynta fall av allvarliga hudreaktioner inklusive
Stevens Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.
Missad dos
Patienten ska ges instruktioner om att i händelse av glömd dos Alendronate Farmaprojects
Veckotablett ska tabletten tas morgonen efter att de kommit ihåg. De ska inte ta två tabletter samma
dag, utan bör återgå till att ta en tablett en gång per vecka på den veckodag de har valt, enligt
ursprungligt schema.
Nedsatt njurfunktion
Alendronsyra rekommenderas inte till patienter med nedsatt njurfunktion där GFR är mindre än 35
ml/min (se avsnitt 4.2).
Benvävnad och mineralisering
Andra orsaker till osteoporos än östrogenbrist och åldrande bör tas i beaktande.
Hypokalcemi måste åtgärdas innan behandling med alendronsyra inleds (se avsnitt 4.3). Andra
störningar som påverkar mineralmetabolismen (såsom D-vitaminbrist och hypoparatyreoidism) bör
också behandlas effektivt. Hos patienter med dessa tillstånd ska serumkalcium och symtom på
hypokalcemi kontrolleras under behandling med Alendronate Farmaprojects Veckotablett.
På grund av de positiva effekterna av alendronsyra på ökningen av benmineraliseringen, kan
minskningar av kalcium och fosfat i serum uppträda, särskilt hos patienter som behandlas med
glukokortikoider där absorptionen av kalcium kan vara nedsatt. Dessa är vanligtvis små och
asymtomatiska. Dock har det i sällsynta fall rapporterats om symtomatisk hypokalcemi, som i vissa
fall varit svår och som ofta förekommit hos patienter med predisponerade tillstånd (t.ex.
hypoparatyreoidism, D-vitaminbrist och kalciummalabsorption).
Det är särskilt viktigt att säkerställa ett adekvat intag av kalcium och D-vitamin hos patienter som
behandlas med glukokortikoider.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med sällsynta medfödda besvär av galaktosintolerans,
total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte använda detta läkemedel.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Vid samtidigt intag påverkar sannolikt mat och dryck (inklusive mineralvatten), kalciumtillskott,
antacida och vissa andra läkemedel absorptionen av alendronsyra. Därför måste patienten vänta minst
30 minuter efter intag av alendronsyra innan något annat oralt läkemedel intas (se avsnitt 4.2 och 5.2).
Inga övriga kliniskt signifikanta läkemedelsinteraktioner förväntas. Ett antal patienter i de kliniska
studierna fick östrogen (intravaginalt, transdermalt eller oralt) samtidigt som de behandlades med
alendronsyra. Inga biverkningar observerades som kunde relateras till kombinationsbehandlingen.
Eftersom användning av NSAID-preparat associeras med gastrointestinal irritation bör försiktighet
iakttas vid samtidig användning av alendronsyra.
Även om inga specifika interaktionsstudier har utförts har alendronsyra i kliniska studier använts i
kombination med en rad vanligen förskrivna läkemedel utan evidens för kliniskt ogynnsamma
interaktioner.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Alendronsyra ska inte användas under graviditet. Det finns inga eller begränsad mängd data från
användning av alendronsyra i gravida kvinnor. Studier på djur tyder inte på några direkt skadliga
effekter gällande graviditet, embryo-/fosterutveckling eller postnatal utveckling. Alendronsyra givet
till dräktiga råtta orsakade hypokalcemirelaterad dystoci (se avsnitt 5.3).
Amning
Det är okänt om alendronsyra/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. En risk för det nyfödda
barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.
Alendronsyra ska inte användas under amming.
Fertilitet
Bisfosfonater tas upp i benvävnaden, från vilken de gradvis frisätts under ett antal år. Den mängd
bisfosfonater som tas upp i benvävnaden hos vuxna och följaktligen den mängd som finns tillgänglig
för frisättning tillbaka i systemcirkulationen är direkt relaterad till dos och varaktighet av
bisfosfonatbehandlingen (se avsnitt 5.2). Det finns inga tillgängliga data gällande risker för foster hos
människa. Det finns dock en teoretisk risk för fosterskador, övervägande skeletala, om en kvinna blir
gravid efter avslutad behandlingskur med bisfosfonater. Inga studier har utförts på inverkan av
variabler som tid mellan avslutad behandling med bisfosfonater till befruktning, specifik bisfosfonat
som använts och administreringsväg (intravenöst jämfört med oralt) på risken.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Inga studier har utförts på effekten på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Dock kan
vissa biverkningar som har rapporterats med alendronsyra påverka förmågan att framföra fordon eller
använda maskiner hos vissa patienter. Individuella svar på Alendronate Farmaprojects Veckotablett
kan variera (Se avsnitt 4.8).
4.8
Biverkningar
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
I en ettårsstudie på postmenopausala kvinnor med osteoporos var den totala säkerhetsprofilen för
alendronsyra (veckotablett 70 mg) en gång per vecka (n=519) och alendronsyra 10 mg dagligen
(n=370) likvärdiga.
I två nästintill identiskt utformade treårsstudier på postmenopausala kvinnor (alendronsyra 10 mg:
n=196, placebo: n=397) var den totala säkerhetsprofilen för alendronsyra 10 mg dagligen och placebo
likvärdiga.
Biverkningar rapporterade av forskarna som möjligen, troligen eller definitivt läkemedelsrelaterade
presenteras nedan om de förekom hos 1 % i någon av behandlingsgrupperna i ettårsstudien eller hos
1 % av de patienter som behandlades med alendronsyra 10 mg dagligen och med en högre incidens
än hos de patienter som fick placebo i treårsstudierna:
Ettårsstudien
Gastrointestinala besvär
Buksmärta
Dyspepsi
Sura uppstötningar
Illamående
Utspänd buk
Förstoppning
Diarré
Dysfagi
Gasbildning
Gastrit
Magsår
Esofagussår
Muskuloskeletala
Muskuloskeletal smärta
(skelett, muskler eller leder)
Muskelkramper
Neurologiska
Huvudvärk
Treårsstudierna
alendronsyra 70 mg en
gång per vecka
alendronsyra
alendronsyra
10 mg dagligen 10 mg dagligen
Placebo
(n=519)
%
(n=370)
%
(n=196)
%
(n=397)
%
3,7
2,7
1,9
1,9
1,0
0,8
0,6
0,4
0,4
0,2
0,0
0,0
3,0
2,2
2,4
2,4
1,4
1,6
0,5
0,5
1,6
1,1
1,1
0,0
6,6
3,6
2,0
3,6
1,0
3,1
3,1
1,0
2,6
0,5
0,0
1,5
4,8
3,5
4,3
4,0
0,8
1,8
1,8
0,0
0,5
1,3
0,0
0,0
2,9
0,2
3,2
1,1
4,1
0,0
2,5
1,0
0,4
0,3
2,6
1,5
Tabell över biverkningar
Följande biverkningar har även rapporterats i kliniska studier och/eller utifrån erfarenhet efter
introduktion på marknaden:
Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (>1/10), vanliga (>1/100, <1/10), mindre vanliga (> 1/1
000, <1/100), sällsynta (>1/10 000, <1/1 000) och mycket sällsynta (<1/10 000, inklusive enstaka fall)
Immunsystemet:
Sällsynta: överkänslighetsreaktioner, inklusive urtikaria och
angioödem
Metabolism och nutrition:
Sällsynta: symtomatisk hypokalcemi, ofta i samband med
predisponerade tillstånd §
Vanliga: huvudvärk, yrsel†
Mindre vanliga: dysgeusi†
Mindre vanliga: ögoninflammation (uveit, sklerit, episklerit)
Centrala och perifera nervsystemet:
Ögon:
Öron och balansorgan:
Magtarmkanalen
Vanliga: yrsel†
Mycket sällsynta: Osteonekros i den yttre hörselgången
(bisfosfonat klassbiverkning).
Vanliga: buksmärta, dyspepsi, förstoppning, diarré,
gasbildning, esofagussår*, dysfagi, utspänd buk, sura
uppstötningar
Mindre vanliga: illamående, kräkningar, gastrit, esofagit*,
Hud och subkutan vävnad:
Muskuloskeletala systemet och
bindväv:
Allmänna symtom och/eller symtom
vid administreringsstället:
esofaguserosioner*, melena†
Sällsynta: esofagusstriktur*, orofaryngeala sår*, övre
gastrointestinal PUB (perforation, sår, blödning) §
Vanliga: alopeci†, klåda†
Mindre vanliga: utslag, erytem
Sällsynta: utslag med fotosensitivitet, svåra hudreaktioner
inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal
nekrolys‡
Mycket vanliga: muskuloskeletal (skelett, muskler eller
leder) smärta som i vissa fall är svår†§
Vanliga: ledsvullnad†
Sällsynta: Osteonekros i käken‡§; atypisk subtrokantär och
diafysär femurfraktur (biverkning bisfosfonater)⊥
Vanliga: asteni†, perifert ödem†
Mindre vanliga: övergående symtom som vid en
akutfasreaktion (myalgi, sjukdomskänsla och i sällsynta fall
feber), vanligtvis i början av behandlingen†.
§
Se avsnitt 4.4
Frekvensen i kliniska studier liknade de i läkemedels- och placebogruppen.
*Se avsnitt 4.2 och 4.4
‡
Denna biverkning observerades i en undersökning efter introduktion på marknaden. Den sällsynta
frekvensen beräknades baserat på relevanta kliniska studier.
⊥
Observerades vid erfarenhet efter introduktion på marknaden.
†
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt
att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas
att rapportera varje misstänkt biverkning via: Läkemedelsverket, Box 26. 751 03 Uppsala. Webbplats:
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Symtom
Hypokalcemi, hypofosfatemi och övre gastrointestinala biverkningar, t.ex. magbesvär, halsbränna,
esofagit, gastrit eller sår kan uppstå vid oral överdosering.
Behandling
Ingen specifik information finns tillgänglig gällande behandling av överdosering med alendronsyra.
Mjölk eller antacida bör ges för att binda alendronsyra. På grund av risken för esofagal irritation bör
inte kräkning framkallas och patienten måste hålla sig helt upprätt.
5.
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Medel för behandling av skelettsjukdomar, bisfosfonater.
ATC-kod: M05BA04
Verkningsmekanism
Den aktiva substansen i Alendronate Farmaprojects Veckotablett, natriumalendronattrihydrat, är en
bisfosfonat som hämmar osteoklastisk benresorption utan direkt effekt på benbildningen. Prekliniska
studier har påvisat alendronsyrans preferens för lokalisering på ställen med aktiv resorption.
Osteoklasternas aktivitet hämmas, men bildningen och bindningen av osteoklaster påverkas inte. Ben
som bildas under behandling med alendronsyra är av normal kvalitet.
Klinisk effekt och säkerhet
Behandling av postmenopausal osteoporos
Osteoporos definieras som bentäthet i ryggrad eller höft 2,5 standardavvikelser under
genomsnittligt värde för en normal ung population eller som en tidigare lågenergifraktur,
oberoende av bentäthet.
Den terapeutiska ekvivalensen av alendronsyra (veckotablett 70 mg) (n=519) och alendronsyra 10 mg
dagligen (n=370) påvisades i en ettårig multicenterstudie på postmenopausala kvinnor med
osteoporos. Den genomsnittliga ökningen från baseline för bentäthet i ländryggraden efter ett år var
5,1 % (95 % CI 4,8, 5,4 %) i gruppen som fick 70 mg en gång per vecka och 5,4 % (95 % CI: 5,0, 5,8
%) i gruppen som fick 10 mg dagligen. Den genomsnittliga ökningen av bentäthet var 2,3 % och 2,9
% vid lårbenshalsen samt 2,9 % och 3,1 % vid hela höftbenet i gruppen som fick 70 mg en gång per
vecka respektive gruppen som fick 10 mg dagligen. De två behandlingsgrupperna var också likartade
gällande ökad bentäthet i andra delar av skelettet.
Effekten av alendronsyra på benmassa och frakturincidens hos postmenopausala kvinnor undersöktes
i två initiala effektstudier med identisk utformning (n=994), samt i studien Fracture Intervention Trial
(FIT n=6 459).
I de initiala effektstudierna var ökningen av bentäthet med alendronsyra 10 mg dagligen jämfört med
placebo efter tre år 8,8 %, 5,9 % respektive 7,8 % vid ryggraden, lårbenshalsen respektive trochanter.
Även den totala bentätheten i kroppen ökade signifikant. Hos de patienter som behandlades med
alendronsyra minskade andelen patienter som drabbades av en eller flera ryggradsfrakturer med 48 %
(alendronsyra 3,2 % jämfört med placebo 6,2 %) jämfört med de som behandlades med placebo. I
den tvååriga förlängningen av dessa studier fortsatte bentätheten vid ryggraden och trochanter att öka
och bentätheten vid lårbenshalsen och totalt i kroppen kvarstod.
FIT-studien bestod av två placebokontrollerade studier där alendronsyra gavs dagligen (5 mg dagligen
i två år och 10 mg dagligen i ytterligare ett eller två år):
FIT 1: En treårsstudie på 2 027 patienter som hade haft minst en ryggradsfraktur (kompression) vid
baseline. I denna studie minskade alendronsyra dagligen incidensen av ≥ 1 ny ryggradsfraktur med 47
% (alendronsyra 7,9 % jämfört med placebo 15,0 %). Dessutom sågs en statistiskt signifikant
minskning av incidensen av höftfrakturer (1,1 % jämfört med 2,2 %, en minskning på 51 %).
FIT 2: En fyraårsstudie på 4 432 patienter med låg bentäthet, men som inte haft någon
ryggradsfraktur vid baseline. I denna studie sågs en signifikant skillnad i en undergruppsanalys av
kvinnor med osteoporos (37 % av den globala populationen motsvarar ovanstående definition av
osteoporos) gällande incidensen av höftfrakturer (alendronsyra 1,0 % jämfört med placebo 2,2 %, en
minskning med 56 %) och incidensen av ≥ 1 ryggradsfraktur (2,9 % jämfört med 5,8 %, en minskning
med 50 %).
Resultat av laboratorieprover
I kliniska studier observerades asymtomatiska, små och övergående minskningar av kalcium och
fosfat i serum hos 18 respektive 10 % av de patienter som behandlades med 10 mg alendronsyra
dagligen jämfört med cirka 12 respektive 3 % av de som fick placebo. Incidensen av minskningarna
av serumkalcium till < 8,0 mg/dl (2,0 mmol/l) och serumfosfat till 2,0 mg/dl (0,65 mmol/l) var dock
likvärdig i båda behandlingsgrupperna.
Pediatrisk population:
Natriumalendronat har studerats hos ett mindre antal patienter under 18 år med osteogenesis
imperfecta. Resultaten är inte tillräckliga för att stödja användning av natriumalendronat hos
pediatriska patienter med osteogenesis imperfecta.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Jämfört med en intravenös referensdos var den genomsnittliga orala biotillgängligheten av
alendronsyra hos kvinnor 0,64 % för doser i intervallet 5–70 mg vid administrering efter en natts fasta
och två timmar före en standardiserad frukost. Biotillgängligheten minskade på liknande sätt till
uppskattade 0,46 % och 0,39 % när alendronsyra administrerades en timme eller en halvtimme före en
standardiserad frukost. I studier på osteoporos hade alendronsyra effekt vid administrering minst 30
minuter före dagens första intag av mat eller dryck.
Biotillgängligheten var försumbar oavsett om alendronsyra administrerades med, eller upp till två
timmar efter, en standardiserad frukost. Samtidig administrering av alendronsyra och kaffe eller
apelsinjuice minskade biotillgängligheten med cirka 60 %.
Hos friska personer gav inte oralt prednison (20 mg tre gånger dagligen i fem dagar) någon kliniskt
betydelsefull förändring i oral biotillgänglighet av alendronsyra (en genomsnittlig ökning från 20 %
till 44 %).
Distribution
Studier på råtta visar att alendronsyra tillfälligt distribueras till mjukdelar efter intravenös
administrering av 1 mg/kg, men omdistribueras sedan snabbt till skelettet eller utsöndras i urinen. Den
genomsnittliga distributionsvolymen vid steady state, exklusive ben, är minst 28 liter hos människa.
Koncentrationer av läkemedlet i plasma efter terapeutiska orala doser är för låga för analytisk
detektion (< 5 ng/ml). Plasmaproteinbindningen hos människa är cirka 78 %.
Metabolism
Det finns ingen evidens för att alendronsyra metaboliseras hos djur eller människa.
Eliminering
Efter en enskild intravenös dos av 14C] alendronsyra utsöndrades cirka 50 % av radioaktiviteten i
urinen inom 72 timmar och liten eller ingen radioaktivitet återfanns i feces. Efter en enskild
intravenös dos på 10 mg var njurclearance av alendronsyra 71 ml/min och systemisk clearance
översteg inte 200 ml/min. Plasmakoncentrationerna minskade med mer än 95 % inom sex timmar efter
intravenös administrering. Den terminala halveringstiden hos människa uppskattas överstiga tio år,
vilket avspeglar frisättningen av alendronsyra från skelettet. Alendronsyra utsöndras inte via njurarnas
syra-basbalans hos råtta och förväntas således inte påverka utsöndringen av andra läkemedel via dessa
system hos människa.
Nedsatt njurfunktion
Prekliniska studier visar att läkemedel som inte lagras i ben snabbt utsöndras i urinen. Ingen evidens
för mättnad av upptaget i ben sågs efter kronisk dosering med kumulativa intravenösa doser på upp till
35 mg/kg hos djur. Även om ingen klinisk information finns tillgänglig är det sannolikt att, liksom hos
djur, eliminering av alendronsyra via njurarna minskar hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför
kan en något större ackumulering av alendronsyra i ben förväntas hos patienter med nedsatt
njurfunktion (se avsnitt 4.2).
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet
visade inte några särskilda risker för människa. Studier på råtta har visat att behandling med
alendronsyra under graviditet förknippades med dystoci hos modern under partus, vilket relaterades
till hypokalcemi. I studier där råttor gavs höga doser sågs en ökad incidens av ofullständig
benbildning hos foster. Relevansen för människa är inte känd.
6.
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Laktosmonohydrat
Mikrokristallin cellulosa (E460)
Kroskarmellosnatrium
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri
Magnesiumstearat (E572)
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år.
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Kartonger innehållande 2, 4, 8, 12 eller 40 tabletter i blisterförpackningar av aluminium/PVC.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Inga särskilda anvisningar.
7.
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Farmaprojects, S.A.U.
Santa Eulàlia, 240 – 242,
08902 L’Hospitalet de Llobregat (Barcelona)
Spanien
8.
23714
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
9.
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
Datum för det första godkännandet: 2008-07-03
Datum för den senaste förnyelsen: 2013-07-03
10.
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2017-02-06
