Hej 250 domare
Plan-/måldomarplaceringen
De flesta domarpar har anammat plan-/måldomarplaceringen. Vissa förenklar
placeringen med en inte fullt så strikt placering, vilket jag tycker är mycket lämpligt.
Måldomaren kan mycket väl lämna området omkring den förlängda mållinjen för att
några meter upp i banan markera ett frislag för anfallande lag, på samma sida som
domaren är placerad. Om frislaget är mer rakt framför målet är det plandomaren som
skall markera frislaget. Denna mer friare tolkning av plan-/måldomarplaceringen;
snabbar upp frislagsmarkeringen,
spelarna förväntar sig oftast att måldomaren, som är närmast händelsen skall
markera frislaget,
domarna har troligen mer uppsikt och kontroll över spelare och
händelseområdet då en domare behöver förflytta sig, den andre plandomaren
kan koncentrera sig på att syna området.
Alternativet är att plandomaren förflyttar sig ungefär diagonalt och att måldomaren
löper bakom målet till andra långsidan. Detta ger att båda domarna är under
förflyttning samtidigt med resultatet att de har en sämre överblick under en situation
som allt som oftast fordrar god överblick och fokusering samt att frislagsmarkeringen
sker långsammare.
Närhet till spel
En del domare vill gärna hålla ett allt för långt avstånd till närmaste spelare, ibland 10
m eller mer. Orsaken kan vara;
bekvämlighet,
att blicken är riktad mot en händelse längre bort och spelarna närmast flyttar
sig upp i banan och domaren märker inte detta,
domaren har inte tänkt tanken att det är en fördel att vara nära spelare och
händelser.
Några gånger under en match blir det långa avstånd till närmaste spelare och avsikten
med denna rubriken är inte att domaren alltid skall ha förstahandskoncentration på
närhet till spel. Det kan försämra ert dömande, meningen är att ni överlag skall ha i
åtanke att öva in mer närhet till spelet. Det finns fördelar med närhet till spel;
muntlig kommunikation når fram till spelarna,
domaren kan snabbare markera frislag,
domarens närhet kan ha en dämpande effekt på allt för engagerade och
känslomässigt uppjagade spelare,
närheten kan ibland ge en bättre överblick och upptäckt av fel, ex. en snabb
lyftning av motståndarens klubba innan bollen når spelarna (försvarare som
anfallare).
Kommunikation
Överlag behöver nästan alla domare i distriktet tala mer med spelarna. Ni tjänar på
mer tal då ni får bättre acceptans för domslut och ert agerande, samt förebygger och
kanske därmed undviker att spelarna gör fel. Det är psykologiskt arbetsamt att tala
mycket med spelarna och ni avslöjar ibland vad ni ser och inte ser, trots detta, arbeta
fram mer tal med spelarna.
Domarna 350-300 hade en informationsträff den 15 nov. 2007 rörande
kommunikation. Kommunikation rymmer mer än tal, i begreppet ingår bl.a.
kroppsspråk, rörelsemönster ex. när ni springer eller markerar frislag samt ert
ansiktsuttryck och mimik. Jag har själv någon gång medvetet eller snarare mer
omedvetet haft ett leende vid verkställande av utvisning eller efter ett nyligen gjort
mål. Troligen, med tanke på spelarnas reaktion, har det har uppfattats som om jag
nedvärderar eller har en överlägsen attityd mot utvisad spelare eller lag som har fått
ett mål emot sig. Härav försöker jag tänka på detta och ange ett mer bestämt och
neutralt ansiktsuttryck.
Tips om kroppsspråk, pröva, ni kanske får mer acceptans av era domslut;
Visa tydlig riktningsvisning med rak arm och för ut armen någorlunda snabbt.
Förseelsetecknet därefter kan dröja och behöver inte vara så ”hårt” som
riktningsvisningen, om nu inte förseelsen är nära utvisning, i så fall gör en
ordentlig markering för ex. hårt slag.
Mvh och vi träffas säkert vid någon observation eller domarbyte i någon hall, Anders
Bergström, 250-domarcoach
