Gratulerar alla 250-domare, ni har gjort en mycket bra säsong 2007
Jag har inte på flera år sett så bra 250-domare som under den gånga säsongen. Att
rangordna 250-domarparen under den gångna säsongen 2007-2008 fordrade mycket
funderande och samråd med övriga i coachgruppen. Sammantaget ger detta en
förhoppningsfull framtid med självsäkrare och domare i god balans där steget att börja
döma H4 och D2 inte är så stort. Samtidigt som ni blir bättre fordrar även lagen mer
av er, vilket ger att vi som domare behöver bli allt bättre med betydelsen att försöka
höja sina sämre stunder till en medelgod nivå. Detta ger en jämnare bedömning och
ökad acceptans.
Säsongen kan för 250-domarna summeras i tre viktiga områden;
Närhet till spel.
Kommunikation, muntligt såsom med tecken och kroppsspråk.
Samarbete och balans inom domarparet.
Närhet till spel
Ni behärskar närhet till spel med hjälp av god placering och mål-/plandomarkonceptet. Vissa domarpar gör detta genom en traditionell placering med
plandomaren nära sargen och måldomaren bakom målet med rörelse från sarghörn en
bit in mot målet. Andra domarpar arbetar med plandomaren placerad 3-7 m från
sargen (”tennisspelare”) och måldomaren mellan sarghörn och några meter förbi
målet. En del domarpar blandar dessa båda huvudinriktningar. Syftet är att placera sig
nära spelet med hjälp av att vara rörlig. Var uppmärksam när ni använder stor
rörlighet att inte båda domarna hamnar nära bollförare, ex. bollen med anfallare är
längs med långsidan mellan mittlinje och mål; plandomaren följer med spelet och
måldomaren passerar målet och närmar sig samma händelse, här kan spelare framför
mål och upp i banan glömmas bort. Det alltid övergripande målet som domarpar är att
försöka studera där spelare möts över hela planen då felaktigheter sker vid dessa
möten, inte bara där bollen är. Poängen är att inte åter hamna i bekymret med att båda
domarna studerar bollen -ett av de vanligaste nybörjardomarproblemen.
Jag m.fl. brukar föreslå en inte fullt så strikt placering av plan-/måldomarkonceptet;
måldomaren kan mycket väl lämna området omkring den förlängda mållinjen för att
några meter upp i banan markera ett frislag för anfallande lag, på samma sida som
domaren är placerad. Om frislaget är mer rakt framför målet är det plandomaren som
skall markera frislaget. Alternativet är att plandomaren förflyttar sig ungefär diagonalt
och att måldomaren löper bakom målet till andra långsidan. Detta ger att båda
domarna är under förflyttning samtidigt, med resultatet att de har en sämre överblick
över området framför mål och frislagsmarkeringen sker långsammare.
Kommunikation
Ni tjänar på mer tal då ni får bättre acceptans för domslut och ert agerande, samt
förebygger och kanske därmed undviker att spelarna gör fel. Det är psykologiskt
arbetsamt att tala mycket med spelarna och ni avslöjar ibland vad ni ser och inte ser,
trots detta, arbeta fram mer tal med spelarna.
Tips om kroppsspråk;
1. Det absolut viktigaste; snabbt ut med armen och en rak bestämd arm, ingen
krokig tveksam arm. Samtidigt som ni visar riktning talar ni om för de
närmaste spelarna ert domslut, ex. ”slag” eller ”hårt spel nr x”, ingen lång
förklaring, bara ett kort meddelande vad ni har sett för fel. Om möjligt, undvik
att löpa med armen rakt ut pekande i frislagsriktningen, det ser helt enkelt lite
löjligt ut och ni förlorar i respekt.
2. Förseelsetecknet som följer efter riktningsvisningen kan dröja och behöver
inte vara så ”hårt” som riktningsvisningen. Förseelsetecknet är till för de
längre bort; tränare, spelarbänk och publik.
Ett förslag för sekvensen 1-2 ovan är; avblåsning med samtidig riktningsvisning, tag
ned armen, förflytta er till platsen för frislaget, ut med armen igen och meddela
muntligen felet, stå kvar med armen ut några sekunder och när spelaren som skall slå
frislaget närmare sig er, peka ned i golvet var frislaget skall ske, backa undan och visa
förseelsetecken.
Samarbete och balans inom domarparet
Fundera över och arbeta med att skapa en jämn bedömning inom domarparet. Blås
inte av framför fötterna på domarkollegan för ett frislag nära kollegan eller när ni ser
att kollegan är på väg att blåsa av. Ha god kontakt med varandra och som domare
längst bort från händelsen; vänta någon sekund med beslutet, se hur kollegan agerar
med kroppsspråk, vart blick och huvudet är riktat, meddela varandra genom ex. att
visa med ena handen ett litet”wash out-tecken” när ni friar, eller riktning när ni har
fördel. Frislagshändelser nära domarkollegan får vi anta att kollegan har kontroll och
uppsikt över. Händelser ser olika ut beroende på var domaren är placerad. Undantag
finns alltid och ”dolda” fel med utvisningspåföljd nära kollegan skall även kollegan
längre bort fatta beslut om och utdöma.
Mål eller ej skall måldomaren bedöma och ensam fatta snabbt beslut om. Vad jag har
sett under säsongen och själv upplevt är det lämpligare att måldomaren ensam fattar
beslut om mål, eller att mål döms bort till följd av ex. spark. Att som måldomare blåsa
av spelet, därefter söka samråd med domarkollegan och 20-30 sekunder senare
meddela beslut om mål eller inte mål, verkar ge mer irritation och domarna verkar
mer obeslutsamma (med senare sämre acceptans av domslut) jämfört med ett snabbt
beslut från måldomaren. Om plandomaren ser något fel, ex. framför mål, blås av
direkt, om det inte föreligger fördel, och markera snabbt platsen för frislaget om det är
frislag för anfallande lag. Blåser måldomaren av för frislag framför mål, visa riktning
snabbt, detta ger signal till plandomarkollegan att snabbt förflytta sig och markera
frislag, ha god ögonkontakt för att måldomaren skall kunna styra plandomaren till rätt
läge. Här är det viktigt att plandomaren har närhet till spel för att snabbt kunna
markera frislaget.
En förhoppningsfull 250-domarcoach Anders Bergström med sammanfattningen;
fördelad närhet till spel, tydligt kroppspråk med tal samt balans inom domarparet.
