En analys av variationen hos tall (Pinus sylvestris
L.) och en jämförelse med fossil DNA information.
Linda Albinsson
Fossilt DNA är som en förvaringsplats för en organisms genetiska historia och därmed kan
det ge en direkt ledtråd till hur evolutionen gått till. Det är nu för tiden möjligt att mångfaldiga
DNA fragment som bevarats i längre tider med hjälp av en metod som kallas PCR
(polymerase chain reaction). Denna metod använder ett DNA fragment som mall och bygger
upp nya likadana fragment.
Det finns många fiktiva exempel på hur forskare lyckats med den svåra uppgiften att ta fram
DNA från utdöda djur. Det mest kända exemplet är kanske Spielbergs film ”Jurassic Park”
där forskare lyckats återskapa diosaurier från fossilt DNA. Detta är inte möjligt av flera
anledningar. DNA sönderfaller snabbt efter att en organism dött. Forskare idag menar att det
inte är möjligt att ta fram och anlysera DNA från organismer som är äldre än 10 000 100 000 år. Andra svårigheter med att försöka få fram DNA från fossiler är att när originalDNAt finns i små och trasiga mängder kan PCR-metoden göra fel och mångfaldiga annat
DNA som råkat hamna i provet, tex. från den som utför experimentet eller från dem som
hanterat fossilen tidigare. Det kan också finnas DNA i provet från bakterier och andra
organismer som befunnits sig på samma plats som fossilen.
Det jag gjorde i det här projektet var att jämföra nutida DNA från tallar med fossila
tall-DNA proven. De fossil jag jämförde med var 500 och 9500 år gamla pollenkorn som
bevarats i en sjös bottenavlagringar (Holtjärnen nära Leksand i centrala Sverige). Det finns
ingen som gjort en sådan här studie på liknande arter som tall, förutom en en forskare från
Japan som lyckats med att ta fram fossilt DNA från pollen av gran tidigare. Min handledare
Laura Parducci har modifierat PCR metoden så att den fungerar bättre för fossila tallpollen.
Det jag ville ta reda på med den här undersökningen var om de fossila DNA-fragment
som Laura fått fram verkligen var från tallfossil och inget annat. Jag ville även se om
variationer hade skapats eller försvunnit genom årens lopp.
Totalt hittade jag 19 olika varianter i den moderna och de två fossila (500 och 9500 år
gamla) populationerna. Det visade sig faktiskt att det hade både tillkommit och försvunnit
varianter under den här tidsrymden. Jag hittade en variant som endast förekom i den äldsta
populationen som var 9500 år gammal och som sedan försvunnit, vidare så fanns en annan
variant bara i de två fossila populationerna. Många av varianterna fanns bara i ett eller två av
populationerna och endast en variant (den mest frekventa) förekom i alla tre populationerna.
En sådan här jämförelse mellan olika ”tidspopulationer” kan ge unik genetisk
information som är användbar för att förstå olika förhållanden mellan morderna och fossila
populationer av tall.
Examensarbete i biologi, 20p. HT02-VT03, Uppsala Universitet
Handledare: Laura Parducci & Martin Lascoux
Inst. för evolutionsbiologi, avd. för naturvårdsbiologi och genetik.
