Hela Pingsten
Teologiskt manifest, typ
av Micael Grenholm
Min gode vän och församlingsmedlem Michael Liliequist är en person som utför ett
imponerande arbete för fred och rättvisa – han jobbar i Uppsala Stadsmission, han är ordförande
för Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp och han verkar för ett nytt perspektiv där vi ser jordens
resurser och dess rikedomar som gemensamma och delar dessa efter var och ens behov.
1992 var han på en kristen konferens i Stockholm där en person med en profetisk gåva pekade
ut honom, sade vad han hette (något som han enligt Michael inte kunde veta) och började bland
annat profetera att han hade en ”undergörares händer” (en formulering Michael var mycket ovan
vid) och att Gud skulle hela autistiska barn och ungdomar genom honom, Ungefär ett halvår
senare reste Michael till Bangalore. När han besökte en evangelisk-luthersk kyrka där sa en
pastor som han aldrig hade träffat ”Michael, vi har väntat på dig!” och förde honom till ett gäng
mycket fattiga autistiska barn som hade blivit utslängda från sina familjer och bodde i en kåkstad
runt kyrkan. Michael berättade för mig: ”Några blev helade, andra inte, men alla berördes av
Guds kärlek.” ”Hur visste man att de blivit helade?” frågade jag. ”De började tala”, sade
Michael.1
Inte nog med att de barnen fick ett kraftfullt möte med en kärleksfull Gud som befriade dem
från det som inget annat kunde ha befriat dem från. Dessutom ökade deras chanser rejält att ta sig
ur den fattigdom de hamnat i på grund av sitt funktionshinder. Tecken och under förenades med
fattigdomsbekämpning när denna pacifistiska fredsaktivist till följd av en profetia betjänade
fattiga, funktionshindrade barn. Så ser lärjungaskap ut.
1
På YouTube finns ett klipp där jag intervjuar Michael om denna händelse. Sök på ”Hands of a Miracle Worker”
En uppdelad kyrka
Jesus är vårt största föredöme, om vi vill förbli i Honom är vi skyldiga att leva så som han levde
(1 Joh 2:6). Han förenade sund, brinnande karismatik med passionerat engagemang för fred och
rättvisa. När Johannes Döparens lärjungar frågade Jesus om Han var ”den som skulle komma”,
dvs. Messias, svarade Han: ”Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda
uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” (Matt 11:5). De gärningar som visar att Jesus
är Messias är mirakler och att de fattiga blir glada. På samma sätt sa Han när Han påbörjade sin
verksamhet: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap
för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att
ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4:18-19). I Lukas 6 läser vi
om hur stora folkskaror kom till Jesus ”för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar”,
och Jesus svarar med att dels bota alla och dels ropa ut verop över de rika och uppmana
människorna att älska sina fiender. Tecken och under förenat med fred och rättvisa.
Trots detta finns det så många exempel på när kyrkan har delat upp sig så att de som ber om
många tecken och under inte är samma personer som engagerar sig för fred och rättvisa. Det
finns exempel på kristna som kallar sig karismatiker men inte alls är särskilt engagerade för fred
och rättvisa, tvärtom kan de vara krigshyllande nationalister och väldigt rikedomshungriga. De
liknar de kristna i Korinth, de är väldigt intresserade av karismatiska erfarenheter och
spektakulära händelser (och deras Gudstjänster utvecklas till känslomässiga shower) men de har
tappat kärleken och omsorgen om de fattiga (1 Kor 10:21, 13:2). I andra hörnet har vi kristna
som vill engagera sig för fred och rättvisa och som betonar evangeliets sociala konsekvenser,
men som inte låter den Helige Andes övernaturliga gåvor verka genom dem. Detta beror ofta på
att de ser många exempel på den osunda karismatik jag nyss beskrev och drar slutsatsen att det är
farligt att syssla med detta. Många av dem tror teoretiskt att Gud kan göra under idag, men de ser
det inte i sitt eget liv och anstränger sig inte särskilt mycket för att det ska ske. När dessa kristna
inte upplever Guds kraft så mycket i sina liv blir deras tro med tiden ganska svag och de
prioriterar diakoni mer än evangelisation.
Jag har rört mig i båda dessa kretsar och det som slagit mig är att båda lägren ofta refererar till
en och samma Bibeltext men läser den helt olika, nämligen Apg 2 – berättelsen om den första
kristna pingstdagen. Där står det om hur lärjungarna tog emot den Helige Ande på pingstdagen
efter att Jesus tagits upp till himlen, och det har alltid varit en central text för pingstvänner. De
har oftast fokuserat på att lärjungarna i den Helige Andes kraft talade i tungor och utförde andra
tecken och under, vilket gjorde att 3000 kom till tro. Apg 2 har också varit en väldigt viktig text
för kristna som lever i egendomsgemenskap och verkar för att klyftorna mellan rika och fattiga i
världen ska utjämnas, eftersom det i samma kapitel står att de första kristna praktiserade
ekonomisk utjämning så att ingen led någon nöd.
Låt mig tala om en hemlighet för er: Apg 2 berättar om både brinnande karismatik och radikal
social rättvisa, de är inte motsatser utan två grundfundament till hur kyrkan ska se ut. Vad vi
måste göra är att inte bara fokusera på delar av pingsten utan hela pingsten, och inse att tecken
och under kan och ska finnas i samklang med social rättvisa, precis som vers 43 kommer direkt
före vers 44 i Apg 2: ”Och fruktan kom över alla, och många tecken och under gjordes genom
apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.”
Det är så kyrkan ska se ut! Det faktum att karismatik och aktivism inte är motsatser gör också
att man inte kan använda hela pingsten-visionen som argument för att någon är ”för” karismatisk
eller ”för” engagerad för fred och rättvisa, är vi fullständigt uppfyllda av den Helige Ande
kommer vi ägna oss åt båda två. Apostlarna gjorde inte ”få” tecken och under och hade ”lite”
gemensamt, utan de var totalt överlåtna till Guds kärlek, och konsekvensen av det blir att man
både gör många under och utplånar klyftan mellan rik och fattig och har en gränsöverskridande,
fredlig gemenskap.
Fred och rättvisa
Enligt The Poverty and Justice Bible handlar över 2000 av Bibelns versar om fattigdom och
rättvisa. Gud brinner för att de fattiga ska leva ett värdigt liv, Hans vision är att det ska bli ”lika
för alla” (2 Kor 8:14) – och det innebär inte bara att de fattigas resurser måste öka, utan att de
rikas resurser måste minska och delas med de fattiga. Johannes frågar sig i 1 Joh 3:17 hur Guds
kärlek kan förbli i en person so har av denna världens tillgångar men stänger sitt hjärta för den
som lider nöd. I apostlarnas kyrka stängde man inte sitt hjärta för de nödlidande, de rika var ett
hjärta med de fattiga, och då utjämnade de klyftan mellan dem. Hur kan vi vilja återuppväcka
ena halvan av pingsten – den med tecken och under – och ignorera den andra halvan? Om vi
verkligen vill uppleva en ny pingst, då kan vi inte vara rika när en miljard människor lever i
extrem fattigdom och när 16 000 barn dör av hunger varje dag. Jakobsbrevet 5 säger att de
fattigas rop har nått Herren Sebaots öron, ”så lyssna ni som är rika, gråt och klaga över de
olyckor som kommer att komma över er.” (v. 1). Plötsligt inser man att alla människor är
syndare, att ingen finns som gör det goda. Men Jesus har dött för alla våra synder, Han älskar oss
och förlåter oss när vi vänder om från våra onda gärningar.
Han har också kallat oss till att skapa fred (Matt 5:9). Rom 12:17-21 säger: ”Löna inte ont med
ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är
möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står
skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så
ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på
hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” Vi ska alltså
inte hämnas utan hålla fred med alla, Gud kommer döma syndaren, vår uppgift är att älska och
betjäna våra fiender. Vi ska inte löna ont med ont utan besegra det onda med det goda. Det
kommer leda till verklig fred.
Så många människor lider av att ont lönas med ont. Så många människor lider av krig. Det
finns ett väldigt starkt samband mellan konflikt och fattigdom, och det de har gemensamt är att
de orsakar lidande för människor. Vi är kallade till att lindra lidande. Hur kan karismatiker först
tala om helande och sedan behålla rikedomar för sig själva? Hur kan man se andedopet som
något för alla kristna samtidigt som man ser det fantastiska sociala engagemang vi läser om i
Apg 2 och 4 som något för vissa? Sanningen är att mycket av kristna aktivisters arbete äts upp av
kristna passivister, medan de förra kämpar för rättvis handel köper de senare saker som
producerats under hemska arbetsvillkor. Medan de förra samlar in pengar till biståndsprojekt
spenderar de senare massa pengar på lyx och underhållning. Så kan det inte vara. Alla kristna
måste engagera sig för fred och rättvisa.
Gudsgärningar
När vi väl engagerar oss för en bättre värld riskerar att kämpa i egen styrka och kraft, och på
grund av att alla människor är syndare (Rom 3:10-18) är den mänskliga vägen kantad av
misslyckanden, olyckor, missmod och trötthet. Bibeln säger att med Guds kraft förmår vi mer än
med egen kraft (Fil 4:13). Och det kan ske på mer dramatiska sätt än att vi får lite extra energi
som av en osynlig vitaminkick. Vårt största problem när vi arbetar för fred och rättvisa är att vi
tenderar att inte kunna göra det omöjliga. Det är detta som utgör gränsen för vår verksamhet för
en bättre värld. Men Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27). I vilken kontext sa
Han det? Jo, Han sa det angående att de rika ska sälja allt och ge pengarna till de fattiga.
Jesus och apostlarna ägnade sig inte bara åt människogärningar utan åt Gudsgärningar, saker
som endast Gud kan göra. Samtidigt som de gav pengar till de fattiga (Joh 13:29) och
undervisade om fred och rättvisa skulle jag säga att deras största förtjänst till de nödlidande var
att de gjorde det omöjliga. De praktiserade karismatisk aktivism, engagemang i den Helige
Andes kraft, och åstadkom mycket större resultat än om de endast ägnat sig åt
människogärningar.
Guds gärningar återkommer gång på gång i Psaltaren som något vi ska förkunna (71:15-18,
73:28, 118:17), tänka på (105:1-5, 111:1-4, 143:5) och prisa Honom för (86:8-10, 92:5-6, 150:2).
Tänk själva, om vi tog bort vad Gud gör och säger från Bibeln, vad skulle då vara kvar? Om inte
Gud grep in och gjorde saker, då skulle vi inte ha någon av Anden inspirerad Skrift, vi skulle inte
ens existera. Och när Gud gör saker, då har vi per definition med det övernaturliga att göra.
Psalm 77 säger:
”Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under. Jag vill begrunda alla
dina gärningar och tänka på det du har gjort. Gud, i helighet går din väg. Vilken Gud är så stor
som Gud? Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.” (v. 12-15).
Under är Gudsgärningar, något vi ska begrunda, prisa Honom för och förkunna för andra
människor. Det är detta perspektiv vi bör ha på karismatiken. Kan vi verkligen säga ”Jag är
öppen för det karismatiska”? Är vi bara ”öppna” för Guds gärningar? Är inte Andens nådegåvor
något vi ska sträva efter (1 Kor 12:31)? Folket i Nasaret hindrade Jesus från att göra
kraftgärningar där genom sin otro (Mark 6:5-6), låt oss inte göra om deras misstag, låt oss ivrigt
be för Guds gärningar bland oss enligt Ps 90:16. Vi ska absolut inte be om osund, missbrukad
karismatik där man begår hemskheter i den Helige Andes Namn och som många har blivit
skadade av, det ska vi hålla oss borta ifrån och inte vara öppna för. Men genuina Gudsgärningar
betjänar och hjälper människor på sätt som kyrkan i egen kraft inte klarar av, eftersom Han kan
göra det omöjliga. Karismatisk aktivism kan ge oanade resultat jämfört med ickekarismatisk
aktivism.
Helande från fattigdom
Bibeln såväl som kyrkohistorien innehåller mängder med exempel på när Gudsgärningar främjar
fred och rättvisa. Ta till exempel den blinda tiggaren Bartimeus (Mark 10:46-52). I likhet med
många andra funktionshindrade i antiken hamnade han helt utanför arbetsmarkanden och ägnade
livet åt att be om pengar. Men när Jesus kom till trakten ropade han ut för full hals ”Davids son,
förbarma dig över mig!” Andra sa åt honom att vara tyst, men i ren desperation skrek han ännu
högre. Och Jesus hörde hans rop, kallade honom till sig och frågade vad han ville. Bartimeus
svarade att han ville kunna se igen. Jesus sa ”Din tro har frälst dig”, och därefter kunde
Bartimeus se. Det var hans sista dag som tiggare. Han var inte dum nog att bara be om pengar
när Jesus frågade honom vad han ville, han visste att den Gud som kan göra det omöjliga kan ta
honom från fattigdomens fängelse på ett ögonblick.
En nutida parallell till Bartimeus helande är
det Teresa Jebiwot upplevde 2010. Hon föddes
helt blind och saknade hornhinna, hon kunde
inte ens se dagsljus utan hade levt hela sitt liv i
konstant mörker. Hon gick på Chepsigot
Special School for the Blind i Kenya. 2010
besökte hon ett väckelsemöte som hölls i
Kisumu, sydvästra Kenya (nära Viktoriasjön).
När mötesledaren utropade att Jesus helar
blinda ögon kunde hon plötsligt se.
Teresa undersöktes av ögonspecialisten dr.
Agnes Maiyo på Itendirstriktets sjukhus.
Maiyo hade undersökt Jebiwot tidigare och
bekräftat att hon hade varit helt blind. Nu
kunde hon konstatera att Jebiwot hade en
hornhinna, något hon inte kunde förklara. Hon
genomförde flera tester som bekräftade att
Jebiwots syn var helt återställd, och hon
behövde inte längre gå på blindskola.
Jebiwot och mötesledaren dr. Owour
Jebiwots helande blev känt i hela Chepsigot
och i många områden runt omkring, och flera lärare på blindskolan samt medlemmar i Jebiwots
församling kunde bekräfta att hon hade varit helt och hållet blind. Arrangörerna för
väckelsemötet dokumenterade det hela och publicerade det i tidningen Repentence and Holiness
Magazine, decembernumret 2010.
Matunder
Ännu ett exempel på karismatisk aktivism är matundret i Matt 14:13-21 då en folkskara på
tusentals personer som hade samlats för att bli botade av Jesus och lyssna på Hans undervisning
åt sig mätta på fem bröd och två fiskar. Det står visserligen inte specifikt att människorna var
fattiga, men med tanke på att Israel på den här tiden var fattigare än vad något land är idag så kan
man utgå från att de flesta hade det knapert med ekonomin. I den mindre kända berättelsen om
hur Jesus mättade 4000 män med sju bröd säger Jesus: ”Det gör mig ont om dessa människor.
De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem gå iväg
hungriga. De kan duka under på vägen.” (Matt 15:32).
Vad skulle en ickekarismatiker gjort i den situationen? Försökt trösta dem och säga: ”Tyvärr är
ni tvungna att hungra och duka under på vägen, för jag förmår ingenting göra.” Men Jesu
barmhärtighet och medlidande gör att Han gör det omöjliga och mättar dem med sju bröd. Guds
undergörande kraft kan mätta hunger där mänskliga resurser inte räcker till.
Det finns exempel på hur
många menar sig har varit
vittnen till liknande under, och
i många av de fall som jag har
hört talas om handlar det om
att ge mat åt de fattiga.
Missionären Heidi Baker är en
av grundarna för Iris Ministries
som
startat
tusentals
församlingar och som driver
flera barnhem för övergivna
barn i Mozambique. Hon
berättar i sin bok Always
Enough om en profetisk syn
som förändrade hennes liv i
Toronto 1995. Hon såg
tusentals barn framför sig, och
hon ropade ”Nej, Herre! De är
för många!” Då uppenbarade
Heidi Baker på ett av barnhemmen
sig Jesus för henne.
Jag såg Hans skinande ansikte och Hans intensiva ögon som brann av kärlek. Jag såg också
Hans kropp. Den var sårad och brusten, och Hans sida var genomborrad. Han sade: ”Se in i
Mina ögon. Ge dem något att äta.” Sedan tog han en bit av sin brustna kropp och gav till mig.
Det blev bröd i mina händer, och jag började ge det till barnen. Det multiplicerade sig i mina
händer. Sedan sade Herren på nytt: ”Se in i mina ögon. Ge dem något att dricka.” Han gav mig
en bägare fylld med blod och vatten, som strömmade från Hans sida. Jag visste att det var en
bägare med bitterhet och glädje. Jag drack ur den och började sedan ge till barnen att dricka.
Bägaren blev inte tom.
Vid det här laget grät jag okontrollerat. Jag var helt tagen av den brännande kärlek som
strålade från Hans ögon. Jag insåg vad det hade kostat Honom för att förse oss med sådan
andlig och fysisk föda. Herren talade till mitt hjärta och sade: ”Det kommer alltid finnas
tillräckligt, för att Jag dog.”2
Baker, Rolland & Heidi: Always Enough: God’s Miraclulous Provision Among the Poorest Children on Earth,
Chosen Books, ss. 49f.
2
Efter denna dramatiska upplevelse åkte Heidi tillbaka med ny kraft till Moxambique, övertygad
om att nu skulle väckelse bryta fram – men istället utsattes Iris Ministries för de svåraste
prövningarna dittills. Regeringen förbjöd all form av religiös verksamhet i Chihongo, från kristen
undervisning och gospelkörövningar till bön ens på fritiden. De flesta av barnen vägrade lyda
detta, vilket gjorde att de blev av med fastigheten och var tvungna att tömma den inom 48
timmar. De hade ingenstans att ta vägen. Den enda fastighet de hade kvar var en liten lägenhet i
Maputo som de använde som kontor. Denna fylldes nu av hungriga barn.
Mitt i all nöd kom en kvinna från den amerikanska ambassaden. ”Jag fixade lite ris till din
familj” sa hon och visade en skål mat som räckte till fyra personer. Heidi visade henne de drygt
hundra barn som fanns inne i lägenheten. ”Vi har en stor familj!” Kvinnan från ambassaden
utropade att hon då måste springa tillbaka och hämta mer mat, men Heidi sa åt henne att bara be
för maten. ”Försök inte”, sa hon. Men hon bad en kort bön. Heidi skriver:
Jag tog fram plasttallrikarna vi brukade använda för vår gatuverksamhet, och även en liten skål
med majsmjöl som jag hade. Vi började servera, och redan från början gav jag alla en full
tallrik. Jag var förvirrad och överväldigad. Jag förstod knappt medan det pågick vad för
underbart som skedde. Men alla våra barn åt, medarbetarna åt, min vän från ambassaden åt och
även vår familj på fyra personer åt. Alla fick tillräckligt.
Sedan dess har vi aldrig sagt nej till ett föräldralöst, övergivet eller döende barn. Nu föder vi
och tar hand om över tusen stycken. De äter och dricker allt de vill av Herrens godhet. På grund
av att Han dog, finns det alltid tillräckligt.3
Mirakulöst ickevåld
Behovet av Guds kraft i vårt engagemang blir extra tydligt när vi efterföljer Jesu bud om att
vända andra kinden till och inte använda våld. Paulus var en fanatiker som ville utplåna
församlingen genom att fängsla de kristna och se till att de blev avrättade (Gal 1:13). Om de
kristna inte fick använda våld, hur skulle de då kunna stoppa Paulus? Jo, genom att låta Gud
gripa in. När Paulus är på väg mot Damaskus för att förfölja de kristna där ser han ett starkt ljus
och slås till marken, och en röst säger hans namn och frågar
varför han förföljer Honom. Paulus frågar vem den talande
är, varav rösten svarar: ”Jag är Jesus, den som du
förföljer.” Jesus säger att han kommer att bli Hans vittne
och därefter försvinner synen, i dubbel bemärkelse
eftersom Paulus efter att ha hämtat sig från chocken
upptäcker att han inte kan se! Kort därefter kommer en
okänd man som vet vad Paulus heter, varifrån han kommer,
var han bor och att Jesus har uppenbarat sig för honom, och
när denne man (som är kristen och heter Ananias) lägger
sina händer på Paulus ögon kan han se igen. (Apg 9:1-19).
Paulus beslutar sig för att följa Jesus istället för förfölja,
han uppfylls av den Helige Ande och han går från att vara
en våldsam kristendomshatare till apostel, allt på grund av
att Gud gjorde några under.
Gud har mirakulöst satt stopp för våld fler gånger genom
världshistorien. En av de mest spektakulära händelserna
under andra världskriget var att området kring den
Padre Pio
italienska byn San Giovanni Rotondo aldrig bombades.
Flera tyska installationer fanns där, och de allierade gjorde åtskilliga försök att bomba dem, men
3
Ibid. s. 52
de lyckades aldrig. Anledningen var inte tyskarnas motstånd. Anledningen var att samtliga
piloter såg en munk i himlen som tecknade åt dem att vända om. Det gjorde de också,
fullkomligt skräckslagna av synen.
Piloterna tillhörde olika religioner, de var psykiskt stabila (stridpiloter är tvungna att vara det)
och alla som hade varit med vid något av dessa tillfällen hade sett munken exakt samtidigt. En av
dem som såg munken var general Bernardo Rosini, chefen för det italienska flygförbandet. Från
början trodde han att pratet om den himmelske munken bara var dumheter, men eftersom det
hände så ofta och för så många olika personer beslöt han sig för att själv leda ett anfall mot en
tysk vapendepå i byn.
När general Rosini och alla andra som deltagit i anfallet hade kommit tillbaka var de ganska
omskakade. De berättade att de hade sett munken. Han hade plötsligt visat sig med lyftade
händer när de närmade sig byn. Bomberna utlöstes av sig själva och föll ned i en skog nedanför
utan att detonera, och alla flygplan ändrade kurs utan att piloterna gjorde någonting.
När kriget var över besökte flera av dem som hade haft dessa upplevelser, bland annat general
Rosini, kapucinklostret i San Giovanni Rotondo. De hade hört att där fanns en stigmatiserad
munk vid namn Pio som tillskrevs många mirakler. När de kom in i sakristian satt där flera
munkar, men de kände alla igen den som hade visat sig för dem bland molnen. Denne gick fram
till general Rosini, lade sin hand på hans axel och sade med ett leende: ”Jaså, det var du som
ville bomba ut oss allihop!” Många av piloterna blev kristna och publicerade sina upplevelser,
och general Rosini blev en av padre Pios främsta anhängare.4
Mirakler kan alltså vara ett ickevåldsligt alternativ till våld, och kanske var det detta som
gjorde att många av de tidiga pingstvännerna var pacifister. Assemblies of God, Church of God
och Church of God in Christ – tre stora amerikanska pingstsamfund var i början uttalat
pacifistiska, och antalet pingstvänner som vapenvägrade i början av första världskriget uppgick
till hundratals människor.5 Även stora delar av fornkyrkan var karismatisk såväl som pacifistisk
och levde i egendomsgemenskap.6
Betjänande nådegåvor
De Gudsgärningar som beskrivits ovan hjälper och betjänar människor, och det är precis det
karismatik egentligen handlar om. Grunden för kristendomen är kärlek. Gud är kärlek (1 Joh 4:8)
och Han älskar oss mer än vad vi kan förstå (Ef 3:19, Rom 8:38-39). Trots att människorna har
vänt sig bort från Honom och syndar, älskar Han oss så mycket att Han sände Jesus för att ge oss
evigt liv genom att Han dog vår död (Joh 3:16, Rom 5:8). Gud förlåter våra synder genom sin
nåd, vi blir frälsta och får evigt liv inte genom att förtjäna det med goda gärningar utan genom
Guds nåd (Ef 2:8-9).
Denna nåd är grunden inte bara för vår frälsning utan också för de övernaturliga gåvor som
Jesus använde för att sprida Guds Rike och som Han uppmanade sina lärjungar att använda, de
är nådegåvor (1 Kor 12:4) som vi inte kan förtjäna utan som vi får genom Guds nåd (Ef 4:7).
Och liksom Jesus inte kom för att bli betjänad utan för att betjäna oss genom att ge oss evigt liv
(Mark 10:45), så ska vi betjäna varandra (Mark 10:43) och alla andra människor (1 Tess 5:15),
bära varandras bördor (Gal 6:2) och sätta andra högre än oss själva (Fil 2:3) – och det ska vi
använda nådegåvorna till: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått.” (1 Petr
4:10).
Helande, profetior, tungotal, urskiljning och de andra nådegåvorna som nämns i 1 Kor 12 är
alltså inte till för att upphöja en människa eller skapa en spektakulär show, utan de är till för att
4
Hvidt, Niels Christian 2003:Mirakler, Cordia, s. 113f. Ljungman, Ulrika 2002: Padre Pio av Pietrelcina, Artos, s.
122f
5
Se helapingsten.wordpress.com/2009/11/27/krig-del-12-den-tidiga-pingstrorelsens-pacifism/
6
Se helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/ och
helapingsten.wordpress.com/2009/09/08/rik-del-6-kyrkofadernas-syn-pa-pengar/
betjäna och hjälpa människor. Ett av de vanligaste undren Jesus och apostlarna utförde var att
bota sjuka. Varför? Jo, för att Gud vill lindra lidande, helandet är en Guds ”välgärning” (Apg
4:9). Profetians syfte är enligt 1 Kor 14:3 att ge människor ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst.”
Tungotalet är enligt nästkommande vers också till för att bygga upp. Att driva ut onda andar,
som Jesus och apostlarna ofta gjorde, är en helt och hållet god och kärleksfull gärning, eftersom
en ond ande är en helt och hållet ond varelse.
I allt ska vi visa kärlek, respekt och nykterhet, vi ska pröva profetior och aldrig försöka driva ut
onda andar om vi inte är helt säkra på vad vi gör. Vi får aldrig lämna en sjuk person i sticket om
denne inte blivit helad utan vårda och betjäna honom eller henne på alla sätt som vi förmår, inte
bara genom bön. Grunden till nådegåvorna är kärlek, Gud har gett dem av kärlek för att vi ska
använda dem till att sprida kärlek. Därför skriver Paulus: ”Om jag ägde profetisk gåva och kände
alla hemligheter och hade all kunskap och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men
inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (1 Kor 13:2). Församlingen i Korinth som han skrev
detta till levde i karismatiskt kaos, de älskade häftiga manifestationer och alla talade i tungor
samtidigt, men de visade dålig omsorg om de fattiga och vissa levde i omoral (1 Kor 5:1, 10:21).
Många idag har sett församlingar som liknar Korinth väldigt mycket och blivit rätt rädda för
karismatiken, men Paulus lösning på problemen är inte att de ska bli mindre karismatiska, han
uppmanar dem att bli det ännu mer (1 Kor 12:31, 14:1) – men han skriver att det måste ske i
ordning och i kärlek. Om man glömt bort karismatikens kärleksfulla och betjänande roll har man
missförstått den helt och hållet.
En ny karismatisk och aktivistisk väckelse
Så låt oss därför följa Paulus uppmaning att sträva efter mer av Andens gåvor i kombination med
kärlek! Det kommer i sin tur leda till effektivare evangelisation och församlingstillväxt, eftersom
Paulus egen evangelisationsstrategi var att sprida de glada nyheterna död ”i ord och gärning,
genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.” (Rom 15:18-19). Vissa ägnar sig bara
åt ord, andra bara åt gärning, andra bara åt Andens kraft. Vi behöver alla tre för att det ska bli en
väckelse i Sverige där Jesus är Herre, där Anden har fri kontroll och där Guds folk passionerat
betjänar och älskar en mörk och sårad värld. En väckelse som återvänder till Apostlagärningarna,
där många kom till tro (2:47), många under och tecken skedde (5:12) och där klyftan mellan rik
och fattig utjämnades helt och hållet (4:34). Det som satte igång detta var Andeutgjutandet på
Pingstdagen, och vi vet utifrån kyrkohistorien (Pingströrelsen inte minst) att det kan ske igen. Så
för att bryta den nuvarande trenden i kyrkan i Sverige där få kommer till tro, få mirakler sker och
få utjämnar klyftan mellan rik och fattig och ägnar sig åt radikalt fredsskapande behöver vi alltså
en ny pingst.
Och inte bara delar av den. Hela pingsten.
/Micael Grenholm
helapingsten.wordpress.com
