Sexualundervisning i skolan
Publicerad 2009-12-02 | Uppdaterad 2010-02-09
Många lärare säger att sex och samlevnad är bland det roligaste man kan
jobba med. Ett av skälen är att det engagerar eleverna. Det handlar ju om
livet. De har så många frågor och funderingar om kroppen, relationer,
känslor, sexualiteten.
Och funderingarna kommer tidigt. En sjuårig pojke skrev: ”Kärlek är ett
fint ord. Jag undrar vad det är för nåt.” Så mycket hade han förstått, att
kärlek ses som något fint. Men vad kärlek är kanske inte
sexualundervisningen är i stånd att svara på – men den kan föra samtal
om det. För så är det med sex och samlevnad. Det spänner över vida
områden och därför behöver undervisningen vara ämnesövergripande:
samhällskunskap, historia, religion, biologi, svenska osv.
För sex och samlevnad handlar om både samhälle och individ: Om kropp
och relationer, lagar, kön och genus, sexuell identitet, det handlar om
njutning, kondomer och att möta andra. Det handlar om respekt,
diskriminering och gränser. Och mycket mer.
Utgångspunkten för sex- och samlevnadsundervisningen är att den ska
vara ett stöd för barn och unga i deras vardag och deras utveckling. Med
faktakunskaper ger vi dem en grund att stå på och genom samtal och
dialog hjälper vi dem att hitta sina egna vägar till hur de vill leva sina liv. I
arbetet behöver vi också vara medvetna om att eleverna har olika
erfarenheter och livsmiljöer, det kan handla om: ifall de identifierar sig
som hetero, homo, bi eller trans, har olika klassbakgrund, geografisk
bakgrund, tro, familjesituation, och så vidare.
Ända sedan RFSU bildades 1933 har sex- och samlevnadsundervisningen
varit ett av RFSU:s viktigaste områden. Då handlade det om att
undervisningen skulle bli obligatorisk i skolan, vilket den blev 1955, och
att det var en kunskap som alla människor hade rätt till. Nu handlar det
om att alla elever ska ha tillgång till en bra ämnesövergripande
sexualundervisning.
Vi hoppas att den här sidan ska vara ett stöd för lärare och andra som
arbetar med sexualundervisning eller sexualupplysning. Här kan man hitta
metoder, tips på material och läsa om hur andra skolor och lärare gör. Här
kan man få hjälp med att planera sin undervisning, hitta elevfrågor, ladda
ner rapporter och ta del av forskning på området. Faktatexter, om
exempelvis könssjukdomar och sexuell praktik hittar man däremot inte
här, men istället under fliken ”Sex och relationer”.
Och jag vill påminna om en sak: Eleverna vill ha det här. De är nyfikna på
vad både jämnåriga och vuxna tänker. De lyssnar på sina lärare. De litar
på sina lärare. Så det är bara att köra igång. Man har medvind från
början.
PS. Vi tar gärna emot tips på metoder, litteratur, filmer, lärare att
intervjua, ... eller vad ni skulle vilja se på den här sidan. Hör av er till mig.
Hans Olsson, ansvarig för skolfrågor på RFSU
Senast uppdaterad: 2010-02-09
http://www.rfsu.se/sv/Sexualundervisning/Amnen/#
10 punkter
för en bättre sexualundervisning i skolan
RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell organisation, som
verkar för att sprida en fördomsfri och öppen syn på sex- och
samlevnadsfrågor. RFSU utgår från övertygelsen om samlevnadens och
sexuallivets centrala roll för individ och samhälle.
Grafisk form: Meta Dehlin
Tryck: Sib-Tryck, september 2004
Skolans sex- och samlevnadsundervisning är emellanåt föremål för
debatt. Så bör det vara. Debatterna uppstår ofta i samband med yttre
händelser utanför skolan. Inte sällan handlar diskussionerna och
debatterna om skolans tillkortakommanden. Också RFSU anser att skolan
ibland brister i sitt arbete. Sex- och samlevnadsundervisningen behöver
alltid förbättras i så måtto att den alltid måste vara under utveckling. Men
för att det ska ske måste skolan också få möjligheter till det. Ofta stirrar
man sig blind på den enskilda skolan, eller lärarna, och glömmer de
övergripande faktorerna, som är nödvändiga förutsättningar för den
enskilda skolans arbete. RFSU anser att skolan är av central betydelse för
att ge barn och ungdomar kunskap och för att bearbeta värderingar. Det
finns ingen annan instans som kan ersätta skolans roll. RFSU vill att
samhället mer koncentrerar sig på hur man på ett konstruktivt sätt kan ge
skolan och dess personal stöd och förutsättningar för en meningsfull
sexualundervisning i skolan. Sverige har ett gott rykte internationellt och
ses av många länder och organisationer som ett föredöme beträffande
skolans sex- och samlevnadsundervisning och hur vi bemöter unga
människor i dessa frågor. Det borde sporra Sverige att fortsätta ligga i
fronten. Det kan inte göras utan fortsatt metodutveckling och stöd på ett
strukturellt plan. RFSU har därför gjort ett tiopunktsprogram för en bättre
sexualundervisning i skolan.
PUNKT 1: Bättre undervisning på lärarutbildningarna
Sex- och samlevnadsundervisningen har varit obligatorisk
i den svenska skolan sedan 1955. Ännu ingår inte kunskapsområdet sex
och samlevnad som obligatorium i de pedagogiska utbildningarna.
Lärarutbildningen skulle kunna ge studenterna
de nödvändiga grundförutsättningarna för att de senare i sin
yrkesverksamhet ska kunna utveckla sittarbete med sex- och
samlevnadsfrågorna. Dels behöver undervisningen på lärarutbildningarna
inom ramen för det allmänna utbildningsområdet ge en generell kunskap,
som exempelvis tar upp barns och ungdomars psykosexuella utveckling,
ungdomssexualitet och vissa grundläggande metoder. Dels bör
lärarutbildningarna i specialiseringen erbjuda tillvalskurser som kan
fördjupa kunskaperna. Dessa kurser kan exempelvis vara genuskurser
med olika inriktning, sexualteori, fördjupade metodkurser eller
folkhälsovetenskapliga perspektiv. På så sätt kommer de enskilda skolorna
att på sikt ha en kår av lärare som kunskapsmässigt kompletterar varann.
Sexualitet och samlevnad har en privat dimension som gör att vissa lärare
kan uppleva att det är svårt att undervisa i ämnet. Det är därför väsentligt
att lärare får en god grund att bygga vidare på. Ämnet kräver att man är
förberedd. Liksom att det måste börja ses som ett ämne likvärdigt med
andra.
Därför måste undervisningen på lärarutbildningarna och i andra
pedagogiska utbildningar förbättras samt bli obligatorisk.
PUNKT 2: Inrätta regionala resurs- och kunskapscentra för
sexualitet och samlevnad
För att främja kompetensutveckling i skolorna måste det finnas tillgång till
fortbildning, metodutveckling, handledning och materialstöd.
Lärarutbildningarna kan endast ge en grund för pedagogerna att stå på,
som sedan måste byggas på under yrkeslivet.
Därför behöver regionala resurscentra inrättas som stöd för lärare och
andra yrkesverksamma.
De tidigare länsskolnämnderna bistod förr skolorna i olika frågor. De var
betydelsefulla för ämnesövergripande kunskapsområden som t ex ANT och
sex och samlevnad. När hiv/aids drabbade världen på 1980-talet var
länsskolnämnderna viktiga för att snabbt erbjuda fortbildningar för
skolpersonal, ibland i samarbete med andra. Något sådant regionalt
ansvar för lärarnas fortbildning finns inte hos någon instans i dag.
Enskilda kommuner har sällan någon fortbildningsverksamhet, än mindre
enskilda skolor, i sex- och samlevnadsfrågor. Underlaget är för litet. Av
det skälet behövs just regionala verksamheter. För att främja
kompetensutveckling behövs även kontinuitet och stadga.
Fortbildningsinsatser kan inte styras av tillfälliga händelser eller
massmedial uppmärksamhet. Det riskerar att leda till engångsinsatser
vars långsiktiga värde kan ifrågasättas.
Göteborgs kommun och Stockholms län är exempel på regioner som har
utvecklat olika typer av resurs- och kunskapscentra. Där har man kunnat
se att skolornas sex- och samlevnadsundervisning har påverkats positivt
av de insatser som gjorts.
Regionala resurs- och kunskapscentra är betydelsefulla för att utveckla
sexualundervisningen och -upplysningen, att följa den forskning som
bedrivs både internationellt och nationellt, och för att knyta ihop teori och
praktik.
PUNKT 3: Stimulera forskning om metoder
Vi behöver bättre kunskap om vilka metoder som används och hur, och
vad de har för inflytande på elevers tänkande om sexualitet och
samlevnad. Forskning om sexualundervisningens innehåll, utveckling och
budskap behövs. Exempel på frågeställningar som behöver undersökas är
vad som fungerar för vem, vilka budskap undervisningen ger, hur
eleverna uppfattar undervisningen, och vilka resultat den ger.
Den internationella forskning som bedrivits har i första hand varit
relaterad till hiv/aids och upplysningsprogram i samband med hiv/aids.
Den svenska sexualundervisningens utformning, historik och mål skiljer
sig från de flesta av dessa upplysningsprogram. Många
upplysningsprogram i exempelvis USA har som mål att förebygga hiv/aids,
könssjukdomar eller oönskade graviditeter, vilket gör att deras mål ofta är
tydliga beteendemål, t ex ökad kondomanvändning eller, oftare, att
senarelägga samlagsdebut. Målen för den svenska sexualundervisningen
är inte endast beteendeinriktade i denna praktiska betydelse. Vi har även
mål som ökad jämlikhet och jämställdhet och att motverka diskriminering
mot exempelvis homo-, bi- och transpersoner. Därför behöver vi en
inhemsk forskning på området.
PUNKT 4: Regelbundet sammanfatta forskning
Den forskning som bedrivs på området barns och ungdomars sexualitet
respektive sexualupplysning når inte i tillräcklig utsträckning ut till dem
som arbetar praktiskt med barn och ungdomar. Det är av avgörande
betydelse för kvaliteten på undervisningen att den är förankrad i de
kunskaper som finns om barns/ungas sexualitet och om hur undervisning
och upplysning kan bedrivas.
Därför måste den nationella och internationella forskning som görs
regelbundet sammanfattas av exempelvis Statens folkhälsoinstitut, och
med hjälp av organisationer och myndigheter föras ut till skolan.
PUNKT 5: Nationell/nordisk konferens vartannat år
Vart annat år bör en nationell eller nordisk kunskapskonferens hållas om
sexualupplysning och sex- och samlevnadsundervisning samt om barns
och ungas sexualitet.
Tonvikten bör ligga på just skolan, fritidsverksamheten och liknande
verksamheter för barn och ungdomar men också ge kunskap om ny
forskning om barns och ungas sexualitet. En nationell eller nordisk
konferens bör blanda teori och praktik, och spegla såväl nationell som
internationell forskning, liksom visa det praktiska/metodiska arbete som
genomförs i olika verksamheter.
Det är viktigt med återkommande insatser för att vidmakthålla och
utveckla kunskap. En nationell eller nordisk konferens främjar även
likvärdigheten i kunskap. Det skulle stimulera diskussionen om, och
utvecklingen av, sexualundervisningen i skolan och fritidsverksamheten
samt sexualupplysningen i vidare bemärkelse. Det skulle också kunna
stimulera forskning inom området.
PUNKT 6: Sexualvaneunder-sökningar
Återkommande representativa undersökningar om unga människors
sexualvanor och tankar om sexualitet behöver göras, för att upplysning
och undervisning till barn och ungdomar ska kunna utformas på ett
adekvat vis.
Sexualvaneundersökningar är även till nytta i det generella
hälsofrämjande och förebyggande arbetet beträffande sexuell hälsa och
sexuellt välbefinnande. De sexualvaneundersökningar om unga som har
gjorts har för det mesta varit begränsade till ett geografiskt område, till
en grupp kliniskt sökande eller haft andra begränsningar.
Undersökningarna är ofta olika utformade vilket medför att det är svårt
att göra jämförelser över tid.
Därför måste de kompletteras med en bred representativ undersökning
som sker återkommande.
PUNKT 7: Undersökningar av skolans sex- och samlevnadsundervisning
Skolans sex- och samlevnadsundervisning behöver följas upp, utvärderas
och granskas återkommande, både kvantitativt och kvalitativt. På så sätt
kan undervisningen utvecklas och förändras i takt med de behov och
önskemål elever och skolpersonal har. Endast en gång sedan sex- och
samlevnadsundervisning infördes i den svenska skolan 1955 har den
undersökts kvantitativt (av Statens folkhälsoinstitut 1995-96 i årskurserna
4-9), och en gång kvalitativt (av Skolverket 1999). Andra mindre
undersökningar har gjorts, men behovet av systematiska undersökningar
är tydligt.
Struktur, organisation, mål, innehåll, metoder och kompetensutveckling
bör regelbundet studeras, liksom det tänkande som ligger som grund för
undervisningen och de budskap undervisningen har eller ger. Det är
viktigt att även undersöka elevers och skolpersonals uppfattning om sexoch samlevnadsundervisningen och hur den kan utvecklas, vilka
förutsättningar lärarna/skolpersonalen har och vad de eventuellt behöver
för att kunna göra ett tillfredsställande arbete.
Vissa undersökningar kan koncentrera sig på delar av undervisningen,
andra kan ta ett helhetsgrepp. RFSU anser att det övergripande syftet
med uppföljningar, utvärderingar och granskningen är att de ska
underlätta skolornas arbete med sex- och samlevnadsfrågorna.
PUNKT 8: Stödja och främja metodutveckling
Enskilda skolor, stadsdelar och kommuner bör stödjas att genomföra
större eller mindre metodutvecklingsprojekt om skolans sex och
samlevnad, gärna i samarbete med eller på initiativ av regionala
resurscentra (se punkt 2). Utgångspunkten bör vara att det är projekt
som är möjliga att integrera i den ordinarie verksamheten och som är
möjliga för andra skolor att använda. Tillsammans med punkt 3, Stimulera
forskning om metoder och skolans sexualundervisning, kan det bidra till
en stark utveckling av undervisningen.
För att stödja metodutvecklingen är det också viktigt med ett bättre
erfarenhetsutbyte skolor och kommuner emellan. Man brukar sällan känna
till vad som görs på andra skolor i kommunen. Det är heller inte ovanligt
att man inte ens vet vad andra lärare på den egna skolan gör. Här finns
en stor utvecklingspotential. Återkommande nationella konferenser,
liksom regionala resurscentra skulle härvidlag kunna spela en viktig roll,
se punkt 5.
PUNKT 9: Utveckla jämställdhets- och genusperspektivet
Metoder för hur jämställdhetsperspektivet liksom frågor om genus kan
integreras i all undervisning men med särskild tonvikt på sexualitet och
samlevnad behöver utvecklas.
Jämställdhetsfrågorna rör kvinnors och mäns lika villkor och möjligheter i
skolan, på arbetsplatsen eller fritiden, och i hemmet. Genusfrågorna
handlar om de sociala sammanhang som påverkar oss i hur vi uppfattar
att vi bör vara som män respektive kvinnor och hur vi förväntas uppträda
på grund av vårt biologiska kön. För både män och kvinnor (och pojkar
och flickor), oavsett sexuell läggning, begränsar det våra möjligheter på
vissa områden, medan det på andra ger oss fördelar. Vi har alla
föreställningar om manligt och kvinnligt, om heterosexualitet och
homosexualitet, och därtill hörande normer. Det rådande genussystemet
drabbar flickor mer än pojkar, homosexuella mer än heterosexuella,
arbetarflickor mer än medelklassflickor, invandrare mer än svenskar.
Jämställdhet och genus måste bearbetas i skolan och metoder för detta
behöver utvecklas. Utgångspunkten för detta arbete är att ringa in
innehåll och metoder som verkar frigörande för både pojkar och flickor.
PUNKT 10: Tydligare läroplaner och kursplaner
Skrivningarna i skolans viktigaste styrdokument – läroplanerna och
kursplanerna – om sexualitet och samlevnad måste bli tydligare. Det
måste framgå tydligare att det är ett ämnesövergripande
kunskapsområde. I kursplanerna är styckena om och målen med sex- och
samlevnadsundervisningen vagt formulerade, förutom i biologiämnet. Det
medför bland annat att undervisningen fortfarande har en slagsida åt
biologiska aspekter på sexualitet. Biologin är självklar och viktig i sex- och
samlevnadsundervisning, men vare sig mer eller mindre viktig än andra
aspekter, såsom exempelvis historiska och sociala aspekter.
Vill du bli medlem i RFSU?
Maila [email protected].
RFSU
Riksförbundet för sexuell upplysning
Box 12128 • 102 24 Stockholm
www.rfsu.se • [email protected]
Motion 2009/10:Ub228 Sexualundervisning i skolan
Motion till riksdagen
2009/10:Ub228
av Ann-Christin Ahlberg (s)
Sexualundervisning i skolan
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om att genomföra en översyn av sexualundervisningen i skolan.
Motivering
Det finns skäl att se över sexualundervisningen i skolan, inte minst mot
bakgrund av det faktum att antalet våldtäkter ökar. Enligt Brå är det
framförallt våldtäkter där parterna inte står varandra nära som ökar.
Våldtäkter där fler än en gärningsperson varit inblandad har också ökat.
Vi har under det senaste halvåret kunna ta del av ett antal tragiska
händelser där unga flickor och pojkar har varit inblandade. Ofta har
alkohol eller droger varit med i bilden.
Ett annat skäl är också den frustration som sannolikt många flickor och
pojkar idag känner när det gäller just sex och samlevnad. Var går
gränserna och vem sätter dessa?
En del unga flickor ger uttryck för att de känner sig ”tvungna att ställa
upp” på vad som anses vara normalt sex. Exempel som anges är bl.a.
analsex, och sex med flera personer samtidigt, samt tjejernas upplevelse
av att killarna förväntar sig sex om de bjuder dem på drinkar etc. Lägg
därtill den bild av sex och samlevnad som ges i de porrfilmer som enkelt
kan ses i bostaden via Internet, betal-tv-kanaler och dvd-filmer.
Om det är så att alltfler främst får sin ”kunskap” om vad sex och
samlevnad är på detta sätt, då måste skolans sexualundervisning
förändras ordentligt. Undervisningen borde även innehålla
relationspsykologi, hur killar och tjejer fungerar, vad sexualitet är även ur
ett jämställdhetsperspektiv då det finns många myter att ta död på,
främst kanske vad gäller kvinnors sexualitet, och om att sätta sina egna
gränser, att också ge tydlig information om var gränserna går: att någons
nej alltid är ett nej och att sex tvärtom ska vara något naturligt och ett
positivt inslag i våra liv.
När alkohol är med i bilden så inträffar det allför ofta att både flickor och
pojkar gör saker som de annars inte skulle göra. Det är viktigt att vi
vuxna förmedlar positiva kunskaper för att stödja våra ungdomar i deras
utveckling. Unga flickor och pojkar kan lätt få för sig att den bild av nära
relationer som förmedlas via t.ex. tv-såpor är en spegling av det verkliga
livet. Där måste skolan vara en viktig länk för att nå ut till ungdomarna.
Inom skolans värld finns det idag tillgång till kuratorer, psykologer, lärare
och andra vuxna som är förebilder för de unga. I kristider minskas ofta de
tjänster som är till för att stödja de unga. De drabbas i första hand av
nedskärningar då den rena kärnverksamheten värnas.
Ge unga människor kunskap, insikt och självförtroende. Regeringen bör
därför överväga att göra en översyn av såväl sexualundervisning som
lärarutbildning inklusive fortbildning.
Stockholm den 29
september 2009
Ann-Christin Ahlberg
(s)
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GX02Ub228
Vill ha mer sex i skolan
Publicerat: onsdag 25 augusti 2010 kl 16:16 , Dela
Det borde handla mer om sex i skolan - för pratade man mer om sex där skulle de sexuellt överförbara sjukdomarna minska kraftigt, det
framkom vid en stor konferens om sexuell ohälsa på Visingsö idag.
Vill ha mer sexsnack i skolanVill ha mer sexsnack i skolan (1:42)
Det borde handla mer om sex i skolan - för pratade man mer om sex där skulle de sexuellt överförbara sjukdomarna minska kraftigt, det
framkom vid en stor konferens om sexuell ohälsa på Visingsö idag. Eva-marie Hansson är projektledare i den så kallade Adlongruppen
som jobbar för att öka den sexuella hälsan bland folk och hon menar att skolan inte tar sitt ansvar. Reporter Dan Segerson, Sveriges
Radio Jönköping 2010-08-25. Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Delicio.us
Direkt länk till ljudet Bädda in ljudet Öppna i spelaren
Eva-Marie Hansson är projektledare i den så kallade Adlongruppen som jobbar för att öka den sexuella hälsan bland folk och hon menar
att skolan inte tar sitt ansvar.
– Nej, skolan har inte lyckats. Idag är det olika förutsättningar för skolan och det finns inte obligatoriskt i lärarutbildningen. Det tror jag är
den första framgångsfaktorn.
Sexualundervisningen i svenska skolor lämnar mycket i övrigt att önska, det menar Eva-Marie Hansson. Framför allt skiftar den väldigt
mycket i kvalitet från skola till skola.
Idag är det rektorerna på varje enskild skola som bestämmer hur mycket sexualundervisning eleverna ska få. Dessutom är inte
sexualundervisning en obligatorisk del av lärarutbildningen. Detta vill Adlon-gruppen ändra på. De anser bra undervisning och god
rådgivning är de absolut bästa sätten att minska sexuellt överförbara sjukdomar. De får stöd av Viveca Urvitz som är enhetschef på
Smittskyddsinstitutet.
– De har ett jätteansvar, det är faktiskt så att rektorerna har ett jätteansvar. Sexualundervisning, rätt genomförd, är grundförutsättningen
för sexuell hälsa säger Viveca Urvitz.
