Ahora en Paraguay – Juni 2016
Hej alla i sommartider!
Vi önskar er alla en god och varm början på sommaren, hur ni än tillbringar den! Här är det verkligen
inte sommar! Jag kan inte säga att jag kommer ihåg att det kunde vara så kallt så pass länge som det
har varit nu. Men det verkar som att klimatet är lite kallare och fuktigare här i Encarnación än i
Benjamín Aceval. När jag säger att det är kallt frågar alla i Sverige ”...och när du säger att det är kallt
– vad menar du då”. Ja, idag var det 6 grader när jag körde barnen till skolan, det är en fuktig kyla
som går in i märgen och det var så dimmigt att det var svårt att se 10 meter framför sig. Nu på
eftermiddagen är det 15 grader i solen men det är 14 grader inomhus. Vi har ändå en
luftkonditionering i vardagsrummet som kan värma men husen har ingen isolering så jag har två
tröjor på mig. De flesta paraguayarna har inte den lyxen och flera barn kommer till våra aktiviteter i
sandaler. Jag lovar – det är kallt! .
Läxhjälp
Roger har fått två nya volontärer till läxhjälpen – det är två tonåringar – en som hjälper till på
onsdagar och en på torsdag. Vi är jätteglada för dem. Efter vinterlovet (i slutet av juli) hoppas vi
kunna utveckla läxhjälpen. Vår förhoppning är kunna ha en stadig grupp på upp emot 15 barn med
bra kontakt med vårdnadshavaren och kontakt med lärarna – men även med utrymme för de som
kommer bara då och då. Det vore fortfarande bra med flera volontärer och drömmen är kunna
erbjuder hjälp med spanska också så fortsätt gärna att be och tacka Gud för det.
Lärjungaskap
I vårt sista nyhetsbrev skrev jag kort om ett material som vi
nyligen börjat använda för att hjälp nya kristna eller intresserade
att lära sig läsa Bibeln och ha tid med Gud. Jag kände mig inte
helt säker på det men vi bestämde oss för att pröva det. Nu har
jag fyra kvinnor och två ungdomar som går igenom det med mig
två av vilka nyligen bestämde sig för att tro på och ta emot Jesus
(Joh 1:12). Det roliga är att jag började med att studera med en
kvinna och sedan frågade hon en annan om inte hon också ville
vara med och den kvinnan i sin tur frågade en annan! Tre av
Gympa kvinnorna
kvinnorna är med i gympagruppen. Roger studerar också med en
ung kille och en av kvinnornas män och han håller på att lära den familjen som har varit med från
början hur man använder materialet. De har, sedan de började studerar med honom också bett med
en kvinna som tagit emot Jesus och som studerar tillsammans med dem!
O Gud, låt detta bara blir början på en våg som ser hela familjer komma till dig och leva sina liv för
din ära!
Be gärna för dessa personer, vi vet att när man tar steget närmare Jesus börjar även kampen på
riktigt.
La Gran Aventura (Det stora äventyret)
Vi är nu inne på den sjätte veckan på det Stora Äventyret och även
om antalet barn går lite upp och så har vi en stadig grupp på mellan
5 och 15 på morgonen (runt 25) och en på eftermiddag (runt 30).
Vi har lyckats hitta en bra
form och märkt att barnen
både gillar det och att de
växer i sin tro. Vi har sedan
början lagt mycket fokus på att hitta historierna i Bibeln och
nu börjar lära dem mer om bön och att höra Guds röst.
Fortsätt att be om mer av Guds närvaro i dessa möten. Ibland
när vi sjunger sista sången så blir det stilla och vi märker att
en del barn lovsjunger och förnimmer Guds närvaro.
Coaching – av Roger
Jag trycker på den röda knappen på telefonen som avslutar samtalet och tittar på skärmen, 1:03 står
det. I lite över en timma har jag pratat med en av samfundets arbetare, en man i min egen ålder som
just har tagit över ansvaret för en liten församling och som även går på det teologiska seminariet på
distans. Vi har haft coaching och som vanligt har det varit intressant och engagerande, för oss båda
tror jag. Idag var det en speciell utmaning i församlingen som han valde att prata om, något som hade
oroat och som behövde göras något åt. Vi packade upp problemet lite och belyste det från olika håll
för att se vad som var viktigt och hur han redan hade tänkt. Sedan hjälpte jag honom att själv hitta en
väg framåt och välja vad han skulle göra nu. Det sköna med att coacha är ju att man själv inte
behöver komma med lösningar eller ens förslag!
Under det här läsåret så är 6-8 coachingssamtal obligatoriska för alla elever på seminariet, så jag
och Judith är mitt i samtalsomgångar med flera elever. Nästan alla är redan i tjänst så det blir mycket
det som vi berör, men de kan välja fritt vad de vill prata om. Det blir både högt och lågt, personligt
och praktiskt, gråt och skratt och vi har märkt att många uppskattar att samtala konfidentiellt med
någon de inte är så nära eller ansvarig inför.
När vi kom med idén till det här projektet till direktorn för seminariet så var det för att prova om
coaching kunde vara hjälpsamt för eleverna och hur det skulle fungera i den här kulturen. Vi kan
redan nu säga att det både är hjälpsamt och att det fungerar här. Man måste hela tiden justera
samtalssättet efter kulturen, men själva grundinställningen är densamma. Vi hoppas att kunna
utveckla arbetet med coaching, vi är själva i sluttampen av vår utbildning, och en idé är att lära ut
färdigheter till andra ledare så att de blir bättre lyssnare och ledare. Det är också ett bra sätt att
hjälpa till utan att behöva resa så mycket.
Nästa vecka ska prata igen med samma man och det ska bli intressant att höra vad han gjorde av det
hela, hur det gick. Jag brukar säga till dom att jag känner att jag har en liten del i deras framgångar
och det känns ofta som en förmån att få dela deras resa på ett så nära sätt!
Michael
Många har undrat hur vi har bestämt att göra med Michael. Ja, nu är det klart att han ska till
Asuncion i slutet av juli. Han kommer att bo med en paraguayansk familj där medan han går sista året
på gymnasiet på Asuncion Christian Academy. Vi kommer att saknar honom mycket och det blir ett
stort och säkert tufft steg för honom. Men vi tror att Gud är i det och ber om bön för allt vad det
kommer att innebära för honom. Jag har bett honom skriva några rader så att ni får hans perspektiv
på det hela.
Michael … av Michael
Nu efter ett år här i Encarnación, känner jag att jag har funnit min plats. Jag har vänner och känner
mig bekväm med det arbetet som vi gör här i området. Men det
finns fortfarande något som fattas och det har att göra med att
jag under det här året har gått på en distansskola i USA.
Det som jag saknar är den sociala delen av skolan. Därför har vi
bestämt oss för att jag ska börja i en ”riktig” skola. Tyvärr betyder
det att jag behöver flytta tillbaka till huvudstaden, Asunción. Det
är en kristen amerikansk skola som vi har hört bra saker om och
som vi känner kan bli ett bra ställe för mig att sluta mitt sista
gymnasieår på. Vi har hittat en underbar familj som kommer ta
hand om mig medans jag är där och jag kommer att ha ett eget
rum där jag kan bo. Jag hoppas att ni alla kan vara med och be för
att jag ska ha det bra i skolan och att Gud använder mig även där i Asuncion. Jag tycker att det är
ganska synd att jag måste åka iväg från min familj men jag hoppas att jag kan hälsa på dom så
mycket som möjligt.
Funderingar
Vi har två funderingar som vi skulle uppskatta om ni ber över och ger oss feedback om:
1. Vi har lagt märke till att vi har flera yngre tonåringar i ”Det Stora Äventyret” som egentligen
är lite stora för verksamheten och som visar intresse av att lära känna och leva för Jesus.
Därför ber vi över om vi ska starta en speciell grupp för dem. Vi behöver vishet inte minst om
tid och plats därför att många av dem tar hand om småsyskon och det blir nog inte bra och
småsyskonen är med.
2. Byggnader – I oktober tar vårt kontrakt på huset slut. Frågan om att köpa huset kommer att
tas upp av samfundet i juni. Be att allt blir bra och vist. Det skulle vara skönt att inte flytta
igen . Vi ber också över byggnad för verksamheten – det kan redan kännas att vi skulle
behöva en större sal till våra gudstjänster och andra aktiviteter – det finns ofta inte utrymme
för att barnen som kommer på söndagar. Vi kommer att börja processa det ordentligt med
samfundet i slutet av den svenska sommaren när vår regionledare Anna-Maria Jonsson är
här.
All Guds rike välsignelse
Familjen Korsgren genom Judith
