Verklighetens evighetsfönster
- en betraktelse kring Helsjöns altartavla
Jag har, så många gånger sedan vår kurs startade i höstas, suttit här i kyrkan och beundrat denna
fantastiska altartavla!! Den är en av de vackraste jag har sett, berör mig djupt och har inspirerat
till många tankar. Några av dem vill jag gärna dela, tankar kring ett verklighetens evighetsfönster.
Inledningsvis en dikt av Malena Furehill:
Du släpper inte taget om mig.
Aldrig nånsin faller jag utan att jag landar i din famn
Du låter solen lysa, låter regnet strömma ner
men varje liten sparv nämner Du vid namn
Så varför skulle jag då ängslas, Du bevarar mig
Aldrig släpper Du min hand, jag är trygg hos dig.
I regn och sol, i snö och is, i hoppet och i hopplöshet
Varje steg och varje stund Du bär
Jag låter oron fara
Låter Dina underbara ögon se på mig, se mig som jag är
Och trots min svaghet har Du sagt; Du gläds över mig
Under över alla under är, jag får va hos dig
“Ett verklighetens evighetsfönster”. En bild av Jesu frälsningsgärning!
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå
under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)
Jesus har öppnat ett evighetsfönster mitt i våra liv, i vår verklighet. Det skedde av kärlek.
Det är vår jordiska verklighets fönster, men likafullt ett fönster som vetter mot evighetens vidder,
ger oss perspektiv och framtidstro, samtidigt ljus i livet här och nu.
Genom Jesu frälsningsgärning kan himlens ljus komma in i våra liv, Guds ljus når vårt jordiska
mörker och är det enda som kan övervinna detta.
Evighetens livgivande ljus bryts genom Jesus, hans liv och väsen. Det är ett korsmärkt ljus, fyllt
av NÅD, SANNING, och, framför allt, KÄRLEK.
Herre till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. (Joh 6:68)
En av de starkaste detaljerna med denna altartavla tycker jag är att den har en fond av verklighet,
transparent glas som speglar livets skiftningar. Vi ser, när vi blickar framåt, ibland Jesus mot en
bakgrund av snöstorm, eller solsken och frodig grönska, ibland höstlöv som blåser förbi.
Mitt i livets alla skiftningar finns Jesus, ALLTID NÄRA. Ett barn uttryckte detta så klockrent
(som ju bara barn kan göra) när vi, vid ett tillfälle, kom in i kyrkan på Öckerö. Barnet fick syn på
ett krucifix på altaret och utbrast då glatt: “Titta, ett plus”!!!
Tack och lov, vad som än händer, har vi ett plus, mitt i livet.
Vad gör vi med detta fönster i våra liv, som Jesus har öppnat upp för? Att det finns är ett faktum,
men vi kan välja att inte vilja veta av det, sätta igen det, täcka över det. Eller vi kan välja att
bejaka det som den gåva det är i våra liv. Vi kan välja att låta det goda och helande ljuset få
strömma in. Det är Guds kärlek som strålar, ett himmelskt ljus får lysa upp våra liv.
Livets väder och villkor, ibland till synes nyckfullt, skiftande. Ömsom sol, ömsom regn. En
osäkerhet som tycks höra denna värld till, livets villkor för varenda en av oss.
Sol och regn = livets realiteter. Men det är i sol och regn som regnbågen visar sig, i mötet mellan
dessa element, mitt i verkligheten, i livet. Mitt i osäkerhet, i livets berg- och dalbana. Där syns
tecknet på himlen, bågen som vill påminna oss om Herrens närhet, i livets alla olika slags dagar.
(Genesis 9) Gud sade: Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er, för alla
kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet
mellan mig och jorden.
Underverk, mirakel och tecken i all ära, men det under, som jag upplever som det största, är Hans
löfte om sin närvaro i våra liv VAR DAG. Jag läser Matteus evangeliums slutord från kap 28:
Jesus säger: Jag är med er alla dagar till tidens slut.
Nästa tankespår landar i altartavlans runda form. Den blir, för mig, en bild av Herrens
omslutande kärlek, som ger oss just det som vi behöver just nu.
Du omsluter mig på alla sidor, och håller mig i din hand. (Ps 139:5)
Kärleksstrålarna bakom Kristus delar in cirkeln i tolv fält, lika många som antalet månader på ett
år. En fin bild av det nådens år som Herren vill dela med oss.
I livets skiftande årstider vill Herren vara nära och skänka sitt ljus.
Utifrån cirkelns centrum, Kristus, strålar kärleken ut och ger ringar på vattnet. En bild av vårt
uppdrag, att vara med i kretsen som samlas kring Jesus, att där bli förenade med honom och med
varandra, och att tillsammans se till att Hans kärlek och nåd blir synlig i världen. Här behövs vi
alla med våra olika gåvor.
Herrens omslutande kärlek kan ta sig olika uttryck: Ibland kallar den oss ner från våra höga träd,
våra träd kanske av egenrättfärdighet och prestationer, så som skedde med Sackaios (Luk 19).
Ibland drar den oss upp ur våra diken eller gropar som vi sjunkit ned i, kanske pga.
misslyckanden eller felfokusering. Så skedde ju med Petrus när han försökte gå på vattnet, och
tappade sitt fokus på Kristus. (Matt 14)
Ibland går Jesus ikapp oss bakifrån, som med vandrarna mot Emmaus. (Luk 24)
Ibland går han före och visar vägen. Han säger Följ mig! (Mark 1)
Under, över, bakom och framför finns Gud, alltid nära. Vi är omslutna av Herrens omsorg.
En sista bild:
Jag skulle vilja hävda att vi i altartavlan även kan se en spegel, därför för att vi i den möter Kristi
blick.
Gud ÄR den som ÄR, bortom alla våra bilder. Jesus är för oss den tydligaste bilden av vem Gud
är. Men Jesus visar oss inte bara vem Gud är, han visar oss också, i sin blick, vilka vi är, vilka vi
verkligen är.
Spegel, spegel på väggen där……
Vi har i vår värld så många speglar som vill locka oss till sig och som menar att:
“Kom hit! Här får du den sanna bilden av dig”. Det kan till exempel vara karriärs /prestationsspegeln, utseendespegeln, förmögenhetsspegeln osv. Det är lätt att gå vilse i sökandet
efter bekräftelse och svar. Vem är jag? Egentligen?
Jag vill hävda att det i vår värld endast finns en spegel som säger sanningen om vilka vi verkligen
är - och det är Jesu blick. I hans blick ser vi den djupaste av alla sanningar: Att vi, i livets alla
skiftande lägen, är Guds älskade barn.
Slutligen ett ord från Jes 43:
Nu säger Herren, han som har skapat dig Jakob, han som har format dig Israel: Var inte rädd,
jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. När du går genom vatten är jag med
dig, vattenmassorna skall inte dränka dig. När du går genom eld skall du inte bli svedd, lågorna
skall inte bränna dig. Jag är Herren, din Gud, Israels Helige är den som räddar dig.
Vi ber:
Herre, till vem skulle vi gå, om inte till dig.
Tack Kristus för det evighetsfönster som du öppnat mitt i vår verklighet!
Amen
/Angelica Olindersson Feb-14
