Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Språksociologi och dialekter – 05.70.10
(2,5 p) V [ects: 5]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 8
Tvåspråkighet
Sverige blir allt mer etniskt och kulturellt heterogent. Det talas mängder av olika
språk i Sverige och detta påverkar svenskan. Men som vi tidigare sagt är det
viktigt för att ett samhälle skall fungera att det finns ett starkt och enhetligt
språk. Hur ska man då lösa detta? Tvåspråkighet och hemspråksundervisning är
under ständig debatt. Vissa hävdar att man skall satsa på svenskan enbart medan
andra framhåller vikten av att bevara språket som är kopplat till invandrarnas
kultur.
Om tvåspråkighet och invandrarspråk
Under lektionen om språkplanering talade vi om status planing och corpus
planing. Språkplanering kan drivas av nationer, företag, föreningar, etniska
minoriteter, familjer. I familjen och inom uppfostran finns det en rad språkliga
frågor som man måste ta ställning till (om man inte tar ställning är detta också
ett ställningstagande).
Jag minns när min storebror kom hem och berättade att han hade träffat en ny
tjej. Han var 15 år och vi satt och åt middag. Då frågar min lillebror på 7 år om
min storebror var: kåt på hon?
Min mor frös till is och efter en väldig utskällning förstod min lillebror (som nog
trodde att ”kåt” och ”kär” var samma sak) att detta ord inte var önskvärt vid ett
matbord, i ett familjesammanhang etc. Jag tror dock inte att han fick ordet
förklarat för sig.
Min kära mor förbjöd alltså ordet ”kåt” i familjen. Ordet ”mojjan” i betydelsen
”mamma” rådde hon dock inte på. Hon kämpade ett par år men var sedan
tvungen att se sig besegrad.
Att bråka om huruvida man skall kalla sin mor för mojjan eller mamma kan ju
anses smått och petigt och är det också om man jämför med andra
språkplaneringsuppgifter i andra familjer. I en invandrad familj och kanske till
och med en familj med föräldrar som talar olika språk. Då måste det tas ställning
till vilket språk som skall talas hemma? Skall språken ha olika domäner?
Förr kallades svenskämnet i skolorna för modersmålsundervisning. Detta har
förändrats - i takt med den ökade invandringen blev den gamla
ämnesbeteckningen inkorrekt. På senare år har även undervisningen för elever
med ett annat språk än svenskan som förstaspråk fått byta namn från
”hemspråk” till ”modersmålsundervisning”. Hemspråk har en klang av att
språket bara kan användas i hemmet och inte är ett språk som är fullgott att
använda i många domäner (kanske inte i Sverige men någon annanstans).
Uppgift 1
Läs Jan Einarsson, Språksociologi, ”kapitel 5 Tvåspråkighet”, s. 87-101 och
svara på frågorna:
1. Vem är tvåspråkig?
2. Vad är skillnaden på kulturell inlärning och naturlig inlärning?
3. Vad betyder diglossi?
4. Vem är tvåspråkig och vilka kategorier används för att bestämma vem som är
tvåspråkig?
Man bör inte glömma att motivationen är central för all språkinlärning.
5. Varför lär sig ett barn ett andraspråk? Av vem? Var? Hur? Vilken?
6. Ni är alla tvåspråkiga. Kategorisera er efter det vi gått igenom!
7. Vad menas med följande begrepp:
positiv transfer
negativ transfer
interimsspråk
fossilisering
8. Finns det några likheter mellan creolspråk och interimspråk?
9. Ge exempel på sammansatt tvåspråkighet, samordnad tvåspråkighet,
underordnad tvåspråkighet!
Uppgift 2
Nu har ni läst i boken Språksociologi om tvåspråkighet. Läs nu nedanstående
artikel om språkundervisning för ungdomar.
Jag vill att ni skriver ett svar (på ca 1 A 4-sida) till professor Eva Witt
Brattström eller skolminister Ibrahim Baylan efter det att ni läst artikeln och
med hjälp av den kunskap ni fått om tvåspråkighet i boken Språksociologi s. 87101.
Ta upp relevanta aspekter och ge förslag på hur man skall lösa problemet med
att många i Sverige inte behärskar det svenska språket och på så vis hamnar
utanför samhället.
Jämför gärna med den debatt som förts om ämnet på Island!
Brattströms skolkritik upprör Baylan
Språkundervisningen för ungdomar med invandrarbakgrund får skarp kritik av
litteraturprofessorn Ebba Witt Brattström, som anklagar den svenska skolpolitiken för
att vara rasistisk.
Uttalandet upprör skolminister Ibrahim Baylan.
- Det är ett överklassperspektiv på uttalandet, säger han.
Ebba Witt Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola, deltog i en
paneldebatt vid folkpartiets riksmöte i Malmö i dag.
Hon tog upp det svenska språkets förfall och anklagade den svenska skolpolitiken för att vara
rasistisk genom att satsa för mycket på hemspråksundervisning.
- Barnen får bara lära sig lite gullig blattesvenska så att de kan öppna ett stånd och sälja
bananer i Rosengård, sade hon.
Witt Brattström säger till TT att hon tycker att regeringen ger dubbla signaler i och med
hemspråksundervisningen som hon anser inkräktar på elevernas möjligheter att lära sig det
svenska språket.
- Om man ska klara sig på den svenska arbetsmarknaden så måste man kunna svenska. På
Södertörns högskola är mellan 30 och 40 procent nya svenskar och svårigheterna märks i att
eleverna inte behärskar svenska ordentligt. Det ligger dem i fatet när de ska ut på
arbetsmarknaden och det är ett svek mot dem från regeringens sida, säger hon.
Skolminister Ibrahim Baylan tycker att Ebba Witt Brattströms uttalanden är ett nedlåtande
sätt att uttala sig om en stor grupp människor.
- Att dessutom kalla det rasistiskt är att devalvera ordet rasistisk. Att hjälpa elever och
anpassa undervisningen efter deras förutsättningar är ju att möta och stötta varje individ efter
hur den individen är, säger Baylan till TT.
Enligt skolministern satsas det mycket på svenskundervisningen i landets skolor och han
säger att Sveriges elever ligger långt fram när det gäller läs- och skrivförståelse jämfört med
elever i andra länder.
- Men elever i Sverige har också rätt till undervisning på modersmål och det ska vi se som en
tillgång, inte en belastning. Det finns ingen motsättning mellan att ha ett eget modersmål och
att lära sig ett till. Jag har egen erfarenhet av det och vet att det är möjligt, säger
skolministern.
Uppgift 3
Tvåspråkigheten föder också mycket. Precis som när vi talade om latinets,
franskans och tyskans påverkan av svenskan så påverkar de många språk som
pratas i Sverige också svenskan. Ordet ”guss” är ett nytillskott från den så
kallade ”blattesvenskan” (ordet ”blatte” är slang för invandrare) som har tagit
sig in i årets upplaga av Svenskan Akademiens ordlista.
Nästa vecka ska vi titta närmare på språkförändring men jag vill att ni redan nu
läser Behzad Dolatabadis artikel.
Fundera sedan över om det finns grupper i det samhälle som du är del av som
har behov av en egen variant av nationalspråket för sin identitets skull. Vilka
grupper kan du komma på? Varför?
Behzad Dolatabadi: Svenska språket har blivit en klassfråga – igen
Svenska, rinkebyska, eller rosengårdska. Svenska språket har förändrats i förorterna.
En liknande situation fanns under 1800-talet med urbaniseringen, när Sverige
omvandlades från ett jordbruksamhälle till ett industrisamhälle och övergick från ett
homogent samhälle till ett mångkulturellt land.
På 1800-talet när ungdomarna började arbeta, kallades de buspojkarna eller kväsare och
kväsajäntarna. Under 1900-talet kallas de söderamerikanare eftersom deras kläder var
amerikanskinspirerade. Dessa är de första svenska ungdomskulturerna som har funnits i
landet. Man kan lätt identifiera ett gäng ungdomar som uppenbarligen har
invandrarbakgrund, när man hör dem tala. Man hör en dialekt , grammatiska fel och
slangord som man inte förstår. Man kan tolka det som att de här ungdomarna inte förstår
svenska. Dessutom har dessa ungdomar skapat sin egen kultur som kännetecknas av
klädstilar och konstnärliga uttryck som rap, hiphop och graffiti.
För hundra år sedan flyttade folk från landsbygden till storstäder när jordbruket
mekaniserades. En ny samhällsklass, industriarbetarklassen, uppstod. Kungsholmen kallades
för Svältholmen, Vasastaden kallades för Sibirien. En liknande utveckling ägde rum i andra
område och andra städer. En hel del ungdomar bildade gäng och slogs med grannkvarters
ungdomar eller medelklassungdomarna.
I en sådan hård miljö var det viktigt att vara en duktig slagkämpe, såväl i slagsmål som
språkligt. Då växte det fram en ny slang, en blandning av ord hämtade från olika dialekter
och språk. Exempel på dialektorden är lubba, mastig, nylle, och exempel på romaniorden är
tjej, jycke, lattjo, lover, svid, ava. Annat exempel är västgötaknallarnas ordförråd som fjälla,
dinka, stålar, bast och pava. Samtidigt dyker det fram andra ord från andra språk som slafa
och kymig från tyska och steppa, jobba och najf från engelska.
Många av dessa ord är välkända och andra är glömda i dag. Frågan var varför skulle
de då vilja låta som stockholmarna? De ville helst skapa en ny identitet. På 1800-talet
hade vi stora inflyttningar från landsorten och i dag från andra länder, situationen är i
grunden lika.
Liksom lantisarna hämtar invandrarungdomarna ord från sina modersmål och använder
dom som slangord med hjälp av modern svenska eller amerikanskinspirerade slangord. De
välkända orden i förorten är de turkiska guss, ayna, samt arabiska keff, jalla, och grekiska
ayde. I vissa område förekommer till och med en del ändelser som –ish: rökish och härlish.
Mycket tyder på att det är ordbrist som gör att ungdomarna hittar på egna ord och språk.
De växer upp i en miljö där vuxna och kamrater inte behärskar svenskan. Arbetslöshet och
fattigdom sprider sig, mest bland invandrarfamiljer och ett segregerat samhälle växer fram.
Helt enkelt orkar en del av dem inte ta till sig det svenska språket. En hel del frågar i dag:
Varför försöka vara som en svensk när man på grund av namn och utseende inte behandlas
som en, även om man är en hederlig infödd medborgare?
Samhället måste lära sig av den levande historien. Det som händer i dag, har hänt tidigare
under andra omständigheter. Det är historien som upprepas.
De som klagar mest på ungdomarnas språk och kultur är inte bekymrade över
invandrarungdomarnas språk, de bekymrar sig över svenska ungdomars tilltag att ta efter
språk och ungdomsstil. Klagomålen både förr och nu gäller i grunden inte språket, utan är
uttryck för en rädsla för samhälleliga förändringar och nya sociala grupperingar.
Med en nödvändig solidaritet från samhälle skaffade sig den då fattiga arbetarklassens
ungdomar utbildning. De blev bra medborgare – egna företagare, politiker, författare och
vanliga, hederliga medel-Svensson.
Vem vet vad kommer att hända om några år och vilka förändringar som väntar i framtiden.
Detta var allt för denna vecka.
Kämpa på!
/ Maria
© Lars-Göran Johansson 2006
