Inställning till läkemedel bland läkare och äldre patienter

Inställning till läkemedel bland läkare och äldre
patienter - betydelse för läkemedelsanvändningen
–
”Det är bara på tabletter jag blir sjuk, egentligen”
Projektarbete på läkarprogrammet, Göteborgs universitet
Kate Granström 2008
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Sammanfattning
Äldres läkemedelsbehandling börjar bli mer och mer uppmärksammat. Allt fler läkemedel
förskrivs, vilket gjort att man diskuterar risker med polyfarmaci. Patienternas följsamhet
har också varit i fokus.
I flera studier har det framkommit att patienternas attityder har stor betydelse för
följsamheten. Denna studie har därför varit inriktad på patienternas och deras läkares
inställning till läkemedel och den betydelse detta har för läkemedelsanvändningen. Även
informationens inverkan har studerats. Tre frågeställningar har varit i fokus: Vilken
betydelse har patienternas och läkarnas attityder till läkemedel för den information som
ges om läkemedlen och hur informationen tas emot? Vilken betydelse har de
grundläggande attityderna och läkemedelsinformationen för patienternas följsamhet när
det gäller ordinationerna? Vad påverkar läkares och patienters attityder till
läkemedelsförskrivning?
Patienterna verkar ta emot information bättre om de känt tydliga symptom av sin sjukdom
eller haft kännbara biverkningar av sina läkemedel. De patienter som intervjuats har haft
god följsamhet till läkemedelsbehandlingen och relativt goda kunskaper om sina
läkemedel. Det verkar som om den viktigaste faktorn som inverkar på följsamheten är
attityderna till läkemedel, medan den information patienterna fått i de studerade fallen
haft mindre betydelse. Oro för läkemedelsbehandlingen påverkar, men om patienten är
övertygad om att läkemedlen behövs fås ändå god följsamhet.
De intervjuade läkarna är överens om vikten av att rensa i äldres läkemedelslistor och att
skriva ut så lite som möjligt. Eventuellt skulle mer tid för information om läkemedlen
behövas, men det är också viktigt att fundera på vilken information som skall ges så att det
blir den som patienterna verkligen vill ha. Det lättaste sättet att få reda på vilken
information patienterna vill ha är att helt enkelt fråga dem.
Patienternas attityder påverkas från bl.a. media, vänner och anhöriga. Det som spelar
störst roll verkar dock vara egna och anhörigas erfarenheter av sjukdom och
läkemedelsbehandling. Läkarna verkar främst påverkas av utbildning och den egna
professionella erfarenheten, även vetenskapliga artiklar spelar stor roll.
1
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
Inledning ........................................................................................................3
2.
Några ord om följsamhet..............................................................................4
3.
Metod .............................................................................................................5
3.1 Enkäter ........................................................................................................6
3.2 Intervjuer......................................................................................................7
4.
Resultat..........................................................................................................7
4.1 Enkätundersökningen..................................................................................7
4.1.1 Tabeller...............................................................................................7
4.1.2
Diagram ..............................................................................................9
4.2 Intervjuer av patienter................................................................................11
4.2.1 Attityder till läkemedel.......................................................................11
4.2.2
Hur uppfattas läkarens inställning till läkemedel?.............................13
4.2.3
Hur fungerar informationen?.............................................................13
4.2.4
Följsamhet? ......................................................................................14
4.3 Intervjuer av läkare ....................................................................................15
4.3.1 Attityder till läkemedel.......................................................................15
5.
4.3.2
Hur uppfattas patienternas inställning till läkemedel?.......................16
4.3.3
Hur fungerar informationen?.............................................................17
4.3.4
Följsamhet? ......................................................................................18
Diskussion...................................................................................................18
5.1
5.2
5.3
5.4
Påverkan på attityder.................................................................................18
Attityder och information............................................................................19
Attityder och följsamhet .............................................................................20
Avslutande funderingar..............................................................................22
6.
Referenser ...................................................................................................23
7.
Bilaga 1 ........................................................................................................25
2
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
1. Inledning
Äldre människor tar idag fler mediciner än för några årtionden sedan trots att de idag har en
generellt sett bättre hälsa. Detta kan bero på nya läkemedel, diagnoskriterier och
behandlingsrekommendationer [1]. Antalet läkemedel som varje patient tar ökar stadigt
både bland dem som har särskilt boende och dem som har egen bostad.
4500
DDD/1000 invånare och dag
4000
3500
3000
2500
2000
1500
1000
500
0
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
År
Figur 1. Förskrivningen av läkemedel till individer 65 år och äldre, mätt som antal DDD/1000
invånare och dag, 1980 till 2006. Alla läkemedel (), hjärt–kärlläkemedel (), läkemedel för
nervsystemet (). Källa Socialstyrelsen
Figur 1 visar att den totala läkemedelsförskrivningen till äldre (65+), mätt i antal
definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invånare och dag, har fördubblats mellan åren
1980 och 2006. Den största läkemedelsgruppen utgörs av läkemedel vid hjärt–kärlsjukdom,
som också står för en stor del av ökningen av läkemedelsanvändningen bland äldre under
senare år.
Polyfarmaci, d.v.s. användning av många läkemedel, ger ökad risk för interaktioner mellan
läkemedlen. De som använder många läkemedel är också ofta särskilt känsliga för
läkemedel p.g.a. hög ålder (ändrad farmakokinetik och farmakodynamik), demens och/eller
multipel kroppslig sjukdom. Detta ökar risken för läkemedelsproblem i form av
biverkningar. Se t.ex. Delafuente [2] samt Herrlinger och Klotz [3].
Ovanstående gör det naturligtvis viktigt att vara noga med vad man som läkare förskriver
till äldre patienter. Men för att läkemedlen skall kunna ha avsedd verkan är det också av
betydelse att patienten tar sina mediciner som ordinerat, detta kallas ofta för följsamhet. I
en SBU-rapport från 2003 [4] uttrycks önskemål om fler studier angående hur kunskaper
och attityder hos äldre patienter och vårdgivare påverkar följsamheten.
I detta arbete studeras några patienters uppfattning om och attityd till läkemedel, dels
generellt och dels de läkemedel som de själva använder. Intervjuer har gjorts med patienter
som vårdas via en vårdcentral i Göteborg. Deras läkare har också intervjuats för att få en
3
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
bild om deras uppfattning om läkemedelsförskrivning till äldre. Tyngdpunkten har legat på
patienternas attityder. Följande frågeställningar har varit i fokus:
– Vilken betydelse har patienternas och läkarnas attityder till läkemedel för den
information som ges om läkemedlen och hur informationen tas emot?
– Vilken betydelse har de grundläggande attityderna och läkemedelsinformationen för
patienternas följsamhet när det gäller ordinationerna?
– Vad påverkar läkares och patienters attityder till läkemedelsförskrivning?
Vid studiens början fanns det sedan flera år ett nätverk i Göteborgsregionen som kallades
KOALA (Kommunikation, organisation och attityder kring äldres läkemedelsanvändning),
där man undersökte hur äldres läkemedelsanvändning påverkas av olika faktorer. Denna
studie var tänkt att vara en av flera studier inom detta större sammanhang. I KOALAgruppens nätverk ingick bl.a. representanter från FoU i Väst, kommunal vårdverksamhet,
Apoteket och Göteborgs Universitet. Flera olika delprojekt och studier har gjorts, men
nätverket som sådant ligger numera på is. Två studier har undersökt attityder hos
patienter/brukare samt vårdpersonal [5, 6] och en är fokuserad på läkares attityder till
läkemedel [7].
Även andra studier har gjorts inom området [8, 9, 10, 11, 12], men denna studie är speciell
genom att patienterna har de intervjuade läkarna som fast kontakt på vårdcentralen.
Dessutom har jag använt båda delarna av BMQ-enkäten (se Metod-delen) i studien, vilket
sällan görs i andra studier.
2. Några ord om följsamhet
Det svenska ordet följsamhet har flera olika motsvarigheter i engelskspråkig litteratur. Flera
olika betydelser kan läggas i ordet:
Compliance i hälsovårdande sammanhang kan definieras som hur väl en patient följer de
råd han/hon får av en läkare vad avser livsstil och behandling. Dess motsats, noncompliance, skulle då betyda att patienten gör avsteg från
behandlingsrekommendationerna. Det skulle innefatta patienter som inte alls följer
rekommendationerna, de som delvis följer dem och de som t.ex. tar för mycket av
ordinerade mediciner [13].
Ibland används istället ordet adherence istället för compliance. Detta speglar liksom ordet
compliance uppfattningen att läkaren vet bäst vilken medicin som skall tas och hur och
patienten skall hålla fast vid detta (adhere).
Ett tredje ord, som mer speglar samstämmighet mellan läkare och patient om hur mediciner
skall tas är concordance.
Vilket av dessa tre ord som används är olika i olika sammanhang, medan det svenska ordet
följsamhet kan spegla vilket som helst av de tre engelska varianterna. (Se även Hagström,
[14]) Oftast verkar man dock mena att läkaren ändå är den som vet bäst
(compliance/adherence) och att när patienten avviker från detta blir det genast ett problem.
Några av konsekvenserna skulle kunna vara att förbättring av en sjukdom försvåras, risken
ökar för andra sjukdomar och man skulle kunna få en skenbart förstärkt effekt av
läkemedlen vid inläggning på sjukhus. Man kan dock ifrågasätta om detta alltid är ett
problem eller som det istället handlar om att patienter tar ansvar för sin behandling och
4
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
tänker själva, jämför Lumme-Sandt och Virtanen [15]. Det finns naturligtvis många
aspekter på detta.
Det finns flera tidigare studier där man undersökt vad som påverkar patienternas följsamhet
[t.ex. 14, 16]. Några påverkande faktorer är medicinen (obehagliga
verkningar/biverkningar), anhöriga (stödjer/är kritiska), sjukdomen (symptom, besvär),
ekonomi, media, vardagens villkor (ex. diuretika – tillgång till toalett), trosuppfattning och
attityder (ex. ”ont skall med ont fördrivas”, inställning till alternativ
behandling/naturläkemedel) och mental hälsa (demens).
Många av faktorerna som påverkar följsamheten kan kopplas till patientens uppfattning om
och attityd till läkemedlen. Enligt Horne och Weinman [9] har dessa föreställningar större
inverkan på följsamheten än ålder, kön och utbildning.
Enligt Barat et al [16] finns det några faktorer man som läkare kan vara uppmärksam på
och som ökar risken för dålig följsamhet: Patienten tar mer än 3 läkemedel, ordinationer
från mer än en doktor, patienten bor ensam och patienten har symptom som tyder på
begynnande demens. Vissa läkemedel verkar vara överrepresenterade när det gäller dålig
följsamhet, t.ex. diuretika, bronkdilaterare och analgetika.
Brister i informationen mellan läkare och patient samt relationen mellan dessa (och mellan
läkaren och andra läkare) kan också påverka följsamheten [17]:
Till sist ett tänkvärt citat från en artikel av Playle och Keeley [13] angående följsamhet och
professionell makt och som gäller läkarens attityd till patienterna:
Attempts to increase compliance by education, along with the emphasis on ‘clear’
communication, implicitly view the patient as ignorant and forgetful. Rather than
attempting to help the patient to reach ‘informed consent’, these methods can be seen as
attempts to neutralize patients’ beliefs or actions, which run contrary to professional
beliefs.
3. Metod
Den här studien är baserad på intervjuer med två läkare på en vårdcentral i Göteborg och
sex patienter, som går hos dessa läkare. Patienterna var vid intervjutillfället mellan 76 och
88 år gamla och hade minst fyra (4-11 st) stående läkemedel förutom vitaminer. Alla är
kvinnor, två av dem levde tillsammans med sin make och övriga var änkor. Patienterna
skötte själva sin medicinering och använde inte ApoDos. Läkarna är också kvinnor och har
många års erfarenhet av arbete på vårdcentral, både på den nuvarande arbetsplatsen och på
annat håll. Förutom intervjuer har både patienter och läkare fyllt i en enkät, BMQ (Beliefs
about Medicines Questionnaire – se Bilaga 1), som handlar om attityder till läkemedel.
De patienter som intervjuades blev tillfrågade under ett av läkarbesöken om de ville vara
med i studien. I samband med detta fick de ett informationsformulär. Om patienterna
tackade ja till att vara med i studien fick jag kontaktuppgifter av läkaren och ringde sedan
upp patienterna för att bestämma tid för intervju. Patienten fick med sig ett exemplar av
BMQ-enkäten och uppmanades att fylla i denna före intervjun. Jag har ingen uppgift om
hur många patienter av dem som tillfrågades som svarade nej till att vara med i studien. Av
dem som initialt svarade ja var det en patient som backade ur av personliga skäl innan
intervjun gjordes.
5
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Patientintervjuerna skedde i patienternas hem och tog 45 till 60 minuter. I samband med
intervjun fick patienterna möjlighet att kommentera sina svar på BMQ-enkäten.
Intervjuerna spelades in på band och skrevs sedan ut. P.g.a. att ljudkvaliteten på banden
inte varit så bra har inte alla utskrifter blivit helt kompletta. Läkarna intervjuades på sin
arbetsplats under 30-45 min. Även dessa intervjuer spelades in och skrevs ut. Utskrifterna
har inte gjorts helt ordagrant, omtagningar har ibland utelämnats och talspråk har ändrats
till skriftspråk på flera ställen.
I samband med att läkarna intervjuades har jag också tagit del av patienternas journaler för
att jämföra journalförd orsak till medicineringen med de uppfattningar som framförts av
patienterna. Jag har fått skriftlig tillåtelse av patienterna att titta på deras journaler i detta
syfte.
3.1 Enkäter
Enkäten är en svensk översättning av en enkät, BMQ, som utvecklats av Robert Horne och
medarbetare [18]. Den togs fram för att kunna studera patienters attityder till läkemedel på
ett systematiskt sätt mot bakgrund av att flera tidigare studier visat att patienternas attityder
har stor påverkan på följsamheten. Enkäten har också testats av bl.a. Horne och Weinman
[9] och visat sig vara ett användbart instrument för att ge information om en viss
patientgrupps tendens till följsamhet. Hornes BMQ, framför allt den allmänna delen, har
också använts i några av de studier som initierats av KOALA-gruppen för att kartlägga
attityder hos både patienter och vårdpersonal. Användningen av enkäten inom KOALA är
godkänd av Robert Horne. En kopia finns med i rapporten som bilaga 1.
BMQ innehåller en allmän del (general) som berör uppfattningar om läkemedel i
allmänhet. Denna del har fyllts i av både läkare och patienter. Svaren har analyserats enligt
skalan 1 = ”Stämmer inte alls” till 5 = ”Stämmer mycket bra”. Det finns också en specifik
del (specific) som berör de läkemedel som är förskrivna till patienten själv och denna del
har endast fyllts i av patienterna och analyserats enligt samma skala som ovan.
Den allmänna delen innehåller tolv påståenden. Av dessa speglar 4 stycken föreställningar
om överförskrivning (overuse), 4 stycken berör upplevd skada av läkemedel (harm) och 4
stycken upplevd nytta av läkemedel (benefit). Var och en av dessa grupper poängsätts
enligt ovan efter hur patienten/läkaren svarat och kan få en poäng mellan 4 och 20. Analys
av dessa värden ger en uppfattning om patientens/läkarens föreställningar när det gäller hur
läkemedel används och vilken skada/nytta läkemedel i allmänhet gör.
Den specifika delen har analyserats enligt följande: Frågorna är uppdelade i två grupper
med fem påståenden i varje grupp: Nödvändigheten av medicineringen (necessity)
respektive oro över att ta medicinerna (concern). Poängsättning av patienternas svar sker
enligt ovan vilket ger en poäng mellan 5 och 25 inom varje grupp.
Man kan ta skillnaden mellan nödvändighet och oro och få ett mått som speglar vad som
överväger och som får en poäng mellan -20 och +20. Ju högre poäng desto större
sannolikhet att patienten är följsam. Enligt en studie av Horne och Weinman [9] har detta
värde en god korrelation till patientens följsamhet (adherence), med bättre prediktivt värde
än ålder, kön eller utbildning.
6
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
3.2 Intervjuer
Intervjufrågorna var ganska allmänt formulerade kring läkemedel och läkemedelsförskrivning. Följdfrågor ställdes ibland för att få förtydligande eller fördjupning av svaren.
Exempel på intervjufrågor till patienter:
− Skulle du kunna börja med att berätta för mig vilka läkemedel du tar och varför?
− Biverkningar? Något som oroar?
− Vet du vad som skulle hända om du inte tar din medicin?
− Under ideala förhållanden: hur skulle informationen om läkemedel se ut då?
Exempel på intervjufrågor till läkare:
− Vad tror du att äldre patienter i allmänhet har för inställning till sina läkemedel?
Vad tror du att detta beror på?
− Tror du att äldre människor i allmänhet har god kunskap om sin medicinering?
− Har du några tumregler när det gäller förskrivning till just äldre till skillnad från
andra grupper? Vilka i så fall?
− Hur skulle du vilja informera om läkemedel i en optimal situation?
Intervjuerna är analyserade genom att använda några olika metoder. Dels plockade jag ut
information ur intervjuerna som gav svar på vissa frågeställningar som t.ex. ”Attityder till
läkemedel?” med underrubriker som t.ex. ”Tumregler för förskrivning till äldre?” eller
”Oro för läkemedel?”. Detta gjordes för att sammanfatta olika svar på liknande
frågeställningar för att se samband mellan de olika personernas åsikter och upplevelser.
Dessutom gjorde jag korta sammanfattningar om vad de olika personerna varit med om när
det gäller läkemedel och sjukdomar som skulle kunna förklara deras attityder. Dessa
sammanfattningar har främst använts i syfte att se de svar som getts av en viss person i
intervjuer och enkäter i ett sammanhang.
4. Resultat
4.1 Enkätundersökningen
4.1.1 Tabeller
Nedanstående tabeller visar hur de intervjuade personerna svarat på de två enkäterna. P1P6 är patienternas svar och L1-L2 är läkarnas. Svaren skall tolkas enligt skalan 1 =
”Stämmer inte alls”, 2 = ”Stämmer inte”, 3 = ”Osäker”, 4 = ”Stämmer bra” och 5 =
”Stämmer mycket bra”.
I ett av läkarsvaren står poängen 3,5 eftersom läkaren tyckte att påståendet stämde halvbra.
Allmän del
Läkare ordinerar för många läkemedel
P1
P2
P3
P4
P5
P6
L1
L2
3
3
2
3
2
4
3
4
7
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Människor bör göra uppehåll i sin
behandling då och då
Läkemedel hjälper många människor att
leva bättre liv
De flesta läkemedel är
beroendeframkallande
Naturläkemedel är säkrare än traditionella
läkemedel
Nyttan med läkemedlen uppväger i de flesta
fall riskerna
Utan läkemedel skulle läkarna ha mindre
möjlighet att bota människor
2
4
3
1
3
1
4
4
4
4
5
5
4
4
3
4
2
3
2
3
3
1
2
2
3
2
1
1
1
1
2
3
3
4
4
4
4
4
4
4
2
5
4
5
5
4
3,5
4
Alla läkemedel är gifter
4
2
2
1
3
3
2
1
Läkemedel gör mer skada än nytta.
3
2
2
1
2
1
2
2
Läkemedel hjälper många människor att
leva längre
4
4
4
5
5
4
3
4
Läkare förlitar sig för mycket på läkemedel
2
3
2
3
4
1
4
3
Om läkare hade mer tid för sina patienter
skulle de ordinera färre läkemedel
5
4
1
3
4
4
5
4
Tabell 1. Allmän BMQ, rådata efter enkätsvar. Gult: överförskrivning, rött: skada, grönt: nytta.
Egna läkemedel
Min nuvarande hälsa är beroende av mina
läkemedel
P1
P2
P3
P4
P5
P6
5
5
4
5
5
4
4
1
1
1
2
1
4
4
4
5
5
4
4
2
1
1
1
1
3
2
4
5
5
3
Mina läkemedel är en gåta för mig
2
2
1
1
1
4
Min framtida hälsa kommer att bero på mina
läkemedel
4
4
4
5
5
4
Mina läkemedel stör mitt liv
3
1
2
1
2
1
4
1
2
1
1
1
4
4
4
5
5
4
Det oroar mig att jag måste ta läkemedel
Mitt liv skulle vara omöjligt utan mina
läkemedel
Ibland oroar jag mig för mina läkemedels
långsiktiga effekter
Utan mina läkemedel skulle jag vara mycket
sjuk
Ibland oroar jag mig över att bli alltför
beroende av mina läkemedel
Mina läkemedel skyddar mig från att bli
sämre
Tabell 2. Specifik BMQ, rådata efter enkätsvar. Grönt: nödvändighet, rött: oro.
8
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
4.1.2 Diagram
Figur 2 och 3 visar poängsumman för den allmänna delen av BMQ när det gäller
överförskrivning, skada och nytta (figur 2) samt skillnaden mellan nytta och skada (figur
3).
Dessa visar att alla intervjuade menade att läkemedel har större nytta än skada (nytta minus
skada är större än noll), men en av läkarna och en av patienterna har endast några få poängs
övervikt för nytta jämfört med skada.
Man kan också se att läkarnas sammanlagda poäng för överförskrivning är högre än någon
av patienternas (även om två av patienterna kommer nära).
Allmän enkät
Allmän
enkät
20
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Serie1
P1
Serie2
P2
Serie3
P3
Serie4
P4
P5
Serie5
P6
Serie6
L1
Serie7
L2
Serie8
Överförskrivning
1
Skada
2
Nytta
3
Figur 2. Allmän BMQ: Poängsumma för överförskrivning, skada och nytta för respektive person.
Minsta möjliga värde = 4, största möjliga värde = 20.
Nytta-skada
Allmän
enkät
14
Serie1
P1
12
Serie2
P2
10
Serie3
P3
8
Serie4
P4
6
P5
Serie5
P6
Serie6
4
L1
Serie7
2
L2
Serie8
0
Nytta -1skada
9
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Figur 3. Allmän BMQ: Poängsumma för nytta minus poängsumma för skada för respektive person.
Möjligt intervall: -15 till +15.
Figur 4 och 5 visar poängsumman för den specifika delen av BMQ när det gäller
nödvändigheten för patienterna att ta de egna läkemedlen och oro för att behöva ta
läkemedel (figur 4) samt skillnaden mellan nödvändighet och oro (figur 5).
Alla menar att nödvändigheten är större än oron (nödvändighet minus oro är större än noll),
men en patient (P1) har mycket lägre poäng än de övriga främst för att oron för att behöva
ta läkemedlen är större än de övrigas.
Två av patienterna (P4 och P5) hade full poäng när det gällde nödvändigheten av att ta sina
läkemedel.
Specifik enkät
Specifik
30
25
Serie1
P1
20
Serie2
P2
Serie3
P3
15
Serie4
P4
10
Serie5
P5
5
Serie6
P6
0
Nödvändighet
1
Oro
2
Figur 4. Specifik BMQ: Poängsumma för nödvändighet och oro för respektive person. Minsta
möjliga värde = 5, största möjliga värde = 25.
10
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Nödvändighet-oro
Specifik enkät
25
20
P1
Serie1
P2
Serie2
15
Serie3
P3
Serie4
P4
10
Serie5
P5
Serie6
P6
5
0
Nödvändighet
- oro
1
Figur 5. Specifik BMQ: Poängsumma för nödvändighet minus poängsumma för oro för respektive
person. Möjligt intervall: -20 till +20.
4.2 Intervjuer av patienter
4.2.1 Attityder till läkemedel
Patienterna är eniga om att nyttan med läkemedel överväger riskerna, även om en av dem
är lite osäker. Alla säger sig behöva sina läkemedel, och den patient som är osäker på om
nyttan överväger riskerna säger samtidigt att hon inte skulle klara sig utan sina läkemedel.
Två av patienterna berättar om episoder då de mått mycket dåligt och där hälsotillståndet
tydligt förbättrats genom medicinering med Levaxin® respektive kalium.
Och då fick jag kalium-tillsats. Och så blev jag bättre. (Patient 3)
Men det finns också berättelser om när medicinerna orsakat sjukdom/symptom, t.ex. vid
byte av blodtryckssänkande medicin eller vid insättning av vattendrivande medicin eller
Waran®. Ett exempel på biverkan av antibiotika nämns också.
Ja, för första gången jag fick vattendrivande, det var inte den sorten, det var en annan
sort. Då åt jag kortisontabletterna och den medicinen slog ut allting. Allt blev fel på
mig. Jag vet inte… det var väl distriktssköterskan, ja, hon sa ”vad är detta för
nå’nting?”, sa hon. För alla värdena blev så konstiga. (Patient 6)
Det är bara på tabletter jag blir sjuk egentligen, säger jag. (Patient 6)
[Men det är egentligen att du får biverkningar ibland som är obehagligt med
penicillinet?] Ja, ja. Ja, alltså jag har fått en massa… En biverkning har jag fått av
penicillin och det är min hörsel. /…/ Så dom gav mig penicillin, penicillin, penicillin.
Plötsligt en dag kände jag att jag liksom var i ett vakuum. /…/ Då hade jag fått ett
penicillin som jag inte skulle ha fått. Så det tog min hörsel. (Patient 4)
Patienterna är eniga om att läkemedlen inte stör det dagliga livet så mycket. En av
patienterna säger att det enda som stör är att hon måste åka till Sahlgrenska för att ta prover
p.g.a. Waran®-behandlingen och en annan tycker att det kan vara lite besvärligt när man
skall resa någonstans.
11
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
[”Mina läkemedel stör mitt liv”, det tycker du inte alls?] Nej, inte alls. Inte ett dugg.
Som sagt, det enda som är jobbigt är det Waranen som man måste åka till
Sahlgrenska…(Patient 4)
Man gör det en gång på morgonen bara, så är det på kvällen och det är inte några
problem eller nå’nting så’nt. (Patient 2)
Endast en av patienterna oroar sig för att ta läkemedel och för de långsiktiga effekterna av
dessa. Hon vill helst inte ha mediciner alls och är bekymrad för att bli beroende av dem i
bemärkelsen att hon måste ta dem för alltid. De övriga oroar sig i stort sett inte alls över
sina läkemedel med undantag för specifikt angivna sådana: cellgifter i ett fall och
”penicillin” i ett annat (se ovan).
[”Ibland oroar jag mig över att bli alltför beroende av mina läkemedel”.] Det gör jag.
[Det gör du?] Ja, jag tänker så här: ska jag ha det alltid? Och det säger läkare rätt
bra: Parkinson-medicinen får du ha så länge du lever. (Patient 1)
Han sa att det var alldeles nödvändigt, läkaren. Jag måste ha cellgift. Så försökte jag
att behärska mig och så där. Men det var så… det var något psykiskt otäckt. Jag tyckte
att det var nå’t gift som rann i mig. (Patient 3)
[”Ibland oroar jag mig för läkemedlens långsiktiga effekter”, det stämmer inte alls?]
Nej. [Du är inte så orolig överhuvudtaget?] Nej, jag är inte det. (Patient 5)
Patienterna verkar vara lite avvaktande till naturläkemedel. Endast en patient är osäker på
om naturläkemedel är säkrare än traditionella läkemedel, övriga tror inte att det är så. En
patient tar helt avstånd från naturläkemedel eftersom en släkting tidigare lagt ner mycket
pengar på detta, något som den intervjuade patienten inte gillade. Några äter kosttillskott av
och till och maken till den ena patienten äter flera naturläkemedel. En av patienterna säger
att hon inte använder naturläkemedel eftersom hon inte vill blanda med de traditionella
läkemedlen. En annan av patienterna är nyfiken och skulle gärna vilja veta om
naturläkemedel skulle fungera lika bra som traditionella läkemedel. Hon har själv haft
positiv erfarenhet av naturläkemedel.
Så jag får säga att jag blev pigg av det. Och det kan ju inte vara tron som verkar utan
att det har en bra effekt. (Patient 1)
När det gäller generika och utbyte på Apoteket säger två av patienterna att det inte spelar
någon roll och att de inte märkt någon skillnad. De övriga tycker inte om att läkemedlen
byts ut. En av dem betalar extra för att behålla den vanliga medicinen. En patient funderar
på om den billigare medicinen är lika bra och två säger att det kan bli förvirrande när
tabletterna inte bara byter namn utan också färg.
[Men har du märkt någon skillnad på den här sedan du bytte?] Nej, det har jag inte
gjort. Men jag tänker ibland att den kanske inte gör så stor nytta. (Patient 1)
Hälften av patienterna har någon gång bett att få en speciell medicin, i två fall gällde det
Artrox® mot ledbesvär och i ett fall kinin mot kramp. Artrox® hade patienterna fått tips om
av en gammal studentkamrat respektive en broschyr på Apoteket. Patienten som bad om
kinin hade använt det tidigare.
I stort sett har patienterna jag intervjuat bra koll på vilka mediciner de tar och vad de tar
dem för. I några exempel finns viss oklarhet när det gäller varför en medicin skall tas, t.ex.
Atacand® (mot högt blodtryck) eller kalktabletter (”för lederna”).
12
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Även om patienterna inte direkt oroar sig för att ta sina mediciner har de ändå en del
funderingar när det gäller biverkningar. Några exempel: Ger Atacand® kalla fötter? Beror
falltendens på medicinerna? Yr på grund av medicinerna? En patient blev medvetslös efter
smärtlindrande medicinering – berodde det på hennes luftrörsproblem?
4.2.2 Hur uppfattas läkarens inställning till läkemedel?
De flesta tror att läkarna skulle förskriva färre läkemedel om de fick mer tid att prata med
patienterna. Kanske är detta det enda patienten behöver just då eller också skulle läkaren
kunna föreslå en annan behandling. En av patienterna är osäker på om färre läkemedel
skulle förskrivas och en patient tror inte alls att det skulle påverka förskrivningen, däremot
att mer prat skulle ta tid från andra patienter.
Men det är ju inte därför man kommer, för en pratstund. Nej, man kommer för att man
är sjuk. Och då vill man ha ett läkemedel och skynda sig hem så fort man kan. /…/ Det
tar tiden för andra patienter som är på sjukhuset om läkaren ska sitta och prata med
mig. /…/ Dom undersöker noga och tar alla prover och så där så kan dom inte göra
mer. Har väl inte tid att sitta och prata. (Patient 3)
Tre av patienterna har haft nära anhöriga som de tyckt har fått nya läkemedel lite väl lätt
när de frågat efter dem. Två av dessa säger sig vara osäkra på om läkare förlitar sig för
mycket på läkemedel medan en tror att de gör det. De övriga patienterna tror inte att läkare
förlitar sig för mycket på läkemedel. Däremot är det åtminstone ytterligare en av de övriga
patienterna som säger att hon tror att läkare ordinerar för många läkemedel.
När min man levde. Han fick så mycket. Vad han ville ha så fick han det. Och det tycker
jag inte är riktigt. /…/ Om han gick ner eller vart han nu gick så sa han ”ja, nu har
jag… den medicinen vill jag nog ha” och så där. Ja, och då fick han det. (Patient 5)
Gemensamt för alla patienterna är ändå att de tror på läkekonsten som sådan och att de litar
på att läkaren kan sitt jobb.
I intervjuerna tar också tre av patienterna upp tillfällen när läkarna i studien satt ut
läkemedel efter lång tids användning eftersom de troligen inte längre behövdes. Detta har
upplevts som positivt av patienterna. I ett av fallen hade patienten länge ifrågasatt
läkemedlet.
Det var dom vattendrivande. Jag hade så svullna ben. Det berättade jag för varje läkare
att det beror på anlag. För det hade min mamma också. /…/ [Och du märkte ingen
skillnad när tabletterna sattes ut?] Nej. Ja, nu är det ju en och en halv månad, blir det
väl. /…/ Jag har inte känt nå’nting. Och inte har benen svullnat heller mer än vanligt.
(Patient 1)
4.2.3 Hur fungerar informationen?
Den information patienterna får från läkaren om sina läkemedel är främst vad läkemedlen
skall vara till för. Detta är också den information de verkar mest intresserade av. En av
patienterna säger sig inte har fått någon information om sina läkemedel från läkaren, men
har ändå full koll på varför hon har dem. En annan säger att hon vid åtminstone ett tillfälle
fått en grundlig genomgång om vikten att ta ett visst läkemedel och då även fått en skiss
uppritad för sig där läkaren visade vad läkemedlet gjorde i kroppen. Detta var mycket
13
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
uppskattat. En tredje patient säger att hon fått reda på att man inte skall göra uppehåll med
Citalopram®, men är osäker på varför.
Han var ju väldigt hygglig den läkaren för han gav mig en skiss och visade hur det
funkade. /…/ Då satt han och förklarade och så gjorde han som en skiss för mig. [Och
det tyckte du var bra.] Ja, det tycker jag, jag fick ju den informationen då. Hur pass
viktigt det var. Ja, och det har jag aldrig tänkt på. Jag har tagit min tablett och så har
det varit bra. (Patient 5)
På en fråga om vad de saknar i informationen svarar en patient att hon gärna vill veta mer
om biverkningarna och en annan undrar om det är lika bra med naturläkemedel som
vanliga läkemedel. Övriga verkar nöjda med att få veta varför de skall har en viss medicin.
Att man inte vill ta upp läkarens tid anges som ett skäl till att man inte alltid frågar efter
den information man önskar.
Patienterna får även information om läkemedel från flera andra källor: Fråga doktorn
(TV), tidningar, vänner, släktingar, bipacksedlar och broschyrer på Apoteket. En av dem
har skött medicineringen till både sin bror och sin make och har fått mycket av sin kunskap
om läkemedel på det sättet. Ingen av dem nämner spontant att de får information från
apotekspersonal när de köper sina mediciner om man undantar informationen när
medicinen som är utskriven byts mot generika, d.v.s. att det ”nya” läkemedlet har samma
innehåll. En av dem svarar på en direkt fråga att hon inte får någon information på
Apoteket eftersom hon haft medicinerna så länge. Hon minns inte längre om hon fick
någon information första gången medicinerna skrevs ut.
[Hur är det när du har hämtat ut dina läkemedel på Apoteket, ger dom dig information
också?] Nej. Dom bara frågar om jag har haft det tidigare. Dom ser ju det. [Men första
gången du hämtade dom, hur var det då?] Det kommer jag inte ihåg. Det är över tio år
sedan. (Patient 4)
4.2.4 Följsamhet?
Fyra av patienterna har någon gång ändrat på sin medicinering på eget bevåg. Två av dem
har hoppat över eller förskjutit intag av vattendrivande medicin när de skall handla eller gå
på fest och två har minskat på dosering av allopurinol (Zyloric®) för att de misstänkt att
smärtan i deras leder berott på artros och inte gikt. En av de två som inte ändrat i
medicineringen säger att hon ibland glömmer att ta sina mediciner, men ändrar inte
medvetet på dessa. Den sjätte patienten säger att hon aldrig ändrar sina mediciner.
En av patienterna som ibland förskjutit intag av vätskedrivande medicin har inte längre
denna medicin. Hon hade länge ifrågasatt varför hon hade medicinen och denna togs till
slut bort av läkare 2.
Av de två som minskat doseringen av allopurinol mot gikt har den ena slutat med
medicinen. Patienten frågade läkare 2 om den behövdes och läkare 2 satte sedan ut den.
[Det var du som tog upp frågan om Zyloric?] Ja, det var jag. Och då skulle hon precis
frå… prata med mig om det. ”Det var bra att du tog upp det, för…” Jag tyckte, för den
andre läkaren då, när jag trodde att jag hade det, då kunde han öka dosen till två
tabletter, 200 milligram då. Men att jag gjorde väl det nå’n gång, men se’n så gick jag
ner till en tablett igen, för jag tycker att det var inte så bra då. Men nu tar jag ju ingen
som sagt var. (Patient 2)
14
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
4.3 Intervjuer av läkare
4.3.1 Attityder till läkemedel
När det gäller förskrivning till äldre har läkarna i intervjuerna berättat om några tumregler
som de använder:
− Så lite som möjligt och bara det nödvändiga.
− Man skall inte behöva ha ont.
− Ta hänsyn till dosering och biverkningsprofiler.
− Inte så mycket primärprevention till mycket gamla (85+).
− Det är viktigt att behandla högt blodtryck.
Läkarna verkar vara överens om dessa tumregler även om de uttrycker sig lite olika i
intervjuerna.
På frågan om vad som påverkar läkarnas förskrivning till äldre fick jag följande svar:
Utbildning, patienternas önskemål, läkarens attityd och pengar.
Båda läkarna anser det vara viktigt att hålla sig till rekommendationslistorna för VGregionen när man förskriver läkemedel. Detta innebär att man ibland måste ändra
ordinationer som getts av andra läkare på t.ex. sjukhus. Det kanske man inte gör vid
patientens första besök eftersom förtroende är viktigt. Dessutom kan det behövas lite extra
information och förklaring till bytet. Viktigt är också hur man lägger fram förändringen, det
kanske inte alltid är så lämpligt att argumentera med att läkemedlet är billigare. Att ändra
på en ordination bara för att det är en kollega som skrivit ut läkemedlet upplevs inte som
ett problem.
Och det är väldigt svårt att ändra på dom till generika eller till ett lågprisalternativ, om
en doktor på sjukhuset har satt in en medicin så kan inte jag vid första besöket bara
byta över, man behöver ha ett förtroende först innan man säger… och det är ett väldigt
dåligt argument att säga att ”därför att det är billigare”. Man kan möjligen säga ”det
är ett prisvärt alternativ”. Men man ska säga … för det tolkar genast patienten som att
det är sämre. (Läkare 1)
Alltså, för mig, jag har ganska klara gränser var jag befinner mig, vilka läkemedel jag
vill använda och var gränserna går för det. Det tycker jag inte är jobbigt. Se’n kan det
gentemot patienten behövas samtal och förklaringar och där man ibland är överens och
ibland inte. Men dom gränserna för mig, dom är inte svåra. Jag tycker heller inte att det
är jobbigt om jag vill ändra nå’nting som en kollega har skrivit ut. Därför att gör jag
det så tycker jag själv att jag gör det på goda grunder. Men det faktum att det är en
kollega som har skrivit tidigare, det stör mig inte. (Läkare 2)
Det görs inga läkemedelsgenomgångar på den aktuella vårdcentralen, men båda läkarna är
måna om att gå igenom läkemedelslistor och rensa vid behov. På vårdcentralen arbetar man
också målmedvetet med att rensa i ApoDos-listor. Den ena av läkarna uttrycker önskemål
om mer tid för att hinna gå igenom läkemedelslistorna ordentligt och att ändra i ApoDos.
Båda läkarna ger uttryck för att rensning av medicinlistor är mycket viktigt och att det
ibland, när patienten varit hos flera olika specialister, verkar som om ingen egentligen sett
till helheten.
15
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
[Känner du att du har tid att verkligen sätta dig in i om patienterna har långa
läkemedelslistor, eller så?] Nej. Tiden är ju en bristvara i princip hela tiden. Men jag
försöker att prioritera att gå igenom det ordentligt. Det gör jag. En patient med med
ApoDos, jag förlänger aldrig den utan att träffa patienten, till exempel. (Läkare 2)
Generika-utbyte på Apoteket ses som något i grunden bra, men båda läkarna uttrycker oro
för att det ställer till det för patienterna när de inte känner igen sina mediciner. Risk finns
också att patienterna tar av både det ”gamla” och det ”nya” läkemedlet i tron att de är två
olika. Då är det viktigt att man har ordentliga läkemedelslistor där man stryker de gamla
namnen på läkemedlen. Vissa patienter vill inte byta, andra tycker att det är bra att få en
billigare medicin.
Båda läkarna säger sig också har för dålig kunskap när det gäller naturläkemedel och
kosttillskott och hur de påverkar övrig medicinering. De frågar sällan aktivt patienten om
han/hon äter naturläkemedel, men om frågan kommer upp använder de båda en bok de kan
slå upp information i.
[Tycker du att du känner att du har bra kunskap om vilka interaktioner det skulle kunna
vara mellan naturläkemedel och andra mediciner?] Nej. Det har jag inte. Det är det
som är så lurigt. Faktiskt. Att det är ganska potenta saker som kan vara i
naturläkemedel. Nej, det får jag slå upp eller läsa och så. (Läkare 1)
En av läkarna ger uttryck för åsikten att läkemedel bara är en liten del av behandlingen.
Läkemedel är egentligen bara… det är liksom en bisak i det här jobbet som ändå
handlar om på nå’t sätt ett möte, en konsultation, och se’n… Visst, det är klart att man
behandlar jättemycket också, men det är inte det som är… alltså det finns ju så otroligt
mycket placeboeffekt i ett möte också. Och om man tittar på studier och så och när man
ser vilka fantastiska resultat man får av placebo-tabletter så gör det mig mer och mer
skeptisk till vad tabletter ger för hjälp. /…/ Det är lite grädde på moset, mediciner.
(Läkare 1)
4.3.2 Hur uppfattas patienternas inställning till läkemedel?
Patienternas inställning till läkemedel varierar, enligt läkarna, från person till person. Vissa
har stor tilltro till läkemedel medan andra är skeptiska. Skepticismen kan bero på att man
hört negativa saker om läkemedlen, att man har egna dåliga erfarenheter eller att man inte
vill sätta i sig något som inte uppfattas som naturligt. Det beror också lite på vad som skall
behandlas. Fler är skeptiska mot förebyggande behandling när man inte upplever symptom,
t.ex. blodtrycksbehandling, medan de flesta accepterar behandling mot t.ex. infektioner. De
flesta patienter är positiva till att ta bort läkemedel när de inte längre behövs.
Om dom kommer hit och är jättedåliga i lunginflammation så har jag aldrig varit med
om att nå’n äldre inte vill ha penicillin. Men om jag säger att blodtrycket är förhöjt, då
är dom väldigt skeptiska till att behandla det. (Läkare 1)
En av läkarna tycker sig ha märkt en större övertro på läkemedel hos invandrare än hos
infödda svenskar, för de senare kan det vara viktigare att få svar på tankar och funderingar
än att de får ett recept med sig från mottagningen. Patienternas inställning påverkas av
kunskap, men även erfarenheter som vänner och bekanta haft av läkemedlen. Inställningen
kan också påverkas av att patienterna får information som är anpassad efter dem.
16
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Båda läkarna berättar att det händer att patienter frågar efter speciella läkemedel, några
exempel är potensmedel, ”lyckopiller” och B12. Anhöriga frågar ibland om
demensmediciner. Då är det viktigt att ge saklig information och diskutera med patienten
(och ev. anhöriga) om varför medicinen kan vara till nytta eller ej.
Läkarna är också eniga om åsikten att patienterna har ganska dålig kunskap om sina
mediciner. De vet ofta om det är ”för hjärtat” eller ”för sockret”, men inte mer detaljerat.
Men även här varierar det mycket. Vissa har t.ex. ingen koll på biverkningar medan andra
kan biverkningslistan utantill (och tror att de skall få dem alla). Kunskapen är bättre om
man behandlar symptom än om det gäller t.ex. förebyggande blodtrycksbehandling.
4.3.3 Hur fungerar informationen?
Enligt läkarna får patienterna information om läkemedel inte bara från läkaren utan även
från Apoteket, via media (tidningar, Fråga doktorn på TV m.m.) och från vänner och
släktingar. Båda läkarna har uppfattningen att mycket av den sakliga informationen ges av
farmaceuter på Apoteket när patienterna hämtar ut sina mediciner. Ibland berättar
patienterna spontant att de får information från andra källor, speciellt när detta gett upphov
till frågor kring läkemedlet när det gäller t.ex. biverkningar.
Generellt skulle jag vilja säga att jag tror att det är Apoteket som står för den mesta
informationen. Och vänner och bekanta. Som har erfarenhet av läkemedlen. Ja, men
rent saklig information så tror jag att Apoteket står mycket för det. (Läkare 2)
En av läkarna säger att hon tycker hon har för lite tid att diskutera och informera kring
läkemedlen under mottagningen. Detta märks bland annat om hon vill byta ut ett läkemedel
eller skriva ut generika istället. Det händer till och med att hon avstår från att ändra ett
tidigare recept till generika för att hon känner att det skulle behövas mer tid att informera
om detta.
[Tycker du att det blir svårare att informera om läkemedel, det här att läkemedlet kan
ha olika namn?] Det kräver tid, det upptar ju tid, så att det… absolut. Och det kan
också vara, eller det är en bidragande orsak till att jag ibland väljer bort att byta
preparat. Jag tillhör dom ändå som tror jag är väldigt flitig med att byta och följa
rekommendationer och så. /…/ Det är inte värt den tiden för mig. (Läkare 2)
Den andra läkaren menar att hon har tillräckligt med tid för information till patienterna om
läkemedlen. Hon går inte in på detaljer och informerar inte om sådant som patienten inte
frågar efter. För att få reda på vad patienten undrar över ställer hon frågor som t.ex. ”Har
du några frågor?” eller ”Vad är det du funderar på?”.
Dom har ju ofta specifika frågor så man behöver inte alltid läsa upp indikationen och
farmakodynamiken och biverkningarna och riskerna och allting. Utan dom frågar om
det är nå’nting dom undrar över och så svarar man på det. Går dom härifrån och
känner sig trygga så är jag ganska säker på att det är större chans att dom tar det.
(Läkare 1)
Läkarna är överens om att informationen måste anpassas efter vem man informerar. Man
får t.ex. förklara på olika sätt beroende på utbildningsnivå eller om patienten är mottaglig
för information just då. Det är heller inte nödvändigt att ge all information vid det första
besöket.
17
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
4.3.4 Följsamhet?
När det gäller patienternas följsamhet har båda läkarna den uppfattningen att patienterna
inte alltid tar läkemedlen som ordinerat, även om de under besöket ger intryck av att lita på
läkarnas omdöme när det gäller ordinationen. Ibland berättar patienterna detta spontant och
ibland efter att ha fått en fråga, t.ex. ”vad tar du nu för mediciner?”.
Orsakerna till dålig följsamhet tror läkarna kan vara flera, t.ex. att de helst inte vill ha
läkemedel, att de är dåligt motiverade eller att de hört något negativt om just den
medicinen (biverkningar m.m.). Kanske patienten inte känner att han/hon fått möjlighet att
ge uttryck för sina tankar och funderingar under konsultationen. När det gäller t.ex.
vattendrivande medicin kan det också vara praktiska skäl till att man avstår från att ta
medicinen.
Båda läkarna känner att de överlag har patienternas förtroende och att dessa litar på dem
när det gäller läkemedelsordinationer.
5. Diskussion
Jag tänker i diskussionen utgå från mina ursprungliga frågeställningar (se kapitel 1). Detta
är endast en mycket liten studie och det är därför vanskligt att dra generella slutsatser från
de svar jag fått från informanterna. Jag skall därför också försöka relatera till andra
liknande studier på området.
5.1 Påverkan på attityder
Frågeställning: Vad påverkar läkares och patienters attityder till läkemedelsförskrivning?
Sammanfattningsvis kan man säga att både patienters och läkares påverkas av information
man får från olika håll samt erfarenheter (egna och andras) av läkemedel och
behandlingsresultat. Detta har även framkommit i andra studier [t.ex. 6]. Inställning till
livet i allmänhet och (i läkarnas fall) till yrkesrollen spelar också roll för attityderna till
läkemedel och behandling. De patienter som säger att de inte alls oroar sig för att ta
läkemedel verkar inte heller oroa sig för så mycket annat i livet.
I en tidigare BMQ-studie med 34 äldre patienter med särskilda behov [12] har man inte
kunnat se någon relation mellan patienternas inställning till läkemedel och den kunskap de
har om läkemedlen. I en annan studie av befolkningens attityder [10] framkommer att äldre
personer (i synnerhet 75+) ofta har en mer positiv syn på läkemedel än yngre. Man ser
också en något större andel positiva bland dem som har bra medicinsk kunskap, men denna
skillnad är mindre än den åldersbetingade. Högre utbildning (utan specificering) är också
associerad med mer positiv attityd till läkemedel. Mårdby et al [19] ser ingen skillnad
mellan äldre och yngre, men har å andra sidan brytpunkten vid 60+. Men även i den studien
ser man en mer positiv attityd till läkemedel hos personer med hög utbildning.
Kanske är det så att många blir lite mindre oroliga i största allmänhet när de blir äldre och
mer erfarna. Sedan påverkar säkert också att man när man blivit lite äldre har hunnit prova
en del läkemedel och kanske funnit att de gör mer nytta än skada i det egna livet. Detta
stöds av Mårdbys undersökning [19] där man funnit att patienterna är mer positiva om de
använt läkemedel tidigare. Högre utbildning (oavsett inriktning) skulle kunna påverka hur
man värderar information man får från t.ex. media.
18
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
I tidigare studier [t.ex. 14] föreslås att läkarens inställning till läkemedelsförskrivning kan
påverkas av bl.a. evidensbaserad medicin, beprövad erfarenhet, läkarens egen erfarenhet,
samhällskostnader och etik (t.ex. patienten vill ha ett läkemedel som inte är medicinskt
motiverat). Detta stämmer väl överens med vad som framkommit i mina intervjuer.
Sammantaget får jag intrycket att egna och närståendes erfarenheter av läkemedel är det
som påverkar patienternas attityder mest. Information har en viktig, men inte riktigt lika
betydande roll. Vad som påverkar läkarnas attityder mest är svårare att få fram i det här
materialet, men kanske är det också där de egna erfarenheterna i yrkesrollen (och privat)
som spelar störst roll.
Genom att intervjua både patienter och deras läkare hade jag hoppats få fram något om
kopplingen mellan läkarnas och patienternas attityder. Tyvärr framkom att de flesta av
patienterna endast träffat sina läkare någon eller några få gånger, så någon signifikant
påverkan på deras attityder från de nuvarande läkarna har förmodligen inte hunnit ske.
Mycket tyder på att läkarens ord och attityder påverkar patientens attityder, följsamhet och
behandlingens resultat, se t.ex. Benedetti [20].
5.2 Attityder och information
Frågeställning: Vilken betydelse har patienternas och läkarnas attityder till läkemedel för
den information som ges om läkemedlen och hur informationen tas emot?
Tidsbrist anger både läkare och patienter som ett problem när det gäller att ge information
(läkare) respektive fråga efter information (patienter). Tidsbrist kommer även fram som ett
problem i en annan intervjuundersökning av distriktsläkare [7]. I båda dessa studier
framkommer att läkarna ändå är måna om att ge bra information om läkemedel till sina
patienter. Sedan kan man diskutera vilken information som är viktigast att ge. En av
läkarna i min studie säger sig ha tillräckligt med tid eftersom hon bara informerar om det
patienterna vill veta. Då gäller det att fråga aktivt efter detta, eftersom patienterna ju inte
alltid vill ta upp läkarens tid med ”onödiga” frågor. Undersökningar [21] visar också att
patienter tycker att skriven information (t.ex. bipacksedlar i läkemedelsförpackningarna)
inte kan ersätta information från läkaren.
I både min och Åslund-Östbergs [7] studier framkommer även att man är medveten om
svårigheter och problem när det gäller förskrivning till äldre, att man tänker sig för innan
man sätter in nya mediciner och att man gärna rensar i läkemedelslistor. Detta bekräftas i
patientintervjuerna, där jag fick höra flera berättelser om hur läkarna i min undersökning
satt ut läkemedel för sina patienter.
Patienternas mottaglighet för information blir bättre om de märkt av tydliga symptom av
sjukdom eller biverkningar av mediciner. Oro verkar ge större mottaglighet, medan
avsaknad av oro ger något mindre mottaglighet.
Båda läkarna har uppfattningen att mycket av läkemedelsinformationen som patienten får
sker genom Apoteket, patienternas verkar dock inte alltid få så mycket information
därifrån, framför allt om de haft medicinen en längre tid. Kanske påverkar läkarnas
inställning att patienterna får information på annat håll den information som ges. Dessutom
visade en tidigare undersökning [14] att i 25% av uttagen av receptbelagd medicin
hämtades medicinen för någon annans räkning. Av dessa var 20% en medicin som
19
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
förskrivits för första gången och där information skulle ha varit av betydelse. I dessa fall
kunde patienten inte få information direkt av personalen.
5.3 Attityder och följsamhet
Frågeställning: Vilken betydelse har de grundläggande attityderna och
läkemedelsinformationen för patienternas följsamhet när det gäller ordinationerna?
Några av patienternas attityder till läkemedel som framkommit i studien listas i
nedanstående tabell med motsatspar. De flesta patienterna håller sig i den vänstra
kolumnen.
Främjar följsamhet
Motverkar följsamhet
Positiv till läkemedel
Negativ till läkemedel
Ej orolig för att ta läkemedel
Orolig för att ta läkemedel
Tilltro till läkemedel
Skeptisk till läkemedel
Motiverad till behandling
Omotiverad till behandling*
Läkemedel nödvändiga för mig
Läkemedel onödiga för mig*
Att ta läkemedel stör inte livet
Att ta läkemedel stör livet*
Man bör ta läkemedel enligt ordination
Vill bestämma själv om läkemedel skall tas*
Tabell 3. Attityder till läkemedel. (Påståenden markerade med * har inte kommit fram i den här
studiens intervjuer eller enkäter.)
Enligt Horne och Weinman [9] har differensen ”nödvändighet - oro” i den specifika BMQenkäten god korrelation med följsamheten. Om den är positiv (över noll) tyder det på god
följsamhet medan man kan förvänta sig statistiskt sett sämre följsamhet om differensen är
negativ. I studien har alla patienterna en differens ”nödvändighet - oro” som är större än
noll. Detta skulle då enligt Hornes artikel stämma med att patienterna har god följsamhet.
Även i andra studier [8, 12, 19] har BMQ använts och resultaten verkar bekräfta att
differensen ger en indikation på följsamheten, speciellt hos patienter som är medvetet
oföljsamma.
Då patienterna i min intervju enligt BMQ borde vara följsamma (och de rapporterar sig
själva som följsamma) skulle attityderna i vänstra kolumnen vara indikatorer på följsamhet.
Egentligen är det framför allt en patient som står för de negativa attityderna i högra
kolumnen och hon har dessutom lägst poäng av patienterna när det gäller ”nödvändighet oro”. Trots detta har hon god följsamhet vilket jag tolkar som att om man är tillräckligt
motiverad till behandlingen (t.ex. eftersom man inser att sjukdomen man har måste
behandlas), så spelar den negativa attityden till läkemedel mindre roll för följsamheten.
Detta i sin tur talar för vikten av konkordans, d.v.s. samstämmighet mellan behandlare och
patient, när det gäller läkemedelsbehandling.
20
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
Att patienterna själva tror på behandlingen har betydelse för hur bra den fungerar, detta är
känt sedan länge som placeboeffekten. Även den tid och omsorg läkaren ger patienten har
betydelse för utfallet, vilket bl.a. visas i en nyligen publicerad studie [22] som visar på att
även placeboeffekt av behandling för IBS blir bättre om läkaren tar sig tid att prata
ordentligt med patienten. I min studie framkommer i diskussionerna om generikautbyte att
patienter ibland ifrågasätter om de billigare läkemedlen är lika bra som de dyrare. Intressant
nog har det nyligen gjorts en mindre studie [23] som antyder att effekten av ett läkemedel
(som i studien var placebo) påverkas av om patienten tror att det är dyrt jämfört med om
det är billigare. Detta gör det till en viktig pedagogisk uppgift för behandlare och
apotekspersonal att förklara relationen mellan generika och originalpreparat. Om
patienterna inte tror på att behandlingen är bra skulle detta kunna påverka även
följsamheten.
Enligt tidigare studier [t.ex. 17] har information och hur den ges betydelse för
följsamheten. Det är inte alltid som ordet ”information” definieras eller kvantifieras och det
är därför ofta oklart vilken sorts information som åsyftas och hur mycket information som
behövs. Som nämnts ovan beskriver de intervjuade patienterna en god följsamhet trots att
de säger sig ha fått väldigt lite information från läkare om sina läkemedel. De har ändå med
något undantag (och som jag bedömer det) god kunskap om vilka mediciner de tar och
varför de tar dem. Sedan säger de sig inte alltid förstå läkemedlen i sig
(verkningsmekanism etc.), vilka biverkningar de skulle kunna få eller vad som skulle
hända om de inte tar sina mediciner (med undantag från dem som haft väldigt tydlig effekt
av medicinerna och därför vet precis vad som skulle hända). Detta stämmer bra med vad
som kommit fram i andra liknande studier [5, 6]. Patienterna i min studie verkar ändå
ganska nöjda med den information de fått och frågar man dem, är det varför de skall ta en
viss medicin som de är mest intresserade av att få veta hos läkaren. Vissa önskar dock få
mer information.
Enligt Grime et al [21] framkommer i flera studier att många patienter vill veta om
medicinen är rätt för den diagnos man har, vilka alternativa behandlingar som kan vara
aktuella, medicinens namn och hur den skall tas, vilken effekt den väntas få, vad som
händer om man inte tar medicinen, hur det känns att ta den, hur länge man skall ta den,
interaktioner med andra mediciner, vilka biverkningar som är vanliga och hur man skall
göra om biverkningar uppkommer samt om det finns risk för långsidiga effekter och
skador. Hur mycket information en patient vill ha är individuellt och för att få veta vad de
vill ha kan man helt enkelt fråga dem.
Patienterna i denna studie har alltså god följsamhet (egenrapporterad) trots att de tycker att
de inte fått så mycket information. Däremot kan man se att deras attityd till läkemedel är
övervägande positiv. Detta får mig att fundera på om det är så att attityder ändå har större
betydelse för följsamheten än att patienterna får mycket information om sina läkemedel.
Kanske är det viktigaste, såsom läkare 1 säger, att man som läkare ger patienterna den
information de frågar efter och inte känner en press att informera ”fullständigt” om
biverkningar m.m. Är det något viktigt som patienten måste veta om läkemedlet (t.ex. att
två läkemedel ej skall tas samtidigt) bör man nog upplysa om det, men annars kan man låta
patienterna ta upp sina egna funderingar och frågor.
21
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
5.4 Avslutande funderingar
Jag har upplevt det som mycket givande att kombinera intervjuer och enkäter trots att
intervjuerna gjort att jag fått använda mig av ett mycket litet material. Även om man kan få
större material med en ”ren” enkätintervju tror jag att kombinationen med intervjuer ger ett
mervärde genom att man kan fråga närmare vad patienten menar med olika svar på
enkäten.
Studien har gjorts på endast några få adherenta, icke-dementa, äldre kvinnliga patienter och
ännu färre läkare, men jag tycker ändå att jag kunnat få ut en hel del information ur
materialet. Sedan ska man naturligtvis vara försiktig med generaliseringar till befolkningen
i allmänhet. Snarare är studien tänkt att ge några idéer till vad som kan påverka patienters
följsamhet till ordinationer.
Vad jag tror är viktigt är att följsamheten inte endast är en fråga för patienterna. Även
läkare behöver fundera på hur deras egna attityder och handlingar kan påverka patienternas
följsamhet. I den här studien (och i Åslund-Östbergs studie [7]) har bara distriktsläkare
intervjuats. Kanske vore det intressant att i framtiden undersöka attityder hos läkare från
olika specialiteter när det gäller läkemedelsförskrivning till äldre och se om de skiljer sig
åt.
En annan sak man kan fundera närmare på är att om det nu är så att patienternas attityder
som är viktigast för följsamheten och om bättre följsamhet är önskvärt: Hur ändrar man då
på attityder? Kanske kan läkare vara mer vaksamma på vad de förskriver så att patienterna
slipper onödiga negativa erfarenheter av medicinerna? Kanske kan media användas till att
föra ut exempel på vad olika behandlingar har för positiva effekter istället för att de bara
fokuserar på problem och behandlingar som gått snett? Kanske undvika att klumpa ihop
läkemedel när man pratar om dem när de inom gruppen har helt olika verkningar och
biverkningar (ett aktuellt exempel är ”psykofarmaka”).
Sammanfattningsvis har den här studien visat på flera olika aspekter när det gäller
kopplingen mellan läkares och patienters attityder och patienternas följsamhet. Attityderna
verkar formas mer av egna och andras erfarenheter än av den information som man får från
olika håll. Det är ändå viktigt att behandlande läkare ger information på ett sådant sätt att
patienterna får veta det de önskar om läkemedlen. Eftersom patienterna själva ofta känner
att de inte vill ta upp läkarens dyrbara tid med frågor bör läkaren aktivt fråga efter vad de
vill veta. Patienterna säger sig inte ha fått så mycket information om sina läkemedel
förutom varför de har dem, ändå kan de betraktas som följsamma. Min slutsats är att
attityderna till läkemedel, som främst formats genom olika erfarenheter, är viktigare för
följsamheten än att patienterna får mycket information.
Till sist vill jag passa på att tacka alla som hjälpt mig genomföra den här studien. Främst
vill jag tacka de patienter och läkare som jag fått intervjua. Det har varit mycket trevliga
möten! Jag vill också tacka min handledare, Sten Landahl på Sahlgrenska Akademin, och
Rebecka Arman på Handelshögskolan för värdefull hjälp och tänkvärda synpunkter.
22
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
6. Referenser
1. Lernfelt B, Samuelsson O, Skoog I, Landahl S. Changes in drug treatment in the elderly
between 1971 and 2000. Eur J Clin Pharmacol 2003;59:637-644.
2. Delafuente JC. Understanding and preventing drug interactions in elderly patients. Crit
Rev Oncol Hematol 2003;48:133-143.
3. Herrlinger C, Klotz U. Drug metabolism and drug interactions in the elderly. Best Pract
Res Clin Gastroenterol 2001;15:897-918.
4. SBU (2003): Evidensbaserad äldrevård - En inventering av det vetenskapliga
underlaget. Tillgänglig elektroniskt: http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Vit/1921/
5. Arman R. Upplevelser av läkemedelsanvändning bland äldre, omsorgspersonal och
läkare - en intervju och enkätstudie. FoU i Väst – studie under arbete.
6. Björkdahl S. Upplevelser och uppfattningar om äldres läkemedelsanvändning bland
brukare och personal – Att ha full koll eller gapa och svälja. Ett Magisterarbete inom
Biovetenskapliga läkemedelsprogrammet vid Sahlgrenska Akademin 2006.
7. Åslund-Östberg A-M. ”Tänk dig tio preparat på en kvart” – En studie av fyra
distriktläkares uppfattningar kring äldre och läkemedel. FoU i Väst, mars 2008.
8. Clifford S, Barber N, Horne R. Understanding different beliefs held by adherers,
unintentional nonadherers, and intentional nonadherers: Application of the NecessityConcerns Framework. J Psychosom Res 2008;64:41-46.
9. Horne R, Weinman J. Patient’s beliefs about prescribed medicines and their role in
adherence to treatment in chronic physical illness. J Psychosom Res 1999;47:555-567.
10. Isacson D, Bingefors K. Attitudes towards drugs – a survey in the general population.
Pharm World Sci 2002;24:104-110.
11. Jörgensen T, Andersson KA, Mårdby ACM. Beliefs about medicines among Swedish
pharmacy employees. Pharm World Sci 2006;28:233-238.
12. Modig S, Kristensson J, Kristensson Ekwall A, Rahm Hallberg I, Midlöv P. Frail
elderly patients in primary care – their medication knowledge and beliefs about
prescribed medicines. Eur J Clin Pharmacol 2008 [Epub ahead of print].
13. Playle JF, Keeley P. Non-compliance and professional power. J Adv Nursing
1998;27:304-311.
14. Hagström B. Läkemedel och följsamhet. Avhandling. Göteborgs universitet, 2007.
15. Lumme-Sandt K, Virtanen P. Older people in the field of medication. Soc Health
Illness 2002;24:285–304.
16. Barat I, Andreasen F, Damsgaard EMS. Drug therapy in the elderly: what doctors
believe and patients actually do. Br J Clin Pharmacol 2001;51:615-622.
17. Britten N, Stevenson FA, Barry CA, Barber N, Bradley CP. Misunderstandings in
prescribing decisions in general practice: qualitative study. BMJ 2000;320:484-489.
23
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
18. Horne R, Weinman J, Hankins M. The Beliefs about Medicines Questionnare: The
development and evaluation of a new method for assessing the cognitive representation
of medication. Psychol Health 1999;14:1-24.
19. Mårdby AC, Åkerlind I, Jörgensen T. Beliefs about medicines and self-reported
adherence among pharmacy clients. Patient Educ Couns 2007;69:158-164.
20. Benedetti F. How the doctor’s words affect the patient’s brain. Eval Health Prof 2002;
25; 369-386.
21. Grime J, Blenkinsopp A, Raynor DK, Pollock K, Knapp P. The role and value of
written information for patients about individual medicines: a systematic review.
Health Expect 2007;10:286-98.
22. Kaptchuk TJ, Kelley JM, Conboy LA, Davis RB, Kerr CE, Jacobson EE, Kirsch I,
Schyner RN, Nam BH, Nguyen LT, Park M, Rivers AL, McManus C, Kokkotou E,
Drossman DA, Goldman P, Lembo AJ. Components of placebo effect: randomised
controlled trial in patients with irritable bowel syndrome. BMJ 2008;336:999-1003.
23. Waber RL, Shiv B, Carmon Z, Ariely D. Commercial features of placebo and
therapeutic efficacy. JAMA 2008;299:1016-1017.
Bild på framsidan: © Kate Granström
24
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
7. Bilaga 1
BMQ – Allmän
DINA UPPFATTNINGAR OM LÄKEMEDEL I ALLMÄNHET
Inga svar är mer rätt eller fel än andra.
Vi är intresserade av Dina personliga uppfattningar.
©
Rob Horne, 1993.
Svensk översättning: T Jörgensen Göteborgs Universitet, Å Bondesson Lunds Universitet, T Eriksson Sjukhusapoteket
Universitetssjukhuset Lund, K Andersson Göteborgs Universitet, 2003.
Kontaktperson Sverige: T Jörgensen Göteborgs Universitet, e-post: [email protected]
FÅR EJ ANVÄNDAS UTAN TILLSTÅND AV UPPHOVSMAN.
Version 2003-08-22
25
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport
BMQ – Specifik
DINA UPPFATTNINGAR OM LÄKEMEDEL SOM FÖRSKRIVITS
FÖR DIG
Inga svar är mer rätt eller fel än andra.
Vi är intresserade av Dina personliga uppfattningar.
©
Rob Horne, 1993.
Svensk översättning: T Jörgensen Göteborgs Universitet, Å Bondesson Lunds Universitet, T Eriksson Sjukhusapoteket
Universitetssjukhuset Lund, K Andersson Göteborgs Universitet, 2003.
Kontaktperson Sverige: T Jörgensen Göteborgs Universitet, e-post: [email protected]
FÅR EJ ANVÄNDAS UTAN TILLSTÅND AV UPPHOVSMAN.
Version 2003-08-22
26
KG / 2009-01-07
Filnamn: Rapport