Joseph Alois Schumpeter 1883-1950

Joseph Alois Schumpeter 1883-1950
Joseph Schumpeter föddes den 8 februari 1883 i staden Trest i nuvarande Slovakien (på den tiden tillhörde
det Österrike-Ungern). Han föddes i en framgångsrik katolsk familj. Fadern, Joseph Schumpeter (1855-87) dog
när sonen bara var fyra år gammal. Modern, Johanna Schumpeter, född Grüner (1861-1926) gifte om sig med
officeren och adelsmannen Sigismund von Kéler.
Omkring 1890-talet flyttade familjen till Wien. Där började då tioåriga Schumpeter på en mycket exklusiv
privatskola, Therasianum. Den förnäma skolan gav den elitutbildning som kejsardömet ansågs behövas.
När 18-årige Schumpeter 1902 tog studenten var det med högsta betygen. Alltså var det inga problem för
honom att komma in på den juridiska institutionen vid Wiens universitet. Inte för att han var intresserad av juridik,
utan för att den institutionen undervisade just nationalekonomi, vilket var det som målinriktade Schumpeter ville
syssla med.
Vid den här tiden var Wien världskänd för sina ekonomer som t.ex. Carl Menger, Eugen von Böhm-Bawerk
och Friedrich von Wieser. Dessa var inspirerande för unge och nyinkomne Schumpeter son var öppen och lyhörd
för andras teorier och erfarenheter. Han var väldigt ambitiös och läste väldigt mycket. Utöver den vanliga
utbildningen fördjupade han sig i sociologi och ekonomisk historia. På grund av sina kurskamrater blev han även
något av en Marx expert, trots att han inte alls höll med om Marx lära.
1906 tog den 23-årige Schumpeter sin examen och blev doktor i nationalekonomi, formellt var det dock i
juridik. Detta betydde att han lyckades bli kejsardömets yngsta i sin befattning. Men innan han slog sig ner på
riktigt ville han se sig om i världen, och av alla ställen praktiserade han som ekonom i Egypten. Fast bara ett par år
efteråt återvände han hem till Österrike där han fortsatte sin akademiska bana.
Schumpeter avancerade snabbt, 1911 blev han rikets yngste professor i nationalekonomi. I samma veva
skrev han tre böcker, Das Wesen und der Hauptinhalt der throretischen Nationalökonomie (1908), Theorie der
wirtschaflichen Entwicklung (1908) och en kort historia om nationalekonomi Epochen der Dogmenund
Methodengeschichte (1914). Enligt Schumpeter själv var det under 20-talet som tillhörde ” kreativitetens heliga
årtionden.” Det är han i såfall ett utmärkande exempel på.
Trots att han hade överträffat sig själv fullkomligt var han ändå inte nöjd med sina akademiska framgångar.
Han hade nu bestämt sig för att föra politisk karriär och involverade sig i första världskriget genom att författa ett
par hemliga rapporter son skulle stärka Österrikes självstyre gentemot Tyskland. Schumpeter var både rojalist och
konservativ, så när kejsarriket föll 1918, borde hans politiska karriärlust varit försummad, men så blev det inte.
4
Schumpeter fortsatte sin karriär inom den nya socialdemokratiska koalitionsregering som finansminister. Det
varade dock inte länge. Redan ett halvår efteråt blev han avskedad, vilket inte var så konstigt. Han var som sagt
konservativ och avskydde socialismen, de kunde absolut inte komma överens om hur Österrikes ekonomi skulle
byggas upp.
Schumpeter karriärlystenhet hade trots allt inte slocknat. Istället får att återgå till det akademiska livet,
vilket han fortfarande tyckte om, ville han nu göra ekonomisk karriär. Det var affärslivet som lockade och
Schumpeter prövade lyckan som finansman. Via sina politiska kontakter fick han ett välbetalt jobb i en privat bank
i Wien. Detta passade herr Schumpeter utmärkt eftersom han alltid tyckt om att klä sig elegant, bo fashionabelt
och att träffa vackra kvinnor.
Men det underbara varade inte länge. Den svåra krisen vid mitten av 20-talet drabbade Schumpeter hårt. I
ett enda slag förlorade han alla sina investeringar och sitt arbete, dessutom drog han på sig en massa skulder
-1924 var ett mörkt år i Schumpeters liv.
I motvind får man antingen kryssa eller ta till årorna. Redan året därpå fick han anställning som professor
vid universitet i Bonn och några månader därpå gifte han sig. Det var dock inte lyckat, dess bättre gick det med
Annie Reisinger som strax efter bröllopet blev gravid. Schumpeter avgudade sin fru, trots att Annie var 20 år
yngre och kom från en enkel bakgrund. De två kämpade sig upp och umgicks snabbt med stadens gräddtoppar.
Fast lyckan är som månen, den tar av och den tar till. Ungefär ett halvår efter bröllopet dog hans älskade
mamma som han var väldigt fast vid. Som om inte det skulle vara nog, en månad senare dog hans fru under
förlossningen.
Tiden därefter var oerhört dyster för honom och ingenstans fann han livsglädje. För att slippa påminnas om
den tidigare glädjen, lämnade han sitt gamla liv och allt som fanns där till och flyttade ifrån Bonn, han besökte bl.
a. Japan och USA. 1932 anställdes han som professor vid Harvard University.
Schumpeter stormtrivdes på det anrika Harvard, där han var mycket omtyckt. Här träffade han sin nya fru
Elizabeth Boody, som han hade mycket gemensamt med och trivdes mycket bra i hennes sällskap. Dock hade han
inte glömt sin avlidne fru Annie. Både hennes och hans mors död tog fortfarande mycket hårt på honom. Men han
förstod att han var tvungen att gå vidare
Målet för honom var nu att vidareutveckla sina tidigare tankar och idéer, speciellt teorin om
konjunkturcyklarna. Efter mycket slit kom 1939 den fjärde boken, Business Cykles. Den hade Schumpeter
hoppats mycket på, men det blev inte mottagen på det sätt han hade tänkt sig.
Det var ett hårt bakslag för honom, vilket resulterade i att han skrev en bok om socialism, Capitalism,
socialism and democracy, som blev mycket väl mottaget.
Snabbt därpå var han igång igen. Den här gången med History of economics analyses, som gav en
utomordentlig detaljerad historia av nationalekonomin och närliggande vetenskaper. Han hann dock inte bli klar
med den, trots att han hade arbetat dag och natt med den i hela fem år. Troligen ville han komma ifrån sina
problem, speciellt sorgen med Annie. Han märkte att det inte gick att resa ifrån problemen, även om han ständigt
var aktiv. Att arbeta dag och natt var ingen lösning, och inget gjort fick han heller.
Det som blev hans psykiska räddning var att han hade kvar sin frus dagbok och kopierade vartenda ord.
Detta fortsatte han med ända till sin död, 20 år senare. Han avled i januari 1950 i form av en hjärnblödning. Han
blev endast 66 år gammal och många menar att han arbetade ihjäl sig.
Schumpeters verk
Vanligen delar man in Schumpeters verk i två perioder:
1.
Från hans tid i Europa , 1889-1932
2.
Från resterande delen av hans liv i USA, 1932-1950
De viktigaste är de tre böcker han skrev under tiden 1908-1914.
Das Wesen und der Hauptinerhalt der Theoretischen Nationalökonomie.
Den var en presentation och analys av den walrasianska jämnviktsmodellen, d.v.s. prisbildning på marknader och
samspel mellan olika marknader. Trots att den var välskriven var den inte originell, men det var han som ”födde”
begreppet ”metodologisk individualism”.
Theorie der Wirtschaftlichen Entwicklung
Den här var hans främsta bok och även den från den första perioden. Det var då han lanserade sin berömda teori
om entreprenören, dessutom finns också den klassiska definitionen av entreprenörskap med.
Den här boken gavs ut i två versioner, en tysk och en engelsk. Fastän det skulle vara en och samma bok är de
tämligen olika.
Capitalism, Sosialism and Democracy
I den här förutsåg Schumpeter att den kapitalistiska ekonomin, delvis p.g.a. sina framgångar, skulle få fram en
växande samhällskritisk opposition från den intellektuella klass den givit hopp till.
Konjunkturcyklerna
Schumpeter delar in åren 1787-1938 i tre stora perioder; 1787-1842, 1843-1897, och 1898-1938. Dessa
perioder har delas då in i en vågrörelse uppåt (prosperity), en vågrörelse nedåt (recession), och en djupdykning
(depression), och en rörelse uppåt (revival). Han såg den ekonomiska konjunkturen som ett resultat av flera
konjunkturcykler som pågick samtidigt men var av olika längd. När Schumpeter analyserade konjunkturerna
använde han sig främst utav historiska studier än av ekonomiska modeller.
Vi är ofta rädda för kriser, ofta på grund av att samhället då lätt kan drabbas av panik och dra till hastiga
åtgärder som lätt kan förvärra situationen. En ekonomisk kris är inte det viktiga i varken den ekonomiska
utvecklingen eller i konjunkturcykeln. De vågrörelser som berör det ekonomiska livet kan låta vara och förbli vad
det är tänkt. Vi kallar det kris fast egentligen är det inget mer än tillfälliga omständigheter.
Den skapande förstörelsen
Schumpeter betraktade kapitalismen som ett ekonomiskt system i ständig omvandling, som dör om den inte
utvecklas. Skapandets förstörelse utgör alltså kapitalismens innersta väsen enligt Schumpeter. Kapitalismen för
honom är en evolutions process, en metod för förändringar som förstör det gamla. För den kapitalistiska motorn
drivs av nya konsumtion varor, nya produktionsmetoder, och nya marknader. Det förstör alltså det gamla i
skapandet av det nya.
Håller kapitalismen?
Schumpeter var till allra högsta grad kapitalist. Men ändå tvivlade han på att systemet skulle hålla linan ut.
För enligt Schumpeter kommer kapitalismen gå under och ersättas av socialismen.
En viktig fråga man måste ställa sig angående kapitalism är vilket det är vi egentligen menar, sociologi eller
ekonomi. För Schumpeter var det viktigt att skilja kapitalismen som en ekonomisk teori och kapitalismen som en
samhällsorganisation.
“Kapitalism är den organisation av samhället där produktionen handhas av det privata initiativet i syfte att
skapa privata vinster.”1 De båda går alltså hand i hand men står ändå på egna ben. Fast ekonomins
funktionsduglighet är inte avgörande för alla former av samhällsliv. Det är det som kan bli det svåra, för att det är
lätt att dras med i tron att finna de rätta lösningarna.
Ett annat feltagande är att huvudsätta levnadsstrandarn som den viktigaste frågan angående marknadsstyre.
Vi glömmer ofta att det är civilisationen som är viktigast. Det ekonomiska system vi än väljer måste de stämma
överens med våra moraliska värderingar och den kultur vi vill ha. Med andra ord, det är den sociala situationernas
logik som får oss att tänka som vi gör. Visst har ekonomin för de olika systemen en stor betydelse, det går inte att
undgå. Men att tänka på ett mer humanitärt sätt ger det en hel annat dimension.
Svaret på frågan om kapitalismen håller är att det är den styrelse form som är mest beroende av yttre
incidenter. Produktionen vore konstant om den kapitalistiska maskinen aldrig skulle störas. Grejen är att den alltid
blir det. Det svåra är att beräkna och hypotisera hur och vad som kommer att störa och framför allt, vilken effekt
det kommer att innebära.
Ett stort hot mot kapitalismen är om den kreative entreprenören lockas av byråkratin som enda utvecklingsform
och att äganderätten ersätts med aktier och andra värdepapper. Detta hämnar företagets utveckling.
Trots det hotet är entreprenören det mest betydelsefulla för att en marknad överhuvudtaget ska hålla. Schumpeter
talar om innovationens kraft.
1
Schumpeter - Om skapande förstörelse och entreprenörskap. s.209
Entreprenören
Schumpeters syn på företagarens nyckelroll gör att han kan betraktas som neoösterrikare, men hans
självständighet och bredd gör att han inte var den mest typiske företrädaren.
Han beskrev den ekonomiska tillväxten som innovationer det vill säg utveckling av nya produktmetoder
och ny varor – alltså ej detsamma som uppfinning. Dessa innovationer skulle då endast införas av särskilda
företagstyper med vilja och förmåga att bygga upp något nytt. Dessa entreprenörer hade en begåvning inriktad mot
att exploatera en möjlighet, vilket sannolikt hade skapats av att någon annan gjort en innovation.
För att konjunkturväxlingarna ska hänga samman med den ekonomiska tillväxten ska innovationerna införas med
ojämna intervaller.
Schumpeters berömda klassificering av de fem huvudtyperna av entreprenörskap är:
1.
En ny vara –en som konsumenterna ännu inte är bekanta med, eller en ny kvalitet av en vara införs.
2.
En ny produktionsmetod lanseras, alltså en som ännu inte är utprövad i den tillverkningsbranschen. Metoden
behöver icke alls grunda sig på en ny vetenskaplig upptäckt och kan vara ett nyt sätt att marknadsföra en vara.
3.
En ny marknad öppnas, det vill säga en marknad där ifrågavarande lands speciella tillverkningsbransch dittills
inte varit representerad, vare sig denna marknad har funnits eller ej.
4.
En ny källa till råvaror eller halvfabrikat erövras, återigen oavsett om denna källa redan finns eller först måste
skapas.
5.
En ny organisation genomförs av vilken bransch som helst. Det kan vara att skapa eller att bryta ett monopol.
För att undvika ekonomins stilla jämvikt, måste entreprenören utmana traditionens makt, något som kräver
både djärvhet och styrka. Han kommer senare att belönas av det ekonomiska systemet eftersom andra personer
kommer att följa hans fotspår –en vågrörelse har börjat.
Resultatet av dessa samlade ansträngningarna sprider sig igenom det ekonomiska systemet i den slags vågrörelse.
Teorin om entreprenören slutar alltså i en teori om konjunkturcykeln.
Enskilda individers vilja och förmåga att finna nya industriella möjligheter betyder mycket för landets ekonomi.
Entreprenörskapets historia betonas kraftigt av Schumpeter. Efter dess uppkomst kan vi sedan integrera dem i
samhället och utveckla dess roll.
Schumpeter menar att vid mono- eller oligopol får företaget större vinst och kan då förbättra sig. Han
nämner inget om företagets intresse att förbättra varan och sänka dess pris. I det här fallet vänjer sig marknaden
vid situationen och bortser dess förflutna och framtid. Huvudprincipen blir då vinstmaximering.
Frågan är om kvalitetskonkurrens och försäljnings ansträngningar är viktigare än priskonkurrens. Eller går
det på ett ut. Schumpeter vill se konkurrens i ett djupare skikt. Han betonar ständigt att det krävs nyskapande för
att hålla konkurrensen uppe.
Nedan följer ett av hans kända exempel.
Anta detaljhandeln vill förbättra sin ställning med hjälp av service och ”stämning”. Notera att de undviker
priskonkurrens och håller fast vid traditionella metoder. Konkurrensen ökar och rubbar den falska jämvikten. För
företagen har den ekonomiska situationen försämrats. För att fortfarande hänga med, höjer de priserna. Resultatet
blir minskad försäljning. Den onda spiralen är nådd, och brytningen kommer från storföretagaren.
Gäller Schumpeters teorier i Sverige?
Kring sekelskiftet startade många företag som blev grunden för dagens stora svenska exportindustrier.
Även företag som uppkom efter andra världskriget har betytt mycket för Sverige, t.ex. bröderna Wallenberg,
Ingvar Kamprads IKEA, och Ruben Rausings Tetra Pak.
Marcus Wallenberg
Marcus anses var Sveriges främsta entreprenör. Han var handlingskraftig och orädd att fatta impopulära
beslut, även framsynthet och långsiktiga mål kännetecknade honom.
Entreprenörskap var viktigt även för honom, med hans nyfikenhet på människor stimulerade utmaningar
skapade han en kreativ miljö.
Ivan Östholm
Ett bra exempel på innovation i nutid är skapandet av magsårsmedicinen Losec. Det var apotekaren och farmacie
och medicine hedersdoktorn Ivan Östholm, som under sin tid som forskningschef på Astras dotterföretag Hässle
utvecklade den.
Östholm anser att begåvade naturvetare måste uppmuntras med belöningar för att vilja forska, utveckla
något nytt och starta företag.
Demokrati
I Capitalism, socialism and democracy får man bra inblick i Schumpeters syn på demokrati.
Att ”folkets vilja” är det samma som demokrati är enligt Schumpeter nonsens. Att en politiker blivit vald efter
folkets vilja innebär inte att han agerar efter den, utan snarare efter sin egen. Frågan är om ”folkets vilja” är en
existerande vägledning. Istället bör man se politiken som en marknad där ”den politiske entreprenören” tävlar,
konkurerar, om folkets röster.
Den politiska marknaden går jämsides med den ekonomiska. De påverkar och styr varandra om vartannat.
Just därför är det viktigt som både politiker och ekonom, att vara insatt i de marknaderna. Men för att lyckas som
ekonom krävs det både visioner och teknisk kompetens. Ett lysande exempel på det är Keynes.
Det farliga blir när visionen korsas av ideologin, vilket är lätt hänt eftersom de såt varandra nära.
Frågan blir, luras vi att politiska åsikter skulle vara vetenskapliga sanningar..
Joseph Schumpeter var mannen som gav ekonomin en tvärvetenskaplig, politisk, historisk och
social dimension. Hans teorier karaktäriseras av hans öppna inställning och önskan att integrera
en variation av impulser från olika kulturella omgivningar och vetenskapliga områden, som är ännu
mer relevant idag nu när Östeuropa börjar att experimentera med kapitalismen.
Schumpeter värdesatte nödvändigheter av entreprenörskap, för att stimulera investering och
nytänkande som påverkade högkonjunkturerna starkt. Enligt honom själv är ”drömmen och önskan
att grunda ett privat kungarike och vanligen också en dynasti”, ”viljan att segra” och ” glädjen att
skapa och få saker och ting gjorda, eller helt enkelt att ge utlopp åt sin egen energi och
uppfinningsrikedom”, som driver entreprenörsandan framåt.
Källförteckning
http:www.home5.swipnet.se
http:www.austriaculture.net
Richard Snedborg; Schumpeter; om skapande, förstörelsen, och entreprenörskap
Shawn Hargreaves-Heap; Rationalitet och ekonomisk teori
Sandelin, Trautwein & Wundrak; Det ekonomiska tänkandets historia