Uppgift 2
Vetenskapsteori och metod, 4IK024,
John Häggerud, Linnéuniversitetet Kalmar 2013-­12-­19
Introduktion
Denna uppgift går ut på att diskutera olika typer av vetenskapsideal som egentligen kan härröras till forskarens
filosofiska världsbild. Anledningen till uppgiften är att man som forskare dels måste vara tydlig vid sitt eget arbete att
tydligt visa på de bakomliggande orsakerna till sitt val av metoder för att bedriva sin forskning. Själva diskussionen
kring vetenskapsideal eller vetenskapsfilosofi grundar sig i frågan hur vi uppfattar verkligheten och hur vi kan
studera denna för att i slutändan nå ny kunskap. Detta genomsyrar forskarens forskningsplan och dess syn på
forskningen både vad det gäller det egna och andras arbete.
Kurslitteraturens författare Cresweel[1] kallar denna syn för worldviews (världsåskådning) och definierar fyra stycken
olika inriktningar;; Post-­positivism, konstruktivism, transformativ och pragmatism. Begreppen är i de flesta fall
hämtade från filosofernas värld men man stöter också på dem i olika teorier så som pedagogiken.[2] Ofta är forskarens
världsåskådning gömd i hens publikationer men man kan många gånger dra slutsatser kring den genom att studera
den forskingsdesign och de metoder som valts i arbetet.
Post-­positivism
Positivism är en inriktning som grundar kunskap och tänkandet på fakta och sinneserfarenhet. Verkligheten är
objektiv och kunskap skaffas genom erfarenhet. Man kan hävda att positivismen var en mer verklighetsnära
motreaktion på den tidigare rådande metafysiken.[2] Forskaren eftersträvar att hitta testbara delar som återkommer i
flera fall och i flera situationer för att kunna bilda generella teorier kring verkligheten. Detta gör det möjligt att
förutsäga saker och ting vilket då kan betraktas som kunskap. Det som inte kan mätas betraktas därför som mindre
intressanta delar där ej sann kunskap kan nås och förbises därför.[1, 2]
Skillnaden mellan post-­positivism och positivism är att den äldre positivismen ansåg att forskaren var oberoende
observant som tror på den determistiska sanningen medans den senare post-­postivismen ansåg accepterade att
tidigare teorier och bakgrundskunskap kan influera det som observeras och att sanningen kan vara probabilistisk.[3]
Grundtanken i prositivismen är att verkligheten anses dels vara oberoende av vårt mänskliga medvetande men också
så pass ordnad att den alltid kan beskrivas med hjälp av modeller, teorier och funna verkliga, mätbara variabler. En
viktig del är att forskningen/experimentet kan göras om av en oberoende part och bör då få samma resultat. Det är
oftast detta sätt man tänker på forskning vilket också gör att denna syn i andra sammanhang kallas “scientific
method”.
Creswell definierar problemen som positivister studerar oftast baseras på att hitta orsaken som påverkar utgången av
t.ex. ett experiment. Man försöker observera och mäta verkligheten ofta genom experiment där man delar upp problem
i mindre delar (reduktion) för att isolera mätbara variabler och på så sätt få ett samband mellan orsak och verkan.
Genom att testa sina hypoteser i olika situationer försöker man bygga upp generella teorier för att förklara
verkligheten. Mycket av dessa tester handlar också om att verifiera eller falsifiera de hypoteser forskaren bygger upp.
Kritiken kring detta synsätt är ofta riktad kring att det endast kan tillämpas på enkla och mätbara delar vilket inte
anses hållbart i en komplex värld med komplexa strukturen. Detta är något som framförallt kritiseras av den mer
samhällsorienterade forskningen. Skulle vi kunna mäta allt i definierade variabler skulle människor och vår samverkan
kunna beskrivas i formler och modeller.
Konstruktivism
Man skulle kunna se den konstruktivistiska världssynen som en motreaktion på det då rådande post-­positivistiska
synsättet. Inom forskning där man studerar människor finns inte mätbarhet och generaliseringsbara modeller för att
beskriva hur olika människor uppfattar och tänker om verkligheten. Konstruktivism beskrivs ofta inom filosofin som
en kunskapsteori som anser att kunskap byggs upp av människan och är således inte en direkt spegelbild av
verkligheten och kan på så sätt inte ses vara objektiv;; verkligheten är intern och kunskapen är konstruerad.
Det finns många olika inriktningar inom konstruktivismen alltifrån den mest radikala där varje människa utformar sin
verklighet och att det därför finns lika många verkligheter som det finns människor till att människor definierar
problemställningar, sanningar och kunskaps genom ömsesidiga överenskommelser påverkade av den sociala kontext
vi lever i för tillfället (socialkonstuktivism).
Man anser dock att det är det människan anser och upplever verkligheten och det därför det är detta som är
intressant att studera. Man letar hellre efter mer komplexa samband än att försöka reduktionera ner
problemställningen. Detta leder ofta till en forskning med mer kvalitativa metoder där mer öppna frågor förekommer
och där man tar hänsyn till individens bakgrund, både socialt och kulturellt.[1]
Transformativ
Denna världsåskådning inom forskningen beskrivs av Cresweel som syn ofta färgad av samhällskritik och med fokus
på de marginaliserade grupperna. I tidigare upplagor av kurslitteraturen har Cresweel kallat denna inriktning för
“Adocacy (påverkan) and Paticipatory(deltagande). Cresweel skriver att det finns egentligen ingen gemensam
enhetlig grupp av forskare med denna syn utan klumpar ihop kritiska samhällssyner och motreaktioner mot rådande
samhällsformer så som marxism, feminism, etniska minoriteter, hbtq-­rörelsen m.fl.
Syftet är att ha en agenda för att kunna förbättra för dessa marginaliserade grupper. Syftet är att dels försöka förbättra
situationen för dessa grupper men även att lyfta upp dessa frågor på den samhälleliga agendan, dels genom social
medvetenhet och dels politiskt. Cresweel pratar också om lyfta in de studerade objekten som en del av forskningen
för att inte marginalisera individerna/grupperna ytterligare. Deltagande av dessa innebär påverkan på
forskningsfrågorna, datainsamlingen och analysen. Den sociala verkligheten och dess historia konstrueras av
människor och konflikter och motsättningar skapas vilket ofta leder till orättvisor och ojämlikheter. Man anser att
forskarens uppgift inte endast är att tolka verkligheten utan också peka ut och kritisera dessa orättvisor. [1]
Pragmatism
Pragmatismen utgår från problemet som ska lösas och anser att detta är målet att förstå och få kunskap kring.
Forskaren arbetar tillsammans med de berörda parterna för att försöka genomföra en förändring som löser problemet
som genom detta arbete har förståtts och förhoppningsvis fått en lösning. Pragmatikern väljer verktyg och metoder
efter problemets beskaffenhet vilken kan skilja från olika fall. Detta anges också som ett argument för att förstå
komplexare problem genom att angripa det ur flera olika synvinklar med olika metoder (mixed methods). Pragmatismen
kan på så sätt sägas bortse från det filosofiska valet eller världssyn. Man anser att forskaren har sin egen frihet att
välja detta beroende på det problem som studeras.[1]
Pragmatikern ser därför inte världen som en enhet utan sanningen är den som gäller för tillfället och den givna
situationen. Fokus ligger på vad och hur som ska studeras men uppfattar att forskningen alltid styrs av sociala,
historiska och sociala kontext. Sant är vad som är nyttigt för livet eller verksamheten.
Connectivism
Cresweel har sina fyra inriktningar av världsåskådning inom forskningen. Jag väljer här att lyfta in några andra delar
som kanske inte är direkt hämtade från den klassiska filosofin. Det jag söker är däremot lite nya tankebanor som bättre
kan passa in i observationer av en mer digitaliserad värld (läs webben) och där ny kunskap kan byggas på så många
fler sätt. Jag har därför läst en artikel av George Siemens, Connectivism: A Learning Theory for the digital Age [4].
Där många av de klassiska teorierna kring lärande gås igenom. Man kan koppla dessa till Cresweel om än terminologin
är annorlunda.
Artikeln[4] menar att då den digitaliserade världen, främst webben, har förändrat så många sätt vi lever, kommunicerar
och lär oss så bör det finnas ett behov av nya teorier och tankesätt kring detta. Artikelförfattaren hävdar att
begreppet connectivism bygger mycket på tankar om noder och hur noder står i kontakt med varandra.
Connectivismen se lärandet som en process av att skapa kopplingar och utvidga eller minska nätverkets omfång.
Man menar att kunskap kan sprida sig över nätverket och att kunskap också handlar om att via detta nätverk kunna
hitta ny kunskap när den behövs. Connectivism handlar om mångfalden av åsikter, lärande handlar om processen att
hantera specialiserade noder och informationskällor. Lärande är mer kritiskt än kunskap. Att hantera kopplingar
mellan olika områden och koncept är nödvändigt. Detta kan också gå hand i hand med begreppet kollaboration, vilket
också kan ses som en världsyn, där kunskap fås tillsammans genom samarbete mellan flertalet människor, gärna över
ämnesområden, vilket då ger än bättre belyst bild av större komplexare problem.
Mitt eget perspektiv
Jag kommer utgår från de frågeställningar jag finner intressanta att studera. Hade jag varit en kemist hade jag
förmodligen använt en mer positivistisk syn på forskningen. Jag har förståelse för tankegången och att positivismens
sökande på den absoluta sanningen eller i alla fall den tillsvidare rådande sanningen. Jag anser dock att detta
tankesätt begränsar och ej kan greppa svårare komplexa frågor där mer komplexa system och parametrar är inblandade
(läs människor). I en ren positivistisk syn är allt mätbart och kan förklaras med modeller och generaliseringar vilket är
något jag inte anser vara applicerbart på t.ex. studier av webben och dess påverkan på samhället och samhällets
påverkan på webben. Jag har också svårt att identifiera mig med denna syn även på andra delar av samhället,
ekonomiska konsekvenser som kortsiktigt räknas i kronor och ören t.ex. Jag anser att människor och människors
välgång och lycka inte kan definieras i matematiska formler.
Den konstruktivistiska synen har ett tydligare grepp på mänsklig inblandning vilket man förmodligen kan se på en
reaktion på ovan nämnda tankesätt. Här kan jag dock ibland se tveksamheter och dogmismer kring den icke-­objektiva
tolkningen. Sokal-­affären[5] kan ses som ett exempel av detta. Jag förstår synsättet som ett försök att lyfta upp den
mer komplexa verkligheten men samtidigt göra det enkelt för sig genom att den personliga tolkningen alltid kan vara
korrekt, om än inte sann mer än för tolkaren. Att endast förlita sig på så öppna frågor som möjligt har jag också lite
svårt att förlika mig med då jag hellre ser ett större fokus på ett eller flera definierade problem som studeras ur flera
synvinklar.
Den transformativa världsynen är mer politisk driven enligt Cresweel. Jag har svårt att hitta mer om just detta begrepp
än just i denna bok. Jag kan finna en tillhörighet till det kritiska tänkandet och till tanken om en mer deltagande
forskning. Jag känner också sympati med tanken att fokusera på och försöka lyfta upp orättvisor och marginaliserade
gruppers problemställningar. Jag har förståelse för t.ex. den feministiska forskningen i en värld där
könsdiskrimineringen genom tiderna varit påtaglig i både forskning och historieskrivning. Det jag kan ha lite svårt
med här är objektiviteten och det politiska agendorna. Har man en tydlig agenda med sin forskning bör man vara
tydligt påverkad av denna vilket jag kan uppfatta som lite tveksamt. Men vi kan behöva gå mot strömmen och bryta
mönster vi finner fel. Det gjorde Copernicus, om än lite blygsamt, när hans forskning gick emot den rådande
religionen.
Av Cresweels fyra inriktningar ligger pragmatismen mig närmast även om jag anser att all forskning bör genomsyras
av det transformativa sättet, främst kopplat till det kritiska tänkande och patos för de mer etiska frågorna. Fokus på
problemet och dess lösning och hur det kan komma till gagn skulle vara min drivkraft. Att utgå från problemet och
utifrån den specifika situationen välja metoder känns självklart istället för att låsa fast sig i en grundsyn och ett sätt
att arbeta. Jag är övertygad om att ifall jag någon gång gör någon forskning kommer denna bestå av “mixed
methods”. Jag är också inne på den mer “connectiva” och kollaborativa delen och skulle tycka att detta vore en
naturlig del i min forskningsfilosofi. Att forskningen måste vara tvärvetenskap tycker jag känns alldeles nödvändigt,
speciellt inom web science som jag finner intressant. Där samverkar teknik och samhälle, datavetenskap/informatik
och sociologi för att kunna få en djupare förståelse för webben och dess fenomen. Tillsammans kan kunskapen bli
djupare. Detta är något jag anser det klassiska universitet bör lära sig av och hitta mer kopplingar kring.
Referenser:
[1] Creswell, John W, Research Design 4th ed, International Student Edition, SAGE Publications, 2014, London
[2] Trochim, M.K William, (2006). Research Methods Knowledge Base [Online]. Available 2013-­12-­20:
http://www.socialresearchmethods.net/kb/positvsm.php
[3] Gephart, Robert, Paradigms and Research Methods, Research Methods Forum, Vol. 4 (Summer 1999):
Available
2013-­12-­20:http://division.aomonline.org/rm/1999_RMD_Forum_Paradigms_and_Research_Methods.htm
[4] Siemens, George, Connectivism: A Learning theory for the digital age, 2004, [Online] Available 2013-­12-­19:
http://www.elearnspace.org/Articles/connectivism.htm
[5] Sokal, D Alan, A Physicist Experiments With Cultural Studies, 1995, [Online]: Available 2013-­12-­19
http://www.physics.nyu.edu/faculty/sokal/lingua_franca_v4/lingua_franca_v4.html
