Internationell politik 1
Föreläsning 3. Teoretiska perspektiv: Konstruktivism och alternativa inriktningar
Jörgen Ödalen
[email protected]
Konstruktivism
Konstruktivismens centrala påståenden:
1. Värden som omger oss består inte endast av en materiell (objektiv) verklighet, utan även av en social verklighet (kultur, identitet, normer, institutioner).
2. Sociala verkligheter är ”sociala konstruktioner”: De formas och ges innebörd genom ett socialt samspel mellan människor och i en interaktiv relation med strukturer (”strukturering”).
3. Sociala konstruktioner är föränderliga. Intressen och identiteter kan inte tas för givna.
Konstruktivism
Exempel:
Stater och systemet av stater ”finns inte där ute i verkligheten” utan är skapade av människan. Innebörden av ”stater och systemet av stater” kan därför förändras och utvecklas.
Konstruktivism
Till skillnad från liberalism och realism så finner vi konstruktivismens rötter i social teori snarare än i politisk och ekonomisk teori. Vad innebär detta?
Social teori säger oss att den ”sociala verkligheten” skapas av människan, är en produkt av hennes medvetande: tankar, övertygelser, idéer, begrepp, språk, diskurser…
Konstruktivism
Social teori förnekar inte existensen av en materiell verklighet. Men denna verklighet blir meningsfull genom våra idéer och uppfattningar.
Vapnet är ett fysiskt objekt. Men vad representerar det?
(Exemplet hämtat från Timothy C. Lim)
Konstruktivism
‐ Säkerhet eller fara?
‐ Fred eller krig?
‐ Frihet eller förtryck?
‐ Nöje eller våld?
Vapnet får sin ”betydelse” genom våra tolkningar.
Dessa tolkningar varierar beroende på kontext
Konstruktivism
Konstruktivistiska IR‐teorier tillämpar social teori för att förstå och förklara internationell politik.
Fokuserar ofta på identiteter: En stats (eller annan aktörs) intressen och målsättningar på den internationella arenan avgörs av dess (föränderliga) identitet. Kan ej tas för givna.
Identiteter är socialt konstruerade och intersubjektiva (skapas, delas och upprätthålls genom sociala samspel).
Konstruktivism
Annat vanligt fokus: Analys av regler och normer i internationell politik.
regulativa / konstituerande Regulativa regler/normer reglerar aktörers beteenden, är avsedda att ha kausala effekter.
Konstituerande regler/normer definierar inte endast vad en aktör kan göra, utan vilken slags aktör det är.
Konstruktivism
Exempel: Suveränitet är en konstituerande norm i det globala politiska systemet som definierar vilka som är de legitima aktörerna på den internationella arenan, och skapar ramar för hur dessa aktörer kan agera.
Exempel: R2P – definitionen av suveränitet är formbar och föränderlig.
Konstruktivism
Alexander Wendt (1992): Utmanade Neorealismen. ”Anarki är vad stater gör den till”.
Anarki är inget ”tomt skal”, utan en social konstruktion som kan ges olika innebörd. Inte av nödvändighet ett tillstånd av instabilitet.
Tre olika ”kulturer av anarki”: Hobbsiansk
(osäkerhet och instabilitet), Lockeansk (ömsesidigt erkännande av suveränitet) och Kantiansk (ömsesidiga fredliga relationer).
Marxism och kritisk teori
Marxismen utgör grunden för modern postpositivistisk IR‐teori.
Marxismen utgörs av en historieuppfattning och en teori om kapitalism (Marx & Engels 1848).
Historisk materialism: Det som ”driver historien framåt” är förändringar i samhällens materiella grunder.
Grunden för ett samhälles uppbyggnad: organiseringen av produktionsmedlen (arbetskraft, maskiner, fabriker, land, naturresurser…). Varje stadium av produktivmedlens utveckling motsvaras av ett produktionsförhållande. Den som äger produktionsmedlen kontrollerar samhället!
Marxism och kritisk teori
Produktionsförhållandena gynnar vissa och missgynnar andra: Klasskamp! Även internationella relationer präglas av klasskamp (marxistiska förklaringar av krig: konflikt mellan klasser eller inom den kapitalistiska klassen) .
Det senaste stadiet i utvecklingen: Kapitalismen. Kamp mellan kapitalister som äger produktionsmedlen och arbetare som säljer sin arbetskraft.
Kapitalismen är endast ett stadium. En frigörande potential! Kommer att ersättas av socialism och så småningom kommunism.
Marxism och kritisk teori
Kritisk teori hämtar från marxismen historiesynen och idén om bas och överbyggnad, men betonar överbyggnaden mer: Hegmoni‐teori (Gramsci).
Hegemoner presenterar sina klassintressen som ”objektiva sanningar”. Indoktrinering blir en del av överbyggnaden och får de exploaterade att acceptera den rådande ordningen (tvång + samtycke).
Marxism och kritisk teori
Robert Cox (1981): ”theory is always for someone, and for some purpose”. Teori upprätthåller en maktordning.
Exempel: Realismen främjar stormakter och stormaktspolitik. Liberalismen framhäver intresseharmoni och förnekar klassmotsättningar.
Den kritiska teorins uppgift: Blottlägga de värderingarna som ligger bakom rådande teorier. Vem vinner och vem förlorar på dem?
Feminism
Centrala begrepp: Kön och könsordning.
Kön är en fundamental struktureringsprincip som konstituerar alla slags sociala relationer – även internationella relationer.
Feministisk IR uppstod på 1980‐talet, främst som en kritisk granskning av realismen.
Realismen (och även liberalismen och marxismen) har bortsett från kön som analytisk kategori och förbisett kvinnor i studiet av internationella relationer.
Feminism
”Mannen” har varit normen för teoribildningen inom IR. En särskild stereotypisk förståelse av manligt beteende – egoistiskt och intressemaximerande – har legat till grund för förståelsen av staters beteende.
Feministisk IR‐analys fokuserar på att beskriva könsmaktsrelationer inom internationella relationer (diplomati, konflikt, globalisering) och visa hur maktordningen bygger på konstruktioner av ”manligt” och ”kvinnligt”.
Feminism
Finns inte en feminism utan flera: liberal, radikal, särarts, poststrukturalistisk…
Gemensamt för flera av dem är en postpositivistisk vetenskapssyn. ”Objektiv” vetenskap har haft mannen som norm.
Postmodernism
Ifrågasättande av mainstream‐perspektivens fokus på objektivitet och rationalitet. Postpositivistisk vetenskapssyn.
Framhäver sociala strukturer, språk, kultur och identitet.
Mycket gemensamt med konstruktivismen –
verkligheten är socialt konstruerad – men ser vår förståelse av den som helt igenom präglad av sociala diskurser (kritik av Wendts syn på staten som innehavare av egenskaper och motiv).
Postmodernism
Språket är aldrig neutralt, utan består av diskurser som avspeglar maktrelationer. Den som kontrollerar diskursen har makt över andra.
Även vetenskaplig kunskap utgör en diskurs!
Postmodernismen är normativ: lyfter fram ”osynliggjorda” grupper och fenomen som inte fått utrymme i den officiella diskursen (jmf kritisk teori).
