Du har laddat ned en artikel ur
LOCUS
– tidskrift för forskning om barn och ungdomar nr 4/01
Tema: FLICKOR
Innehåll
i numret som helhet:
Valerie Walkerdine: Barndomens oskuld och Lolitabilderna. Erotiseringen av små flickor
Inga-Britt Skogh: ”Teknik - då tänker jag på något spännande som man har kommit på!” Flickor i den yngre
skolåldern talar om teknik
Solveig Hägglund: ”När var tar sin...” Några tioåringar om
kamratrelationer i skolan
Ann-Margret Grewin: Mitt framtida hus. Flickors bilder
som möjliga sätt att vara
Kristina Fjelkestam: Den heterosexuella karriären. Recension av Marika Andræs avhandling ”Rött eller grönt?”
LOCUS
4/01
Inga-Britt Skogh
”Teknik – då tänker jag
på något spännande som
man har kommit på!”
Flickor i den yngre skolåldern talar om teknik
LOCUS
– tidskrift för forskning om barn och ungdomar
utkommer med fyra nummer per år och utges av Institutionen för individ,
omvärld och lärande vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Ansvarig utgivare: Eskil Franck. ISSN: 1100-3197.
Traditionellt sett har teknik definierats som ett
område för pojkar och män, men hur är det idag?
Får dagens unga flickor möjligheter att förstå teknik
som något som berör deras egen vardag? Och vilken
betydelse har skolans teknikundervisning i detta sammanhang? För att få svar på dessa frågor har IngaBritt Skogh under fem år följt en grupp flickor i åldern
7-12 år och studerat deras tidiga möte med teknik i
hem och skola.
Redaktion
Redaktör: Tilda Maria Forselius, [email protected].
Adress: LOCUS, Lärarhögskolan, Box 47308, 10074 Stockholm.
Telefon: 08-737 55 85. Telefax: 08-737 56 94.
E-post: [email protected]
Prenumeration
Prenumerationen kostar 200 kr/år inklusive porto.
Moms (25 procent) ingår i priset. Lösnummer kostar 50 kr plus porto.
Beställ från: Swedish Science Press, Box 118, 751 04 Uppsala.
Telefon: 018-36 55 66.
E-post: [email protected]
Information om prenumeration, tidigare utgivna nummer m.m. finns på
http://www.lhs.se/iol/locus
4/01
LOCUS
edan tidigt 1980-tal är teknik
ett obligatoriskt ämne på alla
stadier i den svenska grundskolan. Trots detta har teknikämnet haft svårt att etablera sig på
de lägre stadierna. Skälen är flera. Det
LOCUS
4/01
handlar om behovet av fortbildningssatsningar för lärare, om brist på resurser till undervisningsmaterial och verktyg ute på skolorna och inte minst om
bristen på undervisningstradition.
Kursplanen i teknik formulerar fem
”strävansmål” när det gäller under visningen i teknik. Skolan ska arbeta för att
eleverna ska utveckla insikt om den tekniska kulturens kunskapstraditioner, bli
förtrogna med redskap och arbetsmetoder, utveckla förmågan att reflektera och
värdera olika teknikval, utveckla elevernas förmåga att omsätta kunskap om teknik i praktisk handling samt arbeta för
att eleverna ska ”utveckla ett positivt intresse för teknik och få tilltro till sin förmåga att lösa tekniska problem” (Kursplanen i teknik, s. 51). I denna artikel,
som bygger på min avhandling Teknikens värld – flickors värld (Skogh, 2001)
kommer jag att uppmärksamma förutsättningarna för det sistnämnda målet
– kursplanens uttalade ambition att hos
samtliga elever väcka intresse för teknik
och att hjälpa eleverna att bygga upp
ett självförtroende på det tekniska området.
Frågan om barns och ungdomars inställning till och intresse för ämnesområdet
teknik har under senare år uppmärksammats i olika sammanhang. Å ena sidan
är det i denna åldersgrupp som teknikanvändningen är som intensivast; ny teknik
som internet och mobiltelefoner ingår
på ett helt naturligt sätt i barns och ungdomars vardagsliv. Å andra sidan kommer det med jämna mellanrum larmrapporter från universitet och högskolor och från näringslivet som påtalar det
problematiska med att alltför få av dagens unga väljer en teknisk inriktning
för sina studier och yrkesval. En grupp
som särskilt har uppmärksammats i detta sammanhang är unga flickor/kvinnor.
Även om aktuell statistik (Stanfors 2000)
visar att flickors/kvinnors benägenhet att
välja tekniska prestigeutbildningar har
ökat under hela 1990-talet – andelen
kvinnliga studerande på civilingenjörsutbildningen var 1986/87 17 procent
och 1998/99 27 procent – visar samma
statistik att andelen flickor i teknisk utbildning på lägre nivå är mycket låg. På
gymnasiets el-program var 1998/99 endast 1,7 procent av de studerande flickor.
När det gäller att hitta orsakerna bak-
Inga-Britt Skogh är fil. dr
och lektor i teknik vid Institutionen för undervisningsprocesser, kommunikation och
lärande, Lärarhögskolan i Stockholm. Forskningsintresset ligger
inom det teknikdidaktiska fältet.
Senaste publikation:
(2001) Teknikens värld - flickors
värld. En studie av yngre flickors
möte med teknik i hem och
skola Stockholm: HLS Förlag
E-post: [email protected]
4/01
LOCUS
om det faktum att många flickor väljer
bort teknik i utbildningen har man i debatten ofta tagit fasta på att teknik traditionellt brukar betraktas som ett ”manligt” ämnesområde. Bilden av teknikern
som en man omgiven av bullrande maskiner och svårbemästrade verktyg – efterhand möjligen modifierad till att också
omfatta bilden av en yrkesman omgiven
av sladdar, apparatur och mätinstrument
– är hos många fast förankrad.
Enligt etnologen Katarina Ek-Nilsson (2001) har denna syn på teknik som
ett ämnesområde med manliga förtecken sitt ursprung i de samhälls- och tankesystem som präglade den tidiga industrialismen.
Bilden av teknikern som vägröjare, gärna uppfinnare och något av en upptäcktsresande anknyter till mansideal
som, med rötter i tidigare traditioner
växte fram i slutet av 1800-talet. Detta ideal, eller denna diskurs, emanerar från uppfattningarna om det moderna livet som något som utlovar
äventyr, makt, glädje, växt, förvandling av oss själva och världen.
När den svenska industrin byggdes upp
var kvinnor till stor del utestängda från
den tekniska arbetsmarknaden eftersom
man ansåg att kvinnors fysiska ”svaghet”
gjorde dem mindre lämpade för denna
typ av arbete. (Staberg, 1992, s. 12-15)
Under lång tid var också undervisning
i teknik få kvinnor förunnat. Inte förrän under 1920-talet blev det exempelvis tillåtet för kvinnor att avlägga examen
vid Kungliga Tekniska Högskolan. Den
teknik som i äldre tid utövades företrä-
LOCUS
4/01
desvis av kvinnor – i första hand i hemmen, utanför offentligheten – kom, enligt Ek-Nilsson, aldrig att på samma sätt
definieras som teknik.
Även idag ser vi många exempel på
hur den traditionella bilden av teknik som
något som i huvudsak intresserar och engagerar pojkar och män lever kvar. Uttalanden om att pojkar/män, till skillnad från flickor/ kvinnor, har en ”naturlig” fallenhet för teknik eller att pojkar är
”mer tekniska” än flickor är inte ovanliga. Och vem har inte kunnat observera
skillnader när det gäller vilka leksaker vi
väljer åt våra barn? Få pojkar, vare sig de
visar teknikintresse eller ej, saknar under sin uppväxt tillgång till byggleksaker
som Meccano, Lego, bilbanor och mekaniska leksaker av olika slag. Även om
många föräldrar förser också sina döttrar med liknande leksaker brukar flickor,
till skillnad från pojkar, under sina lekar
i första hand uppmärksammas för sina
sociala talanger snarare än sina tekniska
bedrifter.
Mötet med teknik
Det tycks således som om vi, trots en medvetenhet om framtidens behov av teknisk
kompetens för alla, ger flickor och pojkar
inte bara olika budskap utan också olika förutsättningar när det gäller att erövra teknisk kompetens och självförtroende på det tekniska området. Hur har då
detta förhållande påverkat de unga flickor
som växer upp idag? Har denna nya generation anammat gångna tiders traditionella schablonbild av vad teknik ”är”
eller kan vi skönja en förändring? Och
vilken betydelse har skolans teknikundervisning i detta sammanhang? För att få
flickorna. Det är ingen lätt uppgift flickorna får och många av dem är mycket
konfunderade. Det märks att denna fråga inte är någonting som de själva har
funderat särskilt mycket över och svaren
är också ofta svävande. De flesta av flickorna säger ungefär som Nadja:
Bilden har utgått ur webb-versionen
av upphovsrättsliga skäl
…kanske… grejer och så … jag vet
inte! (Nadja, skola 1, skolår 1)
Schemalagd ”teknik för flickor”.
svar på dessa frågor har jag under fem år
följt en grupp flickor i ålder 7-12 år och
deras tidiga möte med teknik i hem och
skola. Hälften av dem (flickorna i skola
1) fick regelbundet teknikundervisning i
skolan, hälften (i skola 2) fick ingen sådan undervisning alls. (Se faktaruta om
studien på nästa sida.)
I studien har jag, med utgångspunkt
i flickornas utsagor (via återkommande
intervjuer, enkäter och observationer) sökt
fånga hur dessa flickor uppfattar sina möten med teknik hemma och i skolan.
Jag har utgått från följande fyra frågeställningar: • Hur uppfattar flickorna begreppet teknik? • I vilken mån sysslar de
med teknik på fritiden och vad gör de
i så fall? • Hur uppfattar de sitt intresse
för teknik? • Hur ser de på flickors och
pojkars förutsättningar och intresse när
det gäller ämnesområdet teknik?
Flickorna i skola 1
om begreppet teknik
Begreppet teknik används flitigt i de mest
skilda sammanhang. Det kan gälla datorer, vardagsföremål eller kluriga uppfinningar, men det kan lika gärna gälla
idrott eller musikutövande. Det faktum
att teknikbegreppet innefattar både en
företeelse och en aktivitet och det förekommer i så många olika sammanhang
medför, inte oväntat, en viss språkförbistring. Det är med andra ord inte alls
säkert att elever, lärare och föräldrar menar samma sak när de talar om teknik
– det torde snarare vara sannolikt att de
inte gör det!
Första gången flickorna i skola 1 ställs
inför uppgiften att berätta vad de tänker på när de hör ordet teknik är vid det
utvärderingssamtal som gjordes i slutet
av det första läsåret med var och en av
4/01
LOCUS
Ingen av flickorna associerar spontant begreppet teknik till sånt som de själva sysslar med eller till någon särskild person
eller verksamhet. Efter en stunds samtal kommer de ihåg vad de gjort på tekniktimmarna. Kanske hör det till teknik?
Alla minns olika episoder från teknikpassen, men det tycks som om många av
dem är tveksamma till om det som de gör
på tekniken i skolan verkligen är ”riktig” teknik. Vad som menas med ”riktig”
teknik är svårt att veta, tycker de. Kanske finns det en sorts teknik för barn och
en annan för vuxna? Lena funderar länge
innan hon konstaterar:
Alltså om det vi gör i skolan är teknik
då kan det inte vara någonting som
vuxna håller på med! (Lena, skola 1,
skolår 1)
Ett par år senare har begreppet fått fastare förankring i flickornas tänkande. När
flickorna tillfrågas under skolår 3 och 5
om vad teknik är kommer svaren förhållandevis snabbt. Nästan alla associerar
nu begreppet teknik till självupplevda
aktiviteter – de allra flesta med anknytning till skolans teknikundervisning. Marie är ensam om att i första hand tänka
LOCUS
4/01
på sånt som hon brukar göra hemma:
Ja men mat och sånt där… alltså när
man lagar mat… det är också teknik. Och att göra kaninburar. (Marie, skola 1, skolår 3)
För flickorna i skola 1 innefattar teknikbegreppet många aspekter. När de ombeds ge så många exempel som möjligt
på vad teknik kan ”vara” anger de flesta
två eller flera alternativa svar. För flera av
flickorna är det största problemet att de
har svårt att hitta något som inte är teknik: ”Allt är väl teknik ibland.” (Irma,
skola 1, skolår 3)
Om studien
Totalt 26 flickor från två olika skolor
(i artikeln kallade skola 1 och skola
2) deltog i studien. Under den tid undersökningen pågick varierade antalet
flickor i de båda skolorna på grund av
in- och utflyttning. I skola 1 ingick som
mest tolv och som minst tio flickor.
Dessa, som följdes från skolstarten
till och med skolår 5 (1993-1998),
fick regelbunden undervisning i teknik. Undervisningen utgick främst från
sex områden: ”bygga stadigt”, ”flytta
tunga saker”, ”enkla elektriska kopplingar”, ”kraftöverföring”, ”verktyg”,
och ”teknik i vårt samhälle”. Varje
teknikområde togs upp flera gånger,
men med utgångspunkt i olika tillämpningar. Språklig träning var ett viktigt
inslag.
I skola 2 var antalet flickor hela tiden elva (en flicka avflyttade respektive tillkom). Dessa flickor, som följdes
under skolår 3-5 (1995-1998) fick, enligt samstämmiga uppgifter från lärare och flickorna själva, inte någon
teknikundervisning alls.
Ja men teknik det är när man simmar!
Det gör jag varenda torsdag. (Siv, skola 2, skolår 3)
De allra flesta flickor i skola 2 associerar
annars begreppet teknik till någon sorts
föremål eller till ett yrke:
Teknik... ja... att göra bilar… och…
till exempel på min mammas jobb där
har dom fina telefoner med en massa
konstiga knappar… och datorer…
det kan jag redan! (Maud, skola 2,
skolår 3)
De yrken som flickorna i skola 2 nämner
är (förutom elektriker) lärare, rörmokare, filmarbetare, uppfinnare och ”såna
som gör bilar”. När det gäller föremål
nämner två flickor datorer, de övriga så
Svaren i skolår 5
I skolår 5 får flickorna åter ta ställning till
teknikbegreppet, nu både skriftligt (enkät) och muntligt (intervju). Som framgår
av figuren här intill associerar en majoritet av flickorna i skola 1 fortfarande begreppet teknik till den teknik de möter
i skolan. Det tycks som om skolans teknik och begreppet teknik för många av
dessa flickor är i det närmaste synonymt
med varandra. Beata är den enda flickan
i skola 1 som inte vet vad hon ska skriva. Hon skriver istället ett frågetecken på
svarsraden.
I skola 2 beskriver alla utom två flickor teknik i allmänna termer. Den ena är
Gerd som inte kommer att tänka på någonting alls då hon hör ordet teknik. Den
andra är Doris. Hon är den enda flickan
i skola 2 som spontant associerar ordet
teknik till något som går att uppfattas
som självupplevt. För henne är teknik någonting positivt och intressant:
Något spännande som man kommit
på. (Doris, skola 2, skolår 5)
Flickornas svar på frågan ”Vad är det första du tänker
på när du hör ordet teknik?” (skolår 5).
Allmän formulering
SKO L A 1
Flickorna i skola 2
om begreppet teknik
Flickorna i skola 2 (som inte har teknik
på schemat) behöver lite längre tid på sig
att besvara frågan om vad de tänker på
när de hör ordet teknik. Efter att ha funderat en stund kommer alla utom två på
ett svar.
Endast en flicka associerar begreppet
till aktiviteter som hon själv sysslar med.
Det rör sig om en teknisk aktivitet av ett
speciellt slag:
vitt skilda saker som bilar, rör, telefoner
och ”sedeltrycks-maskin”.
SKO L A 2
Ingen flicka i skola 1 associerar spontant teknik till något särskilt yrke. Däremot är det många som kommer att tänka
på olika föremål. I första hand nämner
flickorna Lego (som i sig inbegriper både
föremål och aktivitet). Näst vanligast är
datorer och olika verktyg.
Sammanfattningsvis kan man således säga att flickornas definitioner av begreppet teknik avspeglar de erfarenheter flickorna själva har av detta ämnesområde.
De flesta flickor i skola 1 associerar spontant begreppet teknik till egna tekniska
erfarenheter (företrädesvis gjorda under
tekniklektionerna i skolan) medan skola
2-flickornas associationer oftast är mer
allmänt hållna och de avser i första hand
föremål (till exempel uppfinningar, ma-
4/01
LOCUS
LOCUS
”Elektriska saker” (Marie)
”Massa kablar, datorer,
TV:or.”(Margit)
”Jag tänker på snurrande
hjul och konstruktioner.”
(Ulla)
Självupplevt
”Blandat, och det är kul.”
(Gunvor)
”Ja, snart är det teknik.”
(Birgitta)
”Tisdag, när vi får börja med
uppgifter eller saker vi gjort
förut.” (Eva)
”Tisdag, när vi har teknik.”
(Nina)
”Att vi gör saker.” (Elisabeth)
”Skolan – inte så kul.”
(Lena)
”Koppla lampor och löda.”
(Irma)
Vet inte
? (Beata)
Allmän formulering
Självupplevt
Vet inte
”Experiment” (Laila)
”Data” (Siv)
”Något slags experiment.”
(Maud)
”Mycket” (Ylva)
”Datorer, batterier, uppfinningar” (Mia)
”Maskiner, kugghjul och
uppfinningar” (Fanny)
”Datorer, olika tekniska
jobb eller göra någonting”
(Jill)
”Elektroniska saker, medel
och kunskap” (Sandra)
”Att bygga, montera och installera saker.” (Tina)
”Något spännande som
man kommit på.” (Doris)
”Ingenting alls.”
(Gerd)
4/01
skiner och datorer) och yrken (till exempel elektriker, uppfinnare och lärare).
För båda grupperna gäller dessutom att
uppfattningen om vad teknik ”är” förändras endast marginellt från skolår 3
till skolår 5, oavsett vilken sorts teknikdefinition flickorna har valt (associationer
till egna erfarenheter eller allmänt hållna
formuleringar).
”Hålla på med teknik”
– vad gör man då?
Skolår 1 är teknikbegreppet diffust för
de flesta av flickorna och bara två säger
att de på fritiden sysslar med verksamhet med en viss teknikanknytning. Under skolår 2 och 3 ökar den tekniska aktiviteten bland flickorna i skola 1. Då anger
över hälften att de ofta eller ibland håller
på med aktiviteter som de själva bedömer som ”teknikanknutna”. De nämner
aktiviteter som att snickra (till exempel
kaninburar, minihinder till hoppbana),
experimentera, undersöka och skruva isär
saker (till exempel klockor, trasiga apparater), bygga kojor, laga olika saker, leka
med Lego, eller som Birgitta uttrycker
det: ”hålla på med bilar och motorer”.
Av flickorna i skola 2 sysslar, till att börja
med, ingen av flickorna med fritidsaktiviteter som de själva anser har anknytning till teknik.
I skolår 5 är fritidssysselsättningar
med anknytning till sånt som flickorna
uppfattar som teknik betydligt vanligare
också bland flickorna i skola 2. Andelen
teknikaktiva flickor i skola 1 ligger kvar
på samma relativt höga nivå (åtta av elva
flickor anser att de ”håller på med teknik” på fritiden) men bland flickorna i
skola 2 har den tekniska aktiviteten nu
ökat och sex av de elva flickorna skolan
säger att de sysslar ofta eller ibland med
teknik på sin fritid. Vilka tekniska aktiviteter nämner då flickorna?
Både flickor i skola 1 och i skola 2 berättar om aktiviteter som att ”fixa”, laga
och reparera saker som finns hemma. En
i detta sammanhang intressant iakttagelse är att de teknikaktiva flickorna i skola 1 i högre grad än de teknikaktiva flickorna i skola 2 ger uttryck för att valet att
ägna sig åt dessa aktiviteter är en medveten handling från deras sida. Aktiviteten att laga någonting är inte, i första
hand, en följd av att någonting just har
gått sönder utan den är ofta en följd av
en önskan att se om/se att man kan klara
av att ”fixa det”.
Vi kan således konstatera att benägenheten att syssla med teknik på fritiden
ökar med stigande ålder i båda grupperna. Bland flickorna i skola 1 startar denna process redan i skolår 2, i skola 2 några år senare (skolår 4-5). Då flickorna går
i skolår 5 är det är mer vanligt än ovanligt
att syssla med aktiviteter som flickorna
själva uppfattar som ”tekniska”.
Flickorna om sitt intresse för
teknik
Flickorna tillfrågades under hela den period som studien pågick om sitt intresse för ämnesområdet teknik. För flickorna i skola 1 påpekade jag särskilt att
jag avsåg deras intresse för ämnesområdet teknik ”som sådant” och inte den
undervisning i teknik som de fick i skolan. Trots detta påpekande är det möjligt (för att inte säga troligt) att flickornas svar helt eller delvis ändå kom att påverkas av att de i så hög grad associerar
4/01
LOCUS
begreppet teknik till skolans teknikundervisning. Frågan om vilken betydelse
denna omständighet bör tillmätas kan diskuteras. Jag har i min studie valt att bortse från denna eventuella ”felkälla” med
motiveringen att oavsett vilka associationer flickorna gör när det gäller begreppet teknik är det deras egen uppfattning
och upplevelse av det egna teknikintresset som jag har velat komma åt.
Bland flickorna i skola 1 är intresset
för teknik tidigt mycket stort. Studiens
första fyra år svarar samtliga flickor att
de är mycket eller ganska intresserade av
teknik. Också i skolår 5 är flickornas intresse för teknik mycket stort även om
ett par av dem (Lena och Beata) inte längre betraktar sig som teknikintresserade.
Bland flickorna i skola 2 är intresset
för teknik däremot inledningsvis lågt. Då
flickorna tillfrågas första gången i skolår
3 är begreppet teknik ännu diffust för
de flesta och majoriteten (åtta av elva)
betraktar sig inte som teknikintresserade.
Många uttrycker sig ungefär som Gerd:
Jaa… jag vet inte riktigt vad jag ska
säga. Jag har ju inte hållit på så mycket med det. (Gerd, skola 2, skolår 3)
I skolår 5 har flickornas teknikintresse
däremot ökat dramatiskt. Då säger sig
bara en flicka i skola 2 vara ointresserad
av teknik. Frågan är vad som ligger bakom flickornas ökande intresse för teknik?
I datamaterialet finns inga tecken på någon särskild händelse eller annan omständighet som kan förklara denna nära nog
totala omsvängning när det gäller intresset för teknik hos dessa flickor. Kanske är
det helt enkelt så att dessa flickors stora
LOCUS
4/01
intresse för teknik kan förklaras med att
de nu i skolår 5 har bildat sig en uppfattning om vad teknik ”är” (en majoritet
av flickorna i skola 2 associerar i skolår 5
teknik till datorer) och att denna definition harmonierar med deras personliga
intressen. Det skulle i så fall innebära
att teknikintresse för många av flickorna
i skola 2 är samma sak som att vara intresserad av datorer – något som de flesta också säger att de är vid denna tidpunkt.
När det gäller frågan om hur flickorna uppfattar sin egen tekniska förmåga
visar resultaten att majoriteten av flickorna i skola 1 tycker att de lyckas bra när
det gäller teknik. Bland flickorna i skola
2 är sådana kommentarer ovanliga och
då samtliga flickor på en skala från ett
till fem betygsätter hur de själva anser att
de lyckas med tekniska aktiviteter visar
det sig att flickorna i skola 1 värdesätter
sin tekniska förmåga högre än flickorna
i skola 2.
Nivåer av trygghet
Utifrån flickornas utsagor i skolår 5 har
jag kunnat identifiera tre nivåer av självförtroende: tekniktrygg, teknikambivalent och teknikotrygg. Gränserna mellan kategorierna går inte att exakt precisera utan de ska betraktas som flytande.
Det visar sig att huvuddelen av flickorna i skola 1, nio flickor, tillhör kategorin tekniktrygga medan två kan betecknas som teknikambivalenta. Av flickorna
i skola 2 är fyra tekniktrygga, två teknikambivalenta och fem teknikosäkra. (Antalet flickor är vid tillfället elva i båda skolorna.)
Att tilltro till den egna tekniska för-
mågan inte är ett statiskt tillstånd utan
en pågående process framgår av flickornas uttalanden. Det är inte alltid som
flickorna är nöjda med sina insatser. Däremot tycks det inte råda någon tvekan
om att tilltron till den egna tekniska förmågan står i direkt relation till erfarenheten. Känslan av att veta att man ”kan” är,
enligt dessa flickor, ett resultat av de möjligheter man får, den vilja man har, det
man faktiskt gör och det man uppnår.
När det gäller frågan om flickor och
pojkar lyckas lika bra med teknik är
flickorna i studien helt överens – det
finns, enligt dessa flickor, ingen skillnad
mellan könen. Att flickor och pojkar är
lika intresserade/ointresserade av teknik
håller de flesta flickor också med om helt
eller delvis:
Det spelar ingen roll, det är ingen
skillnad. Det beror på hur man är.
(Mia och Sandra, skola 2, skolår 5)
Det är ingen skillnad bland barn. Fast
det kanske är annorlunda när man är
vuxen. (Jill, skola 2, skolår 5)
I skola 2 finns dock några flickor som menar att pojkar kan ha en något större fallenhet för teknik.
Mönster och samband
Det är en på många sätt sammansatt
bild av flickornas förhållningssätt till teknik som framträder i materialet. Att sätta
likhetstecken mellan teknikintresse och
åsikten att teknik är lätt är till exempel
inte självklart. Laila (skola 2), som anger
att hon är mycket teknikintresserad, säger att teknik är svårt, medan Beata (skola
1), som är ointresserad av teknik, tycker
att teknik är lätt. På samma sätt behöver
inte det faktum att en flicka uppger sig
vara mycket teknikintresserad betyda att
flickan ifråga sysslar med teknik på sin
fritid.
Vissa mönster och samband är emellertid möjliga att skönja. Det förhållan-
Bilden har utgått ur webb-versionen
av upphovsrättsliga skäl
Tilltron till den egna
tekniska förmågan
står i direkt relation
till erfarenheten
det att flickorna har olika ”teknikbakgrund” – genom att flickorna i skola 1
får regelbunden teknikundervisning –
visar sig på olika sätt påverka hur flickorna definierar begreppet teknik och hur
de förhåller sig till ämnesområdet teknik.
För flickorna i skola 1 har skolans sätt
att definiera teknik kommit att få en
avgörande betydelse – något som skulle
kunna uppfattas som ett problem eftersom det finns en risk att skolans teknikdefinition är alltför snäv, vilket i så fall
skulle komma att begränsa både elevernas tekniska erfarenheter och deras perspektiv på vad teknik ”är”. I detta fall
tycks emellertid den prägling av teknikbegreppet som dessa flickor har exponerats för i skolan ännu inte ha medfört
alltför stora problem. Ser vi till hur dessa
flickor uppfattar och definierar teknikbegreppet pekar resultaten snarare på
motsatsen. Då flickorna i skolår 5 bland
ett antal uppräknade aktiviteter och före-
4/01
LOCUS
Teknik på skolgården.
mål ombads markera vilka de ansåg kunde förknippas med teknik angav flickorna i skola 1 nära dubbelt så många möjliga
alternativ som flickorna i skola 2. Detta
tyder på att flickorna i skola 1 överlag anlägger ett vidare perspektiv på vad som
är teknik jämfört med flickorna i skola
2. Det faktum att en majoritet av flickorna i skola 1 också uttrycker att de tycker att teknik är ”roligt” pekar mot att skolans sätt att definiera teknik, åtminstone under den tid som studien pågår, inte
heller när det gäller denna aspekt tycks
ha inverkat menligt.
När det gäller flickorna i skola 2, som
överlag har en mer begränsad teknisk erfarenhet, ser vi att dessa flickor oftare definierar teknik i mer allmänna termer och
deras definitioner tycks i större utsträck-
LOCUS
4/01
ning anknyta till ”traditionella” teknikschabloner med få beröringspunkter mellan begreppet teknik och den värld som
flickor i skolåldern befinner sig i. Ett exempel är Fanny som definierar teknik som
”maskiner, kugghjul och uppfinningar”.
Det sätt som flickorna i studien definierar teknik på återspeglar inte bara deras tidigare erfarenheter av teknik i olika
sammanhang utan den ger också en indikation om hur flickorna förhåller sig till
detta ämnesområde – definitionen blir
ett sätt att uttrycka ett personligt förhållningssätt till teknik. För den som bär med
sig positiva erfarenheter av teknik kommer teknikdefinitionen att harmoniera
med denna upplevelse medan den som
saknar egen teknisk erfarenhet och därför
har vaga föreställningar om vad teknikbe-
greppet innefattar kommer att definiera
teknik i enlighet med denna känsla.
Hur flickorna definierar begreppet
teknik förefaller således av flera skäl vara
av central betydelse och det faktum att
få flickor förändrar sin teknikdefinition
efter skolår 3 understryker betydelsen av
att den teknikdefinition som flickorna
bär med sig från de första skolåren både
är relevant, positiv och har många aktiva
länkar in i flickornas värld.
När det gäller flickornas intresse för
teknik visar resultaten entydigt att de
generellt sett har ett stort allmänt intresse för teknik. När de ställs inför tekniska
uppgifter är de allra flesta mycket entusiastiska och visar stort engagemang för
den aktuella uppgiften och de arbetar
sig målmedvetet fram mot en lösning,
alldeles oavsett vilket teknikområde den
aktuella aktiviteten anknyter till.
Samtidigt kan jag konstatera att ingen av flickorna (trots att de anser sig mycket eller ganska teknikintresserade) anger
att teknik är deras huvudintresse – teknik nämns alltid som ett intresse bland
andra intressen. För flera av de teknikintresserade flickorna är det inte heller,
som tidigare påpekats, självklart att detta
teknikintresse leder till att de väljer att
syssla med teknik på sin fritid och ingen av flickorna (var för sig eller i grupp)
uttrycker heller önskemål om att, inom
skolans ram eller på fritiden, fördjupa sig
inom något specifikt teknikområde eller
vill utveckla ett tekniskt specialintresse
eller en teknisk specialkompetens inom
något område.
Något enkelt svar på frågan om vad
flickorna lägger in i begreppet ”mycket/
ganska teknikintresserad” är, med utgångs-
punkt i flickornas utsagor, svårt att formulera – inte minst det faktum att flickorna definierar teknik och därmed också teknikintresse på olika sätt bidrar till
att komplicera bilden. Desto enklare och
mer entydigt framstår däremot den slutsats som jag menar att vi bör dra av flickornas positiva inställning till det, som de
själva uppfattar som teknik – det gäller
att på alla sätt ta tillvara, bredda och fördjupa detta intresse.
Betydelsen av tidiga tekniska
erfarenheter
Svaret på frågan om unga flickor som
växer upp idag har anammat gångna tiders traditionella schablonbild av teknik
blir således inte entydigt. Hur vi besvarar
denna fråga beror, enligt min studie, på
vilka tekniska erfarenheter som flickorna
bär med sig. För de flickor som saknar
egna tekniska erfarenheter och som därmed tvingas lita till teknikdefinitioner
som andra ger dem (föräldrar, kamrater
eller medier) – för dem är svaret ja. Det
är bland dessa flickor som vi hör uttalanden om att pojkar, men inte flickor, har
en medfödd talang för teknik och det är
bland dem vi hittar flickor som saknar
tilltro till sin egna förmåga, som är säkra
på att de inte ”kan”.
För flickor som däremot har egen teknisk erfarenhet och som utifrån denna
erfarenhet har kunnat bygga upp en identitet i förhållande till området är svaret
definitivt nej. För dem är definitionen av
teknik fast förankrad i den egna erfarenheten – de har en klar uppfattning om
vad teknik är och de vet att de ”kan”. För
dem är det också självklart att det inte är
någon skillnad mellan pojkars och flick-
4/01
LOCUS
ors intresse och fallenhet för teknik.
Vad betyder då skolans teknikundervisning? När det gäller frågan om hur och
var flickorna får sina tekniska erfarenheter ger resultaten av min studie ingen
direkt vägledning. Det går inte att utifrån dem avläsa om det är bättre eller
sämre att inhämta tekniska erfarenheter
i skolan, hemma eller någon annanstans
– det viktiga är att flickorna får tekniska erfarenheter. Däremot visar resultaten
att teknikundervisning i skolan är ett effektivt sätt att ge fler (alla?) flickor möjlighet att genom tekniska erfarenheter
bygga upp en identitet vad gäller teknik.
Det faktum att den bild av teknik som
flickorna bär med sig från tidig ålder under lång tid kommer att påverka deras
förhållningssätt till teknik talar inte bara för teknikundervisning i skolan, utan
också för en tidig introduktion av detta
ämne – gärna redan i förskolan. !
Fotnot. Flickornas namn är fingerade.
REFERENSER
Ek-Nilsson, Katarina (2001) Den bekönade tekniken. Om dubbla maskuliniteter
och kvinnlig särställning. Abstract presenterat vid symposiet Teknik på flickors
vis, Örebro universitet, oktober 2001.
Kursplan i teknik (1994). Stockholm, Utbildningsdep.
Skogh, Inga-Britt (2001) Teknikens värld – flickors värld, Studies in Educational
Sciences 44, Stockholm: HLS
Staberg, Else-Marie (1992): Olika världar – skilda värderingar. Hur flickor och
pojkar möter högstadiets fysik, kemi och teknik. Umeå, Univ., Pedagogiska
institutionen.
Stanfors, Maria (2000): Säkert och sakta. En kort historik över kvinnors intåg i
naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Nothäfte 18. Stockholm:Skolverket.
LOCUS
4/01
