Ladda ned samtalshandledningen

Om Gud
Studiehandledning
Göran Granström
Förord
Hur Gud blir Gud…
Vem är Gud? Skulle du försöka svara? Och i så fall, skulle du försöka svara med självdistans,
med hjälp av en inlärd lära eller med hjälp av egna erfarenheter och funderingar? Eller skulle
du, i sällskap med Jonas Gardell, söka samband mellan bibelns sammanhang och dina
personliga erfarenheter?
Gamla testamentets berättelser med förgrundsgestalter som Abraham, Isak och Ismael, Jakob
och Esau, Josef och hans bröder – vad säger de oss om Gud och om att vara människa? Finns
det drag i berättelserna som jag kan spegla mig i, som gör att jag kan säga att det till en del är
berättelser om mig själv och min Gud? Och Gud, är ”han” ständigt samme gud?
Gardell visar på att bibeln (främst Gamla testamentet) innehåller olika, ibland motsägelsefulla
gudsbilder. Hur går det ihop (för att inte tala om alla tvivelaktiga förgrundsgestalter i
människoform)? En underliggande fråga är hur du och jag läser bibeltexterna. Ser vi dem
som förmedlare av hur Gud presenterar sig för oss, eller är de mänskliga försök att göra Gud
begriplig utifrån olika samtida förutsättningar och behov? I vilken utsträckning är texterna
heliga, och i vilken utsträckning är de mänskliga försök att bestämma och uttrycka det heliga?
Jag diskuterar inte huruvida Jonas Gardell är befriande rak och osminkad i sina tolkningar
och slutsatser, eller om han är alltför utmanande och hädisk gentemot de uppfattningar om
Gud och oss själva som vi dygdefullt lärt oss leva med. Jag är djupt tacksam för hans bok, men
har en del funderingar kring hans resonemang som jag dock sparar till min samtalsgrupp. Inte
är jag så dum att jag påstår att det är det enda möjliga sättet att se på Gud, men jag påstår att det
är ett möjligt sätt … Låt oss därför aldrig eftersträva konsensus, att vara helt och hållet överens.
Gud är en obegriplighet vi inte skall begripa, en lovsång till det omöjliga, en förtvivlad och vild
förhoppning om att vi trots allt inte är ensamma i ett ödsligt och tomt universum, att vi aldrig
någonsin är helt och hållet övergivna (JG). Leve mångfalden!
Min förhoppning är att samtalsgrupperna kring denna bok skall bestå av en blandning av
människor där några känner sig bekräftade och befriade i Gardells tankar, medan andra
känner sig tveksamma och till och med lite upprörda över vad de finner i boken. Tänk, vilka
samtal det skulle kunna bli! Inte debatter där det handlar om att ”vinna”, utan samtal där
det handlar om att dela med sig och lyssna i respekt. Samtal där vi, liksom Gardell, vågar
vara personliga och dela våra erfarenheter och frågor inför bibeltexterna. Jag hoppas att dina
funderingar och din längtan får dig att söka vidare, får dig att söka en tolkning av livet som
gör både dig och Gud någorlunda rättvisa. Följ Gardell på en mycket påläst och personlig
bibelvandring, med våndan inför vägval i en tillitsfull grundton.
Jag har formulerat några samtalsfrågor i anslutning till bokens kapitel. De skall ses som
2
inspiration till samtal, igångsättare om så krävs. Det viktiga är de frågor som uppstår i
samtalsgruppen utifrån den läsning som alla i gruppen uppmanas till inför varje samling. Om
tiden när ni träffas helt och hållet går åt till era egna frågor, är jag den förste att gratulera. För
att ytterligare stimulera till ett respektfullt och personligt samtal, ger jag förslag på en modell
för samtalen.
Citaten med kursiv stil i min text är från Jonas Gardells bok ”Om Gud”.
Med förhoppning om goda samtal.
Göran Granström
teolog, tidigare studiekonsulent på Sensus studieförbund
[email protected]
3
Modell för samtalet kring ”Om Gud”
1. De egna orden (med noteringar för kommande samtal)
2. Summering (med chans till förtydligande)
3. Samtal
4. Avslutning
1. De egna orden
Inledningsvis lägger ni grunden till samtalet genom att var och får möjlighet att berätta för
de övriga i gruppen om vilka tankar och funderingar som väckts i genomläsningen av den
överenskomna texten till dagens samling.
Det är viktigt att var och en får tala till punkt, utan kommentarer från övriga deltagare. Det är
lika viktigt att den som delar sin tankar inte använder sin tid till att kommentera det som någon
annan i gruppen nyligen sagt. Poängen är, som sagt, att var och en berättar helt och hållet utifrån
egna tankar som växt fram under genomläsningen. För att underlätta detta föreslår jag följande
ordning, vilken är en variant på en metod kallad ”talking stick”.
Deltagarna sitter i en cirkel, med en symbolisk ordbärare i mitten. Ordbäraren kan vara ett
tänt ljus, en sten eller något annat som enkelt kan hållas i handen. Den som vill ha ordet tar
ordbäraren i sin hand. Så länge en deltagare har den äger han/hon ordet och ingen annan. När den
talande deltagaren är färdig, ställer han/hon tillbaka ordbäraren i cirkelns mitt. Sedan är det åter
fritt för vem som helst att ta ordbäraren till sig och fortsätta ge gruppen sina personliga tankar
utifrån de genomlästa texterna.
Ett annat vanligt sätt att fördela ordet, är att deltagarna i ringen bestämmer höger- eller
vänstervarv och sedan får var och en berätta i tur och ordning. Min erfarenhet är att
koncentrationen i lyssnandet då blir lidande, eftersom den enskilde deltagaren tänker alltmer på
vad han/hon skall säga ju närmare den egna turen att berätta kommer. Denna ”uppladdning” får
i värsta fall den enskilde deltagaren att mer eller mindre tappa koncentrationen på halva gruppens
berättelser. Fördelar vi på detta sätt ordet mellan oss, är valet att tala dessutom nästan ett måste
– vi ges ordet när det är vår tur, i stället för att vi själva tar det efter eget val.
• Bestäm tidsram för vars och ens inlägg, till exempel högst fem minuter var. Det
är viktigt att alla ges möjlighet att dela sina tankar och funderingar, därför en
tidsbegränsning.
• Utse någon i gruppen (till en början ledaren) som håller lite koll på tiden.
• Utse någon i gruppen (till en början ledaren) som skriver ner några stolpar utifrån
vars och ens berättelser. Denna person blir också samtalsledare i moment 3 (med
uppgift att se till, att det ni i moment 2 kommer fram till att ni i nästa moment vill
prata om, verkligen blir berört, och att det inte ”fladdrar ut” alltför mycket).
När alla som vill har ägt ordet en omgång (någon i gruppen kanske vill avstå), avslutar ledaren
4
momentet och ger alla, utom den som fört anteckningar, chans till en kort paus. Under tiden för
antecknaren (som i många fall är ledaren) över sina stolpar på förslagsvis ett blädderblock. Det
blir underlag för den gemensamma summeringen som är nästa moment för gruppen.
2. Summering
Meningen är att gruppen nu gemensamt överblickar och fokuserar på några av gruppens olika
tankar och reaktioner, som inspiration till det kommande samtalet i moment 3.
Inled med en genomgång av anteckningarna från moment 1. Här har den som äger det inlägg
som resulterat i en anteckning, sin fulla rätt att kommentera, om han/hon upplever missförstånd
eller felaktigheter i de sammanfattande anteckningarna. Övriga deltagare har också möjlighet att
ställa förtydligande frågor, men det är inte meningen att det i detta läge skall uppstå ett längre
resonemang eller samtal. Samtalet kommer i moment 3. Den som får en följdfråga på det han/hon
sagt i moment 1, väljer själv om han/hon vill försöka förtydliga sin tanke. Vi skall kunna dela våra
tankar och reaktioner utan att behöva hamna i personligt försvarsläge eller annan utsatthet. När
summeringen känns avslutad inbjuder ledaren till det öppna samtalet.
3. Det öppna samtalet
I respekt för varandra bjuder vi nu in och tar del av varandras funderingar i större mått än
tidigare. Vilka djup och vilken vidd vi når i detta samtal beror på i vilken grad vi gett varandra
tid och omsorg att ge och lyssna till våra personliga funderingar (De egna orden), samt i vilken
utsträckning vi sammanfattat och gett varandra chansen att förtydliga våra personliga funderingar
(Summering). I samtalet finns möjligheten att ta in de frågeställningar som jag formulerat i
anslutning till bokens kapitel.
Viktigt: Det handlar om att i respekt dela med sig och lyssna in och på så sätt berika varandra,
inte om att i något avseende tävlingsmässigt vinna en diskussion.
4. Avslutning
Ett öppet samtal kring frågan: Vad har vi varit med om? Ledaren avslutar med att påminna om
den text som skall läsas till nästkommande samling.
5
Några ramar
Jag tänker mig en grupp på tre till sju deltagare. Alltför många deltagare försvårar ambitionen
att alla skall få utrymme i varje moment. I en alltför stor grupp finns det risk att spontaniteten
bromsas och lusten att delta i det gemensamma samtalet försvagas.
Hur länge håller en samling på? Det är något som bör stå klart redan från start (eller bestämmas
gemensamt under introduktionen, se nedan ”Till ledaren”). Mitt förslag är ca två timmar/samling.
Min ”tidtabell” baseras på sex deltagare (inklusive ledaren):
20 min
De egna orden (4 min 6 deltagare) 24 min
Paus
5 min
Summering
10 min
Öppet samtal
45 min
Avslutning
5 min
+
Samling, enkel fika
Bearbetning av bok:
Hur många samlingar som genomgången av boken omfattar, beror naturligtvis på i vilken
omfattning samtalen tar fart i gruppen. Här föreslår jag en indelning med tillhörande
textgenomgång.
Sju träffar, med ca två veckors mellanrum
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Kap
Kap
Kap
Kap
Kap
Kap
Kap
1-5
6- 9
10 - 13
14 - 17
18 - 21
22 - 26
27 - 29
Inför varje samling förutsätts att deltagarna har läst de aktuella textavsnitten.
6
Till ledaren
Före den första samlingen med genomgång av funderingar till kap 1–5, bör deltagarna få en
introduktionsträff. Då läggs tonvikten på deltagarnas presentation av sig själva i gruppen, med
ett öppet samtal kring vilka förväntningar som finns inför kommande samlingar (med koll på
att planerade datum och tider för träffarna passar hela gruppen). Ledaren presenterar också den
tänkta samtalsmodellen och deltagarna får reagera på den. Olika förslag på presentationsövningar
finns hos din lokala Sensusavdelning. På introduktionen påminner ledaren om det textavsnitt som
skall läsas av alla inför nästa träff.
En förutsättning för det personliga och öppna samtalet är att ingen deltagare har någon
överordnad roll i sammanhanget. Ingen röst väger tyngre än någon annan. Ledarens omsorg är
liksom övriga deltagares, att delta med respekt för sin egen och varje deltagares integritet.
Ledaren är på förhand bekant med den samtalsmodell som föreslås deltagarna. Ledaren lotsar
gruppen genom modellens struktur genom att på de första samlingarna vara den som inleder
de olika momenten. Varefter tryggheten ökar i gruppen, kommer möjligen momentens olika
specialuppgifter (tidtagare, antecknare och samtalsledare) att kunna cirkulera i gruppen.
Lycka till!
Göran Granström
7
Förslag på samtalsfrågor
1. Ett vårregn som vattnar jorden
Nej, jag var lycklig med Gud och Gud var nöjd med mig, hans ivrige lille tjänare. Så sammanfattar
Gardell sig själv och sin barndoms Gud.
Har du någon barndomsgud, och hur ser han/hon ut i så fall?
Senare i livet, skriver Gardell, älskade Gud honom om han var som han inte var. Hans trygga
barndomsgud och andra människors fördömanden med stöd av deras tro, gick inte ihop.
Vad händer när barnatro växer upp och möter andra människors övertygelser?
Finns det någonting i Gardells berättelse som du kan jämföra dig med?
Gardell berättar om människor som på olika sätt försöker ta ifrån andra människor Gud (hans
egen erfarenhet på väg till nattvarden, präster och andliga ledares läror etc).
Vad tänker du om den grundtrygghet som Gardell ger uttryck för när han säger: Du är inte
glömd! Ditt namn är skrivet i Guds händer?
2. I begynnelsen var fåraherdarna
Bibelns berättelser återges inte i kronologisk ordning. De äldsta bibeltexterna handlar inte om
skapelseberättelserna utan om Guds löften till Abraham. De berättar om olika gudsbilder som så
småningom smälter samman till en.
Hur påverkar denna syn på Gud, människan och bibeltexterna dig?
3. En främling i främmande land
El Shaddaj är guden som välsignar, utan att för den skull lova trygghet och säkerhet. Vi har vant
oss vid att tala om en Gud som är ljus och mildhet, en god Gud som är oändligt förstående, förlåtande
och villkorslös i sin slösande kärlek. Men bibelns äldsta föreställningar säger oss något helt annat. Gud
lovar Abraham att hans avkomma skall leva som främlingar och slavar i fyra hundra år. Berättelsen
om Abraham är berättelsen om underkastelse.
Abraham fick löften av Gud om ett eget land där hans efterkommande skulle bli ett stort folk.
Löftena lindades inte in i någon förhoppning om enkelhet eller sorglöshet. Gud ser våndan
som kantar vägen mot målet, han lovar ingen flykt från verkligheten – han lovar svåra år. Han
förbereder Abraham för den tuffa verkligheten. Ger denna berättelse dig några nya tankar
kring vad Gud ger och inte ger?
Hur reagerar du på berättelsen om hur Abrahams fruktan för Gud testas, när han uppmanas
att offra Isak?
Är Abrahams Gud en Gud som för vilse?
Längtan efter Gud är längtan efter en hemkomst, ett sökande efter hem. Någonstans där man får vara
kvar, där man inte kastas ut, där man inte behöver försvara sig eller ständigt frukta att bli övergiven.
8
Där man är sedd och älskad såsom den man är och uppmanad att lära känna sig själv såsom den man
är. Där man kan tvivla och förtvivla, där man får vara sårbar och sårad, och rasande och arg och ändå
vara kvar, där man ändå är godtagen.
Ibland känns det som om allt vi har är Guds löfte till Abraham. Utmaningen är att våga lita på det
löftet. Hitta mod att tappa kontrollen, släppa sargen, tippa oss själva över kanten och kanske upptäcka
att vi trillar ner i Gud.
Vilka drag finns det hos Abrahams Gud
… som du har svårt att förena med din bild av Gud?
… som är omistliga i din bild av Gud?
4. Bedragaren
Två olika gudsbilder smälts samman. Nomadernas rörliga stamgudar blir ett med kanaaneernas
gudar och synen på geografiska platser och kultplatser som viktiga för kontakten mellan det
gudomliga och det världsliga.
Att den ende Guden, som av många beskrivs som bland annat allsmäktig och universums
skapare, skulle ha ett så varierat och mångfacetterat ursprung, påverkar det din syn på vem
Gud skulle kunna vara?
Så följer berättelsen om Jakob som inte utan vidare tar till sig den nya högguden El. För om
sägnen om Abraham är berättelsen om en Gud som sätter människan på prov, är sägnen om Jakob det
motsatta – nu är det Guds tur att visa att han duger något till. Och hur är det nu med Gud, som så
ofta i berättelserna visat prov på att föredra den ena framför den andre? Abraham får två söner och
Gud utväljer Isak framför Ismael. Isak får två söner och Gud utväljer Jakob framför Esau. Jakob skall
så småningom få tolv söner och Gud skall utvälja Josef framför alla de övriga. Och lika fruktansvärt är
det för var och en som blir försmådd.
Blir vi testade av Gud?
Kan vi sätta Gud på prov?
Har vi en Gud som vill alla gott, eller en Gud som väljer vissa och förskjuter andra? Hur
uppfattar du detta?
5. Människan sätter Gud på prov
Jakob, det är mannen som lurade till sig välsignelsen av sin far, bedragaren som själv blev lurad av
Laban, som ställer krav på El och inte i första taget tänker tillbe honom, som brottades med Gud.
Envise, omedgörlige, bångstyrige Jakob! Slutligen, ett möte som stärker banden mellan Jakob och El
Shaddaj vid ett altare som Jakob byggt upp.
Texterna talar om falskhet och löften om vartannat. Beskriv hur du uppfattar Jakob. I vilken
mån är Jakob ett föredöme eller en dålig förebild?
9
6. El Shaddajs rika välsignelser
Bilden av Josef är inte så sympatisk: en bortklemad skvallerspridare med storslagen självbild.
Inte desto mindre är han Guds utvalde. Reflektera över Guds agerande/utväljande utifrån det
perspektivet.
Fundera på hur du skulle se på Josef om du hade varit ett av hans syskon.
7. Uttåget
Gud som befriaren, som griper in i historien och leder sitt folk från slaveri till frihet. Det är
bibelns viktigaste budskap, jublande och trotsigt: Gud är människans befriare!
Samtidigt, för egyptierna, Gud som en blodtörstig demon som bringar fasansfulla plågor och
barnamord. En demon som det går att skydda sig mot, om man kan formlerna att besvärja
honom med (israeliternas räddning).
Gud är med sitt lidande folk och leder dem till frihet. Så långt är allt väl. Men Guds roll som
god paras ofta samman med motsatsen – Gud som den förfärlige (till och med i demongestalt
som förgör och mördar). Det goda för Israels folk går hand i hand med det onda för Israels
fiender. I den här texten drabbar ondskan dessutom oskyldiga barn. Är det så vi skall förstå
Guds agerande: det goda i samverkan med det onda? Motivera din fundering.
8. Fall på knä och dyrka på avstånd
Mose leder folket ut i öknen för att offra till den nye bergsguden, Jahve. Jahve visar sig vara av
annan kaliber än klangudarna. Nu uppstod en spricka mellan Gud och människa, en spricka av
iskall och farlig helighet som varken Gud eller människa sedan dess kunnat överbrygga … vänskap
blev till befallande och lydande relation. I den nya sprickan mellan Gud och människa uppstod
prästerskapets funktion.
Gardell reflekterar över institutionen kyrkan som aldrig kommit tillrätta med motsättningen
mellan den Gud som står oss alla nära och den Gud som är så helig att bara några få kan
närma sig honom. Han vänder sig mot institutionen och talar om rörelseenergi i motsatts till
institutionaliseringens lägesenergi:
För mig är gudstjänsten ett forum där vi skalar av det vi inte har täckning för, där vi tillsammans
och var för sig söker något som somliga av oss kallar för Gud. För mig har det varit en hemkomst. I
gudstjänsten tillsammans med andra har jag funnit ett hem. Men jag vill inte ha en klubbnål. Jag
vill inte ha ett medlemskap. Jag vill inte bli ett vi som exkluderar dem som inte är med. En kyrka kan
egentligen aldrig vara en institution, den kan aldrig vara en organisation … om vi tror, om vi tillhör
Herren, då är vi kyrkan. Du, jag – de som är just nu just här – vi är kyrkan, och ingen kan ta det
ifrån oss. Lika lite kan det finnas ett prästerskap … Idén om prästerskap stammar från en tid då Guds
helighet ökade och blev till en avgrund mellan honom och människan som sedan dess aldrig riktigt
kunnat överbryggas.
Håller du med Gardell i hans reflexion kring den institutionaliserade kyrkan och våra
eventuella relationer till den?
10
9. Gud delar havet
Ännu en berättelse om Gud som vakar över de sina och skoningslöst krossar dem som utgör det
utvalda folkets fiender. Och på andra sidan stranden sjöng Mose tillsammans med sitt folk en lovsång
till den nye fruktansvärde Guden … slavfolket från Egypten hade börjat dyrka en krigsgud.
Segerrus och lovsång till en fruktansvärd Gud. Hur påverkas du av en sådan bild av Gud?
Vad får du för bild av det jublande folket?
Fundera över den symboliska kopplingen, att gå genom havet mot det förlovade landet, genom
död och kaos till nytt liv – dopet.
10. Guds fysiska gestalt
Gud umgås i varm ton med Abraham och Sara.
Kan Gud anta mänsklig gestalt? Kan Gud verkligen äta brödkakor och dricka gräddmjölk?
Gardell speglar sig i bibelns först återgivna bön, den befallande bönen: Ibland skrämmer det mig
hur väl jag känner igen mig i Abrahams tjänare. I stället för att överlämna mig försöker jag utöva
någon slags kontroll över Gud, jag ber ”Ske din vilja…” och lägger sedan tyst för mig själv till: ”… bara
den överensstämmer med min egen.” Att tillit skall vara så svårt!
Är det så du tänker dig Gud, en Gud som finns där på dina villkor? Motivera.
Vad betyder ett ord som tillit för dig?
Kanske hade Gud med århundradena blivit farligare och mer fruktansvärd. Eller hade han vuxit i
helighet. Kanske blir Gud bara heligare och heligare.
Hur kan den tidigare så nära stamguden nu vara den krigsgud som kräver att bli lydd och
dyrkad på avstånd?
11. Förbundet med en gud vars namn man inte får uttala
och vars bild man inte får göra
Betyder gudsnamnet ”jag är den jag är” (”han som är”, ”han som agerar”) något för dig?
Förbunden mellan Gud och människa byggs på beskydd, tillbedjan och hot. Arken, kistan
med lagtavlorna och tillika Guds tron, bärs framför folket i öknen – Gud som leder sitt folk.
Lag och religion är ett. Det råder ett unikt förbud att inte få dyrka andra gudar eller göra
avbilder av sin Gud, förbudet som i sig avslöjar uppfattningen att det faktiskt finns andra gudar
(bibelberättelserna visar vid flera tillfällen på hur andra gudar tillbes också av israeliterna).
Finns det andra gudar?
Kan det andra budet om bildförbudet vara ett sätt för Gud att skydda sig mot människornas
makt, till skydd för samtidens syn på magin – den möjliga makten över den vars namn man
känner?
Det andra budet bröts ideligen. Om Gud själv bryter mot det när han säger till Mose att
11
tillverka kopparormen med dess magiska kraft (en gudinnas avbild), vad väcker det för tankar
om budets funktion?
12. Förintelsens Gud
Historisk forskning betvivlar att Israels tolv stammar var ett enat folk. Berättelserna om
uttåget och lagtavlorna vid Sinai berg kanske är två separata traditioner, med olika gudar i
huvudrollerna. Jahve uppträder som krigsgud och bergsgud, vilket påminner om Baal, och med
lagstiftarfunktioner som påminner om El.
Men så är det mest hela tiden. Gud, den ende Guden, vår Gud, sammansmälter av en mängd olika
gudomar och gudsföreställningar som olika stammar, folk och kulturer gör sig i östra Medelhavsområdet
under flera tusen år. Min faders Gud sammansmälter med kanaaneernas El som övergår i den
midjanitiske guden Jahve. Därtill har Gud redan flera gånger kommit emot oss som demon. Börjar det
bli komplicerat?
Gud som en svartsjuk gud, som far fram utan nåd eller barmhärtighet i slakt och förödelse genom
de israelitiska stammarnas grymma mördande. Kriget är ett heligt krig, och Jahve en gudomlig
krigare. Erövringen av landet sker i religiös procession … Ja, denna gud är slaktens gud, han är
utrotningens, mördandets och folkmordens gud. Han är den etniska rensningens gud. Han kräver av de
israelitiska krigarna att de skall döda alla och skona ingen. Det vilar ett hot över israeliterna om de
inte gör som guden säger, dräper allt och alla.
Lyd den Gud som skall befria dig, den gode Gud som ser efter sitt folk, annars kommer denne
gode Gud att låta sin fruktansvärda vrede gå ut över dig. Är det så vi skall tolka Guds vandring
med Israel? Hur påverkar denna dubbelhet din syn på Gud?
Jag får inte ihop dem! Jag får inte ihop den gud som dricker gräddmjölk i skuggan av ett träd med den
gud som upprörs över att hans krigare skonar kvinnor och barn. Jag får inte ihop Gud som skulle älska
mig vad som än hände och vad jag än gjorde med guden som hatar och förbannar mig. Jag får inte
ihop dem!
Och hur skulle jag? Det vi i den judisk-kristna kultursfären i dag kallar Gud – och då tror oss ha
en gemensam förståelse för vad vi menar – utvecklades ur en mängd gudsföreställningar och bilder
som olika folk och kulturer i Främre Orienten gjorde sig under en period av flera tusen år. De ofta
motstridiga gudsbilderna återfinns i bibelns olika texter och går inte att få ihop – eftersom de är
utvecklade ur olika föreställningar, olika behov, olika samhällen, olika tider – och jag menar att det är
viktigt att vara medveten om dem även om den troende inte i sin livsåskådning behöver eller ens kan
omfatta var och en av dem.
Men bara för att vi inte får ihop dem kan vi ändå inte tillåta oss att blunda för Förintelsens gud. Låt
oss inte – som vi så gärna vill – titta åt ett annat håll när vi kommer till versarna om ”gudomlig”
girighet, blodtörst och hat.
De återkommer som ett omkväde, så låt oss läsa dem som ett omkväde, om och om igen, låt oss läsa
om denna avskyvärda, primitiva gud som uppmanar sina bekännare att hata och utrota, för denna
gudsbild har sannerligen fortfarande bekännare, inte minst i våra egna kyrkor, och ännu efter tre tusen
12
år kan vi höra hans gälla, hysteriska, omättliga rop efter blod och rysa av skräck och obehag.
Hur ser du på bibeltexterna? Handlar de om människors bilder av Gud, eller handlar de om
Guds röst och vittnesbörd om sig själv?
Är det Gud som gör sig omöjlig att förstå genom alla anpassningar och övertaganden av olika
karaktärer och funktioner, eller är det människans många försök att göra sig bilder av Gud som
visas upp i bibeltexterna?
13. Kung Jahve
Innan Israel var, var inte Jahve, de två är sammanbundna som själen till kroppen.
En annan konsekvens av att Israels Gud kräver att få vara den ende guden är att han måste fylla alla
andra gudars funktioner.
När kanaaneerna kallade sin Gud för kung, bestämde sig Jahve för att också hyllas som kung.
Återigen kommer frågan om i vilken grad de anpassade gudsbilderna är ett påfund av
människor. Är det Guds egen röst vi hör i bibeltexterna, eller är det människor som tar sig
rätten att föra hans talan?
14. Kampen mot kaos
Jahve visar gemensamma drag med Baal och Marduk, den kämpande guden.
Kampen mot kaos handlar inte om att förgöra kaoset (”djupet” – huller om buller och annat
kaos) utan om att ge det gränser, lag och ordning.
Kaostämjaren går igen också i Jesu identitet i Nya testamentet.
Slutligen beskrivs paradiset som en plats där kaos, havet, inte längre finns.
Hur reagerar du på uppfattningen om dödsriket Sheol och att liv efter döden inte slagit
igenom i det tidiga Israel, att det skulle vara en uppfattning med inflytande från Iran, som
började vinna mark först de sista århundradena före Kristus?
15. Monstren under sängen
Gardell ger oss en mycket personlig erfarenhet av kaosmakternas styrka som ständigt måste
motarbetas och gränssättas, kaosmakter som hotar Guds skapelse och människan.
Gud har alltså inte skapat kaos men han är herre över det. Han har inte utplånat kaos – mörkret
och havet måste vi leva med – men han har begränsat deras möjlighet att breda ut sig. Och det är en
hård kamp. Det finns uppenbarligen gånger då kaos segrar, då havet svämmar över och bryter sönder
fördämningarna. Jag tror att det kanske är vad som hände när min vän hängde sig den där hemska
natten. Kaosmonstren var den gången för starka. Det jag därför måste få tro – och bibeln vill lära oss
– är att kaos inte slutligen segrar. ”Aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser,”
lovar Gud Noa i sitt förbund med allt levande på jorden.
Gud är på vår sida … Jesus dör på korset i ett mörker som sänkt sig över jorden. Med ett skrik gav han
upp andan. Och där skulle det ha kunnat sluta med kaos slutgiltiga seger. Det jag vill tro och måste
13
våga tro är att det inte slutar där. Att det finns en fortsättning. En upprättelse, en uppståndelse. Att det
omöjliga är möjligt. Att livet besegrar döden. Att Gud har makt att besegra kaos.
Gardell låter här sitt hopp vila i Guds ord till Noa och i Jesu uppståndelse. Vad känner du
inför det hoppet?
Har något liknande hopp funnits med i kaossituationer i ditt liv? På vilket sätt?
16. Domartiden
Detta är tiden före monarkins grundande. Jahve är vred över att folket så lätt överger honom för
de gudar som grannfolken tillber. Straffen över det egna folket uteblir inte. Gud tillsätter domare
som ledare över stammarna. Offerkulten är stark. Även människooffer förekommer.
Vad tänker du om den gud som låter sig ”mättas” med offer på det sättet?
Vad säger det om den tidens människors relation till sin Gud?
Var prästerna skuld till detta eftersom det var de som förkunnade om offren behagade Gud
eller inte?
Synd och straff med offer till försoning, överförs från generation till generation. Stammen drabbas
av individens synd. En kollektiv identitet och ett kollektivt tänkande.
Finns det paralleller eller motsatser till detta i vår tid och vår identitet idag? Motivera.
Som exempel på de avgrundsdjupa olikheter i värderingar och tänkesätt som skiljer oss från de
människor som levde för tre tusen år sedan, och hur absurt det vore att okritiskt anamma vad än
bibelns skrifter bjuder oss att tycka och tänka, använder Gardell berättelsen om Jefta som offrar sin
dotter och berättelsen om den gamle mannen i Giva som ger sin dotter till pöbeln, som våldtar
henne hela natten. Övergiven, på trappan till sitt eget hus, dör hon. Allt tolkas som en skändning
mot den manlige gästen …
Att det finns människor som ännu i våra dagar högljutt hävdar att varje ord i bibeln är Guds heliga
ord är ofattbart. I regel har de aldrig läst bibeln särskilt noga, än mindre reflekterat över vad det
är de läst … Vi försvarar inte Gud genom att vara okritiska. Vi blir inte mer gudfruktiga för att vi
anammar allt som står och blundar för motsägelser, vidskepelse och det som faktiskt är generande
primitivt och irrelevant.
Vad är din uppfattning om bibeltexternas helighet? Är allt som står i texterna för evigt sant och
inspirerat av Gud?
Gud tål vårt sökande. Han uppmanar oss därtill. … att kraften som jag kallar Gud finns där och att
den vill mig väl, det kan jag förnimma. Därför söker jag. I bibelns texter, i de människor jag möter, i
mitt eget hjärta. För att bättre lära känna Gud. För att växa närmare honom.
14
17. En ljuslätt man med vackra ögon och ett behagfullt utseende,
i allt välsignad av Gud
Rubriken syftar på David som efter Sauls korta regeringstid (som var starten för monarkin
i ett enat rike, slutet på domartiden), kom till makten i Israel. Beskrivningarna av David är
ofta förskönande. Genom ångorna av väldoft och parfym tränger plötsligen unkna pustar … så
småningom, nästan mot vår vilja, växer sig den obehagliga känslan starkare, att det vi läser är ett
propagandastycke utan like. Det är makten som själv dikterar sina memoarer.
Återigen en huvudperson med, milt uttryckt, en rad dåliga sidor – men ändå en som vandrar
med Gud, i utvaldhet och beskydd. Hur reagerar du på den bild av David som Gardell visar
på, där David ses som skoningslös envåldshärskare och maktpolitiker?
I sin genomgång av Davids framfart och betydelse, gör Gardell en jämförelse som får betydelse för
hur vi senare i historien kan tolka Jesu ställning och utvaldhet: Kungen sågs på Davids tid som en
son till Gud. Det är något man utväljs till, inte föds till. I denna tradition kan Jesu roll ses som att
han inte föds som Guds son utan utväljs till det (här syftar Gardell bland annat på berättelsen om
Jesu dop).
Gardells jämförelse mellan David och Jesus när det gäller anspråken på att vara Guds son,
ställer en del traditionella synsätt på Jesu identitet på ända. Hur reagerar du på en sådan
tolkning, där Jesu identitet som Guds son kommer honom till del först i och med hans eget
dop?
18. Guds heliga stad
David gör Jerusalem till rikets huvudstad och Jahve blir stadsgud. Gardell ger en förklaring om
stadens betydelse för religionen och staten, som kastar ljus även över vår egen tid (attacken mot
World Trade Center).
Återigen får vi exempel på Guds sammansatta natur. El Eljon blir ännu en av hans inkarnationer.
Minst tre gudar till finns med i bilden. När Jerusalem görs till centrum för Jahvekulten bidrar gudar
som El Eljon, Salem och Sedek till vår gudsbild, och i tempelkulten på berget Sion finns stora likheter
med Jahves ärkefiende Baal.
Kulturella förutsättningar och kultens speciella uttryck, omständigheter och uttryck i ständig
omdaning. En religion i anpassning för att överleva – en Gud som ständigt anpassar sig för att
leva upp till samtidens olika ideal och framgångsrecept. Stämmer dessa beskrivningar med din
bild av Gud? Motivera.
19. Riket delas
Den rike och vise kung Salomo är ännu en huvudfigur som vid närmare läsning visar sig ha en
hel del mindre sympatiska sidor. Salomo, kungen, förlorar Guds välvilliga inställning. Och sonen
Rehabeam, trissar ytterligare upp spänningarna som resulterar i landets delning.
Hur påverkas du av de här grova och råbarkade sidorna hos våra ”fromma” huvudpersoner?
15
20. Jahve utmanar Baal på duell
Berättelsen om kriget mellan gudarna Jahve och Baal i norra riket. Kriget skonar inte heller
kung Achav och prinsessan Isebel. Eldprovet som sker vid offeraltaret för att se vilken gud som
är mäktig, för att se vilken gud som svarar på folkets begäran. Och så slakten av Baalsprofeterna
(vi börjar bli vana vid dessa barbariska ordningar: slakta alla som inte följer Jahve). Så dör också
Achav och Isebel och alla som var släkt till dem.
Hur påverkas du när du läser om Guds utvalda folk och dess utstuderade grymhet?
Gardells inlägg om profetskråets olika karaktärer och status ger kanske nytt ljus åt frågan: Har
vi några profeter i vår tid? Tror du att vi har det? Om så är fallet, vad karaktäriserar dem?
21. Israels och Judas fall
Den rena Jahvetron härskade aldrig i Israel. Omvärldens religioner påverkade och därmed
dyrkades andra gudar. Bibeltexternas bedömning om en kungs godhet, var hela tiden kopplad till
om han var renlärig Jahveanhängare eller inte. Kungens moral finns inte med i bedömningen.
Om han inte var det (Jahveanhängare) orsakade han – oavsett hur skenbart framgångsrik till det yttre
han var – att Jahves vrede ökade, och därmed fördes landet närmare undergången då Jahve gav landet
i fiendens våld. Detta är bibelns förklaring till Israels och Judas undergång.
Gardells historiska resumé av Nord- och Sydrikenas öden, avslutas med en intressant slutsats
om hur små de historiska anspråk som Israel anser sig ha idag, egentligen är. Påverkar det din
syn på Israel idag? Motivera.
22. Inte Jahves skuld utan folkets synd
Jerusalem är erövrat (år 587 fvt) och templet har bränts ner. Men Jahvetron överlever.
Människorna ser att de själva bär skulden, de klandrar inte en svag gud för att sedan överge
honom. De sociala orättvisorna och den korrumperade makten bär en lika stor del av skulden. Och
detta är något nytt: insikten om att det inte är religionsutövandet i sig som gör en människa from! …
Men nu går Jahve till rasande angrepp på de rika, på makthavarna, på domarna och prästerna – på
alla dem som skott sig på de fattiga och svaga.
Hur står sig våra samtida värderingar och uttryck i skenet av de tillrättavisningar som
bibeltexterna talar om?
23. Ja, du skall ta vara på din broder
En Gud som bryr sig om den svage och den förtryckte? Varifrån kommer plötsligt han?
Social rättvisa och empati i budskap från 700-talet fvt. Du skall ta vara på din broder.
Det löper genom bibeln två parallella linjer. Där finns hatet och där finns kärleken. Det går inte att få
ihop. Att jämka samman dem är omöjligt. De stammar från helt olika utvecklingsskeden i människans
16
Gudsförståelse. Vi måste välja mellan dem. Vi måste bestämma oss för vilken linje vi vill följa, vilken
väg som vi tror leder fram till Gud. Det gör mycket tydligt Jesus.
Är det ett val för dig, eller ser du ett mönster där allt hör samman? I så fall hur?
Finns det någon radikalitet i dessa profeters sociala verklighetsförankring som gör dem aktuella
idag, eller är det endast historieskrivning? Motivera.
24. I nederlagets stund blir de honom trogen
Bibeltexterna är nedtecknade i fångenskap, de är berättade för ett folk som redan förlorat makten
över och inte längre är herrar i sitt eget land. De är berättade för att trösta, styrka och hela människor
som blivit kuvade och slagna. Var och en av de stora grundläggande berättelserna i bibeln handlar
om människor i slaveri, människor på flykt, människor i rörelse mot en okänd framtid. … I varje
berättelse kommer Gud till den svaga, utlämnade, skyddslösa människan och säger: ”Var inte rädd! Jag
skall vara med dig i främmande land! Jag skall skydda dig! Jag skall befria dig! Jag skall föra dig hem
igen!” Det är bibelns grundläggande budskap till människan.
Drömmen om det personliga mötet med en Gud som befriar mig … föds inte i triumfens utan i
nederlagets timme.
Om detta är det grundläggande budskapet, hur och vilka berörs av det i demokratin Sverige
idag? Berörs du och jag av det?
Vad kan det budskapet ge oss i ett globalt perspektiv?
Klagovisorna är exempel på texter där människorna inte skyller sitt totala nederlag (templets fall)
på Jahve, utan tar nederlaget som ett resultat av sin egen skuld. De överger inte sin Gud, som vänt
folket ryggen. Det är inte Guds fel.
Gardell gör en sammanfattning kring undran över hur Gud överlevde hos sitt folk (sid 206208). Hur påverkas du av Gardells resonemang och frågorna kring svårigheterna att få ihop
gudsbilderna till en?
25. Låt mitt liv vara något värt i dina ögon
Om han är alltings ursprung måste Gud också vara ondskans ursprung. En sådan nyckfull, psykotisk
Gud kan man inte älska, bara frukta.
Stämmer det med din Gudsbild, att Gud är både den som skapar och den som förgör (ta med
berättelsen om Job och kung Achav i dina funderingar)?
26. Gud befriar ur slaveri
Men Nordriket där Hosea var verksam föll ju. Och när också Juda rike fallit och Jerusalems tempel
rivits och folket förts bort i fångenskap uppträder den profet som kallas den andre Jesaja. Hos honom
är Jahve inte längre hotande och vred, tvärtom ropar han: ”Trösta, trösta mitt folk.” En ny ömsinthet
smyger sig in i tonfallet till det plågade folket … Jahve lovar att rädda sitt folk som en fader räddar
sina barn.
17
Jahve börjar kallas fader. Faderstanken befästs i Nya testamentet.
Det är vad evangelium – det glada budskapet – vill lära – i såväl Gamla som Nya testamentet: Var
glad, för du är Guds barn. Ingen kan ta det ifrån dig. Vad som än höll dig fången: Gud har köpt
dig fri. Så var inte fånge! Bli inte ditt eget livs gisslan! Stympa dig inte och lev inte ett mindre liv än
nödvändigt. Gud är kärlek. Han är din befriare.
Det absolut centrala i Gamla testamentets syn på Gud är att han är människans befriare.
Vad kan det vara att leva ett mindre liv än nödvändigt?
27. Israels långa väntan
… efter nationens världsliga nederlag och förnedringar kom Guds kungarike att stå för något som inte
gällde ännu, men som skulle komma. … Uttåget, när Jahve befriade sitt folk ur slaveriet och ledde dem
torrskodda genom havet till ett utlovat, välsignat land var inte längre historia – det var framtid.
En längtan efter framtid full av hämndbegär. Parallellt växer drömmen om en jordisk regent, en
ättling till kung David, en Guds smorde i ständig kontakt med Jahve. En relation mellan denna
regent och Gud själv, som skulle betyda relation mellan Israel och Gud.
Jämför de olika förväntningarna på denne regent som profeterna beskriver, inklusive det som
Gardell beskriver som den feltolkade Jesajatexten, den som många tar som en ett förebådande
om Jesus Kristus.
Varje profet var nära knuten till sin egen tid, varje profetia var intimt bunden till ett specifikt historiskt
skeende. När skeendet var överspelat måste profetiorna omtolkas för att behålla sin giltighet. … Det
finns inget annat sätt. Varje tid, varje plats, varje skeende måste själv ge profetiorna dess relevans. Vi
har inte bara rätt att tolka och omtolka profeternas budskap, det är den enda möjligheten. Likafullt är
de, var och en, från början avsedda enbart för sin egen tid, sin egen specifika historiska situation.
Hur ser du på profeternas uppdrag?
Håller du med om Gardells tolkning av profetrollen? Motivera.
28. En kosmisk kamp mellan gott och ont
Från att först ha varit en egenskap hos Gud, blev Satan frestare och åklagare i ett himmelskt hov,
en Guds underlydande, och därefter slutligen en självständig person, en ond makt som verkade i
universum som Guds uttalade kosmiske fiende. Djävulen blev kung över ett antirike, en fasansfull
spegelbild till Guds rike. Och så kunde Gud bli god.
Djävulen såsom vi känner honom återfinns inte i Gamla testamentet eftersom han är ett relativt sent
tillskott i judiskt tänkande.
Hur reagerar du på resonemanget att det onda från början var en del av Guds väsen, men
senare skildes från Gud och blev ett eget väsen?
Frågorna vi ställer är alltså: Om Israels Gud är en den ende guden, är han i så fall både det godas och
18
det ondas upphov? Är Gud rakt igenom god? Går vi till bibeln måste svaret bli nej. Nej, Gud är inte
rakt igenom god. Är Gud alltså också ond? Svaret kan inte bli annat än ja. Ja, Gud gör också det onda.
Stämmer det med din bild av Gud, att bibelns Gud skulle vara både god och ond? Motivera.
I en värld full av andar och demoner, tecknar Gardell olika bakgrunder till djävulens tillkomst.
Ger detta dig några nya infallsvinklar till synen på det onda?
Med början hos profeterna växer tanken på de dödas uppståndelse och också belöningar och straff
i ett liv efter detta. En lära till tröst för alla orätter som inte bestraffades, till tröst för alla som
inte fick upprättelse i jordelivet. Men om inte i detta livet så i nästa, i livet efter omvälvningen, i
framtiden – det var det som var Jahves dag: en vredens och hämndens dag.
Läser du detta om uppståndelse, straff och belöning, som en påhittad lära, för tröstens skull.
Eller som Guds egen förklaring, genom profeterna, till ett lidande folk? Eller har du någon
annan idé om detta?
29. Var inte rädd, jag kommer inte att överge dig
Avslutningsvis delar Gardell, generöst och personligt, sin tillit med oss. En tillit som bär honom
genom frustrationerna som kommer ur sökandet efter Gud i Gamla testamentet.
Vad finns det för skäl att tro? … Själv tror jag att det handlar om en önskan, ett oemotståndligt behov,
av att inte vara övergiven. Några gånger under mina bibelstudier har jag känt förtvivlan nalkas,
och jag har med något som liknar desperation tänkt att jag inte kommer ut på andra sidan med en
gudstro i behåll. Det har känts som om allt som är förnuftigt och rationellt i mig nästan säkert kunnat
säga – ja, rent av bevisa för den jury som jag är – att Gud inte finns. Men tror jag? Jajamensan. Lik
förbannat.
Vad är det vi vill? Göra den osynlige guden synlig? Göra det ofattbara fattbart? Vi söker spår efter Gud
som detektiver säkrar bevis. Men Gud låter sig inte gripas. Gång efter gång glider han undan.
Antingen kan vi drömma om hämnd och upprättelse då vi skall få ge igen, eller också kan vi studera
Guds ord, hans heliga lag, lära känna Gud i vårt inre, söka en Gud som inte lovar yttre framgång
men inre frid, inte världslig makt men andlig storhet. Människan måste själv välja vilken Gud hon
åkallar, vad hon söker och förväntar sig av Gud. Det ansvaret ligger på människan. Sida vid sida står
motsatsparen, kärleken och hatet, viljan att försonas och begäret att hämnas, den ödmjuke och den som
inga oförrätter tål. I bibeln löper bägge spåren. … Och jag hävdar, ja, jag påstår med bestämdhet, att
bara en av vägarna leder fram till Gud. Den andra är ett blindspår som leder till Djävulens spegel som
visar upp allt det futtigaste och allt det värsta som människan är.
Nu vet jag varifrån min mamma i Enebyberg hämtat sin varma övertygelse om Fader Vår som är i
himmelen, men jag vet också varifrån de kristna människorna som ställt sig i vägen för mig när jag
gått för att motta nattvarden i kyrkan har hämtat näring till sitt hat.
Gör du några motsvarande vägval i din syn på Gud? Motivera.
Vilken Gud söker du?
Vad förväntar du dig av Gud?
19
Hur har du påverkats av den genomgång av Gamla testamentets gudsbilder som Gardell tagit
med dig på?
Avslutningsvis Gardells grundtrygghet som barn, som vuxen, i orden från hans mor:
”Kära lilla Jonas, din mask, du lilla kryp: Gud är alltid hos dig, han skall alltid älska dig, vad som
än händer, vad du än gör – han kommer aldrig att överge dig.” Och i den förvissningen gick jag till
nattens vila.
20