Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Finland 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget beträffande de mänskliga rättigheterna i Finland är gott. De mänskliga
rättigheterna garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken.
Människorättspolitiken utgör en av de centrala sektorerna inom Finlands
politik. Finlands regering har förbundit sig att konsekvent betona de mänskliga
rättigheterna där så är relevant inom samtliga sektorer av politiken. Regeringen
har som mål att ägna särskild uppmärksamhet åt de grupper vilkas rättigheter
tillgodoses allra minst såsom kvinnor, barn och minoriteter. Finland betraktar
de mänskliga rättigheterna som odelbara och utgår därmed ifrån att de
medborgerliga och politiska rättigheterna hör ihop med de ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheterna. Finland valdes i maj 2006 in i FN:s nya Råd för
mänskliga rättigheter.
Våld mot kvinnor, människohandel, diskriminering av invandrare och etniska
minoriteter, rätten till rättvisa rättegångar och civil militärtjänstgöring är frågor
som dock tas upp i olika människorättsorganisationers årsrapporter om
Finland.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Finland har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner om mänskliga
rättigheter.
2
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt det fakultativa protokollet
om enskild klagorätt. Det fakultativa protokollet om avskaffande av
dödsstraffet har inte undertecknats – se dock nedan om
Europakonventionen.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967.
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC).
Två tillhörande protokoll återstår att ratificera. Finland undertecknade det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, till konventionen mot tortyr,
den 23 september 2003. I syfte att kunna ratificera protokollet arbetar Finland
med frågan om den nationella förebyggande mekanismen som anges i
protokollet. Vidare undertecknade Finland det tillhörande protokollet om
handel med barn, till konventionen om barnets rättigheter, den 7 september
2000, men har ännu inte ratificerat det. Den finska lagstiftningen är till största
del redan överensstämmande med protokollets bestämmelser, men nya
regleringar i den finska strafflagen om olagliga internationella adoptioner krävs.
Finland avser att ratificera protokollet snarast möjligt, enligt uppgift
förhoppningsvis under 2007.
Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar varje
konvention. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna
tidsramar om de lagstadgade, juridiska, administrativa och andra åtgärder
genom vilka regleringarna i ovannämnda konventioner verkställs. Under
hösten 2006 har Finland arbetat med en rapport om efterlevnaden av
konventionen mot tortyr. Därefter väntas nya rapporter om övriga
konventioner under åren 2007-2010.
Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till
FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna
inbjudan har Finland meddelat att det alltid kommer att acceptera förfrågningar
3
om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de senaste åren. Det
planeras för närvarande inte några besök under de närmast kommande åren.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Av statsmakten sanktionerade politiska mord, försvinnanden eller tortyr
förekommer inte i Finland.
Tortyr är definierat som ett brott i den finska grundlagen men de facto inte i
den finska strafflagen, vilket Amnesty International påpekat till regeringen.
Förhållandena i finska fängelser uppfyller internationella normer. Finland har
dock problem med överbefolkade fängelser, även om situationen långsamt
börjar bli bättre. De överbefolkade fängelserna försvårar ansträngningar för att
komma till rätta med narkotikaproblem bland intagna. En arbetsgrupp vid
justitieministeriet har under hösten lämnat ett betänkande om möjligheten att
lagbrytare oftare än tidigare skall kunna utföra samhällstjänst trots sitt
missbruksproblem. Cirka 400 fler personer än i dag skulle enligt arbetsgruppen
årligen kunna dömas till samhällstjänst i stället för till fängelse, om
rehabilitering av missbrukare skulle ingå som en del av straffet.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i Finland.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rätten till frihet och personlig säkerhet är i Finland överlag gott.
Kritik har dock framförts både av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och
av vissa enskilda organisationer mot Finland för den långa tid som krävs vid
vapenfri plikttjänstgöring. Vidare har Finland fått kritik för att vapenfri
plikttjänstgöring endast är möjlig i fredstid. Under 2006 beräknas ett tiotal
vapenvägrare dömas till fängelse för vägran att utföra vapenfri
plikttjänstgöring. Den finska regeringen har uppmärksammat kritiken och
tidigare uttryckt sin avsikt att försöka få till stånd en lagändring.
Arbetsministeriet tillsatte i september 2005 en arbetsgrupp för utredning av de
ändringar som en revidering av värnpliktslagen skulle komma att medföra i
lagstiftningen om civiltjänst. I arbetsgruppens uppdrag uteslöts dock frågorna
om tjänstgöringens längd. I oktober 2006 överlämnade arbetsgruppen ett
betänkande i form av ett lagförslag till Finlands arbetsminister. Arbetsgruppen
föreslår en ändring i civiltjänstens struktur. I framtiden ska den egentliga
4
tjänstgöringstiden vara 362 dygn. Därtill är civiltjänstplikten uppdelad så att en
repetitionsutbildning på högst 33 dygn motsvarande värnpliktens
repetitionsövningar berör de civiltjänstepliktiga. Civiltjänstens längd totalt
fortsätter därmed att vara 395 dygn. I den fortsatta beredningen av reformen
kommer en diskussion om förkortning av civiltjänsten att föras. Redan i dag
pågår en debatt i det finska samhället om civiltjänstens längd. Amnesty
International arbetar för reell förkortning av civiltjänstgöringen. Europarådet
talar för en normal värnpliktstjänstgöring om åtta månader och en
civiltjänstgöring om 13 månader.
Utöver ovanstående har Europadomstolen i ett par ärenden funnit att rätten till
skydd för privat- och familjeliv, som garanteras i artikel åtta i
Europakonventionen, har kränkts av Finland.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten i Finland är överlag god. Finlands grundlag garanterar likhet
inför lagen och rätten att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av
domstol eller annan behörig myndighet. Finsk lagstiftning innehåller också
garantier för rättvisa rättegångar och god förvaltning.
Domstolarnas oberoende garanteras i grundlagen. Möjlighet till fri rättshjälp
finns. Rättshjälp kan beviljas både i samband med rättegångar och i andra
ärenden. Ärendets art och betydelse påverkar rättshjälpens innehåll. Rättshjälp
kan beviljas personer vars ärende behandlas i finländska domstolar eller som
har hemvist i Finland.
Finland har också en justitiekansler med grundlagstryggad självständig och
oberoende ställning. Justitiekanslern övervakar att statsrådets och
myndigheternas verksamhet samt annan offentlig verksamhet är laglig.
Justitiekanslern utnämns av republikens president. Justitiekanslern gör
utredningar bland annat med anledning av medborgarnas klagomål till
justitiekanslern. En justitieombudsman, som riksdagen utser, övervakar
dessutom förvaltningsapparaten. Därutöver finns det ett antal oberoende
ombudsmannainstitutioner som övervakar att lagen iakttas på vissa
specialområden, bland andra konsumentombudsmannen och
jämställdhetsombudsmannen.
Extraordinära domstolar är uttryckligen förbjudna i konstitutionen.
I Finland är det möjligt att döma ut ett ungdomsstraff om den åtalade är
mellan 15 och 17 år. Ungdomsstraff kan utdömas om böter inte anses vara en
tillräcklig påföljd i det specifika fallet och om fängelse anses vara ett alltför
strängt straff. Ett ungdomsstraff varar mellan fyra månader och ett år och
5
består av övervakning, uppgifter och program som ska främja den sociala
handlingsförmågan samt orientering om arbetsliv och arbete.
Kriminalvårdsväsendet svarar för verkställigheten av dessa samhällspåföljder
som avtjänas i frihet. Lagen om ungdomsstraff trädde i kraft den 1 januari
2005.
Den kritik som har riktats mot Finland angående rättssäkerhet rör främst
längden på rättegångar i landet. Under 2006 har Europadomstolen för de
mänskliga rättigheterna i några avgöranden ansett att den nationella
rättsprocessen inte har genomförts inom skälig tid i enlighet med artikel sex i
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer generellt sett inte i Finland.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrandefriheten är garanterad i den finska grundlagen och respekteras. Finsk
press och media får anses oberoende i förhållande till makten, även om till
exempel marknaden för dagstidningar är relativt koncentrerad. Censur
förekommer inte.
I Finland råder religionsfrihet, och en luthersk och en ortodox statskyrka finns.
Föreningsfrihet råder. Frikyrkor har möjlighet att få vissa skatteförmåner vid
registrering hos myndigheterna. Den enda grupp som hittills nekats sådan
registrering är scientologerna på grund av att man inte inkom med de
ytterligare uppgifter som begärdes i samband med ansökan.
I samband med ett så kallat ASEM-möte i Helsingfors i september 2006, i
vilket stats- och regeringschefer från sammanlagt 38 länder i Europa och Asien
deltog, hölls en stor demonstration i protest mot mötet. Den så kallade Smash
Asem-demonstrationen ledde till kraftigt polisingripande. Justitieombudsmannen och Dataombudsmannen fick ta emot flera klagomål från
demonstranter i anslutning till sammandrabbningen. Polisen har å sin sida
framhållit att demonstrationen skulle ha fått fortgå innanför polisens
avspärrning, men att den måste avbrytas när våldsamheter bröt ut. De båda
ombudsmännen utreder för närvarande om några rättigheter har kränkts i
samband med händelsen.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Finland är en konstitutionell och parlamentarisk republik, vars politiska system
fungerar väl. President och riksdag är direktvalda, medan regeringen är
6
beroende av riksdagens stöd. Riksdagen innehar den huvudsakliga lagstiftande
makten, regeringen den huvudsakliga exekutiva makten. Presidenten är överbefälhavare, har ansvaret för relationerna till främmande makter och skall
stadfästa av riksdagen stiftade lagar, utnämna vissa högre tjänstemän med
mera.
En stor del av de beslut som berör invånarna i Finland fattas på kommunal
nivå, då Finland i stor utsträckning har kommunalt självstyre. Också Åland har
självstyre. Inom sitt hembygdsområde har samerna språklig och kulturell
autonomi, det vill säga, en förhållandevis vidsträckt självbestämmanderätt.
Rösträtten infinner sig vid fyllda 18 år för statliga val (riksdagsval, presidentval
och EU-val) och kommunala val. Varje röstberättigad som inte är omyndig är
också valbar. Personer som innehar militära tjänster, justitiekanslern i
statsrådet, riksdagens justitieombudsman, ledamöterna av högsta domstolen
och högsta förvaltningsdomstolen samt riksåklagaren kan dock inte vara
riksdagsledamöter.
Regeringen i Finland består av 18 medlemmar varav åtta är kvinnor. Av den
finska riksdagens totalt 200 ledamöter är 38 procent (76 personer) kvinnor, 62
procent (124 personer) män. Vid det senaste riksdagsvalet (2003) röstade 71,6
procent av de röstberättigade kvinnorna. Motsvarande siffra för de
röstberättigade männen var något lägre, 67,6 procent. Nästa riksdagsval äger
rum i mars 2007.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Finland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter. Dessa rättigheter garanteras i lagstiftning som också tillämpas i
praktiken. Organiserad eller av staten sanktionerad diskriminering förekommer
således inte i arbetslivet i Finland. Utredningar finns som tyder på att
invandrare och, i mindre utsträckning, kvinnor skulle ha det svårare på
arbetsmarknaden än andra.
Vad gäller arbetsförhållanden och löneläge får dessa anses vara goda även med
europeiska mått mätt. Till följd av en debatt om utländsk, främst estnisk eller
rysk, arbetskraft som framför allt inom byggbranschen uppges arbeta för
underleverantörer till löner som ligger under minimi- och kollektivavtalsnivåerna har nya lagar aktualiserats. Övervakningen av tillämpningen av de
finska minimiarbetsvillkoren för arbetstagare som utstationerats till Finland
från utlandet samt övervakningsmöjligheterna av sagda villkor har skärpts i och
med att lagen om utstationerade arbetstagare ändrades. Arbetarskyddslagen
7
innehåller bestämmelser om personkort för personer som arbetar på
gemensamma byggarbetsplatser. Av kortet ska framgå om den anställda är
arbetstagare i arbetsavtalsförhållande eller egenföretagare samt namnet på
arbetsgivaren. Båda ovannämnda lagar trädde i kraft i början av 2006.
Regeringen överlämnade dessutom i september 2006 en proposition till
riksdagen om en lag om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid
anlitande av utomstående arbetskraft. Lagen syftar till att främja lika
konkurrens mellan företag samt skapa förutsättningar för företag att försäkra
sig om att de företag genom vilka man anlitar hyrd arbetskraft eller med vilka
man ingår avtal om underleverantörsarbete för sin del fullgör sina lagstadgade
förpliktelser.
De finska fackliga strukturerna påminner om de svenska, och även om
meningsmotsättningar finns får samarbetsklimatet med arbetsgivarna generellt
sett anses vara gott.
Sysselsättningen i Finland ökar. Arbetslöshetstalet år 2005 var 8,4 procent.
Prognosen för 2006 angav 7,7 procent och för 2007 beräknas 7,4 procent vara
arbetslösa. Den stora utmaningen för Finland på sikt är en snabbt åldrande
befolkning som leder till brist på arbetskraft. Det finns redan tecken på
minskat arbetskraftsutbud i vissa regioner och inom vissa sektorer. I
regeringens budgetförslag för år 2007 fokuserar man på åtgärder för en
förbättring av matchningen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Situationen på hälsoområdet i Finland är generellt sett god. Befolkningens
hälsotillstånd har förbättrats, men det förekommer fortfarande skillnader
mellan befolkningsgrupperna. Utbudet och formerna av service samt kostnader
för hälsovård liknar Sveriges. Patientens ställning inom social- och hälsovården
har fastslagits i lag. Lagstiftningen kompletteras av vårdrekommendationer
med vilka man syftar till att säkerställa såväl en ändamålsenlig vård som tillgång
till vård inom rimlig tid. Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder
diskriminering på grund av bland annat hälsotillstånd. Ungefär tio procent av
statens totala budget för 2006 är avsatt för den sociala sektorn samt
hälsosektorn.
I Finland förs en debatt på såväl regerings- som medborgarnivå om alkoholens
påverkan på medborgarnas hälsa och möjliga åtgärder på området. Den finska
regeringen har också uppmärksammat att antalet hiv-infektioner har ökat i
Finland.
8
12. Rätten till utbildning
I Finland har alla invånare enligt grundlagen rätt att få avgiftsfri grundläggande
utbildning. Grundutbildningen är obligatorisk, och de flesta fortsätter på
gymnasienivå. Finland har också en relativt hög andel av studenter som
fortsätter på högskole- eller universitetsnivå. Det finska utbildningssystemet är
av god kvalitet. Det finns ett utvecklat studiemedelssystem med möjlighet till
studielån. Under 2006 avsattes 16,2 procent av statens totala budget för
sektorn utbildning och kultur.
Den finska regeringen har understött publikationer och projekt av oberoende
organisationer för mänskliga rättigheter i Finland i syfte att öka kännedomen
om de mänskliga rättigheterna. Ett exempel på detta är en webbplats med
material om mänskliga rättigheter med skolor och läroanstalter som målgrupp.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard måste överlag anses
tillgodosedd i Finland.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Systematisk diskriminering av kvinnor kan inte anses förekomma i Finland.
Landets president är kvinna, liksom åtta av 18 ministrar och 76 av 200
riksdagsledamöter (38 procent). Jämställdheten har en stark ställning i finsk
lagstiftning. Det har dock konstaterats att den genomsnittliga lönen för
kvinnor är markant lägre än den för män, och färre kvinnor än män innehar
chefspositioner (i synnerhet inom det privata näringslivet). Det pågår en debatt
i Finland om andelen kvinnor i ledande positioner.
Problem med våld mot kvinnor, främst i hemmet, är inte sällan
förekommande. Regeringen har vidtagit åtgärder mot våld mot kvinnor och det
finns för närvarande ett flertal olika program och projekt i Finland som syftar
till att motverka våld mot kvinnor. Flera människorättsorganisationer har dock
pekat på att dessa åtgärder inte är tillräckliga och konstaterar bland annat att
nationell samordning saknas. Amnesty International (AI) rekommenderar
regeringen att omedelbart skapa ett nationellt tväradministrativt
handlingsprogram för att få slut på våldet mot kvinnor. Istället för
överlappande projekt, program och initiativ måste det skapas ett permanent
statligt organ med uppgiften att tillsammans med olika ministerier koordinera,
planera och genomföra åtgärder föra att förhindra våld mot kvinnor samt
9
hantera följderna. AI anser vidare att det på såväl stats-, som läns- och
kommunnivå måste reserveras tillräckliga resurser i statens budget för detta
arbete.
I Finland finns ingen särskild straffbestämmelse om våld mot närstående. De
allmänna bestämmelserna om misshandel i strafflagen tillämpas också på
misshandel som riktar sig mot närstående. Enligt strafflagen lyder misshandel
under allmänt åtal. De enda undantagen är lindrig misshandel som riktat sig
mot en person som fyllt 15 år och vållande av personskada. Man försöker
hindra våld mot närstående genom lagen om besöksförbud. Lagen har
dessutom ändrats från och med den 1 januari 2005 så att besöksförbud kan
meddelas också då den som skall skyddas och den som meddelas besöksförbud
bor i samma bostad. Den som meddelats besöksförbud förordnas då avlägsna
sig från den gemensamma bostaden.
Uppskattningar gör gällande att det finns omkring 5 000 prostituerade i
Finland varav en mycket stor andel bedöms komma från utlandet, främst från
Ryssland och Estland. Prostitution är inte kriminaliserat i Finland. Efter en
intensiv debatt i Finland godkände den finska riksdagen i juni 2006 däremot ett
förslag om kriminalisering av köp av sexuella tjänster. Den nya lagen trädde i
kraft den 1 oktober 2006. Lagen innebär inte ett totalförbud mot köp av
sexuella tjänster utan enbart kriminalisering i de fall då det rör sig om köp i
anslutning till människohandel eller koppleri. Även försök att köpa sexuella
tjänster under nämnda omständigheter är straffbart. Med sexuella tjänster avses
"…att ha samlag eller att företa en därmed jämförlig sexuell handling". Den
finska regeringen lade ursprungligen fram ett förslag till straffbestämmelse
enligt vilket alla sexköp skulle kriminaliseras, snarlik den svenska. Under
behandlingen i riksdagen visade det sig emellertid att det inte skulle gå att
genomdriva ett totalförbud och till slut accepterade regeringen att endast göra
förbudet partiellt. Den ändring av strafflagen som slutligen antogs var en
kompromisslösning.
Den 1 augusti 2004 intogs särskilda bestämmelser om människohandel och
grov människohandel i Finlands strafflag. Samtidigt föreskrevs om nya grova
gärningsformer för koppleri, spridning av barnpornografi och ordnande av
olaglig inresa. Det blev dessutom straffbart att marknadsföra sexuella tjänster.
Ändringarna syftade till att förbättra möjligheterna att bekämpa
människohandel, koppleri och prostitution. Delvis byggde ändringarna också
på internationella överenskommelser som Finland hade undertecknat. Den
finska lagen som förbjuder människohandel prövades för första gången i
praktiken sommaren 2006. Åtta personer, sju män och en kvinna, åtalades och
fälldes i tingsrätten för grov människohandel och för grovt koppleri.
10
I och med lagarna om ändring av utlänningslagen och lagen om
utlänningsregistret som trädde i kraft i juli 2006 finns ett särskilt
uppehållstillstånd som beviljas offer för människohandel för att effektivisera
bekämpningen av människohandel. Avsikten är också att lättare kunna gripa
gärningsmännen. Ambitionen med lagändringen är att hjälpa offren att bli fria
från det grepp som gärningsmännen har om dem och hindra offren från att
utsättas för människohandel på nytt. Kritik har dock framförts mot att
uppehållstillståndet förutsätter samarbete från offrets sida. Enligt
människorättsorganisationer borde utgångspunkten vara att först skydda offret,
därefter föra samtal om samarbete. Regeringen förbereder ett ändringsförslag i
denna riktning.
Vidare har Finland sedan augusti 2005 ett nationellt handlingsprogram för
bekämpning av människohandel. I programmet presenteras för första gången
heltäckande åtgärder för människohandel i Finland. Handlingsprogrammet är
utarbetat de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt, med fokus på stöd och
skydd för offren samt flera förebyggande åtgärder. Till exempel har
information om människohandel delats ut på flygplatser och hamnar för att
uppmärksamma problemet och göra människor medvetna om det.
Finland har utpekats som ett transitland för människohandel av bland andra
människorättsorganisationer och USA. FN menar att Finland snarare är ett
mottagarland. Handeln med kvinnor anses i stor utsträckning vara organiserad
av kriminella ligor. Offren uppges ha sitt ursprung främst i Ryssland och de
baltiska staterna. Regelrätt slavhandel bedöms inte förekomma, men en icke
oväsentlig del av kvinnorna torde ha lurats till Finland under falska
förespeglingar.
I Finland finns ingen lagstiftning där könsstympning tas upp eller
förbjuds. Behovet av lagstiftning har diskuterats, men det har åtminstone tills
vidare ansetts att i fall av könsstympning kan tillämpa strafflagen och dessutom
barnskyddslagen i fall det är fråga om barn.
15. Barnets rättigheter
Den finska lagstiftningen följer principerna i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Barnets intressen har länge haft en central plats i den nationella
lagstiftningen. Barnets ställning som jämbördig individ är klart uttalad i
grundlagen.
Lagen om barnombudsmannen trädde i kraft den 1 september 2005.
Ombudsmannen inledde sin verksamhet samma dag och har till uppgift att
tillvarata barns rättigheter i samarbete med andra myndigheter, organisationer
11
och aktörer inom sitt verksamhetsområde. Grunden för barnombudsmannens
tjänst är FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen kan ta
initiativ i frågor som gäller barn och unga till exempel genom
rekommendationer, anvisningar och råd.
Enligt undersökningar är våld riktat mot barn den vanligaste formen av
familjevåld i Finland. Kroppslig aga av barn förbjöds dock i Finland 1979.
UNICEF uppskattar att 61 000 finländska barn utsätts för våld varje år. Det är
ett barn på tjugo. Regeringen har lämnat förslag på en ny barnskyddslag med
syfte att garantera att barnets rättigheter beaktas vid genomförandet av
barnskyddet. Man vill säkerställa de stödåtgärder och tjänster som barnet och
familjen behöver, främja samarbetet mellan myndigheterna samt göra det
möjligt att ingripa i problem i ett tidigare skede. Avsikten är dessutom att
förbättra rättsskyddet för barnet och föräldrarna i synnerhet vid beslutsfattande
som ansluter sig till barnskyddet. Den reviderade lagen avses träda i kraft den 1
januari 2008.
Barnarbete kan inte anses förekomma i Finland. Det finns heller inga rapporter
om att gatubarn förekommer. Vad gäller sexuellt utnyttjande av barn har inga
stora skandaler uppdagats under de senaste åren, men huruvida detta tyder på
mörkertal eller att problemet är begränsat är svårt att säga. En del av de
utländska prostituerade omtalade ovan kan misstänkas vara minderåriga.
Innehav av och spridning av barnpornografiskt material är straffbart i Finland,
liksom sexuellt utnyttjande av barn och olika former av sexuella brott mot barn
begångna utomlands (så kallad sexturism).
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland
annat etniskt eller nationellt ursprung, språk och religion.
Samerna är Finlands enda ursprungsfolk. Finland har ibland varit föremål för
viss kritik ifråga om samernas rätt till mark och vatten som de traditionellt
utnyttjat, och Europarådet har exempelvis utfärdat rekommendationer i syfte
att stärka det samiska språkets ställning i utbildningssektorn och media.
I juridiska och administrativa sammanhang kan ibland såväl samiska som
svenska vara svåra att använda sig av, trots att individen har rätt att
kommunicera på nämnda språk med myndigheterna. En ny språklag antogs för
några år sedan för att råda bot på problemen. Den finska regeringens
utvärdering av tillämpningen av språklagen som presenterades i mars 2006
visar att myndigheternas kunskaper om språklagstiftningen och dess betydelse
har ökat under de två år som språklagen varit i kraft. Medborgarnas språkliga
12
rättigheter tillgodoses i myndigheternas informationsverksamhet och
kundservice i viss mån bättre än under den gamla språklagen. De språkliga
rättigheterna i fråga om nationalspråken blir dock inte till alla delar
tillgodosedda på det sätt som lagstiftningen förutsätter.
Ifråga om invandrare, framför allt utomeuropeiska, kvarstår en del fördomar
hos enskilda. I praktiken torde diskriminerande behandling förekomma i
samband med krogbesök och hyra av bostad. Minoritetsombudsmannen i
Finland bedömer att romernas situation i landet är svår. Ett av de mer centrala
problemen är enligt ombudsmannen att romerna ofta nekas tillgång till service
av olika slag i samhället, bland annat bostadsmöjligheter. Våldsdåd med
rasistiska inslag har förekommit i Finland. I vissa fall anmäls aldrig dessa då
polisen av många invandrare, enligt vissa människorättsorganisationer, inte
upplevs vara neutral.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland
annat sexuell läggning. Situationen ifråga om diskriminering på grund av
sexuell läggning torde vara jämförbar med den i Sverige.
Finland har en lag om registrerat partnerskap som inför antagandet var
kontroversiell men sedan dess inte skapat någon större debatt. Lagen innehåller
inga föreskrifter om rätt till adoption för homosexuella. Däremot har riksdagen
under oktober 2006 godkänt innehållet i lagen om assisterad befruktning.
Enligt lagen får lesbiska par och ensamstående kvinnor rätt till fertilitetsvård
också framöver. Riksdagens lagutskott förordade tidigare att fertilitetsvård ska
vara tillåtet bara för heterosexuella par. Lagen väntas träda i kraft sommaren
2007.
18. Flyktingars rättigheter
Utlänningslagen i Finland syftar till att genomföra och främja god förvaltning
och rättssäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja
reglerad invandring med respekt för de mänskliga rättigheterna samt med
beaktande av de internationella konventioner på området som Finland tillträtt.
Finland har reviderat sin utlänningslag och bland annat inkluderat föreskrifter
om mycket korta handläggningstider för asylansökningar och
överklagandefrister i vissa fall. I dessa fall kan även verkställighet av av/utvisning ske trots att överklagande ingivits om inte nya fakta presenterats i
samband med överklagandet. Syftet med denna lag är att förkorta
handläggningstiden för uppenbart ogrundade asylansökningar samt att skapa
utrymme för kortare handläggningstid också för ärenden som kräver mer
omfattande utredningar. Lagen har kritiserats för att äventyra rättssäkerheten
13
för de asylsökande. Kritik har också riktats mot utlänningsverket för att det
inte delger den sökande skyddspolisens utlåtande i samband med utredning om
uppehållstillstånd. Den sökande har därmed inte någon möjlighet att bestrida
uppgifterna. Förvaltningsdomstolen har i ett fall under sommaren 2006 sagt att
utlänningsverkets agerande strider mot lagstiftningen. En prejudicerande dom
från högsta förvaltningsdomstolen väntas i närtid.
19. Funktionshindrades rättigheter
Situationen för funktionshindrade i Finland kan jämföras med den i Sverige.
Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bl.a.
funktionshinder. Den finska regeringen överlämnade under våren 2006 en
redogörelse om politiken avseende funktionshindrade till riksdagen.
Redogörelsen var den första som gjorts om den finska politiken avseende
funktionshindrade. Regeringen tar i redogörelsen upp målen för politiken och
ger förslag till hur den kan utvecklas och reformeras.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Finland,
och en dialog förs mellan frivilligorganisationerna och regeringen.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Varken FN, OSSE eller Europarådet har några särskilda insatser för mänskliga
rättigheter i Finland. Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som
övervakar de centrala konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Finland
rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar om de
lagstadgade, juridiska, administrativa och andra åtgärder genom vilka
regleringarna i ovannämnda konventioner verkställs. Under hösten 2006 har
Finland arbetat med en rapport om efterlevnaden av konventionen mot tortyr.
Därefter väntas nya rapporter om övriga konventioner under åren 2007-2010.
Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till
FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna
inbjudan har Finland meddelat att man alltid kommer att acceptera
förfrågningar om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de
senaste åren. Det planeras för närvarande inte några besök under de närmast
kommande åren.
