Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Finland 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget beträffande de mänskliga rättigheterna i Finland är gott. De mänskliga
rättigheterna garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken.
Människorätten utgör en av de centrala sektorerna inom Finlands politik.
Landets regering har förbundit sig att konsekvent betona de mänskliga rättigheterna där så är relevant inom samtliga sektorer av politiken. Regeringen har
som mål att ägna särskild uppmärksamhet åt de grupper vars rättigheter tillgodoses allra minst – såsom kvinnor, barn och minoritetsgrupper. Finland
betraktar de mänskliga rättigheterna som odelbara och utgår därmed ifrån att
de medborgerliga och politiska rättigheterna hör ihop med de ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna. Mänskliga rättigheter är ett av de prioriterade områdena i Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Finland valdes i maj 2006
in i FN:s nya Råd för mänskliga rättigheter.
Våld mot kvinnor, människohandel, diskriminering av invandrare och etniska
minoriteter, rätten till rättvisa rättegångar och civil militärtjänstgöring är frågor
som dock tas upp i olika människorättsorganisationers årsrapporter om Finland.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Finland har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner om mänskliga
rättigheter.
2
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och om avskaffande av dödsstraffet
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Två tillhörande protokoll återstår att ratificera. Finland undertecknade det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, till konventionen mot tortyr,
den 23 september 2003. I syfte att kunna ratificera protokollet arbetar Finland
med frågan om den nationella förebyggande mekanismen som anges i protokollet. Vidare undertecknade Finland det tillhörande protokollet om handel
med barn, till konventionen om barnets rättigheter, den 7 september 2000. Det
har man ännu inte ratificerat. Den finska lagstiftningen är till största del redan
överensstämmande med protokollets bestämmelser, men nya regleringar i den
finska strafflagen om olagliga internationella adoptioner krävs. Finland avser
att ratificera protokollen snarast möjligt, enligt uppgift under första halvåret
2008.
Två nya FN-konventioner öppnades för undertecknande under 2007 – Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, Convention on the
Rights of Persons with Disabilities, och Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances. Finland
har undertecknat båda dessa. Ratificeringsåtgärderna har inletts, och man beräknar kunna slutföra dem inom en tidsperiod av 2–4 år.
Finland har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar varje konvention. Finland rapporterar till kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar om de lagstadgade, juridiska, administrativa och andra åtgärder genom
vilka regleringarna i ovannämnda konventioner verkställs. Under 2007 har
Finland rapporterat om efterlevnaden av konventionerna om avskaffande av
3
rasdiskriminering samt om diskriminering mot kvinnor. Därefter väntas nya
rapporter om övriga konventioner under åren 2008-2010.
Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till
FN:s specialrapportörer och representanter att besöka landet. I och med denna
inbjudan har Finland meddelat att det alltid kommer att acceptera förfrågningar
om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de senaste åren. Det
planeras för närvarande inte några besök under de närmast kommande åren.
Finland har också ratificerat den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Av statsmakten sanktionerade politiska mord, försvinnanden eller tortyr
förekommer inte i Finland.
Tortyr är definierat som ett brott i den finska grundlagen, men de facto inte i
den finska strafflagen – vilket FN och Amnesty International påpekat för
regeringen. En arbetsgrupp vid justitieministeriet har fått till uppgift att före
utgången av 2007 lägga fram ett förslag till särskilda straffbestämmelser om
tortyr.
Förhållandena i finska fängelser uppfyller internationella normer. Finland har
dock problem med överbefolkade fängelser av låg standard, även om situationen långsamt börjar bli bättre. De överbefolkade fängelserna försvårar ansträngningar för att komma till rätta med narkotikaproblem bland intagna.
Justitieministeriet avser före årets slut överlämna ett lagförslag till riksdagen om
möjligheten att lagbrytare oftare än tidigare skall kunna utföra samhällstjänst
trots sitt missbruksproblem. Cirka 400 fler personer än i dag skulle enligt
arbetsgruppen som utarbetat förslaget årligen kunna dömas till samhällstjänst i
stället för till fängelse, om rehabilitering av missbrukare skulle ingå som en del
av straffet.
FN har också i sin rapportering uppmärksammat romernas situation i finska
fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i Finland.
4
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rätten till frihet och personlig säkerhet är i Finland överlag tillämpade.
Kritik har dock framförts både av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och
av vissa enskilda organisationer mot Finland för den långa tid som krävs vid
vapenfri plikttjänstgöring. Vidare har Finland fått kritik för att vapenfri plikttjänstgöring endast är möjlig i fredstid. Enligt uppgift är 40-50 personer årligen
totalvägrare och föremål för rättslig prövning. I november 2007 satt sammanlagt 15 personer i fängelse för vapenvägran. Den finska regeringen har uppmärksammat kritiken. Enligt ett förslag till ny värnpliktslag föreslås den vapenfria tjänstgöringstiden ändras från dagens 330 dagar till 270–362 dagar, beroende på uppgift. För att beviljas vapenfri tjänst – i fredstid – ska det räcka med
en försäkran om samvetsskäl, tidigare krävdes ”allvarliga skäl grundade på
religiös eller etisk övertygelse”. Regeringen har också lämnat förslag till ny
civiltjänstlag. I framtiden ska den egentliga tjänstgöringstiden vara 362 dygn,
vilket är en minskning med 33 dygn jämfört med dagens situation. Ansvarig
minister sade då det nya lagförslaget presenterades att det är viktigt att civiltjänstgöring inte har straffkaraktär.
Utöver ovanstående har Europadomstolen i ett par ärenden funnit att rätten till
skydd för privat- och familjeliv, som garanteras i artikel åtta i Europakonventionen, har kränkts av Finland.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten i Finland är överlag god. Finlands grundlag garanterar likhet
inför lagen och rätten att utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av
domstol eller annan behörig myndighet. Finsk lagstiftning innehåller också
garantier för rättvisa rättegångar och god förvaltning.
Domstolarnas oberoende garanteras i grundlagen. Möjlighet till fri rättshjälp
finns. Rättshjälp kan beviljas både i samband med rättegångar och i andra
ärenden. Ärendets art och betydelse påverkar rättshjälpens innehåll. Rättshjälp
kan beviljas personer vars ärende behandlas i finländska domstolar eller som
har hemvist i Finland.
Finland har också en justitiekansler med grundlagstryggad självständig och
oberoende ställning. Justitiekanslern övervakar att statsrådets och myndigheternas verksamhet, samt annan offentlig verksamhet är laglig. Justitiekanslern
utnämns av republikens president. Justitiekanslern gör utredningar bland annat
med anledning av medborgarnas klagomål till justitiekanslern. En justitieombudsman, som riksdagen utser, övervakar dessutom förvaltningsapparaten.
Därutöver finns det ett antal oberoende ombudsmannainstitutioner som
5
övervakar att lagen iakttas på vissa specialområden, bland andra konsumentombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen.
Extraordinära domstolar är uttryckligen förbjudna i konstitutionen.
I Finland är det möjligt att döma ut ett ungdomsstraff om den åtalade är mellan 15 och 17 år. Ungdomsstraff kan utdömas om böter inte anses vara en tillräcklig påföljd i det specifika fallet och om fängelse anses vara ett alltför strängt
straff. Ett ungdomsstraff varar mellan fyra månader och ett år och består av
övervakning, uppgifter och program som ska främja den sociala handlingsförmågan samt orientering om arbetsliv och arbete. Kriminalvårdsväsendet svarar
för verkställigheten av dessa samhällspåföljder som avtjänas i frihet. Lagen om
ungdomsstraff trädde i kraft den 1 januari 2005.
Den kritik som har riktats mot Finland angående rättssäkerhet rör främst
längden på rättegångar i landet. Under 2007 har Europadomstolen för de
mänskliga rättigheterna i några avgöranden ansett att den nationella rättsprocessen inte har genomförts inom skälig tid eller i annat avseende ej genomförts i enlighet med artikel sex i Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna.
Nya straffbestämmelser kommer att införas i finska strafflagen om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten för att lagstiftningen bättre ska motsvara de definitioner som ingår i Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen. Därmed får Finland bättre möjlighet att självständigt behandla de
synnerligen allvarliga brott som avses i Romstadgan.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer generellt sett inte i Finland.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrandefriheten är garanterad i den finska grundlagen och respekteras. Finsk
press och media får anses oberoende i förhållande till makten, även om till
exempel marknaden för dagstidningar är relativt koncentrerad. Censur förekommer inte.
I Finland råder religionsfrihet – en luthersk och en ortodox statskyrka finns.
Föreningsfrihet råder. Frikyrkor har möjlighet att få vissa skatteförmåner vid
registrering hos myndigheterna. Den enda grupp som hittills nekats sådan registrering är scientologerna, på grund av att man inte inkom med de ytterligare
uppgifter som begärdes i samband med ansökan.
6
I samband med ett så kallat ASEM-möte (Asia Europe Meeting) i Helsingfors i
september 2006, i vilket stats- och regeringschefer från sammanlagt 38 länder i
Europa och Asien deltog, hölls en stor demonstration i protest mot mötet.
Den så kallade Smash ASEM-demonstrationen ledde till kraftigt polisingripande. Justitieombudsmannen fick ta emot över 60 klagomål från demonstranter i
anslutning till sammandrabbningen. Polisen har å sin sida framhållit att demonstrationen skulle ha fått fortgå innanför polisens avspärrning, men att den måste avbrytas när våldsamheter bröt ut. JO, som kom med sitt yttrande i november 2007, ansåg det lagligt att polisen avbröt demonstrationen – men menade
att en del gripande var lagstridiga och att vissa av de gripna utsatts för kränkande behandling. JO kräver också att poliser som deltar i insatser av denna typ
måste kunna identifieras.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Finland är en konstitutionell och parlamentarisk republik, vars politiska system
fungerar väl. President och riksdag är direktvalda, medan regeringen är beroende av riksdagens stöd. Riksdagen innehar den huvudsakliga lagstiftande
makten, regeringen den huvudsakliga exekutiva makten. Presidenten är (vilket
fastslås i grundlagen) överbefälhavare, har ansvaret för relationerna till främmande makter och ska stadfästa av riksdagen stiftade lagar, utnämna vissa högre tjänstemän med mera.
En stor del av de beslut som berör invånarna i Finland fattas på kommunal
nivå, då Finland i stor utsträckning har kommunalt självstyre. Också Åland har
självstyre. Inom sitt hembygdsområde har samerna språklig och kulturell
autonomi, det vill säga en förhållandevis vidsträckt självbestämmanderätt.
Rösträtten infinner sig vid fyllda 18 år för statliga val (riksdagsval, presidentval
och EU-val) och kommunala val. Varje röstberättigad som inte är omyndig är
också valbar. Personer som innehar militära tjänster, justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman, ledamöterna av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen samt riksåklagaren kan dock inte vara riksdagsledamöter.
Regeringen i Finland består av 20 medlemmar, varav elva är kvinnor. Av den
finska riksdagens totalt 200 ledamöter är 42 procent (84 personer) kvinnor, 58
procent (116 personer) män. Av de totalt 2004 kandidaterna var 799 (39,9 procent) kvinnor. Vid det senaste riksdagsvalet (2007) röstade 69,9 procent av de
röstberättigade kvinnorna. Motsvarande siffra för de röstberättigade männen
var något lägre, 65,8 procent. Nästa riksdagsval äger rum i mars 2011.
7
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Finland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter garanteras i lagstiftning som också tillämpas i praktiken. Organiserad eller av staten sanktionerad diskriminering förekommer således inte i arbetslivet i Finland. Utredningar finns som tyder på att invandrare
och, i mindre utsträckning, kvinnor skulle ha det svårare på arbetsmarknaden
än andra.
Vad gäller arbetsförhållanden och löneläge får dessa anses vara goda även med
europeiska mått mätt. De finska fackliga strukturerna påminner om de svenska,
och även om meningsmotsättningar finns får samarbetsklimatet med arbetsgivarna generellt sett anses vara gott.
Sysselsättningen i Finland ökar. Arbetslöshetstalet år 2006 var 7,7 procent. Den
senaste prognosen för 2007 angav 6,7 procent och för 2008 beräknas 6,3 procent vara arbetslösa. Den stora utmaningen för Finland på sikt är en snabbt
åldrande befolkning som leder till brist på arbetskraft. Det finns redan tecken
på minskat arbetskraftsutbud i vissa regioner och inom vissa sektorer. I regeringens budgetförslag för år 2007 fokuserade man på åtgärder för att förbättra
matchningen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft. Regeringen har
också en uttalad ambition att underlätta och öka arbetskraftsinvandringen.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Situationen på hälsoområdet i Finland är generellt sett god. Befolkningens hälsotillstånd har förbättrats, men det förekommer fortfarande skillnader mellan
befolkningsgrupperna. Utbudet och formerna av service, samt kostnader för
hälsovård, liknar Sveriges. Patientens ställning inom social- och hälsovården
har fastslagits i lag. Lagstiftningen kompletteras av vårdrekommendationer
med vilka man syftar till att säkerställa såväl en ändamålsenlig vård som tillgång
till vård inom rimlig tid. Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat hälsotillstånd. Ungefär 40 procent av statens
totala budget är avsatt för den sociala sektorn samt hälsosektorn (inklusive lagstadgade pensioner).
I Finland förs en debatt på såväl regerings- som medborgarnivå om alkoholens
påverkan på medborgarnas hälsa och möjliga åtgärder på området. Målet med
regeringens nya politiska program för hälsofrämjande – Hälsa i all politik – är
att genom förebyggande åtgärder förbättra befolkningens hälsotillstånd och
minska hälsoskillnader.
8
12. Rätten till utbildning
I Finland har alla invånare enligt grundlagen rätt att få avgiftsfri grundläggande
utbildning. Grundutbildningen är obligatorisk och de flesta fortsätter på gymnasienivå. Finland har också en relativt hög andel studenter som fortsätter på
högskole- eller universitetsnivå. Det finska utbildningssystemet är av god kvalitet och placerar sig högt i internationella jämförelser. Det finns ett utvecklat
studiemedelssystem med möjlighet till studielån. Cirka 14 procent av statens
totala budget avsätts för sektorn utbildning och kultur.
Den finska regeringen har gett stöd åt publikationer och projekt av oberoende
organisationer för mänskliga rättigheter i Finland, i syfte att öka kännedomen
om de mänskliga rättigheterna. Ett exempel på detta är en webbplats med material om mänskliga rättigheter med skolor och läroanstalter som målgrupp.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard måste överlag anses tillgodosedd i Finland.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Systematisk diskriminering av kvinnor kan inte anses förekomma i Finland.
Landets president är kvinna, liksom elva av 20 ministrar och 84 av 200
riksdagsledamöter (42 procent). Jämställdheten har en stark ställning i finsk
lagstiftning. Det har dock konstaterats att den genomsnittliga lönen för kvinnor är lägre än den för män, och färre kvinnor än män innehar chefspositioner
(i synnerhet inom det privata näringslivet). Det pågår en debatt i Finland om
andelen kvinnor i ledande positioner. Regeringen har under hösten i samarbete
med arbetsmarknadens parter genomfört en kampanj för att främja kvinnors
karriärutveckling.
Problem med våld mot kvinnor, främst i hemmet, är inte sällan förekommande. Regeringen har vidtagit åtgärder mot våld mot kvinnor och det finns för
närvarande ett flertal olika program och projekt i Finland som syftar till att
motverka våld mot kvinnor. Flera människorättsorganisationer har dock pekat
på att dessa åtgärder inte är tillräckliga och konstaterar bland annat att nationell
samordning saknas. Amnesty International (AI) rekommenderar regeringen att
omedelbart skapa ett nationellt tväradministrativt handlingsprogram för att få
slut på våldet mot kvinnor. Istället för överlappande projekt, program och
initiativ måste det skapas ett permanent statligt organ med uppgiften att till-
9
sammans med olika ministerier koordinera, planera och genomföra åtgärder
föra att förhindra våld mot kvinnor samt hantera följderna. AI anser vidare att
det på såväl stats-, som läns- och kommunnivå måste reserveras tillräckliga
resurser i statens budget för detta arbete.
I Finland finns ingen särskild straffbestämmelse om våld mot närstående. De
allmänna bestämmelserna om misshandel i strafflagen tillämpas också på
misshandel som riktar sig mot närstående. Enligt strafflagen lyder misshandel
under allmänt åtal. De enda undantagen är lindrig misshandel som riktat sig
mot en person som fyllt 15 år och vållande av personskada. Man försöker
hindra våld mot närstående genom lagen om besöksförbud. Lagen har dessutom ändrats från och med den 1 januari 2005 så att besöksförbud kan meddelas också då den som skall skyddas och den som meddelas besöksförbud bor
i samma bostad. Den som meddelats besöksförbud förordnas då avlägsna sig
från den gemensamma bostaden.
Uppskattningar gör gällande att det finns omkring 5 000 prostituerade i Finland, varav en mycket stor andel bedöms komma från utlandet och då främst
från Ryssland och Estland. Prostitution är inte kriminaliserat i Finland. Efter
en intensiv debatt i Finland godkände den finska riksdagen i juni 2006 däremot
ett förslag om kriminalisering av köp av sexuella tjänster. Den nya lagen trädde
i kraft den 1 oktober 2006. Lagen innebär inte ett totalförbud mot köp av
sexuella tjänster utan enbart kriminalisering i de fall då det rör sig om köp i
anslutning till människohandel eller koppleri. Även försök att köpa sexuella
tjänster under nämnda omständigheter är straffbart. Lagen har kritiserats för
att vara tandlös.
Den 1 augusti 2004 intogs särskilda bestämmelser om människohandel och
grov människohandel i Finlands strafflag. Samtidigt föreskrevs om nya grova
gärningsformer för koppleri, spridning av barnpornografi och ordnande av
olaglig inresa. Det blev dessutom straffbart att marknadsföra sexuella tjänster.
Ändringarna syftade till att förbättra möjligheterna att bekämpa människohandel, koppleri och prostitution. Delvis byggde ändringarna också på internationella överenskommelser som Finland hade undertecknat. Den finska lagen som
förbjuder människohandel prövades för första gången i praktiken sommaren
2006. Åtta personer, sju män och en kvinna, åtalades och fälldes i tingsrätten
för grov människohandel och för grovt koppleri.
I och med lagarna om ändring av utlänningslagen och lagen om utlänningsregistret som trädde i kraft i juli 2006 finns ett särskilt uppehållstillstånd som beviljas offer för människohandel för att effektivisera bekämpningen av människohandel. Avsikten är också att lättare kunna gripa gärningsmännen.
Ambitionen med lagändringen är att hjälpa offren att bli fria från det grepp
som gärningsmännen har om dem och hindra offren från att utsättas för
10
människohandel på nytt. Kritik har dock framförts mot att uppehållstillståndet
förutsätter samarbete från offrets sida. Bara då ett offer befinner sig i en särskilt utsatt ställning kan uppehållstillstånd beviljas utan att villkoren om samarbete är uppfyllt. Enligt människorättsorganisationer borde utgångspunkten vara
att först skydda offret, därefter föra samtal om samarbete.
Vidare har Finland sedan augusti 2005 ett nationellt handlingsprogram för
bekämpning av människohandel. I programmet presenteras för första gången
heltäckande åtgärder för människohandel i Finland. Handlingsprogrammet är
utarbetat de mänskliga rättigheterna som utgångspunkt, med fokus på stöd och
skydd för offren samt flera förebyggande åtgärder. Till exempel har information om människohandel delats ut på flygplatser och hamnar för att uppmärksamma problemet och göra människor medvetna om det.
Finland har utpekats som ett transitland för människohandel av bland andra
människorättsorganisationer och USA. FN menar att Finland snarare är ett
mottagarland. Handeln med kvinnor anses i stor utsträckning vara organiserad
av kriminella ligor. Offren uppges ha sitt ursprung främst i Ryssland och de
baltiska staterna. Regelrätt slavhandel bedöms inte förekomma, men en icke
oväsentlig del av kvinnorna har sannolikt lurats till Finland under falska förespeglingar.
I Finland finns ingen lagstiftning där könsstympning tas upp eller förbjuds.
Behovet av lagstiftning har diskuterats, men det har åtminstone tills vidare
ansetts att i fall av könsstympning kan tillämpa strafflagen och dessutom
barnskyddslagen i fall det är fråga om barn.
15. Barnets rättigheter
Den finska lagstiftningen följer principerna i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Barnets intressen har länge haft en central plats i den nationella
lagstiftningen. Barnets ställning som jämbördig individ är klart uttalad i
grundlagen.
Lagen om barnombudsmannen trädde i kraft 1 september 2005. Ombudsmannen inledde sin verksamhet samma dag och har till uppgift att tillvarata barns
rättigheter i samarbete med andra myndigheter, organisationer och aktörer inom sitt verksamhetsområde. Grunden för barnombudsmannens tjänst är FN:s
konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen kan ta initiativ i frågor
som gäller barn och unga till exempel genom rekommendationer, anvisningar
och råd.
Enligt undersökningar är våld riktat mot barn den vanligaste formen av
familjevåld i Finland. Kroppslig aga av barn förbjöds dock i Finland 1979.
11
En ny barnskyddslag, med syfte att garantera att barnets rättigheter beaktas vid
genomförandet av barnskyddet, träder i kraft i januari 2008. Man vill säkerställa
de stödåtgärder och tjänster som barnet och familjen behöver, främja samarbetet mellan myndigheterna samt göra det möjligt att ingripa i problem i ett
tidigare skede. Avsikten är dessutom att förbättra rättsskyddet för barnet och
föräldrarna i synnerhet vid beslutsfattande som ansluter sig till barnskyddet.
Barnarbete kan inte anses förekomma i Finland. Det finns heller inga rapporter
om att gatubarn förekommer. Vad gäller sexuellt utnyttjande av barn har inga
stora skandaler uppdagats under de senaste åren, men huruvida detta tyder på
mörkertal eller att problemet är begränsat är svårt att säga. En del av de utländska prostituerade omtalade ovan kan misstänkas vara minderåriga. Innehav av
och spridning av barnpornografiskt material är straffbart i Finland, liksom
sexuellt utnyttjande av barn och olika former av sexuella brott mot barn begångna utomlands (så kallad sexturism). Finland undertecknade Europarådets
konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp
vid dess öppnande i oktober 2007. En ratificering kommer att kräva vissa ändringar av finsk lagstiftning.
På barnkonventionens dag den 20 november valde finska Unicef att år 2007
särskilt fästa uppmärksamhet vid romernas situation inom utbildningsväsendet.
Man menade att Finland borde göra mer för att stödja de romska barnens
skolgång. Till exempel är det cirka en femtedel av barnen som inte avslutar
grundskolan.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland
annat etniskt eller nationellt ursprung, språk eller religion.
Samerna är Finlands enda kvarvarande ursprungsbefolkning. Finland har
ibland varit föremål för viss kritik i frågan om samernas rätt till mark och
vatten. Denna rättighet har traditionellt sett utnyttjats av Finland och Europarådet har exempelvis utfärdat rekommendationer (senast i november 2007) i
syfte att stärka det samiska språkets ställning i utbildningssektorn samt media.
I juridiska och administrativa sammanhang kan ibland såväl det samiska som
det svenska språket vara svåra att använda sig av, trots att individen har rätt att
kommunicera på båda med myndigheterna. För att råda bot på problemet antogs en ny språklag för några år sedan. Den finska regeringens utvärdering av
tillämpningen av språklagen, som presenterades i mars 2006, visar att myndigheternas kunskaper om språklagstiftningen och dess betydelse har ökat under
de två år som språklagen tillämpats. Medborgarnas språkliga rättigheter tillgo-
12
doses i myndigheternas informationsverksamhet och kundservice i viss mån
bättre än under den gamla språklagen. De språkliga rättigheterna i fråga om
nationalspråken blir dock inte till alla delar tillgodosedda på det sätt som lagstiftningen förutsätter.
Ifråga om invandrare, framför allt utomeuropeiska, kvarstår en del fördomar
hos enskilda personer. I praktiken kan diskriminerande behandling förekomma
i samband med krogbesök och hyra av bostad, samt på arbetsmarknaden.
Andelen invånare av utländsk härkomst är betydligt lägre i Finland än i Sverige.
Minoritetsombudsmannen i Finland bedömer att romernas situation i landet är
svår. Ett av de mer centrala problemen är enligt ombudsmannen att romerna
ofta nekas tillgång till service av olika slag i samhället, bland annat möjlighet till
bostad. Våldsdåd med rasistiska inslag mot romer har förekommit i Finland. I
vissa fall anmäls dessa aldrig då många invandrare, enligt vissa människorättsorganisationer, inte upplever det som att polisen är neutral.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland
annat sexuell läggning. Situationen rörande diskriminering på grund av sexuell
läggning skiljer sig inte nämnvärt från den i Sverige.
Finland har en lag om registrerat partnerskap som inför antagandet var kontroversiell, men sedan dess inte skapat någon större debatt. Lagen innehåller inga
föreskrifter om rätt till adoption för homosexuella. Däremot trädde en ny lag
om assisterad befruktning i kraft i september 2007. Enligt lagen får lesbiska par
och ensamstående kvinnor rätt till fertilitetsvård också framgent. Riksdagens
lagutskott förordade tidigare att fertilitetsvård bara ska vara tillåtet för heterosexuella par.
18. Flyktingars rättigheter
Utlänningslagen i Finland syftar till att genomföra och främja god förvaltning
och rättssäkerhet i utlänningsärenden. Syftet med lagen är dessutom att främja
reglerad invandring med respekt för de mänskliga rättigheterna samt med
beaktande av de internationella konventioner på området som Finland tillträtt.
Finland har reviderat sin utlänningslag och bland annat inkluderat föreskrifter
om mycket korta handläggningstider för asylansökningar och överklagandefrister i vissa fall. I dessa fall kan även verkställighet utav av- eller utvisning ske
trots att överklagande ingivits om inte nya fakta presenterats i samband med
överklagandet. Syftet med denna lag är att förkorta handläggningstiden för
uppenbart ogrundade asylansökningar, samt att skapa utrymme för kortare
13
handläggningstid också för ärenden som kräver mer omfattande utredningar.
Lagen har kritiserats för att äventyra rättssäkerheten för de asylsökande.
Kritik har också riktats mot utlänningsverket för att det inte delger den sökande skyddspolisens utlåtande i samband med utredning om uppehållstillstånd.
Den sökande har därmed inte någon möjlighet att bestrida uppgifterna. I tre
med intresse inväntade beslut i juli 2007 från Högsta förvaltningsdomstolen
berördes frågan om partsoffentlighet. Domstolen konstaterade att det inte i sig
strider mot Europakonventionen att inte låta partsoffentligheten omfatta material som har sekretessbelagts i den nationella säkerhetens namn, förutsatt att
den behöriga domstolen får tillgång till materialet. I de aktuella fallen ansåg
också domstolen att de uppgifter som skyddspolisen vid förhandlingarna hade
framlagt som grund för sina negativa utlåtanden var uppgifter som med stöd av
lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet skulle hållas hemliga även
för den sökande.
19. Funktionshindrades rättigheter
Situationen för funktionshindrade i Finland liknar den i Sverige. Lagen om likabehandling från 2004 förbjuder diskriminering på grund av bland annat funktionshinder. Den finska regeringen överlämnade under våren 2006 en redogörelse om politiken avseende funktionshindrade till riksdagen. Redogörelsen var
den första som gjorts om den finska politiken avseende funktionshindrade.
Regeringen tar i redogörelsen upp målen för politiken och ger förslag till hur
den kan utvecklas och reformeras.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Finland.
Dialog förs mellan frivilligorganisationerna och regeringen.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Varken FN, OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa) eller
Europarådet har några särskilda insatser för mänskliga rättigheter i Finland.
Landet har en dialog med de kommittéer inom FN som övervakar de centrala
konventionerna rörande de mänskliga rättigheterna. Finland rapporterar till
kommittéerna i enlighet med angivna tidsramar om de lagstadgade, juridiska,
administrativa och andra åtgärder genom vilka regleringarna i ovannämnda
konventioner verkställs. Under hösten 2006 har Finland arbetat med en
14
rapport om efterlevnaden av konventionen mot tortyr. Därefter väntas nya
rapporter om övriga konventioner fram till år 2010.
Finland har sedan april 2001 en så kallad öppen inbjudan (standing invitation) till
FN:s specialrapportörer och representanter om att besöka landet. I och med
denna inbjudan har Finland meddelat att man alltid kommer att acceptera förfrågningar om besök i landet. Några besök har inte ägt rum under de senaste
åren. Det planeras för närvarande inte några besök under de närmast kommande åren.
