Introduktion till
rättspsykiatri
Tova Bennet
Doktorand i straffrätt, Lunds universitet
[email protected]
[email protected]
Psykisk störning i brottmålsprocessen
• Förundersökning
– Åtalsunderlåtelse
• Rättegången
– Ansvarsfrågan: uppsåt / oaktsamhet
– Påföljdsfrågan: påföljdsval / straffmätning
[email protected]
Rättspsykiatrisk undersökning
• Stor / liten sinnesundersökning
[email protected]
Liten sinnesundersökning /§7-undersökning
• Lag (1991:2040) om särskild personutredning i brottmål, m.m.
• Tidigt i processen, utförs av en rättspsykiatriker under ca 1
timme.
• Förutsättning: den misstänkte har erkänt / det finns sannolika
skäl.
• Syfte: att visa om en stor rättspsykiatrisk undersökning
behövs.
• 1700 utredningar/år.
[email protected]
Stor sinnesundersökning
• Lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning +
Förordning (1991:1413) om rättspsykiatrisk undersökning
• Genomförs av ett team: läkare (rättspsykiatriker), psykolog,
socialutredare (socionom) och omvårdnadspersonal.
• Tar 4 eller 6 veckor.
• Ca 550 per år
[email protected]
Stor sinnesundersökning
• Förutsättning:
den misstänkte har erkänt / övertygande bevisning +
påföljden bedöms ej kunna stanna vid böter.
• Syfte:
– Finns förutsättningar att överlämna till rättspsykiatrisk vård?
(BrB 31:3) Med eller utan särskild utskrivningsprövning?
– Har gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig
psykisk störning? (BrB 30:6)
– Saknades förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa
handlandet?
– Var tillståndet självvållat?
[email protected]
Relevant lagstiftning
• RB 20:7 Åtalsunderlåtelse (under förutsättning att något väsentligt
allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts):
1.
om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter,
2.
om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns
särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,
3.
om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för detta
brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller
4.
om psykiatrisk vård eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade kommer till stånd.
+ om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att
avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till
omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks.
[email protected]
Relevant lagstiftning
• BrB 31:3 Förutsättningar att överlämna till rättspsykiatrisk
vård:
Lider den som begått ett brott, för vilket påföljden inte
bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk
störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk
vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och
personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är
intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som
är förenad med frihetsberövande och annat tvång.
[email protected]
Relevant lagstiftning
• Allvarlig psykisk störning
– Prop 1990/91:58:
Till allvarlig psykisk störning bör i första hand räknas tillstånd av
psykotisk karaktär, således tillstånd med störd realitetsvärdering och
med symtom av typen vanföreställningar, hallucinationer och
förvirring.
– Men också: vissa demenstillstånd, allvarliga depressioner
med självmordstankar, svårartade personlighetsstörningar
med impulsgenombrott av psykoskaraktär, alkoholpsykoser.
– Helhetsbedömning av störningens art och grad.
– Beviskrav: överviktsprincip
[email protected]
Relevant lagstiftning
• BrB 31:3 Förutsättningar att överlämna till rättspsykiatrisk
vård, särskild utskrivningsprövning:
2 stycket
Har brottet begåtts under påverkan av en
allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild
utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till
följd av den psykiska störningen finns risk för att han
återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.
[email protected]
Relevant lagstiftning
• BrB 30:6 Fängelseförbudet
Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk
störning ska i första hand dömas till en annan påföljd än
fängelse.
Rätten får döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl.
Vid bedömningen av om det finns sådana skäl ska rätten beakta
1.
om brottet har ett högt straffvärde,
2.
om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av psykiatrisk
vård,
3.
om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd
genom rus eller på något annat liknande sätt, samt
4.
omständigheterna i övrigt.
[email protected]
Relevant lagstiftning
• BrB 30:6 Fängelseförbudet, fortsättning
Rätten får inte döma till fängelse, om den tilltalade till följd av
den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse
gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en
sådan insikt. Detta gäller dock inte om den tilltalade har vållat
sin bristande förmåga på det sätt som anges i första stycket 3.
Om rätten i fall som avses i första eller andra stycket finner att
någon påföljd inte bör dömas ut, ska den tilltalade vara fri från
påföljd.
[email protected]
Relevant lagstiftning
• BrB 29:3 Förmildrande omständigheter vid bedömningen av
straffvärde:
p. 2
om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft
nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt
handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av
en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan
orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande.
[email protected]
Relevant lagstiftning
Domstolen behöver veta:
• Led personen av en allvarlig psykisk störning (APS) vid
gärningen?
• Saknade personen på grund av en APS förmåga att inse
gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande?
• Var tillståndet självvållat?
• Lider personen fortfarande av en APS?
• Är det med hänsyn till psykiskt tillstånd och personliga
förhållanden i övrigt påkallat med frihetsberövande och
annat tvång?
• Finns det risk för återfall i allvarlig brottslighet?
[email protected]
Otillåten gärning
Tillräknelighetsbedömning
Uppsåtsbedömning
Påföljdsval
Rättspsykiatrisk
vård
Rättspsykiatriskt
utlåtande
Annan påföljd
[email protected]
Straffrätt vs Psykiatri
Två helt olika ideal styr straffrätten respektive psykiatrin. Inom psykiatrin följer
man principen hellre fälla än fria i det att psykiatern hellre väljer ut en störning
för mycket än en för lite, när han söker efter en möjlig behandlingsbar åtgärd.
Straffrättsjuristen däremot arbetar med den motsatta presumtionen: hellre fria
än fälla. Ingen får klandras utan att vara överbevisad om sin skuld.
Problemet är att vi glömmer att även medicinska begrepp är mänskliga
produkter, utformade för att tjäna vissa syften. Naturen känner inga sjukdomar
eller störningar. Det finns inget av naturen givet sjukdomsbegrepp som står
över tid och rum och som endast specialisterna på området kan förmedla till
oss. Begreppet är delvis kulturellt betingat och skapat av specialisterna själva
för sina syften. Ändå tycks vi blint underordna oss den psykiatriska
expertisens sjukdoms- och störningsbegrepp utan att vi frågar oss om det var
detta lagstiftaren sökte.
Man hamnar lätt i en cirkel om man definierar sjukdom utifrån ett
asocialt/kriminellt beteende; sjukdomen kan inte åberopas som förklaring till
brottsligheten, eftersom den endast är ett annat sätt att uttrycka att
vederbörande beter sig hänsynslöst och asocialt. Inte heller kan sjukdomen
användas som grund för att ursäkta brottslingen för brottet. Man kan inte säga
att en person inte rår för sitt beteende fullt ut, av det skälet att han är psykiskt
störd, om det är så att sjukdomen/störningen endast används som ett sätt att
beskriva ett asocialt beteende.
Suzanne Wennberg i SvJT 2002 s.576
[email protected]
Straffrätt vs Psykiatri
Hellre fria än fälla
Hellre fälla än fria?
Bakåtblickande
Framåtblickande
Styrs av straffrättsliga principer
Styrs av andra principer?
Ett svar
Å en sidan – å andra sidan
[email protected]
Dåtidens vs nutidens psykiatri
[email protected]
Hur kan jurister värdera expertkunskap?
Frågor juristen kan ha hjälp av:
1. Hur trovärdig är E(xperten) som
person?
2. Är E expert inom det fält
bevisningen gäller?
3. Vad har E för grund för sitt
påstående?
4. Hänger Es argumentation ihop
logiskt? Dvs följer slutsatsen av
premisserna?
5. Har E något personligt intresse
i saken?
6. Ligger Es uttalande i linje med
vad andra experter säger?
[email protected]
[email protected]
