Babesia spp.
Detta står att läsa under Referensmetodik, klinisk
mikrobilogi, Wikipedia
Smittämne
Babesia är en vektorburen protozo som i likhet med malaria invaderar röda blodkroppar. Sju
av de drygt 100 Babesia-arter, som finns beskrivna, kan infektera människa. De flesta humana
fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap).
Parasiten sprids med fästingar.
Livscykel
Livscykeln för Babesia kräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur
(mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella
delen av livscykeln sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas parasiter till
sporoblaster och övergår därefter till ett vilostadium. I samband med nästa blodmål aktiveras
utvecklingen till sporozoiter – det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras
inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda
blodkroppar.[1]
Symtomoch klinisk bild
Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1
till 6 veckor efter smittotillfället. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot.
Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom, med hög feber och
njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna
innehålla parasiter medan lägre halter ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt
immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.
Epidemiologi
Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en
sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från
USA och betydligt färre från Europa inklusive Sverige. Det är oklart hur många Babesia-fall
som förekommer i tropikerna, särskilt i länder med hög förekomst av malaria, då dessa två
parasiter kan uppvisa liknande symtom- och mikroskopibild. I Europa orsakas infektioner av
B. divergens och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas,
medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av B. microti, oberoende av mjältstatus. I USA är
framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur
och tamboskap. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus).
Sjukdomen kan också överföras via blodtransfusion eftersom parasiterna kan överleva i röda
blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionsöverförd smitta har rapporterats
från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.
Provtagning och transport
Provmaterial
Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi bör göras inom 6
timmar
Serum
Provtagning
se provtagningsanvisningar
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av
antikroppar. Mikroskopi bör upprepas under flera dagar eftersom parasitemin kan vara låg (ca
1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.
Referensmetodik
Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tjock droppe och tunt utstryk efter Giemsafärgning (PAR 09 ).
För bildmaterial se: [2]
Avläsningskriterier
Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1–5 µm) intracellulärt i röda blodkroppar.
Cytoplasman färgas blå och kan innehålla vakuoler; medan kromatinet färgas rött. Flera ringar
kan finnas i en enda röd blodkropp. Intracellulära parasit-tetrader (malteserkors) är
karakteristiska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. Artbestämning
av Babesia i humana prov med mikroskopi är svår på grund av polymorfism hos vissa arter.
Förväxlingsorganism
Intracellulära former av Babesia kan likna Plasmodium falciparum-ringar men Babesiainfekterade erytrocyter innehåller inte pigment (hemozoin). Blodutstryk från patienter med
hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan innehålla kärnrester från omogna röda
blodkroppar vilka kan misstolkas som Babesia-parasiter.
Kvalitetssäkring
Babesia spp. i blodutstryk ingår sporadiskt i UK-NEQAS utskick
Svarsrutiner
Inga Babesia-organismer påvisade
Babesia-organismer påvisade
Övriga diagnostiska metoder
Påvisning av Babesia-antikroppar med serologiska metoder (t.ex.
immunfluorescenstest) används vid misstänkta fall med upprepad negativ mikroskopi
(t.ex. mycket låga parasitemier hos icke immunnedsatta patienter). Serologi kan också
användas för screening av blodgivare eller vid epidemiologiska studier.
Antikroppsutvecklingen sker vanligtvis under den akuta fasen men hos patienter med
B. divergens kan höga titrar påvisas någon vecka efter den första hemolytiska
episoden. Korsreaktion observeras mellan vissa Babesia-arter. Serologiska metoder
finns endast tillgängliga i några referenslaboratorier.
PCR-baserade metoder kan användas till artbestämning eller till differentialdiagnostik
(vid malaria och svårtolkade artefakter) men är inte allmäntillgängliga.
Laboratorierapportering
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Inträffade fall bör meddelas
smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.
Litteraturhänvisningar
Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S.
Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop.
Transfusion 2009;49: 2759-2771.
Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. Babesiosis: recent insights into an ancient
disease. Int. J. Parasitol. 2008;38: 1219-1237.
Krause P.J. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 2000;11(3): 182-188.
Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am.
2008;22: 469-488.
Detta står att läsa under länken
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/07/vad-vet-svenska-lakare-om-babesia/
nog bara fått en infektion… →
Vad vet svenska läkare om babesia?
Posted on 2013/07/07 by Elisa | Lämna en kommentar
Förmodligen inte mycket. Annat än att de kanske har fått lära sig att denna blodparasit inte
finns i Sverige. Fel!!
Senaste numret av Infektionsläkaren beskriver ett fall av svår babesia i Sverige. Kvinnan i
fråga behandlades 2011 i Göteborg, både intravenöst och med tabletter av antibiotika i höga
doser:
”Majoriteten av i Europa beskrivna fall orsakade av arten Babesia divergens har haft ett
allvarligt förlopp med hög mortalitet. Flertalet av dessa patienter utvecklade en fulminant bild
med hemolys, njursvikt, leversvikt och ARDS. Mot bakgrund av detta samt att den kliniska
erfarenheten i Sverige är högst begränsad så valde vi att påbörja behandling omgående med
intravenöst klindamycin och peroralt kinin vilket är den rekommenderade behandlingen vid
infektion orsakad av B. divergens.”
/…/
”Diagnosen ställs i första hand via blodutstryk men serologi och PCR är också
tillgängliga metoder. Behandlingsrekommendationen är intravenöst klindamycin 600 mg x 3
samt peroralt kinin >600 mg/d i 7–10 dagar alternativt peroralt atovakvon 750 mg x 2 +
peroralt azitromycin 250–1000 mg x 1. Den förstnämnda kombinationen rekommenderas vid
allvarligt förlopp, men hos patienter med mildare symtom har man inte kunnat påvisa någon
skillnad i behandlingseffekt mellan de två alternativen. Blodbyte finns beskrivet vid mycket
allvarliga fall med hög parasitemigrad.”
Babesia förstör de röda blodkropparna, så ett tecken på att man har det kan vara blodbrist.
Fler symtom finns här. Det utmålas ofta felaktigt att det mest är de som har fått mjälten
bortopererad som är i farozonen, och att övriga som drabbas kan göra sig av med infektionen
själva med hjälp av immunförsvaret. Tyvärr så funkar det inte om man redan har flera andra
fästinginfektioner i kroppen. Då är man ett lätt byte även för babesia, och behöver hjälp av
antibiotika för att bli av med den.
Babesia finns i 7% av alla danska fästingar. Fåglar flyger varje dag mellan Danmark och
Sverige. Fästingar följer väldigt gärna med fåglar på en flygtur till grönare gräs och nya
bytesmarker, vilket även svenska fästingforskare troligen är väl medvetna om, som t.ex. Björn
Olsen (som istället för att ta fästingsjukdomar på allvar sitter och leker med fästingar i tv på
bästa sändningstid).
Man har bl.a. hittat arterna microti och venatorum hos fästingar i Danmark, arter som man
inte ens trodde fanns i Europa!
http://m.bt.dk/?article=25323106-Nye-farlige-sygdomme-fundet-i-danske-flaater-
