Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Guyana 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Guyana, med en folkmängd på cirka 750 000 invånare, är en demokrati med ett
flerpartisystem. Vid valet 2006 omvaldes presidenten Bharrat Jagdeos People’s
Progressive Party - Civic (PPP-C) i ett val som allmänt ansågs vara rättvist
genomfört.
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) har försämrats under de senaste åren
och allvarliga problem finns. Politiska rättigheter, yttrande- och tryckfrihet
respekteras generellt. Rapporter om utomrättsliga avrättningar och brutala
övergrepp av polisen mot såväl häktade som interner förekommer dock. Ett
antal personer misstänkta för brott har enligt rapporter avlidit under gripande
och förhör. Fängelserna är överbelagda och förhållandena undermåliga.
Ineffektiviteten i rättsväsendet medför att misstänkta ofta sitter häktade i flera
år i väntan på dom. Regeringen liksom rättsväsendet anklagas ofta för
korruption och de av regeringen kontrollerade medierna kritiseras för att
missgynna oppositionen. Sexuella övergrepp och våld mot kvinnor och barn är
vanligt förekommande. Människohandel är ett allvarligt problem.
De civila myndigheterna utövar en effektiv kontroll över säkerhetsstyrkorna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Guyana har ratificerat följande centrala konventioner:
2
− Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt tilläggsprotokollet om
enskild klagorätt
− Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW)
− Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
− Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC)
− Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Enligt rapporter från människorättsorganisationer och andra enskilda
organisationer begår polisen regelmässigt utomrättsliga avrättningar och brutala
övergrepp. Klagomål om sju sådana dödsfall framfördes under 2006. Poliser
åtals sällan för sådana dödsskjutningar. Inga politiskt betingade försvinnanden
har rapporteras.
Landets fängelser präglas av överbeläggning, men de undermåliga
förhållandena har vid några fängelser förbättrats, bland annat genom tillgång
till en mer regelbunden sjukvård. Ett fängelseuppror inträffade i huvudstadens
Camp Street-fängelse i augusti 2006 men efter löfte från landets inrikesminister
om bättre mat återställdes ordningen. I många fall är det dock anhöriga som på
frivillig basis får stå för fångarnas kosthållning.
4. Dödsstraff
Antalet dödsdömda uppgick 2007 till minst 20 personer enligt Death Watch
International. Ingen avrättning har ägt rum sedan 1998. Fem personer dömdes
till dödsstraff under 2007.
Både 1970 års grundlag, vilken etablerade Guyana som en självständig republik,
och 1980 års grundlag, stipulerar dödsstraff. En ändring av grundlagen kräver
två tredjedels majoritet i parlamentet. Rätten till överklagande till Privy Council
i London avskaffades i samband med att Guyana anslöt sig till den karibiska
3
högsta domstolen våren 2005.
I november 1998 beslöt parlamentet att Guyana ska frånträda det första
tilläggsprotokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter (ICCPR) för att omgående återansluta sig med
reservationen att FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna inte får pröva
klagomål från dödsdömda, som hävdar att deras rättigheter enligt ICCPR
överträtts då de dömts till döden. Såväl regeringen som den allmänna
opinionen är positiva till dödsstraffets bevarande.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer rapporter om enskilda fall av godtyckliga frihetsberövanden
eller frihetsberövanden på politiska grunder utan rättegång. Det finns inga
rapporter om politiska fångar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Guyana anslöt sig i april 2005 till den karibiska högsta domstolen som högsta
rättsliga instans för överklaganden. Även om lagen föreskriver ett oberoende
rättssystem och regeringen generellt respekterar detta förekommer det
anklagelser om regeringens inblandning i olika rättsprocesser. Ineffektivitet och
korruption har undergrävt förtroendet för rättssystemet. Låga löner för
statstjänstemän gör dem till ett lätt offer för korruption i olika former.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer avseende polisvåld.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Konstitutionen garanterar yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och
religionsfrihet, vilket regeringen respekterar i varierande grad. Regeringen
kontrollerar landets enda radiostation, och oppositionspolitiker har klagat över
att de inte får tillräckligt utrymme i medierna.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Lagen ger medborgarna rätt att med fredliga medel delta i återkommande fria
och rättvisa val genom allmän rösträtt. Presidenten utser regering och
premiärminister som tillsammans utövar den verkställande makten. Av
nationalförsamlingens 65 ledamöter är 20 kvinnor och fem av regeringens 22
ministrar.
4
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Arbetstagare har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Cirka en
tredjedel av arbetstagarna är fackligt anslutna. Medlemmarna av Guyanas
förvarsstyrkor (Guyana Defence Force) har inte denna rättighet.
Löntagarorganisationerna har rätt att förhandla kollektivt och har strejkrätt.
Barn- och tvångsarbete är förbjudet men rapporteras förekomma.
Arbetsmarknadsministeriet erkänner att barnarbete förekommer inom den
informella sektorn men har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att beivra det.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården är undermålig. I praktiken kan en arbetstagare inte
avbryta hälsofarligt arbete utan att riskera att förlora sin anställning.
12. Rätten till utbildning
Den offentliga skolundervisningen sträcker sig till 20 års ålder och är
obligatorisk och kostnadsfri till 15 års ålder. Närmare 90 procent av barnen i
skolåldern deltar i undervisningen. Skolorna lider stor brist på kvalificerade
lärare, läromedel och resurser för utrustning.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Guyana hör till Karibiens allra fattigaste länder med en BNP per capita på
4 500 USD. Landet hamnar på 97:e plats av totalt 177 länder i FN:s
välfärdsindex (Human Development Index).
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Våld mot kvinnor, vilket ofta sker i hemmet, är ett stort problem. Även
våldtäkter är vanligt förekommande, men anmäls sällan då det finns ett socialt
stigma mot dem som anmäler denna typ av brott. Prostitution är olaglig men
förekommer i stor omfattning liksom handel med kvinnor. Sexuellt ofredande
på arbetsplatser förbjuds inte i lag men är vanligt förekommande och några
åtgärder för att motverka ofredandet vidtas sällan. Kvinnor diskrimineras i
förhållande till män inom arbetslivet. Regeringen har antagit en nationell plan
för att bekämpa människohandel.
5
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter negligeras på flera områden. Fysiska och sexuella övergrepp
mot barn är ett allvarligt problem liksom handel med barn. Även om lagen
förbjuder sådana övergrepp är genomförandet av påföljder ineffektivt. Barnprostitution förekommer.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen föreskriver att alla medborgare ska ha samma rättigheter
oberoende av ras, kön, religion och etnisk härkomst, något som dock inte
respekteras i praktiken. Det finns traditionella spänningar mellan landets två
största etniska grupper, afro-guyanerna och indo-guyanerna. När afroguyanerna under lång tid var vid makten hävdade indo-guyanerna att de var
diskriminerade. Nu, när indo-guyanerna är i regeringsställning, är förhållandet
det motsatta.
Amerinderna, som utgör 9 procent av landets befolkning och består av nio
olika stamgrupper, har en levnadsstandard långt under genomsnittets. En lag
från kolonialtiden ger regeringen långtgående rättigheter att bestämma över
deras liv. Diskriminering av denna minoritetsgrupp är vanlig.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Könsumgänge mellan personer av samma kön är olagligt i Guyana. Det finns
rapporter om trakasserier och diskriminering mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner.
18. Flyktingars rättigheter
Regeringen har inte beslutat om ett system för skydd av flyktingar. I praktiken
ges dock skydd för flyktingar som vid återsändande till hemlandet riskerar att
bli förföljda. Regeringen samarbetar nära med FN:s högkommissarie för
flyktingar och andra människorättsorganisationer.
19. Funktionshindrades rättigheter
Lagen föreskriver förbud mot diskriminering av personer med funktionshinder
men lagstiftningen fungerar inte effektivt i praktiken.
6
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett antal lokala människorättsorganisationer verkar fritt i landet.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Information om internationella insatser på området för mänskliga rättigheter
saknas.
