Social oro
En kritisk diskursanalys av polisens Metodhandbok för
samverkan mot social oro
Robert Kihlberg
Sociologiska institutionen
Kandidatuppsats, 15 hp
Vt 2014
ABSTRACT
This study aims to study how authorities’ formalized descriptions of a social problem can
affect the handling of the social problem. I do this by examining how the police "talks" about
social unrest in the document "Methodology Manual for collaboration against social unrest"
and by an analysis of the impact it can have on police handling of social unrest. The results
show that the police's description of social unrest represents a narrowly defined form
violence. The description expresses an authority's interest to mobilize internal and external
resources to address a social problem that the police themselves have difficulties to handle.
The document is based on humanistic values and expresses an emancipatory goal, a goal that
the police want to achieve through knowledge, communication and collaboration with other
actors. For the authorities, groups and individuals who share this perspective and interest the
handbook can be used as a mean to achieve equality between individuals and groups in
society. The handbook provides a clear example of how an authority in a subtle way, delimit
and define a social problem for the benefit of (and / or disfavor) certain interests and thus a
particular discourse.
1. INLEDNING ......................................................................................................................... 2
1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................ 2
1.2 PROBLEMFORMULERING .................................................................................................... 3
1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................... 4
1.4 AVGRÄNSNINGAR .............................................................................................................. 5
2. TEORI OCH METOD ......................................................................................................... 5
2.1 TEXT- OCH DISKURSANALYS.............................................................................................. 5
2.2 KRITISK DISKURSANALYS – VAL AV ANALYTISKT RAMVERK ............................................. 6
Stadie 1: Fokusera på ett socialt fel/problem som har en semiotisk aspekt ...................... 7
Stadie 2: Identifiera de hinder som behöver hanteras för att problemet ska kunna
övervinnas. ......................................................................................................................... 9
Stadie 3: Överväg om den sociala ordningen (nätverk av praktik) i en mening "behöver"
det sociala felet................................................................................................................. 11
Stadie 4: Identifiera möjliga vägar förbi hindren ............................................................ 12
Stadie 5: Reflektera kritiskt över den analys som genomförts under steg 1-4 ................. 12
2.3 METODDISKUSSION ......................................................................................................... 12
3. ANALYS OCH RESULTAT ............................................................................................. 14
3.1 DET SOCIALA PROBLEMET ............................................................................................... 14
Tema 1: Bakgrund/trender ............................................................................................... 14
Tema 2: Begreppen sociala risker och social oro............................................................ 16
Tema 3: Orsaker och hantering ....................................................................................... 19
Sammanfattning från stadie 1 och betydelse för analys av polisens metodhandbok ....... 19
3.2 HINDER SOM BEHÖVER HANTERAS .................................................................................. 20
Så talar polisen om… ....................................................................................................... 21
Vems röst är det som talar? ............................................................................................. 28
Vilka är det metodhandboken talar till? .......................................................................... 30
Skulle problemet social oro kunna formuleras på ett annat sätt?¨ .................................. 31
Kan metodhandboken utgöra ett hinder för att det sociala problemet ska kunna
förebyggas och hanteras? ................................................................................................ 33
3.3 VEM ”BEHÖVER” DET SOCIALA PROBLEMET .................................................................... 33
3.4 MÖJLIGA VÄGAR FÖRBI HINDREN .................................................................................... 34
3.5 KRITISK REFLEKTION ÖVER EGEN ANALYS ...................................................................... 35
4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER ................................................................................ 35
REFERENSER ....................................................................................................................... 40
BILAGOR ............................................................................................................................... 42
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
Under 2000-talet har våldsamma upplopp förekommit i flera Europeiska städer1. Även
svenska städer och förorter har drabbats av oroligheter som kännetecknas av anlagda
bränder, vandalisering och stenkastning mot utryckningspersonal såsom polis och
räddningstjänst2. I takt med att denna typ av händelser eskalerat under 2000-talet har
kraven ökat på att samhällets institutioner ska klara av dessa former av samhällskriser på
ett bättre sätt3. Detta är stor utmaning för svenska myndigheter, kommuner och landsting
då den svenska forskningen om upplopp och kollektivt våld är förhållandevis
knapphändig4 och på grund av att sociala risker och socialt oönskade händelser inte
tidigare har inkluderats i myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser. Ett ytterligare
problem är att den forskning som finns tillgänglig visar att denna typ av problem bottnar i
flera samverkande faktorer såsom sociala och ekonomiska omständigheter men också i
politisk marginalisering, alienation och otrygga uppväxtförhållanden5. Problemens
komplexitet gör det svårt att visa direkta och tydliga samband mellan genomförda
arbetsinsatser och effekter6 vilket gör det problematiskt att hitta tillförlitliga metoder och
riktlinjer för hur man ska arbeta effektivt med sociala risker och socialt orsakade kriser7.
Svårigheterna till trots har svenska myndigheter de senaste åren börjat inkludera sociala
risker i sina riskanalyser. I analyserna används många gånger begreppen sociala risker
och social oro för att beskriva samhällskriser med socialt ursprung8. Vanligtvis definieras
en social risk då som ”sannolikheten för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd
med ursprung i sociala förhållanden och som har negativa konsekvenser för det som
bedöms vara skyddsvärt”. Social oro ses däremot som ”olika typer av utfall eller angrepp
på det som samhällets institutioner ser som en önskvärd social ordning – det skyddsvärda.
Social oro ses som en möjlig följd och kombination av flera sociala risker, vilka i sin tur
1
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2011, Varför kastar de sten? s.7
Lundström, Ulf. 2013. Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och effekter.
Umeå Centre for Evaluation Research, s. 3
3
Hallin, P-O, 2013. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion, Malmö högskola, Institutionen för
urbana studier. s.7
4
Nilsson & Westerberg. Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet. s. 43
5
Länsstyrelsen Hallands län, Förstudie om sociala risker i Hallands län. s 11
6
Lundström. Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och effekter. s. 9
7
Ibid. s. 34
8
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion, Malmö högskola. s.7
2
2
är uttryck av bakomliggande negativa omständigheter”9. Sociala risker representerar på så
sätt ett bredare perspektiv som inkluderar såväl manifesta händelser som bakomliggande
orsaker. Att analyserna av sociala risker och social oro genomförs av myndigheter
innebär att de representerar ett myndighetsperspektiv och är knutna till maktposition och
inflytande10. Den myndighet som utför analyserna har helt enkelt makt att påverka
ställningstaganden om vad som är skyddsvärt, vem som ska skyddas och vad de ska
skyddas mot11.
Ovanstående bakgrund och resonemang leder fram till studiens problemformulering som
handlar om hur myndigheters formaliserade beskrivningar av ett socialt problem kan
påverka hanteringen av det sociala problemet.
1.2 Problemformulering
Polisen är den aktör som hanterar våldsamma upplopp i svenska förorter och städer. Vid
upprepade tillfällen har de kritiserats för hur de sköter denna uppgift. Kritiken uttrycks
bl.a. i en utredning om makt, integration och strukturerad diskriminering där det står att
”Den institutionella rasismen inom poliskåren gör att just polisen är själva problemet. Att
öka den polisiära närvaron i dessa områden [där ungdomar orsakar bränder och kastar
sten mot myndighetsföreträdare] är då som att försöka släcka eld med bensin”12.
Den metodhandbok för samverkan mot social oro som gavs ut av Västerorts
Polismästardistrikt 2013 kan därför ses som ett svar på kritiken och de ökande behoven
att hantera problemen. I denna redogör polisen för möjliga orsaker bakom
våldsamheterna i städer samt förespråkar vissa metoder för hur problemen bör förebyggas
och hanteras. Handboken blir på detta sätt en produkt vari begreppet social oro framställs
ur ett särskilt myndighetsperspektiv. Med tanke på polisens starka maktposition och
centrala roll i hanteringen av sociala problem kan handboken få stort inflytande på såväl
begreppet social oro som på polisens myndighetsutövning i praktiken. Eftersom
9
Länsstyrelsen Västra Götaland, 2012, Västra Götalandsmodellen – Sociala risker i risk- och
sårbarhetsanalyser – en vägledning. s. 5
10
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion, Malmö högskola. s.28
11
Ibid. s.84
12
Kamali, M. (2006). Den segregerande integrationen, Om social sammanhållning och dess hinder.
Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturel diskriminering. SOU 2006:73. Stockholm.
s.192
3
handboken även sprids och kommuniceras med andra myndigheter, kommuner och
landsting kan även dessas tolkning av begreppet social oro och påföljande yrkesutövning
påverkas. Dokumentet utgör ett inflytelserikt inslag i utformandet av diskursen om
”social oro” och det finns därför skäl att handbokens teoretiska utgångspunkter, metoder
och begrepp granskas kritiskt.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syfte
Syftet är att studera hur myndigheters formaliserade beskrivningar av ett socialt problem
kan påverka hanteringen av det sociala problemet. Detta gör jag genom att undersöka hur
polisen ”talar” om social oro i dokumentet ”Metodhandbok för samverkan mot social
oro” samt genom analys av vilka konsekvenser det kan få för polisens hantering av social
oro.
Denna fallstudie är sociologiskt relevant i och med att metodhandboken är framtagen av
polisen som är en av Sveriges största statliga myndigheter. Därmed är handboken
kopplad till en aktör i stark maktposition och vars beskrivning av ett samhälleligt problem
kan få betydande effekt för hur problemet hanteras. Därför finns det ett samhällsintresse i
att metodhandboken granskas.
Frågeställningar
Hur talar polisen om begreppet social oro – bakgrund/trender, begreppet i sig,
dess orsaker och hur det bör hanteras?
Vems röst är det som ”pratar” - vem utövar makt?
Vilka är det polisen talar till?
Skulle en alternativ formulering av problemet (social oro) kunna utformas på ett
sätt som därmed skulle gynnat en annan diskurs (och därmed andra grupper med
andra intressen)?
Vem gynnas av hur problemet social oro beskrivs?
På vilket sätt kan handboken begränsa polisens arbete mot social oro?
Finns sätt att ta sig förbi eventuella begränsningar? Alltså, hur skulle
metodhandboken kunna utvecklas?
4
1.4 Avgränsningar
Inledningsvis analyseras ett avgränsat urval texter som sedan används för att sätta
metodhandboken i en större kontext. Denna analys är endast översiktligt och beskrivande
till sin karaktär och här identifieras bakgrund/trender inom området social oro, hur
begreppen social oro och sociala risker beskrivs samt vilka orsaker och förslag till
hantering som ges. I denna del av analysen har fyra dokument valts ut, vilket endast utgör
en liten del av det material som finns tillgängligt inom området. Därefter analyseras
polisens metodhandbok vilket görs mer djupgående. Eftersom dokumentet är omfattande
(110 sidor långt) har dock vissa avgränsningar gjorts och endast det material jag bedömt
som relevant för studiens frågeställningar har använts. Även Faircloughs detaljrika och
omfattande verktygslåda för genomförande av kritisk diskursanalys har anpassats och
avgränsats.
2. TEORI OCH METOD
I detta avsnitt kommer grunddragen i studiens vetensskapliga tillvägagångssätt att
beskrivas. Avsnittet är indelat i ett antal underrubriker där det första stycket handlar om
textanalys på ett mer generellt plan, det andra stycket om begreppet diskurs och slutligen
presenteras studiens metodologiska inriktning – kritisk diskursanalys.
Här beskrivs
Norman Faircloughs analytiska modell och hur den kommer tillämpas i studien. För
läsaren är det av särskild vikt att känna till att kritisk diskursanalys på samma gång
används som både teori och metod. Därför kommer denna del också vara förhållandevis
utförligt beskriven.
2.1 Text- och diskursanalys
Dokument består av text som skapats av människor och som därför speglar såväl
medvetna som omedvetna förställningar hos dessa personer. För att kunna studera ett
samhällsvetenskapligt problem och för att kunna säga något om författarens sätt att tänka
måste därför texten och språket studeras. För att förstå hur en text kan analyseras är det
två centrala funktioner i språket man bör känna till, varav den första är att uttrycka tankar
och idéer. Författaren till en text använder språket för att genom reflektion kunna uttrycka
en bild av verkligheten eller av hur man upplever verkligheten. Detta är den så kallade
inbördesaspekten av en text. Den andra funktionen är på det sätt som vi använder språket
i sociala relationer med andra t.ex. när vi ställer en fråga, uttrycker en åsikt, ger order
5
eller hälsar på varandra. Språket används på så sätt även för handling och svarar därför
mot en interpersonell aspekt av texter. Båda ovanstående aspekter av texten utmärks av
att språket är ett socialt system13.
Inom den textanalytiska metoden finns det flera inriktningar varav diskursanalys är en av
dem. Gemensamt för de vanligaste diskursbegreppen är att de handlar om social praktik
som har med språkanvändning i någon särkskild kontext att göra14. Diskurser innehåller
ett antal synsätt på världen som vi håller som sanna och skapar ramar för vad som ´kan´
sägas. På så sätt är diskursbegreppet intimt sammanlänkat med ett maktperspektiv.
Diskursanalys kan baseras på en mängd olika källor såsom skriftliga dokument, tal,
rapporter i media, intervjuer och samtal. Fokus ligger dock alltid på vad innehållet och
strukturen i diskursen förmedlar15.
I kommande avsnitt kommer den teoretiska och
metodologiska ansatsen att avgränsas och konkretiseras, framförallt genom Norman
Faircloughs modell för kritisk diskursanalys, eller Critical discourse analysis (CDA).
2.2 Kritisk diskursanalys – val av analytiskt ramverk
I den kritiska samhällsanalysen ligger fokus på de begränsningar som finns i sociala
miljöer och som i vissa avseenden förhindrar mänsklig utveckling och välbefinnande och
istället ökar ett mänskligt lidande. Den kritiska analysen vill finna förklaringar till hur
och varför sådana sociala verkligheter har kommit till stånd och undersöker också
möjligheterna för att omvandla befintliga verkligheter på ett sätt som ökar välbefinnandet
och minska lidandet. CDA är således en form av kritisk samhällsvetenskap som syftar till
att förstå naturen bakom sociala fel, svårigheterna med att identifiera felen och möjliga
sätt att övervinna dem16.
Det finns två huvudsakliga skäl bakom valet av denna metod. Det första skälet är av mer
generell karaktär och bygger på att texter och bilder tar alltmer plats i människors liv och
därför är det rimligt att studier bör fokusera på språkets betydelser i större utsträckning.
Det andra skälet är diskursanalysens intresse för maktperspektiv som vilar på en
13
Bergström, G.& Boréus, K.(2005).Textens mening och makt. Hungary: Författarna och Studentlitteratur.
s.11-16
14
Ibid. s.17-20
15
Ibid. s. 35
16
Fairclouch, Norman. (2012). Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James & Handford, Michael.
The Routledge Handbook of Discourse Analysis. Wiltshire: Routledge. s. 10.
6
medvetenhet om de språkliga uttryckens tvingande karaktär. Analys av språket kan
således säga något om makt vilket är ett givet forskningsproblem för såväl statsvetenskap
som sociologi17. Eftersom studiens empiriska material formulerats av en organisation
med en stark maktposition, polisen, lämpar sig därför kritisk diskursanalys väl. Nedan
presenteras studiens analytiska ramverk som är Faircloughs variant av den s.k.
”förklarande kritiken” som utvecklades av Roy Bhaskar under 1980-talet. Ramverket
består av följande fem stadier av analys18.
Stadie 1: Fokusera på ett socialt fel/problem som har en semiotisk aspekt. (Semiotik
är ett samlingsnamn för teorier om tecken och teckenproduktion19.
Stadie 2: Identifiera de hinder som behöver hanteras för att problemet ska kunna
övervinnas.
Stadie 3: överväga om den sociala ordningen (nätverk av praktik) i en mening
"behöver" det sociala felet
Stadie 4: Identifiera möjliga vägar förbi hindren
Stadie 5: Reflektera kritiskt över den analys som genomförts under steg 1-5
Nedan följer en mer utförlig redogörelse av varje stadie. För att kunna redogöra för dessa
steg på ett tydligt sätt, samt för att kunna anpassa de analytiska verktygen till min studie,
använder jag även andra teoretikers beskrivningar och modifikationer av CDA.
Stadie 1: Fokusera på ett socialt fel/problem som har en semiotisk aspekt
I stadie 1 väljs ett socialt problem som har en semiotisk aspekt, i detta fall problemet
social oro. Ett socialt problem ska i detta sammanhang förstås i termer av sociala system
som är skadliga för människors välmående och som i princip skulle kunna avlägsnas
genom stora förändringar i dessa system20. Eftersom kritisk diskursanalys är inriktad på
att belysa de sociala problem som människor konfronteras med i det sociala livet arbetar
jag utifrån en kritisk inställning med att försöka producera kunskap om social oro som
skulle kunna leda till en frigörande förändring21. I denna del av analysen går jag
inledningsvis utanför polisens metodhandbok för att få en uppfattning om den sociala
17
Bergsröm. Textens mening och makt. s.348
Fairclough, Norman. (2003). Analysing discourse: Textual Analysis for Social Researchs. s. 209-210.
19
Wikipedia. http://sv.wikipedia.org/wiki/Semiotik, 2014-05-15
20
Fairclouch, Norman. (2012). Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James, Handford, Michael.
2012. The Routledge Handbook of Discourse Analysis. s. 13
21
Fairclough. Analysing discourse: Textual Analysis for Social Researchs. s. 209.
18
7
kontexten vari det sociala problemet existerar22. På så vis kommer polisens beskrivning
av
social
oro
sättas
i
ett
större
sammanhang
och
därmed
kan
polisens
myndighetsperspektiv belysas på ett tydligare sätt. Detta kommer gå till på följande sätt:
utifrån det sociala problem som studien fokuserar på (social oro) samlas texter in genom
ett snöbollsurval. Detta har skett genom kontakt med personer som arbetar med sociala
risker och social oro vid någon myndighet eller lärosäte (Kajsa Sjösvärd, Länsstyrelsen
Dalarna, Johnny Lindh, Västerortspolisen och Per-Olof Hallin, Malmö Högskola).
Därefter har ett urval av texter gjorts utifrån en strävan att få med material som sätter
polisens metodhandbok för samverkan mot social oro i en historisk och samtida kontext.
Tillvägagångssättet illustreras med hjälp av nedanstående figur:
Betydelse för
analys av
polisens
metodhandbok
Tema 1 – Bakgrund och trender
Tema 2 – Begreppen sociala risker och social oro
Tema 3 – Orsaker och hantering
Övergripande
Övergripande teman
teman
formuleras
formuleras
Västra
Sociala
Sociala risker
risker
Västra
Sociala risker
risker Våldsamma
Våldsamma upplopp
upplopp Sociala
En
En begreppsbegreppsGötalandsmodellen
ii Sverige
Götalandsmodellen Borås
Borås
Sverige
och
och metoddiskussion
metoddiskussion
Litteratursökning och
urval av texter
Val av fenomen
– sociala risker/
social oro
Fig. 1. Modell för analys av den kontext inom området social oro som omger polisens
metodhandbok
22
Fairclough, Norman. 2001, Critical Discourse Analysis as a Method in Social Scientific Research ingår i
Methods of critical discourse analysis. Michael Meyer, Ruth Wodak. s. 129.
8
Modellen är ett sätt att skapa en översikt över kunskapsläget inom problemet och på så
sätt kunna tolka och förstå polisens dokument23. Denna del av analysen inbegriper även
en anknytning till tidigare forskning inom området eftersom både ”Våldsamma upplopp i
Sverige” och ”Sociala risker” är forskningsrapporter. Materialet, som utgörs av fyra
utvalda texter, sorteras och analyseras utifrån tre förutbestämda teman som valts mot
bakgrund av studiens syfte. Dessa teman är 1. Bakgrund och trender, 2. Begreppen
sociala risker och social oro, 3. Orsaker och hantering. När denna mer deskriptiva del av
analysen är genomförd inleds stadie 2.
Stadie 2: Identifiera de hinder som behöver hanteras för att problemet ska kunna
övervinnas24.
I det andra stadiet av fördjupas analysen av polisens metodhandbok för samverkan mot
social oro. Fokus ligger då på att identifiera om metodhandboken utgör något hinder för
att social oro ska kunna hanteras25. I detta stadie delas diskurs in i tre dimensioner, en
text (tal, skrift, bild), diskursiv praktik (textproduktion och texttolkning) och social
praktik (en handling inom ramen för en verksamhet). Diskursen ska betraktas som
inbäddad i dessa olika nivåer.26.
Produktionsprocess
Text
Tolkningsprocess
Diskursiv praktik
Social praktik
Fig. 2. Modell för analys av hinder i en diskurs
Identifieringen av hinder kommer ske genom analys av följande steg och frågor:
23
Friberg, Frebe. Dags för uppsats. 2006. Denmark. Författarna och Studentlitteratur.s 79
Fairclough. Analysing discourse: Textual Analysis for Social Researchs. s. 209.
25
Fairclouch.Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James, Handford, Michael. 2012. The Routledge
Handbook of Discourse Analysis. s. 14
26
Fairclough, Norman. 1992. Discourse and social change ingår i Friberg, Frebe. Dags för uppsats. 2006.
s. 129-136
24
9
(a) textnära analys av själva diskursen (semiotiken) och analys av diskursiv praktik.
Denna del av analysen omfattar en undersökning av språket med detaljfokus på det som
skrivs. Detta är en textnära analys som syftar till att lyfta fram formuleringar och tonläge
innan texten knyts an till i den diskursiva och sociala praktiken27. Materialet kodas här
utifrån Wodaks (2008) koncept för semiotisk analys som består av begreppen ”cohesion”
(sammanhållning) och
”coherence”
(samstämmighet). Cohesion
utgörs
av de
komponenter i textytan som signalerar hur texten hänger samman och bryts i sin tur ner i
följande delar som används i den textnära analysen: Recurrence: upprepning av lexikala
element, satskomponenter och andra lingvistiska element. Ellipsis: text som är obegriplig
utan den kommunikativa situationen och den delade kunskapen om världen kunskap hos
deltagare i en konversation. Conjunctions: dessa signalerar relationer eller samband
mellan händelser och situationer.
Coherence utgör innebörden av en text och används för att analysera den diskkursiva
praktien. Coherence delas in i: Intertextuality: varje text relaterar både synkront (ett
perspektiv som bara tar hänsyn till vad som existerar vid en viss tidpunkt och exkluderar
därmed historia) och diakront (koncentration på utvecklingen till det som existerar idag)
till andra texter, och detta är det enda sätt det uppnår mening. Intentionality: avser attityd
och syftet hos de som producerar texten. Vad vill de och har för avsikt med texten.
Informativity: hänvisar till den mängd av ny eller förväntad information i en text. Här
avses kvaliteten på det som presenteras. Hur är det nya materialet strukturerat och med
hjälp av vilka sammanhållna medel?28. Samtidigt som dessa strukturer identifieras
kommer jag titta särskilt efter information som kan ge svar på studiens tre första
frågeställningar. Hur talar polisen om begreppet social oro – bakgrund/trender, begreppet
i sig, dess orsaker och hur det bör hanteras? Vems röst är det som ”pratar” - vem utövar
makt? Vilka är det polisen talar till?
(b) analys av det nätverk av yrkesutövning inom vilken informationen är lokaliserad.
Detta är diskursens sociala praktik och här granskas hur olika sociala praktiker är
27
Fairclough. Critical Discourse Analysis as a Method in Social Scientific Research ingår i Methods of
critical discourse analysis. Michael Meyer, Ruth Wodak. s. 125.
28
Wodak, Ruth. Introduction: Discourse Studies – Important Concepts and Terms. Publicerad i Wodak,
Ruth och Krzyzanowski. Analysis in the Social Sciences 2008. s. 8-9
10
sammanlänkade och vilka särdrag som utmärker den analyserade diskursen29. Detta steg
innebär att polisens metodhandbok kommer att knytas an till, och jämföras med, den
analys som genomfördes i stadie 1 under temana bakgrund/trender, begreppen social oro
och sociala risker samt orsaker/hantering.
Under analysarbetet i hela stadie två kommer fokus pendla från att vara textnära (steg a)
och beskrivande till att ibland klättra upp på den analyshierarkiska stegen och vara mer
förklarande (steg b). På samma sätt kommer pendeln svänga mellan fokus på struktur och
handling30. Nedanstående figur illustrerar hur de teoretiska utgångspunkterna
operationaliseras för att kunna användas som analytiska verktyg. Texten i
metodhandboken kommer först att kodas och kategoriseras utifrån verktygen coherence
och cohesion. Därefter genomförs ytterligare en kategorisering av materialet utifrån
uppsatsens frågeställningar. Sedan genomförs en mer förklarande analys där materialet
jämförs mot resultatet i stadie 1 för att slutligen resultera i en förklaring av vilka
konsekvenser/hinder metodhandboken utgör för att det sociala problemet – social oro –
ska kunna förebyggas och hanteras.
Förutbestämda
teman som
analyseras
Analysnivå a) Textnära och
diskursiv
Analysnivå b) social
praktik
Förväntat resultat av
analys i stadie 2
Bakgrund/
trender
Verktyg: coherence och cohesion.
Frågor som besvaras:
Hur talar polisen om begreppet
social oro – bakgrund/trender,
begreppet i sig, dess orsaker
och hur det bör hanteras?
Vems röst är det som ”pratar” vem utövar makt?
Vilka är det polisen talar till?
Verktyg: jämförelse av likheter
och skillnader i förhållande till
kontextanalysen i stadie 1.
Frågor som besvaras:
Skulle en alternativ
formulering av problemet
(social oro) kunna utformas
på ett sätt som därmed skulle
gynnat en annan diskurs?
Analysen resulterar i en
förklaring av vilka
konsekvenser polisens
(metodhandbokens) synsätt kan
för polisens arbete med social
oro. Fokus ligger på att
identifiera om det handboken
utgör några hinder för att social
oro ska kunna förebyggas och
hanteras.
Begreppet social
oro
Orsaker och
hantering
Tabell 2. Tabellen visar hur teorin operationaliseras i stadie 2 för att studiens
frågeställningar ska kunna besvaras.
Stadie 3: Överväg om den sociala ordningen (nätverk av praktik) i en mening
"behöver" det sociala felet
Här ligger fokus på frågan om det finns en social ordning som ”behöver” problemet som
berörs. Detta stadie inrymmer en ideologisk dimension genom att frågor om hur det ”är”
29
Fairclouch. Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James, Handford, Michael. 2012. The Routledge
Handbook of Discourse Analysis. s. 14
30
Ritchie & Jane. Qualitative research practice,s. 212-213.
11
länkas samman med hur det ”borde” vara. Här analyseras därför om polisen genom sin
handbok för samverkan mot social oro beskriver och förklarar social oro ”på ett sätt som
bidrar till att bevara vissa maktrelationer” 31. Analysen försöker på så sätt synliggöra om
och i så fall hur handboken styr framställningarna av social oro och på vilket sätt detta
görs. I detta avseende är metoden kritisk i den mening att den används för att belysa
sociala relationer som innebär ojämlika maktförhållanden.
Stadie 4: Identifiera möjliga vägar förbi hindren
Stadie fyra förflyttar analysen från en negativ till en positiv kritik genom att försöka hitta
vägar förbi de hinder som identifierats under det andra stadiet. Här analyseras hur
diskurs, argument och beskrivningar kan omformuleras och ersättas med alternativ, som
ett
sätt
att
sträva
mot
mainstreamlösningar
och
istället
stödja
alternativa
32
tillvägagångssätt .
Stadie 5: Reflektera kritiskt över den analys som genomförts under steg 1-4
I detta stadie ska analysen riktas mot de tidigare analyserna, som genomförts under steg
1-4, för att undersöka om framförd kritik kan ha någon effekt samt om den kan bidra till
sociala förändringar 33. Genom att arbeta igenom ovanstående stadier på ett systematiskt
sätt är ambitionen att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar.
2.3 Metoddiskussion
För att en textanalys ska vara väl genomförd krävs inte bara en intressant och
välformulerad fråga inom ett samhällsvetenskapligt ämnesområde. Det fordras även en
valid metod och ett tillförlitligt tillvägagångssätt. Nedan diskuteras dessa två aspekter i
förhållande till genomförd studie.
Metoden kritisk diskursanalys kan liknas vid en verktygslåda fylld till bredden med olika
redskap som kan användas för olika ändamål. Dessa verktyg har behövt anpassas för att
de ska bli användbara för just den uppgift jag valt i min studie. Har jag lyckats med detta
anser en examinator förmodligen att validiteten är god, alltså att jag med hjälp av
metoden faktiskt undersöker det jag avser undersöka. I mina egna resonemang kring
31
Fairclouch. Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James, Handford, Michael. 2012. The Routledge
Handbook of Discourse Analysis. s. 15
32
Ibid. s. 15
33
Fairclough. Critical Discourse Analysis as a Method in Social Scientific Research ingår i Methods of
critical discourse analysis. Michael Meyer, Ruth Wodak. s. 127.
12
validiteten i denna studie utgår jag dels från de textanalytiska verktyg jag använt dels min
egen förförståelse. Vad avser Faircloughs lingvistiska analysverktyg så har dessa
avgränsats i ganska stor utsträckning. Däremot har många andra delar av hans
teoretiska/metodologiska ramverk varit tydligt beskrivna, illustrerade med modeller och
lätta att följa. I de fall där Faircloughs modell blivit alltför lingvistisk och komplicerad
har andra teoretiker, såsom Wodak, varit behjälplig att genom enklare förklaringar fylla i
metodologiska luckor. På så sätt har ett överskådligt och hanterbart ramverk tagit form,
som jag anser tillräckligt avgränsat för en uppsats men ändå utan att kraven på validitet
förbises.
Den analytiska verktygslådan planerade jag inledningsvis att komplettera med en
mjukvara, Atlas ti, som är ett program för textanalys. Användandet av programmet hade
kunnat stärka bearbetningen av materialet och sannolikt även resultatet. Dessvärre finns
det vissa praktiska svårigheter gällande tillgänglighet samt att det tar tid att bli duktig i
hantverket, varför den ambitionen fick stå åt sidan. Istället användes Word vilket inte är
lika effektivt och dynamiskt.
Vad gäller min egen förförståelse så präglar den givetvis hur jag konstruerar mitt
studieobjekt och formuleringar av svaren på studiens frågor. Framställningen studien bör
därför förstås mot bakgrund av bl.a. min akademiska bakgrund (samhällsvetare,
beteendevetare, humanist), yrkesutövning (samhällskydd och beredskap vid länsstyrelsen
Västerbotten) och mina grundläggande värderingar (såsom individers lika värde och
antirasism). Hade jag som forskare haft en annan bakgrund och varit präglad av andra
sociala händelser skulle detta möjligen avspeglas i slutresultatet34.
Oavsett om validiteten skulle bedömas som god betyder inte det att undersökningen som
helhet är av god kvalitet. Detta beror på det kvalitetsmått som avser precision och kallas
reliabilitet måste beaktas. Här handlar det om att vara noggrann i undersökningens alla
led så att eventuella felkällor elimineras. Ett antal potentiella felkällor finns naturligtvis
även i denna studie. En sådan ligger i risken att metodhandboken inte bearbetats
tillräckligt noggrant i analysarbetet. Dokument är omfattande att ta sig igenom inom
34
Bergsröm. Textens mening och makt. s.34-35
13
ramen för en c-uppsats och avsaknaden av praktiska hjälpmedel (se Atlas ti ovan)
försvårar effektiv bearbetning. För att stärka reliabiliteten skulle andra studier behöva
genomföras, på samma sätt och av samma fenomen. Skulle dessa studier komma fram till
samma resultat skulle intersubjektiviteten kunna betraktas som god. På liknande sätt
skulle reliabiliteten stärkas om jag själv skulle få samma ”resultat vid samma sorts analys
av samma material vid olika tidpunkter” (god intrasubjektivitet)35. En ytterligare risk som
skulle kunna försvaga studiens reliabilitet ligger i sättet att arbeta med källor. Mina källor
har använts för att ”styrka olika uppgifter, som ett led i en bevisföring”36. I detta avseende
är perspektivet begränsat då ingen heltäckande kunskapskartläggning genomförts inom
området av mig personligen. Istället har jag fått avgränsa mig till ett litet urval texter som
på så sätt använts för att sätta metodhandboken i ett större perspektiv. Det visades sig
snart att det fanns en intertextualitet i dessa texter, t.ex. att Hallin förekommer både i
metodhandboken och i kontextanalysen. Detta begränsar det jämförande perspektivet i
viss utsträckning. I en större undersökning skulle således fler dokument behöva läsas och
analyseras innan granskning av metodhandboken.
Med ovanstående resonemang hoppas jag ha bidragit till att belysa några av studiens
möjliga brister, vilket är ett viktigt steg i att försöka stärka undersökningens kvalitet.
3. ANALYS OCH RESULTAT
3.1 Det sociala problemet
I stadie 1 har följande dokument analyserats: Sociala risker. En begrepps- och
metoddiskussion, Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet, Västra
Götalandsmodellen – Sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser – en vägledning,
Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och effekter. Fokus har
legat på att beskriva det sociala problemet, social oro, ur tre olika teman.
Tema 1: Bakgrund/trender
Analyserade dokument beskriver historisk bakgrund och trender inom området sociala
risker och social oro på liknande sätt. Sociala risker och social oro är inte nya fenomen i
35
36
Bergström. Textens mening och makt. s.36
Ibid. s.36
14
samhället utan går att spåra långt tillbaka i tiden. Forskningen inom området sociala
risker sträcker sig tillbaka ungefär hundra år och finns inom flera vetenskapliga
discipliner såsom psykologi, socialpsykologi, kriminologi, epidemiologi, socialt arbete
och folkhälsovetenskap. I denna forskning är det två trender i Sverige som sticker ut de
senaste tjugo åren. Den första trenden handlar om den sociala orons karaktär och beskrivs
i forskningsrapporten Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet
genom de upplopp och ungdomsbråk som inträffat i förorter och storstäders
miljonprogramsområden. Dessa upplopp kan ses som en protest mot samhället och
gränserna för vem som utsätts för våld har flyttats till att inkludera flera
samhällsrepresentanter såsom polis, räddningstjänst och ambulanser. Med tanke på
uppsatsens syfte är det värt att notera tre aspekter av polisens roll och arbete som betonas
särskilt i rapporten. Den första består av att det finns en bristande tillit mellan
lokalbefolkning och myndigheter, i synnerhet polisen, i områden där social oro uppstått.
Den andra aspekten är uttryck för att det finns olika synsätt inom polisen på hur social
oro ska hanteras. Det fanns exempelvis en grupp som kallades Tillitspoliser i
Hässleholmen och Norrby. Dessa arbetade framgångsrikt med sociala frågor med lades
ner efter en tid dels p.g.a. att arbetet upplevdes vara slitsamt men också för att ”det fanns
en intern konflikt om vilka arbetssätt som var mest effektiva, en konflikt som enkelt
uttryckt handlade om en hård eller en mjuk inriktning på polisarbetet”37. Den tredje
aspekten lyfts fram i rapporten ”Våldsamma upplopp i Sverige” på följande sätt: ”I
utredningen om integrationen (SOU 2006:73, Segregerad integration) hävdas i en av
delrapporterna att polisen behandlar invandrare i förorten på ett hårdare sätt och att det
finns ett slags inneboende institutionell rasism inom poliskåren, vilken är en grund för
denna misstro. Att lösa problem med att öka den polisiära närvaron skulle enligt
rapporten vara som att ”släcka eld med bensin” (s 192), d.v.s. förvärra problemen”38.
Den andra trenden rör en förändring i riskforskningstraditionen under de senaste tio till
femton åren. Från att främst ha fokuserat på naturkatastrofer, bränder och industriella
processer visar Per-Olof Hallin (2013) att myndigheters risk- och sårbarhetsanalyser
börjat inkludera socialt relaterade oönskade händelser. Genom denna förändring har en
förskjutning skett från fokus på risken i sig till fokus på maktrelationer där begreppet risk
37
38
Lundström. Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och effekter. s.14
Nilsson & Westerberg. Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet. s. 43
15
kan användas som en teknik för maktutövning. Detta kan till en början låta abstrakt men
blir lättare att ta till sig om man tänker på att myndigheter använder risk- och
sårbarhetsanalyser som ett underlag för prioriteringar av resurser. Eftersom myndigheter
har en särskild maktposition spelar det på så sätt stor roll hur sociala risker och social oro
tolkas och förstås. Hallin menar därför att det är av stor vikt att arbeta öppet och
dialogiskt39.
Tema 2: Begreppen sociala risker och social oro
Begreppen sociala risker och social oro måste beskrivas i ett större sammanhang för att
bli begripliga. Av de texter som analyserats i denna del av studien är Per-Olof Hallin den
som lyckas väl med att göra detta på ett tydligt sätt och som dessutom problematiserar
begreppen. Därför kommer jag först redogöra för några centrala frågor som Hallin
behandlar, för att sedan knyta an övriga dokument till Hallins mer teoretiska
utgångspunkter. Hallin argumenterar för att risker kan och bör analyseras utifrån olika
ontologiska (synsätt på världen och tillvarons väsen), epistemologiska (hur man når
kunskap om världen) och värdemässiga (subjektiva bedömningar som kan bygga på
värdekonsensus eller värdekonflikter) ansatser. Den ontologiska skalan rör sig mellan
realism och konstruktivism, medan den epistemologiska skalan går från objektivism till
subjektivism. Inom respektive dimension (ontologisk, epistemologisk och värdemässig)
kan en social risk kan sträcka sig från att vara byggd på konsensus eller konflikt i olika
utsträckning40. Riskhantering avseende sociala risker handlar därför i mångt om mycket
om att göra bedömningar inom dessa dimensioner. Att synliggöra och förklara
utsträckningen av konsensus eller konflikter måste därför också vara centralt under hela
riskhanteringsprocessen som består av följande steg: 1. Bestämning av vad som är
skyddsvärt, 2. Riskidentifiering, 3. Riskuppskattning, 4. Riskbedömning och 5.
Riskhantering41. Ramverket för denna vetenskapsteoretiska ansats redovisas med två
tabeller i bilaga 2.
Ordet social är latinskt och betyder samhällelig, samhällsbildande eller relaterad till
andra. Detta innebär att begreppet alltid kan sättas någon form av mönster eller ordning
som i sig inrymmer olika former av makt. Därför är maktbegreppet, med nödvändighet,
39
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion . s.56-57
Ibid. s.16.
41
Ibid. s.45.
40
16
inbäddat inom all social riskforskning. Risk innebär att ”något oönskat kan inträffa, men
också att det saknas kunskap om när det kan inträffa samt vilka konsekvenserna kan bli 42.
Eftersom risker inte kan kopplas loss från sociala relationer, och även ingår i olika
maktutövningsdiskurser, menar Hallin att det alltid är ”viktigt att deklarera vem som gör
analyserna och i vilket sammanhang så att alternativa förståelseramar och
beslutshorisonter kan bli möjliga”43. Det finns således dels en maktaspekt dels en
intresserelativitet, dvs. beroende på vem som gör bedömningen och utifrån vilket
perspektiv och position så påverkar detta definitionen av en risk. Hallin menar att
maktaspekten och intresserelativiteten kan förklara myndigheters och forskares ökade
intresse för sociala risker
44
. Med utgångspunkt i ovanstående diskussion föreslår Hallin
två definitioner, varav den första ansluter sig till realism (ontologi) och svag
konstruktivism (epistemologi) medan den andra definitionen är bättre anpassad för stark
konstruktivism.
Alternativ 1: En social risk är möjligheten (sannolikheten) för oönskade händelser, beteenden eller
tillstånd med ursprung i människors relationer, livsvillkor och levnadsförhållanden och med
negativa konsekvenser på det som en grupp människor ser som skyddsvärt45.
Alternativ 2: Social risk är en händelse som vissa samhällsaktörer i ett historiskt, socialt och
kulturellt sammanhang identifierar och begreppsliggör som oönskade och som ingår i en diskurs
och metodik för samhällsstyrning46.
Till båda dessa definitioner av risk måste man också koppla begreppet skyddsvärd, dvs.
vad det är som ska skyddas mot det man definierat som oönskat. Även här blir det
uppenbart att det som identifieras som skyddsvärd präglas av intresserelativitet och
därmed kan skifta beroende på social position. Utgår man från ett starkt konstruktivistiskt
synsätt kan bedömningen av något som skyddsvärt handla om att skydda sin egen,
gruppens eller samhällets funktionalitet och därmed också om att upprätthålla befintliga
maktrelationer47. Exempel på vad som kan definieras som skyddsvärt och hur detta
relateras till olika riskområden finns i bilaga 2. Vad avser riskuppskattning poängterar
Hallin att sannolikheten och konsekvenserna av att drabbas av sociala risker varierar, att
vissa risker är plats-, tids- och kontextbundna och att det finns skillnader relaterade till
42
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. s.18
Ibid. s.58
44
Ibid. s.22
45
Ibid. s.24
46
Ibid. s.24
47
Ibid. s.25.
43
17
genus, ålder och grupptillhörighet. Beroende på hur vissa befolkningsgrupper framställs
kommer också människor och myndigheter förhålla sig till dem på ett visst sätt48. Innan
vi lämnar Hallins beskrivningar och resonemang kring ”social risk” vill jag poängtera att
begreppet ”social oro” inte används i Hallins rapport. Istället inkluderas social oro som en
aspekt i det som kallas socialt oönskade händelser.
I dokument ”Västra Götalandsmodellen, Sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser – en
vägledning” definieras en social risk som:
”sannolikheten för oönskade händelser, beteenden eller tillstånd med ursprung i sociala
förhållanden och som har negativa konsekvenser för det som bedöms vara skyddsvärt”.
Samma modell definierar social oro enligt följandet:
”olika typer av utfall eller angrepp på det som samhällets institutioner ser som en önskad social
ordning – det skyddsvärda”49
I rapporten ”Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och
effekter” definieras begreppen på samma sätt som i Västra Götalandsmodellen. Dock
poängterar författaren att begreppet sociala risker är centralt i studien för att betona en
vidare syn på problemen. Resonemanget bygger på att problemen inte endast omfattar
anlagda bränder, stenkastning och vandalism utan också om de komplexa sammanhang
och miljöer där sådana händelser inträffar. Rapporten utgår därför från definitionen av
sociala risker men väljer att också inkludera social oro i denna definition50.
I rapporten Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet finns inga
konkreta definitioner av sociala risker och social oro. Istället används begrepps som
kravaller, våldsamma bråk eller upplopp. Denna vaghet är avsiktlig och används för att
inte begränsa studien till vad som juridiskt definieras som ”våldsamt upplopp” eller
”upplopp”51. I studien delas grundmaterialet in i sex typer av upplopp, dessa är: 1.
Politiska upplopp, 2. Huliganism, 3. Ungdomsbråk, 4. Medborgarpolis, 5. Fångupplopp
och 6. Fylleriupplopp52. Mest utrymme ägnas åt de tre första kategorierna eftersom de,
enligt studiens resultat, är mest vanliga.
48
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. s.34-35
Länsstyrelsen Västra Götaland, 2012, Västra Götalandsmodellen – Sociala risker i risk- och
sårbarhetsanalyser – en vägledning. s. 5
50
Lundström. Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun – insatser och effekter. s.4-5.
51
Nilsson & Westerberg, A. Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till normalitet. s. 5
52
Ibid s. 16
49
18
Redogörelsen för begreppen social risk- och social oro kan sammanfattas som att det är
begrepp som kan inrymma stor variation och informationsmängd. Detta innebär att
begreppen också kan användas på mycket olika sätt hos olika myndigheter och inom
olika forskningstraditioner. Det är mot denna bakgrund polisens metodhandbok kommer
att analyseras och tolkas i ett senare skede. Men innan det kommer en kort redogörelse
för hur man beskriver orsaker till social oro i de fyra dokument som syftar till att sätta
metodhandboken i en större kontext. Även synen på hur social oro bör hanteras kommer
att beröras.
Tema 3: Orsaker och hantering
Samtliga dokument betonar att orsakerna bakom olika former av social oro är många och
sambanden dem emellan är mycket komplexa. Hallin förklarar att detta bottnar i att det
finns en mängd olika riskfaktorer och komplicerade samband mellan dessa. Riskfaktorer
kan delas in i generella riskfaktorer (såsom brist på resurser hos myndigheter,
klasskillnader, segregation och marginalisering) och specifika riskfaktorer (olika
livsvillkor, levnadsförhållanden och personbundna riskfaktorer)53. Mellan sociala risker
(möjliga händelser) och riskfaktorerna finns orsakssamband och ofta behövs flera
samverkande riskfaktorer för att oönskad händelse ska utlösas. Samtidigt finns det så
kallade risktrösklar och latenta risker vilket betyder att det många gånger finns en
tröskeleffekt som innebär att det krävs en viss intensitet eller exponering innan en
händelse inträffar54. Utifrån dessa förhållanden tydliggörs svårigheten att göra sociala
risk- och sårbarhetsanalyser för att sedan härleda handlingsprogram och åtgärder. Hur ska
man veta vilken dos av segregation, arbetslöshet och ekonomisk otrygghet ett samhälle
tål innan det leder till samhällskonflikter, missbruk eller ohälsa?
Sammanfattning från stadie 1 och betydelse för analys av polisens metodhandbok
Analyserade dokument ger ett samlat uttryck för myndigheternas växande behov av
sociala risk- och sårbarhetsanalyser. Myndigheter, kommuner och landsting behöver
dessa analyser för att förstå samhällets utveckling samt för att kunna identifiera, arbeta
förebyggande och hantera nya sorters sociala risker. På grund av komplexiteten i
orsakssambanden bakom oönskade händelser anses samverkan mellan olika myndigheter,
53
54
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. s.37
Ibid. s.40.
19
och forskningstraditioner, vara en nödvändig väg framåt. I de fall analyserna syftar till att
leda fram till förslag på hur man hantera sociala risker och social oro är det av stor vikt
att flera professioner finns representerade55. Dels för det krävs olika perspektiv och
kompetenser för att bedöma riskfaktorer och risker men också för att olika intressen ska
kunna vägas och balanseras mot varandra. Hallin betonar särskilt även vikten av att
synliggöra ontologiska, epistemologiska och värdemässiga bedömningar i analyserana för
att bli medvetandegöra vilka ställningstaganden som ligger bakom olika myndigheters
åtgärdsplaner56. Vidare betonar han betydelsen av inkludera medborgares synsätt och
erfarenheter, något som är svårt men nödvändigt inte minst mot bakgrund av det tidigare
redovisade maktperspektivet57 . Vilken betydelse har då analysen i Faircloughs stadie 1
för kommande analys av polisens metodhandbok? Här kan tre förhållanden av relevans
lyftas fram. Det första är att det sociala problemet – social oro – de senaste 10-15 åren
ändrat karaktär, att problemet eskalerat och att polisen har svårt att hantera dessa
våldsyttringar. Metodhandboken har således utformats i en tid då polisen söker
alternativa vägar att arbeta. Det andra är att begreppet social oro kan definieras på olika
sätt och innefatta avsevärt fler händelser än anlagda bränder och stenkastning på
blåljusmyndigheter. Beroende på vad som läggs i begreppet kan polisen, precis som
andra myndigheter, använda sociala risk- och sårbarhetsanalyser som ett instrument att
utöva makt ur ett särskilt myndighetsperspektiv och intresse. Den tredje förhållande är att
det är en mycket svår uppgift att veta hur man ska angripa problemet ”social oro” på ett
effektivt sätt på grund av problemets komplexa karaktär och svårigheten att säkerställa
sambanden mellan insats och effekt.
3.2 Hinder som behöver hanteras
I detta avsnitt kommer temana bakgrund/trender, begreppen social oro, orsaker till social
oro och hantering av social oro analyseras utifrån studiens frågeställningar och teoretiska
ramverk. Allteftersom de olika frågorna besvaras kommer ett antal hinder som behöver
hanteras att utkristalliseras och sammanfattas.
55
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. s.56.
Ibid. s.58.
57
Ibid. s.57
56
20
Så talar polisen om…
Begreppet social oro, bakgrund och trender
I dokumentet upprepas begreppet social oro mycket frekvent, och det av ganska
uppenbara skäl. Det är ju trots allt en handbok för samverkan mot social oro. Ursprunget
till begreppet beskrivs ur ett historiskt (diakront) perspektiv men begreppet som sådant
skildras förhållandevis historielöst (synkront). Detta kan låta motsägelsefullt men är inte
så konstigt som det kanske låter. Det historiska perspektivet på begreppet uttrycks genom
referenser till andra rapporter och dokument (intertextualitet) som beskriver socialt
oönskade händelser från 1950-talet och framåt. Här används benämningar som
”upplopp”, ”våldsamma konfrontationer” och ”fysiskt våld”. Entrén av begreppet social
oro spårar polisen tillbaka till en text av Mucchielli (2009) där ordet används för att
benämna våldsamheter i Frankrike 2005.
”Händelserna 2005 startade som ofta tidigare med ett polisingripande. I samband med
händelserna benämnde den franske premiärministern våldsamheterna som ”social oro” istället
58
för ”upplopp” .
Från den tidpunkten, 2005, och framåt tycks det vara så att begreppet social oro började
användas av svenska myndigheter i allt större utsträckning. Det är också utifrån
händelserna i Frankrike 2005 och i liknande händelser runtom i Europa, både från några
år tidigare och fram till idag, som polisen börjar fylla begreppet med en speciell innebörd
och mening. Genom att tillämpa begreppet på detta sätt i stor utsträckning går polisen i
handboken från ett diakront perspektiv till ett mer synkront. Även om det finns
tillbakablickar i historien så används begreppet social oro i metodhandboken nästan
uteslutande om våldsamma händelser i Europeiska städer från och med början av 2000talet och lösgörs därmed till viss del från sin historia. Plötsligt finns ett ”nytt” begrepp
som i polisens metodhandbok ges en stark koppling till ett fenomen i närtid. De
innebörder som begreppet tillskrivs i metodhandboken, genom intertextuella referenser,
är: ”våldsamma upplopp, skadegörelse, anlagda bil- och skolbränder, stenkastning mot
företrädare för samhället (framförallt polis och räddningstjänst), destruktiva handlingar,
kriminalitet, upplopp, gatukonflikter och kollektivt våld”. Begreppet social oro, och
ovanstående givna innebörder, knyts på olika sätt samman med aktörerna ”ungdomar,
nyanlända personer, ungdomsgrupper” och inkluderar i de flesta fall någon anknytning
58
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.39
21
till integration/segregation. Vilka implikationer denna användning av begreppet får
redovisas under den rubrik längre ner som handlar om hinder.
Polisen talar således om social oro som något som går att spåra tillbaka långt i tiden men
som sedan 2000-talet fått en mer specifik innebörd. Denna utveckling beskrivs i
handboken som ett trendbrott, vilket visar sig genom följande citat:
”De strukturella förändringar som skett i många av våra segregerade områden är bl. a.
förändringar gällande norm-, värde-, straff- och maktsystem. Detta har förändrats i en sådan takt
att de ordinarie samhällssystemen inte hunnit med och därmed har det uppstått parallella maktoch rättssystem”59/…/” Kriminalitet blir mer och mer acceptabelt i dessa områden och en allt
större andel ungdomar tycks anse att brottslighet mot auktoriteter är ett naturligt beteende”60,
Metodhandboken beskriver återkommande och ingående hur dessa förändringar i
samhället yttrar sig och att det innebär ett alltvarligt samhälleligt problem, inte bara för
polisen utan även för andra myndighetsutövare men också för samhället i stort. I
nedanstående citat går kommer allvaret fram på ett tydligt sätt:
”Situationen är i vissa fall akut. Det är av stor vikt att myndighetssamhället börjar agera på ett
strukturerat samverkande sätt”61/…/” ett starkt inflytande av sedvanerättssystem grundat i
hedersnormsystemet har i vissa fall skapat eller i andra fall riskerar att skapa en stat i staten.
Förändringarna är lokala men får allt tydligare samhälleliga konsekvenser 62. ”På senare år har
situationen blivit allvarligare då ungdomar lurar till sig polis och räddningstjänst för att i bakhåll
attackera med stenar”63.
På detta sätt målas social oro upp som ett växande problem som primärt manifesteras
lokalt men som i ett längre perspektiv bedöms vara ett hot mot ett öppet och demokratiskt
samhälle. För att knyta an till den textnära analysens teoretiska ramverk vill jag poängtera
att begreppet social oro samt hur polisen talar om bakgrund och trender kännetecknas av
en hög grad (ny information (informativity), anknytning till andra texter (intertextuality)
och upprepning (recurrence) av begreppet social oro. Skälen bakom val av information,
referenser och tillskriven mening till begreppet social oro går jag in på under rubriken
”Vems röst är det som talar”. Men först, vilka orsaker till social oro lyfter man fram i
handboken och vilka recept på hantering ordineras?
59
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.54
Ibid. s.1
61
Ibid. s.56
62
Ibid. s.54-55
63
Ibid. s.95
60
22
Orsaker till social oro
Metodhandboken talar om ”multifaktoriella orsaker” bakom social oro. De flesta orsaker
förklaras genom referenser till forskning, framförallt inom områdena kriminologi,
sociologi/socialpsykologi och psykologi. Men det finns även gott om referenser till olika
arbeten och rapporter som tagits fram inom ramen för det projekt som metodhandboken
är ett resultat av. För att underlätta förståelsen för hur detta går till redovisas resultat och
analys i tre olika nivåer används inom sociologin. Dessa nivåer utgörs av micro (individ,
familj, grannskap), meso (grupp, klan, stad, formell organisation, stat) och macro (nation,
samhälle, civilisation, internationellt, globalt). I analysen på micronivå blir det mer fokus
på handling medan det blir allt mer fokus på struktur ju högre upp i samhällsnivån (meso,
macro) man rör sig. Om vi börjar med den individuella nivån använder metodhandboken
orsaksförklaringar som är kopplade till individnivå och psykologiska ursprung såsom
”attityder, inlärningssvårigheter, missbruk, aggressivitet, impulsivitet, ökat behov av
social status, självförtroende och självkänsla”. Mer vanligt är dock orsaksförklaringar
som beskrivs genom vissa familje- och grannskapsförhållanden, såsom:
”En statistisk analys visar att antalet barn och befolkningens utbildningsnivå är två viktiga
faktorer bakom anlagda bränder”64.
Utöver utbildningsnivå och familjestorlek är det några ytterligare faktorer som träder
fram:
”Avsaknaden av pro-sociala förebilder inom familjen/…/ våld i hemmet/…/familjemedlemmar
inblandade i kriminell verksamhet/…/Lågt engagemang från föräldrar samt för sträng
disciplin/…/trångboddhet vilket gör att ungdomar undviker att vara hemma och stannar ute
längre på kvällarna”65
Här ges alltså de familjära förhållandena en stor och viktig betydelse i förklaringarna
bakom deltagande i våldsamma upplopp. Värt att nämnas är att också social oro bär på en
stark genusaspekt i handboken, nämligen att framförallt unga pojkar som ägnar sig åt de
aktiviteter som polisen definierar som social oro. Orsaker kopplas även till
socialpsykologiska förklaringar såsom grupptryck och tillhörighet:
”I utsatta områden finns en stark misstro och bitterhet mot samhället man anser sig stå utanför.
Ofta dras ungdomar till andra frustrerade ungdomar i samma situation. I dessa destruktiva
gemenskaper känner man sig plötsligt erkänd, meningsfull och stolt”66.
64
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.40
Ibid. s.37
66
Ibid. s.37
65
23
Två ytterligare faktorer lyfts fram som centrala och utgörs utav de konkreta handlingar
som utlöser själva våldet. De aktörer (individer/grupper) som genomför denna typ av
handlingar är media och polisen:
Medias rapportering har vid tidigare oroligheter fungerat som en trigger för ungdomar och
skapat en spridningseffekt av oroligheterna mellan områden. 67/…/polisingripanden i utsatta
områden är en mycket vanlig ”trigger” till våldsamheter”68.
Genom ovanstående redogörelser har polisen pekat på en rad riskfaktorer bakom social
oro, huvudsakligen kopplade till familjeförhållanden. Därutöver ges förklaringar till
orsaker som hänger samman med att det finns grupperingar som har intresse av att
myndigheterna inte ska ha kontroll och kunna garantera säkerhet och stabilitet:
”Integration är ett hot mot de kriminella nätverkens och ätternas makt, som helt och hållet
baseras på parallella samhällssystem vilket gör dem beroende av att alla de rekryterar har
samma mentalitet69.
Orsaksbilden börjar härmed bli ganska komplex och involverar en rad olika sociala
problem och dessutom grupperingar som har gynnas av instablilitet och otrygghet. Den
röda tråden från orsaker på individ/gruppnivå (micronivå) hänger, i handbokens
framställning av orsaker, samman med strukturer på nästa nivå som består av
närsamhället och samhället i stort (mesonivå). Även beskrivningar av mesonivån hämtas
ur vetenskapliga rapporter och från polisens egen informationsinhämtning. Orsakerna
bakom social oro på denna nivå beskrivs utförligt och med många olika teoretiska
utgångspunkter vilket nedanstående utdrag visar. Här beskriver samhälleliga förhållanden
och dess påverkan på individen på ett mer generellt plan:
”Det engelska ordet strain översätts till svenska som ”smärta” eller ”frustration” och är en stor
riskfaktor för kriminalitet, avvikande beteende och sociala problem/…/Durkheim menade att
kraftiga och snabba politiska, sociala, ekonomiska eller kulturella samhällsförändringar kan
leda till en upplösning av samhällets normsystem, vilket Durkheim kallar anomi. Detta kan
leda till ett avvikande beteende, t.ex. självmord och kriminalitet. Strainteorin menar att det är
samhällets institutionella och kulturella normsystem som är främsta orsaken till
strain/…/fysiskt våld rotas i objektiv fattigdom och ojämlikhet hos upprorsmakarna” 70.
67
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.105
Ibid. s.43
69
Ibid. s.54
70
Ibid. s.50
68
24
Här uttrycks alltså att snabba förändringar kan leda till frustration och i en förlängning till
våldsamheter. I några fall används referenser som kopplar samman social oro med
migration, arbetslöshet, kulturella värderingar, etnicitet och misslyckad integration:
”Sammanfattningsvis menar Mucchielli (2009) att orsakerna till oroligheterna var att de
boendes levnadssituation i dessa områden präglas av otrygghet och alienation. I dessa områden
råder en bristande social gemenskap med stora grupper av immigranter, extremt höga nivåer av
arbetslöshet samt ambivalent relation till samhällsinstitutioner/…/Mucchielli menar att
upprorsmakarna mestadels består av arbetslösa ungdomar av utländsk härkomst vars
destruktiva handlingar riktats mot polisen. Detta hänger enligt författaren ihop med att
Frankrike de senaste 15 åren gått igenom en ”ghettoiserande” process där våldsamheter och
bilbränder blivit återkommande företeelser/…/Mucchielli´s studie stämmer även in på
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2011b) som beskriver hur oroligheterna skett i
segregerade områden där det lever många människor med socioekonomiska problem. Detta
leder enligt MSB till en ond spiral av utanförskap, misslyckad skolgång och arbetslöshet vilket
i sin tur leder till ökad isolering från det övriga samhället. De boende bär ofta på en stark
misstro mot majoritetssamhället där misstron oftast riktas mot polisen som får stå som den
yttersta symbolen för samhället”71.
”Haas (1986) har granskat två tidigare skrivna rapporter där avvikande beteende förklaras
utifrån bristfällig integration till samhällets normer. Rapporterna beskriver en bristfällig
assimilation som en uppenbar brist på sociala normer och som beror på förvirring hos de
invandrare som är bosatta i förorterna”72.
Genom denna typ av exempel blir det lätt för en läsare att sätta samman begreppet social
oro med invandrare och integrationsproblem. Via ytterligare (intertextuella) hänvisningar
till andra rapporter förklarar författarna till handboken hur misslyckad integrationspolitik,
fattigdom och stigmatisering leder till upplopp:
”Sernhede menar att de moderna samhällena inte kommit tillrätta med fattigdomsproblemen.
Hans argument bygger på intervjuer med ungdomar där resultaten visar hur stigmatiseringen
avgränsat dem från det omgivande samhället. Marginalisering och stigmatisering av förorter
beror ofta på politik, arbetsmarknad och media, vilket betyder att marginaliseringen och
stigmatisering sker utanför själva området (Kamali, 2006). De boende stämplas som passiva,
missanpassade och anses beroende av socialbidrag och de beskylls ofta själva för sin
marginaliserade position (Dahlstedt, 2002). Områden som drabbats av social oro är platser som
utsatts för territoriell stigmatisering. En stor bidragande faktor till de upplopp som skett i
71
72
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok s.39-40
Ibid. s.36
25
Europa och USA är en ökad stigmatisering av bostadsområden och sociala grupper, både i det
vardagliga livet och i samhällsdebatten (Wacquant, 2008)73.
Förklaringar om ur social oro hänger ihop med förhållanden på makronivå framgår inte
lika tydligt även om det finns exempel som bär kopplingar till internationella och globala
processer. Den globala process som särskilt tydligt lyser igenom hela vägen ner, via
mesonivå, till micronivå är en ökad rörlighet av människor dels mellan olika nationer dels
från landsbygd/småstad till förort/storstad. Flera av förklaringarna som ges till social oro
går att knyta an till dessa processer och inkluderar ord som ”invandrade familjer,
informell befolkningstillväxt, riskfaktorer relaterade till etnicitet, ökande inflyttning till
storstäderna, nyanlända och ätter”. Ovanstående framställning av orsaker bakom social
oro är inte heltäckande men visar tydligt att polisen beskriver och tolkar det sociala
problemet som mycket komplext med orsakssamband som är oöverskådliga.
Hantering av social oro
Mot denna framställning av begreppet social oro, bakgrund, trender, orsaker och även i
viss mån konsekvenser, presenterar polisen en uppsättning åtgärder för att hantera
problemet. Polisens beskrivning av orsakerna till social oro kan sammanfattas i citatet
”Ofta är problem komplexa och består av flera sammanvävda problem” 74. En logisk följd
av denna beskrivning blir att förslagen till hantering också blir omfattande och sträcker
sig, ungefär som redogörelserna av orsaker, från insatser inriktade mot både mikronivå
och mesonivå. Precis som titeln på polisens handbok uttrycker så är det samverkan som
är ledordet för de förslag som presenteras och också ett av de lexikala element som
upprepas mest (tillsammans med social oro). Men innan jag går in på hur polisen talar
om samverkan kan det vara värt att nämna hur polisen på ett självkritiskt sätt talar om sin
egen roll i hanteringen av det fenomen de kallar social oro. Detta framgår bl.a. på
följande sätt:
”Det har tidigare visat sig få negativa konsekvenser då man gått in med kravallpoliser i dessa
områden vilket skapat ännu större frustration bland ungdomarna, varpå upplopp utbrutit”75.
Precis som i stycket om orsaker och ”triggers” bakom social oro så lyfter citatet fram en
värdering av polisens arbete som är viktigt lägga märke till med tanke på uppsatsens
73
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.45
Ibid. s.6
75
Ibid. s.52
74
26
syfte. Det finns ytterligare delar i texten som betonar vikten av att polisen använder
mjuka metoder.
”Social oro kan starta av flera olika anledningar men ofta finns det utlösande händelser som inte
rapporteras i medier, exempelvis ett polisingripande”76
För att undvika de hårda metoder som kan utlösa våldsamheter lyfter handboken fram
polisens mjuka verksamhet som enskilt och i samverkan ska verka för att förebygga
social oro.
”Poliser i yttre tjänst har i uppdrag att etablera fördjupad kontakt med boende, skolor,
fritidsgårdar, fältassistenter och föreningar/…/Det finns olika benämningar på dessa poliser,
exempelvis områdespoliser eller kontaktpoliser. Uppdragen är i stort sett desamma där syftet
är att bygga relationer och skapa förtroende bland de boende 77.
Ovanstående citat leder fram till nästa centrala tema i handboken, nämligen hur polisen
talar om samverkan. Materialet som beskriver hur polisen talar om samverkan är, som
tidigare antytts, mycket omfattande. Inledningsvis redogör författarna utförligt vad de
lägger i begreppet samverkan.
”Samverkan bygger på tanken om att människor lever i ”större sammanhang” eller i ett system.
Alla agerar utifrån ”sin egen känsla av sammanhang” 78.
Vidare talar de om utgångspunkter för samverkan:
”Grundläggande för all samverkan är att problem upplevs som angelägna, motiverade och
behöver hanteras av flera parter. För att samverkansarbetet ska fungera måste aktörerna veta
hur man samverkar och inneha samverkanskompetens. Kompetensen bygger på ett genuint
intresse, nyfikenhet, lyssnande och prestigelöshet 79.
Utifrån denna beskrivning av samverkan och förutsättningar preciseras ytterligare
grundförutsättningar såsom ”målinriktat samverkansarbete, gemensam lägesbild,
kontinuerliga möten på flera nivåer, mogen organisation, tid, kontinuitet och
relationer”80. Stödet från ledningen anses vara av särskilt stor vikt:
”För att kunna upprätthålla ett lyckosamt samverkansarbete krävs engagerade chefer som visar
intresse för samhället och de problem som existerar/…/Vid bristande stöd från ledningen finns
det risk för att samverkansarbetet bortprioriteras och att resurser avsätts för annat”.
En annan framgångsfaktor som värderas särskilt högt i handboken är samverkan med
religiösa ledare:
76
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.105
Ibid. s.71
78
Ibid. s.5
79
Ibid. s.5
80
Ibid. s.9-10
77
27
”samverkan som bedrivs med moskéerna, som av respondenterna anses vara en enorm tillgång
på grund av det stora antalet muslimer i Järvaområdet. Vid oroligheter har representanter från
moskén ryckt ut och lugnat ner de aktiva ungdomarna. Nära samverkan med religiösa ledare
var även en framgångsfaktor i samband med upploppen i London 2011 då Imamen lugnande
ner upprorsmakarna81.
Handboken fylls därefter med en rad exempel, från såväl Sverige som andra europeiska
länder, som visar hinder, möjligheter och framgångsfaktorer från samverkan. Polisens
omfattande redogörelse av fenomenet social oro, dess orsaker och exempel från lyckad
samverkan leder fram till förhållandevis konkreta förslag på hur man bör arbeta
förebyggande och hanterande. Valet och vikten av de teoretiska utgångspunkterna för
handboken (intertextualiteten) betonas särskilt:
”Arbetssätten
som
presenteras
i
metodhandboken
identifieras
som
framgångsrika
i
samverkansarbetet. Stor vikt har lagts vid applicerandet av samhällsvetenskapliga teorier bakom
arbetssätten, främst från den kriminologiska och sociologiska disciplinen”.
I enlighet dessa utgångspunkter presenteras sedan förslag på hur polis och en rad andra
samhälleliga aktörer ska samverka för att skapa en gemensam lägesbild som ska ligga till
grund för bedömningar om det finns fara för social oro i en kommun eller stadsdel.
Arbetssättet och dess åtgärder (som delas in i lägena grönt, gult, rött, orange) är inriktade
mot ”samverkan för att stärka den sociala kontrollen, samverkan med fokus på platsen
och samverkan med fokus på ungdomarna82. En utförlig redogörelse för hur polisen
tänker sig att arbetssättet ska gå till finns det inte skäl att presentera i denna studie. Vad
som är viktigt att ta med sig från denna del av handboken är att polisen talar mest om
operativt inriktade insatser i det vardagliga arbetet och att omfånget aktörer och åtgärder
som presenteras är omfattande. Förslagen till insatser är inriktade mot såväl mikro- som
mesonivå och kan tolkas som ett förslag till mobilisering, mot såväl orsaker som
manifesta uttryck av social oro, på bred samhällelig front.
Vems röst är det som talar?
Innan denna fråga besvaras vill jag repetera ett viktigt perspektiv från stycket om
textanalys som har med språkets så kallade inbördesaspekt att göra. Denna aspekt innebär
att språket använd som ett sätt att uttrycka en bild av verkligheten. Detta gäller givetvis
även för metodhandboken som på så sätt utgör en del av en kommunikation i ett socialt
system. Så när man vill besvara frågan ”vems röst är som talar” bör man ha i åtanke att
81
82
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.12
Ibid. s.65
28
den/de som står bakom framtagandet av handboken vill uttrycka en bild av verkligheten
och att formuleringen av dokumentet är en kommunikativ och social handling. Låt oss
börja med att titta på produktionsförhållandena. Enligt vad som står beskrivit i
Metodhandboken så har den tagits fram, med start 2001, i ett EU-finansierat projekt
(Integrationsfonden) och ägt av polismästaren i Västerorts Polismästardistrikt.
Projektpartners är Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta stadsdelsförvaltningar. I projektet
ingår även nyanlända personer som kallas tredjelandsmedborgare. Det finns en
referensgrupp till projektet med deltagare från polismyndigheterna, kommunerna i
stadsdelsförvaltningar
i
Malmö,
Göteborg,
Stockholm
och
Uppsala,
Brandskyddsföreningen och Polisutbildningen. Projektet har även bedrivit samarbete med
Göteborgs Universitet, Malmö Högskola och FoU Väst83. Västerortspolisens polismästare
är projektägare och Johnny Lindh, kommissarie Västerortspolisen, projektledare.
Initiativet till projektet togs 2010 av dåvarande chef för närpolisverksamheten (oklart
vilken polismyndighet), Ditte Westin. 2012 strukturerades den inhämtade informationen
av Jesper Lindblom, studerande vid sociologiska institutionen vid Stockholms
Universitet. Jesper var projektanställd för uppdraget84.
Så åter till frågan, vem är det som talar? Vems bild av verkligheten får vi ta del av när vi
läser och tolkar polisens metodhandbok för samverkan mot social oro? Så som den långa
listan organisationer och namn anger så är det givetvis flera röster som är med och talar
men det går sortera dessa röster i ett antal ljudspår som sänds från olika stationer. Det
första rösten sänds från EU och Integrationsfonden. Den andra tydliga rösten som talar
kommer från den organisation som möter det sociala problemet i verkligheten – polisen.
Men det är inte hela poliskåren som talar, rösten snarare kommer från individer som sett
och arbetat med problemen på nära håll, med mjuka metoder under en längre period. Den
tredje rösten som talar tillhör akademikerna (sociologen, socialpsykologen och
kriminologen m.fl.). Denna röst kan liknas vid körsång där samma budskap förs ut i olika
stämmor. Den sista rösten tillhör de som ytterst lider det sociala problemets
konsekvenser. Denna röst består av den grupp människor som lider av marginalisering,
utanförskap,
stigmatisering,
ekonomiska
trångmål,
ohälsa
och
otrygghet.
metodhandboken har denna röst inte svenska som modersmål.
83
84
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro. Metodhandbok. s.2
Ibid. s.3-4
29
I
Intentionerna bakom metodhandboken kan förstås genom att lyssna på och tolka
ovanstående röster. Att EU finansierar projektet visar att de som arbetar med
integrationsfrågor på EU-nivå bekräftar kopplingen mellan integrationsproblem och
våldsamma händelser i Europeiska städer samt vill ha mer kunskap om hur problemet ser
ut och bör hanteras. Den polisröst som talar har en tydlig uppfattning om vilka insatser
som krävs för att kunna hantera problemen. Denna del av polisen förordar dialog,
förståelse och samverkan som arbetssätt mot social oro och vill föra in kunskapen och
metoderna till alla polismyndigheterna. Denna röst är också kritisk till hårda polisinsatser.
Det finns flera syften med att lyfta fram akademikerns röst såsom att knyta an till en
vetenskaplig grund i arbetet, öka trovärdigheten gentemot olika målgrupper samt stärka
textens övriga röster, exempelvis den mjuka polisen och de som lider av det sociala
problemet.
Vilka är det metodhandboken talar till?
I förra stycket klargjordes kopplingen mellan textens avsändare och den bild av
verkligheten som presenterades i metodhandboken. Vad avser mottagare till texten så
finns det flera målgrupper. För det första talar polisen till de samhällsaktörer som arbetar
med sociala frågor, då främst integrationsfrågor i något avseende. Den andra målgruppen
utgörs av svenska medier som spelar en viktig roll för hur denna typ av samhällskris
utvecklas. För det tredje riktas rösten direkt mot föreningar och medborgare – föräldrar,
vänner, ungdomar, trossamfund, religiösa ledare m.fl. För det fjärde talar man till den
egna poliskåren, både till den del som förordar dialog, förståelse och samverkan men
även till de som förespråkar hårda metoder vid polisiära ingripanden. Den femte och sista
stora målgruppen består av den grupp svenska och europeiska politiker som fördelar
samhällets resurser.
Handbokens budskap i kommunikationen mellan den/de som talar och textens
målgrupper kan sammanfattas på följande sätt: ”Den samhällskris som manifesteras
genom social oro är allvarlig. Krisen hotar demokratiska värden och mänskliga
rättigheter”. För att komma tillrätta med problemen krävs stora insatser av flera
organisationer, enskilt och i samverkan, på alla samhälleliga nivåer (från micro till
makro). Utifrån beskrivningen av handbokens avsändare, målgrupp och budskap
30
framträder en mer övergripande intention, nämligen att mobilisera stora samhälleliga
resurser mot ett problem som polisen omöjligt kan klara av på egen hand.
Skulle problemet social oro kunna formuleras på ett annat sätt?¨
För att svara på frågan i detta stycke kommer hittills genomförd analys och resultat i
stadie 2 att jämföras med analys och resultat i stadie 1. Vad avser det första temat,
bakgrund och trender, är polishandbokens beskrivningar mycket lika de redogörelser av
fenomenet social oro som redovisas i de övriga dokumenten. I varje fall vad gäller
bakgrundsbeskrivningen och den första trenden som avser den sociala orons karaktär. En
förklaring till att de är så lika är att metodhandboken refererar såväl till dokumentet
Västra Götalandsmodellen – Sociala risker i risk- och sårbarhetsanalyser – en
vägledning som till rapporten Våldsamma upplopp i Sverige – från avvikelse till
normalitet. Vidare finns det intertextuella kopplingar mellan Lokalt säkerhetsarbete i
Borås kommun – insatser och effekter och de andra två texterna i kontextanalysen. De
dokument som använts i kontextanalysen har därför en hög grad av samstämmighet
(cohesion) och sammanhållning (coherence) vilket även avspeglas i jämförelser med
metodhandboken. En viss skillnad i den första trenden var att man i metodhandboken inte
använde lika starka ord för att beskriva polisens brister, såsom ”institutionell rasism”,
vilket användes i ett av de andra dokumenten. Men denna skillnad är av mindre
betydelse. I handboken är polisen är öppen med att det finns interna problem som kan
vara ett hinder för arbetet mot social oro och de betonar särskilt hur viktigt det är att
polisen går varsamt fram och arbetar med relationsbyggande insatser.
Den andra trenden, som rör en förändring i riskforskningstraditionen mot att inkludera
sociala risker, redovisas inte på ett tydligt sätt i handboken. Detta är en mycket viktig
skillnad från de andra dokumenten och som får stora konsekvenser för hur det sociala
problemet formuleras och därmed också vilken diskurs som gynnas/missgynnas. Jag ska
försöka förklara vari skillnaden ligger och varför den är så viktig. I övriga dokument
används begreppet sociala risker som kan delas in i olika riskområden såsom konflikter i
värdesystem, brister i samhällsfunktioner, brister i omgivande säkerhet och trygghet,
brister i personlig säkerhet, brister i försörjning och brister i hälsa. Dessa riskområden har
härletts ur vad en eller flera aktörer betraktar som skyddsvärt såsom t.ex. demokrati och
mänskliga rättigheter, väl fungerande samhällsfunktioner, fysiskt och socialt trygg miljö,
31
fysisk och psykisk säkerhet och trygghet, ekonomisk trygghet och fysisk och psykisk
hälsa. Enligt Västra Götalandsmodellen definieras ett utfall eller angrepp på det
skyddsvärda som social oro. Utifrån ovanstående perspektiv skulle social oro, precis som
rapporten om våldsamma upplopp i Sverige redogör för, kunna utgöras av politiska
upplopp, huliganism, ungdomsbråk, medborgarpolis, fångupplopp och fylleriupplopp.
Här finns alltså en palett med olika typer av våldsamheter som skulle kunna betecknas
som social oro. I metodhandboken redovisas inte denna breda innebörd av begreppet
social oro. Istället skär man, inte helt men så gott som, av tråden som sträcker sig bakåt i
tiden i och med valet att fylla begreppet med den typ av oroligheter som drabbat
europeiska städer de sista 10-15 åren. På så sätt avgränsar metodhandboken begreppet
social oro till att handla om det som kallas ungdomsbråk och som bottnar i fattigdom,
marginalisering, stigmatisering och integrationsproblem.
Vidare synliggörs en rad komplexa problem i handboken men det saknas en tydlig och
systematisk
redogörelse
för
ontologiska,
epistemologiska
och
värdemässiga
bedömningar. Här skulle handboken tydligare kunna redovisa varför man väljer att
fokusera på social oro, varför man ger social oro en viss innebörd, vilka värdemässiga
bedömningar som ligger bakom intresset för social oro och vems intressen som ligger
bakom tolkningarna av social oro så som det formuleras. Sådana resonemang skulle
tydliggöra den intresserelativitet och maktaspekt som ligger inbäddad i handboken, d.v.s.
klargöra utifrån vilket perspektiv och vilken position bedömningarna görs. Handboken
kan mycket väl utgöra ett underlag för prioriteringar av resurser och så som begreppet
social oro beskrivs och används blir dokumentet ett instrument att utöva makt ur ett
särskilt myndighetsperspektiv och utifrån ett specifikt intresse – i detta fall med mycket
fokus på integrationsproblem och dess bakomliggande orsaker. Skulle problemet social
oro ges samma innebörd men andra orsaksförklaringar, t.ex. grundade i rasism och
främlingsfientlighet, så skulle en annan agenda och diskurs gynnas. Vidare skulle social
oro kunna formuleras med fokus på politiska upplopp, vänster/högeraktivism eller
huliganism och då skulle sannolikt en typ av metodhandbok ta form och en helt annan
diskurs påverkas. Kontentan är att problemet social oro givetvis skulle kunna formuleras
på andra sätt vilket också skulle få konsekvenser för hur polisen tänker, tolkar, värderar
och arbetar.
32
Kan metodhandboken utgöra ett hinder för att det sociala problemet ska kunna
förebyggas och hanteras?
Metodhandboken är en gedigen produkt av ett ambitiöst projekt som tagit sig an ett
mycket stort samhällsproblem. Dokumentet vilar på en humanistisk grund och utgör ett
mycket gott verktyg i arbetet med att förebygga och hantera social oro. Men då avser jag
framförallt social oro enligt innebörd som polisen själva tillskriver begreppet i
handboken. Om man inkluderar fler typer av social oro i ekvationen är det möjligt att
handboken utgör ett hinder för att dessa, andra, problem förebyggs och hanteras eftersom
mycket ljus riktas mot ungdomsuppbråk och dess bakomliggande orsaker och därmed
riskerar bidra till suboptimering på ett särskilt område inom fältet sociala risker. Genom
handboken leds man som läsare in i en särskild och avgränsad form av social oro vilket
kan medföra att det bredare perspektivet inskränks och andra viktiga frågor kommer i
skymundan.
3.3 Vem ”behöver” det sociala problemet
De som står bakom metodhandboken beskriver ett socialt problem som majoriteten
medborgare i Sverige hört talas om på nyheter eller kommit i kontakt med, yrkesmässigt
eller privat. I metodhandboken beskrivs detta problem utförligt, att det måste hanteras
och hur det bör hanteras. Genom dessa beskrivningar framträder en ideologisk dimension
som säger något om författarnas värderingar. I detta fall är det den mjuka polisen som
hanterar problemen i praktiken, den jämnlika akademikern, medborgare som värnar om
demokrati och nyanlända personer som lever under svåra förhållanden som ”behöver” det
sociala problemet. Genom handboken används framställningen av det sociala problemet
som en hävstång, inte för att bevara maktstrukturer utan snarare för att genom
mobilisering av andra aktörer försöka förändra maktstrukturer på flera nivåer i samhället i
syfte att förbättra livsvillkoren för en stor grupp utsatta människor. I detta sammanhang
kan det vara klargörande att återknyta till exemplet om rasism. Skulle handboken vila på
en rasistisk grund så hade det sociala problemet, social oro, kunnat skyllas på andra
folkgrupper och därmed användas som argument för att t.ex. begränsa invandring.
Eftersom dokumentets ideologiska dimension utgörs av värderingar som jämlikhet och
solidaritet kan problemet (social oro) istället användas i arbetet med att minska orättvisor.
33
3.4 Möjliga vägar förbi hindren
Metodhandbokens trovärdighet och styrka skulle öka genom att presentera begreppet
social oro i ett större sammanhang. Detta skulle kunna göras genom att redovisa paletten
med sociala risker och på ett tydligare sätt visa vilka ontologiska, epistemologiska och
värdemässiga bedömningar som lett fram till hur handboken utformas. På så sätt skulle
mottagaren lättare kunna göra egna ställningstaganden om det sociala problemets
omfattning och hur det bör prioriteras i förhållande till andra typer av problem och behov.
Om vi bortser från att det bredare perspektivet på sociala risker saknas och fokuserar på
de handbokens innehåll och disposition finns det ett antal saker som skulle kunna
förbättras. Låt oss utgå från att handboken vilar på en humanistisk värdegrund och att
texten syftar till emancipation för socialt utsatta grupper. Låt oss också utgå från att flera
samhälleliga aktörer och en stor grupp medborgare håller med om handbokens
beskrivning av verkligheten och att samhället måste bekämpa det sociala problemet på
bred front. Då blir nästa fråga: hur användbar är handboken i praktiken. Från ett sådant
perspektiv kan ett antal pedagogiska hinder identifieras. För det första är handboken över
110 sidor lång och innehåller mer eller mindre en antologi på ämnet samverkan, en
mindre lärobok i sociologi och kriminologi, ett långt parti som handlar om våldsamma
händelser fram till idag samt en uppsättning förslag till åtgärder på olika nivåer. För de
som vill använda handboken som en enkel guide till hur man ska arbeta i praktiken
produkten således ganska massiv och svårtillgänglig när man läser den i PDF-format.
Handboken i detta format skulle kunna renodlas genom att: kortfattat beskriva det sociala
problemet och sätta det i ett större risk-sammanhang (se resonemang i tidigare stycken),
beskriva ontologiska, epistemologiska och värdemässiga grunder bakom polisens
satsningar på just denna typ av social oro, på ett mer kortfattat sätt redovisa förslag till
metod för förebyggande och hantering av det sociala problemet. Övrigt material skulle
kunna komma som bilaga. Detta problem lyckas polisen dock lösa ganska bra eftersom
de använder en webbsida där handboken presenteras i olika flikar85 och under 2013-2014
genomförs även ett antal workshops runt om i landet där handboken presenteras och
diskuteras. Hemsidan gör materialet mer lättillgängligt även om vissa innehållsmässiga
och pedagogiska problem kvarstår.
85
Polisen. https://polisen.azurewebsites.net/index.php/om-handboken/, hämtad 2014-05-23.
34
3.5 Kritisk reflektion över egen analys
Den metod jag använt i studien, kritisk diskursanalys, är normativ eftersom den tar
ställning för de svaga grupperna i samhället och syftar till att kritisera de strukturer som
möjliggör att det sociala problemet existerar. Metodhandboken andas en liknande
värdegrund vilket lyser igenom i hela boken och uttrycks explicit i målet:
”Målet är att nyanlända personer ska ha goda möjligheter att integreras i det svenska samhället
och att fler ungdomar ska gå ut skolan med fullständiga betyg och öka sina möjligheter till att
bli självförsörjande som vuxna. Det borde innebära en minskad grogrund för social oro,
kriminalitet och utslagning bland unga i framtiden”.
På grund av att handboken utgör en omfattande verktygslåda som kan användas, av flera
aktörer på olika nivåer, för att förebygga och hantera det sociala problemet så finns det
inte mycket kritik att framföra som kan bidra ytterligare till sociala förändringar. Min
förhoppning är dock att polisen och andra aktörer, med hjälp av min studie, kan se
handboken och social oro i ett större sammanhang vilket på sikt kan stärka dessa aktörers
analyser och arbete med sociala risker och samhälleliga problem.
4. DISKUSSION OCH SLUTSATSER
Denna undersöknings syfte är att studera hur myndigheters formaliserade beskrivningar
av ett socialt problem kan påverka hanteringen av det sociala problemet. Detta har jag
gjort genom att undersöka hur polisen ”talar” om social oro i dokumentet
”Metodhandbok för samverkan mot social oro” samt genom analys av vilka konsekvenser
det kan få för polisens hantering av social oro.
Huvudresultat
Resultaten visar att polisens beskrivning av social oro representerar en snävt definierad
form av våldsanvändning. Beskrivningen uttrycker ett myndighetintresse att mobilisera
såväl interna som externa resurser för att hantera ett socialt problem som polisen på egen
hand har svårt att hantera. Dokumentet vilar på en humanistisk människosyn och genom
handboken uttrycks ett emancipatoriskt mål. Ett mål som polisen vill uppnå genom
kunskap, kommunikation och samverkan med andra aktörer. För de myndigheter, grupper
och individer som delar detta perspektiv och intresse kan handboken användas som ett
medel för att uppnå jämlikhet mellan individer och grupper i samhället. Metodhandboken
35
utgör ett tydligt exempel på hur en myndighet på ett raffinerat sätt kan avgränsa och
definiera ett socialt problem för att gynna (och/eller missgynna) vissa intressen och
därmed en särskild diskurs.
Hur kan resultaten tolkas, vad betyder de
När polisen talar om social oro syftar de på våldsamma ungdomsbråk i europeiska städer
och förorter som bottnar i flera sociala problem såsom marginalisering, stigmatisering,
segregation, alienation arbetslöshet och svag ekonomi hos socialt utsatta grupper. Social
oro kopplas genomgående till integrationsproblematik och därmed till folkgrupper med
annan etnicitet och kultur. Orsakerna beskrivs som multifaktoriella och polisen menar att
trenden går mot att problemet är växande och akut. Genom att beskriva social oro på
detta sätt avgränsar polisen medvetet begreppet till en viss typ av våldsamheter medan
andra typer exkluderas, eller åtminstone får reducerad relevans. Avgränsningen synliggör
en intresserelativitet och ett myndighetsperspektiv som polisen använder för att prioritera
vissa frågor inom ett särskilt område. Prioriteringen beror sannolikt dels på att
Integrationsfonden är finansiär av projektet och sätter ramar för hur medlen får användas,
dels på att polisen söker vägar att komma till rätta med ett allvarligt problem som de inte
klarar av att hantera på egen hand.
Resultatens konsekvenser
Resultaten visar på vikten av kritisk analys av myndigheters formella beskrivningar av
problem och förslag till åtgärder att hantera dem. ”Varför?”, kan någon då undra mot
bakgrund av att handboken inte innehöll något särskilt hot mot socialt utsatta grupper. Ett
svar på denna fråga ligger i att det sociala problemet, social oro, skulle kunna formuleras
på ett annat sätt t.ex. ur ett främlingsfientligt perspektiv eller som en helt annan typ av
våld såsom huliganism eller politiska upplopp. Sådana formuleringar skulle gynna andra
diskurser och grupper, t.ex. partier med främlingsfientlig agenda. Låt säga att
metodhandboken beskrev social oro som ett resultat av att vissa folkgrupper var mer
våldsbenägna till sin natur och att de därför bör behandlas med hårdare metoder av
polisen, kanske rentav tvingas ut ur landet oavsett om de begått något rättsligt övertramp
eller inte. I ett sådant fall skulle värdet av en kritisk analys framträtt tydligare. I detta fall
blir värdet av analysen inte lika tydligt eftersom handboken vilar på en humanistisk
människosyn och inte bidrar till att upprätthålla förtryckande maktstrukturer.
36
Ett ytterligare skäl till kritisk analys är att det kan stärka trovärdigheten hos den aktör
eller de aktörer som görs till föremål för analysen. Eftersom myndigheters analyser och
rapporter utgör ett underlag för stora beslut, och därmed blir ett verktyg för
maktutövning, bör de granskas och utsättas för kritik. På så sätt kan de värdemässiga
premisserna för olika typer av bedömningar lyftas upp i ljuset, diskuteras och utvecklas i
samverkan mellan olika parter. Genom ett sådant förfarande säkerställs att olika
perspektiv beaktas och att jämlika värderingar premieras, vilket är en viktig grundsten i
ett demokratiskt samhälle.
Metodens inverkan på resultaten
Den metod som använts, CDA, har påverkat resultaten i flera avseenden. För det första
har utgångspunkten hela tiden varit normativ – handboken har granskats ur ett ”rättvisetänk” med människors lika värde och rätt till ett (lika) gott liv i fokus. I och med
handbokens ”goda” intentioner har det inte funnit så mycket att kritisera. Trots det anser
jag att metoden haft mycket starka sidor och gett upphov till intressanta resultat, inte
minst behovet av kritisk analys, såsom det redovisas i stycket ovan. Vad avser
metodförbättringar finns det säkert vissa justeringar som skulle kunna gjorts för att stärka
resultaten. Precis som i metoddiskussionen innan ser jag gärna en allmän
kompetenshöjning i mjukvara för kvalitativa studier, både hos lärare och hos studenter.
Detta skulle kunna öka spårbarhet och kvalitet i analyserna.
Resultatens relation till andra studier
I denna studie har inget särskilt stycke för tidigare forskning presenterats. Detta p.g.a. att
den kritiska diskursanalysen inkluderar sådana anknytningar i och med den analys som
genomfördes i stadie 1. I denna del av diskussionen vill poängtera några relevanta
kopplingar, både till den litteratur som använts tidigare i studien men även genom att
lyfta blicken och ”kommunicera” med två andra teoretiker. I första jämförelsen vill jag
nämna Hallins arbete. Denna studie visar att riskanalyser måste utföras öppet, i dialog
med andra och med en ontologisk, epistemologisk och värdemässig medvetenhet. Detta
stärker trovärdigheten och kvalitén i riskanalyserna och därmed i de beslut om åtgärder
de ligger till grund för. Därför förespråkar jag Hallins definition av social risk, som jag
37
anser bör fungera som en (av flera?) utgångspunkt(er) i myndigheters arbete med sociala
risker. Definitionen är väl värd att upprepas
”Alternativ 2: Social risk är en händelse som vissa samhällsaktörer i ett historiskt, socialt och
kulturellt sammanhang identifierar och begreppsliggör som oönskade och som ingår i en diskurs
och metodik för samhällsstyrning86”.
Används denna definition måste man ta avstamp i en relativistisk syn på sociala risker
vilket öppnar upp för självreflektion och ett medvetandegörande av egna och andras
värdemässiga ståndpunkter.
Jag vill även relatera min studie till Ernesto Laclaus begrepp ”tom signifikant”. Laclau
använder i sin bok Emancipation(s) begreppet att beteckna ett ord som inte har någon
faktiskt referens eller överenskommen mening. Dessa tomma signifikanter kan då fyllas
med det som ligger i påfyllarens intresse87. I detta fall har polisen fyllt signifikanten
”social oro” med en viss innebörd och därefter har de preciserat orsaker bakom
innebörden och förslag till åtgärder för att hantera problemet. Ur detta ljus, nämligen att
man utifrån olika intressen och maktperspektiv kan fylla ett tomt begrepp med innebörd,
bör myndigheters formella beskrivningar av problem, såsom polisens användning av
begreppet social oro, förklaras och förstås.
Den tredje undersökningen jag vill relatera till rör större ekonomiska och globala
processer. I detta fall avses Thomas Piketty som i sin forskning studerat ekonomisk
ojämlikhet. Genom en omfattande undersökning har Piketty visat att klasskillnaderna i
samhället just nu är i paritet med 1800-talets klyftor. Piketty slår även hål på myten om
”nedsippringseffekt” som så många ekonomer talat om de senaste årtiondena och som
innebär att även de längre ner i samhällkedjan gynnas av att de rika blir rikare. Social oro
bör kanske därför även ses och förstås mot bakgrund av att samhällets resurser är kraftigt
obalanserade. Eftersom i Piketty, precis som författarna till handboken, har
emancipatoriska mål anser jag att Pikettys nedanstående uttal är av relevans:
”Utbildning är en av de kraftfulla drivkrafterna som leder mot minskade klyftor. Men det
kommer inte att räcka. Jag menar att vi kommer att behöva höjda skatter för de rika och på
förmögenheter och kapital. Det kräver internationell samordning. Men om vi inte gör något så är
risken stor att utvecklingen mot växande klyftor kommer att fortsätta. Och det jag fruktar är att
86
87
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. . s.24.
Laclau, Ernesto. (1996). Emancipation(s). Great Britain. Password Publishing.s. 45-46
38
fler och fler i så fall kommer att dra slutsatsen att hela den här eran av globalisering och fri
marknad inte är något som gagnar dem. Förra gången världen började ta till åtgärder för att
korrigera marknadens brister så var det först efter mycket våldsamma konflikter. Vi måste ta den
historien på allvar” 88.
Avslutning
En av de viktigaste slutsatserna av studien är att myndigheter i sina beskrivningar av
sociala problem, oavsett intentioner, bär på ett myndighetsperspektiv och vissa intressen
som avspeglar sig i hur problem framställs och hanteras. Eftersom myndigheter besitter
en maktposition, och kan påverka hur samhällen utvecklas, bör dessa beskrivningar
granskas kritiskt.
88
Sveriges television. Piketty: ”Klyftor på väg mot 1800-talet”.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/piketty-klyftor-pa-vag-mot-1800-talet , hämtad 2014-05-23.
39
REFERENSER
Böcker
Bergström, G.& Boréus, K. (2005). Textens mening och makt. Hungary: Författarna och
Studentlitteratur 2005.
Fairclough, Norman. (1992). Discourse and social change ingår i Friberg, Frebe. Dags
för uppsats. 2006. Denmark: Författarna och Studentlitteratur.
Fairclough, Norman. (1995). Discourse analysis - the critical study of language. England:
Longman group Limited
Fairclough, Norman. (2001), Critical Discourse Analysis as a Method in Social Scientific
Research ingår i Michael Meyer, Ruth Wodak, Methods of critical discourse analysis.
London: SAGE.
Fairclough, Norman. (2003). Analysing discourse: Textual Analysis for Social Researchs.
London: Routledge.
Fairclouch, Norman. (2012). Critical discourse analysis ingår i Paul Gee, James &
Handford, Michael. The Routledge Handbook of Discourse Analysis. Wiltshire:
Routledge
Friberg, Frebe. (2006). Dags för uppsats. Denmark. Författarna och Studentlitteratur.
Laclau, Ernesto. (1996). Emancipation(s). Great Britain. Password Publishing.
Ritchie, R. & Lewis, Jane. (2010). Qualitative research practice. London: SAGE
Publications Inc.
Wodak, Ruth. (2008) Introduction: Discourse Studies – Important Concepts and Terms.
Publicerad i Wodak, Ruth och Krzyzanowski. Analysis in the Social Sciences. U.K:
Palgrave MacMillan.
Forskningsrapporter, rapporter och meddelande
Hallin, P-O. (2013). Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion, Malmö högskola,
Institutionen för urbana studier. Malmö: Holmbergs
Kamali, M. (2006). Den segregerande integrationen, Om social sammanhållning och
dess hinder. Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturel diskriminering.
SOU 2006:73. Stockholm.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2011). Våldsamma upplopp i Sverige –
från avvikelse till normalitet. Publ.nr MSB222 - april 2011. Danagårds Grafiska AB
Länsstyrelsen Västra Götaland (2012), Västra Götalandsmodellen – Sociala risker i riskoch sårbarhetsanalyser – en vägledning, Rapport 2012:01
40
Lundström, Ulf. (2013). Sociala risker – Lokalt säkerhetsarbete i Borås kommun –
insatser och effekter. Umeå Centre for Evaluation Research. Umeå Universitet
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (2011) Varför kastar de sten?
Publikationsnummer MSB 305-2011. Karlstad.
Polisen. Websida https://polisen.azurewebsites.net/index.php/om-handboken/, hämtad
2014-05-23.
Polisen & Västerorts Polismästardistrikt (2013) Samverkan mot Social oro.
Metodhandbok.
Hämtad
2014-05-01,
http://polisen.azurewebsites.net/wpcontent/uploads/2013/07/130925-Metodhandboken-sammanstallning.pdf
Regeringens proposition 2005/06: 133, Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle.
(pdf). Hämtad 2014-05-19,
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/04/68/49d6475a.pdf
41
BILAGOR
Bilaga 1 – Ontologiska och epistemologiska utgångspunkter
89
89
Lupton, D. (1999) Risk. Routledge. i Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion, Malmö
högskola, Institutionen för urbana studier. s.15
42
Bilaga 2 – Bedömningsgrunder för riskhanteringsprocessen
90
90
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion.. s.15
43
Bilaga 3 – Exempel på skyddsvärt och hur detta relateras till olika riskområden
91
91
Hallin. Sociala risker. En begrepps- och metoddiskussion. s.23
44
