Metodhandbok för samverkan mot social oro

Metodhandbok för samverkan mot social oro
Samverkan mot Social oro
Metodhandbok
Jesper Lindblom
En sammanfattning från Västerorts Polismästardistrikt
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Förord
Social oro är ett relativt nytt begrepp för ett fenomen som under de senare åren drabbat utsatta
områden runt om i Europa. Projektet Metodhandbok för samverkan mot Social oro baseras på kunskap
och praktiska erfarenheter från flera olika sektorer och yrkesgrupper både på strategisk och
operativ nivå. Vi anser att det är viktigt att värna om demokratin och arbeta demokratifrämjande
med fokus människans lika och goda värde.
Under projektets gång har samarbete bedrivits med forskningsvärlden vilket möjliggjort för oss
att sätta våra kunskaper och erfarenheter i sitt sammanhang med samhällsvetenskapliga teorier.
Alla projektpartners som ingått i arbetet med metodhandboken är verksamma i de svenska städer
som drabbats hårdast av social oro, vilket har gjort det möjligt att jämföra kunskap och
erfarenheter utifrån olika kontext. Projektet bygger på en utvärdering av samverkansarbetet i
Järvaområdet samt erfarenheter från studiebesök i Uppsala, Göteborg och Malmö, London,
Köpenhamn och Paris. Gemensamt för dessa områden är att de har drabbats av social oro i form
av våldsamma upplopp, skadegörelse, anlagda bil- och skolbränder och stenkastning mot
företrädare för samhället.
För att motverka multifaktoriella orsaker till social oro krävs tvärsektoriell samverkan från högsta
strategiska nivå till lägsta operativa nivå. Metodhandboken är en vägledning där professionella
och ideella aktörer kan ta del av erfarenheter och framgångsrika praktiska arbetssätt i samverkan
mot social oro. Metodhandboken erbjuder således inte ett exakt facit för hur samverkansarbetet
ska genomföras eftersom varje kontext är unik, utan det är ett långsiktigt samverkansarbete som
bedrivs utifrån lägesbilderna; grön, gul, röd och orange.
Jesper Lindblom
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Innehåll
METODHANDBOK FÖR SAMVERKAN MOT SOCIAL ORO ...................................... 1
TEORETISKT RAMVERK................................................................................................................ 3
SOCIAL ORO ............................................................................................................................... 4
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SAMVERKAN ...................................................................................... 5
LÄGESBILD .................................................................................................................................. 6
Lokalt strukturerad samverkan ................................................................................................... 7
ERFARENHETER ......................................................................................................................... 8
SLUTORD .................................................................................................................................. 10
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ....................................................................................................... 12
BILAGA ..................................................................................................................................... 13
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Metodhandbok för samverkan mot Social oro
Risken för att nyanlända personer ska hamna i kriminalitet och utveckla en kriminell livsstil är
betydligt högre i socioekonomiskt utsatta områden. I svenska städer finns flera
utanförskapsområden där den socioekonomiska statusen är betydligt lägre än övriga samhället.
Dessa områden har stora ungdomsgrupper och en förhållandevis hög andel går ut grundskolan
med ofullständiga betyg. Även arbetslösheten och kriminaliteten är högre än genomsnittet.
I dessa områden pågår en normaliseringsprocess mot kriminella attityder. Samverkansaktörer som
arbetar i stadsdelarna har de senaste åren sett en tendens till att allt fler ungdomar avskärmar sig
från det etablerade samhället och bildar subkulturer med egna värderingar, normer och lagar
(Polismyndigheten i Stockholms län, 2012).
Kriminalitet är acceptabelt i dessa områden och en allt större andel ungdomar tycks anse att
brottslighet mot auktoriteter är ett naturligt beteende. Konsekvenserna blir att ungdomarnas
chanser till att integreras i det svenska samhället minskar, samt att boende och samhällsaktörer
upplever otrygghet och rädsla. Hög kriminalitet i ett område medför också att inflyttningar och
etablering av näringsliv minskar eller uteblir. Detta leder till en självsegregering där området drivs
av de destruktiva krafterna vilket ytterligare försvårar integration för nyanlända personer
(Polismyndigheten i Stockholms län, 2012).
Samverkan1 i Västerort, Stockholm har byggts upp successivt, både i projektform och i den
dagliga linjeverksamheten. Idag finns ett brett nätverk med samverkansaktörer som har god
kunskap om varandras roller och arbetsuppgifter. Man har tagit lärdom av de tidigare
”misslyckade” försöken till samverkan vilket bidragit med viktiga erfarenheter för framtiden.
Utan de tidigare försöken finns en risk för att man inte lyckats utveckla det breda nätverk som
finns idag då dessa var det första steget till kontakt mellan de olika organisationerna.
År 2010 startade arbetet med projektet; Metodhandbok för samverkan mot Social oro. Projektet är EUfinansierat av Integrationsfonden och ägs av Polismästaren i Västerorts Polismästardistrikt.
Projektpartners är Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista Stadsdelsförvaltningar. I projektet ingår
även nyanlända tredjelandsmedborgare. En referensgrupp bildades med deltagare från
polismyndigheterna och stadsdelsförvaltningarna i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Malmö,
Samverkan i brottsförebyggande arbete innebär att parterna tillför sina specifika resurser, kompetenser och
kunskaper, för att gemensamt minska sannolikheten för brott och reducera skadeverkningar (inkl. rädsla) av brott
(Brå, 2010).
1
1
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Polisutbildningen samt Brandskyddsföreningen. Samarbete har även bedrivits med Göteborgs
Universitet, Malmö Högskola och FoU Väst.
Syftet med metodhandboken är att sprida erfarenheter och framgångsrika arbetssätt i samverkan
mot social oro och ungdomar. Social oro avser anlagda bil- och skolbränder, stenkastning,
skadegörelse, upplopp, samt hot och våld. Handlingarna utförs oftast av ungdomsgrupperingar
vars handlingar riktas mot företrädare för samhället (Botkyrka kommun, 2010). Metodhandboken
vänder sig främst till samverkansaktörer inom polis och kommun, där skola, socialtjänst och
fritidsverksamhet ingår i kommunens ansvar. Andra användare kan vara brandförsvaret, ansvariga
för kollektiva färdmedel, trossamfund, ideella organisationer, ”goda och relevanta krafter” samt
vissa yrkesutbildningar som t.ex. polishögskolan och socionomprogrammen.
Målet att nyanlända personer ska ha goda möjligheter att integreras i det svenska samhället och
att fler ungdomar ska gå ut skolan med fullständiga betyg och öka sina möjligheter att bli
självförsörjande som vuxna. Det borde innebära en minskad grogrund för kriminalitet och
utslagning bland unga i framtiden.
Fältstudier2 i Järvaområdet utfördes i områdena Rinkeby, Tensta och Husby med fokus på vilka
samverkansformer som tillämpades och vilka samverkansaktörer som medverkade i dem.
Syftet med studien var åskådliggöra framgångsrika arbetssätt inom samverkansarbete samt vilka
fallgropar man bör undvika i ett samverkansarbete. Fältstudien utgick från kvalitativa
semistrukturerade intervjuer, observationsstudier samt enkätstudier. Respondenter var personer
som projektgruppen identifierade som nyckelpersoner för samverkansarbetet i Järvaområdet.
Studiebesök har genomförts i svenska och europeiska städer som drabbats av Social oro. De
städer som besöktes är Uppsala, Göteborg och Malmö samt London, Köpenhamn och Paris.
Den information som inhämtades från respektive stad präglades av vilka personer projektet
träffade, vilken roll de hade i sin organisation samt hur studiebesöket planerades.
Genom att samla in nya kunskaper och erfarenheter från städerna var syftet att styrka, avfärda
och utveckla samverkansarbetet i Järvaområdet.
För mer info om fältstudierna och studiebesöken, se Utvärdering av samverkan för att förebygga social oro i Järvaområdet,
2012.
2
2
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Teoretiskt ramverk
Kortfattat tar metodhandboken en tydlig utgångspunkt i en modell som baseras på
rutinaktivitetsteorin. I modellen är samverkan det centrala där arbetssätten och dess åtgärder riktas
mot ungdomarna, platsen och den sociala kontrollen (Clarke & Eck, 2006). Ett exempel på arbetssätt
som presenteras i metodhandboken är ”ungdomscentrum” där åtgärder riktas mot ungdomar och
föräldrar som är i behov av hjälp och stöd. Ett annat exempel är vikten av att städa upp platsen
från lösa föremål och tillhyggen, övergivna bilar och öppna containrar, i syfte att systematiskt
inventera ett område ur brotts- och trygghetssynpunkt. Nattvandringar är ett exempel där syftet
är att öka den sociala kontrollen. Det ska tilläggas att de flesta arbetssätten berör och får effekt
på alla tre områden i rutinaktivitetsteorin eftersom ungdomarna, platsen och den sociala
kontrollen korrelerar med varandra, exempelvis ”mikroplatsprojekt” som både fokuserar på
platsens betydelse för brott och att öka den sociala kontrollen.
Vi har lagt stor vikt vid applicerandet av samhällsvetenskapliga teorier bakom arbetssätten som i
metodhandboken identifieras som framgångsrika, främst från den kriminologiska och
sociologiska disciplinen. Exempelvis utgår den integrerade teorin (Torstensson & Wikström, 1995)
från att individen kommer till en situation med en viss benägenhet att bryta mot lagens regler.
Denna benägenhet bestäms i stor utsträckning av individens grad av självkontroll och styrkan hos
de sociala banden till det konventionella samhället. Från brottspreventiv synpunkt innebär detta
att målet är att stärka samhällets sociala kontroll och individens sociala band till det
konventionella samhället.
Det engelska ordet strain översätts till svenska som ”smärta” eller ”frustration” och är en stor
riskfaktor för kriminalitet, avvikande beteende och sociala problem. Strainteorin är en strukturell
teori som menar att kriminalitet och avvikande beteende grundar sig i samhällsstrukturen
(Merton, 1968). Sammanfattningsvis har vi med kriminologiska och sociologiska teorier skapat
oss ett teoretiskt ramverk som förklarar problematiken med social oro och ungdomskriminalitet
från både samhälls- och individnivån. Arbetssätten som projektet identifierat som framgångsrika
har vi sedan applicerat och ställt i relation till det teoretiska ramverket.
3
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Social oro
Forskning3 kring Social oro pekar på fem nivåer av riskfaktorer till varför ungdomar involverar sig i
destruktiva handlingar och kriminalitet.
 Samhället – Avser bl.a. rådande konjunkturläge, integration, arbetsmarknad, attityder till
invandring och kulturella värderingar. På den övergripande samhällsnivån uppstår
segregation när sociala och geografiska skillnader sammanfaller. I segregerade områden
som drabbats av Social oro råder socioekonomisk utsatthet och en hög grad av
arbetslöshet.
 Närsamhället – Avser bl.a. socioekonomisk status, resurstillgång, boendemiljö och prosociala förebilder. Signifikativt för utsatta områden är att det råder ett utanförskap till det
övriga samhället. Den socioekonomiska statusen är låg och tillgången till samhällsresurser
är ofta knappa. Detta föder känslor av orättvisa och maktlöshet. Boendemiljön kan också
präglas av dålig standard och trångboddhet. Inom närsamhället saknas ofta pro-sociala
förebilder och naturliga träffpunkter där ungdomar möter vuxna. Ofta ökar närvaron av
ungdomsgrupperingar som ägnar sig åt kriminalitet.
 Familjen – Avser bl.a. familjeförhållanden och boendesituation. Avsaknaden av pro-sociala
förebilder inom familjen utgör en riskfaktor, det kan t.ex. handla om våld i hemmet eller att
familjemedlemmar är inblandade i kriminell verksamhet. En dålig förebild eller avsaknaden
av en manlig förebild inom familjen utgör en riskfaktor framförallt för pojkar. Lågt
engagemang från föräldrar samt för sträng disciplin utgör också en riskfaktor.
Trångboddhet är vanligt förekommande hos många familjer i utsatta områden vilket gör att
ungdomar undviker att vara hemma och stannar ute längre på kvällarna.
 Vänner – Avser bl.a. meningsfull fritid och tillhörighet. I utsatta områden finns en stark
misstro och bitterhet mot samhället man anser sig stå utanför. Ofta dras ungdomar till
andra frustrerade ungdomar i samma situation. I dessa destruktiva gemenskaper känner
man sig plötsligt erkänd, meningsfull och stolt. Känslan av tillhörighet och tillit är otroligt
viktig.
3
FoU Väst (Russell Turner, 2013)
4
Metodhandbok för samverkan mot social oro
 Individnivå – Avser bl.a. psykisk (o)hälsa, utvecklingsfas, impulsivitet och behov.
Anledningen till att en individ involverar sig i social oro eller kriminalitet kan bero på ett
ökat behov av social status, självförtroende eller självkänsla. Individen söker status och
respekt, känslan av att bli någon. I samband med oroligheterna kan individen triggas igång
av drivande krafter, samtidigt kan även grupptryck spela en betydande roll i samband med
oroligheterna eftersom det ofta är ett mindre antal som är drivande. De drivande är ofta
unga män med en kriminell livsstil som tjänar på samhällsföraktet som odlas i dessa
områden.
Det finns ett samspel mellan alla nivåer där individnivån ses som ett filter för övriga nivåer, där vi
ser världen genom våra egna linser. Utanförskapet löper som en röd tråd genom alla nivåer vilket
gör att det i utsatta områden bildas egna normer, värderingar och lagar. Unga män med kriminella
värderingar gynnas av detta utanförskap och den misstro mot samhället som odlas eftersom man
vill hålla samhällsinstitutioner på avstånd. Detta skapar en ond cirkel där utanförskap föder ännu
mer social isolering, vilket i slutändan skapar en social utslagning samt göder destruktiva och
kriminella grupperingar.
Förutsättningar för samverkan
Resultaten som framgår i fältstudien och studiebesöken delas in i fyra huvudkategorier:
grundförutsättningar, värdeadderande faktorer, komplexa faktorer samt förbättringsområden.
 Grundförutsättningar – Avser faktorer som anses grundläggande för att samverkan ska
fungera, t.ex. gemensam lägesbild och mogen organisation.
 Värdeadderande faktorer – Avser faktorer som utvecklat samverkan till det bättre, t.ex.
uppmuntran och tydlighet.
 Komplexa faktorer – Avser faktorer som är värdeadderande, men som kan vara riskfyllda och
påverka samverkansarbetet negativt, t.ex. överarbetning och media.
 Förbättringsområde – Avser faktorer som är bristfälliga och som kräver förbättring då de
identifieras som värdefulla, t.ex. föräldrarnas roll.
5
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Lägesbild
Arbetssätten som presenteras i metodhandboken tar sin utgångspunkt i fyra lägen:
Grönt
Gult
Rött
Orange
 Grönt läge – I det gröna läget råder normalläge med linjeverksamhet. Här bedrivs det
långsiktiga brottsförebyggande arbetet med inriktning på ungdomar och på att förbättra
strukturer och rutiner i linjeverksamheten, och i samverkansarbetet.
 Gult läge – I gult läge har underrättelse inkommit gällande oroligheter eller specifik händelse
som kan medföra att våldsamheter utbryter. I gult läge är det viktigt att förbereda
samverkansorganisationen för det röda läget.
 Rött läge – I detta skede har situationen eskalerat till kollektiva våldsyttringar i form av
anlagda bränder, stenkastning, skadegörelse, samt våld och hot mot samhällsföreträdare.
Det är viktigt att snabbt dämpa oroligheterna genom att implementera den organisation
och de åtgärder som planerats.
 Orange läge – Efter oroligheterna är det viktigt att förmedla information till de boende i
området samt till alla inblandade samverkansaktörer. Den lokala samverkansorganisationen
upprätthålls till efterverkningarna återgått till grönt läge.
Arbetssätten som projektet identifierat som framgångsrika bedrivs som en process där de flesta
av arbetssätten i den dagliga linjeverksamheten bedrivs även i de övriga lägesbilderna. Det kan
exempelvis handla om utsättningsmöten som i grönt läge genomförs helgdagar samt lovdagar,
men som under oroligheter intensifieras och istället hålls dagligen. Detsamma gäller oro- och
konsekvenssamtal med ungdomar som också intensifieras under oroligheter. Arbetssätten är alltså
inte tillämpbara endast under en enda specifik lägesbild, utan genomförs under de flesta
lägesbilder där varje inträffad händelse/situation är unik och kräver särskilda åtgärder. Projektet
har även tagit fram en checklista som utgör ett underlag för att bedöma huruvida det finns fara för
social oro i ett område. Med hjälp av checklistan kan samverkansaktörer tillsammans avgöra
vilken lägesbild som råder och ta fram åtgärdsförslag.
6
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Lokalt strukturerad samverkan
I Göteborg, Malmö och Uppsala använder man sig av en framgångsrik lokal samverkansstruktur
som är hämtad från Köpenhamn, där man sedan 1970-talet utvecklat en samverkansstruktur
bestående av socialtjänst, skola och polis (SSP). Strukturen omfattar hela staden och inriktar sig
på brottsförebyggande arbete med barn och ungdomar. Även i Spånga-Tensta
stadsdelsförvaltning i Stockholm har man inom stadsdelen skapat en samverkansstruktur som
hämtat inspiration i Köpenhamnsmodellen.
Behovet av en fast och strukturerad samverkansmetod i svenska storstäder uppstod som en
respons på det ökade antalet uppgörelser mellan kriminella grupperingar, en ökad rekrytering till
kriminella gäng bland ungdomar samt förekomsten av våldsamma upplopp i utsatta områden.
Man ansåg att den etablerade modell som fanns i Köpenhamn skulle fungera ute i stadsdelarna då
den gav förutsättningar för en konkret och tydlig linje i samverkan och i insatserna för
ungdomarna. Hos polis och stad fanns önskemål om en gemensam organisation som tillsammans
kunde samverka tvärsektoriellt och genomföra gemensamma insatser.
Syftet är att skapa alternativ för barn och ungdomar som hamnat snett och kommit på villovägar.
Det kan handla om en fritidskontakt, en smidig och snabb kontakt med socialtjänsten eller en
praktikplats. På detta sätt skapar man ett långsiktigt brottsförebyggande arbete och ett
sammanhang där ungdomar omhändertas och ges förutsättningar för att utvecklas positivt. Tidig
upptäckt och skyndsamhet är viktiga och framgångsrika faktorer i samverkansarbetet.
En lokalt strukturerad samverkan mellan socialtjänst, skola och polis förenklar och underlättar
arbetet med det vi i projektet identifierat som grundförutsättningar för samverkansarbete, exempelvis
gemensam lägesbild, regelbundna samverkansmöten på flera nivåer, mogen organisation, tid,
kontinuitet, personliga relationer, engagemang och stöd från ledningen.
Arbete på individnivå bygger på att vårdnadshavaren skriftligen godkänner att anställda från de
tre myndigheterna får lov att lösa sekretessen och diskutera öppet om deras barn. Genom att de
olika myndigheterna delger varandra information om hur de arbetar kring ett barn eller ungdom,
ges bättre förutsättningar till att genomföra åtgärder samspelt och i rätt ordning.
7
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Erfarenheter
Studiebesöken visar att samverkansmetoderna som används i de besökta svenska städerna till stor
del bedrivs likartat. Att samverkansmetoderna liknar varandra inom Sverige är inte förvånande då
myndigheter och organisationer kommunicerar och utbyter erfarenheter med varandra, samt att
gemensamma styrdokument tagits fram av svenska myndigheter där arbetssätt och riktlinjer
anges. Majoriteten av framgångsfaktorerna för samverkan som framhävs i studiebesöken liknar
även de som framhävs i London och Köpenhamn.
I Järvaområdet finns en samstämmighet i vad som saknas i samverkansarbetet. Samma farhågor
och brister lyftes fram, t.ex. de stora utmaningarna som problematiken medför. Andra
grundproblem är att det inte finns ett nationellt samverkansforum för organisationerna och att
samverkan är svår att mäta. Ett nationellt samverkansforum är av betydelse främst för att
samverkansarbetet ska kunna fortgå även då det sker omorganisationer inom myndigheter.
Tvärsektoriell samverkan är därför av yttersta vikt.
I London 2011 var det tydligt hur ungdomarna snabbt kunde mobilisera sig genom sociala
medier, i synnerhet Facebook och Twitter. Sociala medier var även ett värdefullt verktyg för
polisen och kommunen då man efter upploppen kunde mobilisera befolkningen, så att de kunde
hjälpa till att städa upp områdena som drabbats hårdast. Ett annat mönster som framträdde var
att de flesta ungdomar som greps i samband med upploppen blev gripna inom av radie av 1 km
från sina egna hem. Polisens strategi var att hålla en hög polisiär närvaro samt arbeta
kontinuerligt och långsiktigt tillsammans med kommunen. Polisen har även etablerat god relation
och samverkan med Imamen för den största moskén i London vilket varit värdefullt i samband
med oroligheter.
Under upploppen träffades kommunen och polisen tillsammans med andra aktörer i området,
t.ex. skola, socialtjänst, renhållningsarbetare, parkeringsvakter och volontärer, varje morgon kl.
09.00. Kommunen sammankallade och var ansvariga för dessa möten. Syftet med mötena var att
utbyta information, skapa en gemensam lägesbild, och utifrån problembilden och gemensamma
prioriteringar upprätta handlingsplaner, där det tydligt framgick vad som skulle göras, hur det
skulle göras, vem som skulle göra vad samt vem/vilka som var ansvariga.
Sammanfattningsvis kunde CSP (Community Saftey Partnerships meetings) konstatera att även
om det uppstod oroligheter i vissa områden så kunde flera upplopp förhindras genom hög
8
Metodhandbok för samverkan mot social oro
polisiär närvaro, långsiktig samverkan med kommunen och dagliga utsättningsmöten under
oroligheterna.
I Köpenhamn vittnar Rigspoliti om utsatta områden där de förväntat sig social oro men inga
våldsamma händelser uppstått. Under upploppen 2008 anlades 780 bränder. Endast tre av
bränderna anlades i Fyn som är ett av de mest segregerade och socialt utsatta områdena i
Köpenhamn. Till skillnad från de andra städerna som omfattats av projektet var de ingen
specifik händelse eller specifikt ingripande från polisen som utlöste upploppen 2008 i
Köpenhamn. Däremot hade missnöje grott bland ungdomarna under en längre tid som sedan
kulminerade. Missnöjet grundade sig i att ungdomar med utländsk härkomst känt sig trakasserade
på grund av ständiga poliskontroller. De uppgav även att det ska ha förekommit rasistiska
tillmälen i samband med kontrollerna.
Polisen i Köpenhamn arbetar mycket relationsskapande där analyser av upploppen visat att det
finns ett behov av en kulturförändring. Därför arbetar polisen mycket med vilka signaler man
sänder ut till ungdomarna. Vad säger vi? Hur säger vi? Vad gör vi? Hur gör vi skillnad på
människor och människor? Polisen föredrar att kalla de områden där den sociala utsattheten är
som störst för ”utsatta områden”, tillskillnad från regeringen som kallar dessa områden för
”Ghetton”. Regeringen har tagit fram den s.k. ghettolistan, som är gemensamt framtagen över
partigränserna innehållande nationella punkter för insatser i dessa områden. Planerna kan t.ex.
bygga på snabba reaktioner, synlighet och relationer.
Gemensamt för både London och Köpenhamn är att deras välutvecklade samverkansarbete
bygger på struktur, regelbundenhet, kontinuitet och personliga relationer. En förutsättning för att
nå dit är fokus och prioritet från högsta ledningen.
Studiebesöket från Paris visade att polisen inte arbetar brottsförebyggande i någon större
utsträckning, utan att arbetet i första hand är inriktat på olika former av bekämpning och
repressivt arbete. I Frankrike finns även möjligheter att stifta lagar och begränsa människors
rörelsefrihet på ett annat sätt än i Sverige. Vi anser inte att detta är förenligt med åtgärderna som
måste vidtas för att komma tillrätta med de multifaktoriella orsakerna till social oro där man
måste samverka över organisationsgränserna i alla nivåer i samhället.
Den lokala Polisen i det utsatta området Seine-Saint-Denis arbetar endast med samverkan på
strategisk nivå där bl.a. borgmästare, skolchefer, fastighetsägare och polisen ingår. Veckovisa
möten bedrivs där man bestämmer strategin. Någon samverkan med exempelvis trossamfund
9
Metodhandbok för samverkan mot social oro
förekommer inte, snarare försöker polisen infiltrera muslimska föreningar som ett led i att
bekämpa terrorismen.
Slutord
Samverkansarbetet i London har visat sig vara mycket framgångsrikt på flera sätt.
Utsättningsmöten mellan polis, kommun och övriga samverkansaktörer visade sig i samband med
upploppen 2011 vara ett mycket framgångsrikt arbetssätt för att skapa gemensamma insatser och
åtgärder. Utsättningsmöten bedrivs även i de svenska städerna som omfattas av projektet vilket
presenteras mer djupgående i metodhandboken. Även arbetet med sociala medier visade sig vara
ett framgångsrikt verktyg i London, både för polisens men även för ungdomarnas räkning. Vi
anser att samverkansarbetet med sociala medier måste utvecklas i Sverige där man på olika sätt
kan mobilisera samhällets företrädare, samt informera allmänheten i samband med oroligheter.
Även detta område presenteras mer djupgående i metodhandboken.
Studiebesöken i de svenska städerna, samt London och Köpenhamn visar att det är otroligt
viktigt att arbeta relationsskapande i utsatta områden. Det krävs även att nationella partier arbetar
tillsammans med gemensamma åtgärder för att stävja problematiken då grundorsakerna är rotade
på samhällsnivån, t.ex. segregation, utanförskap och socioekonomiskt utsatthet. Som tidigare
nämnts går inte Paris strategier mot social oro att implementera i Sverige då dem enbart arbetar
repressivt, vilket enligt oss inte är den rätta vägen att gå för att komma tillrätta med
problematiken.
I arbetet med projektet har föräldrar, utbildning och arbete visat sig vara de största risk- och
skyddsfaktorerna. För att uppnå resultat krävs en lokalt strukturerad samverkan över
organisationsgränserna där man bejakar och bemöter alla multifaktoriella orsaker till social oro
och kriminalitet. Det krävs att man gemensamt tar tag i problematiken på alla nivåer i samhället,
från högsta strategiska nivå ner till lägsta operativa nivå.
Multifaktoriella riskfaktorer grundar sig i fem nivåer i samhällsstrukturen: Samhället (politik,
demokrati m.m.), närsamhället (socioekonomisk status, normbildningar, social kontroll m.m.),
familjen (avsaknad av pro-sociala förebilder, förhållanden, boendesituation m.m.), vänner
(meningsfull fritid, tillhörighet m.m.), samt individnivå (psykisk ohälsa, missbruk m.m.).
Det är en sammantagning av dessa faktorer som skapar de största riskerna, där varje kontext
(område och individ) är unik. Det finns alltså ingen given samverkansstruktur eller givna
arbetssätt som fungerar i alla områden. Det är heller inte givet att tidigare forskning kan
10
Metodhandbok för samverkan mot social oro
appliceras i en svensk kontext. Vi menar dock att våra arbetssätt är tillämpbara och värda att
spridas då dem varit framgångsrika i de städer som omfattats av detta projekt.
De flesta kommuner har lokala Brå där det redan bedrivs någon form av samarbete mellan
aktörer. Denna metodhandbok är en vägledning till hur man kan utveckla och arbeta vidare med
strukturerad samverkan utifrån ungdomar och social oro.
11
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Innehållsförteckning
Botkyrka kommun. (2010). Att hantera social oro och upplopp. Del av en hållbar
samhällsutveckling. Botkyrka Kommun.
Brå. (2010). Samverkan i lokalt brottsförebyggande arbete. Stockholm: Brottsförebyggande rådet,
Information och förlag.
Clarke, Ronald V., Eck, J. (2006) Bli en problemlösande brottsanalytiker i 55 steg. Polishögskolan
2006:1.
Merton, Robert K. (1968). Social theory and social structure. 1968 enl. ed. New York: Free press.
Polismyndigheten i Stockholms län. (2012). Utvärdering av samverkan för att förebygga social
oro i Järvaområdet. Stockholm: Polismyndigheten
Torstensson, M., & Wikström, P-O. (1995). Brottsprevention och problemorienterat polisarbete.
Rikspolisstyrelsen. Stockholm: Gotab.
12
Metodhandbok för samverkan mot social oro
Bilaga
Varningssignaler/indikatorer på social oro
Denna checklista är ett förslag till hur en analys kan underlättas när det gäller att bedöma om det finns en fara
för social oro i en stadsdel. Checklistan är tänkt att användas i ett samverkanssammanhang mellan
kommun/stadsdelar, polis och räddningstjänsten.
Signaler och tecken måste tolkas och sättas i ett sammanhang. Ett områdes problembild och samhälleliga resurser
varierar och förändras över tid.
Nr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
Värdera nedanstående i skala 1 – 4, där 1 stämmer inte alls och 4 stämmer mycket bra
Polis och andra aktörer
Har polisen gjort någon omfattande insats i området som uppfattats som kränkande eller
diskriminerande?
Har polisen gjort ingripande mot enskilda personer som uppfattats som kränkande eller
diskriminerande?
Har några andra aktörer (väktare, trafikvakter, räddningstjänst och andra myndighetsutövare)
hindrats eller blivit utsatta för provokationer?
Kommunen/stadsdelen och omvärlden
Har kommunen/stadsdelen genomfört större neddragningar/förändringar i olika avseenden
(socialtjänst, fritid, skola m fl.) som föranlett missnöjesyttringar?
Finns det social oro i andra stadsdelar av kommunen eller i andra delar av Sverige?
Finns det någon våldsam konflikt i omvärlden (staden, Sverige eller internationellt) som
påverkar kommunen/stadsdelen?
Tecken på oro
Har det förekommit stenkastning eller hot mot poliser?
Har det förekommit anlagda bränder i området?
Finns det något mönster när det gäller anlagd brand av mindre omfattning/falsklarm?
Finns upplag av stenar och tillhyggen vid platser nära anlagd brand?
Finns det ryktesspridning i området?
Finns det diskussioner på sociala medier som kan tyda på oro?
Finns det personer som nyligen har frihetsberövats/frigivits med anledning av oro?
Har ledande kriminella nyligen frigivits?
Har media rapporterat kring läget i kommunen/stadsdelen?
Finns det provokationer/dålig attityd mot näringsidkare?
Finns annan underrättelseinformation?
Andra aspekter
Är det skollov eller nära förestående lov?
Är det helgdagar eller nära förestående helgdag?
Är väderläget gynnsamt för utomhusaktiviteter?
13
1
2
3
4