KOMMENTARER
KERSTIN STENIUS
Privata initiativ för ökad lag och ordning –
olika europeiska versioner av ”vi”, ”dem” och staten
De följande fyra texterna har uppstått inom
ramen för den intrenationella organisationen
för alkohol- och drogtidskriftsredaktörer
(The International Society of Addiction Journal Editors - ISAJE). Tre tidskriftsredaktörer,
Betsy Thom från Drugs: Education, Prevention and Policy (UK), Irmgard EisenbachStangl från Wiener Zeitschrift für Suchtforschung (Österrike) och undertecknad från
NAT beslöt sammanställa kommentarer från
några länder kring ett tema som verkade ha
intresse i olika delar av Europa: Förändringar i
arbetsfördelningen mellan den offentliga apparaten och civilsamhället i kontrollen av allmän ordning, narkotikabruk, kriminalitet etc.
De följande texterna kommer att publiceras
samtidigt på engelska i Drugs: Education,
Prevention and Policy, på tyska i Neue Kriminologie (samtliga utom det svenska bidraget)
och på svenska i NAT.
De fyra texterna ger olika exempel på hur
civilsamhället reagerar på social otrygghet och
rädsla för narkotikabrukare, kriminalitet i allmänhet och gatuvåld.
Det österrikiska Bürgerwehr, som Eisenbach-Stangl beskriver, var en högeraktion.
Detta försök av medlemmar av Freiheitliche
Partei Österreich att återupprätta lag och ordning på gatorna med patruller av frivilliga,
särskilt fokuserat på narkotikalangare och ”alagare”, möttes genast av effektiva protester,
438
N O R D I S K A L KO H O L- & N A R K OT I K AT I D S K R I F T
både från förvaltningen och från vanliga medborgare. Aktionen kvävdes snabbt. Även om
den initierades av en liten högergrupp betraktar Eisenbach-Stangl den som ett av flera
tecken på ett minskat förtroende på lokal nivå
för polisens kompetens att tackla nya och
mera globaliserade problem. Xenofobi och
främlingsrädsla föder nya organisationer, som
bygger på en likhet i livsstil och på gemensamma problem, eller på att man bor i samma
område, har samma språk eller t.o.m. tillhör
samma ras. Dessa organisationer har ofta en
emotionell snarare än en rationell bas. De
kan, enligt författaren, tolkas som ett försvar
av ”det egna levnadssättet” i en globaliserad
värld som framstår som alltmer kaotisk och
svår att förstå.
Också i Tyskland finns det exempel på Bürgerwehr, lokala reaktioner i form av frivilliga
trygghetspatruller, oftast riktade mot kriminalitet i allmänhet, skriver Paul. De har
många gånger kombinerats med liknande
rädslor som i det österrikiska exemplet, d.v.s.
rädslor för människor som ser annorlunda ut
eller är främmande. Generellt sett är det dock
säkerhetsindustrin som vuxit mest på senare
tid, inte lika mycket civila initiativ. Vissa protester mot personer som uppfattas som farliga
har inkorporerats i politiska program för att
bekämpa brottslighet, och det gäller alla partier. ”Müllpolizei” (Renhållningspolisen) är en
VO L . 20, 2 0 0 3 ( 6 )
ny offentlig institution som koncentrerar sig
på att hålla gatorna fria från skräp, fyllon och
narkomaner i Hamburg.
Integrerandet av protester och civila aktioner i säkerhetsindustrin, etablerade politiska
partier eller särskilda grenar av poliskåren
kan, enligt författaren, vara ett tecken på att
det idag finns mindre moralisk panik kring
narkotikabrukare, tiggare och hemlösa. Kanske t.o.m. en viss acceptans av dessa sociala
problem, eller åtminstone likgiltighet? Den
centrala frågan idag är kanske slutligen, menar Paul: Hur kan vi minska rädslan för dem
som är annorlunda, så att civila aktioner inte
bara blir försök att kontrollera utan också ansatser att integrera?
Det svenska Lugna Gatan-projektet är ett
privat initiativ, som har både kommunitaristiska och kommersiella drag. Utgångspunkten
för initiativet var samma sorts oro som i de
österrikiska och tyska exemplen: uppdelningen av samhället. Stockholm har kallats en av
de mest segregerade huvudstäderna i Europa.
Lugna Gatans syfte är att minska avståndet
mellan de marginaliserade ungdomarna och
det etablerade samhället. Det gör man genom
att rekrytera unga, arbetslösa invandrare, som
själva varit inblandade i kriminella aktiviteter
eller använt narkotika, för att patrullera på
tunnelbanan, ge stöd åt brottsoffer eller bedriva olika aktiviteter för att stärka den sociala
kontrollen i skolor och bland barn och unga.
Projektet har med stor framgång fått politiskt
stöd över partigränserna och finansiellt stöd
från staten och som företag betraktat har det
blomstrat. Men projektet har också kritiserats. Några medlemmar har upptäckts med
narkotika eller misstänkts för kriminell verk-
samhet. Organisationen har inte alltid kunnat
leverera vad den varit betald för, vilket har
minskat dess legitimitet. Det har inte alltid
varit klart vilka rättigheter medlemmarna har
att ingripa när de blir vittne till något brott
eller vilken rätt de har att intervenera i andra
medborgares privatliv. Projektet har suddat ut
vissa gränser mellan offentligt och privat.
Nigel South kan i sin kommentar ge exempel på fenomen från sitt eget land, Storbritannien, som är besläktade med samtliga av de
ovan beskrivna. Han knyter ihop de övriga
inläggen och ger ett förslag till teoretiska perspektiv. De grupper som av olika anledningar
faller igenom kontroll- och vårdnäten ger
upphov till en mängd olika sociala reaktioner,
på olika nivåer i samhället, mer eller mindre
”polisiära”. Somliga problemgrupper försöker
man inkludera i samhället, andra sorteras ut
och placeras så att de inte stör. Kriminologerna talar om två olika kontrollkulturer eller till
och med om kontrollens pluralitet. South avslutar med att konstatera att innebörden av
”privatiseringen” eller civilsamhällets större
roll i samhällets kontrollverksamhet fortfarande är lockande outforskat.
De exempel som finns här är alltför få och
systematiska för att man skall kunna dra några slutsatser vare sig om europeiska trender eller nationella särdrag. Vi hoppas dock att de
kan stimulera till en debatt i de här länderna
och att utforskningen av fenomenet kan fortsätta i andra länder.
Vi redaktörer som initierat texterna om privatpoliser vill härmed också deklarera att vi
kommer att försöka fortsätta skapa liknande
debatter kring viktiga frågor i våra tidskrifter,
över språk- och nationsgränser
N O R D I S K A L K O H O L- & N A R K OT I K AT I D S K R I F T
VO L . 20, 2 0 0 3 ( 6 )
439
