Predikan Rönnekyrkan 9 mars 2014: Nattvarden
Vad är nattvarden – och varför firar vi den?
Ja, till dessa frågor finns inte ett enda svar. Bilden av nattvarden är som en väv,
där olika trådar vävs samman till ett mönster med djup och innehåll.
Den första tråden är den kristna kyrkans judiska bakgrund. Jesus var jude, de
första kristna var judar, den första kristna församlingen, som vi läste om i
Apostlagärningarna, bildades i Jerusalem.
Så det är inte märkligt att när Jesus instiftar nattvarden, så gör Han det mitt i
pesach, den judiska måltiden som firades varje år till minne av hur Gud befriade
folket från slaveriet i Egypten. Osyrat bröd, vin och ett helstekt lamm.
Och gäster! En viktig del i instruktionerna för hur Israels folk skulle fira pesach,
var att man skulle bjuda in de fattiga till måltiden. Även dem man inte kände,
inte brukade umgås med. Pesach-firandet var till för alla, för hela folket. För
Gud hade befriat dem alla, och om Gud inte hade gripit in, hade de alla
fortfarande varit förtryckta.
Denna judiska tråd för oss lätt vidare till det vi kallar Jesu inkluderande
måltidsgemenskap. Och den hör intimt samman med Hans syn på Guds rike.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro budskapet." (Mark. 1:15)
Så inleder Jesus Sin förkunnelse, enligt Markus evangelium. Den grekiska
grundtexten ger oss ett djup i budskapet: Guds rike har kommit nära, därför är
nu tiden inne för något helt nytt.
Guds rike är inte en geografisk plats, utan det som händer och skapas när Guds
vilja får ske "på jorden såsom i himlen" (Matt. 6:10) som vi ber i bönen Vår
Fader.
Jesus var helhjärtad i Sin strävan att göra Guds vilja, att få Guds rike att bryta
fram på jorden. Det var Han inte ensam om: fariséerna som vi ofta använder
som någon slags negativ motpol till Jesus hoppades att Israel skulle kunna
upprättas som Guds folk genom att hela folket skulle följa Torahn.
Esséerna i Qumrankollektivet drog sig undan för att genom ett perfekt leverne,
som en trogen skara, försöka få Gud att gripa in och upprätta Sitt rike. Man
försökte följa Torahn in i minsta detalj och leva "heligt och rent". Lite som en
del nunnekloster i våra dagar, som hoppas att deras offer av ett vanligt liv, och
deras förböner, skall komma hela den kristna Kyrkan till godo.
Så hoppet om Guds rike, hoppet om ett Guds ingripande som skulle göra världen
till en bättre plats, var Jesus inte ensam om. Men Hans bild av Guds rike var
annorlunda. Den vände upp och ner på deras mänskliga föreställningar och gör
det med våra än idag.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
På Jesu tid hade barnen en låg ställning och Jesus ställer fram dem som
föredömen och säger att Guds rike tillhör dem (Matt. 19:13-15, Luk. 9:46-48).
Att Jesus undervisade kvinnor och lät dem följa Honom på Hans vandringar är
vad vi vet unikt (Luk. 10:38-42). Det handlar om vem som får vara med. Vem
som har full delaktighet. Och detta är den andra tråden i nattvardens väv.
Att äta tillsammans är kanske inte en stor sak för oss i vår tid och kultur. Vi äter
på restauranger och fik, omgivna av människor vi inte känner och inte har för
avsikt att lära känna. På Jesu tid var en delad måltid ett erkännande, ett
accepterande. Det kan det vara för oss också, men det måste inte vara det. Vem
går man hem till och vem äter man tillsammans med? På Jesu tid var det stora
frågor, därav fariséernas bestörtning och indignation när Jesus går in i
tullindrivarens hus, och äter med honom, med syndare i allmänhet och även med
prostituerade (Matt. 21:31).
Jesus betedde Sig inte som en from rabbi förväntades bete sig och i mångas
ögon förlorade Han i anseende, vilket Han var väl medveten om. I Matt. 11:19
återger Jesus skandalrubriken: "Se vilken frossare och drinkare, en vän till
tullindrivare och syndare". Men det var naturligtvis till stor glädje för dem som
äntligen inkluderades, som äntligen fick känna att de hörde till, att de var
välkomna in i Guds rike och att de tillerkändes full delaktighet. Det ledde också
till att många omvände sig och från detta möte med Jesus började leva helt andra
liv.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
Jesu måltidsgemenskap var en så stor del av hur Han uppfattades att det efter
uppståndelsen i Emmausberättelsen är så Han känns igen. Det är när Han bryter
brödet hos Emmaus-vandrarna som deras ögon öppnas.
Jesu måltidsgemenskap var en inbjudan till Guds rike, till delaktighet. Den hör
samman med Jesu sätt att lösa upp gamla sociala strukturer och bilda nya. På
Jesu tid var familjen en hushållsgemenskap med släkt och andra som levde och
arbetade tillsammans. Familjen var nödvändig för din överlevnad och din
lojalitet till den förväntades vara fullkomlig.
I Markus evangelium skildras en händelse av ganska speciell karaktär: (Mark. 3)
20När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att Han och lärjungarna inte
ens kom åt att äta. 21Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta
hand om honom; de menade att Han var från sina sinnen.
Jesu familj förstår inte Hans kallelse. Att vara rabbi var väl en sak, men att vara
på ständig vandring, rotlös? Att vara så upptagen att man inte hinner ta hand om
sig själv, äta, vila. Det är helt enkelt inte sunt, och i utbrändhetens tidevarv så
skulle vi kanske hålla med Jesu mor och bröder.
Om vi håller i minnet att påskens händelser med Jesu död och uppståndelse inte
har inträffat ännu, att människorna kring Jesus inte fullt ut förstod vem Han var,
inte ens Hans familj och lärjungar. Så Jesu familj försöker hjälpa Honom,
försöker ta hand om Honom innan Han brakar ihop, och det är hedervärt.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
Men de gör också anspråk på lojalitet, att Jesus skall följa med dem därför att
Han skall vara lojal mot familjen och därför följa familjens regler. Jesus vägrar!
Hans lojalitet ligger hos Gud allena och Hans definition av lärjungaskap innebär
att vi som följer Honom väljer Guds rike framför familjen, om vi måste välja.
Men Jesus tog inte bara människor ut ur den familjegemenskap de hade, med allt
vad det innebar. Han bildade också en ny med Sig själv och de som följde
Honom. Detta är den tredje tråden.
31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud
efter honom. 32Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: "Din mor och
dina bröder är här utanför och söker dig." 33Jesus svarade dem: "Vem är min
mor och mina bröder?" 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och
sade: "Det här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min
bror och syster och mor." (Mark. 3)
När de första lärjungarna efter Kristi Himmelsfärd bildade den första kristna
Kyrkan var Uppståndelsen självklart det viktigaste elementet i förkunnelsen.
Men man tog också med sig dessa två: Kyrkan som den nya
familjegemenskapen, och måltidsgemenskapen som delaktighet. Dessa två blev i
Kyrkan till det vi kallar agapemåltiden och som från början helt enkelt kallades
kärleksmåltid. Kärlek omsatt i praktisk handling!
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
Agapemåltiden och nattvarden hörde från början ihop. Den började som ett
knytkalas: de som hade mer kunde ta med sig mer och den som hade mindre
kunde ta med sig mindre. Så tog man hand om de fattiga i församlingen, genom
att även de kunde äta sig mätta. Måltiden började med att brödet som
symboliserade Kristi kropp gick runt så att alla fick en bit, därefter kom själva
måltiden, som avslutades med att en bägare vin, symbolen för Kristi blod gick
runt bland de församlade.
Något senare ändrades ordningen så att nattvardens bröd och vin avslutade
agapemåltiden helt och hållet.
Som vi kan se av Paulus brev till församlingen i Korinth var det en god tanke
som inte alltid efterlevdes. Maten som togs dit lades inte ihop utan man satte sig
i olika grupper med dem man kände sig hemma med. I takt med att
kristendomen spred sig och allt fler församlingar bildades i olika delar av
romarriket, blev det vanligt att man samlades hos en rik man på orten. Romerska
hus var byggda så att det fanns ett fint rum för fint folk, och ett rum där övriga
kunde äta. Människor från olika samhällsgrupper, men som tillhörde samma
församling, satt inte ens i samma rum, och de gavs inte samma mat. Detta gjorde
att de rika kunde festa på sitt stora överflöd medan de fattiga vid bordet intill
inte hade något att äta utan förblev hungriga.
Det är omtvistat om Paulus ord: "Därför finns det så många sjuka och klena
bland er, och inte så få har avlidit." betyder att han tror att sjukdom och död är
Guds straff över de som tog nattvarden på ett ovärdigt sätt, eller helt enkelt att
den bristande omsorgen om de fattiga ledde till att dessa blev sjuka och dog.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
Det skulle ha visat på Guds barmhärtighet och kärlek, kommen till oss i Jesus
Kristus, men det kom att visa på något helt annat. När kyrkan inte lyckades
komma tillrätta med missbruket fick man ta till drastiska åtgärder för att
åtminstone kunna fira nattvard på ett värdigt sätt: redan vid år 100 skiljde man
agapemåltiden och nattvarden åt. Vid Cyprianus tid år 250 e. Kr firades
nattvarden på morgonen och agapemåltiden på kvällen.
Agapemåltiden blev allt mindre en gemensam församlingsmåltid och allt mer
allmosor till de fattiga i samhället, där gåvor skänktes av församlingens
medlemmar för att göra det möjligt. År 700 hade den i princip försvunnit och
gjorde, åtminstone i den västra delen av Kyrkan, ett uppehåll till 1700-talet, när
pietisterna och herrnhutisterna tog upp tråden. Sedan dess har agapemåltiden
som en gemensam måltid bland troende börjat användas mer och mer i olika
samfund och har blivit särskilt populär bland katolska kvinnor, då utan nattvard.
Nattvarden firar vi till minne av vad Jesus gjorde för oss på Golgata: att Han gav
Sitt liv för oss, till syndernas förlåtelse och att Han uppstod ur graven och tog
oss med Sig in i det eviga livet.
Nattvarden bär också i sig agapemåltidens ursprungliga tanke om gemenskap
och tillhörighet. "Så är vi, fast många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och
samma bröd." Som kristna är vi alla del av Kristi kropp, ja vi är Kristi kropp på
jorden.
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
Men nattvarden rymmer ännu ett mysterium: i nattvarden får vi ta emot Jesus.
Han kommer oss så nära som brödet vi äter och vinet vi dricker. Och vi behöver
möta Honom, igen och igen, om det kristna livet skall bli mer än intellektuellt
för-sant-hållande och kultur.
I Johannes evangelium berättas hur lärjungarna ger sig ut att fiska, efter att Jesus
har dött och uppstått. De får 153 fiskar, och de möter Jesus på stranden, där Han
har tänt en eld. De steker fisk på elden och äter en måltid tillsammans med den
uppståndne.
Nattvarden är även för oss ett möte med den Uppståndne, en måltid som Jesus
inbjuder oss till, och som Han delar med oss.
När vi nu firar nattvarden idag, låt oss göra det i glädje. Det är Jesus Själv som
bjuder in oss till nattvardens bord och till delaktighet i Guds rike, till gemenskap
med Sig själv och med varandra. Jesu ord till Sin samtid gäller också oss: Guds
rike är nära!
Amen!
Av: Anna Lähnn, Rönnekyrkan
