Lunds universitet
Sociologiska institutionen
”Everyone seems to be white…”
En kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i en
postkolonial kontext
Författare: Emma Dahlqvist
Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp
Internet
Vårterminen 2016
Handledare: Katarina Sjöberg
1
Abstract
Författare: Emma Dahlqvist
Titel: ”Everyone seems to be white…” En kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i en
postkolonial kontext
Kandidatuppsats: SOCK04, 15 hp
Internet
Handledare: Katarina Sjöberg
Sociologiska institutionen, vårterminen 2016
Expatriate är en gränsöverskridande identitet i dagens globala samhälle som
förknippas med en tillfällig arbetsposition utomlands. Den kritik som riktats
mot begreppet, att det är ett begrepp reserverat för Vita västerlänningar, går
i linje med en postkolonial teoretisk strävan att problematisera de begrepp
och språkliga gränsdragningar som används i den globala diskursen.
Uppsatsens syfte är att analysera de diskurser som finns gällande
begreppet expatriate i en postkolonial kontext. Detta för att uppmärksamma
de kategorier som samverkar till att upprätthålla postkoloniala
maktrelationer och på så sätt verka för förändring. Empirin utgörs av sju
intervjuer med sammanlagt åtta personer som på olika sätt kan sättas i
relation till begreppet expatriate. Analysen utförs med kritisk diskursanalys
som teori och metod samt en postkolonial teoribildning som kompletterande
teoretisk ansats.
Diskursanalysen visar två diskurser: den denotativa, färglösa diskursen
samt den konnotativa, Vita diskursen. De faktorer som verkar inkluderande
för att innefattas av begreppstillhörigheten expatriate är ’tillfällig
migration’, främst för att ’arbeta’ och ’tjäna mer pengar’ än hemma. Det
som skiljer den denotativa och konnotativa diskursen är ’Vithet’ som
inkluderande faktor för den konnotativa diskursen samt att ’en ökad
inkomst’ ersätts av en ’upplevd höginkomstklass’. Den sociala kod som
möjliggör den konnotativa diskursens gränsdragning till andra kategorier
tolkas därmed ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att
se på ’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den
transivitet som visas till tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet
upprätthåller maktrelationer som baseras på bland annat just hudfärg, Ras
och klass även efter avkolonialisering och självständighet. Den hegemoni
som går att urskilja i den konnotativa diskursen visar även hur en
rasmaktsordning, där Vithet överordnas, upprätthålls genom social praktik.
Nyckelord: expatriate, postkolonialism, kritisk diskursanalys, Vithet, Malaysia
2
Innehållsförteckning
INLEDNING ................................................................................................................................... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .................................................................................................................. 1
METODOLOGISK OCH TEORETISK FÖRANKRING .............................................................................................. 1
UPPSATSENS DISPOSITION ......................................................................................................................... 2
AVGRÄNSNINGAR .................................................................................................................................... 2
CENTRALA BEGREPP ................................................................................................................................. 2
TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................................. 3
TEORETISK FÖRANKRING .............................................................................................................. 5
KRITISK DISKURSANALYS ............................................................................................................................ 5
Två dimensioner för kritisk diskursanalys ....................................................................................... 6
Tre dimensioner för analys av den kommunikativa händelsen ...................................................... 6
Ideologisk praktik............................................................................................................................ 7
Hegemoni och antagonism ............................................................................................................. 8
POSTKOLONIALISM................................................................................................................................... 8
Ras och klass som stratifieringsfaktorer ......................................................................................... 9
METODER FÖR ARBETET ............................................................................................................. 10
SAMTALSINTERVJUER FÖR BEGREPPSUTVECKLING ........................................................................................ 10
Transkribering och urval av text för analys .................................................................................. 11
VERKTYG OCH METODER FÖR KRITISK DISKURSANALYS .................................................................................. 12
FORSKNINGSETIK ................................................................................................................................... 13
REFLEXIV OBJEKTIVITET, TROVÄRDIGHET OCH PÅLITLIGHET ............................................................................ 13
ANALYS ...................................................................................................................................... 15
TVÅ DISKURSER GÄLLANDE EXPATRIATE ..................................................................................................... 15
Den färglösa, denotativa diskursen .............................................................................................. 15
Den Vita, konnotativa diskursen ................................................................................................... 16
DEN KONNOTATIVA, HEGEMONISKA DISKURSEN .......................................................................................... 18
SOCIAL PRAKTIK OCH POSTKOLONIAL IDEOLOGI ........................................................................................... 21
KONKLUSION ............................................................................................................................. 24
LITTERATURFÖRTECKNING ......................................................................................................... 26
BILAGA 1. TRANSKRIBERINGSTECKEN.......................................................................................... 28
3
Inledning
Mobiliteten i det globala samhället innebär förflyttningar över nationella gränser, en modern
och globaliserad form av diaspora, som skapar gränsöverskridande identiteter (Sassen, 2012;
Brah, 1996). Detta arbete undersöker begreppet expatriate, vilket är ett exempel på en sådan
gränsöverskridande identitet som figurerar tillsammans med exempelvis immigrant och
gästarbetare. Mobilitet kan ses som den främsta stratifieringsfaktorn i dagens samhälle där det
avgörande är just vilken möjlighet människor har att utnyttja den rörlighet de förfogar över
och välja deras geografiska läge (Bauman, 2000). Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk
historia, poängterar därför vikten av att ”problematisera de begrepp och världsbilder som
används för att beskriva omvandlingen av det globala landskapet” (de los Reyes 2012:11).
Därmed ser jag en kritisk diskursanalys av begreppet expatriate i en postkolonial kontext som
motiverat för att uppmärksamma de kategorier som samverkar till att upprätthålla
postkoloniala maktrelationer och på så vis verka för förändring.
Syfte och frågeställningar
Syftet är att analysera de diskurser som finns gällande expatriate i en postkolonial kontext
eftersom ”den västerländska ’expat-tillvaron’ […] är inte väsensskild från tidigare vit närvaro
i utomeuropeiska länder” (Lundström 2010:28), det vill säga den koloniala närvaron (Cohen
1977). Detta leder fram till följande frågeställningar:
Vilka diskurser går att urskilja gällande begreppet expatriate?
Vilka faktorer verkar inkluderande och exkluderande för begreppstillhörigheten?
På vilket sätt går det att förstå begreppet expatriate genom ett postkolonialt
perspektiv?
Metodologisk och teoretisk förankring
Arbetet bygger på kritisk diskursanalys som både teori och metod. Det empiriska materialet
utgörs av sju transkriberade intervjuer med sammanlagt åtta personer, som på olika sätt kan
sättas i relation till begreppet expatriate. Diskurserna i det empiriska materialet analyseras
utifrån tre dimensioner: text, diskursiv praktik samt social praktik. En analys av den sociala
praktiken kräver en kompletterande sociologisk teori (Fairclough 1992) och för detta används
postkolonial teoribildning.
1
Uppsatsens disposition
Inledningsvis ges en överblick över tidigare studier för att sätta detta arbete i ett sociologiskt
sammanhang och ge en bakgrundsförståelse för begreppet expatriate. Därefter redogör jag för
den teoretiska ansatsen för att sedan diskutera det metodologiska tillvägagångssättet. Dessa
kapitel ligger till grund för analysen och arbetet avslutas med en konkluderande diskussion.
Avgränsningar
Det finns ett stort antal populärvetenskapliga artiklar gällande begreppet expatriate
tillgängliga via internet som tillsammans kan visa ett flertal olika diskurser. Jag har dock valt
att inte låta artiklar utgöra analysunderlag. Detta eftersom det socialkonstruktionistiska
perspektivet1, som ligger till grund för diskursanalysen, betonar att historiska och kulturella
specifika kontexter skapar olika förståelser. Genom en tydlig avgränsning gällande tid och
plats riskerar jag att alternativa diskurser inte blir synliga. Samtidigt möjliggör det en djupare
analys av de diskurser jag finner. Därför avgränsas det empiriska underlaget för denna
undersökning till intervjuer med personer som är bosatta i Meru, som är ett distrikt i
Malaysias fjärde största stad Ipoh, under våren 2016.
Centrala begrepp
I detta avsnitt definieras fem begrepp som jag inledningsvis anser är viktiga att klargöra
eftersom de kan tolkas på skilda sätt av olika individer.
Begreppet expatriate, ofta förkortat ’expat’ i både tal och skrift, kommer från det
latinska ’ex’ (out of) och ’patria’ (country, fatherland). En bokstavstolkning är att det rör sig
om en person som är tillfälligt eller permanent bosatt i ett annat land än där personen har sitt
medborgarskap, likvärdigt med begreppet invandrare. I vardagligt tal fungerar begreppet som
en benämning på en professionell yrkesarbetare placerad utomlands av ett företag (Cohen
1977).
Tvillingbegreppen Ras2 och Vithet kan ses som två kontroversiella begrepp i en svensk
kontext. Jag vill därför poängtera att jag i samsyn med Tobias Hübinette, forskare i kritiska
ras- och vithetsstudier, inte avser biologiska kategorier baserade på exempelvis fenotyp. Ras
1
Se Burr (1995) för en redogörelse av de socialkonstruktionistiska premisserna för diskursanalys.
2
För att inte verka för en normalisering av begreppen kommer jag i arbetet skriva Ras och Vithet med inledande
versal för att poängtera att det är sociala och historiska konstruktioner.
2
och Vithet ska förstås som historiskt och socialt skapade kategorier som upprätthålls
performativt på liknande sätt som genus (Hübinette et al. 2013).
I dagligt tal kopplas ofta ideologi till ett politiskt ställningstagande i betydelsen av en
samling av uppfattningar, en livåskådning eller övertygelse, av hur samhället ska organiseras
och styras. Exempel på sådana ideologier är nationalism, liberalism och socialdemokrati. I
detta arbete används ideologi som ett begrepp för en samling av uppfattningar som involverar
maktstrukturer och hur detta tankemönster ligger bakom olika handlingsmönster.
Postkolonialism är ett vetenskapsfält som syftar till att belysa kolonialismens globala
kvarvarande effekter i det nutida samhället. Under arbetets gång har begreppet
postkolonialism visat sig vara ett begrepp som gärna kopplas till ett tillstånd som följer och är
skiljt från kolonialism. Ett exempel är när kolonialism kopplas till tiden då Malaysia var en
brittisk koloni och att självständigheten 1957 ses som tiden då Malaysia gick in i en
postkolonial era. Betydelsen av prefixet ’post’ ska inte förstås som något som signalerar ett
fristående ’efter’ utan något som belyser den inverkan tidigare kolonialism fortfarande har.
Tidigare forskning
Eric Cohen (1977), professor i sociologi, menar att expatriates blivit negligerade i
sociologiska och antropologiska undersökningar. Istället fokuserar dessa undersökningar ofta
på minoritetsgrupper och särskilda etniska grupper; grupper som sällan definieras som Vita.
Expatriate definierar han som ”voluntary, temporary migrants, mostly from affluent
countries” (Cohen 1977:6), vilka immigrerar på grund av ’business or pleasure’. Från
begreppet exkluderar han, vilket han uttryckligen säger kan vara på godtyckliga grunder
(Cohen 1977), bland annat ’migrant labourer’. Att ställa expatriates mot ’minoritetsgrupper
och särskilda etniska grupper’ utan att definiera dessa grupper och samtidigt mena att
ursprungslandets ekonomiska ställning spelar roll för om en person ska kategoriseras som
expatriate eller inte, anser jag visar tydliga tendenser på en eurocentrisk diskurs.
Denna diskurs blir tydligare när Cohen (1977) redogör för den utmärkande
’enviromental bubble’ som finns runt gruppen expatriates för att skydda dem från det
främmande. Denna rumsliga och mentala sfär ser Cohen som ett resultat av två faktorer: det
obestämda och tillfälliga gällande tid samt den priviligierade status expatriates har i
samhället. Den priviligierade status som tillskrivs expatriates skiljer sig markant från andra
grupper av migranter och minoriteter, och har delvis en historisk förklaring. Cohen skriver:
”in many ex-colonial countries the white [min kursivering] expatriates inherited a lofty elite
3
status from their colonial predecessors” (Cohen 1977:19f) och poängterar att den tillskrivna
statusen är oberoende av den roll den individuella expatriaten har i dag. Andra förklaringar till
den priviligierade ställningen menar han är en ofta markant högre inkomst än icke-expatriates
samt att det ofta tillkommer ett förmånspaket. Följden av detta blir att ”ordinary people, who
do not stand out at home, suddenly come to entertain a status in the host society, owing to
colour of skin, or to their role” (Cohen 1977:23). De något godtyckliga grunder som
exkluderar ’migrant labourer’ blir därmed mindre godtyckliga. Genom att uppmärksamma
den priviligierade status som tillskrivs kategorin expatriates kopplas begreppet tydligare till
arbete genom inkomst och förmånspaket. Samtidigt skapas en skiljelinje till ’migrant
workers’ genom att uppmärksamma den roll Vithet har för den priviligierade positionen.
Även om Cohen (1977) nämner Vithet i sin studie så fokuseras eller problematiseras
inte relationen som finns till begreppet expatriate. Denna relation är tydligare i den studie
Catrin Lundström (2010), docent i sociologi, gjort av svenska, Vita migrantkvinnor i USA
och Singapore. De svenska kvinnor som vid studiens genomförande befann sig i Singapore
tillskrivs kategorin expatriate utifrån Cohens definition. Lundström beskriver kvinnornas
umgänge som ”ett slags geo-diskursiv konstruktion där identitetspositioner som svensk, vit,
europé och västerländsk var sammanvävda i varandra och med kategorin expats” (Lundström
2010:36). Även Katarina Mattsson (2005), lektor i genusvetenskap, redogör för hur
exempelvis begreppen Vit, europé och västerlänning används som synonymer inom en
kolonial diskurs. Mattsson skriver:
Som norm har vithet och de närliggande begreppen europé, modern, kristen och
västerlänning haft en verkningskraft och räckvidd som inte kan likställas med någon
annan normativ beteckning. Det hänger samman med kolonialismens maktordning och
de förutsättningar för vithet som en globalt närvarande norm och maktposition som
kolonialismen skapade. Vithet är än idag förknippat med globala fördelar och
privilegier. (Mattsson, 2005:144)
Samtidigt som dessa kategorier ses som tätt sammankopplade och i viss mån som synonymer,
visar Lundström (2010, se även Frankenberg 1993) att de privilegier som är kopplade till
dessa kategorier inte är lika uttalade. I den mån privilegier uppmärksammades sågs de mer
som kopplat till individen istället för en maktstruktur, vilket är ett resultat av att tillhöra
normen. Mattsson (2005) poängterar att hon inte ser svenskhet och Vithet som synonymer i
sin rapport utan att hon fokuserar på samspelet mellan dessa kategorier. På samma sätt menar
jag att tidigare sociologisk forskning gällande expatriates motiverar att samspelet mellan
expatriates och Vithet fokuseras och problematiseras genom en kritisk diskursanalys för att
visa hur makt utövas genom språket och hur detta kan förändras.
4
Teoretisk förankring
Den teoretiska förankringen i detta arbete utgörs av kritisk diskursanalys med viss
begreppsutveckling från Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (2001), professorer inom
statsvetenskap, samt postkolonialism som kompletterade teoribildning. Den kritiska
diskursanalysen ses som kritisk eftersom den synliggör hur diskurser upprätthåller ojämlika
maktförhållanden och kan därmed även verka till förändring (Fairclough 1992), vilket andra
teoribildningar inom diskursanalys kan kritiseras för att sakna. Samma kritiska perspektiv
finns inom den postkoloniala teoribildningen som syftar till att ifrågasätta den dominerande
diskursen gällande ’the West and the Rest’ (Young 2003).
Kritisk diskursanalys
Norman Fairclough (1992), professor i lingvistik, ser diskurs som en språklig, social handling
som både är konstituerad och konstituerande. Detta innebär att diskursen ”inte bara bidrar till
att forma och omforma sociala strukturer utan speglar dem också” (Winter Jørgensen &
Phillips 2000:68). Fairclough (1992) menar vidare att diskursen konstruerar sociala
identiteter, sociala relationer samt kunskapssystem. Olika diskurser skapar och positionerar
därmed olika subjekt och det är dess sociala effekter som den kritiska diskursanalysen syftar
till att visa och analysera.
Subjektens uppdelning i olika kategorier sker genom att ställa kategorierna mot
varandra. Kategorierna får därmed sin betydelse genom att visa vad de inte är. Det finns även
en allmänt spridd tendens till att vi i dagens samhälle kategoriserar människor efter vad de är
istället för vad de gör (Burr 1995). Hur vi talar om expatriates skapar en gemensam kunskap,
en sanning, om vad eller vem begreppet innefattar. De exempel på transnationella kategorier
som Avtar Brah (1996), professor i sociologi, redogör för: expatriate, immigrant och
gästarbetare, går därmed att skiljas från varandra genom vad de är och inte genom vad de gör.
Samtliga tre kategorier handlar om människor som mer eller mindre permanent förflyttar sig
över nationsgränser; men en expatriate ’är inte’ en immigrant eller gästarbetare. Därmed blir
det tydligt att det är något annat än migrationen som utgör grunden för särskiljning.
Denna kategorisering av människor är inte slumpmässig utan hör samman med hur
samhället är organiserat (Burr 1995 samt Fairclough 1992). Det innebär att i ett samhälle där
dessa tre olika kategorier på människor finns, finns även en särskild kulturell kod som
möjliggör
uppdelningen.
Den
socialkonstruktionistiska
ansatsen
för
den
kritiska
5
diskursanalysen blir därmed ett verktyg för att identifiera kategorierna på individnivå samt
synliggöra vilka strukturer i samhället som möjliggör denna kategorisering.
Två dimensioner för kritisk diskursanalys
En kritisk diskursanalys enligt Fairclough (1992) fokuserar på två dimensioner: den
kommunikativa händelsen samt diskursordningen. Den kommunikativa händelsen i denna
undersökning utgörs av intervjuer. Den övergripande diskursordningen som visar sig i
empirin kategoriserar jag som ’diskurser om transnationella identiteter’ där just expatriate,
immigrant och gästarbetare tillsammans figurerar som olika diskurser. Eftersom syftet med
detta arbete är att kritiskt granska begreppet expatriate fokuserar jag på den kommunikativa
handlingen och därmed behandlas den övergripande diskursordningen inte mer ingående.
Tre dimensioner för analys av den kommunikativa händelsen
Den kommunikativa händelsen består av tre dimensioner som relaterar till varandra: textens
lingvistiska uppbyggnad, den diskursiva praktiken samt den sociala praktiken (Fairclough
1992). Analysen av texten3 fokuserar på språkbruket, vilka ord som används och på vilket sätt
det framförs. Analysen av den diskursiva praktiken tar fasta på hur diskurser produceras,
konsumeras och reproduceras. Därigenom kopplar den diskursiva praktiken språkbruket till
den sociala praktiken. Den sociala konstruktionen av expatriate innebär reella sociala
konsekvenser och därmed måste diskursen även analyseras i en social kontext. För en analys
av den sociala praktiken, det vill säga diskursen i en social kontext, är ideologi och hegemoni
två centrala begrepp (Fairclough 1992); vars betydelse jag ser mer som en teoretisk
utgångspunkt än metodologiskt val, och därför redogör jag för dessa begrepp redan i detta
teoriavsnitt.
Genom textanalysen beskrivs vilket språkbruk som används gällande expatriates i det
empiriska materialet. En viktig premiss för textanalysen är att ord är tecken som består av två
delar: uttryck och innehåll. Kombinationen av uttrycket och innehållet utgör tecknet och
denna kombination anser Ferdinand de Saussure, strukturalistisk lingvist är godtycklig
(genom Hall 1997). Roland Barthes, semiotiker och lingvistiker, utvecklade detta resonemang
genom att tala om tecknets denotativa och konnotativa innebörd. Den denotativa innebörden
är beskrivande och en hög grad av konsensus finns. Den konnotativa innebörden är tolkande
och påverkas av den sociala kontexten. Kopplingen mellan den denotativa och konnotativa
innebörden är inte godtycklig, utan det det finns en socialt motiverad anledning till att
3
Fairclough (1992) använder text i en diskursanalytisk betydelse som även innefattar tal.
6
kombinera ett uttryck med en betydelse. Detta medför även att den konnotativa innebörden
uppvisar ”fragment av ideologier [egen översättning]” (Barthes 1967:91-2 genom Hall 1997.)
Detta resonemang ser jag som en av anledningarna till att en lingvistisk textanalys inte är
tillräcklig för att visa på diskursens påverkan i samhället (Fairclough 1992). Jag tolkar det
även som en av anledningarna till att Fairclough (1992) menar att en kompletterande teori
krävs för analys av den sociala dimensionen. För detta arbete är det en postkolonial
teoribildning som utgör den kulturella kod som krävs för att kunna tolka begreppet expatriates
konnotativa innebörd.
Ideologisk praktik
Diskurs blir en form av ideologisk praktik genom att fungera som ett system av idéer som
”naturalizes, sustains and changes significations of the world from diverse positions in power
relations” (Fairclough 1992:67). En viktig effekt av ideologiska diskurser är därmed att de
verkar interpellerande och bidrar på så sätt till att skapa olika subjekt inom maktrelationer.
Interpellation går att förstå utifrån Burrs (1995), lektor i psykologi, retoriska fråga ’vad är det
som gör att vissa kategorier fastnar på vissa människor?’. När en subjektskategori ’fastar’ på
en person är denna person interpellerad av den subjektspositionen i diskursen. De ideologier
som finns i diskurser blir mest effektiva när de är naturaliserade och ses som självklar
’kunskap’ på samma sätt som ’sunt förnuft’ (Fairclough 1992). Fairclough menar att ”when
constrasting discoursive practices are in use in a particular domain (…), the likelihood is that
part of that contrast is ideological” (Fairclough 1992:88). Genom att uppmärksamma dubbla
och motstridiga interpellationer är det möjligt att öka medvetenheten för de ideologiska
effekterna och samtidigt verka för förändring (Fairclough 1992).
För detta arbete är det intressant att se vad det är som gör att subjektspositionen
expatriate interpelleras av vissa personer och inte av andra, samt hur naturaliserad den
bakomliggande ideologin är. Med andra ord: vad är det som gör att vissa personer
kategoriseras som expatriates och hur självklar är denna kategorisering? Det empiriska
materialet visar även exempel på hur motstridiga interpellationer uppstår mellan olika
diskurser och gör det därmed även möjligt att urskilja ett ideologiskt motiv. Även här
fungerar postkolonialismen som ett kompletterade teoretiskt ramverk för att belysa i vilken
mån den koloniala och postkoloniala ideologin påverkar dagens diskurs gällande expatriates.
7
Hegemoni och antagonism
Fairclough definierar hegemoni som ”leadership as much as domination across the economic,
political, cultural and ideological domains of a society (…) [and] (…) is never achieved more
than partially and temporarily” (Fairclough 1992:92). Detta partiella och temporära gällande
hegemonibegreppet blir än tydligare när hegemoni beskrivs som ”svaret på en kris (…).
Hegemonibegreppet (…) hänvisar en sorts kontigent ingripande som krävs eftersom det som
skulle varit [normalt] hamnat i kris eller kollapsat.” (Laclau & Mouffe 2001:41) Laclau och
Mouffe (2001) använder sig av begreppet antagonism för en diskurskonflikt som innebär
motstridiga interpellationer. Ett exempel på en motstridig interpellation är när
subjektspositionerna expatriate och immigrant kopplas till en och samma person, förutsatt att
den konnotativa innebörden av begreppen inte går att kombinera. Med andra ord: när det inte
är möjligt att ’vara’ både expatriate och immigrant samtidigt. En hegemonisk intervention är
det kraftfulla ingripande som innebär lösningen på antagonismen (Laclau 1993b:282f genom
Winter Jørgensen & Phillips 2000) och därmed lämnar endast en möjlig subjuktspostion.
Denna kraft tolkar jag på liknande sätt som det Fairclough benämner ’som grad av kraft i
yttrande’ i en analys av texten och den diskursiva praktiken (jmf Fairclough 1992). Därmed är
hegemonibegreppet ett användbart verktyg för analysen av de diskursiva praktiker som
innebär motstridiga interpellationer. Hegemonibegreppet fungerar både som en teoretisk
grund och ett verktyg för att analysera i vilken mån en diskurs gällande expatriates är
naturaliserad och ses som generellt accepterad genom en kulturell hegemoni, samt vilka
diskursiva händelser som utmanar hegemonin.
Postkolonialism
Postkolonialism är en kritisk och ideologisk teoribildning som syftar till att ifrågasätta den
dominerande diskursen gällande ’the West and the Rest’. Denna diskurs anses härstamma från
den europeiska kolonialisationen där 90% av världen låg under europeisk makt. Den
europeiska makten rättfärdigades genom en dåtida antropologisk teoribildning som bland
annat utgick från rasmässiga skillnader där ’the rest’, de Andra, återgavs som ”inferior,
childlike, or feminine, incapable of looking after themselves” (Young 2003:Xiv, se även
Loomba 2005). Stuart Hall, kulturteoretiker och sociolog, poängterar att diskursen gällande
’the West and the Rest’ är en historisk konstruktion, inte en geografisk, som skapar ”a certain
kind of knowledge about a subject and certain attitudes towards it. In short, it functions as an
ideology.” (Hall 1992:186). Avkolonialisering och självständighet innebär inte att makten från
8
väst samtidigt försvinner; maktrelationerna mellan de styrande och de styrda länderna kan
fortgå. Ania Loomba, litteraturprofessor, menar att synliggörandet av denna befrielseprocess
och de olika uttryck den tar är styrkan med begreppet ’postkolonial’ (Loomba 2005). Fokus
för den postkoloniala teoribildningen kan sägas vara:
hur företeelser kopplade till etnicitet, kultur, ras, kön och klass skapas, hur de
upprätthålls och även hur de reproduceras. Detta är alltid intimt förbundet med makt,
rätten att definiera och möjlighetsvillkor i samhället. Syftet är sedan att problematisera
och förändra de konstruktioner man finner. (Wikström 2009:62)
Denna maktaspekt är även framträdande i exempelvis de språkliga gränsdragningar som den
postkoloniala teoribildningen syftar till att problematisera (Molina & de los Reyes 2006).
de los Reyes riktar kritik mot globaliseringsdiskursen vilken hon menar ”håller tyst om
de våldsamma historiska omständigheter” (de los Reyes 2012:12) som möjliggjort
modernitetens globalisering. Hon förespråkar istället ett postkolonialt perspektiv som
erkänner de former av dominans som går att härleda till kolonialismen. Postkolonialism kan
därmed ses som en aktivism som utmanar den ojämlikhet som utspelar sig i tiden efter
kolonialismen (Young 2003). En väsentlig del av detta handlar om att ”synliggöra rasismens
centrala roll i skapandet av ett globalt privilegiesystem och dess fundamentala betydelse för
upprätthållandet av ojämlika levnadsförhållanden” (de los Reyes 2012:15).
Ras och klass som stratifieringsfaktorer
Ett postkolonialt perspektiv innebär för detta arbete att analysen av begreppet expatriate
problematiserar samt utmanar de gränsdragningar som begreppet skapar till andra kategorier.
I empirin för detta arbete består dessa kategorier främst av Ras och klass; vilket även Frantz
Fanon, psykiatriker och filosof, menar är de främsta stratifieringsfaktorerna i en kolonial
kontext (Fanon 2012). Dessa gränsdragningar går även att se i kritiken som riktas mot
begreppet expatriate, att det är ett begrepp reserverat för vita västerlänningar (Koutonin
2015). Även tidigare vetenskapliga studier (Lundström 2013, Mattsson 2005 samt Cohen
1977) stöder, som jag tidigare visat, uppfattningen att expatriates tenderar att fungera som en
form av synonym till ’Vit västerlänning’.
Begreppet Ras ersätts ofta med etnicitet i dagens svenska samhälle (Hübinette et al.
2012); vilket i sig kritiseras för att negligera den bakomliggande ideologin och osynliggör den
rasifieringsprocess som exempelvis gör att olika grupper av invandrare diskrimineras på
skilda sätt (Molina & de los Reyes 2006). En av de risker som finns med att använda
begreppet Ras som analysbegrepp är att det kan bidra till att reproducera och förstärka
rasmässiga skillnader (Loomba 2005). Ras är ändock ett begrepp som är väl etablerat inom
9
postkolonial teori och kritiska vithetsstudier där begreppet bland annat syftar till att
synliggöra den maktstruktur som skapat, och fortfarande skapar, reella konsekvenser för
människor (Loomba 2005 samt Hübinette et al., 2012). Vithet är ett begrepp som, på liknande
sätt som Ras, tenderar att sammanblandas och ersättas med begreppet etnicitet. Att Vithet inte
synliggörs, utan är ’en färg utan färg’, gör den också svår att undersöka och analysera.
Samtidigt är Vithet en priviligerad färg som kan ses som ”en uppsättning osynliga hjälpmedel
som fungerar i alla sammanhang” (Habel 2012:55). Ras och Vithet är nödvändiga analytiska
begrepp för detta arbete av tre anledningar. För det första är det begrepp som används i den
teoretiska förankring jag har för undersökningen. För det andra anser jag att begreppen är
nödvändiga för att ”synliggöra ett normsystem som reglerar relationerna mellan olika raser,
där vithet skapas som den privilegierade och överordnade positionen” (Hübinette et al.
2012:16). För det tredje ser jag begreppen som väsentliga för den metod undersökningen
bygger på eftersom intervjupersonernas svar både explicit och implicit talar om Ras och
Vithet.
Metoder för arbetet
I detta avsnitt redogör jag för de metodologiska aspekterna av den kritiska diskursanalysen
samt av samtalsintervjuer som insamlingsmetod för det empiriska underlaget. Därefter följer
en diskussion gällande etiska övervägningar och avsnittet avslutas med en diskussion gällande
pålitlighet, trovärdighet och reflexiv objektivitet.
Samtalsintervjuer för begreppsutveckling
Valet av just intervjuer som insamlingsmetod för det empiriska underlaget ser jag som
motiverat då det enligt Fairclough (1992) ger en möjlighet att visa i vilken mån
intervjupersonerna är medvetna eller ideologiskt involverade i en viss diskurs. För att
möjliggöra detta har jag använt mig av samtalsintervjuer; eftersom det är en intervjuform som
är lämplig när syftet är att synliggöra ett fenomen och bidra till begreppssutveckling
(Esaiasson et al. 2012). Det är även en intervjuform som tidigare använts i studier där Vithet
undersökts i en social kontext (Frankenberg 1993). Intervjuformen kännetecknas av en hög
grad av interaktion mellan forskare och intervjuperson (Esaiasson et al. 2012). Intervjuguiden
har därför bestått av endast tre frågor: ’what is the meaning of an expat?’, ‘do you consider
yourself as an expat?’ samt ‘do you think other people consider you as an expat?’. Utöver
dessa frågor har fokus legat på att följa upp intervjupersonernas svar och berättelser.
10
De personer jag intervjuat har jag kontaktat genom mitt personliga nätverk,
internationella skolan, i grannskapet samt genom vänners bekanta. Deltagarna består av
’människor i särskild relation till den sociala praktiken’ (jmf Fairclough 1992) och innefattar
både individer som kan kategoriseras som expatriates samt individer som av olika anledningar
kan anses falla utanför detta begrepp.
Att begreppet expatriate har kritiserats för att utesluta icke-Vita kroppar gör att just
valet av kroppar varit relevant i urvalet av intervjupersoner. Bland intervjupersonerna finns
sex olika nationaliteter och de kategoriserar sig utifrån fem olika Ras-tillhörigheter inkl
’other’ och ’mixed’. Jag vill poängtera att jag inte menar att kropp och individ går att
jämställas med varandra. Det är inte heller individerna i sig som varit intressanta för
undersökningen utan de olika perspektiv de kan tillföra genom olika erfarenheter. Jag har
utgått ifrån kroppsliga kategorier som urvalskriterier utifrån tanken att en man har svårt att
redogöra för de erfarenheter en kvinna kan ha på grund av sitt kön på samma sätt som en
Färgad kropp kan ha helt andra erfarenheter än en Vit kropp. Eftersom klass och inkomst är
starkt kopplat till begreppet expatriate har jag strävat efter en mångfald även gällande detta:
månadsinkomsten bland de intervjuade sträcker sig mellan ca 1 700 MYR och 23 000 MYR4.
Det slutgiltiga valet av åtta intervjupersoner utgick från målsättningen att uppnå en teoretisk
mättnad, vilket innebär att när det inte framkom några nya perspektiv gjordes inte heller några
fler intervjuer.
Transkribering och urval av text för analys
Den transkriberingsmodell5 jag har använt mig av för intervjuerna visar förutom turtagning,
pauser och tystnader, vilket ses som ett minikrav (Fairclough 1992), bland annat även
betoningar och förlängningar av ljud. Detta eftersom att det varit relevant för forskningssyftet
utifrån de verktyg jag har valt för analysen (se nästa avsnitt). De utdrag jag har valt för analys
har jag valt genom att se i vilken mån de påvisar interdiskursivitet och kriser, eller inte gör
det. Kris definieras i denna kontext som där något går fel, där det krävs upprepning eller
förändring av talet, tystnader samt tvekan (Fairclough 1992).
4
Minimilönen i Malaysia 2016 ligger på 1000 MYR men gäller inte för domestic servants. (Trading economics
2016)
5
Bilaga 1
11
Verktyg och metoder för kritisk diskursanalys
Den kritiska diskursanalysen innehåller olika verktyg för att analysera de tre dimensionerna
av den kommunikativa handlingen. Det urval av verktyg som jag har gjort för denna
undersökning presenteras nedan under respektive dimension som de belyser.
För den diskursiva praktiken har jag i analysen fokuserat på ’interdiskursivitet’, ’grad av
kraft i yttranden’ samt ’villkor för den diskursiva praktiken’. Interdiskursivitet syftar till att
belysa vilka diskurser texten bygger på, och hur detta sker (Fairclough 1992). Detta verktyg
har används för analysera om texterna i empirin bygger på olika diskurser och i så fall vilka
och därmed uppmärksamma kriser. Villkor för den diskursiva praktiken undersöker de sociala
praktiker som produktionen och konsumtionen sker genom. Detta begrepp kan därmed visa de
eventuellt utmärkande faserna i textproduktionen (Fairclough 1992).
För analys av texten har jag fokuserat på begreppen ’transivitet’ och ’modalitet’ för att
undersöka hur diskurserna tar ett textuellt uttryck. Transivitet visar hur händelser och
processer binds samman, eller inte gör det, till särskilda subjekt eller objekt och visar därmed
bland annat diskursens ideationella funktioner (Fairclough 1992). Ett exempel på detta är hur
Cohen binder samman begreppet expatriates med ’affluent countries’ vilket jag anser visar en
eurocentrisk diskurs och ideologi. Modalitet visar talarens grad av instämmande och kan
analyseras genom de modala hjälpverb som används (Fairclough 1992). Objektiv modalitet,
det vill säga när subjektet utesluts, visar på en hög grad av instämmande – en form av
’sanning’ som ofta innefattar en maktrelation. En subjektiv modalitet tydliggör att det är
talarens ståndpunkt som lyfts fram. En förändring av modalitet i texten kan därmed även visa
på en kris (Fairclough 1992). Detta innebär exempelvis att Cohens objektiva definition av
expatriate tolkas som en sanning med en hög grad av modalitet, vilken förändras när han
menar att uteslutningen kan uppfattas som godtycklig. Andra sätt att analysera graden av
modalitet är att observera intonationer och hedges i texten. En hedge är moderera påståendet
med ’typ’, ’liksom’ eller ’lite’. Intonation är en dröjande ton som skapar distans till påståendet
(Fairclough 1992). Eftersom Vithet ofta har en dold närvaro är det av stor vikt att
uppmärksamma just ”tystnader, glapp och omvägar i talet om ras” (Lundström 2010:31).
Syftet med att analysera den sociala praktiken är både att redogöra för hur den ser ut
och hur den är sammankopplad med och påverkas av den diskursiva praktiken (Fairclough
1992). Detta analyseras genom ’ideologiska effekter av diskursen’ samt ’relationer mellan
diskurser samt hegemoni’, vilket jag redogjort för i samband med den teoretiska förankringen.
12
Forskningsetik
Samtliga intervjupersoner informerades om uppsatsen allmänna syfte (att undersöka
begreppet expat och dess betydelse) samt att deras deltagande baseras på frivillighet och att de
haft möjlighet att dra sig ur innan, under och efter intervjun fram till dess att uppsatsen
publiceras. De har fått information om att jag att verkar för deras anonymitet genom att inte
berätta om deras medverkande samt inte röja personliga detaljer som kan kopplas till dem
som person. Jag har även informerat dem om att intervjuerna endast kommer vara underlag
för vetenskapliga studier. Slutligen har jag informerat om att uppsatsen skrivs på svenska men
att citat från intervjun kan skrivas på engelska då jag anser att en översättning kan riskera att
förvanska deras uttalande. Därmed anser jag att samtliga de fyra huvudkrav Vetenskapsrådet
ställer på humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning: informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är uppfyllda.
Reflexiv objektivitet, trovärdighet och pålitlighet
Detta avsnitt syftar till att redogöra för arbetets trovärdighet, pålitlighet och reflexiva
objektivitet. Inom en socialkonstruktionistisk teoretisk ansats är det inte möjligt att uppnå
objektivitet (Burr 1995). Målet med arbetet är inte att hitta fakta eller presentera en sanning
utan att visa en förklaringsmodell bland andra och förhoppningsvis även leda till en
förändring gällande ojämlika maktrelationer. Diskursen jag undersöker har skapats
gemensamt mellan mig som forskare och intervjupersonerna. Några av de kriser som visar sig
i diskursen hade eventuellt inte kommit fram utan mitt ingripande med frågor eller
påståenden. Detta arbete är därmed både en redogörelse för diskursen gällande expatriate i en
postkolonial kontext och samtidigt en del av konstruktionen av den.
Den förförståelse jag har gällande begreppet expatriate har självfallet varit avgörande
för mitt val av ämne, syfte och problemformuleringar till detta arbete. Sommaren 2013
flyttade jag till Malaysia tillsammans med min man som fått ett ’expat-kontrakt’. Detta var
första gången jag kom i kontakt med begreppet expatriate och min förståelse av begreppet har
kommit att förändrats under de senaste åren. Detta innebär även att min förförståelse inte bara
legat till grund för val och inriktning för detta arbete, utan är något som inverkat på hela
forskningsprocessen. Därmed ser jag även att risken att ”go native” har varit stor. Detta har
krävt en hög grad av medvetenhet genom hela forskningsprocessen för att hålla den
professionella distans som ett vetenskapligt perspektiv kräver. I detta har min handledare
13
Katarina Sjöberg, professor i sociologi, varit en ovärderlig hjälp genom att bidra till en
självmedvetenhet över de fördomar min förförståelse gett mig.
Eftersom diskursanalysen fokuserar på text och diskursen som analyseras skapats
gemensamt mellan mig som forskare och intervjupersonerna, har språkkunskaper varit en
kritisk punkt. Endast en av intervjupersonerna har haft kunskaper i svenska språket. Därav har
de resterande intervjuerna gjorts på engelska, vilket inte är mitt förstaspråk. I de fall
intervjupersonen haft engelska som förstaspråk har risken funnits att mina språkliga
kunskaper inte räckt till och att jag missförstått dem. För att undvika detta har jag bett be dem
förtydliga vid minsta misstanke att jag har missförstått. I de fall där intervjupersonen haft
engelska som andraspråk har å andra sidan risken funnits att deras språkkunskaper brister och
att de inte kunnat formulera sig som de önskat. I dessa fall har jag tagit fasta på att diskursen
skapas gemensamt och i största möjliga mån försökt undvika att jag projicerat mina tankar
eller förutfattade meningar på deras berättelser. I kombination med den maktasymmetri som
finns i en kvalitativ forskningsintervju, främst gällande forskarens tolkningsföreträde (Kvale
& Brinkmann 2014), ser jag detta som en kritisk punkt. I de intervjuer där intervjupersonen
kan ha ansetts exkluderad från expatbegreppet har även risken funnit att maktasymmetrin
blivit än större då jag kunnat kategoriseras både som forskare och expatriate. Risken att inte
kunna hålla en professionell distans har intensifieras i de fall jag redan haft en personlig
relation till intervjupersonen. Jag har därför strävat efter att be om förtydligande även i de fall
jag känt att det förutsätts att jag förstått vad intervjupersonen menar.
För att arbetet ska ses som pålitligt ställs det ofta krav på att det ska vara möjligt att
reproduceras av någon annan forskare vid en annan tidpunkt. Graden av trovärdighet utgörs
av i vilken grad empirin beskriver det fenomen som är aktuellt för undersökningen (Kvale &
Brinkmann 2014). Därmed blir rapportens och undersökningens transparens en viktig del
(Svensson & Ahrne 2011). För att uppnå en hög grad av transparens redovisas även de frågor
jag har ställt för att visa hur diskursen skapas tillsammans i intervjun. Detta sker tillsammans
med längre transkriberande intervjucitat för att visa på nyanser i språket och därmed hur jag
tolkar dessa nyanser och varför. Därav kommer även analysen redovisas i direkt anslutning
för att möjliggöra en egen tolkning för läsaren. Triangulering är ytterligare ett sätt skapa
trovärdighet (Kvale & Brinkmann 2014) genom att belysa begreppet expatriate från olika
perspektiv. Därför har jag strävat efter att intervjupersonerna inte bara haft en särskild
relation, utan även olika relationer (utifrån exempelvis Ras och klass) till begreppet
expatriate.
14
Analys
I det empiriska materialet visade sig två skilda diskurser som rör expatriate som transnationell
identitet. Inledningsvis redogör jag för dessa diskurser för att sedan analysera diskurserna
utifrån två teman för att 1) visa vilka konflikter som finns mellan diskurserna och vilken
diskurs som kan tolkas som den hegemoniska samt 2) vilka ideologiska konsekvenser
diskurserna ger samt vilken social struktur som möjliggör en postkolonial förståelse av
begreppet. Dessa teman fungerar som ett analytiskt underlag för att besvara arbetets
frågeställningar.
Två diskurser gällande expatriate
Utifrån den kritik som riktats mot begreppet expatriate var det förväntat att materialet skulle
visa på i alla fall två skilda diskurser. Den första har jag valt att benämna ’den färglösa,
denotativa diskursen’ och den andra för ’den Vita, konnotativa diskursen’. Benämningarna
’färglös’ och ’Vit’ kan verka omotiverade vid detta tillfälle i analysen, men som jag kommer
redogöra för i kommande avsnitt så är just på vilket sätt diskurserna är färgade eller inte en
skiljelinje. Benämningarna denotativ och konnotativ används för att påvisa att diskurserna är
beskrivande respektive tolkande.
Den färglösa, denotativa diskursen
Den inledande frågan i samtliga intervjuer var: vad är/betyder en expat? Svaren var olika
detaljerade men det empiriska materialet visade en samstämmighet gällande att en expatriate
är ’någon som har flyttat till ett annat land.’ Följande tre intervjucitat får exemplifiera detta:
What’s the meaning of expat?
–
Expatriate... I don’t know:… Ok. A person that goes to another country to work…. For
short time… and then returns. (Intervju 1, 22-2-2016)
What is an expat?
–
Someone working abroad. Housing allowances’, great deals, good money. It is a person
((from)) any country, and works in a country outside his own native country. […] normally
sent by a company but you can also be invited by a local company. […] This is an expat.
There is a package involved. Benefit package. Definitely. (Intervju 4. 02-03-2016)
What is the meaning of expat?
–
I suppose it’s::... the very… usual version of it... expatriate::. Someone who no longer
live at home. […] ( ) When I look at the expats here… The expats here is::… it’s like... It is
a lot like… they intend to go back home. To save money and then go home. (Intervju 5. 01-032016)
15
Dessa tre citat visar på lite olika definitioner på vad en expatriate är. Två av
intervjupersonerna nämner arbete explicit, den andra implicit genom att nämna ’save money’.
Modaliteten i dessa citat är hög då intervjupersonerna pratar i generella termer, det vill säga
en objektiv modalitet, när de förklarar vad en expatriate är. I det andra citatet använder
intervjupersonen sig av ett kraftfullt uttryck: ’definitly’ vilket visar en hög grad av transitivitet
som binder ihop ’expat’ med ’förmånspaket’. I det tredje citatet skiftar graden av modalitet.
Intervjupersonen använder sig av hedgen ’jag antar’ för att sedan betona ’det vanliga’: någon
som bor utomlands. Hon redogör sedan för en mer lokal betydelse som innefattar ett syfte att
’tjäna pengar’ för att sedan återvända till hemlandet.
Den färglösa, denotativa diskursen gällande expatriate definierar jag därmed som
’Någon som flyttar utomlands, mer eller mindre permanent, främst för att arbeta och tjäna mer
pengar än hemma’.
Den Vita, konnotativa diskursen
Becker (2008) talar om att ’undersöka kraken’ vilket kortfattat innebär att ifrågasätta det
outtalade och det som ses som självklart. I den denotativa diskursen är begreppet expatriate
inte villkorat mer än att det handlar om någon som flyttar utomlands, mer eller mindre
permanent, främst för att arbeta. Frågan är då vem denna Någon är. Kan denna ’någon’ vara
vem som helst? Hur interpelleras subjektspositionen expatriate? I en av intervjuerna framgick
det redan under den första frågan att det görs en uppdelning mellan olika typer av expatriates:
What is an expat?
–
It’s someone who lives outside their home country. =And you have two different kinds
of expats. You have the high end expats, like me, professional once, earning good money,
good package, high standard, good life. And the low end... domestic workers, the slave expats.
(Intervju 3. 29-02-2016)
I det detta citat talar intervjupersonen om två olika kategorier som befinner sig i en hierarkisk
uppdelning: ’high end’ och ’low end’. Intervjupersonens påstående visar en hög grad av
modalitet genom att påståendet uttrycks som en ’sanning’: ’du har’. ’High end’ förbinds med
’professionella’, ’har en hög lön’, ’hög livsstandard’ och ’ett bra liv’. De som tillhör ’low
end’, förbinds endast med ’domestic workers’ och ’slave expats’. Att dessa kategorier ställs
mot varandra så tydligt vill jag tolka som att implicit dras skillnaden genom de attribut som
kännetecknar ’high end expats’. Burr (1995) skriver:
”The idea of making a division between things (any things) lies in the rules you use to
say what makes them different from each other. Any category or concept can only
16
ultimately be described by referring to yet other categories or concepts from which it is
different.” (Burr 1995:26)
’Low-end expats’ är då de som inte är professionella, inte har en hög lön, ingen hög
levnadsstandard, inget bra liv. I kontexten går det även att urskilja en kroppslig skillnad
mellan dessa två typer, även om skillnaden i detta citat är implicit. Intervjupersonen, som
anser sig tillhöra kategorin ’high-end expat’ är en manlig, Vit europé. Vad som avses med
domestic workers i denna kontext måste jag tolka som ’woman of colour’, främst från
Phillipinerna eller Indonesien. Detta eftersom flera av intervjuerna visade en tydlig
uppfattning av en koppling mellan just nationalitet och yrke. Ett exempel är följande citat:
Are you an expat?
–
=Noooooo… Im a maid. (
) I work as a maid. But most of the maids are from
Indonesia. […] And then its us… from Philippines. […] It’s like that… […] The ones working
at Mydin ((stormarknad)) are Bangladeshis…
I saw some white construction workers at Mydin last week…
–
No::…
Yes. With the vests and helmets and everything…
–
=Aiyoo:::! Expats. Engineers... Not construction workers. They are from Cambodia.
(Intervju 7. 11-03-2016)
Modaliteten i även detta citat är väldigt hög. Intervjupersonen uttrycker ’en sanning’: ’it’s like
that’. När jag kommer med ett påstående som kan motbevisa hennes påstående och även
utvecklar detta, bemöter hon detta med ett kraftuttryck: ’aiyoo’ 6 och sedan ett tydligt
klargörande: ’Expats. Engineers. Not construction workers.’ Om det var det faktum att
männen var Vita eller att de hade skyddsutrustning som avgjorde huruvida intervjupersonen
ansåg sig vara säker på att männen var ingenjörer och inte byggnadsarbetare låter jag vara
osagt, men just hudfärgen blev ett tydligt villkor för begreppet expatriate i en annan intervju:
What is an expat?
–
That’s strange… Because I arrived here as a teacher in my mind. Not an expat. I didn’t
have any associations to that term. (
) […] I don’t know::... For me, I guess… It’s
someone… that… everyone seems to be white!... to be called an expat. I guess that’s an
obvious distinction... Which doesn’t fill me with pride…. (Intervju 6. 08-03-2016)
Detta citat visar en låg grad av modalitet och flera hedges. Det blir tydligt hur
intervjupersonen distanserar sig till ’the obvious distinction’: att alla expats verkar vara Vita.
6
Ett uttryck för irritation, frustration eller besvikelse. I detta sammanhang skulle jag vilja översätta det
till ”Men kom igen!” på svenska.
17
Några exempel på detta är just de hedges som består av ’I guess’ som kommer både före och
efter påståendet. Intervjupersonen visar också en distans till det genom att påtala att det inte är
något han är stolt över.
Den Vita, konnotativa diskursen av expatriate definierar jag därmed som ’en Vit person
som flyttar utomlands, mer eller mindre permanent, främst för att arbeta och som uppfattas
som relativt materiellt rik’.
Den konnotativa, hegemoniska diskursen
I flera av intervjuerna uppstod det inte en konflikt mellan diskurserna innan ’kraken’
uppmärksammades eller ifrågasattes; vilket jag tolkar på samma sätt som Fairclough (1992)
använder begreppet ’villkor för diskursiv praktik’. Hur subjekt interpelleras olika visade sig
tydligast i frågorna och svaren gällande om intervjupersonen kategoriserar sig som expatriate
och om hon tror att andra personer kategoriserar henne som sådan. Följande citat visar på hur
en motstridig interpellation tog sig uttryck och hur de motstridiga subjektspositionerna
motiverades:
Are you an expat?
–
I wouldn’t consider myself as an expat. I’m a foreigner working here in Malaysia. I’m
not an expat... […] But for a lot of locals… I would be an expat... (Intervju 4. 02-02-2016)
Intervjupersonen positionerar sig som subjekt efter den denotativa diskursen och tillskriver
avsaknad av koppling till ett företag, i form av ansökan eller inbjudan, det avgörande kriteriet
för att han inte positionerar sig som expat. Samtidigt menar han att många ’locals’ skulle
kategorisera honom som expat. Då intervjupersonen baserar sin position utifrån arbetet väljer
jag att uppmärksamma ’kraken’ i den diskursiva praktiken. Detta genom att fråga om han tror
att han fortfarande skulle uppfattas som expat om han var arbetslös och folk i omgivningen
skulle veta detta. Svaret var ’absolut’. Intervjun fortsatte:
But you still think a lot of people would see you as an expat?
–
=Absolutely!
( )
Because..?
–
Of the skin colour. ( ) […] If you have a white skin, they definitely believe ‘that guy is
rich’… […] That is Asia white. European rich. In this they will always see you as an expat.
(Intervju 4. 02-02-2016)
När ‘arbete’ inte längre interpellerar subjektspositionen expatriate tydliggjordes Vitheten som
främsta interpellationsfaktor. Modaliteten i det första citatet är låg vilket visar sig genom att
intervjupersonen använder sig av exempelvis satserna ’I wouldn’t’ och ’a lot of locals’
18
tillsammans med intonationer. I andra delen av citatet ändras modaliteten till att bli hög.
Begreppen ’absolutely’, ’definitely’ och ’always’ används och ’a lot of locals’ förändras till
’they’. Istället för arbete framkommer Vithet, ’Asia white’, och uppfattad klass, ’European
rich’ in som interpellationsfaktorer.
I en annan intervju resonerade intervjupersonen runt begreppet expatriate genom en
tydlig transivitet mellan expat och ’flytta utomlands’ samt ’bättre lön’:
–
I quite like to challenge that status ((expat)) and call myself an economic migrant.
Because that’s what we are doing. Saving money. Go abroad to get a better salary... I think
it’s the same for the Bangladeshis construction workers or the Phillipina maids. (Intervju 5.
01-03-2016)
Intervjupersonen bygger på den denotativa diskursen och jämställer expatriate med begreppet
’ekonomisk invandrare’ där både hon och de som kommer från Bangladesh och Filippinerna
innehar subjektspositionerna. Att subjektspositionerna interpelleras olika blev dock tydligt när
jag återkopplade till begreppet:
Are they ((Bangladeshis construction workers or the Phillipina maids)) considered as expats?
–
No! They are immigrants….
( )
And the difference is?
–
=The colour of the skin. (Intervju 5. 01-03-2016)
Återigen interpelleras subjektspositionerna gällande expatriate inom den konnotativa
diskursen genom hudfärg. Min fråga ska tolkas som ett påstående som skapar en kris mellan
diskurserna och på samma sätt vill jag förstå intervjupersonens svar som en hegemonisk
intervention av den konnotativa, Vita diskursen: ett kraftigt tillrättavisande som klargör
gränserna mellan subjektspositionerna och ger den konnotativa diskursen tolkningsföreträde.
Intervjun fortsatte:
Do you think it would be possible to be considered an expat if you are not white?
–
Ummm::… I don’t think it’s possible here. They would be told they are not. […] So
when I’m thinking about that, it’s not about your job, it’s about your skin colour… Yeah…
I’m not sure how many of our black skinned colleges and friends are considered as expats…
(Intervju 5. 01-03-2016)
Även i detta citat ser vi att den konnotativa diskursen är hegemonisk genom att någon ickeVit skulle bli tillsagd att hennes subjektsposition som expatriate inte är ’rätt’. En annan
intervju visade liknande sak:
Could you be black and still be considered as an expat?
19
–
=No. […] A very good friend of mine, he worked for the US Embassy, he is an afro
american. And when we went out together... They just ignored him completely! And he was
like the big shot compared to me. And then they where like “ohhh… you are black and can be
in this position.” So expats… is:: normally… white… ( ) (Intervju 4. 02-02-2016)
På samma sätt som i citatet ovan så går det att förstå mitt ingripande i form av en fråga som
något som skapar motstridig interpellation och en kris mellan de båda diskurserna. Det direkta
svaret på min fråga tolkar jag som en form av hegemonisk intervention som löser denna
konflikt och placerar den konnotativa diskursen i en hegemonisk position. Intervjupersonen
redogör sedan för ett personligt exempel där mannen han berättar om beskrivs explicit som ’a
very good friend of mine’, ’working for the US Embassy’, ’afro american’, ’big shot’ samt
’black’. Implicit ser jag personen som någon i subjektspositionen expatriate och att exemplet
ska belysa att det samtidigt är möjligt att vara Svart, men intervjupersonen benämner honom
inte explicit som expatriate. Citatet avslutas med att intervjupersonen, med låg grad av
modalitet och flera intonationer, att ’expats oftast är vita’. Kombinationen av det direkta
nekande svaret och det personliga exemplet som inte explicit positionerar den färgade mannen
som expatriate gör att jag har svårt att bestämma om den låga graden av instämmande som
finns i avslutningen handlar om den denotativa diskursen eller den konnotativa.
I en av intervjuerna framgick en annan bild där den konnotativa diskursen inte sågs som
lika hegemonisk:
Vad betyder expat för dig?
–
Det har ändrats lite sen jag flyttade hit… För innan så tänkte man, eller jag, att expat
är västerlänningar som åker till ett annat land… i Asien. Varför vet jag inte. Det kändes rätt
på nått sätt. […] Det som har förändrat min syn på expat mest är att vår maid från
Filipinerna säger att hon är expat. […] Å det förändrade min syn på vad en expat är. Jag
började fundera varför jag skulle vara en expat och inte hon. (Intervju 2. 25-02-2016)
Intervjupersonen uttrycker att den hegemoniska position som den konnotativa diskursen
tidigare haft har förändrats genom att kvinnan som arbetar som maid hos dem kategoriserar
sig som expat. Detta ser jag som ett tydligt exempel på hur motstridiga interpellationer kan
öka medvetenheten för de ideologiska effekterna och verka för förändring (jmf Fairclough
1992). Längre fram i intervjun visade sig en annan motstridig subjektsposition, denna gång
gällande intervjupersonen själv:
Ser andra dig som en expat?
–
Bra fråga… Alla medborgare skulle nog sagt direkt ’ja’. […] Västerlänningar kanske
inte. =Det är den där bilden i huvudet igen. Å jag ser inte ut så. (Intervju 2. 25-02-2016)
20
Anledningen till att intervjupersonen upplever en motstridig subjektsposition beror på hennes
utseende: ’jag ser inte ut så’, vilket jag i detta sammanhang måste tolka som att det beror på
hennes hudfärg då hon själv kategoriserar sig som ’other’ när det kommer till kategorin Ras.
Liknande resonemang framkommer även i en annan intervju där intervjupersonen
kategoriserar sig själv som ’mixed’:
Do you think other people see you as an expat?
–
( ) Yeah:::: […] I think I confuse some people because they are not sure where I’m
from… but once they know where I’m from ((Europa)), then I get called white… and an expat.
Which I’m not white. […] I’m being referred to an expat here, yeah. (Intervju 5. 01-03-2016)
Den konnotativa diskursen visar därmed på en hegemonisk position i de fall en antagonism
uppstår och subjektspositioner kan interpelleras på olika sätt. Den hegemoniska positionen är
dock inte fullkomlig, vilket även Fairclough (1992) menar att den aldrig kan vara, och det
empiriska materialet visar även ett visst motstånd mot denna hegemoniska position.
Social praktik och postkolonial ideologi
I vissa intervjuer blev den konnotativa diskursen särskilt tydlig. Intervjupersonerna
poängterade även att den sociala praktiken de exemplifierade egentligen hade mer att göra
med hudfärg än kategorin expatriate:
What kind of social consequences do you think the concept of expat give… If its like dividing
people like that?
–
Well I tell you, it’s much easier an expat getting in to… our… little housing… estate
thing… down there… through security. I have a lot of lovely ladies who drop me of from
work… […] and they are Indian or Chinese… decent Malaysians. And they have a hard time
getting in there. ( ) But if I had… a white… friend… an expat friend – and I will point out
white as this point – coming to visit me in that car, they get in much easier. Without any
questions. I think that’s one thing... When I go to my doctors surgery… I’m always seen first,
despite the fact there may be a really old lady… sitting there… that is from Malaysia. […] So
in some ways you have an easier ride here… being an expat. […] So some people will use
that… […] So I think it comes down to the individual, of how they want to use and abuse the
system. (Intervju 5. 01-03-2016)
I inledningen redogör intervjupersonen för en positiv särbehandling, som kopplas till den
konnotativa diskursen genom att just betona Vithetens betydelse. Hon menar att individer kan
’use and abuse the system’ och att den positiva särbehandling som kan uppstå inte är ’socially
right’. Med andra ord så är den ideologi som finns i den konnotativa diskursen i detta exempel
inte naturaliserad eller fullt ut accepterad. En annan intervju visade en mer ambivalent
inställning till de ideologiska effekterna:
21
Do you think you get some kinds of benefits just because people see you as an expat?
–
( ) No. Not as an expat… But if you are white skin, yes. ( ) Its horrible what I say. Its
horrible! You can quote me: its dreadful. But this is how it is... You can see, particular in
countries where there was a colony before. […] Having a white skin is::.. is… is an
advantage. Because actually you can do whatever you want. (Intervju 4. 02-02-2016)
Även i detta citat poängterar intervjupersonen att den positiva särbehandlingen ska kopplas
till Vithet vilket tydligt placerar expatriate, som frågan rör, inom den konnotativa diskursen.
Han är noga med att tala om att den positiva särbehandling som de ideologiska effekterna av
diskursen i detta exempel består av är inget han ställer sig bakom: ’you can quote me: it’s
dreadful’. Samtidigt konstaterar han direkt efteråt att: ’this is how it is’ och menar att den
tidigare kolonialiseringen ger en historisk förklaring, vilket gör att jag tolkar att det ändå finns
en grad av naturalisering av ideologin. Även om intervjupersonen tar avstånd från dessa
effekter så är det något en får acceptera, ’det bara är så’.
Denna form av positiv särbehandling rör de som inkluderas i den konnotativa diskursen
av expatriate med betoning på Vithet. I två av intervjuerna nämndes exempel på negativ
särbehandling som följd av att bli exkluderad från begreppet expatriate i den konnotativa
diskursen, baserat på okulära kriterier i form av hudfärg:
–
In Kuwait one time... We had the expat adventure days every now and then… and the
day ended at one of the expats house with dinner and drinks. And every expat had their own
guard outside their house.
–
The guard wouldn’t let me in!
–
They thought she was a prostitute ((skrattar)) (Intervju 3 och 3b. 29-02-2016))
Båda intervjupersonerna var vid tillfället expatriates sett utifrån den denotativa diskursen.
Intervjuperson 3b blev dock exkluderad från kategorin expat utifrån den konnotativa
diskursen eftersom hon inte är Vit.
Det empiriska materialet visade även en samstämmighet gällande att begreppet
expatriate även inkluderar den medföljande parten, det vill säga den som inte arbetar, som
expatriate - i de fall hon sågs som Vit. Följande citat visar på hur en exkludering från
expatriate som familjetillhörighet kan ske på grund av hudfärg:
–
((Namn på en kvinna)) who lived here before, she was a lawyer, expat wife… But she
was looked down to because she is Phillipina. She didn’t get the same respect… Because of
her skin colour… And that she is Phillipina ((kopplat till maid)). (Intervju 1, 22-2-2016)
Den sociala praktiken av diskursen visar hur expatriate som subjektsposition interpelleras
utifrån en postkolonial ideologi där Ras och Vithet ses som den främsta skiljelinjen. Den
kulturella kod som behövs för den konnotativa betydelsen kan bäst beskrivas som att handla
22
om hudfärg, ’white’, klass och hierarki, ’high end och low end’. En av intervjupersonerna
reflekterade högt gällande uppdelningen vid ett tillfälle under intervjun:
–
Expat is an exotic word... And an exotic lifestyle. So therefor it cannot be applied to
anyone. We misuse the term expat because we don’t refer to all expats as expat. They are
expats technically, but when we talk about expat we talk about people like you and I. White
privilege… That’s what we mean. ( ) The perception of an expat is not the same as the
technical meaning. (Intervju 3. 29-02-2016)
Intervjupersonen menar att begreppet expat missbrukas genom att exkludera människor på
grund av hudfärg. De två diskurserna skapar två olika subjektspositioner som
intervjupersonen benämner som ’en teknisk’ och en ’uppfattad’. I båda diskurserna verkar
’flytta utomlands’ och ’arbeta’ inkluderande men i den konnotativa diskursen verkar ’Vithet’
till att exkludera eller degradera dem som inte uppfyller det kriteriet. Begreppet ’white
privilege’ i detta citat anser jag har en stark ideologisk betydelse vilket följer det Fairclough
(1992) menar att kontrasterande diskurser sannolikt visar en ideologisk skillnad. Citatet visar
även just en av de maktstrukturer som postkolonialismen syftar till att belysa och
problematisera: en gränsdragning baserad på exempelvis Ras och klass.
Intervjuerna visade att den tidigare kolonialiseringen explicit ses som en förklaring till
den konnotativa diskursen genom en tydlig transivitet, vilket vi även såg i ett tidigare citat. Ett
annat exempel är följande intervjuutdrag:
Why do you think the white expats are so high up in the hierarchy ((vilket intervjupersonen
just berättat om))?
–
That’s because of our history! We where colonized by the British! So the British
brought the education, they brought… modernisation::… built roads, schools… So::… We
have always looking up to the white men… So… They tend to look up… And then they send
their kids to ‘England’ ((‘snobbig’ och tillgjord brittisk accent)) for education… So yes, the
white expat are high up in the hierarchy because of the history. (Intervju 1, 22-2-2016)
Början av citatet visar på en hög grad av modalitet. Den tidigare kolonialiseringen ses som
den ’sanna’ förklaringen till varför den Vita expatriaten befinner sig högt upp i
samhällshierarkin. Intervjupersonen är född och uppvuxen i Malaysia och är malaysisk
medborgare, vilket jag ser som förklaring till att hon refererar till ’our history’ och ’we’ som
en form av identifiering. Intervjupersonen reserverar sig sedan mot den kollektiva gruppen i
nutid. Modaliteten förändras genom först en intonation: ’… so…’, och sedan en förändring av
pronomen från ’vår’ och ’vi’ till ’de’. Att intervjupersonen på detta sätt distanserar sig och tar
avstånd från de ideologiska effekterna genom att använda sig av en ’snobbig’ och tillgjord
brittisk accent ser jag som att den konnotativa diskursens ideologi inte är naturaliserad.
23
I en annan intervju blev transiviteten mellan tidigare kolonialisering och den
konnotativa diskursen än mer tydlig:
Where do you think that perception ((den konnotativa diskursen)) of expats come from?
–
Here I think its about the history. […] A colonial division that comes in, and in that you
have the expat coming in… It like the new colonial thing. Its neo-colonialism. Because its
pretty much segregating as it was in the past. Even now, even if this is yea:::::rs later… and
you had independent […] I know its still part of the history, and you don’t want to turn away
all of your history but... I think it all plays in I think. To me… It leaves a bit of a bad taste in
my mouth actually... (Intervju 5. 01-03-2016)
Även i detta utdrag visar intervjupersonen en kritisk hållning mot de efterverkningar från
kolonialismen som hon ser i samhället genom att tala om ’snobberi’ och hur det brittiska kan
tolkas som något av extra värde i samhället. Detta citat visar en låg grad av modalitet genom
att intervjupersonen använder sig av ’I think’ som hedge flertalet gånger. Hon visar även en
distans genom att tala om ’the history’ samt tar avstånd från de ideologiska effekterna genom
att säga: ’It leaves a bad taste in my mouth’. I båda dessa citat är transiviteten tydlig mellan
tidigare kolonialstyre och den konnotativa diskursen, men ideologin som den medför är inte
naturaliserad utan motstånd finns i form av avståndstagande och ifrågasättande.
Den sociala kod som möjliggör den konnotativa diskursen och drar gränser till andra
kategorier tolkar jag därför ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att se på
’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den transivitet som finns till
tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet upprätthåller de maktrelationer som baseras på
bland annat just Ras och klass även efter avkolonialisering och självständighet.
Konklusion
Tidigare forskning (Brah 1996, Cohen 1977, Sassen 2012) visar att expatriate är en kategori i
en diskursordning rörande olika gränsöverskridande identiteter, utan att det egentligen
fokuseras och problematiseras vilka kriterier som finns för att inkluderas i respektive kategori.
Både Lundström och Cohen observerar dock att ”den västerländska ’expat-tillvaron’ […] är
inte väsenskild från tidigare vit närvaro i utomeuropeiska länder” (Lundström, 2010:28), det
vill säga den koloniala närvaron (Cohen 1977). På senare tid har kritiska röster riktats mot
begreppet expatriate då begreppet anses vara reserverat för Vita västerlänningar (Koutonin
2015). Cohen (1977) definierar expatriate som en ’tillfällig, frivillig migration på grund av
arbete eller personligt nöje, främst från välbärgade länder’. Någon som frivilligt och tillfälligt
immigrerar, på grund av arbete eller personligt nöje, från ett icke-välbärgat land faller därmed
24
utanför kategorin expatriate. Både Lundström (2010) och Mattsson (2005) uppmärksammar
hur begreppen vit, europé och västerländsk är tätt närliggande och i många fall kan fungera
som synonymer, särskilt i en kolonial diskurs (Mattsson 2005). Lundström (2010) visar även
hur starkt dessa begrepp är sammanvävda med begreppet expat i sin studie av svenska, Vita
migrantkvinnor i Singapore. En diskursanalys av begreppet expatriate i en postkolonial
kontext anser jag därmed kan bidra till att uppmärksamma de kategorier som samverkar till att
upprätthålla postkoloniala maktrelationer och verka för förändring. Socialkonstruktionismen
fokuserar på språkets sociala roll i skapandet av identiteter (Burr 1995). Därmed blir det
intressant att undersöka vilka diskurser som finns gällande begreppet expatriate för att se hur
de verkar till olika grupptillhörigheter.
Den kritiska diskursanalysen visar två diskurser i det empiriska materialet: den
denotativa, färglösa diskursen och den konnotativa, Vita diskursen. De faktorer som verkar
inkluderande för att innefattas av begreppstillhörigheten expatriate är en mer eller mindre
tillfällig migration, främst för att arbeta och tjäna mer pengar än hemma. Det som skiljer den
denotativa och konnotativa diskursen är att Vithet är en inkluderande faktor för den
konnotativa diskursen och att ’en ökad inkomst’ ersätts med en upplevd höginkomstklass.
Den sociala kod som möjliggör den konnotativa diskursen och drar gränser till andra
kategorier tolkar jag därför ur ett postkolonialt perspektiv där det dominerande sättet att se på
’the West and the Rest’ blir tydligt. Begreppet expatriate och den transivitet som finns till
tidigare kolonialstyre samt Ras och Vithet upprätthåller de maktrelationer som baseras på
bland annat just etnicitet, ras och klass även efter avkolonialisering och självständighet.
Diskursanalysen visar vidare att en grupptillhörighet till expat utifrån den konnotativa
diskursen ger en viss social positiv särbehandling medan en grupptillhörighet till begreppet
expat utifrån den denotativa diskursen kan ge en viss social negativ särbehandling. Den
hegemoni som visar sig i den konnotativa diskursen upprätthåller därmed även en
rasmaktsordning där Vithet överordnas.
Fairclough (1992) menar att genom att uppmärksamma de ofta dolda ideologiska
effekterna av olika diskurser går det att verka för förändring. Min förhoppning är att detta
arbete har bidragit till att uppmärksamma de ideologiska effekter ett oreflekterat användande
av begreppet expatriate kan ge och samtidigt sätta namn på ’kraken’, både för de
intervjupersoner som har deltagit i studien och för de som kommer att läsa detta arbete.
25
Litteraturförteckning
Bauman, Z., 2000. Globalisering. Studentlitteratur.
Becker, H. S., 2008. Tricks of the trade. Liber.
Brah, A., 1996. Cartographies of diaspora. Routledge.
Burr, V., 1995. An introduction of social constructionism. Routledge.
Cohen, E., 1977. Expatriate communities. Current Sociology January 1977 24: 5-90
de los Reyes, P., Molina, I. & Mulinari, D. red., 2005. Introduktion - Maktens (o)lika
förklädnader. i: Maktens (o)lika förklädnader. Atlas, s. 10-27.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L., 2012. Metodpraktikan. 4:de
upplagan red. Norstedts juridik.
Fairclough, N., 1992. Discourse and social change. Polity.
Fanon, F., 2012. Jordens fördömda. Leopard Förlag.
Frankenberg, R., 1993. The social construction of whiteness. Minnesota.
Hübinette, T., Hörnfeldt, H., Farahani, F. & Léon Rosales, R., 2012. Om ras och vithet i det
samtida Sverige. Inledning. i: T. Hübinette, H. Hörnfeldt, F. Farahani & R. Léon
Rosales, red. Om ras och vithet i det samtida Sverige. Mångkulturellt centrum, s. 11-36.
Habel, Y., 2012. Rörelser och schatteringar inom kritiska vithetsstudier. i: T. Hübinette, H.
Hörnfeldt, F. Farahani & R. Léon Rosales, red. Om ras och vithet i det samtida Sverige.
Mångkulturellt centrum, s. 45-82.
Hall, S., 1992. The West and the Rest: Discourse and power. i: Gieben, B. & Hall, S., red.
The formations of modernity: Understanding modern societies an introduction book 1.
Polity.
Hall, S., 1997. The work of representation. i: S. Hall, red. Representation: cultural
representations and signifying processes. Sage Publications Ltd.
Koutonin, M. R., 2015. Why are white people expats when the rest of us are immigrants?.
[Online] Available at: http://www.theguardian.com/global-development-professionalsnetwork/2015/mar/13/white-people-expats-immigrants-migration [Använd 25 1 2016].
Kvale, S. & Brinkmann, S., 2014. Den kvalitativa forskningsintervjun. tredje upplagan red.
Studentlitteratur.
Laclau, E. & Mouffe, C., 2001. Hegemonin och den socialistiska startegin. Vertigo förlag.
Loomba, A., 2005. Kolonialism/postkolonialism. Tankekraft förlag.
Lundström, C., 2010. Transnational whiteness. Tidskrift för genusvetenskap nr 1-2.
26
Lundström, C., 2013. "Maid" sökes. i: A. Gavannas & C. Callemann, red. Rena hem på
smutsiga vilkor?. Makadam, s. 107-126.
Mattsson, K., 2005. Bortom Vi och Dom - Teoretiska reflektioner om makt, integration och
strukturell diskriminering. i: Diskrimineringens andra ansikte – svenskhet och ”det vita
västerländska". SOU 2005:41, s. 139-157.
Molina, I. & de los Reyes, P., 2006. Kalla mörket natt! Kön, klass och ras/etnicitet i det
postkoloniala Sverige. i: I. Molina, D. Mulinari & P. de los Reyes, red. Maktens (o)lika
förklädnader : kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige. Atlas Akademi, s. 545587.
Sassen, S., 2012. Cities in a world economy. 4:de upplagan red. Sage publications Ltd.
Svensson, P. & Ahrne, G., 2011. Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. i: P. Svensson
& G. Ahrne, red. Handbok i kvalitativa metoder. Liber, s. 19-35.
Trading
economics,
Available
2016.
at:
Malaysia
minimum
monthly
wages.
[Online]
http://www.tradingeconomics.com/malaysia/minimum-wages
[Använd 23 04 2016].
Wikström, H., 2009. Etnicitet. Liber.
Winter Jørgensen, M. & Phillips, L., 2000. Diskursanalys som teori och metod.
Studentlitteratur.
Young, R. J. C., 2003. Postcolonialism. A very short introduction. Oxford university press.
27
Bilaga 1. Transkriberingstecken
–
markerar intervjupersonernas tal. Mina frågor skrivs utan talstreck. Turtagning markeras
genom radbyte.
( ) markerar tystnader och pauser i talet
___ markerar betoningar.
:
markerar förlängningar av föregående ljud. Ju längre rad av kolon, ju längre
förlängning.
=
direkt tal utan paus.
(( )) markerar mina beskrivningar
…
markerar ’vanlig’ intonation.
[…] markerar att delar av citatet har valts bort.
28
