Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk
på att ge en fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra
källor.
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i
Nederländerna 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Nederländerna fäster av tradition stor vikt vid frågor om mänskliga
rättigheter och är bland annat värdland för ett flertal internationella
institutioner som verkar för mänskliga rättigheter. Landet är en modern
demokrati med hög levnadsstandard, där respekten för mänskliga rättigheter
generellt är god.
Kvinnor har samma rättigheter som män enligt lag, men har ofta lägre
befattningar, lägre löner och är arbetslösa i större utsträckning än män. En
decentraliseringsreform av vård och omsorg har inneburit att framförallt
kvinnor valt att stanna hemma för att ta hand om närstående. Våld i hemmet
och våld mot barn förekommer.
Under 2015 har flera fall av diskriminering uppmärksammats och
rapporterats. Ofta handlar det om diskriminering gentemot migranter,
kvinnor, religiösa minoriteter eller HBTQ-personer. Diskussionen om
diskriminering ställs ibland emot frågan om religionsfrihet och
yttrandefrihet. Under 2014 åtalades parlamentsledamoten och partiledaren
Geert Wilders för hets mot folkgrupp för sina yttranden om marockaner.
Rättegången inleddes i november 2016.
Kampen mot terrorism har dominerat den nederländska dagordningen de
senaste åren. Införda och föreslagna åtgärder har kritiserats ur
rättssäkerhetssynpunkt, bland annat för att inskränka den personliga friheten
och för att återgärderna inte står i proportion till påstådda brott.
Flyktingars rättigheter respekteras i stor utsträckning i Nederländerna.
Nederländerna har dock från flera håll fått kritik för sin asylprocess och
hanteringar av asylsökande från bland annat Europeiska kommittén för
sociala rättigheter och FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Nederländerna har ett väl utvecklat oberoende rättssystem, med goda
garantier för rättssäkerhet. Mål kan prövas i tre instanser, rättegångar är
offentliga och bör äga rum utan försening. Domare och andra ämbetsmän
utnämns generellt genom öppna tillsättningsprocesser. Nederländerna
toppade 2016 den oberoende organisationen World Justice Projects lista över de
mest rättssäkra länderna. Utöver detta hamnar landet högt, 97 av 100, på
Världsbankens rankning över rättssäkra länder.
Sedan 2010 är det möjligt att återkalla det nederländska medborgarskapet
från personer med dubbelt medborgarskap som dömts för brott med en
straffskala på 8 års fängelse eller mer och som ”allvarligt skadat väsentliga
intressen” för Nederländerna. Beslut om detta tas av justitieministern och
baseras på administrativ process samt en brottsmålsdom. Återkallande
kontrolleras alltid för att stå i proportionalitet med europeisk rättspraxis och
får inte leda till statslöshet. Det finns möjlighet att invända mot beslutet,
samt att överklaga till domstol. I början av 2016 inleddes en process att
bredda möjligheterna att frånta medborgarskapet till att inkludera personer
som anslutit sig till en terrororganisation utomlands för att delta i strid. Det
nederländska lagrådet, Raad van State har ställt sig tveksamt till lagförslaget
och menar att återvändande personer istället bör häktas och åtalas. Även
andra organisationer, såsom nederländska institutet för mänskliga rättigheter
har kritiserat förslaget som man menar inskränker den personliga friheten.
Samma institut anser generellt att Nederländerna bör begränsa sin nya
antiterrorismlagstiftning till att endast gälla under en begränsad period.
Nederländerna har en nationell ombudsman med uppgift att granska
regeringens och myndigheters ageranden i förhållande till enskilda.
Ombudsmannen kan till exempel välja att diskutera ett klagomål med den
berörda myndigheten eller att skriva en offentlig rapport med förslag på
lösningar. Enligt ombudsmannens rapport från 2015 tog man samma år
2 (18)
emot över 38 000 klagomål från enskilda. Nederländerna har även en
nationell barnombudsman.
Nederländerna har lagar som föreskriver rättsliga påföljder för all typ av
korruption inom förvaltning och viktiga samhällsfunktioner. Dessa lagar
efterföljs på ett effektivt sätt. Enligt Freedom House landrapport för
Nederländerna 2015 är politisk korruption ovanlig. Landet hamnar även
högt på Transparency Internationals index för upplevd korruption 2014, plats 8
av 175. Trots detta varnar Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) Nederländerna för att inte tillräckligt effektivt säkerställa
att de lagar som gäller mutbrott för individer och företag som bedriver
affärer utomlands efterlevs.
Enligt den oberoende organisationen, det nederländska institutet för
mänskliga rättigheter, College Voor de Rechten van de Mens, förekommer
diskriminering baserat på ras och etnicitet inom i princip alla områden, trots
att detta är i strid mot gällande lagstiftning. Både Europarådets kommission
mot rasism och intolerans (ECRI) samt Amnesty International har kritiserat den
nederländska polisen för att utöva ras- och etnicitetsbaserad profilering. Det
nederländska parlamentet instiftade 2009 en kommunal lag mot
diskriminering som möjliggör rapportering av diskriminering och
professionellt stöd. En utvärdering av lagen har dock uppmärksammat att
flera kommuner fortfarande saknar en anti-diskrimineringspolicy.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Nederländerna är en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki.
Parlamentet består av en indirekt vald första kammare och en direkt vald
andra kammare. Eftersom det saknas annan mandatspärr än den som följer
av parlamentets storlek (150 i den politiskt dominerande andra kammaren
och 75 i den första), är det förhållandevis lätt för små partier att komma in.
Ledamöterna i den första kammaren utnämns av landets tolv provinser. Den
andra kammaren tillsätts genom personval där partierna listar sina
kandidater. Nederländerna har i princip alltid koalitionsregeringar eftersom
valsystemet gör det svårt för ett enskilt parti att få egen majoritet. Samhället
och politiken präglas traditionellt sett av kompromisser och koalitioner.
3 (18)
I relation till de senaste parlamentsvalen har det inte förekommit några
uppgifter om valfusk eller andra oegentligheter. Valdeltagandet brukar ligga
på en hög nivå mellan 75 och 80 procent. Nederländska medborgare har
rösträtt från 18 års ålder. EU-medborgare som är inskrivna i folkbokföringen
och övriga utländska medborgare som har varit bosatta i Nederländerna i
minst fem år har rösträtt i motsvarande kommunalval, men inte i
parlamentsval.
I oktober 2016 bestod regeringen av 13 ministrar och 7 statssekreterare,
varav 7 var kvinnor. Av parlamentets andra kammares 150 ledamöter var 59
kvinnor. I första kammaren var 26 av de totalt 75 ledamöterna kvinnor. Det
finns inga begränsningar för kvinnor, män, etniska minoriteter, folk som
lever i fattigdom eller andra att delta i det offentliga livet, till exempel är
talmannen i parlamentets andra kammare en kvinnlig politiker av
marockanskt ursprung.
Nederländerna har en offentlighetsprincip, reglerad i grundlagen. Inga
uppgifter finns om att denna princip inte skulle respekteras.
Parlamentsdebatter är generellt välbesökta och informationsspridningen från
parlamentet god. Genom den höga transparensnivån fungerar
ansvarsutkrävande av valda företrädare väl.
Det civila samhällets utrymme
Det finns ett aktivt och omfattande civilt samhälle som agerar i
Nederländerna utan restriktioner från myndigheterna. Enligt flera av
organisationerna är myndigheterna hjälpsamma och samarbetsvilliga.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Nederländsk lagstiftning förbjuder tortyr. Det finns inga uppgifter om att
tortyr skulle förekomma.
Amnesty International har kritiserat regeringen för att försöka deportera
avvisade asylsökande till södra och centrala Somalia, inklusive - under vissa
omständigheter - till al-Shabaab-kontrollerade områden, vilket står i strid
mot de riktlinjer som upprättats av FN: s flyktingkommissarie (UNHCR).
4 (18)
Prostitution har länge varit tillåtet i Nederländerna och år 2000 upphävdes
bordellförbudet. Eftersom man bedömer det i princip omöjligt att förhindra
prostitution, fokuserar lagstiftningen på kontroll och övervakning av
verksamheten. Det är lagligt för personer över 18 år att prostituera sig under
vissa villkor och verksamheten regleras genom arbetsrätten. Andra
kammaren i parlamentet har antagit ett lagförslag som bland annat innebär
att höja minimiåldern för utövande från 18 år till 21 år och som syftar till att
reglera prostitution tydligare. Utöver detta finns det även ett lagförslag som
gör det straffbart att köpa sexuella tjänster av personer som säljer sex
ofrivilligt eller som är offer för människohandel. Dessa lagförslag har ännu
inte trätt i kraft. Tillsammans med lokala myndigheter arbetar regeringen för
att förebygga sexuella övergrepp i samband med prostitution.
Bekämpning av människohandel och skydd för offren är prioriterat. Sedan
2015 är kommunerna ansvariga för att skydda och hjälpa flickor och unga
kvinnor som fallit offer för människohandel. Antalet anmälningar om
människohandel har minskat från 1 561 fall 2014 till 1 321 fall 2015. Enligt
den nationella rapportören mot människohandel finns det dock skäl att tro
att det faktiska antalet fall är högre. Omorganisering av polisen kan ha
minskat kapaciteten att upptäcka människohandel och den nationella
rapportören har rekommenderat justitieministern att vidta åtgärder för att
säkerställa att tecknen på människohandel i flyktingströmmar bättre känns
igen. I media har man uppmärksammat fall av modernt slaveri och
människohandel i bland annat jordbruksföretag. Handel med barn har ökat
de senaste åren trots åtgärder från det nederländska rättsväsendet. År 2015
registrerades 291 fall av handel med barn, varav 75 procent var flickor, enligt
Comensha - Nederländernas samordningsorgan mot människohandel.
I Nederländerna är aktiv dödshjälp under vissa förutsättningar tillåten sedan
2002, då lagen om dödshjälp trädde i kraft. Lagen innebär att aktiv dödshjälp
inte är straffbar i de fall den lämnas av en läkare och vissa villkor är
uppfyllda. Dödshjälp till barn under tolv år är olagligt. Enligt praxis, det så
kallade Groningen-protokollet, kan dödshjälp till barn under tolv år dock lämnas
i extrema fall utan att åtal väcks. Under 2015 lämnades dödshjälp i 5 516 fall,
vilket är en ökning med 4 procent jämfört med 2014. FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter har uttryckt oro för att lagen inte tar hänsyn till risken
för otillbörliga påtryckningar, till exempel från anhöriga. Man är även kritisk
till att lagen tillämpas på barn.
5 (18)
Förhållandena på fängelser och slutna anstalter är generellt sett goda och
regeringen tillåter oberoende organisationer att inspektera förhållandena i
fängelser. Amnesty International har dock rapporterat om överanvändning av
isolering på flera nederländska flyktingförvar. Även europarådets
kommissionär för mänskliga rättigheter har kritiserat Nederländerna för att
hålla asylsökande i förvar under fängelselika villkor, under omotiverat lång
tid och har uppmanat till användning av isolering endast som sista utväg.
Regeringen har därefter tagit fram ett lagförslag till revidering av
flyktinglagstiftningen. Även detta lagförslag har dock kritiserats av Amnesty
för att snarare förvärra förhållandet för migranter och asylsökande.
Dödsstraff
Nederländerna avskaffade dödstraff i fredstid 1870. Dödsstraff i krigstid
avskaffades 1982.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer inga uppgifter om påtvingade försvinnanden eller
godtyckliga frihetsberövanden i Nederländerna.
Nederländsk polis har rätt att gripa en person som misstänks för brott och
hålla denne tillfälligt frihetsberövad under sex timmar. Om gripandet handlar
om att fastställa personens identitet kan denna period förlängas med 6
timmar utan att åklagare informeras. Inför samtalet med polis och under
perioden för frihetsberövandet har den misstänkte rätt att tala med en
advokat. Om den misstänkte är minderårig har denne rätt att ha en advokat
eller en speciell rådgivare närvarande under utfrågningen. Om utredningen
sträcker sig längre än 6 timmar kan den offentliga åklagaren begära att den
misstänkte häktas. Maximal häktningstid är tre dagar. Möjlighet om
förlängning av häktningsperioden med ytterligare tre dagar finns. Efter
häktningsperioden kan åklagaren vända sig till undersökningsdomaren för att
förlänga det tillfälliga frihetsberövandet, maximalt 14 dagar. Vid slutet av
denna period kan åklagaren vända sig till motsvarande tingsrätten för att
förlänga det tillfälliga frihetsberövandet med maximalt 90 dagar. Den totala
tiden för frihetsberövandet innan rättegång får inte överstiga 110 dagar.
Rättssäkerhet
Nederländerna har ett väl utvecklat oberoende rättssystem, med goda
garantier för rättssäkerhet. Domstolsväsendet är förhållandevis effektivt och
landet hamnade högt upp i EU-kommissionens lista för rättskipningen 2016
6 (18)
(justice scoreboard) som rankar effektivitet och kvalitet i medlemstaternas.
Landet toppade 2016 den oberoende organisationen World Justice Projects lista
över de mest rättssäkra länderna, där faktorer såsom grundläggande
rättigheter, lagstiftning, ordning och säkerhet samt tillämpning av regelverk
bedöms.
Säkerhet och bekämpning av terrorism står högt upp på regeringens
dagordning och under de senaste åren har lagstiftningen skärpts. År 2014
presenterade regeringen en så kallad ”handlingsplan mot jihadism”. Några av
förslagen blev starkt kritiserade ur rättssäkerhetssynpunkt och drogs
sedermera tillbaka eller omarbetades.
Straffmyndighetsåldern i Nederländerna är tolv år. Särskilda bestämmelser
tillämpas dock vid påföljdsbestämningen för barn mellan 12 och 18 år.
Straffrihet
Det förekommer inga uppgifter om att straffrihet skulle vara ett problem i
Nederländerna.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet
Den nederländska grundlagen skyddar yttrande-, tryck- och mötesfrihet.
Generellt sett respekteras och uppmuntras dessa fri- och rättigheter. Det är
straffbart att verbalt, eller i skrift eller bild, uttrycka något som avsiktligt
förolämpar en person på grund av dess etniska tillhörighet, dess religion eller
tro, dess sexuella läggning eller dess fysiska, psykologiska eller mentala
funktionsnedsättningar. Rätten och tillgången till allmänna handlingar är
generellt sett god.
Frågan om yttrandefrihet och dess koppling till behandlingen av religiösa
och etniska minoriteter har varit särskilt aktuell under den senaste tiden i och
med rättegången mot partiledaren Geert Wilders som i december 2016
dömdes för hatbrott genom att ha uppviglat till diskriminering mot den
marockanska befolkningen i Nederländerna . Wilders har även i andra
sammanhang yttrat starka åsikter mot islam och ”islamisering”.
Nederländerna intar andra plats på Reportrar utan gränsers
pressfrihetsindex. Media är i regel oberoende och aktiv, med uttryck för en
bredd av åsikter utan begränsningar. Enskilda kan kritisera regeringen utan
repressalier.
7 (18)
Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten är skyddad i grundlagen och respekteras.
Demonstrationer är tillåtna och dessa bemöts normalt väl av polis.
Religions- och övertygelsefrihet
Även om religionsfriheten generellt respekteras och är skyddad i grundlagen,
har fall av kränkningar av rättigheten rapporterats. Arbetsgivare är skyldiga
att ta hänsyn till religiösa krav från sina anställda. Arbetstagare har rätt att
vägra arbeta på söndagar av religiösa skäl, såvida inte arbetets natur kräver
det. Det nationella expertcentret för diskriminering (LECD) koordinerar åtal
vad gäller diskriminering eller hatbrott, inklusive anstiftan till religiöst hat.
Det nederländska institutet för mänskliga rättigheter samt andra
organisationer som arbetar mot diskriminering har lyft fram individuella
klagomål, bland annat gällande muslimska studenter som blivit nekade
praktikplats då de inte velat ta av sig sina sjalar. Enligt amerikanska
utrikesdepartementets rapport om religionsfrihet 2015 har den muslimska
gemenskapen rapporterat om återkommande diskriminering, intolerans och
rasism. Även antalet antisemitiska incidenter har ökat.
Diskussioner har förts om att införa burkaförbud och ett lagförslag
presenterades under regeringen Rutte I. Detta drogs dock tillbaka 2015. Ett
nytt lagförslag som innebär ett förbud att vara heltäckt i sammanhang där
det är centralt att kunna se varandra - exempelvis i skolor, i vården, inom
vissa offentliga byggnader och i kollektivtrafiken - diskuteras för närvarande
i parlamentet.
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Den nederländska arbetsmarknaden är väl reglerad med ett utvecklat skydd
för arbetstagaren. Det fristående organet SER (Rådet för sociala och
ekonomiska frågor) bestående av representanter från arbetsgivare och
fackföreningar ger regeringen och det nederländska parlamentet råd vad
gäller exempelvis arbetsmarknadsfrågor och utgör en plattform för social
dialog. Nederländsk lag förbjuder diskriminering på arbetsmarknaden på
grund av bland annat etnisk tillhörighet, religion, kön, sexuell läggning och
funktionsnedsättning.
8 (18)
Nederländerna har skrivit under och ratificerat ILO:s åtta centrala
konventioner. Den nederländska regeringen fäster stor vikt vid nederländska
företags ansvar för att se till att kränkningar av mänskliga rättigheter inte sker
i Nederländerna eller i annat land. En nationell handlingsplan för hållbart
företagande finns.
Trots lagstiftning förekommer diskriminering på arbetsmarknaden. Kvinnor
och personer med icke-västerländsk bakgrund och HBTQ-personer
upplever frekvent diskriminering vid exempelvis anställning och
lönesättning.
Könsstereotyp syn på arbete och omsorg utgör ett hinder för effektiv och
jämställd fördelning av arbete och hushållsuppgifter. Runt 75 procent av de
kvinnor som förvärvsarbetar, arbetar deltid. Barnomsorg är förhållandevis
dyrt, vilket ökar behovet av privata lösningar, där kvinnor ofta bär
huvudansvaret. Enligt en rapport från Nederländernas statistiska centralbyrå
Het Centraal Bureau voor de Statistiek (CBS) 2016 har dock löneskillnaden
mellan kvinnor och män ökat mellan 2010 och 2015. Enligt CBS är
löneskillnaderna störst för anställda med barn samt i den privata sektorn,
medan lönegapet minskar i den offentliga sektorn till följd av en ökning av
antalet högutbildade kvinnor i denna sektor.
Diskriminering på arbetsplatsen på religiösa och etniska grunder
förekommer. Kvinnor har exempelvis nekats anställning på grund av att de
bär huvudduk. Nederländare med icke-västerländsk bakgrund är i betydligt
högre grad arbetslösa och är överrepresenterade i tillfälliga och flexibla
anställningsformer, vilket gör att de löper större risk för uppsägning och för
att hamna i fattigdom än andra grupper.
År 2015 var cirka 7 procent av den arbetsföra befolkningen arbetslös, med
en marginell skillnad mellan kvinnor och män, enligt CBS. Pensionsåldern
ligger förnärvarande på 65 år men kommer höjas gradvis till 67 år 2023.
Därefter kommer pensionsåldern att höjas i takt med att den förväntade
livslängden höjs.
Drygt 1,7 miljoner människor var medlemmar i en fackförening år 2015.
Enligt FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter var
antalet organiserade strejker relativt få. Minimilönen för vuxna över 23 var
2015, 1 537 euro per månad. Den lagstadgade arbetsveckan är 40 timmar
lång även om flertalet arbetar deltid, särskilt kvinnor.
9 (18)
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvårdssystemet håller generellt sett en hög standard och alla
har enligt grundlagen rätt till lika vård. Varje person som bor eller arbetar i
Nederländerna är dock skyldig att ta en privat sjukförsäkring för att täcka
kostnaderna för sjukhusvård och receptbelagda läkemedel. Kostanden för
denna försäkring är cirka 100 euro per månad, beroende på försäkringsbolag.
Sjukförsäkringsbolagen är skyldiga att acceptera alla som ansöker om
försäkring och får inte prisdiskriminera. Personer med låg inkomst eller som
studerar kan få ett bidrag om cirka 60 euro till försäkringspremien. Barn
under 18 år behöver inte betala någon försäkringspremie, utan dessa täcks
genom föräldrarnas försäkringar. I samband med användning av
sjukvårdsförsäkringen utgår ett eget riskbelopp om cirka 385 euro per år,
dock inte i samband med akutvård.
I januari 2015 genomfördes en omfattande reform av hälso- och
sjukvårdssystemet och ansvaret för stora delar av vården decentraliserades
till kommunnivå. Då vårdreformen innebär ökat fokus på egna
vårdkontakter och vård i hemmet, har det nederländska institutet för
mänskliga rättigheter även påtalat risken att kvinnor i högre utsträckning än
män utför detta arbete. Speciellt inom äldreboenden har brister i vården
uppmärksammats. Regeringen har under ett antal år fokuserat på att
förbättra kvaliteten i äldrevården bland annat har nya riktlinjer utarbetats.
Det nederländska institutet för mänskliga rättigheter påpekar dock att äldre
och personer med funktionsnedsättning ofta inte har den ekonomi eller det
personliga kontaktnät som krävs för att få en tillfredställande vård i det nya
vårdsystemet.
Medellivslängden var 84 för kvinnor och 80 för män under 2015.
Barnadödligheten låg 2015 på 4 per 1 000 födslar och mödradödligheten låg
2015 på 7 per 100 000 födslar enligt Världshälsoorganisationen WHO. Abort
är lagligt i Nederländerna sedan år 1984.
Rätten till utbildning
Den grundläggande utbildningen i Nederländerna är obligatorisk för alla
barn mellan 5 och 16 år. Många barn börjar dock skolan redan vid fyra års
ålder.
Majoriteten av nederländska skolor drivs som stiftelser med hel eller delvis
statlig finansiering. Dessa kan ha en religiös eller specifik pedagogisk
10 (18)
inriktning eller en allmän inriktning. Skolgången är avgiftsfri men vissa
skolor uppmuntrar föräldrarna att lämna frivilliga donationer, exempelvis till
skolresor. Skolluncherna är avgiftsbelagda. Det finns ett fåtal privatdrivna
skolor.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Levnadsstandarden i Nederländerna är en av de högsta i världen och landet
placerar sig på femte plats på UNDP:s index för mänsklig utveckling år
2015. Enligt det nederländska institutet för social forskning (SCP) minskade
antalet personer som lever i fattigdom från 2014 till 2015 för att utgöra 7
procent av befolkningen. Fattigdomsgränsen ligger på 1 063 euro per månad.
Enligt det nederländska institutet för mänskliga rättigheter är de som löper
störst risk att hamna i fattigdom människor som är beroende av bidrag,
migranter med icke-västerländsk bakgrund samt äldre personer.
Nederländerna har ett socialförsäkringssystem som delvis finansieras genom
premier till socialförsäkringarna som dras direkt från arbetstagarnas lön
tillsammans med inkomstskatten. Utöver det betalar alla försäkrade över 18
år en försäkringspremie. Den resterande delen finansieras av staten. Utöver
socialbidrag, arbetslöshetsersättning, arbetsskadeersättning, sjukpension med
mera, finns bland annat barnbidrag, hyresbidrag och en statlig pension.
Situationen för hemlösa i Nederländerna har uppmärksammats de senaste
åren. Nederländerna har en nationell plan för att bekämpa det ökande antalet
hemlösa, och ett program för hemlösa har utarbetats som styrs på
kommunnivå. Under 2014 deltog runt 21 000 hemlösa i programmet i de
fyra största städerna.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Könsdiskriminering är olaglig enligt nederländsk lagstiftning och kvinnans
rättsliga ställning är likställd mannens. Kvinnor är underrepresenterade i
nederländsk politik, både på nationell, regional och lokal nivå. I regeringen
2016 är totalt 7 av 20 ledamöter kvinnor. På regional nivå är 35 procent av
de politiska ledamöterna kvinnor, något högre än på kommunnivå där 28
procent är kvinnor. Var femte borgmästare är kvinna.
11 (18)
Enligt nationellt uppsatta mål från 2013 skulle alla större företag senast 2016
representeras av minst 30 procent kvinnliga styrelseledamöter. I dagsläget
ligger denna siffra på runt 10 procent.
Våld mot kvinnor förekommer trots att åtgärder för att motverka detta är
prioriterade av den nederländska regeringen. Enligt en undersökning från
EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA) från år 2014 har 45 procent
av alla kvinnor över 15 år i Nederländerna någon gång fallit offer för fysiskt
eller sexuellt våld.
Att tvinga någon till giftemål mot dess vilja är förbjudet och kan ge upp till
två års fängelse. Lagen om förebyggande av tvångsäktenskap trädde ikraft
2015 och har möjliggjort för den nederländska åklagarmyndigheten att
förhindra att äktenskap ingås om det finns inslag av våld. Exakta siffror
saknas men enligt en rapport framtagen av Verwey-Jonker Instituut, på
beställning av det nederländska socialministeriet, från 2014, sker mellan 674
och 1 914 tvångsäktenskap årligen i Nederländerna. Andra skadliga
traditioner som könsstympning och hedersvåld är förbjudna enligt
nederländsk lagstiftning.
Barnets rättigheter
Respekten för barnens rättigheter är generellt sett god. I en rapport
publicerad av OECD 2016 (How’s Life in the Netherlands) hamnade
Nederländerna i topp vad gäller barns välmående. Barnets rättigheter är på
många sätt skyddade i den nederländska lagstiftningen. Barn har rätt att
utvecklas i en hälsosam och harmonisk miljö. Om misstanke finns att denna
rättighet kränks, har myndigheterna en skyldighet att ingripa. Barnets intresse
ska då alltid ha företräde. All form av barnaga, såväl i som utanför hemmet,
är förbjuden. Nederländerna har en nationell barnombudsman och en
nationell rapportör för människohandel vars uppdrag innefattar
barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn.
Våld mot barn förekommer i Nederländerna och antalet fall av
barnmisshandel fortsätter att öka. Enligt uppskattning från den nederländska
regeringen faller cirka 119 000 barn årligen offer för barnmisshandel.
Regeringen fäster stor vikt vid detta problem och 2012 inleddes arbetet med
en nationell handlingsplan för förebyggande, upptäckande och preventiva
åtgärder mot våld mot barn. I en utvärdering av arbetet från 2014
konstaterades att regeringens ökade fokus på barnmisshandel hade givit
12 (18)
resultat, bland annat genom ökade antal anmälda fall, både till hjälplinjer
samt till den allmänna åklagaren. Genom den av regeringen upprättade
organisationen Veilig thuis (ungefär ”säker hemma”) ges stöd och hjälp till
utsatta barn. Via organisationen kan man även anmäla misstänka fall av
barnmisshandel, samt våld i hemmet.
Barn är straffmyndiga från 12 års ålder i Nederländerna, en låg ålder jämfört
med genomsnittet i EU på 14-15 år. Europarådets kommissionär för
mänskliga rättigheter har uppmanat landet att höja åldern för straffbarhet.
Frivillig rekrytering till militärtjänstgöring är tillåten från 17 års ålder vilket
kritiserats av ett bland annat FN:s barnfond, War Child och Plan Nederland, då
minderåriga tillåts att använda skarp ammunition under träning.
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
De största minoritetsgrupperna i Nederländerna utgörs av friser, turkar,
indoneser, surinameser, marockaner och personer från de antilliska öarna.
Nederländska och frisiska är officiella språk. Frisiska används dock sällan av
offentliga företrädare såvida inte frågan är ställd på frisiska till frisiska
myndigheter.
Diskriminering på rasistiska och etniska grunder är förbjuden enligt
nederländsk lag. Säker statistik över förekomsten av diskriminering saknas,
men enligt det nederländska institutet för mänskliga rättigheter förekommer
diskriminering av flera religiösa och etniska minoriteter. Minoriteter
kontrolleras oftare av polis och i kollektivtrafiken än andra. Både ECRI och
Amnesty International har uttryckt oro över att den nederländska polisen
använder sig av systematisk etnisk kartläggning, vilket inte är tillåtet. Det
uppges att minoritetsgrupper diskrimineras även på bostads- och
arbetsmarknaden. Enligt en rapport från CBS), är arbetslösheten dubbelt så
stor och ungdomsarbetslösheten tre gånger så stor bland minoritetsgrupper.
Hatbrott förekommer. År 2015 anmäldes 5 288 fall enligt Organisationen för
fred och säkerhet i Europa (OSSE). Av dess rörde 2 215 rasism och
xenofobi. Även religion utgjorde motiv för hatbrott som anmäldes. Inga
uppgifter finns på hur många av dessa anmälda brott som gått vidare till åtal.
13 (18)
Ett antal politiska uttalanden mot muslimer och judar har uppmärksammats i
media de senaste åren. I mars 2014 inleddes åtalet mot Geert Wilders,
partiledare för det högerpopulistiska partiet PVV, för ett rasistiskt uttalande
om ”färre marockaner”. PVV främjar även öppet så kallad ”de-islamisering”.
FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har uttryckt oro över de
rasistiska politiska uttalandena i nederländsk media. Diskussioner om
diskriminering på grund av hudfärg har frekvent förekommit i den allmänna
debatten under de senaste åren i samband med den nederländska
jultraditionen Sinterklaas och dennes mörkhyade medhjälpare Zwarte Piet, som
FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har påpekat bidrar till
fördomar och rasism i det nederländska samhället.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Nederländerna betraktas generellt sett som ett säkert land vad gäller HBTQpersoners rättigheter, även om en stor del av anmälda fall av hatbrott handlar
om HBTQ-personer. Diskriminering på grund av sexuell läggning och
könsidentitet är förbjuden enligt nederländsk lag. Även annan lagstiftning
gällande skattesystem, pensioner, arv och sjukvård har setts över och
anpassats för att inte vara diskriminerande mot HBTQ-personer. Det
nederländska institutet för mänskliga rättigheter har särskilt uppmärksammat
problemet med diskriminering på grund av sexuell läggning på arbetsplatser.
Flyktingars och migranters rättigheter
Regeringen samarbetar med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och andra
humanitära organisationer för att kunna erbjuda skydd och stöd till flyktingar
och asylsökande.
Under 2016 sökte 31 642 personer asyl i Nederländerna. Flertalet av dessa
kom från Syrien, följt av Eritrea, Albanien och Afghanistan. Motsvarande
siffror för 2015 var 55 880 personer. Antalet ensamkommande flyktingbarn
som söte asyl 2016 var 1 707, majoriteten kom från Eritrea. Under 2015 var
antalet 3 859, där majoriteten kom från Syrien.
Nederländerna har ett etablerat system för mottagande och skydd av
flyktingar. Asylsökande informeras om sina rättigheter och har rätt till
kostnadsfri juridisk rådgivning genom hela asylprocessen. Även UNHCR
och frivilligorganisationer bistår med juridisk assistans. Europarådets
kommissionär för mänskliga rättigheter uppmanade i samband med sitt
besök 2014 Nederländerna att förbättra vården för flyktingar. Även den
14 (18)
europeiska kommittén för sociala rättigheter (ECSR) uppmanade 2014
Nederländerna att förbättra den humanitärt ohållbara hanteringen av
asylsökanden som nekats asyl men som inte lämnat landet. Regeringen
införde därefter ett program i ett antal kommuner, där asylsökande som
nekats asyl erbjuds mat och logi på villkor att de frivilligt accepterar att
lämna landet. FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering har
kritiserat programmet för att inte erbjuda villkorslöst stöd till alla.
Nederländska myndigheter arbetar för att erbjuda så kallade ”varaktiga
lösningar” för flyktingar genom att bedriva ett riktat program för integration,
vidarebosättning samt återvändande av personer som nekats
uppehållstillstånd. För att få ansöka om permanent uppehållstillstånd i
Nederländerna ställs krav på genomförande av ett integrationsprogram med
praktiska och teoretiska prov. Migranter som inte lyckas genomföra
integrationsprogrammet inom tre år kan fråntas sitt tillfälliga
uppehållstillstånd eller tvingas betala böter.
Immigration och integration har fått stor politisk uppmärksamhet och
debattklimatet har hårdnat i takt med de växande flyktingströmmarna.
Regeringen förespråkar en ”strikt men rättvis” invandringspolitik med fokus
på eget ansvar för integration. Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter har kritiserat Nederländerna för införandet av en alltmer restriktiv
flyktingpolitik.
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Respekten för personer med funktionsnedsättnings rättigheter är generellt
sett god. Nederländsk lagstiftning förbjuder diskriminering av personer med
fysisk och mental funktionsnedsättning i bland annat arbetsliv, utbildning
och vård. I juni 2016 ratificerades FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning.
Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har år 2014 riktat kritik
mot att barn med en funktionsnedsättning diskrimineras i det nederländska
skolsystemet. Nederländerna har uppmuntrats att introducera så kallad
”inkluderande undervisning”. Enligt dessa riktlinjer bör barn i första hand gå
i vanliga skolor för att inte diskrimineras och för att öka allmän kunskap och
förståelse för mänsklig mångfald. Även FN:s kommitté för barnets
rättigheter har betonat behovet av inkluderande undervisning. Under 2014
infördes lagen om lämplig utbildning (Act on Appropriate Education) som
15 (18)
förpliktigar varje skola att erbjuda en skolmiljö som tillgodoser alla elevers
olika behov.
16 (18)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga
rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant
on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1978. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt och det fakultativa protokollet om
avskaffandet av dödsstraffet ratificerades år 1978 respektive år 1991.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1978.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1971.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1991. Det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt ratificerades år 2002
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or
Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1988. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år 2010.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC)
ratificerades år 1995. Det tillhörande protokollet om barns indragning i
väpnade konflikter ratificerades år 2009. Det tillhörande protokollet om
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2005.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention
on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2016.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år 2011.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee
Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år 1968.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the
International Criminal Court (ICC) ratificerades år 1998.
Regionala instrument
Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, The Convention for the
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR) ratificerades år 1954.
17 (18)
Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for
the protection of National Minorities, ratificerades år 2005.
Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for
Regional or Minority Languages, ratificerades år 1996.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot
kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and
combating violence against women and domestic violence, ratificerades år 2015.
Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Criminal Law Convention
on Corruption, ratificerades år 2002.
I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga
rättigheter gav Sverige rekommendationer till Nederländerna som bland
annat berörde förvarstagande av asylsökande.
18 (18)
