Läkemedelsbehandling av reumatoid artrit
Fakta om reumatoid artrit, RA
Reumatoid artrit (RA) – eller ledgångsreumatism som sjukdomen också kallas – är en autoimmun
sjukdom, vilket innebär att den orsakas av att immunförsvaret vänder sig mot den egna kroppen.
Reumatoid artrit är den vanligaste reumatiska sjukdomen i Sverige med cirka 60 000 drabbade.
Olika former av rörelseträning är centrala i behandlingen av reumatoid artrit. I fall där leder blivit
deformerade eller förstörda kan operation behövas.
Läkemedelsbehandling är en viktig komponent, som omfattar fyra huvudsakliga
läkemedelskategorier.
Antiinflammatoriska läkemedel
Antiinflammatoriska läkemedel, kallas även NSAID (non steroidal anti-inflammatory drugs) eller
cox-hämmare. Exempel på läkemedel är:
• Ibuprofen (Brufen, Ibumetin, Ipren)
• Diklofenak (Dikoflenak, Voltaren)
• Naproxen (Naproxen, Pronaxen)
• Meloxicam
• Ketoprofen (Orudis)
• Nabumeton (Relifex)
• Celecoxib (Celebra)
Preparat som innehåller paracetamol (Alvedon, Pamol, Panodil och Reliv) är inte
inflammationsdämpande, men kan användas för den smärtstillande effekten.
Antireumatiska läkemedel
Antireumatiska läkemedel kallas även sjukdomsmodifierande läkemedel eller DMARDs (DiseaseModifying Antirheumatic Drugs). De antireumatiska läkemedlen verkar genom direkt påverkan
av de celler som ger inflammation i lederna. Till denna läkemedelsgrupp hör exempelvis:
• metotrexat
• sulfasalazin
• hydroxiklorokin och klorokinfosfat
• leflunomid
Kortison
Kortison är det inflammationsdämpande läkemedel som verkar snabbast. Vid svår inflammation i
enstaka leder kan kortison sprutas in lokalt i leden. Då lägger sig svullnaden inom en eller ett par
dagar. På grund av biverkningsrisken måste doseringen av kortison anpassas och utvärderas efter
varje enskild patients förutsättningar.
Biologiska läkemedel
Biologiska läkemedel verkar genom att blockera den inflammationsframkallande effekten av
cytokiner, ett slags budbärarmolekyler som kroppen tillverkar i stora mängder vid inflammation.
Några av dessa cytokiner, TNF-alfa, IL-1 och IL-6, spelar centrala roller för att framkalla
ledinflammation.
Det finns också biologiska läkemedel som påverkar de vita blodkropparna (B- och T-lymfocyter)
som stimulerar inflammatoriska reaktioner.
Innan de biologiska läkemedlen introducerades för ett drygt decennium sedan hade många
personer med reumatoid artrit en mycket dålig prognos. De hade ständig värk och successivt
tilltagande handikapp, vilket kunde leda till sjukskrivningar och förtidspensioneringar.
Sedan den första TNF-hämmaren godkändes 1999 har behandlingen av reumatoid artrit
genomgått något av en revolution. För första gången fick patienterna tillgång till en behandling
som inte bara kunde bromsa sjukdomsutvecklingen. Om behandlingen sattes in tidigt kunde
sjukdomen att gå tillbaka, i remission. En av TNF-hämmarna, Enbrel (etanercept), i kombination
med metotrexat har hos vissa patienter till och med visat tecken på utläkning av ledskador
Introduktionen av biologiska läkemedel har inneburit ett enormt framsteg i behandlingen av
reumatoid artrit. Men de biologiska läkemedlen är inte helt utan problem.
Behandlingen är – precis som alla andra effektiva behandlingar – förenad med risk för
biverkningar, framför allt olika typer av organpåverkan och ökad infektionskänslighet. Dessutom
tenderar behandlingseffekten att avta med tiden. Det senare kan bero på att immunförsvaret så
småningom reagerar på det aktuella läkemedlet och börjar motarbeta dess effekt. En alternativ
förklaring som diskuterats är att andra cytokiner än dem som läkemedlet blockerar tar över och
driver inflammationen. Om effekten av läkemedelsbehandlingen avtar behöver patienten byta till
ett annat läkemedel eller till en ny läkemedelskombination.
Biologiska läkemedel innehåller aktiva substanser som har producerats i eller renats fram ur
levande celler eller vävnad. Gemensamt för de biologiska läkemedlen är att de utgörs av stora
molekyler vilket i sin tur gör att de måste ges direkt in i blodet, antingen genom injektion eller
som infusion. De biologiska materialen är känsliga vilket gör tillverkningsprocessen komplicerad.
Dessutom kräver vissa biologiska läkemedel kylförvaring.
Nya behandlingsprinciper på gång
Forskningen kring nya behandlingsalternativ vid reumatoid artrit är intensiv och flera nya preparat
är under utveckling. Dessa läkemedel reglerar aktiveringsvägarna för inflammation på ett helt nytt
sätt.
Vid reumatoid artrit är vissa proteiner särskilt intressanta, bland annat proteinkinaset JAK
(januskinas), som stimulerar den inflammatoriska processen. Ett läkemedel, som har kommit långt
i utvecklingen, är JAK-hämmaren tofacitinib.
Tofacitinib har i ett omfattande kliniskt prövningsprogram visat sig ge minst lika god effekt som
befintliga biologiska läkemedel. Tofacitinib är en tablett.
Tofacitinib är sedan 2012 godkänt i USA och i många andra länder. I slutet av januari 2017 gav
den europeiska läkemedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté ett positivt utlåtande kring
tofacitinib. Om det godkänns av Europa kommissionen under våren 2017 kommer det att bli en
av de första JAK-hämmarna för behandling av reumatoid artrit i EU.
Källor
Internetmedicin.se, Reumatoid artrit, uppdaterad 2016-07-11
ACR – American College of Rheumatology, Rheumatoid Arthritis
JAK Pathways
PP-XEL-SWE-0004 – jan 2017
