Nya råd om behandling av
ledgångsreumatiker
Nu finns de så kallade cox-2-hämmarna mot smärta och inflammation –
liksom de ännu nyare läkemedlen mot
reumatoid artrit, TNF-alfa-hämmarna
– med i Läkemedelsverkets rekommendationer.
Kanske kan detta vara ett steg på
vägen mot ett paradigmskifte inom
behandlingen av reumatoid artrit, RA
– från en relativt billig läkemedelsbehandling men med höga indirekta
kostnader för sjukdomen, till en mer
aggressiv behandling med nya och
dyrare läkemedel, som i gengäld kan ge
lägre kostnader för samhället i stort.
Det tror Nils Feltelius, läkare vid
Läkemedelsverket. Han är docent i
reumatologi och en av de cirka 20
experter som tagit fram de nya rekommendationerna.
De senaste rekommendationerna
från Läkemedelsverket publicerades
1998, och sedan dess har TNF-alfahämmarna och Arava (leflunomid)
tillkommit till gruppen av läkemedel
som påverkar sjukdomsförloppet vid
RA. De två TNF-alfa-hämmare som
godkänts för behandling av RA i
Sverige är Remicade och Enbrel. De
har visat sig lindra symtomen hos 70–
80 procent av de behandlade patienterna, och exempelvis givit bättre
funktion och mindre svullna leder.
Men de två preparaten rekommenderas
bara för patienter som inte svarat på
annan behandling.
1999 godkändes de så kallade cox2-hämmarna mot värk och inflammation i Sverige. Celebra är det läkemedel som godkänts för behandling av
RA-patienter.
Fördelen med cox-2-hämmarna är
att de är mer skonsamma mot magen
för personer som ligger i riskzonen för
att få magsår eller magblödningar än
de NSAID-preparat som traditionellt
används för smärtlindring och inflammationsdämpning hos reumatiker. Däremot ger de inte bättre smärtlindring.
Skonsammare mot magen
Långtidseffekterna inte kända
– Det har hänt mer inom läkemedelsbehandlingen av reumatoid artrit på
ett par år nu än på de senaste tio åren,
säger Nils Feltelius.
Marknadsföringen av cox-2-hämmarna
har varit aggressiv och de nya smärtlindrarna har fått mycket uppmärksamhet i medierna. Läkemedelsverkets
Noggrant övervägd användning av de
nya läkemedlen för reumatiker och en
strukturerad utvärdering av deras
effekter. Det är viktiga punkter i
Läkemedelsverkets nya rekommendationer för behandling av reumatoid
artrit, ledgångsreumatism.
Fakta om Reumatoid artrit
1% av befolkningen i västvärlden drabbas av RA.
Orsaken är okänd, men både ärftliga och omgivningsfaktorer antas spelar roll. Sjukdomen är 2–3 gånger
vanligare hos kvinnor än hos män. Vanligaste insjuknandeåldern är 55–60 år. Inom 2 år från RA-diagnos
kan man se röntgenförändringar på ledbrosk och ben
hos 50 % av patienterna.
RA är en kronisk sjukdom som det inte finns något
botemedel mot. Man får inrikta sig på att kombinera
olika behandlingsmetoder för att bromsa och lindra.
Det är viktigt att behandling sätts in så tidigt som
möjligt och idag angriper man sjukdomen tämligt
aggressivt redan från början. Behandlingen består
av smärtstillande, antireumatisk sjukdomsbromsande
medicinering, kortison, fysioterapi, arbetsterapi,
kuratorshjälp samt operation.
rekommendationer är dock försiktigt
hållna när det gäller Celebra.
Medlet ”kan övervägas” till patienter med ökad risk för magsår och med
andra sjukdomar som ökar risken för
allvarlig utgång av en blödning. När
det gäller att behandla äldre och kvinnor
med cox-2-hämmarna manas det till
försiktighet.
– Vi vet inte så mycket om långtidseffekterna av de här läkemedlen.
Försiktighet är på sin plats. Annars
finns en risk att gamla fungerande
läkemedel glöms bort, betonar Nils
Feltelius.
Svensk reumatologisk förening
tog redan förra året fram riktlinjer för
behandling med TNF-alfa-hämmarna,
och de nya rekommendationerna från
Läkemedelsverket ligger i linje med
dessa.
Agneta Uddhammar, som är sekreterare i föreningen och överläkare på
reumatologkliniken vid Norrlands
universitetssjukhus i Umeå, är inte
överraskad över innehållet i de nya
rekommendationerna.
– De innehåller inget kontroversiellt för oss reumatologer. Men det är
bra att rekommendationerna uppdateras, säger Agneta Uddhammar.
Kriterier för RA
1. Morgonstelhet (minst 1 tim)
2. Engagemang av hand och handleder
(handleder, MCP- eller PIP-leder)
3. Symmetrisk ledinflammation (båda
kroppshalvorna drabbas på liknande sätt)
4. Engagemang av minst tre ledgrupper
5. Reumatoida noduli/reumatiska knutor
(föreligger hos 30% någon gång under
sjukdomsförloppet)
6. Reumatoid faktor seropositivitet (föreligger hos ca 70% någon gång under
sjukdomsförloppet)
7. Röntgenologiska förändringar
(destruktion av det lednära skelettet)
Punkt 1–4 ska ha
funnits under minst
6 veckor. Minst 4 av
de 7 punkterna ska vara
uppfyllda för diagnos.
REUMATIKERTIDNINGEN 3 - 2001
29
