Maria Erlandsson
Den geologiska utvecklingen av västra Hamrångesynklinalens
suprakrustalbergarter, centrala Sverige
Hamrångesynklinalen ligger ca 30 km norr om Gävle och består framför allt av välbevarade
ytbergarter. Ytbergarterna tillhör den Svekofenniska domänen (2.0-1.75 Ga) och utgörs av både
sedimentära och vulkaniska bergarter. De senare sprider i sammansättning från mafisk (SiO2-fattig) till
felsisk (SiO2-rik). I området som undersöktes i denna studie förekommer endast vulkaniter. De
stratigrafiskt lägsta delarna utgörs av felsisk vulkanit som övergår till en mindre vanligt
förekommande felsisk-intermediär vulkanit överlagrad av mafiska vulkaniter vilka till övervägande
del utgörs av lavor. Stratigrafiskt överst ligger mafisk-intermediära vulkaniter. Troligen överlagras
även de mafisk-intermediära vulkaniterna av en felsisk-intermediär vulkanit. Mellan den mafiska
vulkaniten och den mafisk-intermediära vulkaniten och i den undre felsisk-intermediära vulkaniten
förekommer mineraliserade enheter. Vulkaniterna är delvis omlagrade och närvaron av kuddlavor
tyder på att de avsattes i en marin miljö.
Den strukturella utvecklingen av östra centrala Svekofennium präglas av minst två veckfaser och
skjuvning, relaterade till deformation 2 (D2) och deformation 3 (D3). En första deformation, D1, har
identifierats i metasedimentära bergarter norr om Hamrångesynklinalen. Senare spröda skjuvzoner
förekommer även i området.
På en lokal i det karterade området finns spår av en tidig deformation, D1. Denna deformation kan vara
relaterad till kompaktion eller tektonisk deformation. En intensiv D2 deformation finns i området och
syns som en penetrativ foliation och en tydlig lineation. Veck som bildades under D2 med parallella
veckben har identifierats liksom D2 skjuvzoner. D2 skjuvzonerna visar att de är relaterade till
överskjutningar. Veck bildade under D3 uppträder förutom som ett storskaligt veck i hela området som
små öppna veck. Dessa har ett brant O-V-ligt axialplan och en veckaxel som stupar med ca 23º åt öst.
Avkylningshistorian visar att Hamrångesynklinalen och bergarterna utanför passerade 350ºC grader
vid ca 1.74 Ga. Tidpunkten och temperaturen när avkylningskurvorna möts visar att rörelsen berodde
på spröda till semispröda deformationszoner. En möjlig kandidat är en spröd till semispröd
deformationszon som förekommer söder om Hamrångesynklinalen.
Handledare: Kartin Högdahl
Examensarbete 20 poäng i Geologi, Vt 2007. (Examensarbeten i Geologi vid Lunds universitet –
Berggrundsgeologi, no. 210)
Avdelningen för Berggrundsgeologi, Geologiska institutionen, Centrum för GeoBiosfärsvetenskap, Lunds
universitet.
Maria Erlandsson
The geological evolution for the supracrustals in the western
part of the Hamrånge syncline, central Sweden
The studied area is located in the western part of the Hamrånge syncline. In this area, the rocks,
contacts and structures were mapped . Thinsections were investigated regarding petrography and
microstructures, and representative thinsections were pointcounted. Three samples were selected for
Rietveld analysis to receive the chemical compositions. Minerals from both the syncline and the area
outside has been dated by the 40Ar/39Ar method.
The Hamrånge area is located in the central part of Sweden, 30 km north of Gävle, near the Baltic
coast. The Hamrånge syncline is mainly composed of well preserved supracrustal rocks belonging to
the Svecofennian Domain. The supracrustal rocks are of both sedimentary and volcanic orgins. The
later ranges from mafic to felsic in composition.
In the studied area only volcanic rocks compose the bedrock. The volcanic sequence is a felsic
volcanic rock occurring in the stratigrafically lowest parts, which are overlain by minor amounts of
felsic-intermediate volcanic rock. Overlaying these rocks are mafic volcanics, dominated by mafic
lavas, which is in turn overlain by mafic-intermediate volcanics. Between these rocktypes and in the
felsic-intermediate volcanics are minor units of mineralised rocks. It is likely that felsic-intermediate
volcanic rocks are stratigrafically on top of the mafic-intermediate volcanic rocks. The occurrence of
redeposition of some volcanics and pillow lavas indicate a marine environment. Mainly the mafic
lavas are occasionally altered to skarn.
The central part of Svecofennium has been deformed by at least two major fold and thrust episodes
related to D2 and D3. A previous deformation event, D1, has been recognised in metasedimentary rocks
north of the Hamrånge syncline. The area has also been affected by later brittle deformation.
Indications of an early deformation, D1, have been found at one locality in the Hamrånge area. This
fabric can be related to either compaction or to tectonic deformation. Intense D2 deformation appears
as a penetrative foliation and a strong stretching lineation. Both isoclinal F2 folds and D2 thrusts have
been identified. F3 folds have been identified both as a regional fold and as minor open parasite folds.
The F3 fold has a steep axial plane striking E-W and a fold axis plunging c. 23° to the east.
The cooling history shows that the Hamrånge syncline and the highgrade area outside passed through
the 350º isograde at about 1.74 Ga. Both the timing and the temperature when the two curves meet
suggest that deformation occurred under semi-brittle conditions. One candidate is a deformation zone
located south of the Hamrånge syncline.
Advisor: Karin Högdahl
Degree project 20 credits in Geology – Quaternary Sciences, Spring 2007. (Examensarbete i Geologi vid Lunds
Universitet – Berggrundsgeologi, no. 210).
GeoBiosphere Science Centre, Department of Geology, Lithosphere and Paleobiosphere Sciences, Lund
University.
