Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och

Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för Arbetsterapi
Examensarbete, 15 Hp
Hösterminen 2015
Arbetsterapeuters erfarenheter av att möta klienter med utomnordiska kulturer
– En kvalitativ studie
The Occupational Therapists’ experiences in meeting clients with non-Nordic cultural
backgrounds
-A qualitative study
Författare: Julia Demir
Fatima Hatemipur
Handledare: Gerd Andersson Svidén
2
Sammanfattning
Bakgrund Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle med människor från olika delar av
världen. Således kan arbetsterapeuter förväntas möta klienter med andra kulturella bakgrunder
som har andra värderingar och förväntningar på arbetsterapi än den man själv är van vid. För
att bemöta de utmaningar som kan tänkas uppstå i kulturella möten är det väsentligt att vara
kulturkompetent i sitt yrkesutövande. Författarnas egna erfarenheter från klinisk verksamhet
konfirmerade att arbetsterapeuter stötte på olika typer av komplikationer i mötet med klienter
med utomnordiska kulturer. Med denna studie ville vi öka kunskapen och förståelsen för de
utmaningar och kulturella skillnader som kan uppstå i dessa möten. Syfte: Studiens syfte var
att skildra arbetsterapeuters erfarenheter av möten med klienter med utomnordiska kulturer
och om det skiljde sig mot möten med klienter med nordisk kultur. Metod: Studien baserades
på en kvalitativ metod där sex arbetsterapeuter intervjuades. Intervjumaterialet analyserades
enligt en kvalitativ analysmetod vilket resulterade i att sex olika teman bildades. Resultat:
Det framkom i studien att kulturkompetens hos respondenterna var viktigt i mötet samt att
klienters upplevelse av självständighet, rehabilitering och smärta skiljde sig åt beroende på
kulturell bakgrund. Kulturen visade sig även påverka klienters aktivitetsval. Vidare upplevde
respondenterna att språkbarriärer skapade missförstånd och att användning av tolk kunde
försvåra eller underlätta mötet. Slutsats: Respondenterna upplevde olika sorters utmaningar i
möten med klienter med utomnordiska kulturer jämfört med klienter med nordiska kulturer.
Nyckelord: Culture, Cultural competence, Occupational Therapists
3
Abstract
Background Sweden is today a multicultural society with citizens from different parts of the
world. Occupational therapists are thus expected to meet with clients with diverse cultural
backgrounds and those whom carry values and expectations towards occupational therapy that
differ from that which is more common to the Swedish society. It is therefor essential to be
culturally competent in one’s profession in order to better face challenges that may arise in
culturally dissimilar meetings. Through the examination of clinical practice, it is confirmed
that occupational therapists encounter different types of challenges when meeting with clients
with non-Nordic cultural backgrounds. The objective of the study was to increase the
knowledge and understanding of the challenges that may arise during these
meetings. Aim: The purpose of the study was to depict occupational therapists’ experiences
of meetings with clients with non-Nordic cultural backgrounds and asses if they differ from
meetings with clients with Nordic cultural backgrounds. Method: The study was based on a
qualitative approach where six occupational therapists were interviewed. The interview
material was evaluated according to a qualitative analytical method which resulted in the
formation of six different themes. Results: The study brought forth that the
respondents’ cultural competence during the meeting was of significance, and that the client’s
experience of independence, rehabilitation and pain differed according to cultural
background. Cultural background was further shown to affect the client’s choice of activity.
The respondents experienced moreover that language barriers created misunderstandings and
that the use of a translator could either impede or facilitate the meeting. Conclusion: The
respondents experienced greater challenges during meetings with clients with non-Nordic
cultural backgrounds in comparison to clients with Nordic cultural backgrounds.
Keywords: Culture, Cultural competence, Occupational Therapists
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ................................................................................................................................. 6
2. Bakgrund ................................................................................................................................ 7
2.1 Kultur ................................................................................................................................ 7
2.2 Individualism och kollektivism och dess influens på kultur ............................................ 8
2.4 Kulturkompetens .............................................................................................................. 8
2.3 Arbetsterapi och kultur ..................................................................................................... 9
2.5 Utvecklandet av en terapeutisk relation mellan arbetsterapeut och klient ..................... 10
2.6 Kommunikation .............................................................................................................. 11
3. Problemområde .................................................................................................................... 12
4. Syfte ..................................................................................................................................... 13
5. Material och metoder ........................................................................................................... 13
5.1 Design ............................................................................................................................. 13
5.2 Urval ............................................................................................................................... 13
5.3 Respondenter .................................................................................................................. 14
5.4 Datainsamling ................................................................................................................. 14
5.6 Databearbetning .............................................................................................................. 15
6. Forskningsetiska överväganden ........................................................................................... 17
7. Resultat ................................................................................................................................. 17
7.1 Den kulturella bakgrunden påverkar hur klienter förhåller sig till sjukdom, smärta och
rehabilitering ......................................................................................................................... 18
7.2 Självständigheten värderas olika beroende på klienters kulturella bakgrund ................. 19
7.3 Kulturer kan påverka klienters aktivitetsval i det dagliga livet ...................................... 20
7.4 Arbetsterapeuterna anpassar mötet utifrån den kulturella kontexten ............................. 21
7.5 Arbetsterapeuter ansåg kulturkompetens som viktig i möten men att deras kunskaper är
bristfällig ............................................................................................................................... 22
7.6 Tolk kan underlätta eller försvåra kommunikationen i mötet ....................................... 24
8. Diskussion ............................................................................................................................ 25
8.1 Resultatdiskussion .............................................................................................................. 25
8.2 Metoddiskussion ............................................................................................................. 27
8.3 Förslag på studier............................................................................................................ 30
9. Slutsatser .............................................................................................................................. 31
10. Tack .................................................................................................................................... 31
5
Referenser................................................................................................................................. 32
Bilagor ...................................................................................................................................... 35
Bilaga 1 ................................................................................................................................. 35
Bilaga 2 ................................................................................................................................. 36
6
1. Inledning
Att man inom den svenska sjukvården möter klienter med andra kulturella bakgrunder än sin
egen ter sig naturligt mot det faktum att Sverige har blivit ett mångkulturellt samhälle.
Ahmadi (2008) menar att kulturkrockar kan förväntas i möten där klienter har en annan syn på
vård och omsorg än vad som anses normalt i den dominerade kulturen hos vårdpersonalen.
Detta gör att professioner inom vården bör kunna bemöta, respektera och förstå de eventuella
skillnader i uppfattning och värderingar som kan tänkas uppstå i mötet med andra kulturer.
I den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2009) står det att en människa har hälsa när hon
i sitt sociala och kulturella sammanhang kan realisera sina vitala livsmål. Vidare står det att
arbetsterapeuten är skyldig att främja klientens möjligheter att leva ett värdefullt liv utifrån
egna önskemål och behov (ibid.). Dessa önskemål och behov kan skilja sig beroende på
klientens kulturella bakgrund då aktivitet påverkas av kultur (Kielhofner, 2012).
Intresset för att studera detta uppkom i samband med de praktikplatser vi varit på där vi fick
erfara att arbetsterapeuter upplevde att mötet med klienter med andra kulturella bakgrunder
innebar en utmaning.
7
2. Bakgrund
2.1 Kultur
Kultur är ett begrepp som har diskuterats och definierats på många olika sätt inom flera
discipliner. Nordin och Schölin (2011) skriver att det finns hundratals om inte tusentals olika
definitioner av begreppet. Många studier har visat att kultur är ett svårdefinierat begrepp
(Pooremamali, Persson & Eklund, 2011; Awaad, 2003; Bonder, Martin & Miracle,2004). Än
idag finns det ingen allmänt vedertagen definition av begreppet och kultur har alltför ofta
kommit att förknippas med rastillhörighet och etnicitet (Bonder et al., 2004). Nordin &
Schölin (2011) menar att orsaken till att kultur är svårdefinierat beror på att det inte är något
objektivt utan snarare ett abstrakt begrepp som försöker förklara den mänskliga tillvaron.
Antropologin är den vetenskap som har studerat kulturbegreppet mer ingående och en av
antropologins förgrundsgestalter Edward Burnett Taylor definierade kulturbegreppet år 1871
som en komplex sammansättning av kunskap, tro, konst, seder, lagar, moral, traditioner och
vanor som delas av medlemmar i ett samhälle (ibid.). Hanssen (2007) förklarar att kultur kan
förstås utifrån ett processinriktat synsätt där kultur anses vara något som varje människa själv
lär sig och “gör” dagligen utifrån erfarenheter och sociala processer. Ur ett traditionellt
antropologiskt sätt ses kultur däremot vara ett arv som överförs från tidigare generationer och
således något oföränderligt hos människan (ibid.).
Att kultur påverkar människans val, beteenden, föreställningar samt inställning till bland
annat sjukdom och smärta skriver Ahmadi (2008) om och menar att denna kulturella inverkan
på individen kan ha viktiga implikationer för hälso- och sjukvården. Dock är det viktigt att
förstå att kulturer inte är statiska utan förändras över tid och kan vara högst individuella även i
grupper där man anses ha samma kulturella bakgrund (Hammel, Karen &Haley, 2013).
Hanssen (2007) skriver att kultur bör betraktas som en process som varje individ utvecklar på
sitt unika sätt genom livet och inte bara i ljuset av traditioner, språk och livsåskådning.
Trots att kultur färgar av sig på många av människans aspekter i livet, är det inte enbart den
kulturella faktorn som spelar roll i hur hon senare kommer att bete sig. Ahmadi (2008) skriver
att även faktorer som individens personlighet, ekonomiska status och miljö inverkar på
människans beteende. Av denna anledning kan man inte betrakta grupper som kulturellt
8
homogena då det även kan finnas skillnader mellan individer i samma grupp. Oavsett kultur är
det således viktigt att alltid se till individen först oavsett dennes gemenskap i en kulturell
grupp (Ahmadi, 2008).
I möten med klienter inom sjukvården kan kulturella skillnader bli särskilt framträdande då
man ofta möter klienter med andra kulturella bakgrunder än den man själv har. Enligt
Hanssen (2007) kan visat intresse och kunskap från sjukvårdpersonal i förhållande till
klienten förmedla en känsla av respekt och omsorg vilket kan påverka mötet och kontakten
positivt.
2.2 Individualism och kollektivism och dess influens på kultur
Kultur kan belysas och förstås ur två olika perspektiv där det ena är individualistiskt inriktat
och det andra är kollektivistiskt inriktat. Det individualistiska inriktningen har präglat både
den nordiska kulturen och dess värderingar i många århundraden. I individualistiska kulturer
styrs individers sociala beteenden av personliga behov, attityder och rättigheter. Det är vanligt
att individer frigör sig från familjens kollektiv och blir självständiga mycket tidigare än vad
man gör i kollektivistiska kulturer.
I kollektivistiska kulturer däremot värdesätts inte självständigheten lika högt som i
individualistiska kulturer, utan där värdesätt ett ömsesidigt beroende av varandra där familj
och gruppen står över den enskilde mycket högre. Här är det normer, skyldigheter och plikter
som styr sociala beteenden (Pooremamali, 2012). Heigl et al. (2011) menar att kollektivism är
starkt förknippat med att vara lojal mot familjemedlemmar eller den grupp man tillhör.
Vidare betonar Heigl et al. (2011) att det är nödvändigt att vara medveten om skillnaderna
mellan arbetsterapeutens och klientens förhållningssätt till individualismens och
kollektivismens influenser för att kunna bemöta mångkulturella klienter. Iwama (2003) menar
att arbetsterapin är starkt influerad av västerländsk individualistisk perspektiv vilket inte
gynnar klienter med kollektivistiska kulturer då man har olika synssätt på vad som är
kulturellt meningsfullt.
2.4 Kulturkompetens
Enligt Balcazar (2009) innebär kulturkompetens att man som utövare har en förståelse och
visar respekt för att det finns skillnader i synen på hälsa och beteende i andra kulturer samt är
9
kapabel till att anpassa sitt eget arbete för att erbjuda effektiv vård till människor med olika
kulturella bakgrunder.
Phillips (2014) menar att kulturkompetens efterfrågas på många arbetsplatser som till
exempel vårdyrken eftersom det är viktigt att ha öppenhet och en positiv inställning till andra
kulturer när man arbetar med människor. Hammell et al. (2013) definierar kulturkompetens
som förmågan att vara en kritisk tänkare som är medveten om sina egna antaganden, sin
förståelse, sina värderingar och fördomar. Vidare skriver Hammell et. Al (2013 att det är
viktigt att kunna förstå hur dessa uppfattningar kan skilja sig från andra, såsom klienter,
kollegor och studenter. Som kulturkompetent krävs det att man är medveten om effekterna av
sin egen kulturella identitet i sina arbetsmetoder och kunna använda kulturellt lämpliga
åtgärdsstrategier. Det kräver också att man som personal är kritiskt reflekterade över
oförtjänta fördelar, privilegier och makt som kan medfölja när man har en viss position i
samhället. I en studie av Balcazar et al. (2009) visade det sig att kulturkompetensen kan
utvecklas bäst genom att man ständigt träffar människor från andra kulturer och reflekterar
över sitt egna förhållningssätt till kulturella skillnader.
I ett mångkulturellt samhälle är kulturkompetensen väsentlig för att yrkesverksamma i vården
ska kunna utföra ett professionellt arbete (Hanssen, 2007). Kulturkompetens främjar jämlika
resultat i hälsa och sjukvård samt säkerställer att arbetsterapeuter stödjer sina klienter i
relevanta dagliga aktiviteter (Wray & Mortenson, 2011). Begreppet definieras i litteraturen på
olika sätt men budskapet är ändå densamma.
2.3 Arbetsterapi och kultur
Kielhofner (2012) anser kultur vara en faktor som påverkar hur man väljer aktiviteter i sitt
dagliga liv och är således av vikt för arbetsterapeuten att förhålla sig till när man möter
klienter. Vidare menar Kielhofner (2012) att kulturer förmedlar värderingar till människan om
vad som är meningsfullt att göra, hur man bör bete sig och vilka mål som bör eftersträvas.
Inom arbetsterapin delas aktivitet i det dagliga livet in i tre olika områden: arbete, lek/fritid
och dagliga göromål (ibid.). Förutom att man som arbetsterapeut möter klienter med skilda
synsätt vad gäller värderingar, beteenden, tro, vanor och traditioner så förväntas dessa
skillnader även ligga i definition av vad som anses vara arbete, nöje och personlig vård.
(Balcazar et al., 2009). För att man ska kunna förstå vad klienten anser vara meningsfullt är
det viktigt att förstå hur kulturen påverkar klientens aktivitesval. Bonder et al. (2004) skriver
10
att arbetsterapeuter bör lära sig om hur kulturen påverkar det dagliga livet för individer men
även dess inverkan på interventionerna. Författarna menar att utan denna förståelse påverkas
effektiviteten av de arbetsterapeutiska interventionerna samt kontakten mellan arbetsterapeut
och klient negativt.
Arbetsterapin vilar på teorier som är djupt rotade i det västerländska perspektivet beträffande
centrala begrepp inom arbetsterapi, vilket har medfört att det uppstått krockar i synsätt i
möten med klienter med andra kulturella bakgrunder (Muñoz, 2007). Detta förstärks
ytterligare av Pooremamali, Persson & Eklund (2011) som menar att arbetsterapi reflekterar
den västerländska synen på hälsa, sjukdom, välmående, aktivitet och livsfilosofi och att det är
i dessa områden som arbetsterapeuter upplever utmaningar i arbetet med klienter med
invandrarbakgrund. Lindsay et al. (2014) menar att den västerländska grunden som
arbetsterapin vilar på kan medföra att förväntningar och prioriteringar kan se olika ut hos de
individer som inte delar den västerländska synen på självständighet. Detta är anledningen till
att Kawamodellen har utvecklats av japanska arbetsterapeuter som ett nytt och viktigt
alternativ till samtida västerländska rehabiliteringsmodeller; med acceptans och förståelse för
kulturell variation. Det som utmärker modellen är att den går att anpassa till att arbeta med
klienter med olika kulturella kontexter där grundtanken är att återspegla klientens unika
perspektiv på livet och välbefinnandet (Iwama, Thomson & Macdonald, 2009).
2.5 Utvecklandet av en terapeutisk relation mellan arbetsterapeut och
klient
Modeller inom arbetsterapi understryker vikten av att arbeta utifrån ett klientcentrerat
arbetssätt. Kielhofner (2012) beskriver i Model of Human Occupation (MOHO) det
terapeutiska resonemang som innebär att fokus ska ligga på att förstå klienterna med
utgångspunkt i deras värderingar, intressen och upplevelser av sin kapacitet, effektivitet,
roller, vanor och erfarenheter kopplade till för sammanhanget relevanta miljöer. Vid
behandling baserad på MOHO:s teori är det viktigt att arbetsterapeuten har förståelse och
respekt för samt stödjer klientens val, handlingar och upplevelser. Därmed är det
betydelsefullt att arbetsterapeuten känner till klientens övertygelser, perspektiv, livsstil,
erfarenheter och sammanhang. Det är således alltid klientens unika egenskaper som definierar
11
behandlingens mål och strategier då behandlingen utgår från en konceptuell förståelse som
baseras på kunskap om klientens personliga egenskaper (Kielhofner, 2012).
Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) är en processmodell inom
arbetsterapin som tar upp liknande resonemang som den i MOHO och redogör för den
terapeutiska relationen där ömsesidig respekt och förtroende mellan arbetsterapeut och klient
är ett måste för att samarbetsrelationen ska fungera (Fischer & Nyman, 2007; Kielhofner,
2012). Enligt Fischer & Nyman (2007) har arbetsterapeuten en skyldighet att bemöta klienten
i den situation han/hon befinner sig i och erbjuda god kvalité på arbetsterapin genom att forma
en sund terapeutisk relation mellan sig själv och klienten med fokus på god interaktion.
Arbetsterapeuten understödjer med sin professionella kunskap vad gäller tillvägagångssätt för
interventioner och mål samtidigt som klienten som är mest insatt i sin egen livssituation,
bidrar med sina egna tankar genom att utgå från upplevelser, värderingar, intressen samt de
mål och prioriteringar som denne vill uppnå (ibid.).
2.6 Kommunikation
Begreppet kommunikation definieras enligt Nationalencyklopedin (2015) som överföring av
information mellan människor det vill säga att man har ett ömsesidigt utbyte eller gör något
gemensamt. Hur effektiv kommunikationen är mellan vårdpersonal och klienten är avgörande
för hur klienten kommer att ta emot den medicinska behandlingen som erbjuds (Ahmadi,
2008). Att kommunikationen är avgörande för hur mötet ter sig skriver även Heikkilä (2010)
om och menar att olika språk är ett hinder för att skapa en god relation med den man möter.
Vidare konstaterar hon att möten med människor som talar andra språk än det egna har ökat
inom vården vilket ställer krav på vårdpersonalen att planera mötet och anlita tolk för att
kunna upprätthålla kommunikationen och förståelsen mellan parterna.
Hanssen (2007) menar att språk och kultur hör ihop och att innebörden av det som
kommuniceras uppfattas och tolkas olika beroende på mottagarens kulturella kontext.
Kommunikationen blir således svårare desto större de kulturella skillnaderna är mellan de
inblandade parterna eftersom budskapet kan misstolkas, missförstås och uppfattas på olika
sätt. Svårigheter med att kunna kommunicera skapar inte bara missförstånd utan kan även
resultera i att mötet mellan klient och vårdpersonal blir uppskakande och förvirrande (ibid.).
I en studie av Smith, Cornella & Williams (2014) skildrades några arbetsterapeuters
erfarenheter av arbete med klienter som inte talar engelska och det visade sig att den största
12
utmaningen som arbetsterapeuterna upplevde låg i de språkliga barriärer som uppstod i
kommunikationen mellan parterna.
Kielhofner (2012) skriver att kommunikation är grundläggande inom arbetsterapi och att man
som arbetsterapeut bör anpassa sitt sätt att kommunicera så att man tar hänsyn till varje klients
förmåga att förstå. Vidare menar Kielhofner (2012) att det i kommunikationen är viktigt att
tänka på och att möta klienten där den befinner sig med hänsyn till individens bakgrund.
När vårdpersonal och klienter inte delar ett gemensamt språk bör man tillkalla tolk (Hanssen,
2007). I enlighet med förvaltningslagen (1986:223) bör svenska myndigheter anlita tolk i
kontakt med människor som inte behärskar det svenska språket. Hanssen (2007) skriver att
det bör anlitasen professionell tolk som förstår och kan förmedla innehållet i budskapet till
klienten och anhöriga på ett sätt som de förstår. Då tolkning inte enbart handlar om att
översätta det som sägs från ett språk till ett annat, utan det krävs att man som tolk förstår
budskapet i dess givna kontext (ibid.).
3. Problemområde
Den sjukvård som idag finns att tillgå i de nordiska länderna är inte konstruerad på ett sätt
som kan bemöta behoven som finns i ett mångkulturellt samhälle (Hanssen, 2007). Detta blir
problematiskt eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle där det är viktigt att alla får
jämlik vård. I studien har vi valt att benämna den västerländska kulturen som “nordisk
kultur”. Då norden utgör en del av västvärlden ansåg vi att begreppet nordisk kultur kunde
användas som en synonym till det man i studierna benämner som västerländsk kultur. De
kulturer som inte tillhör den västerländska kulturen och som har sitt ursprung utanför
Europa har vi i denna studie valt att benämna som “utomnordiska kulturer”.
Genomgången av den vetenskapliga litteraturen visade att arbetsterapeuter stötte på
utmaningar tillföljd av kulturella skillnader samt att kulturkompetensen hos arbetsterapeuter
är avgörande för att alla klienter ska behandlas likvärdigt (Wray & Mortenson, 2011). Därför
anser vi att det är viktigt att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av möten med klienter
med utomnordiska kulturer för att öka kunskapen och förståelsen samt synliggöra de
utmaningar som kan uppstå i mötet.
13
4. Syfte
Syftet med denna studie var att skildra arbetsterapeuters erfarenheter av möten med klienter
med utomnordiska kulturer och om det skiljer sig mot möten med klienter med nordisk kultur.
5. Material och metoder
5.1 Design
En kvalitativ ansats användes för att på bästa sätt kunna besvara studiens syfte där
arbetsterapeuters erfarenheter skildrades. Enligt Malterud (2009) kan man genom kvalitativa
metoder ta reda på människors erfarenheter, upplevelser, värderingar, tankar, förväntningar,
motiv och attityder till olika företeelser.
5.2 Urval
I studien användes ett strategiskt urval i rekryteringen av respondenter. Vid strategiskt urval
identifieras respondenter som kan ge relevant information vid databearbetning för att belysa
studiens frågeställning (Malterud, 2009). Därför rekryterades yrkesverksamma
arbetsterapeuter inom både öppen- och slutenvård i mångkulturella områden inom
Stockholms läns landsting. Vi antog att sannolikheten var större att arbetsterapeuter i
invandrartäta områden har mött klienter från olika kulturella bakgrunder och därför bedömdes
vara relevanta respondenter. Enligt (Holme&Solvang, 1997; Malterud, 2009) kan man öka
informationsinnehållet genom att använda sig av intervjupersoner som kan förmodas ha
kunskap om den företeelsen man undersöker. Till studien kontaktades ansvariga på ett antal
större sjukhus- och primärvårdsenheter via telefon för att be om tillåtelse samt
kontaktuppgifter till arbetsterapeuter. Enligt Eliasson (2013) kan arbetsgivare hjälpa till med
framtagning av kontaktuppgifter till anställda.
Val av sjukhus- och primärvårdsenheter gjordes slumpmässigt genom sökning på nätet. Via
sökningen genererades vårdgivarguidens lista över godkända vårdgivare inom Stockholms
läns landsting. Där stod samtliga primärvårdsenheter listade med kontaktperson samt
kontaktuppgifter till respektive enhet. Respondenterna kontaktades först via telefon för
förfrågan om deltagande i studien och sedan via ett missivbrev (se bilaga 1) som skickades ut
via mejl. Ytterligare förfrågan om deltagande i studien publicerades i “Arbetsterapeuternas
grupp på Facebook” innehållandes en kort beskrivning av studiens syfte. Via den ingången
rekryterades en respondent till studien.
14
Inklusionskriterierna var att respondenterna varit yrkesverksamma i minst 1 år samt att de haft
erfarenhet av att möta klienter med annan kulturell bakgrund i sitt arbete. Enligt Widerberg
(2002) är det syftet med studien som styr vad som kan betraktas som “legitima”
urvalskriterier.
5.3 Respondenter
Till studien intervjuades sex arbetsterapeuter verksamma inom olika områden. Två av
respondenterna var verksamma inom slutenvård, varav den ena arbetade på geriatrisk
avdelning och den andra på intensivvårdsavdelning. Tre arbetsterapeuter arbetade inom
öppenvård (allmän primärvård). En respondent hade erfarenhet av att arbeta både inom
öppen- och slutenvård där hon arbetade med strokerehabilitering på slutenvården. Samtliga
arbetsterapeuter var kvinnor med varierande arbetslivserfarenhet mellan 3,5 år upp till 35 år.
Studien syftade till att undersöka erfarenheter av möten med klienter med utomnordiska
kulturer och om det skiljer sig mot nordiska kulturer valdes arbetsterapeuter som ansåg sig
tillhöra en nordisk kultur, vilket även kunde bekräftas av dem.
Tre av studiens respondenter gav sitt samtycke till ett deltagande via telefon där även datum,
tid och plats för intervjun bestämdes. En respondent bekräftade sitt deltagande via Facebook.
Två andra respondenter anmälde sitt intresse via mejl.
5.4 Datainsamling
I en kvalitativ forskningsintervju vill man ta reda på intervjupersonens uppfattning och
erfarenheter av omvärlden (Kvale & Brinkmann, 2009). Till datainsamlingen valdes därför en
halvstrukturerad intervjuform. I halvstrukturerade intervjuer ges mer plats åt respondentens
egna uppfattningar och mindre plats till författarens styrning av samtalet (Holme &Solvang,
1997). Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide (se bilaga 2). Med hjälp av
intervjuguiden kunde författarna planera frågor som besvarade syftet och hålla en röd tråd
under intervjun. Kvale & Brinkmann (2009) menar att en intervjuguide är ett sätt att
strukturera upp intervjuns förlopp och hålla sig till ämnet så att syftet kan besvaras.
Intervjuguidens första del bestod av inledande frågor för att ta reda på arbetsterapeutens
yrkesverksamhet och fortsatte sedan i öppna huvudfrågor där arbetsterapeuten ombads dela
med sig av sina erfarenheter. Lantz (2007) skriver att frågor som berör
bakgrundsinformationen kan vara av vikt för att förstå centrala aspekter av den situation
15
respondenten befinner sig i. Intervjuns huvudfrågor bestod även av fördjupningsfrågor som
uppkom i samband med varje enskild intervju. Enligt Lantz (2007) är det omöjligt att
bestämma fördjupningsfrågor i förväg utan de bestäms utifrån det respondenten lyfter upp
under intervjun.
För att säkerställa intervjufrågornas kvalité samt fastställa att våra forskningsfrågor var
relevanta för studiens syfte genomfördes en pilotundersökning innan de egentliga
intervjuerna. Enligt Lantz (2007) är en pilotundersökning betydelsefullt då det ger upphov till
återkoppling.
Intervjuer påbörjades med att förklara studiens syfte och ge respondenterna information om
etik vad gäller sekretess, frihet att avbryta sitt deltagande samt söka samtycke till
ljudinspelning. Att presentera studiens syfte och intervjuns upplägg är enligt Lantz (2007) en
bra grundregel för att skapa en gemensam överenskommelse om vad som ska åstadkommas
under intervjun. Intervjuerna tog mellan 30-40 minuter att genomföra och författarna turades
om att hålla i intervjun och vara aktiv lyssnare vid sidan om och ställa följdfrågor vid behov.
Intervjuerna genomfördes ostört i enskilda rum på respektive respondents arbetsplats utifrån
deras egen önskan. Enligt både Malterud (2009) och Lantz (2007) ska man välja en plats där
man kan hålla intervjun i en lugn miljö fredat från olika typer av störande inslag.
Samtliga intervjuer spelades in efter att respondenterna gett sitt samtycke. För att undvika
risken att förlora inspelningarna spelades intervjuerna in på två enheter, en diktafon och en
mobiltelefon. Lantz (2007) menar att inspelning av intervjumaterialet underlättar
databearbetningen. Även stödanteckningar gjordes för en så informationsrik datainsamling
som möjligt. Enligt Malterud (2009) är det viktigt att tänka på att inspelat material bara består
av samtalets språkliga och närspråkliga element. Därför är det viktigt att man som intervjuare
är lyhörd och lyssnar till intervjupersonen faktiska uttalande samt innebörden av uttalandet.
Detta kan göras genom omedelbar bekräftelse om man som intervjuare förstått rätt eller fel
(Olsson & Sörensen, 2011)
5.6 Databearbetning
Materialet från samtliga intervjuer transkriberades då det enligt Kvale& Brinkmann (2009) är
nödvändigt för att kunna genomföra en databearbetning. Intervjuerna delades upp mellan
16
författarna och transkriberades de intervjuer som vi ansvarade för. Intervjuerna skrevs ut och
lästes noggrant igenom flera gånger för att få en överblick och djupare förståelse för
materialet. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) bör intervjuerna skrivas ut och läsas igenom för
att öka förståelsen för den insamlade informationen.
Intervjumaterialet analyserades utifrån Lantz (2007) beskrivning av kvalitativ
databearbetning. Första steget i beskrivningen innebär en datareduktion av materialet där data
som inte är relevant för frågeställningen tas bort. Datareduktionen är viktigt för att uppnå
validitet och kan även göras genom att endast ta med relevant data (Lantz, 2007). Datan
reducerades genom att författarna gemensamt strök under med överstrykningspennor det som
ansågs vara relevant för studiens frågeställning samtidigt som det diskuterades vad som
ansågs väsentligt så att båda var överens. Därefter kodades materialet med beskrivande
koder. Koderna formulerades och författarna skrev sedan gemensamt ner de i pappersform
och slutligen skrevs koderna i Word dokument. För att inte meningen skulle gå förlorad i
samband med kodningen så granskades det kontinuerligt att innebörden kvarstod. Enligt
Lantz (2007) kan kodningen kan ses som en försättning på datareduktionen. Genom att bilda
kategorier som avspeglar innehållet blir beskrivningen av fenomenet tydligt och frågan om
vad det studerade fenomenet består utav kan besvaras. Varje kod fick en benämning som
härledde till källan, det vill säga intervjun. Exempelvis fick en kod heta 1:A:3
(intervjunummer: stycke: kodföljd) där 1 står för första intervjun och A står för första stycket i
intervjun och 3 står för den tredje koden i det stycket. Koderna skrevs sedan ut och varje kod
klipptes ut. Därefter sorterades de klippta koderna i olika i högar på bordet, där varje hög
bestod av en grupp med liknande mönster i koderna. Enligt Lantz (2007) ska koderna sorteras
i grupper efter liknande mönster med syftet att olika teman ska bildas.
Till en början bildades åtta olika arbetsteman. Men efter ytterligare bearbetning flöt vissa
grupper ihop och således reducerades antalet arbetsteman och slutligen kvarstod endast sex
teman. Varje tema presenterades med en beskrivning utifrån dess egenskaper. Temana
styrktes sedan med citat från ursprungstexten för att öka trovärdigheten. Därefter söktes
kärnan i varje tema och utformade såkallade konklusioner. Lantz (2007) menar att
konklusionen ger läsaren en inledande förståelse för temat. För varje tema utformades en
slutlig tematisering. Denna analysprocess innebär att man går från en helhet och bryter ner det
till delar för att sedan bygga upp en ny ihopsatt helhet (Lantz, 2007).
17
6. Forskningsetiska överväganden
Respondenterna kontaktades först för att kunna skicka ut mejl med ytterligare information
innan vi fick bekräftelse av varje deltagande. Detta steg av både muntlig och skriftlig
information är viktigt för intervjupersonen att tillhandahålla för att kunna ta ställning till ett
deltagande (Holme & Solvang, 1997)
Respondenterna informerades om att ett deltagande i studien var frivilligt samt att de erhöll
rätten att när som helst avbryta intervjun och att materialet skulle raderas när resultatet
färdigställts. Detta i enlighet med vad Holme & Solvang (1997) skriver är viktigt för att värna
om respondentens integritet. Efter varje avslutad bearbetning raderades personuppgifter för
att värna om respondenternas anonymitet. Holme & Solvang (1997) menar att allt som
framkommit i intervjun bör behandlas konfidentiellt och avkodas på ett sätt som gör att
intervjupersonernas identitet inte framkommer i utåtriktat material.
Då författarna var medvetna om att diskussioner om kulturella skillnader kan uppfattas som
ett känsligt ämne valde vi att innan varje intervju tydligt beskriva studiens syfte samt
tydliggöra vad författarna i studien menade med begreppen för att förhindra obekväma
situationer under intervjuerna. Ahmadi (2008) skriver att diskussion om kulturer kan mynna
ut i förutfattade meningar om varandras olikheter istället för att skapa en förståelse för
varandras olikheter.
7. Resultat
Utifrån analysen och bearbetningen av intervjumaterialet bildades sex olika teman som
svarade på studiens syfte. Varje tema inleds med en beskrivning av det som är utmärkande för
respektive tema och förstärks sedan med ett eller flera citat från intervjuerna. Följande sex
teman bildades:
1. Den kulturella bakgrunden påverkar hur klienter förhåller sig till sjukdom, smärta och
rehabilitering, 2. Självständigheten värderas olika beroende på klienters kulturella bakgrund,
3. Kulturer kan påverka klienters aktivitetsval i det dagliga livet, 4. Arbetsterapeuterna
anpassar mötet utifrån den kulturella kontexten, 4. 5. Arbetsterapeuter ansåg kulturkompetens
som viktig i möten men att deras kunskaper är bristfällig, 6. Tolk kan underlätta eller
försvåra kommunikationen i mötet.
18
Vid intervjuerna valde respondenterna att använda sig av ordet patient för det som i studien
benämns som klient.
7.1 Den kulturella bakgrunden påverkar hur klienter förhåller sig till
sjukdom, smärta och rehabilitering
Det framkom i studien att klienter från utomnordiska kulturer hade ett annat förhållningssätt
och syn på rehabilitering och sjukdom än den respondenterna var vana vid.
Respondenterna beskrev att de upplevde att klienternas förhållningssätt till aktivitet och
rehabilitering vid sjukdom skiljde sig åt beroende på klientens kulturella bakgrund.
Klienter med nordisk kultur beskrevs ha en hälsofrämjande syn på aktivitet vid sjukdom med
en uppfattning om att man bör vara aktiv och röra sig för att bli frisk. De beskrevs även ha
förståelse för att rehabilitering innebär att man aktivt måste jobba för att bli bättre. Hos denna
grupp av klienter upplevdes inte vila som ett alternativ för återhämtning. Detta uttrycktes av
en respondent:
“I vår kultur tänker vi fysisk aktivitet, aktivitet, delaktighet att
det är saker som gör oss bättre, och att vi gör anpassningar i
det”
Klienter med en utomnordisk kultur ansågs däremot ha en hälsofrämjande syn på vila vid
sjukdom med en uppfattning om att man ska göra så lite som möjligt, röra sig minimalt och
vila för att bli bättre. Hos denna grupp av klienter ville man hellre ha hjälp av utomstående
vårdpersonal och- eller anhöriga i sin rehabilitering och beskrevs ha en passiv roll i
rehabiliteringen. En arbetsterapeut beskrev detta på följande sätt:
“Medan det kan krocka ibland med andra kulturer, ja men jag
måste ju vila, jag kan inte göra någonting, jag måste vila, jag
har ont i ryggen och sen så då försöka förklara men du får mer
ont i ryggen av att ligga i sängen och att det kanske är för att du
legat så mycket i sängen, det är därför du har ont.”
Det upplevdes även skillnader i klienters uttryck av smärtupplevelser. Klienter med
utomnordisk kultur hade lättare för att uttrycka smärta medan klienter från nordisk kultur inte
talade om sin smärta i lika stor utsträckning vilket uttrycktes från en respondent:
“I en del andra kulturer ger man mer uttryck för smärta, de
berättar tidigare att de har ont. Medan man i den nordiska
kulturen får man dra ur de om den har ont eller inte”
19
7.2 Självständigheten värderas olika beroende på klienters kulturella
bakgrund
Studien påvisade att för klienter med utomnordisk kultur var anhörigas stöd viktigare än att
kunna vara självständig i sin rehabilitering. Samtliga arbetsterapeuter lyfte fram att de
upplevde tydliga skillnader i synen på självständighet hos klienter från utomnordiska kulturer
jämfört med klienter från nordisk kultur.
Det framkom i intervjuerna att klienter från utomnordiska kulturer ofta hade förväntningar på
att få hjälp och assistans av anhöriga vid sjukdom och anhöriga intog därmed en mer
omhändertagande roll. Klienter från utomnordiska kulturer beskrevs även ha förväntningar på
att anhöriga ska ta hand om en när man blir sjuk eller gammal. Detta krockade med
respondenternas grundtanke som värderade självständighet och autonomi väldigt högt. Ibland
kunde respondenterna acceptera att klienterna fick hjälp av anhöriga när det bedömdes vara
viktigt för klienten. Men i vissa fall försökte respondenterna tydliggöra och motivera att
klienten måste träna på egen hand för att rehabiliteringen ska ge resultat. Detta uttrycktes
tydligt när en av respondenterna sa:
”Och här i Sverige i alla fall är man väldigt såhär… att man ska
göra saker självständigt, för alla bedömningsinstrument går ju
ut på att man ska göra allt självständigt medan i vissa andra
kulturer så ska man ju inte vara så himla självständig utan att
man ska få assistans av andra (...) det är ingen annan som ska
träna patienten utan de måste själva träna så att de kan bli bra,
så att de kan använda handen i vardagslivet”
Klienter från nordiska kulturer beskrevs ha en stark vilja att vara självständiga, samtidigt som
det fanns en motvilja att be om hjälp även om behovet fanns. Att be om hjälp beskrevs ge en
känsla av att vara oduglig och svag. En oförmåga att klara sig själv kunde uppfattas som
kränkande för individen. Detta uttrycktes av en respondent på följande sätt:
“Men mina erfarenheter rent generellt är att vi från norden,
eller vi svenskar, vi kämpar väldigt länge med att klara oss
själva, vi vill inte be om hjälp. att be om hjälp det är oftast lite,
vad ska man säga, nedvärderande, man känner sig dålig, man
ska klara allting själv. medan många andra kulturer, där har
man en helt annan tanke, man har hela familjen som hjälps åt,
är någon sjuk, så hjälps alla åt, och man förväntar sig också
mycket mer hjälp än vad nordiska människor gör enligt min
erfarenhet”
Klienter från nordiska kulturer beskrevs även vilja vara självständiga i så stor utsträckning
som möjligt och så högt upp i åldern som möjligt. Hos äldre klienter från utomnordiska
20
kulturer upplevdes det att de förväntade sig att bli behjälpta i större utsträckning av anhöriga
vid ålderdom. Bland klienter från den nordiska kulturen upplevdes det inte att de anhöriga
spelade en lika stor och vitktig roll i rehabiliteringen. En respondent uttryckte detta:
”Ofta brukar de som har en nordisk kultur tänka sig att man ska
vara självständig och klara sig själv, även när man blir äldre
och i vissa andra kulturer har man tanken att när man blir äldre
så ska man bli omhändertagen och ens barn ska ställa upp och
hjälpa en och man ska inte behöva göra saker själv”
7.3 Kulturer kan påverka klienters aktivitetsval i det dagliga livet
Resultatet visade att en del respondenter upplevde skillnader i män och kvinnors aktivitetsval
beroende på klienternas kulturella bakgrund.En del respondenter upplevde skillnader i val av
aktiviteter hos klienter med utomnordiska kulturer. Skillnaderna beskrevs i vad som
upplevdes vara typiskt manliga och kvinnliga aktiviteter. En av respondenterna som varit
verksam inom äldreomsorgen kunde dock inte uppleva skillnader i aktivitetsval. Detta
uppgavs bero på att den äldre generationen sysslade med samma typ av aktivitet där kvinnor
ofta ansvarade för hushållsysslorna. Detta uttrycktes av en respondent:
”Alla mina gummor oavsett var de kommit ifrån tycker lika
mycket om att, alltså hushållsarbete… de har varit hemmafruar,
man har bakat och tagit hand om familjen och det har man levt
för… man har samma erfarenhet, att man har jobbat mycket i
hemmet”
Skillnaden mellan aktivitetsvalen mellan män och kvinnor beskrevs av en respondent på
följande sätt:
“ ... det handlar om att olika kulturer har, ja men återigen om
roller, att man förväntas göra olika saker, som kvinna sköter
man hem och hushåll och som man ska man till exempel vara
den som tjänar pengar…”
Några respondenter upplevde att klienter ägnade sig åt olika aktiviteter beroende på vilken
kulturell bakgrund de hade. Respondenterna upplevde att det generellt var vanligare bland
klienter från utomnordiska kulturer att ägna sig åt religiösa aktiviteter, medan majoriteten av
klienter från nordiska kulturer inte upplevdes ägna sig åt religiösa aktiviteter. Detta uttrycktes
av en respondent:
“Jag intervjuar just nu patienter med instrumentet Occupational
Gaps Questionnaire där det finns frågor om man ägnar sig åt
21
religiösa aktiviteter och frågar man svenskar så säger de nej det
gör jag inte”
Andra respondenter upplevde att kulturella skillnader fanns i huruvida man ägnar sig åt
fysiska aktiviteter eller inte. Respondenterna upplevde att klienter med nordisk kultur
generellt ägnade sig åt fysiska aktiviteter i större utsträckning jämfört med klienter med
utomnordisk kultur som inte ägnade sig åt fysisk aktivitet lika mycket. Exempel på vanliga
fysiska aktiviteter som respondenterna tog upp var löpning och träning. Detta uttrycktes när
en respondent sa:
“Men frågar man vad nordiskt födda som fått stroke vad de
ägnar sig åt är det vanligt att de ägnar sig åt en fysisk aktivitet
till exempel löpning”
7.4 Arbetsterapeuterna anpassar mötet utifrån den kulturella kontexten
Resultatet visade att respondenterna anpassade sitt arbetssätt och frångick därmed en del av de
egna principerna i mötet med klienter från utomnordiska kulturer för att kunna skapa en god
arbetsterapeutisk relation till klienterna. Flertalet respondenter kände större trygghet i att
bemöta klienter från samma kultur eftersom de kände igen sig i de gemensamma kulturella
värderingarna som klienterna hade. I möten med klienter med utomnordisk kultur intog
respondenterna däremot en mer avvaktande roll för att kunna bemöta klienterna på ett bra sätt,
och i dessa möten fick klienterna själva styra och forma mötet. Detta uttrycktes tydligt av en
respondent:
“Jag har lärt mig att vara mer reserverad. Att låta de ta
kontakt, eftersom man vet aldrig, man vet inte vilka som vill ta i
hand, eller vilka som inte vill ta i hand, man kan inte veta, utan
att bara ge ett leende och ta ögonkontakt och så får man liksom
ta och lära känna personen därifrån”
Flera respondenter uppgav att de anpassade sitt arbetssätt till det som upplevdes bekvämt i
klientens kulturella sammanhang och tog hänsyn till klienternas viljor och vanor. Det
framkom exempelvis att respondenterna inkluderade anhöriga att vara delaktiga eftersom det
kändes bäst i klientens kulturella sammanhang där anhöriga spelade en stor roll i sjukdom och
rehabilitering. En av respondenterna uttryckte detta på följande sätt:
”I början så hade jag tankesättet “Att man ska vara självständig
och klara sig själv” och då kände jag som arbetsterapeut mig
misslyckad att jag uppnår inte det här. Men sen börjar man ju
22
tänka efter och ser hur det fungerar och då tar man med det till
nästa möte och ser att det kanske inte måste vara så att man
måste vara självständig i allting utan man kanske har andra
önskemål och hur man är van”
Samtliga respondenter tog upp lyhördhet som en viktig egenskap i mötet med klienter från en
annan kultur eftersom det underlättade förståelsen av klientens egna värderingar och åsikter.
Detta uttrycktes av en respondent:
“Det är nog mycket att försöka vara lyhörd och vara respektfull
och ta reda på vem personen är. För det finns ju individuella
skillnader också om man bott på landet, på stan, varit
högutbildad eller lågutbildad osv…”
Vissa av respondenterna lyfte även fram att de försökte undvika generaliseringar och
fördomar om klienters olika kulturella värderingar. I huvudsak uppgav samtliga respondenter
att respekten för individen man mötte var av största vikt för ett lyckat möte. En respondent
uppgav att förståelsen för andra kulturer är viktigt oavsett om man själv tyckte likadant eller
inte. Detta uttrycktes när en respondent sade:
”Det är viktigt att ha förståelse för att vi lever olika liv, vi har
olika bakgrund och att våra kulturer är väldigt mycket präglade
av vår bakgrund och våra värderingar vilket vi måste ha respekt
och förståelse för. Det är inte säkert att jag tycker att det som är
uttryck för en viss kultur är bra, men jag måste ju ha förståelse
för det”
7.5 Arbetsterapeuter ansåg kulturkompetens som viktig i möten men att
deras kunskaper är bristfällig
Det framkom att öppenhet hos respondenterna samt erfarenheter av att tidigare arbetat med
klienter med utomnordiska kulturer ansågs vara till fördel i nya möten med klienter med
liknande utomnordiska kulturer. Respondenterna upplevde att det ges för få och bristfälliga
kurser i kulturkompetens i utbildningen till arbetsterapeut. Samtliga respondenter ansåg att de
i deras arbetsterapeututbildning fått väldigt lite utbildning om kulturkompetens och att de
endast haft någon enstaka kurs som belyst den kulturella aspekten av människan och
arbetsterapi. Respondenterna ansåg att den utbildning som belyser kulturkompetens i
arbetsterapeutprogrammet varit bristfälliga och därmed inte gett upphov till så mycket
kunskaper om kulturer så att de kunnat få användning för det i sitt kliniska arbete där de har
23
mycket kontakt med klienter från andra kulturer. En av respondenterna som gått sin
utbildning till arbetsterapeut för drygt 30 år sedan berättade att man inte alls tog upp ämnet
kulturkompetens eller något om kultur överhuvudtaget. Flera respondenter tog också upp att
ämnet kultur anses vara ett känsligt ämne samt att det inte är lätt att diskutera kulturella
skillnader då det anses vara ett tabubelagt ämne. Detta i sin tur beskrevs hämmande för att
utveckla den kulturella kompetensen i yrket. Samtliga respondenter ansåg däremot att
kulturkompetensen bör uppmärksammas mer i utbildningen till arbetsterapeut. Detta
uttrycktes av en respondent:
”Men det är absolut jätte viktigt att man tar upp mer om
kulturkompetens i skolan och låter studenter reflektera över hur
man ska förhålla sig till olika kulturer. Och ha det i bakhuvudet
att det kan se ut olika ut, att hälsa kan vara på olika sätt, kropp
och själ kan se ut på olika sätt utifrån olika kulturer”
Flera respondenter uppgav att kliniska erfarenheter av att arbeta med klienter med
utomnordiska kulturer ökade deras kulturkompetens. En respondent förklarade att
erfarenheter av att tidigare ha arbetat med klienter med liknande kulturella bakgrunder ledde
till en förförståelse för kulturella skillnader och kunde användas som en tillgång i nya möten
med klienter med utomnordisk kultur. En respondent berättade att man kan förstå klienter
effektivare genom att ha en viss förförståelse om kulturella skillnader. Några av
respondenterna belyste även att oavsett kulturell bakgrund är det viktigt att i mötet ta reda på
vem personen är. Detta uttrycktes på följande sätt:
“Det handlar om att man är medveten om kulturella skillnader,
då når man fram till patienten fortare så att jag inte håller på
och antar saker. Utan jag har en förförståelse om att det är
kulturella skillnader. Sen får man tänka lite extra utifrån vissa
kulturer”
Respondenterna konstaterade att kulturkompetens, lyhördhet och öppenhet inför kulturella
skillnader bidrar till god arbetsterapeutisk relation och underlättar arbetet. Flera respondenter
belyste även att kulturell kompetens öppnar upp för olika sätt att lösa svårigheter. En
respondent uttryckte detta på följande sätt:
“Kulturkompetens är en tillgång, man blir uppmärksam på att
man kan lösa problem och svårigheter på olika sätt. Man ser
även anhöriga som delaktiga, för vissa är det ju jätteviktigt att
vara delaktiga. Vissa anhöriga vill ju hjälpa till och vara ett
24
stöd för patienten, man försöker vara lyhörd och ta in vad deras
önskemål och behov är”
7.6 Tolk kan underlätta eller försvåra kommunikationen i mötet
Det framkom i studien att användningen av tolk i arbetet hade både för- och nackdelar då
tolken i vissa situationer underlättade och i andra situationer försvårade kommunikationen och
förståelsen sinsemellan arbetsterapeut och klienten. Majoriteten av respondenterna hade
erfarenheter av att jobba med tolk i sina möten med klienter från utomnordiska kulturer i de
fall där klienterna hade språkbristningar i det svenska språket. Eftersom klienter med
utomnordisk kultur vanligtvis hade ett annat modersmål än svenska uppstod språkbarriärer
rätt ofta och därför tillkallades tolk. Respondenterna beskrev att arbetet med tolkar
underlättade kommunikationen mellan arbetsterapeut och klient. Men det belystes även att det
kunde vara mer ansträngande att arbeta med tolkar eftersom det kunde uppstå svårigheter och
osäkerhet i mötet. Enligt respondenterna grundade sig osäkerheten i erfarenheter av att
tolkarna ibland tolkade fritt. Dessutom hade flera respondenter erfarit att det ofta blir fel i
tolknigen vilket kunde skapa stora missförstånd. Detta uttrycktes tydligt när en respondent
berättade:
“Och det blir jätte svårt för någon som kommer som tolk att
behöva översätta ord… ja det är liksom ord som man måste
vara insatt om det man pratar om så att man kan vara så neutral
som möjligt för annars kan det lätt bli: “ ja men du vet och så
ska man förklara och då kan det bli jätte jätte fel”
Ett flertal respondenter upplevde att användningen av kroppsspråk och gester underlättade
kommunikationen när svårigheter uppstod och att det kunde vara ett bra sätt att lösa
missförstånd på om tolken inte lyckades översätta korrekt. Detta uttrycktes av en respondent
på följande sätt:
”Så egentligen är det ju lättare att kommunicera genom att visa
att de ska tvätta sig liksom med gester, så kan man ju
kommunicera på det sättet istället och det brukar gå bra”
Förutom språkliga missförstånd med tolk upplevde en respondent att det kunde vara känsligt
att använda tolk i mötet när klienter och tolken hade samma kulturella bakgrund. Detta kunde
skapa kulturella förväntningar att leva upp till för klienten/anhöriga i situationen. I exemplet
som respondenten berättade om skulle en klient vårdas på ålderdomshem. Men i klientens
kultur ansågs det vara fult att sätta sina äldre på ålderdomshem, eftersom de anhöriga
förväntas hjälpa och vårda sina äldre i hemmet. Detta uttrycktes:
25
“Det visade sig att för de anhöriga där patienten bodde, inte
ville berätta inför tolken att de inte ville ha tolken här, för då
blir det ju känsligt att säga till någon från deras egen kultur vi
ville inte vårda vår anhörig hemma”
8. Diskussion
8.1 Resultatdiskussion
Ett intressant fynd som framkom i studien var att klienter med nordisk kultur generellt
värderade sin självständighet och autonomi mycket högre än vad klienter med utomnordisk
kultur gjorde. För klienter med utomnordisk kultur ansågs självständigheten inte lika viktigt
utan det var vanligare att klienterna förväntade sig hjälp av anhöriga vid sjukdom. I likhet
belyser Pooremamali (2012) att kollektivistiska kulturer kännetecknas av att den
kollektivistiska sammanhållningen har företräde framför den egna självständigheten. Detta
styrks även av Heigl et al. (2011) som menar att det är viktigt att man inom kollektivistiska
kulturer är lojal mot familjemedlemmar. Att klienterna från utomnordiska kulturer inte
värderade sin självständighet lika högt som klienterna från den nordiska kulturen och
förväntade sig hjälp från anhöriga kan därför förklaras av att deras kultur är influerat av ett
kollektivistiskt synsätt. Detta resultat innebär en ökad förståelse för att självständighet inte
alltid värderas lika högt i alla kulturer vilket kan vara av vikt att förhålla sig till i möten med
klienter från utomnordiska kulturella bakgrunder.
Resultatet visade även att majoriteten av respondenterna upplevde att utbildningen inte
förberett de för att jobba och bemöta klienter från andra kulturella bakgrunder. De flesta
beskrev att det är något de själva fått lära sig genom erfarenheter av kulturella möten. Detta
överensstämmer med det Balcazar et al. (2009) skriver om att kulturkompetensen kan
utvecklas genom att man ständigt träffar människor från andra kulturer. Respondenterna
ansåg dock att det var viktigt att väga in kulturella aspekter i mötet i syftet att förstå klientens
värderingar. Detta belyses även av Ahmadi (2008) som menar att många hälso- och
sjukvårdsprogram är medvetna om att det finns behov av att vara uppmärksam inför den
kulturella aspekten av vård, men att det finns problem med att lära ut den tvärkulturella
kunskap och skicklighet som vårdpersonal behöver i sitt praktiska arbete. En orsak till den
bristfälliga kulturkompetensen i utbildningen kan vara att kulturella skillnader är ett känsligt
och tabubelagt ämne som inte gärna diskuteras vilket lyftes upp av en respondent. Om detta
26
skriver Ahmadi (2008) att diskussioner om kultur och hälsa tenderar att bli stereotypiska,
förenklade och grupperade. Det innebär att det finns ett behov av att uppmärksamma
kulturella aspekter i både utbildning och klinisk verksamhet. Men detta har mer eller mindre
exkluderats på grund av att kultur är tabubelagt och känsligt. Trots att man ofta möter klienter
från andra kulturella bakgrunder så är inte ämnet tillräckligt uppmärksammat. Resultatet tror
vi kan påverka det kliniska arbetet eftersom man inte är tillräckligt utrustad för att bemöta
kulturella skillnader i värderingar som kan uppstå i mötet.
Det framkom även i resultatet att respondenterna ansåg att det var viktigt att ha lyhördhet och
öppenhet i mötet med klienter från en annan kultur eftersom det underlättar att förstå klientens
egna värderingar och åsikter. Dessa egenskaper visade sig också vara viktigt för att skapa en
god kontakt och förståelse för klienterna. Andra viktiga egenskaper var att kunna anpassa sitt
arbetssätt till det som är bekvämt utifrån klientens kulturella bakgrund. I likhet med vårt
resultat menar Watson (2006) att när man sätter sig in i klientens kulturella värderingar
hjälper det en att förstå klientens beteende och ger således förståelse för vad som motiverar
klienten. Resultatet betyder att arbetsterapeuter bör reflektera över huruvida de är lyhörda i
sitt arbete och om hänsyn tas till klientens viljor och vanor utifrån den kulturella kontexten.
Att arbeta klientcentrerat understryks inte bara av modeller inom arbetsterapi utan lyfts även
upp i den etiska koden för arbetsterapeuter (Fischer & Nyman, 2007; Kielhofner, 2012; FSA,
2009). Båda teorimodellerna (Fisher &Nyman, 2007; Kielhofner, 2012) understyrker vikten
av man som arbetsterapeut väger in det som anses meningsfullt för klienten för att kunna
stödja klienten i hans/hennes intressen, prioriteringar och val (Fischer & Nyman, 2007,
Kielhofner, 2012). För att kunna bemöta klientens meningsfulla aktiviteter är det viktigt att
känna individens övertygelser, perspektiv, livsstil och sammanhang menar Kielhofner (2012).
Ett annat intressant fynd var att språkbarriärer ofta förekom som en svårighet i mötet med
klienter med utomnordiska kulturer eftersom respondenten och klienten inte hade ett
gemensamt språk att kommunicera på. Vid dessa tillfällen tillkallades tolk, dock upplevde
respondenterna att tolken inte alltid underlättade kommunikationen. I relation till detta kan det
i enlighet med vad Hanssen (2007) skriver att användningen av tolk kan vara problematiskt
om tolken inte förstår budskapet i det som sägs och därför är det viktigt att anlita
professionella tolkar som kan översätta utan att innebörden går förlorad.
27
Resultatet visade även att språkbarriärerna mellan respondenten och klienten försvårade
förståelsen i mötet mellan parterna. Likheter kan dras till det Heikkilä (2010) skriver, att olika
språk är ett hinder för att skapa en god relation med den man möter. Vidare betonar
författaren även att kommunikation är avgörande för hur bra mötet blir precis som det
framkom i vårt resultat. Resultatet innebär att klinisk verksamma arbetsterapeuter bör
reflektera över kommunikationen i mötet då det inte är en säkert att användning av tolk
underlättar alla gånger.
Ytterligare ett intressant fynd var att det förekom olika erfarenheter av kulturens inverkan på
aktivitetsval beroende på vilken klientgrupp respondenterna arbetade med. Bonder et
al. (2004) beskriver att i vissa kulturer finns förutbestämda könsroller som gör att män och
kvinnor är begränsade i valet av arbetsroller. I Bonders et al. (2004) studie skildrar författarna
observationer av samhällen i Guatemala där det visade sig vara vanligt att kvinnor skötte
hemmet, ägnade sig åt vävning och tog hand om barnen medan männen arbetade i fälten eller
i staden. Detta överensstämmer med resultaten i vår studie där klienters kulturella bakgrund
enligt en del respondenter hade en påverkan på könsroller, det vill säga kvinnors och mäns
aktivitetsval. Precis som i ovannämnda studie framkom det att kvinnor ägnar sig åt
hushållssysslor och män arbetar utanför hemmet i större utsträckning.
Som arbetsterapeut är det därför bra att vara medveten om att könsroller samt klienters
kulturella bakgrund kan ha ett inflytande på klienters aktivitetsmönster. Därför är det
betydelsefullt att ta reda på vilka aktiviteter som kan vara meningsfulla utifrån klientens
kulturella sammanhang. Dock fanns det respondenter som inte kunde utläsa skillnader i
aktivitetsval beroende på kulturell bakgrund. Därför bör man som arbetsterapeut också
undvika generaliseringar av klientgrupper eftersom varje klient bör ses som individuell. Både
Hanssen (2007) och Ahmadi (2008) menar att skillnader kan finnas bland individer i grupper
som delar samma kulturella bakgrund. Ahmadi (2008) förklarar vidare att det i första hand är
viktigast att fokusera på individuella aspekter oavsett dennes gemenskap i kulturella gruppen.
8.2 Metoddiskussion
Många diskussioner fördes om vilken kulturell företeelse vi med hjälp av studien ville
undersöka. Först diskuterades subkulturer inom Sverige som till exempel klasstillhörighet,
utbildningsnivå, kön och ålder (Persson, 2010). Men senare valdes detta bort då vi ville
studera ett bredare område utanför landsgränserna. Slutligen landade vi i att fokusera på
28
utomnordiska kulturer då det kan tyckas att länder inom norden har tämligen liknande normer
och värderingar. Orsaken till att vi valde att fokusera på utomnordiska kulturer kan även
härledas till att vårt samhälle blir alltmer mångkulturellt i och med att fler flyktingar invandrar
till Sverige (Migrationsinfo, 2015).
Innan vi formulerade vår frågeställning gjorde vi litteratursökningar inom vårt
undersökningsområde där vi gick igenom tidigare forskning. Utifrån teorin inom ämnet
uppkom våra forskningsfrågor. Enligt Kvale & Brinkmann (2009) är valideringen beroende
av hur forskningsfrågorna hänger ihop med teorin inom undersökningsområdet.
Till kvalitativa syften bestäms inte antalet respondenter till studien i förväg (Malterud, 2009)
utan innehållet av det som framkommer i intervjumaterialet avgör om tillräcklig data finns för
att kunna genomföra en analys. Det bedömdes att intervjumaterialet från sex respondenter var
tillräckligt för att kunna påbörja en analys som besvarade syftet på ett adekvat sätt. Malterud
(2009) menar på att insamling av material ska stanna där ytterligare data inte innebär att ny
kunskap utvecklas. Vidare reflekterades det även över respondenternas variation av
arbetsplatser, vilket bedömdes vara till en fördel för studien då den bidrog till en varierande
bild av det som önskades undersökas.
Det ansågs att en halvstrukturerad intervjuform passade studiens syfte då vi ville ta reda på
arbetsterapeuters erfarenheter av det valde ämnet. En halvstrukturerad intervjuform är en
kombination av öppna och slutna frågor, vilket innebär att frågeställningen belyses med i
förväg bestämda frågeområden och följdfrågor (Lantz, 2007). De öppna frågorna bidrog till
att respondenterna fritt fick dela med sig av sina erfarenheter om det som efterfrågades vilket
genererade långa och informationsrika svar. Följdfrågorna användes för att komplettera eller
fördjupa sig ytterligare i respondenternas svar vilket medförde att vi kände att vi hade kontroll
över intervjuerna.
Pilotundersökningen som genomfördes innan studiens start med en kliniskt verksam
arbetsterapeut på författarnas universitet ansågs besvara studiens syfte på ett bra sätt och
valdes därför att inkluderas i analysen. Detta kan göras om man anser att pilotintervjun
besvarar syftet på ett relevant sätt (Trost, 2010). Återkopplingen som mottogs i samband med
pilotundersökningen användes till att förbättra resterande intervjuer. Pilotundersökningen
verkade även positivt för författarnas självförtroende och bidrog till ett säkrare förfarande.
29
Patel & Davidson (2011) menar att genom en pilotundersökning kan frågornas uppläggning
samt teknik på datainsamling prövas inför de faktiska intervjuerna.
Båda författarna deltog i intervjuerna vilket anses vara en styrka i själva genomförandet, då
den ena kunde hålla i intervjun och den andra kunde lyssna och ställa eventuella följdfrågor
som intervjuaren missade. Dock kan det enligt Lantz (2013) innebära en obalans i samspelet
om intervjuarna är två och den intervjuade är en. Intervjupersonen kan i ett sådant tillfälle
känna sig underlägsen vilket kan medföra att det blir svårt för personen att våga vara öppen.
För att lösa detta bestämdes det att endast en av oss intervjuade och den andra fanns som stöd
vid sidan om och hade därmed en mer observerade roll.
Under intervjun försökte vi i enlighet med vad Lantz (2007) skriver tillåta tystnad så att
intervjupersonen fick möjlighet att tänka igenom sina svar. Men det kan ha uppstått brister vid
tillfällen då det genom olika typer av bekräftelse styrt respondentens svar i olika riktningar.
Enligt Kvale & Brinkmann (2009) kan man omedvetet genom sitt kroppspråk, verbala
reaktioner och följdfrågor påverka intervjupersonens svar i positiv respektive negativ riktning.
Enligt Malterud (2009) bör man reflektera över validiteten i förhållande till det som
framkommit i studien och vilken överförbarhet fynden har utöver de sammanhang där studien
är genomförd. Reflektioner kring studeins räckvidd och överförbarhet är av betydelse att
diskutera i detta sammanhang. Då respondenterna i studien endast var kvinnor har vi enbart
fått information om kvinnliga arbetsterapeuters erfarenheter. Därför anses det att studien gått
miste om könsspridningen i erfarenheterna vilket medfört att resultatet inte går att överföra till
manliga arbetsterapeuter. Att studiens deltagare enbart var kvinnliga arbetsterapeuter speglar
faktumet att arbetsterapiyrket är ett starkt kvinnodominerat yrke vilket också kan ha lett till att
inga manliga arbetsterapeuter inkluderats.
Enligt Malterud (2009) beror den interna validiteten på huruvida man använt sig av relevanta
begrepp och kartläggnings metoder för att kunna besvara studiens syfte på ett lämpligt sätt. I
intervjuguiden utformades därför tre inledande frågor och fem huvudfrågor med följdfrågor.
Genom dessa frågor kunde respondenterna berätta om sina upplevda erfarenheter av det som
skulle undersökas och därmed kunde syftet besvaras.
30
Under resultats analysen uppmärksammades det att respondenterna ofta uttryckte sig med
orden “vi” och “de”, vilket fick oss att reflektera över orsakerna och konsekvenserna av detta.
Exempel på det var att respondenterna kunde inleda meningen med att säga “Vi svenskar”,
eller “I vår kultur”. När respondenterna pratade om klienter från en utomnordiska kulturer
benämndes klienterna ofta som “De” eller “I deras kultur”. Reflektioner kring detta är att när
respondenterna uttryckte sig med ord som “vi och de” så kan det skapa en känsla av olika
grupperingar där “Vi” anses vara den normala gruppen som är i fokus och “de” som en
avlägsen grupp som inte riktigt platsar i systemet. Vi tror därför att en “vi och de” mentalitet
bidrar till att ett avstånd skapas mellan arbetsterapeut och klient. I relation till detta skriver
Ahmadi (2008) att klienter rent generellt anses vara den svagare parten i möten inom vårdoch omsorgssystemet och att klienter med annan kulturell bakgrund än den allmänt
dominerande anses ännu svagare eftersom de saknar kulturkompetens och är ovetande om
sina rättigheter. Detta anses vara en aspekt som kan påverka möten med klienter med
utomnordiska kulturer negativt. Därför anses det viktigt att vara medveten över sitt
maktövertag i möten inom vård- och omsorgssystemet och undvika ett “vi och de”
resonemang. Att respondenterna uttryckte sig på det här sättet kan ha understötts av att vi
frågade efter skillnader och bad de jämföra mot möten med klienter med nordiska kulturer.
Sättet att uttrycka sig på kanske hade sett annorlunda ut ifall vi inte frågade efter skillnader.
Dock tror vi att det är vanligt att vårdutövare anser sin egen kultur vara överlägsen andra och
den standard som andra kulturer ska tolkas och bedömas utifrån vilket även stärks av
litteraturen (Hammell et al., 2013; Ahmadi, 2008).
8.3 Förslag på studier
Studiens resultat bekräftar tidigare studier inom ämnet men påvisar samtidigt behovet av att
undersöka fenomenet vidare då resultaten visade på att majoriteten av respondenterna
upplevde att kulturkompetens utbildningen är otillräcklig. En studie med ett omvänt
perspektiv där klienter från utomnordiska kulturer intervjuas om hur de upplever vården
skulle berika kunskapsområdet än mer. Då endast kvinnor deltog i denna studie skulle en
studie där män inkluderas även vara av intresse för att få en bredare och mer djupgående bild
av fenomenet.
31
9. Slutsatser
Respondenterna i denna studie upplevde olika sorters utmaningar i möten med klienter med
utomnordiska kulturer jämfört med klienter med nordiska kulturer. Slutsatserna som kan dras
från denna studie är att kultur påverkar det arbetsterapeutiska mötet på många olika sätt.
Kulturkompetens betraktades vara viktig för att kunna förstå klienter från utomnordiska
kulturella bakgrunder, trots det ansågs kunskaperna vara bristfälliga. Respondenternas
värderingar och inställning till rehabilitering, sjukdom och självständighet skiljde sig oftast i
relation till klienternas vilket kunde skapa missförstånd de emellan.
10. Tack
Först vill vi rikta vårt tack till de arbetsterapeuter som ställt upp i studien. Sedan vill vi tacka
vår handledare Gerd Andersson Svidén och handledningsgruppen som stöttat oss under
arbetets gång.Sist vill vi rikta ett stort tack till familj och vänner som hjälpt oss på vägen, ni
vet vilka ni är.
32
Referenser
Ahmadi, F. (2008). Kultur och hälsa. Lund: Studentlitteratur AB.
Awaad, T. (2003). Culture, Cultural Competency and Occupational Therapy: a Review of the
Literature. British Journal Of Occupational Therapy (College Of Occupational Therapists
Limited), 66(8), 356-362 7p
Bonder, B., Martin, L., & Miracle, A. (2004). Culture emergent in occupation. American
Journal Of Occupational Therapy, 58(2), 159-168 10p. Canadian Journal Of Occupational
Therapy, 80, no. 4: 224-234.
Fisher, G.A.& Nyman, A. (2007) OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som
främjar bästa praxis i arbetsterapi (FoU-rapport 1/2007). Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, FSA, (2012) Etisk kod för arbetsterapeuter.
Förvaltningslag (SFS 1986:223) Hämtad från riksdagens webbplats:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/_sfs-1986223/ Hämtat: 2015-11-21
Heigl, F., Kinéébanian, A., & Josephsson, S. (2011). I think of my family, therefore I am:
Perceptions of daily occupations of some Albanians in Switzerland. Scandinavian Journal Of
Occupational Therapy, 18(1), 36-48 13p.
Heikkilä, K. (2010). Kulturella aspekter och etnicitet. I A. Ekwall (Red.), Äldres hälsa och
ohälsa – en introduktion till geriatrisk omvårdnad (s. 41-52). Lund: Studentlitteratur
Hammell, Karen R. Whalley. (2013). "Occupation, well-being, and culture: Theory and
cultural humility / Occupation, bien-être et culture : la théorie et l’humilité culturelle."
Hanssen, I. (2007). Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Holme, I.M., &Solvang, B.K. (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa
metoder.Andraupplagan. Studentlitteratur, Lund.
Iwama, M. (2003). The issue is. Toward culturally relevant epistemologies in occupational
therapy. American Journal Of Occupational Therapy, 57(5), 582-588 7p.
Iwama, M., Thomson, N., & Macdonald, R. (2009). The Kawa Model: the power of culturally
responsive occupational therapy.Disability & Rehabilitation, 31(14), 1125-1135 11p.
Kielhofner, G. (2012). Modelof human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. (2:a uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
33
Lindsay, S., Tétrault, S., Desmaris, C., King, G. A., & Piérart, G. (2014). The cultural
brokerage work of occupational therapists in providing culturally sensitive care: Le travail de
médiation culturelle effectué par des ergothérapeutes offrant des soins adaptés à la culture.
Canadian Journal Of Occupational Therapy, 81(2), 114-123 10p
Malterud, K. (2009) Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. (2 uppl.). Lund;
Studentlitteratur AB.
Migrationsinfo. (2015). Forskning och statistik om integration och migration i Sverige.
Hämtad 2015-11-22 från http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/
Muñoz,JP. (2007). Culturally responsive caring in occupational therapy. Occupational
Therapy International, 14, (3), In Press.
Nationalencyklopedin. (2015). Kommunikation. Hämtad 2015-11-12 från
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kommunikation
Nordin, M., & Schölin, T. (2011). Religion, vård och omsorg: mångkulturell vård i praktiken.
(1. uppl.) Malmö: Gleerup
Nationella indikatorer för God vård. Stockholm: Socialstyrelsen; 2009.
Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa
perspektiv (3 uppl.). Stockholm; Liber.
Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. Fjärde upplagan. Studentlitteratur: Lund.
Persson, R. S. (2010). Kulturförståelse i ett globaliserat samhälle. Morrisville, N.C.: Lulu
Press.
Phillips, T. (2014) Etnicitet och kulturmöten. Gleerups förlag.
Pooremamali, P. (2012) Culture, occupation and occupational theraphy in a mental health care
context: The challenge of meeting needs of Middel Eastern immigrants. Malmö University.
Health and Society Doctoral Dissertation, Holmbergs.
Pooremamali, P., Persson, D., & Eklund, M. (2011). Occupational therapists' experience of
working with immigrant clients in mental health care. Scandinavian Journal
OfOccupationalTherapy, 18(2), 109-121.
Suarez-Balcazar, Y., Rodawoski, J., Balcazar, F., Taylor-Ritzler, T., Portillo, N., Barwacz, D.,
& Willis, C. (2009). Perceived Levels of Cultural Competence Among Occupational
Therapists. American Journal Of Occupational Therapy,63(4), 498-505 8p.
Smith, Y. J., Cornella, E., & Williams, N. (2014). Working with populations from a refugee
background: An opportunity to enhance the occupational therapy educational experience.
Australian Occupational Therapy Journal, 61(1), 20-27 8p.
34
Trost, J. (2010). Kvalitativaintervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Watson, R. (2006). Being before doing: the cultural identity (essence) of occupational
therapy. Australian Occupational Therapy Journal, 53(3), 151-158 8p.
Wray, E. L., & Mortenson, P. A. (2011). Cultural competence in occupational therapists
working in early intervention therapy programs. Canadian Journal Of Occupational Therapy,
78(3), 180-186 7p.
35
Bilagor
Bilaga 1
Missivbrev
Förfrågan om deltagande i en studie om arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta
med klienter från andra kulturella bakgrunder.
Hej!
Vi är två studenter från arbetsterapeutprogrammet på Karolinska Institutet som läser vår sista
termin och skriver därmed vår kandidatuppsats. Vi kommer att göra en kvalitativ studie där vi
genom intervju vill skildra arbetsterapeuters upplevelser av mötet med klienter från
utomnordiska kulturer och om de skiljer sig mot möten med klienter med nordiska kulturer.
Vår intervju baseras på öppna frågor där inga rätt eller fel svar finns, vi är snarare ute efter din
unika erfarenhet. Vi kommer att be dig berätta om exempel från möten med klienter från
andra kulturella bakgrunder. Det kan således vara bra att förbereda sig lite genom att tänka på
vad som varit positivt respektive negativt med mötet samt vilka utmaningar som varit.
Planen är att utföra intervjuerna de kommande veckorna. Du som deltagare får föreslå tid och
plats. Intervjuerna kommer att spelas in i syfte att bearbeta materialet och det är endast vi och
vår handledare som har tillgång till det. Då uppsatsen är färdigställd kommer
ljudinspelningarna raderas. Din anonymitet garanteras och deltagandet i studien är frivilligt
vilket innebär att du när som helst kan avsluta din medverkan. Intervjun tar ca 30-60 minuter
att svara på. Om ni har några frågor eller funderingar är ni välkomna att maila eller ringa oss
för mer information:
Julia Demir
Telefon: 07xx- xx xx xx
Fatima Hatemipur
Telefon: 07xx- xx xx xx
Kursansvarig lärare: Docent Hans Jonsson
Telefon: 08-xxx xxx xx
E-post: [email protected]
Ansvarig chef får gärna ta kontakt med oss för ytterligare information om så behövs!
Om du är intresserad av att delta i studien vill vi gärna ha ditt svar senast den__.
Tack på förhand för din medverkan!
Med vänliga hälsningar
Julia Demir och Fatima Hatemipur
Text till Facebook för rekrytering av deltagare:
Hej!
Har du åsikter om kulturella möten i vården? Eller har du ett intresse för kultur? Vill du vara
med och dela med dig av just DINA erfarenheter? Om ja, titta då hit!
36
Vi är två arbetsterapeutstudenter som går sista terminen på Karolinska Institutet. Vi gör vårt
examensarbete där vi vill skildra arbetsterapeuters upplevelser av möten med klienter med
utomnordiska kulturer och om det skiljer sig mot möten med nordiska kulturer. Vår studie är
av kvalitativt slag och därför söker vi frivilliga yrkesverksamma arbetsterapeuter som kan
tänka sig ställa upp på en intervju. Vi blir oerhört tacksamma för ett deltagande. Är det något
som lockar dig? Hör då gärna av dig till Julia Demir eller Fatima Hatemipur via PM för vidare
information.
Väl mött!
Bilaga 2
Intervjuguide
Inledande frågor:
1. Hur länge har du arbetat som arbetsterapeut?
2. Inom vilken verksamhet arbetar du?
3. Hur vanligt är det att du varit kontakt med klienter från en annan kulturell bakgrund?
Huvudfrågor:
1. Hur skiljer sig dina upplevelser av möten med klienter från utomnordiska kulturer jämfört med
möten med möten med klienter med nordisk kultur?
2. Kan du berätta om det någon gång uppstått missförstånd eller problem i mötet (kulturkrock)
med en klient med en annan kulturell bakgrund än dig själv?
Följdfrågor:
 Vad var det för missförstånd?
 Hur gick du tillväga för att lösa missförståndet?
3. Kan du berätta om ett exempel där du haft användning av din kulturkompetens i
arbetsterapiprocessen?
Följdfrågor:
 Hur använde du din kulturkompetens som en tillgång?
4. Har du upplevt att synen på aktivitet skiljer sig beroende på vilken kulturell bakgrund klienten
har? på vilket sätt? (kultur/aktivitet/synsätt).
5. Hur tror du att man skapar goda förutsättningar för ett lyckat möte med en klient från en annan
kulturell bakgrund?