Kirurgpersonals erfarenheter av existentiellt stöd till patienter
med cancer före och efter en utbildning
Camilla Udo
Doktorand
Hälsovetenskap
Mittuniversitetet
Nationella Forskarskolan i
Vård och Omsorg
1
Inledning
Vårdpersonal på sjukhus möter dagligen patienter med olika behov. Förutom de
självklara medicinska behoven möter vårdpersonalen även patienter med existentiella
behov. Existentiella behov kan uppstå vid svår sjukdom vars lidande leder till
existentiella tankar och frågor både hos patienten själv och hos hans/hennes
närstående. Personal som vårdar patienter med cancer får ofta ta emot deras
existentiella frågor och tankar, samt hantera olika reaktioner hos patienter som vet att
livet inom en kortare tid kan ta slut. Detta blir en utmaning för vårdpersonal som oftast
inte har utbildning i palliativ vård och dess ideologi eller strategier för att bemöta
patienters existentiella behov. Svårt sjuka patienter avstår från att ta upp sina
existentiella tankar med vårdpersonal då patienterna inte känner att personalen
uppmärksammar detta (Westman, Bergenmar och Andersson m.fl., 2006). Existentiella
tankar och frågor berör bland annat ämnen som mening/meningslöshet, frihet, isolering,
relationer och döden (Yalom, 1998; Strang, 2007). Van Deurzen och Kenward betonar
vikten av att åtskilja ”existentiell” från ”existentialism”, där det senare åsyftar en speciell
filosofisk rörelse (2005). Istället handlar det om frågor gällande den mänskliga
existensen, där den fysiska världen är en mycket väsentlig del eftersom det är i den vi
människor oundvikligen existerar (van Deurzen och Kenward, 2005).
Projektet förväntas ge ny kunskap om hur vårdpersonal kan närma sig och bemöta
existentiella frågor hos personer med cancersjukdom.
Bakgrund
År 2008 fick 51 528 personer en cancerdiagnos i Sverige och tumörer utgör den näst
vanligaste dödsorsaken. Man räknar med att var tredje svensk kommer att drabbas av
cancersjukdom någon gång under sin livstid (Socialstyrelsen, 2010).
En systematisk litteraturgenomgång inom det existentiella området har gjorts av Henoch
och Danielson (2009) rörande patienter inom palliativ cancerforskning. Studier visade
hur patienters fysiska och psykologiska tillstånd interagerar och att båda influerar hur
patientens existentiella frågor ser ut. Patienter som vårdas och/eller behandlas för sin
cancersjukdom har existentiella frågor och har önskemål att samtala om dessa (Henoch,
2007; Melin-Johansson, 2007; Browall, 2008; Strang, Strang och Ternestedt, 2001;
Landmark, Strandmark och Wahl, 2001). ”Varför” är den fråga som ofta genomsyrar den
känslomässiga processen som den existentiella ångesten skapar hos människor med en
svår sjukdom (Lavoie, Blondeau, De Koninck, 2008). Patienterna är nöjda med
medicinsk och fysisk behandling, men inte med det existentiella stödet (de Vogel –
Voogt, van der Heide, van Leeuwen, Visser, van der Rijt, van der Maas, 2007). Studier
har visat att patienter har ett behov av att samtala om de existentiella hot de upplever i
samband med sjukdomen (Henoch och Danielson, 2009).
2
Den existentiella aspekten i vårdandet
Vårdpersonal har generellt sett ingen specifik utbildning inom samtalsmetodik eller det
existentiella ämnet, men ställs inför dessa frågor i vården av svårt sjuka patienter.
Personalen ser existentiella kriser hos patienterna och deras närstående, men hur
bemöter personalen detta? Det är naturligt att frågor av existentiell karaktär hos svårt
sjuka cancerpatienter innebär att vårdpersonalen får härbärgera mycket av patienternas
existentiella ångest, vilket kan leda till att egna existentiella tankar och frågor väcks hos
vårdpersonalen. Patienter med cancer vårdas inom olika specialiteter där kirurgkliniken
är en av dessa enheter. Inom palliativa team är döden och bemötande av de döende en
naturlig del. Vid kirurgkliniker saknar vårdpersonal många gånger utbildning i bemötande
av döende patienter utifrån ett existentiellt perspektiv. Därför är det viktigt att belysa och
öka kunskapsutvecklingen inom det existentiella bemötandet vid kirurgkliniker.
Houtepen och Hendrikx (2003) påvisar vårdpersonalens tvetydighet och obehag inför
närmandet av patienters existentiella frågor vilket lett till oro över situationer i arbetet
även efter arbetets slut. Det finns studier som påvisar att vårdpersonal har en önskan
om att kunna tala om existentiella ämnen med patienter, men där de uttrycker att de
saknar kunskap om hur de ska ta upp dessa känsliga ämnen och vilka ord de ska
använda (Molzahn och Shields, 2008; Hirai, Morita och Kashiwagi, 2003; Bolmsjö, 2002;
Strang m.fl., 2001). Studier visar även att vårdpersonal många gånger upplever att de är
oförberedda att bemöta patienter vid livets slut (Frommelt, 1991). Vanligtvis är
vårdpersonalen utbildad för att bemöta fysisk smärta, medan utbildning saknas gällande
psykologiska aspekter (Arranz, Ulla, Ramos, del Rincón och López-Fando, 2005).
Ibland behöver patienter professionellt samtalsstöd i form av t.ex. kurator, präst eller
terapeut. Många gånger räcker det dock med att någon vårdpersonal vågar och orkar
stanna upp och bekräfta att hon/han hört eller sett patientens svåra existentiella situation
(Chochinov, 2006, Houtepen och Hendrikx, 2003). Det krävs kunskap hos
vårdpersonalen för att kunna skapa ett bra klimat för existentiella frågor, göra en
bedömning av patienters existentiella behov och vid behov erbjuda utökat stöd.
Utbildning om vad existentiella frågor innebär kan ge vårdpersonal modet att
uppmärksamma och kunskapen att bedöma patientens existentiella behov. Det kan
även ge förståelse för egna reaktioner och känslor i samband med patientmöten och
deras öden (Fillion, Dupuis, Tremblay, De Grâce och Breitbart, 2006). Det behövs
således utbildning som skulle kunna underlätta för personalen att samtala om dessa
frågor med patienterna, vilket torde ha inverkan på patienternas upplevelse av symtom
och livskvalitet vid cancersjukdom. Det torde även ha effekt på vårdpersonalens
upplevelse av sammanhang och coping i sin yrkesroll (Kissane, 2000). Ekedahl och
Wengström (2007) lyfter fram vikten av existentiella komponenter i utbildning av
vårdpersonal som vårdar cancerpatienter. Författarna visar att utbildning bidrar till att
minska vårdpersonalens upplevelse av arbetsrelaterad stress liksom bidrar till
förbättrade copingstrategier.
Få interventioner gällande existentiell utbildning för vårdpersonal finns, men gjorda
interventionsstudier påvisar positiva effekter gällande vårdpersonalens attityder att vårda
patienter vid livets slut (Morita, Murata, Kishi, Miyashita, Ymaguchi och Uchitomi, 2007).
3
Återkommande inslag i interventionerna är utbildning i kommunikation och
samtalsmetodik.
Vårdpersonal och deras förhållningssätt i bemötandet med patienter med cancer
Interaktionen mellan personal och patient är en av de viktigaste delarna i
vårdpersonalens arbete. I vårdarbetet är interaktionen dessutom mångfacetterad då
personalen får möta patienter och närstående i olika situationer och skeden av sjukdom
(Arranz m.fl., 2005). Fallowfield m.fl. (2001) har funnit att svårigheter i kommunikationen
mellan patient och vårdpersonal inte bara har negativa effekter på omhändertagandet av
patienter utan skapar även stress för vårdpersonalen. Kruijver m.fl. (2001) menar att
vårdpersonal ger mycket medicinsk information, men ger betydligt mindre känslomässigt
stöd eller uppföljning. Bland annat frågar personalen sällan patienten om denne förstått
informationen hon/han just fått. Inte heller inleder man som vårdpersonal ett samtal om
patientens känslomässiga mående (Kruijver m.fl., 2001). Landmark m.fl. (2001) påpekar
hur viktigt det är för patientens hanterande av sjukdom och behandling att
vårdpersonalen uppmärksammar och stöttar patienten i hans/hennes existentiella frågor.
Vårdpersonal behöver skapa ett klimat av legitimitet och acceptans för patienter att ta
upp existentiella frågor så de kan förbereda sig inför eventuella behandlingar och de
förändringar som följer med sjukdomen (Richer och Ezer, 2002). Fallowfield m.fl. (2001)
framhäver vikten av vårdpersonalens skicklighet i kommunikation och menar att
kommunikation är kärnan i vårdyrket. Trots detta visar studier på att vårdpersonal har
otillräcklig utbildning i ämnet och att denna okunskap skapar stress. Wilkinson m.fl.
(2008) menar att utbildning har effekt på förmågan att kommunicera och typen av vård
som vårdpersonal ger döende patienter är kopplad till vilken utbildning de har
(Frommelt, 1991). Frommelt’s studier från USA (1991, 2003) visar att utbildning
påverkar vårdpersonalens attityder gentemot patienter vid livets slut vilket torde bidra till
bättre vård för patienten samt en mer fruktbar kommunikation mellan patienter och
vårdpersonal. Japanska studier visar att vårdpersonal som genomgått utbildning i att
vårda döende patienter som upplevde meningslöshet kände ett större självförtroende i
vården av denna typ av patienter än före utbildningen (Morita m.fl., 2008). Även
säkerheten i att bemöta dessa patienter utvecklades positivt i och med utbildningen
(Morita m.fl., 2009). Wasner’s m.fl. (2005) studie visar signifikanta förbättringar efter en
”spiritual education” gällande vårdpersonalens medkänsla för den döende,
attitydförändringar gentemot familj och arbetskollegor liksom upplevelse av
jobbtillfredsställelse samt minskad arbetsrelaterad stress. Iranmanesh m.fl. (2008)
menar att utbildning om döden och bemötandet av döende patienter bidrar till
attitydförändringar i vårdpersonalens sätt att hantera döden och döende samt förbättrar
kvalitén i interaktionen med och vården av döende patienter.
Syften
Övergripande syfte
Det övergripande syftet är att undersöka om en utbildning med reflektion gör att
kirurgisk vårdpersonal känner sig säkrare i att bemöta existentiella frågor hos
4
patienter med cancer
Delsyften studier I-IV
Att belysa hur kirurgisk vårdpersonal på en kirurgisk klinik beskriver existentiella
frågor i samband med grupphandledning
Att klargöra vårdpersonalens individuella reflektioner kring en patients
existentiella vårdsituation vid cancer på kirurgisk vårdavdelning samt betydelsen
av att ha genomgått utbildning
Att beskriva vilka effekter en existentiell utbildningsintervention har på
vårdpersonalens förhållningssätt till döden och döendet i vården av patienter med
cancer på kirurgisk vårdavdelning samt betydelsen av genomgången utbildning
tre och sex månader efter avslutad utbildning
Att beskriva vilka effekter en existentiell utbildningsintervention har på
vårdpersonalens bemötande av döende patienter med cancer som vårdas på
kirurgisk vårdavdelning tre och sex månader efter avslutad utbildning
Metod
Design
Detta är en studie med två kvalitativa delstudier och två delstudier med kombinerad
design av kvalitativa samt kvantitativa metoder. I tre av de fyra studierna har
vårdpersonal på en kirurgisk klinik på ett sjukhus i mellersta Sverige fått en existentiell
utbildning under fem veckor. Mätningar sker före och direkt efter genomgången
utbildning samt tre och sex månader senare.
Beskrivning av interventionen – en pilotstudie (tabell 1)
Detta är en pilotstudie som har utförts på en kirurgisk klinik (tre vårdavdelningar) vid ett
sjukhus i mellersta Sverige. Innehåll och upplägg i en utbildning i reflektion om
existentiella frågor testas inför kommande intervention inom hospice, onkologiska
vårdavdelningar/ mottagningar och palliativa hemsjukvårdsteam runt om i Sverige.
Interventionsgruppen får utbildning vid fem tillfällen över en sjuveckors period. En
kurator håller i utbildningen som innehåller både teoretiska och praktiska moment.
Före 1:a utbildningstillfället skriver vårdpersonalen individuellt ner en samtalssituation,
med en patient där existentiella frågor funnits med.
Vid det 1:a utbildningstillfället får personalen undervisning i basal samtalsmetodik, och
uppmanas att mellan utbildningstillfällena ta tillfällen i akt att i sitt dagliga arbete föra
samtal av existentiell karaktär med de patienter de vårdar.
Vid utbildningstillfälle 1-4 sker en teoretisk utbildning med fokus på existentiella områden
såsom döden, frihet, ensamhet och mening. De existentiella områdena behandlas i ett
5
utbildningsmaterial som utformats särskilt för denna intervention. Materialet innehåller
texter baserade på teori och forskning om existentiella frågor som är tänkta att utvidga
och fördjupa personalens kunskaper. Materialet innehåller frågor av existentiell karaktär
som också kan användas separat av vårdpersonal i samtal med patienter och
närstående. Mellan varje utbildningstillfälle uppmanas deltagarna att läsa texter i
utbildningsmaterialet om de olika existentiella områdena, samt reflektera över uppställda
diskussionsfrågor.
Vid utbildningstillfälle 1-5 sker reflektion i grupp. Syftet med detta är att fördjupa
deltagarnas kunskap inom området samt att få reflektera över dess användbarhet i den
dagliga vården av patienterna på enheten. Dessutom får vi kunskap om materialets
användbarhet i undervisningssammanhang, samt om samtalsfrågorna varit användbara
för att initiera och genomföra individuella samtal om existentiella frågor med patienter.
Tabell 1. Beskrivning av genomförandet av utbildninginterventionens pilotstudie
INTERVENTIONSGRUPP (n=20)
KONTROLLGRUPP (n=20)
Östersund
Steg 1
Översättning av mätinstrument
Steg 2
Mätning 1
Steg 3
Intervention i form av utbildning:
i.
Introduktion, teori och
diskussion
ii.
Teori samt diskussion och
reflektion
iii.
Teori samt diskussion och
reflektion
iv.
Teori samt diskussion och
reflektion
Östersund
Mätning 1
Vanligt vårdarbete
Under två veckor genomför
personal bandade samtal av
existentiell karaktär med
patienter med cancer
v.
Avslutande tillfälle där
deltagarna reflekterar
tillsammans i grupp om
utbildningen
Steg 4
Mätning 2 samt individuella intervjuer
Mätning 2
6
Steg 5
Mätning 3 efter tre månader
Mätning 3
Steg 6
Mätning 4 samt individuella intervjuer
efter sex månader
Mätning 4
Tidsplan av intervention (pilotstudie)
HT 2009
Mätning I samlas in före utbildning.
Utbildningsinterventionen genomförs.
Mätning II samt intervjuer samlas in efter avslutad intervention
VT 2010
Mätning III tre månader efter avslutad intervention (mars månad)
VT 2010
Mätning III samt intervjuer sex månader efter avslutad intervention(maj/juni månad)
Översikt över delstudier I-IV (tabell 1)
Delstudie I
I den första delstudien används data i form av tidigare bandinspelat
handledningsmaterial (Ödling, Danielson och Jansson, 2001). Denna studie med
bandinspelat material från 13 handledningstillfällen ligger till grund för den efterföljande
interventionen i sin funktion av ett kartläggande över existentiella frågor som kirurgisk
vårdpersonal tar upp. Handledningsmaterialet fungerar som referens till innehållet i
utbildningsinterventionen. I gruppen (n=8) som genomgått handledning finns läkare
(n=1), sjuksköterskor och undersköterskor (n=7).
Delstudie II
I den andra delstudien samlades skriftliga uppgifter in från interventionsgruppen enligt
en retrospektiv metod ”critical incident technique” (CIT) (Flanagan, 1954) före
utbildningsintervention. De skriftliga reflektionerna i form av CIT följdes upp individuellt
med intervjuer efter avslutad utbildning. De bandinspelade intervjuerna kommer att
analyseras med kvalitativ innehållsanalys(Krippendorff, 2004) i syfte att klargöra hur
vårdpersonal beskriver en existentiell vårdsituation och sina egna reflektioner gällande
det de har skrivit. Begreppet ”existentiell” hade förklarats för deltagarna vid ett första
informationsmöte före CIT.
7
Delstudie III
Den tredje delstudien har en longitudinell design med kvalitativa och kvantitativa
metoder. Bandinspelade individuella intervjuer sker direkt efter avslutad intervention
samt sex månader senare. Intervjuerna kommer att analyseras med kvalitativ
innehållsanalys (Krippendorff, 2004) alternativt hermeneutisk metod (Gadamer, 1977).
Den kvantitativa delen består av deskriptiv statistik av mätresultat från enkäterna SOC
13, FATCOD, DAP-R samt Attitudes Toward Caring for Patients Feeling
Meaninglessness Scale . Mätningarna sker pre-post, samt vid tre och sex månader efter
avslutad intervention för interventions- samt kontrollgrupp (n=40).
Delstudie IV
Den fjärde delstudien har en longitudinell design med kvalitativa och kvantitativa
metoder. Bandinspelade individuella intervjuer sker direkt efter avslutad intervention
samt sex månader senare. Intervjuerna kommer att analyseras med kvalitativ
innehållsanalys (Krippendorff, 2004) alternativt hermeneutisk metod (Gadamer, 1977).
Den kvantitativa delen består av deskriptiv statistik av mätresultat från samma enkäter
som i delstudie III (se ovan).
Metodbeskrivning
Delstudie I- Sekundär innehållsanalys
Analysmetoden i delstudie I är sekundär innehållsanalys (Thorne, 1998).
Sekundäranalys innebär att materialet är insamlat i ett annat syfte än det syfte som styr
sekundäranalysen. Vid en sekundär analys har alltså materialet tidigare blivit bearbetat
och analyserat utifrån en annan frågeställning.
Delstudie II- Critical Incident Technique
Critical incident technique (CIT) utvecklades först av Flanagan (1954) när han arbetade
med piloter under andra världskriget. Enligt Flanagan var CIT ” a set of procedures for
collecting direct observations of human behaviour in such a way as to facilitate their
potential usefulness in solving practical problems” (Flanagan, 1954, s.327). Idag har
metoden utvecklats till en betydligt mer flexibel insamlingsmetod från direkta
observationer till att ofta användas i intervjusammanhang samt som skriftliga
insamlingsmetoder (Bradbury-Jones & Siobhan, 2008). Termen ”critical” refererar till den
kritiska roll den beskrivna händelsen har betytt (Kemppainen, 2000). Vanligtvis
analyseras C.I. med induktiv kvalitativ analysmetod (Bradbury-Jones & Siobhan, 2008).
I vår studie används CIT som ett sätt att samla in beskrivningar av beteenden i en
definierad situation som sedan analyseras kvalitativt (Kemppainen, 2000). CIT är en
gångbar metod att undersöka komplexiteten i interaktioner och i rollen som vårdpersonal
(Schluter, Seaton & Chaboyer, 2007).
Den skriftliga uppgiften, CIT, utformades på följande sätt:
”Beskriv en situation där du upplevde att en patient hade existentiella frågor/ livsfrågor.
8
Ta gärna hjälp av följande frågor: Vad hände? Vad tänkte du? Vad kände du? Vad var
det mest väsentliga i din beskrivning?”
Den uppföljande intervjufrågan ställdes enligt följande: ”Vad är din upplevelse när du
läser denna situation idag?”
Delstudie II-IV Intervjumetod
Syftet med intervjuerna i delstudier II-IV är att genom samtal få beskrivningar gällande
centrala teman av den intervjuade utifrån dennes livsvärld, d.v.s. det är kvalitativa
forskningsintervjuer med öppna frågor (Kvale, 1997). Gällande intervjuundersökningarna
följer jag Kvales sju stadier; tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, verifiering
och rapportering (Kvale, 1997, s.85). Personalen blir i de individuella intervjuerna
ombedda att beskriva betydelsen av den existentiella utbildningsinterventionen i
vårdandet av patienter kring existentiella frågor.
Via enkäterna beskrivs personalens förhållningssätt till döden (DAP-R), att vårda
döende (FATCOD) samt att vårda patienter som upplever meningslöshet (Attitudes
Toward Caring for Patients Feeling Meaninglessness scale). I intervjuerna undersöks
personalens beskrivningar av utbildningens innehåll.
Intervjufrågorna lyder: ”Kan du berätta vad utbildningen betytt för dig i vårdandet av
patienter? Vilken är din syn på frihet? Hur är din syn på relationer/ ensamhet? Hur ser
du på döden? Vilken är din syn på mening?”
Analysmetoden av intervjuerna är kvalitativ innehållsanalys (Krippendorff, 2004)
alternativt hermeneutisk metod (Gadamer, 1977).
Mätinstrument
I delstudie III och IV kommer resultatet av följande mätinstrument att användas:
Frommelt Attitude Toward Care of the Dying Scale (FATCOD)
Denna skala är utarbetad av Katherine Frommelt, USA. Den används för första
gången i en av Frommelts studier 1991. Den återkommer 2003 i en annan
Frommelts artiklar, då i modifierad form. I FATCOD; Form B, är frågorna mer
allmänt ställda där bland annat begreppet ”nursing care” är utbytt till ”care”..
FATCOD har översatts till svenska och anpassats till svenska förhållanden.
Instrumentet mäter deltagarnas attityder vid vård av döende patienter.
Instrumentet består av 30 påståenden varav 15 med negativ formulering och 15
med positiv formulering. Varje påstående graderas på en femgradig Likert skala
(Frommelt, 1991 och 2003).
Death Attitude Profile- Revised Scale (DAP-R)
DAP-R är en Likert-skala som mäter attityder gentemot döden. Instrumentet har
översatts till svenska och anpassats till svenska förhållanden. Instrumentet delas
in i fem dimensioner; rädsla för döden, undvikande av döden, neutralt
accepterande av döden, närmande-accepterande av döden och flykt9
accepterande av döden (Neimeyer, 1994).
Attitudes Toward Caring for Patients Feeling Meaninglessness scale
Detta instrument är ursprungligen japanskt, men har översatts till svenska och
anpassats till svenska förhållanden. Instrumentet är reliabilitets- och
validitetstestat och använt för att utvärdera liknande utbildningar om existentiella
frågor till japanska sjuksköterskor. Instrumentet mäter vårdpersonals upplevelse
av säkerhet i att föra samtal med patienter i livets slutskede
(Morita m.fl., 2007 och 2008).
Sence of Coherence Scale (SOC-13) är ett frågeformulär uppdelat på tre skalor
som mäter begriplighet (comprehensibility), hanterbarhet (manageability) samt
meningfullhet (meaningfulness). SOC är utarbetat efter Antonovsky’s teori om
Sence of Coherence (Antonovsky, 1987).
Urval
Vårdpersonal bestående av sjuksköterskor och undersköterskor vid kirurgiska kliniken
på Östersunds sjukhus kommer att ingå i studien. Dessa yrkesgrupper är de som vårdar
och möter patienter med cancer i olika faser mest frekvent. I interventionsstudiens pilot
kommer vårdpersonal vid Östersunds sjukhus vid kirurgiska klinikens tre
vårdavdelningar att randomiseras till interventionsgrupp samt kontrollgrupp.
Sammanlagt kommer totalt ca 40 vårdpersonal att ingå.
Inklusionskriterier för studie I:
vårdpersonal på kirurgisk avdelning vid Östersunds sjukhus som har genomgått
grupphandledning.
Inklusionskriterier för studier II-IV:
sjuksköterskor och undersköterskor som har arbetat inom vården under minst 6
månader (hel- eller deltid) efter avslutad grundutbildning
sjuksköterskor och undersköterskor som har erfarenhet av att vårda patienter
med cancersjukdomar
sjuksköterskor och undersköterskor som arbetar minst 50 %
10
Tabell 2. Översikt av de olika delstudierna
11
Studi Delsyften
Design
er
I
Att belysa hur
Deskriptiv
kirurgisk vårdpersonal
på en kirurgisk klinik
beskriver existentiella
frågor i samband med
grupphandledning
Deltagare
Datainsamling
Vårdpersonal
(n=8) varav 1
läkare, 5 ssk
och 2 usk på
kirurgisk
avdelning vid
Östersunds
sjukhus i 13
handledningtillfällen
Vårdpersonal
på kirurgisk
klinik vid
Östersunds
sjukhus (n=9)
varav 5 usk
och 4 ssk.
Tidigare insamlat Sekundär analys
handledningsmate med kvalitativ
rial med
innehållsanalys
vårdpersonal på
kirurgavdelning
II
Att klargöra
vårdpersonalens
individuella
reflektioner kring en
patients existentiella
vårdsituation vid
cancer på kirurgisk
vårdavdelning samt
betydelsen av att ha
genomgått utbildning
III
Att beskriva vilka
Deskriptiv
effekter en existentiell
utbildningsintervention
har på
vårdpersonalens
förhållningssätt till
döden och döendet i
vården av patienter
med cancer på
kirurgisk
vårdavdelning samt
betydelsen av
genomgången
utbildning tre och sex
månader efter
avslutad utbildning.
Vårdpersonal
på kirurgisk
klinik vid
Östersunds
sjukhus
(n=11) varav
6 usk och 5
ssk.
Bandinspelade
individuella
intervjuer
IV
Att beskriva vilka
Deskriptiv
effekter en existentiell
utbildningsintervention
har på
vårdpersonalens
bemötande av döende
Vårdpersonal
på kirurgisk
klinik vid
Östersunds
sjukhus
(n=11) varav
Bandinspelade
individuella
intervjuer
Explorativ
Skriftlig CIT.
Bandinspelade
individuella
intervjuer
Analysmetod
Kvalitativ
innehållsanalys
Kvalitativ
innehållsanalys alt.
hermeneutisk
analys i
Enkäter: SOC 13, kombination med
FATCOD, DAP-R, statistisk
Attitudes Toward beskrivande analys
Caring for
Patients Feeling
Meaninglessness
scale
Kvalitativ
innehållsanalys alt.
hermeneutisk
analys i
Enkäter: SOC 13, kombination med
FATCOD, DAP-R, statistisk
12
patienter med cancer
som vårdas på
kirurgisk
vårdavdelning tre och
sex månader efter
avslutad utbildning
6 usk och 5
ssk
Attitudes Toward
Caring for
Patients Feeling
Meaninglessness
scale
beskrivande analys
Projektets betydelse
Aktuellt projekt bidrar till en ökad kunskapsutveckling. Detta kan ske genom att resultatet
från inlämningsuppgifter, intervjuer och mätinstrument om existentiella frågor integreras
med varandra och analyseras. Interventionen kan också bidra med att utveckla
vårdpersonalens kunskap om existentiella behov hos patienter med cancer samt
underlätta initiering och genomförande av existentiella samtal med inneliggande
patienter. Projektet är berättigat då det fortfarande saknas kunskap inom fältet och detta
är en möjlighet att stärka vården för patienter. En positiv utvärdering av interventionen
kan underlätta för vårdpersonal i att bemöta existentiella behov hos patienter med
cancer. En positiv utvärdering kan även ge ekonomiska såväl som humanistiska
besparingar då risken för sjukskrivning hos vårdpersonal till följd av känslomässig
utmattning och stress kan minskas när vårdpersonalen får strategier att bemöta
existentiella frågor samt möjlighet att utveckla förmågan att reflektera.
Etiska överväganden
De etiska aspekter som i detta projekt främst framträder är autonomiprincipen.
Deltagarna informeras om att de deltar i en forskningsstudie och att deltagandet är
frivilligt. Samtliga deltagare informeras om att de under hela interventionen har möjlighet
att avbryta alternativt neka till att medverka i interventionen. Önskar de inte fylla i
enkäterna som delas ut respekteras detta naturligtvis. Skulle interventionen komma att
väcka känslor av sådan art att behov av vidare stöd uppstår hos deltagare finns
möjlighet till kuratorskontakt. Patientsamtalen är frivilliga där patienten informeras om
studien; dess anonymitet samt frivillighet. Patienterna informeras om att vården på intet
sätt påverkas av deras deltagande respektive icke-deltagande.
Samtliga delstudier har etiskt godkännande.
13
Referenser
Antonovsky, A. Hälsans mysterium. Natur och kultur, 1987.
Arranz P, Ulla S, Ramos J, del Rincón C, López-Fando T. Evaluation of a counselling
training program for nursing staff. Patient Education and Counseling 2005; 56:233-239.
Bolmsjö IÅ. Existential issues in palliative care. Dissertation from Faculty of Medicine,
Lund University, Sweden;2002.
Bradbury-Jones C, Siobhan T. Inconsistent use of the critical incident technique in
nursing research. Journal of Advanced Nursing 2008: 64:399-407.
Browall M. Experience of adjuvant treatment among postmenopausal women with
breastcancer – Health related quality of life, stressful events and coping strategies.
Dissertation from Institute of Health and Care Sciences, Göteborg University, Sweden;
2008.
Chochinov H.M. Dying, Dignity, and New Horizons in Palliative End-of-Life Care CA
Cancer Journal for Clinicians 2006; 56:84-103.
de Vogel – Voogt E, van der Heide A, van Leeuwen AF, Visser A, van der Rijt CC, van
der Maas PJ. Patient evaluation of end-of-life-care. Palliative Medicine 2007;21:243-248.
Ekedahl M, Wengström Y. Nurses in cancer care- Stress when encountering existential
issues. European Journal of Oncology Nursing 2007; 11:228-237.
Fallowfield L, Saul J, Gilligan D. Teaching senior nurses how to teach communication
skills in oncology. Cancer Nursing 2001; 24:185-191.
Fillion L, Dupuis R, Tremblay I, De Grâce G, Breitbart W. Enhancing meaning in
palliative care practice: A meaning-centered intervention to promote job satisfaction.
Palliative and Supportive Care 2006; 4: 333-344.
Flanagan JC. The critical incident technique. Psychological Bulletin 1954; 51:327-58
Frommelt KH. The effects of death education on nurses’ attitudes toward caring for
terminally ill persons and their families. The American Journal of Hospice & Palliative
Care 1991; 8:37-43.
Frommelt KH. Attitudes toward care of the terminally ill: An educational intervention. The
American Journal of Hospice & Palliative Care 2003; 20:13-22.
14
Gadamer, H-G. Philosophical hermeneutics. Los Angeles London: University of
California Press, Berkeley, 1977.
Henoch I. Dyspnea experience and quality of life among persons with lung cancer in
palliative care. Dissertation from Institute of Health and Care Sciences, Göteborg
University, Sweden; 2007.
Henoch I, Danielson E. Existential concerns among patients with cancer and
intervention to meet them: an integrative literature review. Psychooncology 2009;18:225236.
Hirai K, Morita T, Kashiwagi T. Professionally perceived effectiveness of psychosocial
interventions for existential suffering of terminally ill cancer patients. Palliative medicine
2003;17: 688-94
Houtepen R, Hendrikx D. Nurses and the virtues of dealing with existential questions in
terminal care. Nursing Ethics 2003;10:377-387.
Iranmanesh S, Savenstedt S, Abbaszadeh A. Student nurses’ attitudes towards death
and dying in south-east Iran. International Journal of Palliative Nursing 2008;14:214-9.
Kemppainen, JK. The critical incident technique and nursing care quality research.
Journal of Advanced Nursing 2000;32:1264-1271.
Kissane DW. Psychospiritual and existential distress. The challenge for palliative care.
Australian Family Physician 2000;29:1022-5.
Krippendorff K. Content analysis: an introduction to its methodology. 2nd edition. Sage
Publications: California, 2004.
Kruijver I.P, Kerkstra A, Bensing J.M. Communication skills of nurses during interaction
with simulated cancer patients. Journal of Advanced Nursing 2001; 34 772-779.
Kvale, S. Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund, 1997.
Landmark BT, Strandmark M, Wahl AK. Living With Newly Diagnosed Breast
Cancer—The Meaning of Existential Issues. Cancer Nursing 2001; 24:220-6.
Lavoie M, Blondeau D, De Koninck T. The dying person: an existential being until the
end of life. Nursing Philosophy 2008; 9:89–97.
Melin-Johansson Patients’ quality of life – living with incurable cancer in palliative
homecare. Dissertation from Institute of Health and Care Sciences, Göteborg University,
Sweden; 2007.
Molzahn AE, Sheilds L. Why is it so hard to talk about spirituality? Cancer Nursing
2008;104:25-9.
15
Morita T, Murata H, Hirai K, Tamura K, Kataoka J, Ohnishi H, Akizuki N, Kurihara Y,
Akechi T, Uchitomi Y. Meaninglessness in Terminally Ill Cancer Patients: A Validation
Study and Nurse Education Intervention Trial. Journal of Pain and Symptom
Management 2007;34:160-70.
Morita T, Murata H, Kishi E, Miyashita M, Ymaguchi T, Uchitomi Y. Meaninglessness in
terminally ill cancer patients: a randomised controlled study. Journal of Pain and
Symptom Management 2009;37:649-58.
Neimeyer R.A. Death anxiety handbook: research, instrumentation, and application.
Taylor & Francis Inc. UK, 1994.
Richer MC, Ezer H. Living in it, living with it, and moving on: dimensions of
meaning during chemotherapy. Oncology Nursing Forum 2002; 29:113-9.
Schluter J, Seaton P, Chaboyer W. Critical incident technique: a user’s guide for nurse
researchers. Journan of Advanced Nursing 2007; 61:107-114.
Socialstyrelsen. Cancer Incidence in Sweden 2008.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-12-1,retrieved 2010-02-09
Strang S, Strang P, Ternestedt BM. Existential support in brain tumor patients and their
spouses. Supportive Care in Cancer 2001;9:625-33.
Strang P. Livsglädjen och det djupa allvaret: om existentiell kris och välbefinnande.
Natur och kultur; 2007.
Thorne S. Ethical and representational issues in qualitative secondary analysis.
Qualitative Health Research 1998;8:547-55.
Van Deurzen E, Kenward R. Dictionary of existential psychotherapy and counselling.
Sage Publications: London, 2005.
Wasner M, Longaker C, Fegg MJ, Borasio GD. Effects of spiritual care training for
palliative care professionals. Palliative Medicine 2005;19:99-104.
Westman B, Bergenmar M, Andersson L. Life, illness and death- Existential reflections
of a Swedish sample of patients who have undergone curative treatment for breast or
prostatic cancer. European Journal of Oncology Nursing 2006;10:169-76.
Wilkinson S, Perry R, Blanchard K, Linsell L. Effectiveness of a three-day
communication skills course in changing nurses’ communication skills with
cancer/palliative care patients: a randomised controlled trial. Palliative Medicine
2008;22:365-75
Yalom I. Existential psychotherapy. New York: Macmillan; 1998.
16
Ödling G, Danielson E, Jansson C. Caregivers' descriptions of patients with advanced
breast cancer in connection with supervision sessions in a surgical ward. Cancer
Nursing 2001;24:28-34.
17
Bilaga 1
Tidsplan för doktorandutbildning
HT 2008
Deltagande i kurser på Nationella Forskarskolan samtidigt som en utveckling sker av
forskningsplanen.
VT 2009
Deltagande i kurser på Nationella Forskarskolan fortgår. Etisk ansökan I skickas in.
Planering av intervention sker. Översättning samt validering av de tre mätinstrument
som skall användas i samband med interventionen. Sekundär analys sker av tidigare
insamlat material från handledning med kirurgpersonal. Etisk ansökan II skickas in. En
första artikel påbörjas under sommaren.
HT 2009
Interventionens pilotstudie utförs. Artikel I skickas in till en vetenskaplig tidskrift.
Deltagande i kurser fortgår. Arbete inför artikel II påbörjas.
VT 2010
Intervjuer inför delstudie II i januari. Uppföljande intervjuer inför delstudie III under maj/
juni månad. Artikel II skickas in till vetenskaplig tidskrift.
HT 2010
Mittseminarium i september. Artikel III skickas in till vetenskaplig tidskrift. Analysarbete
inför artikel IV påbörjas.
VT 2011
Analysarbetet av insamlade data fortsätter. Ramberättelse för avhandling påbörjas.
HT 2011
Artikel IV slutförs och skickas in till vetenskaplig tidskrift. Ramberättelse för avhandling
skrivs.
VT 2012
Fortsättning av arbetet med ramberättelse sker. Slutseminarium i februari. Disputation i
juni.
18
