Nr 2011-4 - Göteborgs Astronomiska Klubb

advertisement
1
Årgång 35
Nr 4, december 2011
Medlemstidning för
Göteborgs Astronomiska Klubb
www.goteborgsastronomiskaklubb.se
Innehållsförteckning
Foto: Roger Utas ©
KALENDARIUM .......................................................................................................................4
ASTROFOTO MED CCD-KAMERA,.....................................................................................5
DAGS ATT ANMÄLA SIG TILL.............................................................................................9
GAMMASTRÅLNINGSUTBROTT.......................................................................................11
PLANETFOTOGRAFERING ................................................................................................13
PEGASUS – HÖSTENS STJÄRNBILD. ................................................................................14
PRESSRELEASE – ASTRONOMIUTSTÄLLNING............................................................16
RECENSIONER.......................................................................................................................17
WEIRD ASTRONOMY ..................................................................................................................17
DISCOVERERS OF THE UNIVERSE ...............................................................................................18
2
Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb
blir du enklast genom att betala in
•
200 kronor till plusgirokonto: 4 77 03 - 4.
•
ungdom till och med 19 år: 100 kronor
•
familj: 300 kronor
•
skola/bibliotek/institution: 500 kronor*
Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)!
Som medlem får du:
- tillgång till klubbens bibliotek
- gå på 3 - 4 populärvetenskapliga föredrag per termin
- gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke
- komma med på “star parties” på olika ställen i landet
- rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och
Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF)
Är du inte medlem så passa på att betala redan idag.
Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar!
Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar
grundavgift till GAK )
Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 190:- (ordinarie avgift 240:- )
Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år.
Hemsida: www.astro.su.se/sas
Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 150:- (ordinarie avgift 200:- )
Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger
”mängdrabatt”.
Hemsida: www.saaf.se
* Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information!
E-postadresser: ordfor[email protected]
Bidrag till denna tidskrift kan sändas till [email protected]
Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst!
Du kan också läsa AURORA via hemsidan.
- Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan.
- På Aurorasidan hittar du texten:
”
- Klicka på länken. I år (2011) skall du ange
och lösenordet
Nästa nummer beräknas utkomma i början av mars 2012.
MANUSSTOPP: 1 februari 2012
Omslagsbilden: Jupiter
Fotograf: Roger Utas, Visby ©
Datum: 9 september 2011
Teleskop: Celestron C 9.25
Kamera: TIS DMK.21 monokrom astrokamera med RGB-filter
3
GAK:s STYRELSE:
Christian Vestergaard
Claes-Göran Carlsson
Jan Persson
Jan-Gunnar Tingsell
Göran Kajler
Olof Karmedal
Ingemar Ewaldz
(ordf.)
(vice ordf.)
(kassör)
(sekr.)
(obs.-förv.)
(ledamot)
(ledamot)
Gunnar Sporrong
Sven-Göran Lätt
Joaquin Vijil
Christer Brattås
Hans Almgren
Saied Amini
Anders Winnberg
(ledamot)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(suppleant)
(medlemsadm.)
SV:s och GAK:s årsmöten är planerade till
söndagen den 18 mars 2012
(kl. 12:00 resp. kl. 13:00,
föredrag kl 14:00)
i Slottsskogsobservatoriet
4
KALENDARIUM
Aktuellt kalendarium finns alltid på GAK:s hemsida. Kontrollera gärna tider
och ev. ändringar. Om inget annat anges, hålls föredragen i Hörsalen,
Slottsskogsobservatoriet
Adress: Björn Hedvalls stig
Se program på Slottsskogsobservatoriets hemsida!
(sidan Öppettider)
För vägbeskrivning och anmälan (obligatorisk),
kontakta respektive visningsledare.
Datum inom parentes ska ses som reservdatum vid
dåligt väder.
Medtag ficklampa och varma kläder.
2 & (3) december, kl. 20:00
Johan Sandqvist tel:076-209 03 61,
e-mail: [email protected]
20
nov.
14:00
Docent Dan Kiselman, Inst. för solfysik, Kungliga
Vetenskapsakademien (KVA)
11
dec
14:00
8 jan.
14:00
"
#
!
$
!
%
Docent Johan Kärnfelt, GU
5
febr.
14:00
&'
'
!
$
%
Docent Kay Justtanont CTH/OSO
Föredraget hålles på engelska.
!
Professor Claes-Ingvar Lagerkvist, Uppsala
Universitet.
5
ASTROFOTO MED CCD-KAMERA,
EN HÄLSNING FRÅN HOK
Mats Olsson http://matsolsson.net
Det är nu tre år sedan jag köpte mitt första teleskop och började med astrofoto. Efter
ca 6 månader hade jag redan hunnit byta ut mitt första SC6-teleskop mot en refraktor,
WO FLT98 och en SW ED80 för autoguidning. Efter lite strul med fokuseraren på
FLT:n blev denna sedermera utbytt mot ett WO FLT110, som jag använder nu.
Monteringen är i dag en HEQ5 pro, ett stativ som jag är väldigt nöjd med.
Efter att ha tröttnat på min Nikonkameras känslighet för värmestörningar och fukt,
köpte jag för två år sedan en kyld CCD-kamera, Atik 314LC. Att valet föll på en ren
färgkamera är mest praktiskt, jag slipper hålla på och strula med färgfilter. Men där
finns även en annan tanke; Många av dagens teleskop har fokuserare som inte är helt
dimensionerade för den tyngd som hamnar där bak med all kamerautrustning. Nu har
jag en kraftig, förmodligen överdimensionerad fokuserare och en lätt kamera (500g).
Det bör hålla ett tag… Nackdelen med färgkameran är nog i första hand att den kräver
mer exponeringstid. Jag har ofta hört argumentet att färgkameran får sämre
upplösning pga. att det krävs fyra pixlar, i stället för en på den svartvita kameran. Men
det brukar sällan vara den begränsande faktorn när det gäller upplösning, så jag anser
inte att det argumentet håller.
Begränsande faktorer
Viktigast när man fotograferar är nog att lära känna sin utrustning, för att kunna
använda den optimalt. När det gäller bildens skärpa finns ett antal begränsande
faktorer, utöver teleskopets optiska kvalitet förstås. Dessa blir då framför allt
brännvidden, kamerachipets storlek och seeingen, viken kan ändras mycket från kväll
till kväll. I mitt fall, med ett teleskop som nog får anses relativt vasst och ett
”medelstort” chip (10,5 mm x 8,5 mm) blir ofta seeingen den begränsande faktorn.
Om jag ser, i början av kvällen när jag visuellt håller på att aligna teleskopet, att
stjärnorna blinkar mycket kan jag plocka ihop och gå in igen. Det blir ändå inga
vettiga bilder denna kväll. Men om de lyser med ett fast sken brukar det bli bra.
Nästa begränsande faktor är pixeltätheten. Den beror naturligtvis mycket på hur
många pixlar man har i kameran, men även i hög grad på hur många bilder man tar. I
mitt fall, med 1,4 Mp i kameran, har jag lärt mig att ca 20 – 25 bilder behövs för att få
ett diffust objekt att se snyggt ut. Det kan vara en stor skillnad hur ett objekt
framträder efter 15 bilder mot hur det sedan blir med 25-30 bilder.
6
En 10 min. exponering på nebulosan IC405, Flaming star. Jag brukar alltid plocka fram
en bild från nätet först så att jag kan identifiera området, när objektet inte syns. Då kan
man lägga saker och ting precis som man vill, så att kompositionen blir rätt.
Nästa faktor är självklart tiden. Jag brukar ha en enda princip här. Ta många och långa
exponeringar. Tid, mer tid och ännu mer tid. En kväll räcker sällan till ett ljussvagt
nebulosaobjekt. Med min kamera och viss gatubelysning i närheten har jag lärt mig att
10 min. bilder fungerar bra. Då behöver jag inga darks och sällan flats heller. Det enda
som kan begränsa exponeringstiden är vissa ljusa galaxkärnor eller liknande som gör
att bilden överexponeras. På två till tre kvällar kan jag ha fått ihop 5-8 h. tid på ett
objekt. Då finns lite att arbeta med, och man kan få fram fina strukturer utan att
behöva pressa för mycket i Photoshop. Om man pressar mister man 3D effekten på
stjärnorna och hela bilden ser ”platt” ut. Jag föredrar då i stället att inte dra fram
maximalt ur objektet, och få en i mitt tycke snyggare bild.
7
Efter tre kvällar och 35st. 10 min. exponeringar, alltså nästan 6h, ser bilden ut så här
direkt från Deep Sky Stacker.
Jag använder inga avancerade program. Deep Sky Stacker är gratis, och funkar bra för
mig. Därefter slutbehandling i Photoshop, ibland med hjälp av Noels plugins som jag
har skaffat mig.
Vad skulle jag då önska mig, för att kunna ta bättre bilder? Jo, i första hand ett större
kamerachip förstås. Därför har jag nu beställt en Atik383LC, och går i väntans tider.
Ska bli spännande att få lära sig använda den!
8
Det färdiga resultatet efter behandling i Photoshop. Fick pressa en del här (ändå
måttligt) för att få fram nebulosan. Här har jag även använt Noels plugins för att
reducera stjärnornas storlek en aning, så att nebulosan kan framträda mer. Seeingen
var medelgod dessa kvällar, inte perfekt, vilket syns på att skärpan inte är helt hundra…
Trots det en bild som jag är väldigt nöjd med.
Lyssna på SLOTTSPOD
www.slottsskogsobservatoriet.se/slottspod.htm
9
( )
** "+,- &) *&-.,/+- "( * /0 /*1 2342
Då börjar det bli dags för populära Värmland Starparty, årgång 22 som går av
stapeln 24-26 februari 2012. Som vanligt så hålls evenemanget på Berga Gård i
Lysvik med fantastisk vy över både sjön Fryken och den mörka stjärnhimlen.
Programpunkterna är delvis fastställda och du kan se dessa här nedan (med reservation
för ändringar). Huvudföredragshållare är professor Claes Uggla, Karlstads
Universitet som ska hålla föredrag om astrobiologi. Bland andra föredragshållare kan
nämnas meteorolog Anders Wettergren, Norrköping samt "Deep-Sky"-mogulen Jan
Sandström, Arvika. Amatörastronomiska priset kommer att delas ut vilket årligen ska
tilldelas en privatperson eller en organisation som har arbetat för att inspirera, utveckla
eller stärka svensk amatörastronomi.
Vidare så är firma Astro Sweden på plats och som vanligt har vi den astronomiska
tipspromenaden, den uppskattade lunchen, kommers, levande musik, försäljning av
kaffe, korv och filippinska grillspett, observationer med teleskop och inte minst tid för
vanligt umgänge. Ta gärna med ditt eget teleskop! För anmälan till VSP ring Conny
Pettersson, tel. 0554-123 00 (kvällstid) eller sätt in 130:- på plusgiro 621 29 12-7 (hela
helgen) eller 80:- (1 dag) och ange "Mats Yderstig" som betalningsmottagare. Obs!
Vill du äta den utsökta lunchen på lördag (120:-) anmäler du också detta till Conny,
senast 21 februari (betalas på plats). Platserna är begränsade så först till kvarn....
För bokning av rum för övernattning kontakta snarast Berga Gård på 0565-804 00
(vardagar)!
Vill du hålla ett föredrag kontakta Mats Yderstig på 0702-12 29 88.
Varmt välkomna önskar Värmlandsgänget!
10
0
. 0 2342
Fred. 24 februari
15:00 Anmälningar och incheckning.
18:00 Kaffeservering, umgänge, försäljning, observationer. Vi bjuds även på
musikunderhållning av Ingela och Gert.
Lörd. 25 februari
10:00 2011 års VSP invigs.
10:15 Jan Sandström, Arvika håller föredrag (ämne: ej fastställt)
11:00 SAAF´s årsmöte.
11:45 Astronomisk tipspromenad.
12:30-15:00 Lunch.
15:00 Utdelning av Amatörastronomiska Priset.
15:10 Professor Claes Uggla, Karlstads Universitet håller föredrag om astrobiologi.
16:30 Kaffepaus.
18:00 Ej fastställd programpunkt...!
19:30 Observationer, småföredrag, kaffeförsäljning, astronomiskt samkväm.
Sönd. 26 februari
10:00 Meteorolog Anders Wettergren håller fördrag om en intressant stjärnbild!
11:30 2012 års VSP avslutas.
11
)
Jan Sandström
Vårt universum är en outsägligt vacker plats, men det är också ett mycket våldsamt
ställe där högenergetiska händelser utspelar sig som det mänskliga intellektet knappt
förstår. Det är också ett bevis på snabbt vår kunskap om kosmos ökar. För bara några
decennier sedan kände vi inte ens till att de våldsamma utbrott som utspelar sig långt
ut i universum både i tid och rum existerade. Och det är bara under de sista tiotalet år
som vi börjar att förstå de astrofysikaliska skeenden som ligger bakom
gammastrålningsutbrotten, eller Gamma Ray Bursts som är den vedertagna
benämningen på dom. Paradoxallt nog så upptäcktes de första utbrotten i början av
1970-talet av amerikanska spionsatelliter som skulle övervaka att ryssarna i bröt mot
de provstoppsavtal för kärnvapen som undertecknats. De högenergetiska utbrott som i
regel bara varade någon sekund förstod man snart, hade inte något med jordiska
händelser att göra. Men vad var de då? För att förstå lite bättre vad det är frågan om
här, låt oss titta lite närmare på det elektromagnetiska spektrat. Det ljus som våra ögon
detekterar är bara en liten del av spektrat. Mer långvågiga och därmed energisvagare
vågor utsänds av i tur och ordning infraröd strålning, mikrovågsdito och
radiostrålning. De här våglängderna bortsett från radiostrålning är våglängder som
astronomerna under 1900-talet har upptäckt och allt mera börjat använda för att förstå
universum. Mer energirik strålning än vårt vanliga, synliga ljus är ultraviolett
strålning, det är den som gör att vi blir bruna när vi solar, röntgenstrålning och den
mest energirika av alla, gammastrålning. Gammastrålning är direkt dödlig för
organiskt material inklusive våra människokroppar. Den uppstår när
elementarpartiklar accelereras till relativistiska hastigheter nära ljushastigheten eller
när materia och antimateria stöter ihop och förintas. Som tur är för livet på jorden
skyddar vårt magnetfält och vår atmosfär mot det mesta av den här strålningen. Men
åter till gammastrålningskällorna, vad var dom? Hur långt bort låg de? Vilka processer
styrde strålningsutbrotten?
Till att börja med försökte man bestämma deras positioner på himlen. Föreföll de vara
knutna till vår vintergata, eller låg de jämt fördelade på himlavalvet? Snart fann man
att det senare alternativet var det riktiga. Det uteslöt att utbrotten skulle vara
näraliggande fenomen på vår egen kosmiska bakgård. Eftersom inget av den här
strålningen når ner till våra markbundna teleskop så var man helt beroende av goda
satellitburna instrument. I takt med att de utvecklades så kom så genombrottet på
1990-talet. Man upptäckte ljussvaga objekt i efterdyningarna av en del utbrott. Det
visade sig att de här objekten var ljussvaga galaxer som låg miljarder ljusår bort. Det
betydde att energiutvecklingen i ett gammastrålningsutbrott var enormt, faktiskt den
allra kraftigaste som man har funnit, bortsett från energin i själva Big Bang,
universum skapelse. På någon sekund utstrålas lika mycket energi som vår lilla sol gör
av med under tiotals miljoner år.
Gammastrålningsutbrott är av två typer, dels de som är kortare än två sekunder, dels
de som kan vara åtskilliga sekunder, ja till och med någon minut. De längre utbrotten
12
tror man kommer från massiva stjärnor som har minst 40 gånger solens massa. När en
sådan kollapsar under slutet av sitt liv bildas ett svart hål. Alldeles innan stjärnan
sluter sig i sig själv bakom händelsehorisonten sänds det ut en enorm energipuls från
stjärnans rotationsaxlar längs superkraftiga magnetfält. De här chockvågorna, om
polaxlarna är riktade mot vår jord, ser vi som gammautbrott. Här kan man också hitta
bakgrundstrålning i energisvagare spektralområden, inklusive synligt ljus. Ett utbrott
för ett par år sedan var så kraftigt att hade någon människa råkat titta åt rätt håll i rätt
sekund så hade vederbörande sett en ljussvag stjärna blinka till under några sekunder.
Detta trots att energiutbrottet skedde bortåt 8000 miljoner ljusår från vårt solsystem.
Korta gammastrålningsutbrott tror man beror på att två neutronstjärnor kolliderar och
sänder ut ett energiutbrott innan de förvandlas till ett svart hål. Här förekommer ingen
bakgrundstrålning i energifattigare spektral områden. Det svarta hålet slukar allt.
Utbrott av det kortare slaget kan också bero på s.k. magnetarer. Det är neutronstjärnor
med magnetfält tusentals gånger starkare än vanliga neutronstjärnor. Om man nu kan
tala om ”vanliga”när det gäller objekt som har en massa dubbelt så stor som vår sol,
en diameter av 12-15 kilometer och där en tesked materia väger många miljarder ton.
Gammastrålning kan också uppstå i osymmetriska supernovautbrott. Är de här
utbrotten farliga för livet på jorden. Definitivt ja, skulle ett sådant utbrott inträffa på
bara några hundra ljusårs avstånd från jorden och riktningen på utbrottet ligga mot oss
så skulle utan vidare all atmosfär blåsas bort. Nu har vi tack och lov inga sådana
potentiella strålningskällor i vår närhet. Men solen vandrar runt vår vintergata med en
hastighet av ca 220 kilometer i sekunden så vem vet vad som kan hända i en fjärran
framtid? För er som vill veta mera om dessa fascinerande objekt, gå in på Google och
slå på gammastrålningskällor, gammastrålningsutbrott, Gamma Ray Bursters, svarta
hål, neutronstjärnor och magnetarer.
Bild: Gammastrålningskällan
grb080916.
Foto: NASA Swiftobservatoriet
13
0
'
'
Martin Högberg, Örebro
Planetfotografering (och till detta räknar jag även månen) är en relativt enkel och
billig form av astrofotografering. Det ställer inga stora krav på följning av objekten
och med en webkamera går det att ta utmärkta bilder. Jag tar uteslutande bilder i
primärfokus. Med andra ord, teleskopet får agera som ett objektiv till kameran.
Utrustningen jag använder är ett 10” newtonteleskop på en EQ6 pro montering, en
färgplanetkamera (DBK21.au) och ett par barlowlinser. Man behöver också en dator
att ansluta kameran till.
Planetfotografering handlar egentligen om filmning av planeter. När man anslutit
kameran till teleskopet och riktat in sig så börjar man filma med kameran.
Exponeringstid och längd på filmen varierar från planet till planet beroende på hur
snabbt dem roterar. På en typisk Jupiter bild har jag exponering 1/30s och filmar med
30 bildrutor i sekunden i 2 minuter.
Med sin film på datorn så är det dags att bildbehandla. På grund av atmosfärens
kraftiga turbulens så ser filmen oftast ganska dålig ut. Därför är det viktigt att samla
på sig så många bildrutor som möjligt på filmen. I exemplet ovan blir det ca 3600
bildrutor. Nu använder jag mig av gratisprogrammet Registax. Det skulle ta för
mycket plats att beskriva allt som Registax gör. Men som sammanfattning kan jag
säga att Registax rangordnar alla bildrutor, lägger alla bilder rätt eftersom planeten
förmodligen rört sig lite under filmningen (aligning) samt bakar ihop bildrutorna till
en bild (stacking.) Dessutom finns ganska bra bildbehandlings funktioner i Registax så
man kan skärpa upp bilden och reducera brus. Man häpnas över skillnaden i en
enstaka
bildruta
och den slutliga
bilden!
Bild:
Jupiter med månen
Europa och
månskuggan.
Foto:
Martin Högberg
14
0
5!
Jan Sandström
.
Lite kort berörde vi den fina stjärnbilden Pegasus, den bevingade hästen i förra
stjärnspalten. Nu ska vi se lite närmare på denna praktfulla konstellation som
dominerar senhöstkvällarna på våra nordliga breddgrader. Låt oss börja med lite fin
grekisk mytologi. Pegasus sägs vara född när droppar av blod från den förfärliga
Medusas avhuggna huvud nådde marken. Här kan man verkligen säga att något
avskyvärt födde något gudomligt. Medusa fick ju bita i gräset för hjälten Perseus
svärd, en hjälte som vi kan se på kvällshimlen strax öster om Pegasus. Där detta
underbara djur först slog ner skapade han källan Peirene som dyrkades som helig av
innevånarna i Korinth, en grekisk stadsstat. Pegasus kan ses på mynt från Korinth så
tidigt som år 550 f.Kr. Han sägs också ha skapat källan på Helikons berg, välkänd och
hyllad av senare tiders stora poeter. Det var endera den strålögda gudinnan Pallas
Athena, skyddsgudinna för Aten eller Minerva, vishetens gudinna som tämjde Pegasus
och gav honom till de nio muserna. Enligt en annan legend var hästen den som
bringade åskan och blixtarna till Zeus. Så småningom blev han involverad i den
korinthiske prinsen Bellerophons äventyr. Staden plågades av den fruktansvärda
Chimaeran, ett odjur som likt Sfinxen ställde frågor och man inte kunde svara slukade
hon dom. Bellerophon dräpte med hjälp av Pegasus besten. Men sedan drabbades
olyckligt nog den unge prinsen av hybris, övermod, en stor dödssynd hos forntidens
hellener. Han försökte att bestiga själva Olympen, gudarnas hemvist. Zeus slungade
då en åskvigg på honom och hans saga var all. Kanske kan vi även se en rest av myten
om Pegasus i Burak, det heliga riddjur som profeten Muhammed besteg på
Temeplberget i Jerusalem på 600-talet för att fara till himlen. Hur som helst. Det är ju
där vi finner vårt bevingade riddjur.
Fyra 2:a magnitudstjärnor utgör den berömda Pegasuskvadraten. I tur och ordning
medsols så är det i nordöst Alpheratz som egentligen hör till stjärnbilden Andromeda,
den kedjade prinsessan, men jag tycker att den lika väl hör hemma i Pegasus. I
nordväst har vi Scheat. Det är en röd jättestjärna av spektralklass M 2. Likt alla röda
jättar varierar dess ljusstyrka. Den brukar ligga på mellan 250-500 solluminositeter.
Avståndet är ungefär 200 ljusår. Kvadratens sydvästra hörn markeras av Markab.
Stjärnan är en O9 eller A0-stjärna vilket ger den en lätt blåvitt skimmer. Belägen ca
110 ljusår bort lyser den med en luminositet ungefär 95 gånger solens. I sydöst blinkar
så Algenib vänligt mot stjärndrömmaren i natten. Det är en blåvit jätte spektralklass
B2. Nästan 600 ljusår avlägsen lyser den ca 1900 gånger kraftigare än vår sol. En
viktig stjärna i Pegasus är den stjärna som ligger längst i väster i konstellationen och
som utgör hästens mule. Det är Enif, ordet sprunget från arabiskans Al Anf som
betyder just nosen. En orange K2-sjärna. Massan beräknas till 8-10 gånger solens och
dess luminositet är 5800 gånger solens. Cirka en grad nordväst om Enif kan den tappre
observatören hitta en fin klotformig stjärnhop, Messier 15. Den har magnituden 6.
Från ett mörkt ställe och med en kikare 7x50 stadigt hållen går den att se som en
dimfläck. I själva verket är det en hop som innhåller bortemot en halv miljon solar.
Belägen ca 39 000 ljusår bort. Det ljus vi ser ikväll började sin färd till oss när
15
Neanderthalare fortfarande strövade omkring i Sydtyskland, där det förvisso har
strövat omkring människor med snarlik mentalitet betydligt senare. Messier 15 antas
ha ett svart hål i sitt centrum. Det beror på en s.k. kärnkollaps. Stjärntätheten i centrum
har helt enkelt blivit så hög att stjärnorna kolliderat och när deras sammanlagda massa
har överstigit 3 solmassor, dragit sig innanför sin egen händelsehorisont och i de flesta
bemärkelser lämnat vårt universum. I Pegasus finns många intressanta galaxer att se
för den som äger ett medelstort teleskop (4-10-tums). Detta beroende på att
konstellationen ligger en god bit från vintergatsbandet och vi ser således ut i den
extragalaktiska rymden. 50 ljusår bort ligger en stjärna som även om den i sig inte ser
märkvärdig ut i kikaren eller teleskopet då den faktiskt är nästan en tvilling till vår sol,
är stjärnan 51 Pegasi ändå en som är inskriven i historieböckerna. Det beror på att år
1995 fann astronomer den första säkert detekterade exoplaneten här. Tyvärr är det inte
någon där vi kan förvänta oss att hitta något liv på. I motsats till vår jord som kretsar
kring solen på ett tryggt avstånd av 150 miljoner km så är 51 Pegasis exoplanets
medelavstånd från stjärnan bara ca 7.5 miljoner kilometer. Förutom att vara en
gasjätte så har planeten också en obehagligt hög yttemperatur på 900 Celsius. Ge dig
nu ut i kvällen och beskåda den bevingade hästen som galopperar fram på hösthimlen,
kanske hovarnas dån och vingarnas sus ackompanjeras av en västlig storm. Se
höstnatten, vild och skön.
Bild: Se artikeln på nästa sida
16
0
5
Den 6 oktober öppnades för allmänheten och skolorna en astronomiutställning på
Gislaveds Industrimuseum.
Utställningen görs i samarbete mellan museet och Gislaveds Astronomiska Sällskap
(GAS). Museets nya balkong och stora ljusa montrar används för utställningen. Det är
ingen extrakostnad för att se astronomiutställningen.
GAS är en aktiv förening med ca 50 medlemmar och med eget observatorium i
Båraryd. Varje månad hålls medlemsmöten med föredrag om vårt solsystem och
universum.
Syftet med utställningen är dels att tillvarata det allmänt ökande intresset för
astronomi och dels att bevara och informera om det arbete inom astronomin som den
kände läkaren Bo Ekström, Gislaved, startade på 1950-talet. Han var en erkänt
skicklig amatörastronom, som tidigt började fotografera stjärnhimlen och som även
själv byggde många av sina instrument. Bilderna bestod av diapositiv som nu har
scannats och redigerats till fina utställningsbilder. Dessa visas på ett instruktivt sätt
tillsammans med instrument och annan dokumentation i museets nya utställningsmontrar.
Initiativtagare till utställningen är Clement Svensson, Naturgalleriet, Tånnö. Han har
också tagit fram och bearbetat utställningsmaterialet. Utställningen kommer att pågå
ända fram till och med maj månad 2012.
Den 24 nov. kommer dessutom en temakväll om astronomi med anknytning till
utställningen att arrangeras på museet. Då får vi besök av Gustav Holmberg, född i
Anderstorp och nu verksam som astronomihistoriker vid Lunds Universitet. Vi återkommer senare om detta.
Gislaveds Astronomiska Sällskap
Gunnar Lindahl, tidigare ordförande i GAS
Tel. 0371-51 11 98
17
/ $
Weird Astronomy
David A.J. Seargent, Springer-Verlag, Heidelberg, 2011,
ISBN 978-1-4419-6423-6, häftad, 317 sidor, pris: 35.99 pund.
Fritt översatt blir väl närmast titeln på den här intressanta och kittlande boken
”Underlig astronomi” och när det gäller ett ämne som astronomi så har väl den här
disciplinen verkligen haft sina egna kufar och eccentriska observatörer. I det här fallet
är den i de flesta fallen inte fråga om några kufar utan ganska väletablerade
observatörer som har sett fenomen som i förstone har trotsat naturliga förklaringar,
men som i många fall senare har fått åtminstone tänkbara och plausibla härledningar.
Boken är indelad i sju kapitel, där det första behandlar udda observationer när det
gäller vår egen måne, andra avsnittet handlar om olika märkligheter nära solen,
kometer, den hypotetiska planeten Vulcanus etc. Tredje rubriken samlar ihop
konstigheter när det gäller planeterna i vårt solsystem och det fjärde handlar om
underliga meteorer. I avsnitt fem lämnar vi solsystemet och ägnar oss åt underliga
stjärnor och stjärnliknande objekt. Sjätte kapitlet tangerar de andra då det här rör sig
om ”Moving mysteries and Wandering stars”. Sista delen är ett slags uppsamlingsheat
där allt från den yngsta nymånen observerad till Betlehems stjärna finns med. Boken
är illustrerad, men inte mer än nödvändigt. Den innehåller också fyra appendix över
kommande mån och solförmörkelser etc. Författaren, den australiske akademikern och
erfarne amatörastronomen David Seargent skriver intressant och klart och är väl
förtrogen med olika objekts bettende och utseende. I de flesta fall hittar han också
tänkbara förklaringar, även om han ibland kanske måste tänja banden långt.
Mysterierna här är inga UFO-rapporter och beskrivningar typ planeten Venus nära
horisonten utan är verkligt gåtfulla. Så gott som alla utspelar sig från 1600-talet och
fram till nuet så det är inga gamla skrönor det handlar om. Boken är lämplig läsning
både för nybörjaren och den erfarne observatören. En del av de observationer som
betvivlades först typ, visslande och sprakande ljud från bolider och dylikt, har initierat
forskning som senare har förklarat det hela. I det ovan nämnda exemplet handlar det
om elektromagnetiska störningar i det lokala magnetfältet. Allt som allt visar boken på
att man visserligen ska vara skeptisk till underliga observationer (kom ihåg Occams
rakkniv), så finns det mycket under och i himlen som inte alla gånger låter sig så
förklaras.
Jan Sandström
18
Discoverers of the Universe
Michael Hoskin, Princeton University Press, 2011, ISBN 978-0-691-14833-5,
inbunden, 272 sidor, pris: 20.95 pund.
William och Caroline Herschel, tillsammans med Williams son John Herschel torde
utan vidare kunna räknas som världens genom tiderna mest eminenta astronomifamilj.
Andra storheter som Struves etc. får ursäkta. William ( 1738-1822) tillsammans med
systern Caroline (1750-1848) var av Hannoverskt ursprung. Deras far Isac var
regementsmusiker i Hannover och ehuru fattig och relativt obildad själv såg han till att
hans begåvade barn fick den utbildning som låg inom hans ekonomiska möjligheter.
Tack vare att Englands konung George III var från Hannover så hamnade Wilhelm
som han först hette i England. Tack vare hans musikutbildning fick han så småningom
tjänst som organist och oboespelare i Bath. Undan för undan växte hans intresse för
astronomi och han kom så småningom att slipa speglar och tillverka teleskop som
både i fråga om storlek och kvalitet överträffade allt som samtiden kunde erbjuda. Så
småningom lockade han över Caroline som hushållsföreståndarinna och så
småningom som astronomisk assistent från Hannover och på den vägen blev det.
William upptäckte planeten Uranus 1781, upptäckte infraröd strålning, katalogiserade
dubbelstjärnor, spekulerade om kosmologi, och till råga på allt fann han och
katalogiserade tillsammans med Caroline ca 2500 deep sky-objekt. Caroline upptäckte
nio kometer och flera deep sky-objekt med de kometsvepare som William tillverkade
åt henne. Den här fina biografin över syskonparet har som upphovsman den kände
astronomihistorikern Michael Hoskin från Cambridge University. I boken har han
åstadkommit en mycket fin blandning av vetenskaplig lärdom presenterad på ett
lättfattligt och trivsamt sätt. Men man får också fina ögonblicksbilder av syskonparet
Herschel och deras samtida. Miljöskildringar av ett Pre-Dickenskt England är också
legio. Boken är väl illustrerad både i färg och svartvitt och innehåller också
notapparat, samt vidareläsningstips. Ett måste för den som vill kunna säga att
vederbörande är astronomiskt allmänbildad. Också en mycket lämplig guide på
astronomisemestern till de Brittiska öarna.
Jan Sandström
19
20
JUPITER
Foto: Martin Högberg, Örebro ©
GAK:s och SV:s årsmöten äger rum
söndagen den 18 mars 2012
i Slottsskogsobservatoriet
Download