Examensarbete 20140323 slutversion - LiU

Linköpings universitet
Lärarprogrammet
Kristina Jönsson Nuszkowski
Slöjdämnets janusansikten
Ämnesinnehållets förändring ur ett samhällsperspektiv 1919–2011
Examensarbete 15 hp!
!
!
LIU-LÄR-TX-G--14/002--SE!
!
!
Handledare:
Sie von Gegerfelt Kronberg
Institutionen för
kultur och kommunikation VT 2014
Institutionen för kultur och kommunikation
581 83 LINKÖPING
Seminariedatum
2014-04-11
Språk
Rapporttyp
ISRN-nummer
Svenska/Swedish
!
Examensarbete grundnivå LIU-LÄR-TX-G--14/002--SE
Titel Slöjdämnets janusansikten. Ämnesinnehållets förändring ur ett samhällsperspektiv 1919–2011
Title The Janus-faced Subject of Sloyd. A Study on the Changes of a Subject´s Content throughout a
Society Perspective between 1919-2011.
Författare Kristina Jönsson Nuszkowski
Sammanfattning
Med uppsatsen söks en fördjupad kunskap om hur synen på vad elever skall lära sig i
skolslöjd har sett ut och förändrats, från 1919 fram till 2011, och om samband med
samhällsförändringar kan iakttagas. Uppsatsen utförs som en systematisk
litteraturstudie, med en hermeneutisk kvalitativ ansats, av fyra läroplaner samt
forskningslitteratur. Som tolkningsmodell av läroplanerna har Lindströms (2009)
definition av estetiska lärprocesser, ursprungligen för bildområdet, använts.
Ämnesinnehållet i slöjd analyseras här under de fyra kategorierna: lärande om, i, med
och genom. Resultatet visar att innehållet i slöjd har förändrats och att
samhällsförändringar har påverkat innehållet. I visst avseende är delar av innehållet
oförändrat, men omfattningen av och syftet med ämnesinnehållet har förändrats. Genom
analysen kan man se att det råder en ambivalens omkring vad ämnets syfte är då det har
växlat över tid. Detta påverkar slöjdundervisningen som snarare bygger på slöjdlärarens
personliga föreställningar om slöjd än styrdokumenten. Utifrån studiens resultat ses det
därför betydelsefullt att slöjden identifierar och formulerar kärnkunskaperna i ämnet för
att bibehålla och utveckla ämnets position i skolan.
Nyckelord slöjdhistoria, slöjdundervisning, slöjdämnet
Sammanfattning
Med uppsatsen söks en fördjupad kunskap om hur synen på vad elever skall lära sig i
skolslöjd har sett ut och förändrats, från 1919 fram till 2011, och om samband med
samhällsförändringar kan iakttagas. Uppsatsen utförs som en systematisk litteraturstudie, med
en hermeneutisk kvalitativ ansats, av fyra läroplaner samt forskningslitteratur. Som
tolkningsmodell av läroplanerna har Lindströms (2009) definition av estetiska lärprocesser,
ursprungligen för bildområdet, använts. Ämnesinnehållet i slöjd analyseras här under de fyra
kategorierna: lärande om, i, med och genom.
Resultatet visar att innehållet i slöjd har förändrats och att samhällsförändringar har påverkat
innehållet. I visst avseende är delar av innehållet oförändrat, men omfattningen av och syftet
med ämnesinnehållet har förändrats. Genom analysen kan man se att det råder en ambivalens
omkring vad ämnets syfte är då det har växlat över tid och påverkats av samhällsutvecklingen.
Detta har påverkat slöjdundervisningen som snarare byggt på slöjdlärarens personliga
föreställningar om slöjd än styrdokumenten. Utifrån studiens resultat ses det därför
betydelsefullt att slöjden identifierar och formulerar kärnkunskaperna i ämnet för att bibehålla
och utveckla ämnets position i skolan.
Innehållsförteckning
1.Inledning ..............................................................................................................5
Syfte och frågeställningar .........................................................................................6
2.Metod....................................................................................................................7
Metodval ...................................................................................................................7
Sökmetoder ..............................................................................................................8
Uppsatsens disposition ............................................................................................8
Bearbetning ............................................................................................................11
Studiens tillförlitlighet..............................................................................................13
3.Teoribakgrund ...................................................................................................14
4.Resultat ..............................................................................................................21
Sammanfattning .....................................................................................................32
5.Diskussion .........................................................................................................34
Metoddiskussion ....................................................................................................34
Resultatdiskussion .................................................................................................35
Förslag till fortsatt forskning ...................................................................................38
Referenser ............................................................................................................39
1. Inledning
Slöjden beskrivs i den nationella utvärderingen (Skolverket, 2004) av elever som ett av de
roligaste ämnena i skolan, ett ämne som man gärna vill ha mer av. De har däremot svårt att
formulera, och är omedvetna om, vilka kunskaper från slöjden som de kommer att ha nytta av
i framtida studier eller yrkesliv. Inte heller deras föräldrar tycker att ämnet är speciellt viktigt
för sina barns framtid och rangordnar det i utvärderingen mycket lågt jämfört med andra
skolämnen. Slöjdlärarna trivs med att undervisa i slöjd men upplever att de får försvara
ämnets status i skolan gentemot andra ämnen och kollegor.
I artikeln Slöjden måste våga välja väg beskriver Hasselskog att det finns en föråldrad syn på
slöjdämnet (2011). Föräldrar och kollegor tror fortfarande att slöjdämnet syftar till att lära sig
slöjdtekniker och menar att det är ett trevligt avbrott från övrigt skolarbete. Hasselskog menar
att det är hög tid att slöjdämnet marknadsför sig själv för att motverka denna föråldrade syn
på ämnet, dels för att locka fler till ämnesutbildningen i slöjd, men också för att försvara
ämnets position i skolan.
Ett sätt att försvara ämnets position är att bli medveten om den förändring som slöjdämnet har
genomgått och genomgår. Under en slöjdhistorisk tillbakablick under utbildningen till
textillärare fick jag möjlighet att titta närmare på Undervisningsplan för rikets folkskolor den
31 oktober 1919 [Upl 1919] (1924). Jag fick också läsa en skrift som innehöll föredrag som
Eneroth hållit om pedagogiskt handarbete (1924). Förutom de hantverkskunskaper som Upl
1919 handlade om och Eneroth diskuterade, kunde man även se att skolslöjden alltid syftat till
att lära något mer. Kunskap i slöjd handlar inte bara om vad man kan lära sig i form av
tekniker och materialkunnande, utan handlar också om det lärande som sker i och genom
arbetsprocessen i slöjd. Dessa gamla dokument fick mig att inse att de förmågor som slöjden
skall träna har förändrats och växlat genom åren och fortsätter att göra så. Salomon skriver till
exempel om fostran genom slöjd (1941) och i den precis nyutkomna Läroplan för
grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 [Lgr 11] (Skolverket, 2011b),
förekommer entreprenörskap som ett nytt begrepp som slöjden skall vara en del i att utveckla.
Med bakgrund av detta har den här uppsatsen för avsikt att undersöka hur ämnesinnehållet har
förändrats över tid. Genom att granska slöjdens innehåll med hjälp av de didaktiska frågorna
Hur har synen på vad elever ska lära sig om slöjd sett ut?, Hur har synen på vad elever ska
5
lära sig i slöjd sett ut? Hur har synen på vad elever ska lära sig med slöjd sett ut? och Hur
har synen på vad elever skall lära sig genom slöjd sett ut? kan förhoppningsvis arbetet leda
till att en större kunskap om ämnesinnehållet i relation till samhällsförändringar nås.
Utan kunskap om sin historia är det väldigt svårt som lärare att veta vart man är på väg. Att
veta ämnets historia, varför man idag har det innehåll som man har, varför man gör som man
gör och hur samhällsutvecklingen påverkar innehållet i slöjd är viktigt för att kunna förmedla,
utveckla och behålla slöjdens position och innehåll i skola och samhälle.
Syfte och frågeställningar
Avsikten med studien är att med hjälp av utvalda styrdokument och slöjdforskning undersöka
hur synen på vad elever skall lära sig i slöjd har förändrats från 1919 fram till 2011 och om
samband med samhällsförändringar kan iakttagas.
Hur har synen på vad elever ska lära sig om slöjd sett ut?
Hur har synen på vad elever ska lära sig i slöjd sett ut?
Hur har synen på vad elever ska lära sig med slöjd sett ut?
Hur har synen på vad elever skall lära sig genom slöjd sett ut?
Avgränsningar och definitioner
Frågeställningarna i uppsatsen avgränsas till ämnet slöjd i svensk grundskola. Litteraturen i
teoribakgrunden är baserad på slöjdforskning från de nordiska länderna, då slöjd som
skolämne är unikt för dessa länder. I denna uppsats avses att studera ämnet slöjd i sin helhet:
textil-, trä-och metallslöjd.
Uppsatsens frågeställningar är konstruerade utifrån en definition av estetiska läroprocesser, se
sidan 12 (Lindström, 2009).
6
2. Metod
I detta kapitel redogörs inledningsvis för de val av metod som gjorts för denna uppsats.
Därefter följer en redogörelse för det urval av litteratur som gjorts samt hur det har gått till.
Vidare följer en beskrivning av den metod och det tillvägagångssätt som använts vid analys av
studiens litteratur. Avslutningsvis förs en diskussion om studiens tillförlitlighet och de etiska
överväganden som gjorts.
Metodval
Med uppsatsen söks en fördjupad kunskap om hur synen på vad elever skall lära sig i
skolslöjd har sett ut och förändrat sig från 1919 fram till 2011. Uppsatsen utförs som en
systematisk litteraturstudie med en hermeneutisk, kvalitativ ansats.
Genom studier av läroplansforskning samt utvalda styrdokument söks en fördjupad kunskap
av ämnesinnehållets förändring i slöjd. Enligt Forsberg & Wengström (2008) undersöks, i en
systematisk litteraturstudie, tidigare dokumenterat material utifrån uppsatsens syfte och
problemformuleringar. I det insamlade materialet söks svar på undersökningens frågor, som
efter värdering och analys av materialet sammanställs och publiceras.
En hermeneutisk ansats innebär att en språklig tolkning görs av materialet. Texterna kommer
att läsas och analyseras noggrant och mynna ut i en text som avser att nå fram till en djupare
förståelse och inte en slutsats. Patel & Davidson (2011) menar att den hermeneutiska
tolkningen växlar i en studie mellan flera olika tolkningsperspektiv, som en förståelse av
texten som helhet eller som delar. Forskaren pendlar mellan helhet, delar och olika synvinklar
för att få en förståelse. I den hermeneutiska studien är inte avsikten att nå fram till en teori
utan studien kan presentera en mångfald av unika tolkningar (Patel & Davidson, 2011).
Den hermeneutiska textstudien skall tolka texten så att den mening som skribenten haft med
texten kommer fram, men också genom att tolka den kontext som de framställdes i (Bryman,
2002). En läroplan är framställd i relation till skolans och samhällets utveckling,
läroplanstexterna kan därför inte läsas och analyseras utan att försöka nå en förståelse om
texten i ett historiskt och sociokulturellt perspektiv.
7
Studien av utvalda styrdokument från ämnet slöjd avser att jämföra likheter och skillnader i
materialet. Enligt Stúkat (2011) kan ny kunskap sökas genom att flera likartade texter jämförs
i en komparativ analys. Innehållet analyseras, beskrivs och förklaras, samt jämförs med
varandra för att förklara skillnader i materialet.
Sökmetoder
Valet av litteratur har gjorts genom sökningar i den lokala bibliotekskatalogen vid biblioteket
på Linköpings Universitet samt i databasen LIBRIS. De sökord som använts vid
litteratursökningarna är slöjdhistoria, slöjdundervisning och slöjdämnet, vilket i olika
kombinationer resulterar i en mängd träffar av utredningar, avhandlingar, nationella samt
internationella vetenskapliga artiklar och rapporter. Genom funnen litteratur har sedan
referenser från denna använts för att finna ny, för ämnesområdet, relevant litteratur.
Uppsatsens disposition
Urval av läroplansforskning. Litteratur som behandlar forskning om ämnesinnehållet i slöjd
har valts ut, genomlästs och refererats i uppsatsen. Den litteratur som valts ut består av
forskningsgranskad litteratur men också av utredningsmaterial från granskningar av
läroplanerna, beställt av en huvudman. Vid urvalet av litteratur har sökts efter källor som
granskar ämnesinnehållet i läroplanerna, samt källor som analyserar läroplaner ur ett
samhällsperspektiv.
I urvalet har eftersträvats att söka efter källor som är aktuella. Då uppsatsen har för avsikt att
granska läroplaner ur ett historiskt perspektiv motiverar det användningen av några äldre
källor i urvalet.
Tabellen nedan visar de källor som valts ut för uppsatsen samt vilken typ av litteratur de utgör.
Tabell 1: Förteckning över vald litteratur
Vetenskaplig
artikel (1)
Soujanen,1999
Avhandling (3)
Bok (3)
Arbetsnotat (1)
Sjögren, 1991
Styrdokument
(4)
Borg, 1995
Hartman, 1995
Upl 1919
Reincke, 1995
Salomon, 1941
Lgr 69
Illum, 2004
Kjosavik, 2001
Lgr 80
Lgr 11
8
Fortsättningsvis presenteras de författare vars litteratur utgör underlaget för litteraturstudien.
Kajsa Borg är docent i pedagogik. Har sysslat med slöjddidaktisk forskning främst inriktad
mot läroplansteori och bedömningsfrågor. Har deltagit vid framtagandet av Lgr 11 som
sakkunnig inom ämnet slöjd.
Sven G. Hartman är professor emeritus vid Stockholms universitet. Har sysslat med
undervisningshistoria, religionspedagogik, barn och livsfrågor samt gett ut samlingar med
texter av John Dewey.
Hans Joachim Reincke är filosofie doktor från Tyskland. Han har i sin avhandling forskat
kring den svenska reformpedagogikens kopplingar till slöjden och aktivitetspedagogiken.
Steinar Kjosavik är verksam vid högskolan i Telemark, Norge. I sin avhandling forskade han
om slöjdens utveckling ur ett norskt perspektiv.
Jan Sjögren är filosofie doktor vid Linköpings universitet. Den arbetsnotat som används i
litteraturstudien är en analys av de utredningar som låg till grund för omorganiseringen till en
nioårig sammanhållen skola, och har valts utifrån historiska preferenser.
Bent Illum är filosofie doktor i slöjd knuten till Dansk Sløjdlaererskole. I sin
doktorsavhandling forskade han kring det kroppsbaserade, hantverksmässiga lärande som sker
i slöjdprocessen.
Ulla Soujanen är professor emerita i slöjdpedagogik vid Åbo Akademi, Finland. Hon har
forskat inom ett flertal områden såsom till exempel slöjdpedagogik, slöjdvetenskap, hållbar
utveckling inom slöjden samt företagsamhet.
Otto Salomon 1849-1907. Svensk pedagog och grundare av svensk skolslöjd. Utvecklade
ämnet samt slöjdseminariet i Nääs där utbildning till slöjdlärare bedrevs. Texter från
författaren har använts för att belysa den historiska utvecklingen.
9
Urval av styrdokument. I denna studie analyseras och jämförs ett urval av läroplanstexter från
1919 till 2011 vilket utgör stommen och huvudfokus för uppsatsen. Syftet att välja
läroplanstexter är att försöka skapa en bild av hur slöjdämnets innehåll har förändrats i
styrdokumenten genom en del av dess historia. Urvalet av läroplaner har valts efter
förkunskap om viktiga förändringar i ämnet. För att hitta denna litteratur har två förteckningar
över läroplanerna använts (Lindmark, 2007, 2009).
De läroplanstexter som har använts i studien är: Undervisningsplan för rikets folkskolor den
31 oktober 1919 [Upl 1919] (1924), Läroplan för grundskolan. 1, Allmän del. 1969 [Lgr 69]
(Skolöverstyrelsen,1969a), Läroplan för grundskolan. 2, Supplement: kompletterande
anvisningar och kommentarer. 1969 [Lgr 69] (Skolöverstyrelsen,1969b), Läroplan för
grundskolan. Allmän del: mål och riktlinjer, kursplaner, timplaner. 1980 [Lgr 80]
(Skolöverstyrelsen, 1980), Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd. 2011 [Lgr 11]
(Skolverket, 2011a) samt Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011
[Lgr 11] (Skolverket, 2011b).
Urvalet har gjorts av följande anledningar:
Upl 1919 har valts utifrån att studien söker förståelse av ämnesinnehållet utifrån ett historiskt
perspektiv. Vid tidpunkten var inte slöjdämnet ett obligatoriskt ämne i skolan. Det var den
första utbildningsplan som beskriver ett ämnesinnehåll för båda slöjdarterna, trä- och
metallslöjd för gossar samt textilslöjd för flickor.
Lgr 69 valdes utifrån att det är den första läroplanen efter att slöjd blivit ett enda ämne, med
en gemensam text gällande för både textilslöjd och trä- och metallslöjd. I denna läroplan
införs dessutom för första gången trä och metallslöjd för både flickor och pojkar i
könsblandade grupper från år 3–6.
Lgr 80 valdes utifrån att det är första gången som läroplanen beskriver slöjdämnet på ett
friare sätt. Tre rubriker sammanfattar ämnet mer övergripande; skapande verksamhet,
produktion och konsumtion samt miljö och kultur. Slöjden blir också valbar för
högstadieelever. Ämnesinnehållet preciseras ej och styrs inte till särskilda åldersgrupper.
Lgr 11 har valts utifrån att det är det aktuella styrdokumentet för ämnet slöjd.
10
Läroplaner som valts bort. Till uppsatsen har jag valt att fokusera på läroplanerna från 1919,
1969, 1980 och 2011. Detta betyder att läroplanerna från 1955, 1962 och 1994 inte har valts
ut i denna undersökning. Huvudfokus för analysen av läroplanerna kommer att ligga på åren
sedan slöjd blivit ett ämne, tillgängligt för båda könen, alltså från 1969 och framåt.
Undersökningen har valt att ej fokusera på läroplanerna från 1955 och 1962 då de separerar
ämnena i två separata kursplaner, textilslöjd och trä- och metallslöjd. Detta val talar mot att
1919 års undervisningsplan valts ut till uppsatsen, då slöjd varken var ett obligatoriskt ämne
eller ett gemensamt ämne. Utbildningsplanen från 1919 har dock valts ut för att
undersökningen skall få en historisk spegling från slöjdens barndom.
Undersökningen har även valt att inte fokusera på 1994 års läroplan för det obligatoriska
skolväsendet [Lpo 1994]. Jag har istället valt att granska den nya läroplanen från 2011 som
har beskrivits som en revidering av Lpo 94, rejält omskriven och mer detaljerad, men med
likartat innehåll. Med bakgrund av detta kan den ändå fylla syftet att iaktta slöjdens
innehållsmässiga förändring. Anledningen att jag valt bort Lpo 94 är att jag anser det är svårt
att analysera den läroplan som jag arbetat utifrån större delen av min verksamma tid. Jag
anser att det finns en risk att den analys jag kommer att göra blir alltför personligt färgad och
att resultatet i för stor grad påverkas av det.
Under de 28 år jag arbetat i svensk skola som servicebiträde, fritidspedagog och lärare har jag
dock skaffat mig erfarenheter och kunskaper om verksamheten. Dessa kunskaper tar jag med
mig in i arbetet och de kommer med säkerhet färga denna studie. Denna förförståelse skulle
eventuellt kunna leda till en alltför stor nyansering av resultatet, vilket i sämsta fall skulle
kunna påverka resultatets objektivitet i negativ riktning. Förförståelsen kan dock också ses
som något positivt för studiens resultat, då den utgör en del av den bas som problematisering
och analys kan utgå från.
Bearbetning
För att bearbeta läroplanstexterna och söka svar på problemformuleringsfrågorna har Lars
Lindströms definition av estetiska lärprocesser valts som tolkningsmodell för styrdokumenten
(Lindström, 2009). Lindström beskriver ursprungligen en modell från bildområdet där
lärandet är indelat i fyra typer av estetiskt lärande. De fyra typerna av lärande är: lärande om,
i, med och genom. I detta arbete kommer dock de fyra typerna av lärande att gälla som en
11
modell för det lärande som sker i slöjd. De fyra områdena definierade för bild av Lindström
kan därför omdefinierat för slöjd se ut på följande sätt:
Lärande om slöjd: är det lärande som syftar till att ge baskunskaperna i slöjd. Kunskaperna
kan vara både av praktisk och teoretisk karaktär och ger kännedom om material, tekniker och
faktakunskaper om till exempel form, färg och slöjdhistoria.
Lärande i slöjd: är det lärande i slöjd som syftar till att lära att använda material och tekniker
för att förmedla något till exempel ett uttryck eller ett budskap.
Lärande genom slöjd: är det lärande i slöjd som ger kompetenser och förhållningssätt som är
användbara på ett allmängiltigt plan.
Lärande med slöjd: är det lärande som sker i slöjd då det innehållsmässigt rymmer lärande
från andra skolämnen.
Det insamlade materialet genomläses och förs över till Portable Document Format [PDFdokument]. Texterna analyseras sedan utifrån de definitioner av lärande i estetiska
läroprocesser som Lindström formulerat (Lindström, 2009). Varje typ av lärande, om, i,
genom och med, ges varsin bestämd färg. De ord och fraser som kan härledas till respektive
typ av lärande färgkodas med respektive färg. Utifrån en analys av färgmärkningen jämförs
läroplanerna med varandra och sammanfattas i text.
Den kvalitativa analysen
Denscombe (2009) menar att den analys och de slutsatser som dras ur en kvalitativ ansats
skall vara fast förankrade i data. Forskaren söker svar utifrån sin rådata, i detta fall
styrdokument och läroplansforskning, genom en mycket noggrann genomläsning och
tolkning. Denscombe (2009) menar även att processen i en kvalitativ analys har en repetitiv
karaktär, där forskaren går fram och tillbaka mellan stegen kodning, tolkning och verifiering
och där de olika stegen revideras efterhand. Den läsning, överföring av läroplansmaterialet till
PDF, färgkodning samt analys som sker i denna uppsats kommer att medföra att materialet
bearbetas noggrant och med repetitiv karaktär och där chans till revidering finns i flera steg.
12
Genom den grundliga genomläsningen finns också möjlighet att se underförstådda betydelser
av vikt vilket Denscombe (2009) framhåller som viktigt i en kvalitativ analys.
Studiens tillförlitlighet
Det val av litteratur som gjorts i uppsatsen styr resultatet. Att ett urval av läroplaner gjorts
påverkar den bild av ämnesinnehållets utveckling som målas upp i uppsatsen. Syftet med
uppsatsen har varit att belysa ämnesinnehållets utveckling under åren 1919–2011. Då urvalet
av läroplaner har gjorts utifrån kunskap om avgörande förändringar i läroplanerna kan dock
syftet för uppsatsen nås.
Resultatet av analysen ställs mot läroplansforskning från ett flertal författare i uppsatsen vilket
påverkar tillförlitligheten i positiv riktning. Enligt Denscombe (2009) ökar validiteten då en
jämförelse mellan olika data från olika informanter eller tidpunkter görs.
13
3. Teoribakgrund
För att förstå de innehållsmässiga förändringar som har skett för skolämnet slöjd från 1919–
2011 är det viktigt att skapa en förståelse för orsaken till dessa förändringar. Litteraturstudiens
avsikt är därför att under rubriken Slöjdens innehållsmässiga förändringar synliggöra vilka
argument och syften som forskare har funnit för slöjdämnet i skolan. Under rubriken Slöjden i
ett föränderligt samhälle är avsikten att belysa slöjdämnets förändring ur ett
samhällsperspektiv.
Slöjdens innehållsmässiga förändringar
Jan Sjögren (1991), fann vid analys av de utredningar från 1940-1962 som låg till grund för
den nioåriga obligatoriska skolans införande, tre kategorier av argument för praktiskt arbete/
slöjd. Kategorierna sammanfattades under tre rubriker, Kultur, Samhälle och Individ.
I kategorin Kultur, kunde Sjögren se syften och resonemang för slöjd som omfattade ett
bevarande av det kulturella arvet samt ge en estetisk fostran i att till exempel få ett
medvetande om kvalitet inom området, samt öva elevernas förmåga att ta emot och förmedla
intryck. Vid analysen av utredningarna kunde Sjögren observera att en förändring av
begreppens innebörd skedde. Begreppet estetisk fostran ges under perioden en djupare
betydelse. Från att ha en betydelse av att lära ut god smak och formsinne till den djupare
betydelsen av att kunna ta emot och förmedla tankar och känslor.
Inom kategorin Samhälle kunde begrepp som syftar till en förberedelse för yrkesliv och
fritidssysselsättningar iakttagas. Det fanns till exempel vissa färdigheter beskrivna, som
noggrannhet och ordentlighet, samt färdigheter för det praktiska vardagslivet.
I den tredje kategorin Individ fann man begrepp där praktiskt arbete ses som en del av en
allmänbildning och en utveckling av personligheten. Det praktiska arbetet beskrivs
understödja och fördjupa intellektuella förmågor.
Kajsa Borg (1995) beskriver slöjdämnets förändring från 1962 till 1994. Genom att analysera
och kategorisera begrepp från läroplanernas inledande texter har iakttagelser och jämförelser
gjorts om innehållet i dessa. Borg har också gjort enkäter och djupintervjuer med ett antal
slöjdlärare i samma avhandling.
14
Borg har kunnat se att huvudfokus i läroplanen från 1962 (Lgr 62) låg på att framställa en
produkt och att träna slöjdtekniker, vilket förändrades i Lgr 69 då fokus riktas om mot slöjden
som process. Detta vidgas, menar Borg, till att i Lpo 94 omfatta hela processen från idé till
framställande av produkt och dess värdering.
Borg skriver vidare att de undersökta läroplanerna tydligt visar att den övergripande
målsättningen är att utveckla elevernas estetiska känsla och förmåga. Detta ska leda till att de
genom att använda slöjdens metoder, kan uttrycka sig genom materialen i slöjd i
egentillverkade slöjdföremål. Vid tillverkningen ska de ta hänsyn till konsumentaspekter och
inspiration av kulturarvet. Dessa övergripande målsättningar förekommer genomgående i
läroplanernas texter. Att eleverna skall arbeta utifrån egen idé och planera föremålets utseende
har också varit med i alla undersökta läroplaner, menar Borg, medan elevens inflytande över
sitt eget arbete har skrivits fram mycket tydligare i Lpo 94. Däremot, fortsätter Borg, har
målsättningar som till exempel jämställdhet, respekt och förståelse för andra kulturer,
bedömning av arbetsmetoder och resultat skrivits in och/eller betonats mer i Lgr 80 och Lpo
1994.
Borg fann vidare i sin undersökning att kursplanetexterna hade förändrats, men att man kan se
att texterna bygger på varandra. Texterna blir också mer komplicerade och texten mer
svårtydd vilket kan göra att det går att tolka den på ett flertal sätt. Enkätsvaren och de
intervjuer som Borg gjort med slöjdlärare, säger att de i den slöjdundervisning de bedriver
lägger mycket liten vikt vid läroplanstexterna. De nämner att de bygger sin undervisning på
de föreställningar som de själva till exempel har fått från sin utbildningstid, andra lärare eller
sin egen skoltid. Borg menar att slöjdläraren har kunnat ha stor frihet i att utforma sin egen
undervisning efter sina egna föreställningar, och att utrymmet för detta ökar med en
läroplanstext som tillåter ett flertal tolkningar. De styrdokument som skall styra
undervisningen får inte den betydelse de ska ha utan det blir andra faktorer som styr
undervisningen.
Slöjden i ett föränderligt samhälle
Slöjd som ett ämne i skolan har sitt ursprung i en reaktion mot den då förhärskande
kunskapssynen, att intelligens och bildning endast kunde fås genom studie av litteratur
(Reincke, 1995). Reaktionen ledde till en nationell och internationell diskussion om skolans
15
innehåll och hur den kunde utvecklas mot en arbetsskola. Ett flertal pedagoger, refererar
Reincke och Hartman, förespråkade det manuella arbetets förtjänster som meningsskapande
metod i skolan (Hartman, 1995; Reincke,1995), och denna diskussion leder till att skolan
reformeras under slutet av 1800-talet. Reincke (1995) beskriver att slöjdämnets plats i skolan
har motiverats på olika sätt under historiens gång. Den första tiden var det framförallt för att
ge socialt stöd och möjlighet till ekonomisk försörjning som slöjden fick en plats i
undervisningen. Detta innehåll dröjde sig kvar längre inom textilslöjden då kvinnor skulle lära
sig att ta hand om hemmets och familjens skötsel.
Senare, cirka 1880–1920, var argumenten för slöjdämnet i skolan att det inte var slöjden i sig
som var det viktiga. Det var de förmågor som utbildades genom att man hade slöjd som lyftes
fram och uttrycket pedagogisk slöjd började användas. Salomon (1905) skriver 1891: ”Med
pedagogisk slöjd – ett uttryck, som sedan några år tillbaka fått burskap i språket – betecknar
man den i uppfostrans tjänst ställda slöjden”. Salomon (1941) beskriver 1886 att slöjden
bidrar till en allsidig utveckling hos eleverna, och att det är inte de föremålen som tillverkas
som är det viktigaste, utan arbetet i sig själv. Han menar vidare att det är ett mångsidigt ämne
som förutom att utveckla hantverksskicklighet utbildar i kärlek till arbete, flit och ihärdighet,
självverksamhet, noggrannhet, uppmärksamhet, formsinne, fysisk uppfostran och aktning för
kroppsarbete. Salomon förklarar vikten av att slöjden skall undervisa i aktning för kroppsligt
arbete genom att sätta in detta lärande i ett aktuellt tidsperspektiv:
Just under vår tid, då de sociala frågorna oemotståndligt tränga fram i förgrunden och fordra sin lösning,
och den ena samhällsklassen hetsas upp mot den andra, är det sannerligen ej av oväsentlig betydelse, om
skolan, varest framtida opinioner förberedas, söker att ej blott i ord utan även i handling predika det
sedliga värdet av allt ärligt arbete, det må vara huvudet eller handens, ty sanning ligger i Rousseaus ord
”att barn glömma lätt, vad man säger eller har sagt dem, men ej det man gör eller har gjort
dem” (Salomon, 1941:28).
Kjosavik (2001) belyser några aspekter som viktiga för hur slöjdens innehåll utvecklade sig.
En av aspekterna är aktivitetspedagogiken, med dess företrädare John Dewey, som kom att
prägla den pedagogiska debatten under halva 1900-talet och ledde till förändringar av mål och
metoder. Kjosavik menar att den tidigare skolan, som var präglad av nyttoaspekter och att lära
sig bestämda metoder, inte kunde förenas med det nya synsättet att undervisningen skulle
grundas på den mer individanpassade pedagogiken där elevernas intresse, uttryck och
skapande skulle styra verksamheten. Kjosavik lyfter även fram den psykologiska forskningen
16
som uppmärksammade barnens utveckling och individualitet och som också påverkade
innehållet i slöjden. Även aspekter från konstvärden, menar Kjosavik vidare, har haft
påverkan på de praktiska ämnenas innehåll. Bildkonsten utvecklade sig från att återge
verkligheten naturtroget till att bli ett uttryck för fantasi och idéer, vilket påverkade sättet
eleven skulle uttrycka sig i slöjden.
Bent Illum (2004) har intresserat sig för den inlärning som sker i ämnet slöjd. De kroppsliga,
hantverksmässiga och estetiska kunskaper, färdigheter och erfarenheter som uppstår när
eleven handskas med materialen. Illum kallar denna form av lärande för processens dialog.
Medan eleven bearbetar ett material med verktyg, för att göra en produkt eller utföra något
uppdrag, används ett flertal sinnen för att reflektera över arbetsprocessen och att utveckla
hantverkskunnandet. Processens dialog görs under tiden som man slöjdar. De erfarenheter
som man tillägnar sig genom kroppsliga och sinnliga erfarenheter i dialog med material och
verktyg ligger till grund för denna syn på lärandet i slöjden. Det är en kroppsbaserad kunskap
som lärs ut i en speciell kontext, de erfarenheter som görs genom handlingar i den speciella
kontexten är omöjliga att lära på något annat sätt. Inlärningen är beroende av, och sker mellan
den speciella kontexten och en variation av både traditionell verbal kommunikation och
kroppsspråk.
Illum beskriver hur de svenska slöjdlärarnas utbildning har förändrats och hur det har
påverkat slöjdundervisningens innehåll. Förr hade man praktik från förvärvslivet innan man
började utbildningen och under utbildningen låg tyngdpunkten på att lära ut manuellt
hantverksarbete. I dag ser utbildningen ut på ett annat sätt, utbildningen sker endast på
universiteten och innehållet fördelas mellan att lära ut hantverksmässiga tekniker samt
pedagogiska och teoretiska studier. Detta påverkar innehållet för slöjden i skolan då lärarnas
olika erfarenheter från utbildningen påverkar hur de utformar slöjdlektionerna.
Ulla Suojanen (1999) har genom att granska finsk slöjd och skolslöjd i relation till
samhällsförändringar sett att slöjdens innehåll har ett samband med förändringar i samhället,
både ur ett historiskt och ett nutida perspektiv. Suojanen gör en beskrivning av olika
samhällstyper från 700–talet och framåt samt en beskrivning av slöjdens/hantverkets status
under dessa samhällstyper. I detta arbete väljs att fokusera på den tid då skolslöjden uppstår.
17
Perioden 1700–1850, det traditionella samhället var ett hierarkiskt uppbyggt
jordbrukssamhälle där skillnader mellan kvinnor och män var framträdande Suojanen (1999).
Handarbete och kroppsarbete värdesattes och skråsystemet med lärande mästare, gesäll,
lärling hade ännu inte upphört. Under den här tiden startade en strävan till folkbildning och
detta ledde till att folkskolan växte fram. I folkskolan blev slöjd ett ämne, speciellt viktigt för
arbetarklassen, och de könsskillnader som fanns i samhället manifesterades genom en
indelning i goss- och flickslöjd där de framställde nyttoinriktade produkter. I Finland
benämndes det för tekniska handarbeten för gossar samt kvinnliga handslöjder.
Det moderna samhället 1860–1990 beskriver Soujanen (1999) som en lång period som
innehåller flera olika samhällsförändringar. Jordbrukssamhället 1860–1920 inledde det
moderna samhället då jordbruket länge var den rådande näringen. Självhushållning, hantverk
och kroppsarbete var fortfarande viktigt. Produktion på verkstäder hade dock kommit igång,
där arbetsuppgifterna bestod i att tillverka föremål efter en order. Detta innebar att slöjdens
innehåll styrdes hårt av den detaljerade läroplanen och undervisningen bestod av tillverkning
av bruksföremål efter modellserier och bilder. I Finland var träindustrin en av de viktigaste
näringarna därför bestod gosslöjden nästan enbart av trä, och maskinell bearbetning började
också läras ut i slöjdundervisningen. Perioden kännetecknades också av att det var
ekonomiskt svåra tider, innehållet i läroplanen förespråkade därför nytto- och
sparsamhetsaspekt, vad det gällde föremålen som eleverna skulle tillverka och innehållet av
lärostoffet. Under denna tid hade därför även pojkar handarbete (årskurs 1–2) för att lära sig
lappa- och laga.
Industrisamhället 1920–1970 var, likt de tidigare samhällstyperna, centralstyrt och hierarkiskt
uppbyggt (Soujanen, 1999). Industrialisering och teknisk utveckling gjorde att hantverkets
status förändrades under den här perioden och föremål började i större utsträckning
massproduceras. Hantverk blev nu i större grad en fritidssysselsättning. Innehållet i
skolslöjden handlade fortfarande om att tillverka bruksföremål men metallslöjd och att lära
sig handskas med maskiner blev viktigt nu. Krigstiden påverkade också att resurshushållning
betonades och både pojkar och flickor fick lära sig att laga klädesplagg. Under den här
perioden började kvinnorna arbeta utanför hemmen. Det påverkade inte slöjden i så stor
omfattning, i de lägre klasserna var slöjd ett gemensamt ämne för pojkar och flickor medan
man åtskiljde dem i de äldre åldrarna. I början av den här perioden var slöjden centralstyrd
18
och slöjdens innehåll bestämt av läroplanen. Arbetsmetoderna i slöjden efterliknade industrins
arbetssätt och arbetet uppdelades i mindre arbetsmoment som styrdes av läraren. Mot den
senare delen av perioden minskar centralstyrningen och eleven ska i större utsträckning själv
planera sitt arbete, hand och tanke ska förenas. Övningsserier med föremål finns dock kvar för
de yngre åren.
Informations- och servicesamhället 1960–1980 Perioden präglas av ekonomisk tillväxt,
teknisk utveckling, en utökad offentlig sektor samt ökad mängd information. Slöjdens
betydelse för hobby och fritid blev tydligare då allt i bruksväg gick att köpa, ingen behövde
längre kunskapen att tillverka något för hemmet. Allt fler kvinnor började förvärvsarbeta och
jämställdhetsfrågan debatterades vilket ledde till att slöjden skulle vara lika för båda könen. I
Finland indelades slöjdarterna i teknisk slöjd och textilslöjd, benämningen teknisk slöjd för att
möta behovet av ett allt mer mekaniserat samhälle. Då slöjden fortfarande var valbar blev den
dock i praktiken inte jämställd. Arbetsområde var nytt begrepp som etablerades i
slöjdundervisning under den här perioden, avsikten med det var att sätta in slöjdföremålen i
ett sammanhang och att slöjden skulle integreras med andra ämnen. Slöjdsalarna förbättras
också under denna tid och mer material och maskiner kommer till.
Postmodernt samhälle (1990–) Perioden präglas av informationsteknologins framväxt och
många förändringar. Tillverkningsindustrin minskar och allt fler människor arbetar i
kunskaps- och serviceyrken. De stora företagen minskar och kan inte längre erbjuda arbeten
vilket medför arbetslöshet. De ständiga förändringarna i det postmoderna samhället gör att det
återigen finns ett utrymme för hantverkaren som tillverkar unika produkter från idé till
tillverkning och fostran till företagsamhet genom slöjd börjar användas som begrepp i
läroplanerna. Slöjd ses som viktigt både som fritidssysselsättning och möjligt yrke.
Arbetslösheten och ökad miljömedvetenhet gör att sparsamhet och hållbarhet börjar
diskuteras och etableras i läroplanerna under perioden. Under den här perioden sker även en
utveckling av samhället ur global och kulturell synvinkel, detta gör att kulturella aspekter av
slöjd, både nationellt och internationellt, lyfts fram samt att den internationella aspekten blir
mer betydande.
Sammanfattningsvis beskriver Soujanen (1999) att övergången från hierarkiska organisationer
till nätverksorganisationer kräver en annan typ av förmågor hos arbetskraften. Den nya tidens
19
arbetskraft kommer till stor del att verka i lagarbete, i en organisation som kännetecknas av
ständigt ny kunskapsinhämtning, en lärande organisation. Förmågor som blir viktiga hos
arbetskraften är de som gör att de kan ta initiativ och fatta självständiga och ansvarsfulla
beslut, baserade på breda kunskaper snarare än detaljkunskap. Kunskaperna ses som ett
gemensamt kapital i organisationen. Företagsamhet beskrivs, på tre olika nivåer, som viktiga i
det postmoderna samhället: yttre företagsamhet- då man driver ett företag; inre företagsamhet
- som drivkraft inom ett företag; eller den individuella företagsamheten som betecknar den
inre drivkraften som kommer till uttryck hos individer i alla typer av verksamhet. Den snabba
utvecklingen kräver också tekniska kunskaper vilket gör att förmågor som att söka, analysera
och utvärdera information blir viktiga. Den globala utvecklingen samt ökat behov av
resurshushållning kräver också att kunskaper om kulturer och hållbar utveckling ur olika
aspekter blir viktiga.
Utvecklingen i samhället har påverkat utvecklingen i slöjden, menar Soujanen (1999). En av
de saker som påverkats är att fokus från framställning av teknikinlärning och framställande av
en produkt har förflyttats till förståelse av hela slöjdprocessen, från planering av produkt till
genomförande och avslutande analys och värdering. En annan aspekt är att slöjdens möjlighet
att fostra till företagsamhet har lyfts in i läroplanen. Hållbar utveckling, ekonomi och kultur är
också begrepp som idag förekommer i slöjdundervisningen och dess styrdokument.
20
4. Resultat
I detta kapitel presenteras resultaten från den analys som gjorts av de utvalda styrdokumenten.
Kapitlet inleds med en presentation av varje läroplans upplägg. Under rubrikerna Lärande om
slöjd, Lärande i slöjd, Lärande genom slöjd och Lärande med slöjd jämförs de olika
läroplanernas innehåll och likheter och skillnader lyfts fram. Kapitlet avslutas med en
sammanfattning av resultatet.
Upl 1919 (1924) är för slöjd uppdelad i två delar, slöjd för gossar vilket innebär trä- och
metallslöjd, och slöjd för flickor vilket innebär textilslöjd. Varje avsnitt innehåller tre
underrubriker: det första avsnittet Mål innehåller en målbeskrivning vilket övergripande
berättar om syftet med ämnet, det andra avsnittet Kursfördelning behandlar vilket innehåll
som skall ingå i varje årskurs, samt det tredje avsnittet Anvisningar som beskriver hur
undervisningen i slöjd skall utföras.
Kursplanen för slöjd i Lgr 69 (Sverige. Skolöverstyrelsen, 1969) innehåller tre avsnitt som
behandlar ämnet Mål, Huvudmoment samt Anvisningar och kommentarer. Det första avsnittet
Mål beskriver syftet för slöjd och de kunskaper och förmågor slöjden skall sträva att utveckla.
Den andra delen i kursplanen, Huvudmoment, beskriver ämnesinnehållet i slöjd för lågstadiet,
mellanstadiet och högstadiet. Lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet betecknar den
indelning av skolklasser som gjordes före 1994 års läroplan (Högstadium, 2011; Lågstadium,
2011; Mellanstadium, 2011) där lågstadiet omfattar klasserna 1–3, mellanstadiet klasserna 4–
6 samt högstadiet klasserna 7–9. Den tredje och avslutande delen i kursplanen, Anvisningar
och kommentarer, beskriver detaljerat varför ämnesinnehållet ser ut som det gör, samt hur
arbetet i slöjden skall utföras.
Till kursplanen för slöjdämnet hör också häftet Läroplan för grundskolan. 2, Supplement :
kompletterande anvisningar och kommentarer i fortsättningen kallad Supplement 69 (Sverige.
Skolöverstyrelsen, 1969b). Häftet innehåller detaljerade råd och beskrivningar av hur arbetet i
slöjden skall planeras och genomföras.
Kursplanen i slöjd i Lgr 80 (Sverige. Skolverket, 1980–1986) inleds med ett stycke som
förklarar ämnets plats i skolan, samt ett annat stycke som handlar om de mål som eleverna
skall arbeta mot i slöjden. Under huvudrubriken Skapande verksamhet fortsätter sedan Lgr 80
21
med tre avsnitt som kallas Skapande verksamhet, Produktion och konsumtion samt Miljö och
kultur. Dessa beskriver det ämnesinnehåll som skall behandlas i lågstadiet, mellanstadiet och
högstadiet, på liknande sätt som i Lgr 69.
Kursplanen i slöjd i Lgr11 (Sverige. Skolverket, 2011b) består av tre avsnitt som behandlar
ämnet: syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Det första avsnitten Syfte består av en kort
inledande text till ämnets roll i skolan samt en övergripande beskrivning av grunderna för
slöjdundervisningen, de kunskaper och förmågor som eleverna skall ges förutsättningar för att
utveckla. Den avslutande delen i syftet innehåller i punktform de ämnesspecifika förmågor i
slöjd som eleverna skall sträva mot att uppnå under skolgången. Kunskapskraven för ämnet
utgår från en bedömning av dessa förmågor. Till läroplanen i slöjd hör även ett
kommentarmaterial (Sverige. Skolverket, 2011a) som förklarar vilka beslut som ligger bakom
texterna i kursplanen, dessa har till avsikt att ge en djupare förståelse för materialet.
Den andra avsnittet, Centralt innehåll, är uppdelad i tre åldersgrupper årskurs 1–3, 4–6 och 7–
9. Avsnitten tar upp det innehåll som undervisningen ska inriktas mot i respektive ålder.
Den tredje och avslutande avsnittet, Kunskapskrav, tar upp vilka krav eleven skall kunna
uppfylla för att nå de olika betygsstegen i årskurs 6 och 9. Analysen omfattar ej, denna del.
Lärande om slöjd är det lärande som syftar till att ge baskunskaperna i slöjd.
Kunskaperna kan vara både av praktisk och teoretisk karaktär och ger kännedom om material,
tekniker och faktakunskaper om till exempel form, färg och slöjdhistoria.
Kunskap om slöjdens tekniker
Samtliga läroplaner beskriver tekniker som eleverna skall lära sig i slöjd. I Upl 1919 skiljer
sig teknikerna åt för pojkar och flickor, då flickor endast lär sig textila tekniker och pojkar
tekniker som tillhör trä-, metall- och pappslöjd. De textila tekniker som beskrivs i Upl 1919
består av sömnad, virkning och stickning. Sömnaden består främst av handsömnadstekniker
som förstygn, efterstygn, kaststygn eller knapphålsstygn som tränas vid sömnad av föremål.
Det är först i årskurs 6 eller 7, då flickorna har tillräckliga kroppskrafter, som de kan få utföra
sömnad på symaskin. Dekorationssöm, som idag benämns broderi, förekommer mycket
sparsamt, endast i undantagsfall kan dekorationssömmar av någon enkel art få komma till
22
användning. Metoderna stoppning och lagning av söndriga plagg ingår också. De metoder
som benämns för trä- och metallslöjd i Upl 1919 är spikning, skruvning, spårfogning,
fogning, borrtappning, mejsling, filning, borrning, nitning och lödning. Vid gott handlag för
slöjd ges pojkarna möjlighet att möta fler tekniker som betsning, boning, fernissning, polering
med mera.
I jämförelse är Lgr 69 mer specificerad vad det gäller de tekniker som benämns som lämpliga
att möta i slöjden. Till skillnad från Upl 1919, Lgr 80 och Lgr 11 anges fler tekniker i denna
läroplan. I tre av de granskade läroplanerna, Upl 1919, Lgr 69 och Lgr 11 kan man se en
indelning av när de olika teknikerna bör vara lämpliga att arbeta med, och en stegring av
svårighetsgrad efter ålder. De textila tekniker som nämns i Lgr 69 är broderi, maskinsömnad,
påtning, virkning, stickning, vävning i vävram, bandsked, bandvävstol eller bordvävstol för
klass 3–4. För eleverna i klass 5–6 anges maskin- och handsömnad, konstsömnad, stickning,
virkning, enkel vävning i vävram, bord- eller golvvävstol och knyppling som lämpligt. I träoch metallslöjd är det tekniker som hyvling, filning, sågning; sammmansättning: spikning,
skruvning, tappning, nitning, gängning; sammanfogning: limning, lödning och formning av
buktiga ytor och volymer: skålslagning, urholkning, svarvning, täljning som anses lämpliga.
Svarvning och dekormetoder som skärning, målning, filning, pålödning, stämpling, betsning
och lackning är också metoder som nämns.
I Lgr 80 anges på ett övergripande sätt att det är teknikerna sömnad, broderi, vävning,
material- och garntekniker som ska användas i textilslöjden. Vad det gäller trä- och
metallslöjd nämns bearbeta, sammansätta, forma och ytbehandla trä, metall och
kompletterande material.
Lgr 11 ger exempel på några lämpliga tekniker för årskurserna 1–3, vilket exemplifieras av
enkla former av handtekniker såsom metalltrådsarbete, sågning och tovning. För 4–6
exemplifieras det av några former av hantverkstekniker som virkning och urholkning, och i
årskurserna 7–9 utvecklade former av hantverkstekniker såsom gjutning, vävning och
svarvning.
23
Kunskap om slöjdens arbetsprocess
Som underlag för lärande i slöjden används i Upl 1919 en modellserie med föremål som
utifrån en färdig arbetsbeskrivning och ritning avser att träna slöjdtekniker i en genomtänkt
svårighetsstegring. Innehållet i Lgr 69, Lgr 80 och Lgr 11 vittnar om att större vikt läggs vid
att träna elevernas förmåga till att självständigt planera, utföra och dokumentera ett arbete i
slöjd. Dessa tre läroplaner beskriver också hur eleverna ska utveckla dessa förmågor genom
att till exempel gå från enklare muntliga planeringar, till mer genomgripande med
arbetsritningar, eller från muntliga beskrivningar av arbeten till skriftliga beskrivningar och
värderingar utifrån kriterier. Upl 1919 beskriver dock att de pojkar som visar goda anlag för
slöjd, kan få tillverka föremål efter egen idé och arbetsritning. Även flickorna kan få planera
och framställa föremål på egen hand utöver de ordinarie arbetena, ett så kallat fyllnadsarbete.
Det beskrivs som ett eget valt arbete som eleven kan arbeta med, när det ordinarie arbetet inte
kan utföras, till exempel då vidare instruktioner från läraren behövs.
Undervisningens syfte skiljer sig åt i de fyra olika läroplanerna. I Upl 1919 skiljer sig det sig
åt även för pojkar och flickor. Undervisningen beskrivs i Upl 1919 ha till uppgift att ge
pojkarna förmågan att på ett självständigt sätt framställa enkla föremål av olika material. I
motsats till pojkarna skall däremot flickornas föremål tillverkas utifrån en nyttighetsaspekt i
stället för en materialaspekt.
Även i de övriga läroplanerna skiljer sig syftena åt något. Alla tre menar att slöjdens uppgift
är att träna elever att självständigt planera, genomföra, beskriva och värdera ett arbete i slöjd
som ska utveckla förmågan att uttrycka sig. Lgr 80 betonar att det är just denna skapande
förmåga och känsla för estetiska värden, samt att lära sig bedöma arbetsmetoder och resultat,
som är det viktiga att lära sig. Lgr 69 menar däremot att arbetsprocessen i slöjd ska leda till
elevernas allsidiga utveckling. I Lgr 11 beskrivs arbetet i slöjd som inte bara viktigt på ett
individuellt plan utan även betydelsefullt för samhällets utveckling, då det leder till förmågor
som kreativitet och handlingsberedskap för uppgifter i det dagliga livet. Kunskaperna som har
att göra med att skapa, framställa och uttrycka sig genom föremål ses som viktiga, men det är
de övergripande, allmängiltiga förmågorna som skall ses som slöjdens kärna i skolan. Genom
undervisningen i slöjd ska eleverna ges möjlighet att utveckla egna idéer, överväga olika
möjligheter till lösningar, tillverka föremål samt att värdera resultaten. Detta leder till en
beredskap för att handla kreativt genom ett nyfiket och experimentellt förhållningssätt.
24
Faktakunskap om slöjd
I samtliga analyserade läroplaner ingår ämnesspecifika kunskaper knutna till slöjdämnet. Färg
och form, funktion, kvalitét och estetisk fostran (Upl 1919), medvetenhet om estetiska värden
(Lgr 69), känsla för estetiska värden (Lgr 80) eller kunskap om estetiska och kulturella
uttrycksformer (Lgr 11) tar samtliga läroplaner upp. Dessa kunskaper ska ligga till grund för
formgivning, men också enligt Lgr 80 fostra eleverna som konsumenter. Alla granskade
läroplaner förenas också av sambandet att ge eleverna en historisk bakgrund om slöjdens
traditioner till grund för egen formgivning. Lgr 11 skiljer sig från de andra planerna då den
ska ge eleverna ökad kunskap om slöjden ur ett nutida samhällsperspektiv: slöjdföremålens
betydelse som bruks- och prydnadsföremål, den betydelse som slöjdverksamheten har i
samhället och betydelsen av design, konsthantverk och hemslöjd i det offentliga rummet.
I samtliga läroplaner ingår att eleverna lär sig om slöjdens material, redskap, verktyg, säkerhet
vid slöjdarbetet samt vård av material och föremål. I Upl 1919 fokuseras på hur verktygen
skall hanteras och vårdas samt materialkännedom och ett ekonomiskt förhållningssätt i bruket
av dem. För flickorna skall fokus ligga på medvetna diskussioner om föremålens funktion,
material, kostnad och kvalitét. I Lgr 69 och Lgr 11 beskrivs att kunskap om slöjdbegrepp ska
ingå i undervisningen. Ergonomi ingår i Upl 1919, Lgr 80 och Lgr 11. Säkerhetsaspekter i
slöjdsalen fokuseras extra mycket i Lgr 80 och ska i högstadiet också knytas till arbetslivet.
Även konsumentfrågor tas upp i denna läroplan. I denna läroplan, samt Lgr 11, tas även
resurshushållning upp. Slöjdens material ur ett hållbarhetsperspektiv ingår också i
undervisningen i Lgr 11.
Lärande i slöjd är det lärande i slöjd som syftar till att lära att använda material och
tekniker för att förmedla något till exempel ett uttryck eller ett budskap.
De tre läroplanerna Upl 1919, Lgr 80 och Lgr 2011 förenas i högre grad än Lgr 1969 av att
inspirationen till elevernas formgivning i slöjd skall komma från vårt kulturarv. Enligt Upl
1919 ska formgivningen inspireras av den svenska hemslöjden samt utifrån funktion, eller för
orten lokala traditioner. Formgivningen skall leda till en estetisk fostran genom enkelt och
möjligt val av form och färg.
25
Att inspirationen skall komma från vårt kulturarv förekommer även i Lgr 1969, men
läroplanen beskriver ett arbetssätt där de funktionella föremålens formgivning och
konstruktion baseras på uttryck av upplevelser och erfarenheter med hjälp av fantasin i högre
grad. Undervisningen i slöjd skall bredda elevernas känsla för en personligt präglad
hemkultur och vidga kunskaperna omkring utvecklingen av stil- och formtraditioner vad det
gäller bruksting och konsthantverk. Här ska elevens individuella skapande av slöjdprodukter
eftersträvas och man ska inte använda så kallade modellserier. Genom inspirationsmaterial
som till exempel samtal, sagoläsning, bilder eller samverkan med andra ämnen som
exempelvis teckning, eller hembygdskunskap skall eleverna i klass 3–4 få idéer till eget
skapande. Inspirationen i klass 5–6 skall i större grad bygga på anknytning till person och
miljö och de föremål eleverna skall framställa skall vara funktionella och ha en personlig
prägel. Inspirationskällor som nämns är: samtal, bilder, ett rikt urval av material,
modetidningar och studiebesök. I 7–9 breddas uttrycket ytterligare mot formgivning,
anknytning till personlig stil, miljögestaltning samt historiska jämförelser.
Genom det praktiska arbetet, beskrivs i Lgr 80, skall eleverna utveckla sin skapande förmåga
och känsla för estetiska värden. Föremål konstrueras i lågstadiet på så sätt att former och ytor
förändras. I mellan- och högstadiet arbetar man vidare med konstruktion samt färg och form.
I samverkan med de samhällsorienterande ämnena ska eleverna lära sig om kulturarvet, vilket
skall leda till att eleverna blir stimulerade att på egen hand framställa föremål med historisk
prägel. Genom undersökningar av hemslöjdens betydelse och andra kulturtraditioner i
högstadiet, reflektion över dess betydelse för miljön och hur föremål och inredning ser ut, ska
dessa kunskaper också användas i ett eget skapande.
Kunskaperna som har att göra med att skapa, framställa och uttrycka sig genom föremål ses
som viktiga, men det är de övergripande, allmängilitiga förmågorna som skall ses som
slöjdens kärna i skolan menar Lgr 11. Detta synsätt skiljer sig från Lgr 69 och 80, där
formgivningen och produktens uttryck är mer i huvudfokus.
Undervisningen, enligt Lgr 11, ska ge eleverna en medvetenhet om de estetiska traditioner
och uttryck som slöjden bär med sig samt en kunskap om slöjd, hantverk och design utifrån
ett kulturellt och historiskt perspektiv. Lgr 11 beskriver några obligatoriska inspirationskällor
som skall ligga till grund för elevernas skapande i de olika årskurserna: I årskurs 1–3 ska
berättelser inspirera till formgivningen, i årskurs 4–6 skall olika kulturers slöjd- och
26
hantverkstraditioner och i årskurs 7–9 skall formgivningen byggas efter förebilder från
arkitektur, konst och design. Form och färglära ska ingå i samtliga årskurser. I årskurs 4–9
uppmärksammas de uttryck som färger och symboler ger i dagens samhälle, samt slöjd och
hantverk som uttryck för etnisk identitet.
Lärande genom slöjd är det lärande i slöjd som ger kompetenser och förhållningssätt som
är användbara på ett allmängiltigt plan.
För hem- och arbetsliv
Samtliga läroplaner beskriver kompetenser och förhållningssätt viktiga för ett framtida
arbetsliv eller liv i hemmet. Lgr 11 skiljer sig från övriga analyserade läroplaner genom att på
ett mer tydligt, och rikhaltigt sätt lyfta fram kompetenser och förmågor i texten. Lgr 11 menar
att arbetet i slöjd ska leda till förmågor som kreativitet och handelsberedskap för dagligt liv.
Slöjdämnets viktigaste roll är därför det lärande som bidrar till en allsidig personlig
utveckling och utvecklingen av förmågor som alla människor har användning för, och de
övergripande, allmängilitiga förmågorna skall ses som slöjdens kärna i skolan. Det kreativa
förhållningssättet i slöjden, fortsätter Lgr 11, skall utveckla självtillit, självkännedom,
idérikedom, handlingsberedskap, samarbets- och kommunikationsförmåga samt förmåga till
problemlösning. Alla dessa egenskaper beskrivs som viktiga ur ett framtidsperspektiv.
Läroplanen från 1919 skiljer sig från de andra läroplanerna då den menar att undervisningen i
slöjd ska ge pojkar och flickor förmågan att tillverka enkla föremål i olika material vilken ska
ge estetisk fostran, praktiskt omdöme och handlingsberedskap men att det ska leda till olika
kompetenser för respektive kön. I pojkarnas fall skall detta leda till att de får respekt och lust
för kroppsligt arbete, medan det för flickor ska leda till respekt och lust för det husliga
arbetet. Övriga analyserade läroplaner separerar inte könen åt och Lgr 80 beskriver att slöjden
skall medverka till jämställdhet. Att slöjdarbetet är en förberedelse för ett framtida liv ser man
också i övriga läroplaner, i Lgr 69 beskrivs att arbetet med att utforska verktygens och
materialens möjligheter ses som en grund för meningsfull arbetsfostran.
Lgr 69, Lgr 80 och Lgr 11 förenas av att undervisningen i slöjd ska ge eleverna möjlighet att
utveckla egna idéer, överväga olika möjligheter till lösningar, tillverka föremål samt att
värdera resultaten. Planering med skiss, arbets- och mönsterritning, konstruktion och
27
användande av egna och andras arbetsinstruktioner och beräkning av och beskrivning/
dokumentation/värdering av process och föremål ingår i dessa tre läroplaner. Lgr 80 menar att
detta ger eleverna handlingsberedskap i att lösa praktiska uppgifter och medverkar till att
utveckla förmågor som eleverna kan tillämpa i sitt framtida arbets- och vardagsliv samt
bidraga till jämställdhet. Lgr 11 lyfter däremot fram att denna beredskap för att handla
kreativt genom ett nyfiket och experimentellt förhållningssätt leder till att främja
entreprenörskap:
En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas
kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna
ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som
tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som
främjar entreprenörskap (Sverige. Skolverket, 2011b).
Upl 1919 beskriver istället att företagsamhet och uppfinningsrikedom är något som ska
utvecklas hos de pojkar som visar anlag för slöjd, och de kan då få göra arbetsritningar utifrån
egna idéer och planering. Även flickor kan få arbeta utifrån egen idé och planering, som
fyllnadsuppgift i väntan på arbete med ordinarie uppgift, men några kompetenser lyfts ej fram
i läroplanen för deras del.
En viktig del, beskrivs i Lgr 69, är att utveckla självständigheten i arbetet, detta sker genom
att allteftersom arbeta utifrån beskrivningar och instruktioner för arbetet. Även Upl 1919
strävar efter att flickorna skall få ett självständigt och i alla moment fokuserat arbetssätt
genom slöjdarbetet. Arbetssättet i slöjden beskrivs i huvudsak som individuellt men ett mål är
också att eleverna skall lära sig samarbete, som ett led i att utveckla elevernas sociala
förmåga. Detta ska dels ske genom samverkan mellan de båda slöjdarterna och dels genom
skolans övriga ämnen, men också genom till exempel problemlösning eller grupparbete om
något arbetsområde tillsammans med andra elever. Grupparbete/samarbete är också något som
Lgr 11 och Upl 1919 lyfter fram. Upl 1919 menar att det är något som de pojkar med anlag
för slöjd kan få pröva på för att utveckla företagsamhet.
I Lgr 69 tränas elevernas förmåga till problemlösning i samband med det manuella arbetet.
Eleverna skall lära sig att utföra arbetsplanering vilket sker genom planerande samtal om
arbetet, reflekterande samtal under arbetet, och reflekterande och värderande samtal efter
28
arbetet. Moment som kan ingå i planeringen förutom utseende, material- och teknikval, är
kostnadskalkyl och avslutande värdering av slöjdarbetet och produkten. Dokumentation och
stödanteckningar bör ske under arbetsprocessen.
Upl 1919 beskriver att materialkännedom samt ett ekonomiskt tänkesätt är något som alla
elever ska läras genom slöjdarbetet. I flickornas fall betonas att de genom detta ska lära sig
skötsamhet och sparsamhet. Produkterna som flickorna framställer skall vara till nytta och
utföras noggrant och prydligt.
Utbildningen i slöjd ska även leda till att eleverna på ett självständigt sätt skall fostras som
konsumenter, ett innehåll som man kan se i samtliga läroplaner. Eleverna skall få medvetenhet
om kvalitét, materialegenskaper och ekonomiska-, funktionella- och estetiska värden. De
kunskaper som eleverna får genom att lära sig om material och dess vård, beskrivs i Lgr 69
som en kunskap, inte bara nyttig för arbetet i slöjden, utan även ur ett livsperspektiv som
konsumenter. I Lgr 80 är konsumentperspektivet rikhaltigt och konsumentfrågor och även
marknadsföring tas upp på olika nivå i samtliga skolår. I lågstadiet behandlas vård av den
egna klädseln och närmiljön, i mellanstadiet jämförs egna och köpta produkter och diskuteras
vad som påverkar material- och produktval. Man lär sig också hur konsumentinformation om
tillverkning, varor, köp samt vård och service ser ut. I högstadiet diskuteras konsumentfrågor
och marknadsföringens påverkan i relation till behov. Samtliga läroplaner, Upl 1919 endast
för pojkar, tar även upp lärande om säkerhet i slöjdarbetet. Lgr 80 tar upp och fokuserar i
högre grad och fler aspekter kring denna fråga än övriga läroplaner och avser att kunskaperna
skall knytas till arbetslivet.
För att uttrycka sig
Lgr 80 och Lgr 11 är de två läroplaner som lyfter fram kommunikationsförmåga som något
som är viktigt att utveckla. Lgr 80 beskriver att när eleverna lär sig räkna, framställa och läsa
ritningar utvecklas kommunikationsförmågan och genom det praktiska arbetet ska eleverna
utveckla sin skapande förmåga och känsla för estetiska värden. Att tillverka föremål och
bearbeta material med redskap beskrivs i Lgr 11 som ett sätt att formulera sina tankar och
uttrycka sig och eleverna skall ges möjlighet att utveckla kunskaper om färg, form, funktion
och konstruktion. Arbetet i slöjden visar på en samverkan mellan manuellt och intellektuellt
arbete där hantverkskickligheten kombineras med förmåga att välja och motivera samt
29
analysera och värdera. Förmågan att formulera sig ska utvecklas genom en användning av
begrepp som beskriver slöjdens arbetsprocesser, benämner redskap och berättar om
slöjdföremålens estetiska uttryck. Även Lgr 69 menar att ett självständigt planerat arbete i
slöjd främjar elevernas allsidiga utveckling och deras uttrycksmöjligheter. Slöjdarbetet leder,
främst till manuella färdigheter och rumslig föreställningsförmåga, men kan även leda till
utveckling i intellektuellt och emotionellt avseende. I Lgr 69 framhålls även vikten av att
skolslöjden för de äldre åren innehåller ett lärostoff som i deras framtid kan bli till nytta och
glädje under fritiden.
För att ta hand om miljön
Lgr 80 och Lgr 11 förenas genom att de innehåller texter om miljöhänsyn genom slöjd.
Slöjden ska enligt Lgr 80 ge förståelse för resurshushållning och den mening slöjden ger
beträffande mänskliga och ekonomiska värden när man lär sig bearbeta, vårda och hushålla
med material. Lgr 80 beskriver att undervisningen också skall behandla resursproblem
beträffande råvaror, material och avfall. Undervisningen enligt Lgr 11 ska innehålla ett
hållbarhetsperspektiv vid materialval och hantering av material.
För kroppen
Lgr 80 beskriver att motoriken utvecklas genom att eleverna upptäcker och prövar redskapens
och verktygens användning.
Lärande med slöjd är det lärande som sker i slöjd då det innehållsmässigt rymmer lärande
från andra skolämnen.
I analysen beskrivs dels de ämnen som i läroplanen föreslås ingå i samverkan med slöjden och
i tabellform det lärande från andra skolämnen som tolkas ingå i slöjdens innehåll.
Upl 1919
Hembygdskunskapen, dagens samhällsorienterande ämnen [SO-ämnen], samundervisas med
slöjd i klass 1–3, för pojkar och flickor. Från klass 4 föreslås exempelvis teckning, geometri
och naturkunnighet som lämpliga samverkansämnen för pojkarna.
30
Lgr 69
Genom samverkan med andra ämnen som exempelvis teckning, eller hembygdskunskap skall
eleverna i klass 3–4 få idéer till eget skapande. Samverkan med tillvalsämnena konst (idag
bildämnet), teknik och ekonomi beskrivs eftersträvansvärt på högstadiet.
Lgr 80
De ämnen som Lgr 80 anger som lämpliga för samverkan är de samhällsorienterade ämnena,
för att lära sig om slöjdens kulturarv och konsumentfrågor, samt hemkunskap för att lära sig
om konsumentfrågor.
Lgr 11
Inga ämnen föreslås för samverkan.
I tabellen nedan presenteras lärande från andra skolämnen som tolkas ingå i slöjdens innehåll.
Tabell 2: Tolkat ämnesinnehåll
Ämne
Upl 1919
Lgr 69
Lgr 80
Lgr 11
Svenska
Arbetsbeskrivningar
Samtal, planering, dokumentation, stödanteckningar,
arbetsbeskrivningar, instruktioner, facklitteratur, studiebesök
Beskrivning/
dokumentation
av eget arbete,
tolka
beskrivningar
och anvisningar
Formulera/
uttrycka sig,
beskriva,
benämna, berätta,
begrepp, arbetsbeskrivningar,
dokumentation
av arbetsprocessen,
Bild
Estetisk fostran,
form- och
färglära
Som idé till
produkt, skiss,
färg- och
formlära
Skiss, färg- och
form
Skiss, färg, form,
estetiska
traditioner, barnoch
ungdomskultur,
konst, arkitektur,
nationella och
internationella
kulturer,
Matematik
Arbetsritning,
mönsterritning,
ekonomi
Konstruktion,
begrepp,
arbetsritning,
mönsterritning,
problemlösning
Arbetsritning,
mönsterritning,
konstruktion,
beräkning av
arbete
Konstruktion,
matematiska
beräkningar,
modeller, tvåoch tredimensionella skisser,
mönster, arbetsbeskrivningar,
31
Ämne
Upl 1919
Lgr 69
Lgr 80
Lgr 11
No
Material
Material
Resurshushållning, material
Hållbarhet,
material, återbruk
So
Lokala
traditioner
Som idé till
produkt, studiebesök, historisk
jämförelse
Slöjdens kulturarv, resurshushållning, jämställdhet,
marknadsföring
Arbetsmiljö,
historiskt
perspektiv, barnoch ungdomskultur,
identitetsutveckling, nationella och internationella
kulturer,
Hk
Ekonomi,
kvalitét, materialkunskap,
material- och
verktygsvård,
Ekonomi,
kvalitét,
konsumentkunskap,
materialkunskap,
materialvård,
vård av föremål,
städning,
säkerhet
Konsumentkunskap, resurshushållning, ekonomi, beräkning av
arbete, säkerhet,
materialvård,
ordning,
materialkunskap,
marknadsföring
Säkerhet,
hållbarhet,
material,
återbruk,
Tk
Arbetsritning,
maskinvård
Konstruktion,
arbetsritning,
problemlösning,
säkerhet,
Konstruktion,
arbetsritning,
säkerhet
Maskinanvändning, säkerhet,
modeller
Id
Ergonomi
Motorik
Ergonomi
Sammanfattning
Resultatet av uppsatsen visar att synen på vad elever ska lära i sig i slöjd har förändrats från
1919 till 2011. I stort är dock mycket detsamma. Omfattningen av och syftet med innehållet
har dock ändrat sig. Gemensamt för läroplanerna är, i analysen beskrivet som lärande om
slöjd, att framställa ett föremål och kunskaper om till exempel material, tekniker, formgivning
och konstruktion. Upl 1919 tar upp ett begränsat antal tekniker med möjlighet till utveckling.
I jämförelse är Lgr 69 den läroplan som tar upp flest tekniker, medan Lgr 80 beskriver mer
övergripande vilka tekniker som skall användas, dock utan att specificera vilka som skall
ingå. Lgr 11 specificerar tekniker, från enkla former, för de yngre eleverna, till mer utvecklade
32
former för de äldre. Upl 1919 visar en könsskillnad i innehåll då flickor undervisas i textil och
pojkar i trä- och metallslöjd, övriga läroplaner beskriver en slöjdundervisning för båda könen.
Samtliga läroplaner beskriver kompetenser och förhållningssätt viktiga för ett framtida arbetseller hemliv, i analysen betecknat som lärande genom slöjd. Kunskaper om slöjdens
arbetsprocess är framträdande i Lgr 69, Lgr 80 samt Lgr 2011. Till skillnad från övriga
analyserade läroplaner skiljer sig Lgr 11 åt genom att i texten, på ett mer tydligt och rikhaltigt
sätt, lyfta fram kompetenser och förmågor viktiga ur ett livsperspektiv. Denna läroplan
framhåller även slöjdens nyfikna och experimentella arbetssätt, vilket i förlängningen ska
bidra till utveckling av företagsamhet och entreprenörskap. Innehållet i Lgr 69, Lgr 80 samt
Lgr 11 beskriver att elevernas förmåga att självständigt planera, utföra och dokumentera ska
utvecklas genom arbete i slöjd, vad dessa förmågor skall syfta till skiljer sig dock åt i dessa
läroplaner. Upl 1919 beskriver en undervisning där elever följer färdiga arbetsbeskrivningar
och ritningar i syfte att i huvudsak framställa föremål, de förmågor som slöjdarbetet ska
utveckla skiljer sig åt mellan könen och har fostrande karaktär. Kvalité och materialaspekter
förekommer i samtliga läroplaner, men i Lgr 80 och Lgr 11 tillkommer miljöaspekter som
hållbarhet och resurshushållning. I Lgr 69 behandlas konsumentfrågor som ökar i omfattning
och utvecklas med marknadsföring i Lgr 80.
Slöjden beskrivs som ett medel för att uttrycka sig i Lgr 69, Lgr 80 samt Lgr 11, till skillnad
mot Upl 1919, i analysen beskrivet som lärande i slöjd. Lgr 11 tonar dock ner de kunskaper
som man får genom att skapa, framställa och uttrycka sig, till skillnad från Lgr 69 och 80 som
framhävt dem, och menar att dessa förmågor inte är de viktigaste utan de övergripande,
allmängiltiga förmågorna. I både Lgr 69 och Lgr11 beskrivs att formgivningen ska byggas
utifrån inspirationskällor medan det i Lgr 80 inte beskrivs lika detaljerat.
I samtliga läroplaner visar analysen på lärande med slöjd, då ämnesinnehållet innehåller
lärande från andra skolämnen. Detta uttrycks minst tydligt i Upl 1919 och mest i Lgr 11. I Upl
1919, Lgr 69 samt Lgr 80 föreslås också lämpliga ämnen för samverkan.
33
5. Diskussion
Detta kapitel inleds med en metoddiskussion, följs av en diskussion av studiens resultat och
avslutas med förslag på vidare forskning.
Metoddiskussion
Den metod som använts för arbetet är en systematisk litteraturstudie med en hermeneutisk,
kvalitativ ansats och har fungerat väl utifrån syftet med arbetet. Studiens syfte har varit att
med hjälp av utvalda styrdokument undersöka hur synen på vad elever skall lära sig i slöjd har
förändrats från 1919 fram till 2011 och om samband med samhällsförändringar kan iakttagas.
Materialet för studien har dels kommit från fyra utvalda läroplaner samt litteratur.
Läroplanerna valdes utifrån de kriterier som redogjorts för i metodkapitlet. Litteraturen valdes
med hjälp av sökorden slöjdhistoria, slöjdundervisning och slöjdämnet, vilket i olika
kombinationer resulterar i en mängd träffar av utredningar, avhandlingar, nationella samt
internationella vetenskapliga artiklar och rapporter. Av dessa valdes litteratur passande utifrån
studiens syfte samt att även ytterligare litteratur valdes till genom referenser i funnen
litteratur. Urvalet av litteratur för denna studie måste betraktas som relativt begränsat,
forskningsområdet för slöjd består i huvudsak av nordisk forskningslitteratur vilket i sig
begränsar urvalet. Ett annat urval av forskningslitteratur hade eventuellt kunnat leda till en
annan nyansering av resultatet, då varje forskare har sitt tolkningsföreträde som möjligtvis
visat på andra aspekter av slöjd. Det material som valts ut kan dock ändå betraktas att fylla
syftet att ge en forskningsbakgrund att jämföra med läroplansanalysen för att öka validiteten
som enligt Denscombe (2009) förbättras då flera typer av data från olika informanter och
tidpunkter används.
Vid bearbetningen av läroplanstexterna användes en definition av estetiska läroprocesser
(Lindström, 2009). Materialet genomlästes och fördes över till Portable Document Format
(PDF-dokument) och de ord och fraser som kunde härledas till de olika typerna av lärande
utifrån Lindströms modell färgkodades med varsin bestämd färg. Dessa färgade ord och fraser
sammanställdes sedan för en jämförelse och sammanfattades till en text i resultatet.
Detta förfarande förde med sig en svårighet, vissa ord och fraser var svåra att kategorisera och
andra kunde kategoriseras på ett flertal ställen. För att säkerställa validiteten i undersökningen
och se att orden hamnade i rätt kategori genomlästes därför texterna ett flertal gånger. Enligt
34
Denscombe (2009) är detta tolkningsförfarande, där kodning, tolkning och verifiering sker i
flera steg, viktigt i en kvalitativ analys för att upptäcka underförstådda betydelser i materialet.
Resultatdiskussion
Syftet med detta arbete var att med hjälp av utvalda styrdokument undersöka hur synen på vad
elever skall lära sig i slöjd har förändrats från 1919 fram till 2011 och om samband med
samhällsförändringar kan iakttagas. Resultatet av analysen av läroplanerna och studien av
litteratur visar att slöjdämnet i flera avseenden har förändrats och att det har skett i samband
med utvecklingen i samhället.
Att slöjd är att framställa ett föremål, och den kunskap om till exempel material, tekniker,
formgivning och konstruktion som krävs för att göra det, är något som man kan se i alla
analyserade läroplaner. I detta avseende har slöjd varit detsamma genom tidens gång, även om
också detta innehåll har förändrats genom till exempel ökat innehåll eller förändrat fokus.
Vad man också kan se i läroplanerna är att ämnet alltid haft en uppgift utöver att framställa ett
föremål. Redan Salomon (1905) beskrev att slöjden skulle vara i uppfostrans tjänst. Det är
arbetet i sig själv som är det viktigaste, menar han, och inte föremålet (Salomon, 1941).
Resultatet visar att synen på detta innehåll, utöver att tillverka ett föremål, har förändrats i de
fyra läroplaner som analyserats i uppsatsen och man kan se att förändringar i samhället har
påverkat hur detta innehåll framställs. Trots att detta innehåll funnits med i alla de läroplaner
som analyserats beskriver Hasselskog (2011) att det finns en föråldrad syn på slöjdämnet och
att föräldrar och kollegor tror att slöjdämnet endast handlar om att lära sig slöjdtekniker. Med
bakgrund av forskning av Borg (1995), där hon beskriver en undervisning som i hög grad
bygger på lärarnas egna föreställningar om vad skolslöjd är, snarare än läroplanstexter, är det
inte förvånande.
En orsak till den osäkerhet som råder inom lärarkåren, skulle kunna vara den ambivalens i vad
syftet för ämnet är, som man kan se i de läroplanstexter som analyserats. Upl 1919 visar en
beskrivning av slöjden som ett ämne som ska leda till att flickor och pojkar lär sig göra
nyttoinriktade produkter. Tillverkningen av ett föremål står i centrum under perioden, med det
underliggande syftet att pojkar genom slöjden skall träna sig för ett kommande arbetsliv och
flickor för ett liv som husmor. Lgr 69, Lgr 80 och Lgr 11 uttrycker att slöjdens uppgift är att
35
träna elever i att utföra en arbetsprocess i slöjd med planering, genomförande, beskrivning
och värdering som utvecklar förmågan att uttrycka sig. Vad det är i denna process som är
viktigt att lära sig råder dock delade meningar om i dessa läroplaner. Lgr 69 menar att
arbetsprocessen ska leda till elevernas allsidiga utveckling, Lgr 80 menar att den skapande
förmågan, känslan för estetiska värden och att bedöma arbetsmetoder och resultat som är det
viktiga. Lgr 11 beskriver däremot arbetet i slöjd som viktigt både på ett individuellt plan såväl
som för samhällets utveckling. Kunskaperna som har att göra med att skapa, framställa och
uttrycka sig genom föremål ses som viktiga men tonas ner i denna läroplan till förmån för de
övergripande, allmängiltiga förmågorna som skall ses som slöjdens kärna i skolan. Att slöjden
på detta sätt, i styrdokumenten, uttrycker så differentierade beskrivningar av ämnet tyder på
att ämnet i varje tid försöker anpassa sig. Med anledning av detta kan man fråga sig på vilket
sätt detta påverkar ämnets status och om inte ämnets egen kärna genom denna anpassning
riskerar att försvinna?
Att denna ambivalens i synen på vad elever ska lära sig i slöjd har samband med
samhällsutvecklingen är tydligt. Hantverkskunskaperna, att tillverka föremål, består genom
alla läroplaner men värderas högre i den tid då eleverna, genom att följa genomtänkta
modellserier, skall lära sig ett arbetssätt som går att applicera på ett kommande arbetsliv och
hemliv. I slöjdämnets barndom motiverades ämnet främst genom en nytto- och en
fostransaspekt, för att ge möjlighet till socialt stöd och ekonomisk försörjning (Reinecke,
1995). I Lgr 69 kan man iaktta hur tyngdpunkten i läroplanen förskjuts, vilket stöds av Borg
(1995) som beskriver att fokus riktas om från produkt till process. Man kan se att produkten
fortfarande är viktig, och antalet tekniker som eleverna skall få möta i slöjden utökas rejält.
Här inleds dock ett argumenterande för att eleverna skall tränas i en medveten arbetsprocess,
detta har sedan dess förekommit och setts som viktigt i alla följande läroplaner. Detta
paradigmskifte i slöjden föranleddes av att arbetsmetoderna i samhället förändrades menar
Soujanen (1999), från ett centralstyrt arbetssätt där en arbetsledare/lärare styr och fördelar
arbetsmomenten till ett arbete där arbetaren/eleven i större utsträckning planerar sitt arbete på
egen hand.
En annan samhällsförändring som påverkat innehållet i slöjden avsevärt är att slöjdens
betydelse förändrades, från husbehovsslöjd eller möjlig inkomstkälla, till en verksamhet för
hobby och fritid (Soujanen, 1999). Detta i samverkan med att aktivitetspedagogik,
36
psykologisk forskning och förändringar inom konstvärlden påverkade innehållet, gjorde att
slöjden förändrades, från en undervisning präglad av nytta och tekniker, till en pedagogik där
individens intresse, uttryck och eget skapande formade undervisningen. Sjögren (1991) menar
att begreppet estetisk fostran nu gavs en djupare innebörd i slöjden, från att lära ut god smak
och formsinne till att uttrycka och ta emot tankar och känslor genom föremål. Läroplanerna
Lgr 69, Lgr 80 samt Lgr 11 vittnar om detta synsätt. Lgr 80 går till och med så långt att den
menar att skapande förmåga och känsla för estetiska värden är en del av syftet. En stor del av
ämnets problem att förmedla nyttan av slöjd till elever och föräldrar, vilket den nationella
utvärderingen (Skolverket, 2004) vittnar om, anser jag härröra från detta innehåll. Alltför stort
fokus på eget skapande gjorde att slöjdämnet degraderades till ett trevlig avbrott från övrigt
skolarbete eller att föräldrar rangordnar ämnet som oviktigt för deras barns framtid i den
nationella utvärderingen (Hasselskog, 2011; Skolverket, 2004).
Genom analysen kan man dock se att Lgr 11 till viss del tar avstånd från ett synsätt där skapa,
framställa och uttrycka sig i slöjd fortsatt ses som ett viktigt innehåll men att de övergripande,
allmängiltiga förmågorna är slöjdens kärna. Läroplanen lyfter fram en rad av förmågor som
eleverna kan utveckla genom arbetsprocesserna i slöjd, nyttiga för deras framtida liv. På så vis
kan man även se att innehållet i Lgr 11 är påverkat av samhällsförändringar då den lyfter fram
vikten av att slöjden utvecklar ett nyfiket och experimentellt förhållningssätt i ett led att
främja entreprenörskap. Soujanen (1999) menar att det på grund av nutida
samhällsförändringar, åter finns möjlighet att etablera sig för hantverkaren som framställer
produkter utifrån egen idé. Entreprenörsskap och företagsamhet är begrepp som etablerar sig i
läroplaner och beskrivs som viktiga ur ett framtidsperspektiv.
Av analysen kan man alltså se att slöjdens innehåll alltid följt samhällsutvecklingen. Det finns
vissa delar som har varit konstanta men i vissa avseenden har innehållet alltid anpassats efter
samhället, något som säkerligen inte är unikt för enbart slöjdämnet. Som jag ser det finns en
risk med att anpassa innehållet alltför mycket och att ämnets kärnkunskaper kan blekna då
andra delar framhävs. Detta anser jag har varit fallet med slöjden. Borg (1995) beskriver att
texterna i de läroplaner hon undersökt har blivit mer komplicerade med fler
tolkningsmöjligheter som resultat, detta kan också vara en anledning till att slöjdlärare bygger
sin undervisning på föreställningar om ämnet snarare än på läroplanstexterna. När
tolkningsmöjligheterna blir för många väljer man det innehåll som är lättast att identifiera,
37
och det man känner sig bekvämast med i sin lärarroll. Att identifiera kärnkunskaperna i
slöjden blir därför viktigt för att formulera vad ämnet står för och att bibehålla och utveckla
ämnets position i skolan. I detta sammanhang är Illums forskning om det lärande som sker när
eleven handskas med materialen, processens dialog, intressant som en del i att formulera vad
kärnkunskaperna i slöjd består av (2004).
Förslag till fortsatt forskning
Men bakgrund av detta arbete och i ett led i att göra slöjdens innehåll tydligare, skulle
intressanta forskningsområden vara att identifiera vad idag verksamma slöjdlärare uppfattar
vara slöjdämnets kärnkunskaper. Har de två sista läroplanerna Lpo 94 och Lgr 11 påverkat att
undervisningen i större grad bedrivs utifrån styrdokumenten än vad som var fallet då Borgs
avhandling utfördes (Borg, 1995, 2001)?
Det skulle även vara intressant att undersöka och jämföra hur de olika lärosätena för
slöjdlärarutbildningen i Sverige definierar och förmedlar slöjdens kärnbudskap. Finns det
skillnader mellan utbildningarna, eller mellan utbildningen till trä- och metallslöjdslärare och
textilslöjdslärare som kan påverka att slöjdundervisningen bedrivs på olika sätt? I dag ser
utbildningarna till slöjdlärare ut på olika sätt vid de olika lärosätena och det skulle vara
intressant att se om detta påverkar vad lärare från respektive utbildning har för syn på vad
elever ska lära sig i slöjd.
38
Referenser
Borg, K. (1995). Slöjdämnet i förändring: 1962-1994. Linköping: Univ., Institutionen för
pedagogik och psykologi.
Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. (1. uppl.) Malmö: Liber ekonomi.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Eneroth, A. (1924). Föredrag och andra uttalanden om pedagogiskt handarbete och dess
reformering i samband med lärarinneutbildningens organisation och
handarbetslärarinnornas förbättrade ställning ... Stockholm: Förf..
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. (2., [uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur
& Kultur.
Hartman, S.G. (1995). Handens pedagogik: kulturarv och utveckling inom skolslöjden.
Linköping: Linköpings univ..
Hasselskog, P. (2011). Slöjden måste våga välja väg. Slöjdforum, 2011 (02), 6–8.
Högstadium. (2014). Hämtad 23 mars 2014, från http://www.ne.se/lang/högstadium
Illum, B. (2004). Det manuelle håndværksmæssige og læring: processens dialog. Diss.,
København : Danmarks pædagogiske universitet, 2004. [København].
Kjosavik, S. (2001). Fra tegning, sløyd og håndarbeid til kunst og håndverk: en faghistorie
gjennom 150 år. Vollen: Tell.
Lindmark, E. (2007). Läroplaner efter 1970 [Elektronisk resurs]. Rev. och utök. version
Stockholm: Stockholms universitetsbibliotek Tillgänglig på Internet: http://su.diva-portal.org/
smash/record.jsf?pid=diva2:200383&searchId=1
Lindmark, E. (2009). Läroplaner och andra styrdokument före 1970 [Elektronisk resurs]. 11.
uppl., rev. 2009 Stockholm: Stockholms universitetsbibliotek Tillgänglig på Internet: http://
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-8464
Lindström, L. (2009). Estetiska lärprocesser om, i, med och genom slöjd. KRUT, Kritisk
utbildningstidskrift, 1–2, (133/134), 57–70.
Lågstadium. (2014). Hämtad 23 mars 2014, från http://www.ne.se/lang/lågstadium
Mellanstadium. (2014). Hämtad 23 mars 2014, från http://www.ne.se/lang/mellanstadium
Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. (4., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
39
Reincke, H.J. (1995). Slöjd: die schwedische Arbeitserziehung in der internationalen
Reformpädagogik. Frankfurt am Main: Lang.
Salomon, O. (1941). Tankar om slöjd, uppfostran och lärarebildning: ett urval ur Otto
Salomons skrifter. 1. Stockholm: Svensk läraretidning.
Sjögren, J. (1991). Praktiskt i skolan: synen på praktiskt arbete och slöjd i utredningsarbetet
1940-1962 inför en ny obligatorisk skola. Linköping: Univ..
Soujanen,U. (1999). Slöjd och samhällsförändring. U.Soujanen & M. Porko-Hudd (Red.),
World-wide sloyd: ideologi för framtidens samhälle = ideology for future society :
dokumentationer från NordFo-symposisium Vasa, 26-27.11.1999. (Techneserien: Forskning i
slöjdpedagogik och slöjdvetenskap B: 8/2000)
Stukát, S. (2011). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. (2. uppl.) Lund:
Studentlitteratur AB.
Sverige. Skolverket (2011a). Kommentarmaterial till kursplanen i slöjd. Stockholm:
Skolverket.
Sverige. Skolverket (2011b). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet
2011. Stockholm: Skolverket.
Sverige. Skolverket (2004). Nationella utvärderingen av grundskolan 2003: huvudrapport bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd. Stockholm: Skolverket.
Sverige. Skolöverstyrelsen. (1969a). Läroplan för grundskolan. 1, Allmän del. Stockholm:
Utbildningsförl..
Sverige. Skolöverstyrelsen. (1969b). Läroplan för grundskolan. 2, Supplement :
kompletterande anvisningar och kommentarer. Slöjd. Stockholm: Utbildningsförl..
Sverige. Skolöverstyrelsen. (1980). Läroplan för grundskolan. Allmän del : mål och riktlinjer,
kursplaner, timplaner. Stockholm: LiberLäromedel/Utbildningsförl..
Undervisningsplan för rikets folkskolor den 31 oktober 1919. (1924). Stockholm: Norstedt.
40