EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Strasbourg den 19.1.2016
SWD(2016) 5 final
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR
SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN
Följedokument till
förslaget till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av rådets
rambeslut 2009/315/RIF vad gäller utbyte av information om tredjelandsmedborgare
och vad gäller det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur
kriminalregister (Ecris), samt om upphävande av rådets beslut 2009/316/RIF
{COM(2016) 7 final}
{SWD(2016) 4 final}
SV
SV
Sammanfattning
Konsekvensbedömning av förslaget till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2009/315/RIF vad
gäller utbyte av information om tredjelandsmedborgare och vad gäller det europeiska
informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), samt om upphävande av
rådets beslut 2009/316/RIF
A. Behov av åtgärder
Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?
Det befintliga elektroniska systemet (Ecris – det europeiska informationssystemet för utbyte
av uppgifter ur brottsregister) för utbyte av information om tidigare fällande domar som
avkunnats mot en viss person av brottmålsdomstolar i EU inom ramen för ett
brottmålsförfarande och, om det är tillåtet i nationell lagstiftning, för andra ändamål, fungerar
inte som det är avsett när det gäller tredjelandsmedborgare. Ecris har ingen mekanism för att
lätt identifiera de medlemsstater som har kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare.
Medlemsstater som vill ha sådana uppgifter måste skicka en ”generell ansökan” till alla
medlemsstater, inklusive (flertalet av) de medlemsstater som ändå inte har tillgång till de
uppgifter som begärs. Om man antar att medlemsstaterna systematiskt skulle göra generella
ansökningar, har den administrativa börda som uppstår vid besvarandet av dessa konstaterats
vara det mest kostnadskrävande inslaget (uppskattningsvis upp till 78 miljoner EUR) i Ecrisarbetsflödet. Det faktum att Ecris inte fungerar som avsett när det gäller
tredjelandsmedborgare innebär att medlemsstaterna i praktiken inte använder Ecris till dess
fulla potential med avseende på denna kategori. Domstolar, brottsbekämpande myndigheter
samt andra behöriga administrativa myndigheter, enligt vad som följer av nationell
lagstiftning, har således inte alltid tillgång till fullständig information om dömda
tredjelandsmedborgares brottshistorik. Några andra lika effektiva informationskanaler finns
inte.
Vad förväntas initiativet leda till?
Allmänna mål:
Få det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa att fungera bättre genom
ett stärkt informationsutbyte i straffrättsliga frågor när det gäller
tredjelandsmedborgare.
Minska brottsligheten och främja förebyggande av brottslighet (inklusive terrorism).
Se till att tredjelandsmedborgare och EU-medborgare behandlas lika i samband med
ett effektivt utbyte av kriminalregisteruppgifter.
Specifika mål:
Minska antalet onödiga ansökningar om kriminalregisteruppgifter om
tredjelandsmedborgare och få ner de resulterande kostnaderna.
Öka utbytet av kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare via Ecris.
Vad är mervärdet med åtgärder på EU-nivå?
Initiativet förväntas skapa en gemensam mekanism för ett standardiserat, snabbt, samordnat
och effektivt utbyte av uppgifter om brottmålsdomar mellan medlemsstaterna. Detta mål kan
inte uppnås av medlemsstaterna själva, utan kräver att alla medlemsstater agerar gemensamt.
Det är osannolikt att icke samordnade åtgärder på medlemsstatsnivå skulle ge tillräckliga
stordriftsfördelar för att komma till rätta med bristerna i systemet som det ser ut idag.
B. Lösningar
Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett
rekommenderat alternativ? Varför?
2
Alternativ 1: status quo.
Alternativ 2: andra lösningar än lagstiftning – ett frivilligt projekt mellan
medlemsstater för att skapa en effektivare mekanism för utbyte av
kriminalregisteruppgifter om tredjelandsmedborgare; projektet skulle medfinansieras
av kommissionen.
Alternativ 3 (lösning som är att föredra): lagstiftning – en sökmekanism för att
identifiera
medlemsstater
som
har
kriminalregisteruppgifter
om
tredjelandsmedborgare; mekanismen skulle utgöras av identifieringsdata avseende
tredjelandsmedborgare (index-filter) som kan sökas genom en funktion som indikerar
träff/ingen träff. Index-filtret skulle vara anonymiserat och distribueras till alla andra
medlemsstater, som därmed skulle få möjlighet att göra sökningar i sina egna lokaler.
En ”träff” skulle indikera vilka medlemsstater som har kriminalregisteruppgifter om en
viss tredjelandsmedborgare. Fullständig information kan därefter begäras via det
befintliga Ecris.
Alternativ 4: som alternativ 3, med den skillnaden att indexdata skulle lagras vid ett
centralt EU-organ och inte anonymiseras.
Alternativ 3 är att föredra, eftersom det erbjuder en mekanism för att på ett effektivt
sätt identifiera de medlemsstater som har kriminalregisteruppgifter om en viss
tredjelandsmedborgare. Alternativ 3 innebär en rättslig skyldighet för alla medlemsstater,
och kommer därför att garantera en gemensam hållning. Alternativ 3 förutsätter inte att
det inrättas ett kompletterande system på EU-nivå, vilket gör det mer kostnadseffektivt än
alternativ 4.
Vem stöder vilka alternativ?
Alla medlemsstaterna stöder ett lagstiftningsalternativ. En stor majoritet av medlemsstaterna
kan tänka sig att stödja alternativ 3, om den ytterligare mjukvara som krävs kan integreras på
ett smidigt sätt i de befintliga nätverken på nationell nivå och om finansiellt stöd finns
tillgängligt. Några medlemsstater stöder alternativ 4. Aktörer som företräder grundläggande
rättigheter ser fördelar med ett decentraliserat system jämfört med ett centralt system.
C. De rekommenderade alternativens konsekvenser
Vad är nyttan med de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars
anges för huvudsakliga alternativ)?
Det finns ingen betydande direkt inverkan på de ekonomiska, sociala och miljömässiga
områdena.
Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns,
annars anges för huvudsakliga alternativ)?
Etableringskostnaderna beräknas till:
- För EU: 1 089 000 euro.
- För 28 medlemsstater: 768 000 euro.
- Etableringskostnader totalt: 1 857 000 euro.
De löpande kostnaderna (årliga kostnader för underhåll och administration) beräknas till:
- För EU: 668 000 euro.
- För 28 medlemsstater: dessa kostnader antas öka gradvis över åren, från inledande kostnader
på minst 5 304 000 euro upp till maximalt 12 804 000 euro.
- De totala löpande kostnaderna (för de 28 medlemsstaterna och EU) förväntas följaktligen
öka gradvis över åren, från inledande kostnader på minst 5 972 000 upp till maximalt
13 472 000 euro.
3
Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?
Ingen påverkan.
Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad?
Se avsnittet om kostnaderna för det rekommenderade alternativet.
Uppstår andra betydande konsekvenser?
Inga andra betydande konsekvenser.
D. Uppföljning
När kommer åtgärderna att ses över?
Två år efter antagandet av rättsakten.
4
