Rapport VESTA
Föreställningar om och förväntningar på
den egna läkemedelsbehandlingen
- en kvalitativ intervjustudie av äldre
hemsjukvårdspatienters tankar om sin medicinering
på Aleris Stureplans Husläkarmottagning
Emma Matz Duvell, ST-läkare i allmänmedicin,
Aleris Stureplans Husläkarmottagning
VESTA Södra Programmet 2014
Vetenskaplig handledare: Solvig Ekblad, leg. psykolog, docent, enhetschef, Cultural Medicine,
Institutionen för LIME, Karolinska Institutet,
Klinisk handledare: Katharina Schmidt-Mende, Specialist i allmänmedicin, Gärdets Vårdcentral,
1
SAMMANFATTNING
Bakgrund
Andelen äldre i befolkningen stiger och dessa använder i allt högre grad en stor mängd läkemedel
dagligen. Resurser har satsats för att medicinskt säkerställa en avancerad läkemedelsbehandling till
våra sköraste patienter men studier och klinisk erfarenhet visar att patienternas egna önskemål och
definition av en bra läkemedelsbehandling fortfarande saknas.
Syfte
Syftet med denna studie är att belysa och ge plats åt äldre hemsjukvårdspatienters föreställningar,
förväntningar och farhågor gällande den egna läkemedelsbehandlingen.
Metod
Studien har utformats som en kvalitativ intervjustudie då syftet är att belysa studiedeltagarnas
tankar om och upplevelser av läkemedelsbehandling. Data har samlats in genom fem stycken
semistrukturerade djupintervjuer, varav en pilotintervju, vilka sedan har transkriberats och
analyserats med metoden kvalitativ innehållsanalys.
Resultat
Studien belyser fem
äldre hemsjukvårdspatienters
tankar och
föreställningar
om
sin
läkemedelsbehandling. Samtliga informanter hade en i grunden positiv inställning till att använda
läkemedel och uppgav att de hade en god livskvalitet utifrån sina förutsättningar. En bidragande
faktor var framför allt att man generellt var nöjd med dialogen med vårdgivarna och det var då
denna inte var tillräcklig som det fanns grogrund för oro och frustration.
Slutsats
Den här studien belyser några av våra äldsta patienters syn på den egna läkemedelsbehandlingen
vilken präglas av acceptans och tilltro till vårdgivarna förutsatt en fungerande dialog om
behandlingens syfte och möjligheter för patienten att kommunicera sina egna erfarenheter och
frågor.
MeSH-termer
Äldre, läkemedelsanvändning, attityder till behandling, Kvalitativ forskning
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Bakgrund …....................................................................
s. 4
Definitioner …................................................................
s. 5
Syfte …...........................................................................
s. 6
Frågeställningar ….........................................................
s. 6
Material och metod …....................................................
s. 6
Etiska överväganden …..................................................
s. 9
Resultat …......................................................................
s. 10
Diskussion ….................................................................
s. 19
Slutsats ….......................................................................
s. 22
Referenser …..................................................................
s. 23
Bilaga 1 …........................................................................
s. 25
Bilaga 2 ….......................................................................
s. 26
3
Bakgrund
Idag utgör personer äldre än 80 år drygt 5% av Sveriges befolkning och antalet äldre beräknas
fortsätta stiga [1]. Samtidigt går utvecklingen av nya behandlingsmöjligheter i form av
läkemedelsterapi snabbt framåt. Detta har medfört att mer än hälften av de äldre idag regelbundet
använder mer än fem olika mediciner dagligen vilket benämns polyfarmaci. I de riktigt höga
åldrarna (75-89 år) använder så många som en femtedel tio läkemedel eller fler [2]. Med detta följer
risk för interaktioner mellan preparaten och oönskade effekter för den redan sköra patienten. Studier
finns som visar på att upp emot 30% av akuta inläggningar på sjukhus helt eller delvis är
läkemedelsorsakade [3].
Det saknas kunskap om hur vi kan förbättra de äldres läkemedelsbehandling [4]. Kunskapsbristen
gäller både hur den åldrade kroppen reagerar på läkemedel och läkemedel i kombination, hur man
bäst överför information om en patients läkemedelsbehandling mellan olika vårdinrättningar samt
hur den äldre patienten upplever sin egen medicinering [5].
Sedan detta uppmärksammats har resurser avsatts för att öka kunskapen om hur läkemedel skall
förskrivas till äldre patienter och störst vikt har lagts på de farmakologiska aspekterna av
läkemedelsbehandlingen. Olika interventioner för att höja kvaliteten på läkemedelsförskrivningen
till de äldre har utarbetats [6]. Som exempel kan ges Socialstyrelsens riktlinje om
läkemedelsgenomgångar för alla patienter över 75 år och läkemedelsberättelser vid utskrivning från
slutenvården [7,8]. Det har även tagits fram listor med mindre bra och direkt opassande läkemedel,
de så kallade Beers-kriterierna, samt index som MAI (Medication Appropriateness Index), för att
mäta kvaliteten i läkemedelsbehandlingen [9]. I Sverige har man vid Lunds Universitet utformat
den så kallade LIMM-modellen (Lund Integrated Medicines Management) vilken bidragit till färre
läkemedelsrelaterade problem i överföringen av äldre mellan sluten- och öppenvård. Denna innebär
att en klinisk farmaceut deltar i vårdteamet kring patienten under vårdtiden för översyn av
läkemedelsbehandlingen [10]. Andra studier har också visat att en sådan multidiciplinär bedömning
av patientens medicinering minskar antalet potentiellt olämpliga läkemedel [11]. Det saknas dock
studier av läkemedelsgenomgångars effekt på patienternas livskvalitet [12].
Äldres följsamhet till ordination har också studerats och det har framkommit att denna patientgrupp
har bristfällig kunskap om sin egen medicinering och att detta påverkar följsamheten negativt [13].
Inger Nordin Olsson skriver i Läkartidningen att endast 8 av 22 äldre patienter i en studie tagit del i
4
beslut om sin läkemedelsbehandling [14]. Detta stödjer den kliniska erfarenheten att patienterna
sällan deltar eller informeras om läkemedelsgenomgångar och ändringar i de egna
läkemedelslistorna. Detta uppmärksammas även i SBU-rapporten ”Äldres läkemedelsanvändning Hur kan den förbättras?” [4]. Man understryker där att det är oetiskt att inte involvera patienten i
utformningen av läkemedelsbehandlingen.
Varför ser situationen ut så här? Beror det på tidsbrist och prioriteringar hos den enskilde läkaren
eller i grunden på vår etiska syn på åldrande och den status, eller snarare brist på status, de äldre har
i det moderna samhället. I antologin ”Åldrandets betydelser” diskuteras begreppet kronologi och
hur synen på åldrandet förändrats genom historien [15]. Anna Leonora Blaakilde skriver om hur
livet har gått från att illustreras som en cyklisk process under bondesamhället, där åldrandet tog sin
början redan vid födseln och där alla var delaktiga i arbetet utifrån sina egna förutsättningar, till att
bli mer kronologiskt under utvecklingen av det industriella samhället. Blaakilde skriver vidare att
denna övergång till en mer kronologisk syn på livet medförde en biomedikalisering där ålderdom i
sig ses som något avvikande och de äldre förlorade den status de haft i det gerontologiska
bondesamhället. Hon reflekterar även över vår moderna tid som kan beskrivas som postkronologisk på det sätt att man talar om ”livslångt lärande” och att vi måste sträva efter en ”flexibel
livsplan” för att kompensera för den nu betydligt högre medellivslängden och den ökande gruppen
av heterogena äldre. Sandra Torres och Gunhild Hammarström skriver i samma antologi om den 3:e
åldern som tiden mellan 65-79, då livsstilen för många påminner om den man ser hos yngre vuxna,
samt den 4:e åldern om tiden efter 80 år. Paradoxalt nog präglas vårt västerländska samhälle fortsatt
av rädslan för att åldras och mycket energi läggs på att skjuta upp ålderdomen genom preventiva
insatser från vården och personlig åldersförnekelse [16].
Kunskap för att kvalitetssäkra läkemedelsbehandling av våra äldre är önskvärd men komplex.
Mycket har gjorts för att förhindra direkta felmedicineringar. Detta är förstås positivt men samtidigt
måste vi se till de äldre patienternas egna definitioner av vad som är kvalitet i vården. Är det att
lägga år till livet eller att lägga liv till åren?
Definitioner
Listade patienter
Patienter som valt att tillhöra vårdcentralen och för vilka vårdcentralen
erhåller ekonomisk ersättning.
Hemsjukvård
En patient beviljas hemsjukvård vid behov av regelbunden vård i hemmet då
5
detta behov väntas kvarstå under en längre tid. Distriktssköterskor utför då
hembesök för att exempelvis dela mediciner i dosett eller lägga om sår etc.
Vid behov ordnas med läkarbesök i hemmet.
Förskrivare
Läkaren som är ansvarig för läkemedelsbehandlingen och utfärdar recept.
Indikation
Anledningen till behandlingen.
Seloken
Läkemedel som dämpar hjärtats aktivitet och därmed blodtrycket
Waran
Läkemedel som minskar risken för blodproppar/tromboser genom att hämma
blodets koagulationsförmåga.
Felodipin
Läkemedel mot högt blodtryck.
Syfte
Syftet med denna studie är att belysa och ge plats åt äldre hemsjukvårdspatienters föreställningar,
förväntningar och farhågor gällande den egna läkemedelsbehandlingen.
Frågeställningar
Vilka föreställningar, förväntningar och farhågor finns hos de intervjuade patienterna rörande deras
läkemedelsbehandling?
Vad tycker de utmärker en bra läkemedelsbehandling?
Vad har de för önskemål om hjälp och stöd för att hantera sin läkemedelsanvändning på bästa sätt?
Material och metod
Studiedesign
Studien har utformats som en kvalitativ intervjustudie då syftet är att belysa studiedeltagarnas
tankar om och upplevelser av läkemedelsbehandling. Data har samlats in genom fem stycken
semistrukturerade djupintervjuer, varav en pilotintervju, vilka sedan har transkriberats och
analyserats med metoden kvalitativ innehållsanalys.
Studiepopulation
6
Aleris Husläkarmottagning Stureplan är belägen i centrala Stockholm och det primära
upptagningsområdet är Östermalm. I april 2014 hade mottagningen 14095 listade patienter varav
843 (6%) stycken hade fyllt 75 år vilket är en relativt stor andel äldre. På mottagningen arbetar åtta
specialistläkare och fem ST-läkare. Tillsammans med fem distriktssköterskor vårdar de 80 patienter
inom hemsjukvården. Hemsjukvård beviljas patienter som behöver regelbunden och kontinuerlig
vård som kan skötas av distriktssköterskor i hemmet och vid behov hembesök av läkare. Vanliga
anledningar till hemsjukvård är behov av upprepade provtagningar eller såromläggningar.
Urval
Som inklusionskriterier valdes ålder 75 år eller äldre, att patienten är inskriven i hemsjukvården,
använder minst ett läkemedel samt bedöms kunna delta aktivt i en längre intervju kring sin egen
läkemedelsbehandling. Hemsjukvårdspatienter valdes som studiepopulation på grund av att det är
bland dessa vi finner de äldsta med störst vårdbehov.
Exklusionskriterier var diagnos som omöjliggör aktivt deltagande i en djupintervju, exempelvis
demensdiagnos eller ett gravt påverkat allmäntillstånd. Patienter med en vårdrelation till
studieledaren valdes också bort.
Studiedeltagarna rekryterades i augusti och september 2014 med hjälp av distriktssköterskor som
fått information om inklusions- och exklusionskriterierna. I samband med hembesök delade
distriktssköterskorna ut ett informationsblad (Bilaga 1) till lämpliga studiedeltagare om studiens
syfte, hur intervjuerna går till och om hur materialet kommer att hanteras och bearbetas. Några av
studiedeltagarna
tillfrågades
initialt
muntligen
av
distriktssköterskan
och
fick
sedan
informationsbrevet vid intervjutillfället. Ett urval av fem deltagare gjordes sedan av studieledaren
med målsättningen att få så bred variation som möjligt avseende kön och ålder. Inför detta urval har
man inte behövt ha tillgång till personuppgifter eller journaler annat än födelseår och kön.
Intervjuantalet avgjordes av tidsbegränsningen för VESTA.
Datainsamling
Med studiedeltagarnas informerade samtycke (Bilaga 1) genomfördes samtliga intervjuer i deras
bostad. Val av intervjuplats gjordes med förhoppningen att det bidrog till ökad trygghet hos
7
deltagarna och därigenom mer innehållsrika intervjuer.
Intervjerna följde en frågeguide (Bilaga 2) med olika teman och exempel på frågor men där det
också gavs utrymme för följdfrågor [17]. Varje intervju spelades in på band och transkriberades av
studieledaren i nära anslutning till intervjutillfället och sedan korrigerades eventuella brister i
frågeguiden inför nästa intervju. Totalt genomfördes fem intervjuer där den första var en
pilotintervju i närvaro av vetenskaplig handledare. Intervjuerna varierade i längd mellan cirka 20
och 60 minuter. De fem intervjuerna transkriberades och bestod av 28 sidor enkelt radavstånd.
Analys
De transkriberade intervjuerna analyserades sedan med den av VESTA-programmet föreslagna
metoden kvalitativ innehållsanalys [18]. Materialet lästes igenom upprepade gånger för att få en
känsla för helheten och för att finna meningsbärande enheter som beskriver ett fenomen i det
insamlade materialet. Dessa stycken kondenserades sedan till en mening med bibehållen innebörd.
Vidare kodades dessa meningar och sorterades i underkategorier och kategorier för att finna ett tema
och djupare mening i materialet. Kategoriseringen och analysen jämfördes mot ursprungsdata
genom hela processen för att säkerställa att information inte gått förlorad eller feltolkats. Exempel
på innehållsanalys åskådliggörs i tabell 1.
Tabell 1. Exempel på kvalitativ innehållsanalys av material från intervjuer med äldre
hemsjukvårdspatienter vid Aleris Stureplans Husläkarmottagning om föreställningar, förväntningar
och farhågor rörande den egna läkemedelsbehandlingen.
Meningsbärande enhet
Kondenserad
mening
Kod
Underkategori
“De här bytena av
läkemedel är lite
konstiga. (...) det finns
ju äldre personer som
har svårt att läsa och
svårt att höra och att
begripa och de får ju
Kategori
Äldres
Praktiska
Äldre kan få
aspekter på
Förutsättningar
det besvärligt
läkemedels-
för ett gott liv
hantering och
med
behov av
läkemedels-
bevarad
behandling
med bytena av
mediciner på
Medicin
byte
apoteket.
autonomi
det besvärligt.”
8
Tema
acceptans för
läkemedelsbehandling
förutsätter
dialog efter
behov med
vården
9
Etiska överväganden
Det finns i dagsläget för lite kunskap för att garantera en säker och individanpassad
läkemedelsbehandling till våra äldsta patienter. Studier och klinisk erfarenhet visar att de äldre i låg
utsträckning involveras i sin egen behandling och har svårt att själva göra sina åsikter hörda [14].
Detta har troligen medverkat till kunskapsbristerna inom området. Denna studie undersöker deras
erfarenheter genom intervjuer. Att fråga en utsatt person om deltagande i en djupintervju i hemmiljö
bör föranleda ett etiskt övervägande eftersom det är ett intrång i den personliga integriteten.
Informationskravet och samtyckeskravet har tillgodosetts genom att patienterna tillfrågats om att
delta via ett informationsblad där det tydligt framgår att deltagandet är frivilligt och att det när som
helst är möjligt att avbryta det. (Bilaga 1)
Studiedeltagarna har även att informerats om att deras intervjumaterial avidentifieras direkt efter
intervjutillfället samt att materialet sedan analyseras tillsammans med ett antal andra intervjuer och
att det inte kommer framgå vem som sagt vad i projektrapporten. Detta säkerställer
konfidentialitetskravet.
Förhoppningen med detta projekt är att resultatet kan användas i utformningen av en enkät som
skall användas på Aleris Stureplans Husläkarmottagning i samband med läkemedelsgenomgångar
med äldre patienter. På så sätt har hänsyn även tagits till nyttokravet då nyvunna insikter kan bidra
till bättre vård av den studerade populationen.
Förhållningssättet till studiedeltagarna har generellt varit att vara tydlig med att studieledaren inte är
delaktig i deras vård och inte kan vidarebefordra information till vårdgivande läkare eller
distriktssköterska.
Inför studiestarten informerades personalen på Aleris Husläkarmottagning Stureplan om projektet
och välkomnades att komma med åsikter och ställa frågor vid oklarheter.
Verkamhetschefen godkände projektplan och tidsplan den 7 april 2014.
10
Resultat
Fem patienter listade på Aleris Stureplans Husläkarmottagning och inskrivna i hemsjukvården
valdes ut som informanter enligt inklusions- och exklusionskriterierna ovan med hjälp av två av
distriktssköterskorna på husläkarmottagningen. Könsfördelningen blev jämnast möjliga, två kvinnor
och tre män. Samtliga informanter hade fyllt 90 år och levde i singelhushåll.
Genom analys av materialet genererades ett övergripande tema: Äldres acceptans för
läkemedelsbehandling förutsätter dialog efter behov med vården. Detta tema samt dess kategorier
och underkategorier presenteras nedan i en tabell (Tabell 2) över och i löpande text med belysande
citat ur de transkriberade intervjuerna.
Tabell 2: Analysschema över tema, kategorier och underkategorier som genererats genom kvalitativ
innehållsanalys av intervjuer med hemsjukvårdspatienter på Aleris Stureplans Husläkarmottagning
om föreställningar, förväntningar och farhågor rörande den egna läkemedelsbehandlingen.
Tema
Kategori
Underkategori
Medicineringsbehov som hot mot självbild
Att vara beroende av
läkemedel
Oro för diskriminering på grund av ålder
Positivt helhetsintryck
Läkemedelsbehandlingens
Äldres acceptans för
möjligheter och
läkemedelsbehandling
begränsningar
Läkemedlens syfte och medicinska effekt
Erfarenheter av biverkningar
förutsätter dialog efter
Praktiska aspekter på läkemedelshantering
behov med vården.
och behov av bevarad autonomi
Förutsättningar för ett gott
liv med
läkemedelsbehandling
Kommunikation med vårdgivare och behov
av medbestämmande
Läkemedelsbehandlingen skapar sociala
nätverk
Äldres acceptans för läkemedelsbehandling förutsätter dialog efter behov med vården
11
Vid analys av insamlat data framträder i intervjuerna en tydlig inställning till den egna
läkemedelsbehandlingen som karakteriseras av acceptans och tacksamhet gentemot vården och i ett
större sammanhang den tid vi lever i med utvecklad medicinsk vetenskap. I intervjuerna berördes
även vikten av en fungerande dialog med vårdgivare för att läkemedelsbehandlingen skall kännas
trygg. I de fall informanterna uttryckte önskemål om förändring kunde dessa kopplas till ett
ouppfyllt behov av kommunikation med förskrivare och annan vårdpersonal.
Att vara beroende av läkemedel
Det var vanligt att informanterna hade en läkemedelsbehandling med preparat som förskrevs tills
vidare, det vill säga för kroniska tillstånd så som hjärtsvikt eller förhöjt blodtryck. Bland dessa
ordinerades det blodförtunnande läkemedlet Waran på grund av förmaksflimmer eller tidigare
trombossjukdomar. Detta läkemedel kräver regelbundna provtagningar för kontroll av
läkemedelseffekt. De var således beroende av sina läkemedel för att minska risken för
komplikationer av kroniska tillstånd.
Medicineringsbehov som hot mot självbild
I flera av intervjuerna framkom uttryck för att denna situation inte stämmer överrens med den egna
självbilden av en person som klarat sig genom livet utan att behöva be om hjälp eller som undvikit
att utnyttja vård och andra sociala försäkringssystem trots att behovet ibland funnits. Man vill helt
enkelt inte uppfattas som en behövande eller sårbar person.
“ Jag använder fyra stycken (läkemedel). Det har jag gjort i många år alltså, så jag är ingen
...övermänniska... med sånt där. Och så får jag Behepan en gång i kvartalet. Det är väl ganska lite
för en gammal person?” (Intervju 2)
“ Och jag ville inte ha det där över mig att... Jag har klarat mig själv sedan jag var 14 år! Då
började jag arbeta hos min far och sen har jag klarat mig själv och aldrig begärt – jag har aldrig
begärt någonting från sjukkassan ens! Jag glömmer bort att jag är sjuk och så ringer jag aldrig.”
(Intervju 1)
“ De skojar alltid med mig när jag ringer till vårdcentralen - “jasså är det den som aldrig är sjuk
12
som ringer!”. Ha ha! Så det är ju roligt att höra. För så´n är jag att jag.. e från Norrland och jag
håller på det att vi norrlänningar, vi klagar inte i onödan.” (Intervju 1)
Denna inställning påverkande dock inte den övergripande känslan av acceptans och tacksamhet
inför den nu nödvändiga läkemedelsbehandlingen. Det framkom hos informanterna däremot ett
behov av att få poängtera att man nu aktivt lämnat över en del av ansvaret för den egna hälsan till
någon (husläkaren eller annan förskrivare) som man bedömt har kompetens att klara av det.
Oro för diskriminering på grund av ålder
Det framkom under datainsamlingen uttryck för att beroendesituationen gör informanten sårbar och
kontrollförlusten väcker oro för att inte få den vård man behöver och har rätt till. Det hände att de
berättade om misstankar om diskriminering på grund av ålder.
“Nej här har vi ett fel som Socialstyrelsen borde rätta till - referensvärdena här, jag frågade “hur
är dessa satta?” hehhe...och då får man olika svar oftast med ett skratt alltså att det är en pigg och
frisk och helt vanlig 21-årig person. Nu när man har datasystem skulle man göra om
referensvärdena så att de var olika för olika åldersnivåer. Med en gång så slapp man höra det här
att läkarna säger att det beror på din ålder.” (Intervju 4)
Samma informant berättade vidare om sina känslor när han diskuterade avvikande provsvar med
läkaren.
“I de flesta fall så har läkarna snackat bort det. Jag har haft lågt Hb till exempel och då har
husläkaren sagt att “det är ingen fara och blablabla...” eller för högt glukosvärde till exempel, och
då skrattar dom åt en allihopa och säger att för din ålder är det där normalt. Och det tycker jag
nästan är det ruggigaste att dom säger att “för din ålder” och “tänk på din ålder” och vad man
säger så är det “för din ålder...”(...) Ja det känns...att man är utlämnad helt enkelt. Att dom struntar
i en. (Intervju 4)
Detta ses som uttryck för att den manlige informanten inte accepterade avsteg ifrån gällande
vårdprogram på grund av ålder utan önskade samma insatser, behandlingar och utredningar som om
han vore yngre.
13
Positivt helhetsintryck
Informanterna gav uttryck för en positiv totalupplevelse av sin läkemedelsbehandling. Ofta
avrundade de intevjun med att betona att de är nöjda med sin livssituation, även om det tidigare
framkommit önskemål om förändringar, frustration och oklarheter kring läkemedelsbehandlingen.
Ofta framkom i sammanhanget kopplingen att det är tack vare kontakten med vårdpersonalen som
läkemedelsanvändningen fungerar och känns bra. Besöken och dialogen med distriktssköterskan
gör de praktiska svårigheterna överkomliga och om läkaren upplevs tillgänglig för information går
det att uthärda biverkningar och andra besvär. En av informanterna uttryckte, med ett leende på
läpparna, att han accepterade att det inte finns botemedel mot allt:
“ Och sen har jag en sak (...) som ingen läkare kan förklara. Jag får kollosalt mycket, vad ska jag
säga... vatten ur näsan. Och husläkaren undersöker (...) och hon sa att “jag vill inte sätta in något
läkemedel mot något jag inte vet vad det är”, (...) ja det är tröttsamt, Det är ingen sjukdom. (...)
Men “du ska vara glad”, som husläkaren sa, “att det kommer ut”! (Intervju 2)
I samtalen berättade en kvinnlig informant att hon kanske var mer nöjd än hon borde vara i hennes
situation:
“ Jag tycker att jag har en jättebra tillvaro. Ingen människa har det så bra som jag. Det är säkert!
Det är så underbart bra. Jag har ingen oro – ingenting! Och det tycker jag är så konstigt...”
(Intervju 5)
Läkemedelsbehandlingens möjligheter och begränsningar
På frågan “Varför använder du läkemedel?” försökte informanterna initialt svara sakligt på
läkemedlens indikation. I vissa fall visade informanterna tecken på att de inte var bekväma med
frågan. Den upplevdes som besvärande om man saknade kunskap vilket tolkas som att man önskar
att man hade mer information om sin behandling. Frågan uppfattades som ett förhör där det fanns
mer eller mindre korrekta svar. Kunskaperna om diagnoser och indikationer varierade men samtliga
hade en förklaringsmodell att beskriva. De berättade om hur de fått diagnoser och hur de sedan
ordinerats läkemedel på grund av detta. Då frågan omformulerades till “Vad förväntar du dig av din
läkemedelsbehandling?” blev svaren mer generella och beskrivande för informanternas
14
föreställningar om läkemedelsbehandlingens möjligheter och begränsningar.
Läkemedlens syfte och medicinska effekt
Informanterna hade en uppfattning om indikationen för de flesta av sina läkemedel men i vissa fall
framkom även osäkerhet kring anledningen till behandlingen. Den egna förklaringsmodellen
varierade även i grad av medicinsk kunskap. Informanterna påpekade att de haft samma mediciner
sedan länge som förklaring till att de inte har syftet med dem i minnet längre.
“ Det ena är blodtryck och det andra är väl... kärlkramp... i alla fall har jag använt det i många år
alltså. (Intervju 1)
“(...) Det var hos en privat väninna till mig som sa att “du har ju hjärtflimmer och hjärtat växer lite
varje år” och då började hon ge mig medicin och sen hamnade jag hos ...ehhh... där borta på
vårdcentralen och så har jag haft olika läkare där.” (Intervju 1)
“Det ska väl dämpa hjärtat och blodtryck och så vidare.” (Intervju 2)
På frågan om förväntningar på läkemedelsbehandlingen framkom uppfattningar om att den ska
stötta upp där kroppen inte längre orkar med.
“Ja jag har inga större förväntningar annat än att det ska försöka hjälpa upp någonting med
kroppens oförmåga. Och jag tror att det... om inte jag skulle medicinera med dom här medicinerna
som jag tar så skulle jag inte må så bra.” (Intervju 3)
“I stort sätt att de ska hålla skutan gående, ingenting annat.” (Intervju 4)
Erfarenheter av biverkningar
Unde intervjuerna framkom upplevelser av biverkningar. I de fall informanten upplevde att man fått
kommunicera detta till förskrivaren och erhållit en förklaring till varför denne ändå anser det viktigt
att fortsätta behandlingen med läkemedlet fanns en acceptans för dessa symtom även om de
påverkade informanten mycket. Det hände att de intervjuade hade besvär med lågt blodtryck
emellanåt men hade god förståelse för behovet av blodtryckssänkande behandling vilket ökade
15
acceptansen för besvären.
“ Jag ser i stort sätt inga avvikelser, bortsett från det här då (lågt blodtryck) så länge jag håller på
med medicinerna.” (Intervju 4)
I en annan intervju uttrycktes frustration över att förskrivaren ändrat på läkemedelsbehandlingen
utan att ge någon förklaring vilket gör det svårt att stå ut med biverkningarna som uppkommit.
“Jag kände aldrig någonting av Seloken! Det måste jag säga att det gjorde jag aldrig! (...) men så
var det och det ändrades väl vartefter att jag kom till Dr X. Jag vet inte varför det blev någon
ändring, jag tänkte inte på det...utan man tror ju på doktorn hela tiden. (...) och sen ska vi se.... jo
förra året, för ett år sen precis sa jag till dr X att jag är så fruktansvärt trött och det måste vara
medicierna. Jag kan ju sova i flera timmar på dagen men hon sa att jag behövde en liten
blodtryckstablett till och då fick jag den här Felodipin av henne, det är väl inte hög dos alls, jag vet
inte riktigt, men 2,5 någonting är det och då sa hon att nu kommer du väl sova ännu mer och det
har jag faktiskt gjort. Jag sover för mycket.” (Intervju 5)
Informanterna uttryckte också en osäkerhet på sina egna symtom och resonerade kring att det är
svårt att avgöra vad som är biverkningar och vad som är normalt åldrande.
“Ja ibland kan jag känna kanske att ... men jag är aldrig säker på om det är medicinen som
påverkar min kropp eller något annat och det är ju svårt att hitta den där sanningen...” (Intervju 3)
“ Men Selokenen kände jag mig aldrig trött av, men jag var ju yngre... det har jag tänkt på.”
(Intervju 5)
Förutsättningar för ett gott liv med läkemedelsbehandling
I intervjuerna framkom att det gick att skapa god livskvalitet trots behov av läkemedelsbehandling
och några områden identifierades som viktiga att ta hänsyn till för att möjliggöra detta.
Läkemedelsbehandlingen i sig skapade också sociala kontakter vilket kan ses som en form av
sjukdomsvinst.
16
Praktiska aspekter på läkemedelshantering och bevarad autonomi
Informanterna hade olika behov av hjälp med att sköta sin läkemedelsbehandling rent praktiskt. De
hade alla hembesök av distriktssköterskan regelbundet vilket uppfattades som positivt samtidigt
som de uttryckte behov av att sköta sig själva så långt det var möjligt.
“Det är mycket enkelt. Jag har en låda där jag lägger ner alla dagens tabletter... och den tömmer
jag varje morgon så att säga och gör i ordning en dos för morgonen och en för kvällen.
Och det har fungerat ganska bra.” (Intervju 4)
Det framkom en uppfattning om att det var tack vare distriktssköterskans eller närståendes hjälp
man kände sig självständig.
“ Distriktssköterskorna är så införstådda med mina idéer.” (Intervju 1)
En av informanterna hade åsikter om att tabletternas utseende och vissa förpackningar gjorde det
onödigt svårt för äldre att hantera sin läkemedelsbehandling.
“Jag hade till exempel förut den där Pantoloc. En liten enkel burk. Numer har jag en stor kartong.
(...) Och när man klämt ut den där så är det en (haha) en liten tablett som kommer ut! Den är alltså
så liten att den är så svår att hantera. Varför ska man ge ut det till en gammal människa som ser
dåligt och är darrhänt...? Men än så länge så... så länge jag har synen och faktiskt lite hörsel är
bra också för den där medicineringen...” (Intervju 4)
Kommunikation med vårdgivare och behov av medbestämmande
Stora delar av intervjuerna kom att handla om kommunikationen med vårdgivare vilken uppfattas
som avgörande för hur väl läkemedelsbehandlingen accepterades. Det var när denna dialog inte
uppfattades som tillräcklig som informanterna gav uttryck för frustration och missnöje. De hade
samtliga förtroende för sin läkare och förklarade den bristande kommunikationen med exempelvis
tidsbrist vid läkarbesöket.
“Ja det är ju inte så mycket tid på vårdcentraler, utan det skall gå på 20 minuter eller något sånt,
det ska det. Och hon ska kolla medicinerna och lite sånt så där men hon är alltid förtjusande och
17
lätt att ha att göra med och så där, så jag trivs ju med henne. Men jag vore tacksam om hon tittar
på de här medicinerna så att det är det jag liksom sista åren har gått och tänkt på.” (Intervju 5)
Den regelbundna kontakten med distriktssköterskan sågs som en stor trygghet även utöver den rent
praktiska hjälpen.
“När jag behöver någon hjälp då ringer jag distriktssköterskan och hon ger mig alltid goda råd.”
(Intervju 2)
“Distriktssköterskan är en bra länk för hon har en bra kontroll, troligen, för varje patient i
förhållande till läkarens iaktagelser så att... jag tycker att det har klaffat.” (Intervju 3)
Dialogen med vårdgivarna uppfattades av informanterna som viktig för att kunna kommunicera sitt
mående och få information om behandlingen. Behovet av dialog för diskussion och
medbestämmande över läkemedelsbehandlingen skiljde sig däremot åt. Det var vanligt att
informanterna uppgav att de ville att läkaren skulle bestämma över behandlingen men det framkom
även att man ville ha mer eller mindre eget inflytande och kontroll. Den egna hälsan och mentala
förmågan satte ibland gränsen för möjligheterna till medbestämmande.
“Men man får ju rätta sig efter vetenskapen. Ha ha ha! Vad som är bäst. För det vet ju inte jag. Jag
bara känner hur jag mår.” (Intervju 1)
“Ja, vilka mediciner, det skall jag aldrig lägga mig i serru. Utan det lämnar jag åt min husläkare.
Och möjligen att jag kan så att säga (...) hoppas att jag kommer på att påminna min läkare om vad
jag saknar. Ibland känner man ju att man inte räcker till på nåt sätt. (...) Jag har kanske kanske
några gånger försökt att initiera eller stämma av den medicin jag behandlas med, men ja.... jag vet
inte om det har hehe... tagit skruv.. Äh, jag minns inte några sådana tillfällen just nu men jag vet att
jag har... med läkare diskuterat att jag känner si och så och kunde man inte göra så. Så är det.”
(Intervju 3)
“Jag har blodprover sen sluten på 80-talet så jag kan gå tillbaka och se. Nä men jag kan ju gå
tillbaka lite själv och följa upp min egen kondition. Det tycker jag är rätt viktigt.” (Intervju 4)
Ett annat spår i intervjuerna beskrevs av en kvinnlig informant att en del läkare slösar tid på
18
oväsentligheter vid läkarbesöket. Nu hade hon bytt läkare och var nöjd med kontakten.
“Dr X, hon tar i direkt så där... Frågar hur jag mår och hur det har varit och... om det går bra med
medicinerna, som en läkare bör göra.” (Intervju 1)
Informanterna gav konkreta förslag på och önskemål om ett formulär för att strukturera samtalet
kring läkemedelsbehandlingen vid läkarbesök.
“Vårdcentralen kunde tillhandahålla ett litet formulär som man fyller i istället för att läkaren får
alla möjliga former av lappar så kunde han ha en standard för vad patienten själv upplever. Så att
han förskriver likadant. Jag har framfört det till någon, men ... (...) Det borde finnas hos läkaren.
När man är på besök hos läkaren borde man kunna få ett sånt där formulär med sig hem. Och en
tillsägelse att nästa gång du kommer fyller du i det här i förväg.” (Intervju 4)
“Jag har en ide, att man gjorde en blankett, en A4, och jag skulle önska att den där blanketten
talade om syftet med en medicin och så vidare (...)...och ....rapporterade också... (...)Alltså en
patient skall ha en rapport hur medicin och sånt där känner sig... eller man känner sig som patient.
(...) så att man... kroppens ...stämmer med den här uppfattningen vad medicinen åstadkommer.”
(Intervju 3)
Läkemedelsbehandlingen skapar sociala nätverk
I intervjuerna framkommer att informanterna har hjälp av anhöriga och vänner utöver vårdpersonal
och hemtjänst för att klara av till exempel uthämtning av läkemedel från apotek. Detta förmedlas
som något positivt och upprätthåller sociala kontakter som annars kanske inte skulle vara så
frekventa.
“Antingen köper distriktssköterskan det (läkemedel) eller min gode vän. Han och hans maka – de
ställer upp 24 timmar per dygn.” (Intervju 2)
“Och sen har jag två barnbarn och det är det bästa jag har fått i livet. Duktiga är dom och alerta
och hjälper mig. Dom går på apoteket och dom sköter allt.” (Intervju 5)
19
Diskussion
Studien belyser fem äldre hemsjukvårdspatienters tankar och föreställningar om sin
läkemedelsbehandling. Samtliga informanter hade en i grunden positiv inställning till att använda
läkemedel och uppgav att de hade en god livskvalitet utifrån sina förutsättningar. En bidragande
faktor var framför allt att man generellt var nöjd med dialogen med vårdgivarna och det var då
denna inte var tillräcklig som det fanns grogrund för oro och frustration. Nedan diskuteras
resultaten utifrån de kategorier som skapats vid analysen. Sedan följer en metoddiskussion med
implikationer.
Resultatdiskussion
Att vara beroende av läkemedel
Informanterna gav alla uttryck för ett behov av att berätta att de använde läkemedel på goda grunder
och att de inte överkonsumerade mediciner. De såg sig själva som starka och ville framför allt
förmedla en bild av den friska sidan av sig själva. De berättade om långa liv som arbetsföra och
resursstarka individer. Detta är en verklighetsbild av vad Torres och Hammarlund menar med den
4:e åldern om livet efter 80 som tidigare motsvarades av den tidiga pensionsåldern [16]. Att då, om
än sent i livet, bli beroende av läkemedel tolkas som ett hot mot den självbilden. Detta ställer krav
på vårdgivarna att skapa möjligheter till bevarad självkänsla och autonomi för fortsatt god
livskvalitet. En dialog byggd på respekt och informerat samtycke på patientens villkor är
förutsättningar för detta. De uttryck för oro för diskriminering som framkom i en av intervjuerna
kan delvis kopplas till brist på information om på vilken grund beslut kring
läkemedelsbehandlingen fattas. Det ingår i bedömningen av alla prover att ta hänsyn till den
aktuella patientens ålder och tidigare sjukhistoria vilket inte lyckats förmedlas till informanten.
Denna rädsla för att bli bemött som mindre värd tolkas som uttryck för att äldre idag inte har samma
självklara status [15].
Det positiva helhetsintryck som framkommer i studien tolkas som beroende av att dessa patienter
genom att de är beviljade hemsjukvård har en förhållandevis tät och regelbunden kontakt med
vårdpersonal. De är priviligierade på det sätt att de har tillfälle att ge återkoppling till dessa och
möjlighet att få information om sin behandling på ett sätt som inte är lika självklart för de äldre
patienter som inte är beviljade hemsjukvård. Att äldre har hög acceptans för läkemedelsbehandling
förutsatt att de fått information om dess nödvändighet framkommer även i tidigare studier [19].
20
Läkemedelsbehandlingens möjligheter och begränsningar
Informanterna hade ofta förklaringsmodeller för läkemedelsbehandlingens syfte. Dessa varierade i
grad av exakthet från att innehålla effekt på enskilda organ och dessas funktion till mer generella
bilder av att kroppen behöver stöd för att fungera eller att behandlingen ska substituera för brister. I
de fall man saknade kunskap om anledningen till behandlingen eller en specifik medicins syfte
minskade acceptansen av de besvär de orsakade så som biverkningar eller praktiska olägenheter
som provtagning i samband med waranbehandling. Att lägga resurser på individanpassad
information om läkemedelsbehandlingens syfte borde vara ett sätt att förbättra patientens inställning
till denna. Vikten av att ta hänsyn till patienters olika behov av information för att minska oro och
stress beskrivs även i tidigare nämnda kvalitativa studie av Modig et al [13].
Förutsättningar för ett gott liv med läkemedelsbehandling
Att inte kunna hantera sina tabletter och medicinförpackningar framstod som ett potentiellt hinder
för bevarad autonomi och livskvalitet. Informanterna i studien hade som inskrivna i hemsjukvården
möjlighet till hjälp med tablettdelning via distriktssköterskan och hade tackat ja i den mån de tyckte
sig ha behov av detta. Detta förklarar att de alla hade fungerande rutiner för hanteringen av sina
läkemedel. Tankarna kring detta inger dock misstanke om att de äldre patienter som är hänvisade till
att klara sig själva kan uppleva det som problematiskt och att detta påverkar acceptans och
compliance till läkemedelsbehandlingen negativt. Det var också tydligt att apotekens uppgift att
byta preparat till det billigaste med samma verksamma substans kunde göra att informanterna blev
osäkra på vad de ordinerats. Det tolkades ibland som att nya läkemedel lagts till och gamla
beprövade tagits bort från läkemedelslistan. Behovet av patientanpassad information om ändringar i
behandlingen vid läkarbesök blir tydligt liksom att apotekspersonalen försäkrar sig om att patienten
förstått innebörden av att läkemedlet “bara” har ett annat namn och ett annat utseende. Att apoteken
allt oftare inte har de ordinerade läkemedlen på lager var också en anledning till oro och blev
besvärligt för dem som inte hade distriktssköterskan till hjälp att hämta ut preparaten.
Informanterna hade överlag stort förtroende för sin läkare och sin distriktssköterska vilket ses som
en förutsättning för acceptans och trygghet med behandlingen men också som ett resultat av att de
upplever sig ha en tillfredsställande kommunikation med sina vårdgivare. Oavsett om man hade ett
litet eller stort behov av medbestämmande var information om behandlingen viktig för känslan av
tillfredsställelse. Behovet av att vårdpersonal har tid att lyssna på de egna frågorna och
erfarenheterna av behandlingen framstår också som viktigt. Detta uppledes att försvåras av korta
21
besökstider och ibland även av de funktionsnedsättningar som kommer med åldern. Dessa slutsatser
dras även i andra kvalitativa studier som utforskar äldres erfarenheter av behandling med läkemedel
[13, 20]. I intervjuerna ger informanterna förslag på ett formulär som kunde användas vid
läkarbesök för att strukturera samtalet om läkemedelsbehandlingen. En variant på ett sådant är det
så kallade PHASE-formuläret som ingår i den strukturerade läkemedelsgenomgången. Att
patienterna inte känner till detta trots att man årligen genomför en sådan läkemedelsgenomgång
visar på brister i kommunikationen mellan vårdgivare och patient som kan förbättras. Denna
indikation på okunskap om läkemedelsgenomgången stämmer väl med de låga siffrorna om
deltagande i den egna läkemedelsbehandlingen som tas upp i Nordin Olssons artikel i
Läkartidningen [14].
Metoddiskussion
Att studera och analysera föreställningar och förväntningar som människor hyser resulterar inte i
siffor som kan bearbetas statistiskt. Man kan å andra sidan inte fånga människors erfarenheter och
tankar genom att enbart studera statistik. Därför valdes kvalitativ innehållsanalys som metod för
denna studie vars syfte var att ge plats åt och belysa äldre hemsjukvårdspatienters föreställningar,
förväntningar och farhågor gällande den egna läkemedelsbehandlingen. Nedan följer en diskussion
kring studiens styrkor och svagheter definierade som trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet
enligt Graneheim och Lundmans definitioner [18].
Styrkor och svagheter
Trovärdighet i studien är beroende av att lämplig studiemetod valts. I detta fall anses kvalitativ
metod som passande med tanke på frågeställningarna och då forskningsområdet är relativt nytt.
Mängden data som samlats in begränsades av ramarna för VESTA-projektet men även av
deltagarnas höga ålder och behovet av att forma intervjuerna till något de fysiskt och mentalt orkade
med. Mättnad anses ej helt ha uppkommit under de fem intervjuer som genomfördes vilket sänker
studiens trovärdighet även om informanternas föreställningar i mycket påminde om varandras.
Studiens pålitlighet påverkas av konsekvensen i analysen. Kodning och kategorisering har
diskuterats under handledning upprepade gånger för att öka validiteten av analysen. Studiens
överförbarhet begränsas av att studiepopulationen utgörs av en relativt snäv samling informanter
med hög ålder och de kom samtliga att tillhöra en ekonomiskt och socialt priviligierad grupp som
inte kan representera äldre patienter i ett större sammanhang. De kan däremot ge kunskap som leder
kvalitetsarbetet kring vården av de äldsta vidare vid den vårdcentral de tillhör där denna
22
patientgrupp är relativt stor. Detta diskuteras nedan. Vidare kan diskuteras om den metod som valts
för att hitta informanter, där ett urval gjorts via vårdpersonal, utgör risk för en selektion av patienter
med positiv inställning.
Implikationer och framtida studier
Studien skulle kunna användas som underlag för framtagandet av ett samtalsstöd vid läkarbesök och
diskussion kring patientens erfarenheter av läkemedelsbehandling. Utöver fler mer utförliga studier
med dessa frågeställningar vore det spännande att i framtiden se studier baserade på intervjuer med
läkare och distriktssköterskor om deras syn på vad som hindrar en fullgod dialog med de äldsta
patienterna och hur de hanterar denna situation. Vilka hjälpmedel skulle de önska fanns för att
förbättra patienternas upplevelser av läkemedelsbehandlingen?
Slutsats
Den här studien belyser några av våra äldsta patienters syn på den egna läkemedelsbehandlingen
vilken präglas av acceptans och tilltro till vårdgivarna förutsatt en fungerande dialog om
behandlingens syfte och möjligheter för patienten att kommunicera sina egna erfarenheter och
frågor.
23
Referenser
1
Kragh A (red.) Eriksson T, Melander A, Midlöv P. Äldres läkemedelsbehandling – orsaker
och risker vid multimedicinering. Studentlitteratur AB Lund 2005, 2013.
2
Kristensson J et al. Healthcare utilisation and knowledge concerning prescribed drugs
among older people. Eur J Clin Pharmacol (2010) 66:1047-1054.
3
Socialstyrelsen 2010. Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre.
4
SBU. Äldres läkemedelanvändning. Hur kan den förbättras? En systematisk
litteraturöversikt. 2009, rapportnr 193.
5
Spinewine A et al. Appropriate prescribing in elderly people: How well can it be measured
and optimised? Prescribing in elderly people 1. Lancet 2007; 370: 173-84.
6
Landahl S och Nordin Olsson I. Äldres läkemedelsbehandling måste bli säkrare
Läkartidningen 2013; 110 CDYY.
7
SOSFS 2012:9 3 kap.
8
Böttinger Y, Eliasson E, Lindh J. Att lyckas med läkemedel. Studentlitteratur AB Lund 2014.
9
Scott I and Jayathissa S. Quality of drug prescribing in older patients: is there a problem and
can we improve it? Internal Medicine Journal 40 (2010) 7-18.
10
Bergkvist Christensen A. A systematic approach to improving pharmacotherapy in the
elderly. Lund: Clinical Chemistry and Pharmacology Department of Laboratory Medicine,
Lund University; 2010.
11
Milos V et al. Improving the Quality of Pharmacotherapy in Elderly Primary Care Patients
Through Medication Reviews: A Randomised Controlled Study. Drugs Aging (2013)
30:235-246.
12
Wallerstedt S, Strandell A. Särskilda läkemedelsgenomgångar minskade inte mortaliteten.
Läkartidningen 2014, nr 16-17, sid 728.
13
Modig S et al. Frail elderly patients´ experiences of information on medication. A qualitative
study. BMJ Geriatrics 2012, 12:46.
14
Nordin Olsson I. Kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling viktig för äldres livskvalitet.
Läkartidningen 2012, nr 26, sid 1282.
15
Blakilde. Kapitelnamn. I: Jönsson L-E samt Lundin red. Åldrandets betydelser.
Studentlitteratur 2007.
16
Torres Sandra, Hammarström Gunhild. Kapitelnamn. I: Jönsson L-E samt Lundin red.
Åldrandets betydelser. Studentlitteratur. 2007.
17
Tjora Aksel. Från nyfikentet till systematisk kunskap. Kvalitativ forskning i praktiken.
Studentlitteratur. Lund 2012.
24
18
Graneheim U. H, Lundman B. Qualitative analysis in nursing research: concepts procedures
and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today. 2004; 24: 105-12
19
Bagge Michael BA Hons et al. Older people´s attitudes towards their regular medicines. J
Prim Health Care, 2013; 5(3): 234-242
20
Moen Janne et al. “ I don´t know how many of these (medicines) are necessary...” - A focus
group study among elderly users of multiple medicines. Patient Education and Counceling
74 (2009); 134-141
25
Bilaga 1
Vill du delta i en intervju med syftet att undersöka hemsjukvårdspatienters erfarenheter av
läkemedelsbehandling?
Jag heter Emma Duvell och genomför min specialistutbildning på Aleris Husläkarmottagning
Stureplan med målet att bli specialist i allmänmedicin. Som en del i min utbildning skall jag skriva
ett vetenskapligt projekt och har valt att fördjupa mig i hemsjukvårdspatienters tankar och
erfarenheter av läkemedelsbehandling.
Resurser har de senaste åren satsats för att undvika felordinationer, biverkningar och inläggningar
på sjukhus på grund av felmedicinering bland den äldre patientpopulationen. Fortfarande saknas
dock kunskap om patienternas egna upplevelser av att använda läkemedel.
Jag frågar dig därför om du vill delta i en intervju som sedan kommer analyseras tillsammans med
ett antal andra intervjuer för att belysa dessa erfarenheter. Intervjun kommer att spelas in på band
och ingen annan än jag kommer ha tillgång till det inspelade materialet. Direkt efter intervjun
kommer jag att avidentifiera materialet och skriva ner det på papper. Efter det raderas den inspelade
intervjun från bandet. Den transkriberade texten kommer sedan analyseras av mig med hjälp av
mina handledare i avidentifierad form. Din ordinarie husläkare kommer inte ha tillgång till
materialet och när projektet redovisas kommer det inte framgå vem som sagt vad. Jag kommer inte
använda mig av dina journalhandlingar i projektet.
Intervjuerna kommer att genomföras i september 2014 och är tänkta att vara upp till en timme
långa. Jag ser helst att samtalet genomförs i din hemmiljö men om detta inte är möjligt kan vi
träffas på husläkarmottagningen.
Om du vill får du ta del av den färdiga rapporten som en papperskopia via posten.
Deltagandet är helt frivilligt och du kan när som helst välja att avbryta ditt deltagande utan att
motivera detta. Ingen ersättning utgår till deltagarna.
Meddela mig eller din distriktssköterska om du vill delta i studien.
Vänligen,
Emma Duvell
ST-läkare i Allmänmedicin
Aleris Husläkarmottagning Stureplan
Riddargatan 1, 114 35 Stockholm
[email protected]
0709-733811
Klinisk handledare: Katharina Schmidt-Mende, e-post: [email protected]
Vetenskaplig handledare: Solvig Ekblad, e-post: [email protected], tel 070-7891416
26
Bilaga 2
Intervjuguide
Inledande frågor:
Hur använder du/administrerar du dina läkemedel? (Sköter själv? Hjälp av
hemtjänsten/distriktssköterskan/anhörig? Dospåse via Apoteket? Dosett?)
Bor du ensam? Har du hemtjänst? Hur gammal är du? Hur ofta kommer distriktssköterskan
till dig?
Vem/vilka förskriver dina läkemedel? (Husläkaren? Annan specialist? Fått på sjukhus?
Många olika läkare?)
Hur många läkemedel använder du regelbundet? (Receptfritt? Naturläkemedel?)
När hade du kontakt med din läkare senast?
Har du legat på sjukhus någon gång de senaste åren?
Huvudfrågor:
Vad förväntar du dig av din läkemedelsbehandling? Vilken effekt har du av din
läkemedelsbehandling?
Vilka tankar har du om din läkemedelsbehandling?
Om du kunde förändra något i din läkemedelsbehandling – vad skulle det vara då?
Vilka erfarenheter har du av den så kallade Läkemedelsgenomgången?
Vad skulle du vilja att din läkare frågade dig angående din behandling när ni ses?
Följdfrågor:
När brukar ändringar i dina ordinationer göras?
Hur får du information om dina läkemedel?
Avslutande frågor:
Hur upplevde du den här intervjun?
Är det något du vill tillägga?
27
