Grammatik för språkteknologer
Föreläsningsanteckningar
November 2014
UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för lingvistik och filologi
Mats Dahllöf
Ord och ordklasser
Översikt i stolpform. Terminologin följer i stort sett Gunlög Josefsson (2009), Svensk universitetsgrammatik för nybörjare, Lund: Studentlitteratur.
1
Ord – allmänt
Ord: teoretiskt sett en ganska ”svår” typ av enhet, särskilt om man skall beskriva ett
språk som inte har en skriftspråksnorm. Enheten ord är ofta mer ”självklar” när det
finns etablerade skriftspråksnormer som kräver ordmellanrum. Men diskutabla fall
finns: isn’t. t.ex..
Ord är grammatiskt sett hårt sammanbundna enheter. För svenskans del är också
böjning och betoning viktiga kriterier.
Det är viktigt att skilja mellan konkreta ord i texter (ordförekomster/löpord) och
ord som enheter som ingår i ett språk.
1.1
Ordförekomst/löpord (eng. token)
• Ordförekomst/löpord: Konkreta förekomster i text eller tal.
• Löpord kan analyseras som instanser av olika sorters ordtyper.
• Att segmentera en text i löpord kallas tokenisering i språkteknologiska sammanhang. Inte alltid helt lätt, med tanke på allt man kan stöta på i (elektroniska)
texter.
1.2
Ordtyper, olika begrepp
Ordtypsbegrepp: Abstrakta enheter, kan uppträda som godtyckligt antal löpord. Dessa är instanser/förekomster/tokens av typen.
• Graford: definieras av teckensekvens. (Bestäms av ”tokenisering”.) (Versal/gemen
kan ibland neutraliseras.) Ex. får – ett graford, som kan dyka upp i olika kontexter.
(1) Vad får man lägga ut på webben?
(2) En som har får som jag känner ska klippa dom på torsdag.
• Lemma: ett ”uppslagsord” med samma ordklass- och böjningsmönster. T.ex. lägger, lade – lemmat lägga; skärm, skärmen – lemmat skärm.
”Grundformen” används som namn på lemmat.
Bestämma vilket lemma ett löpord representerar i språkteknologiska system kallas lemmatisering.
I exemplet ovan: får (1) – lemma verbet få och får (2) – lemma substantivet får.
1
• Lexem: en viss betydelse knuten till ett lemma och därmed till löpord.
Bestämma vilket lexem ett löpord representerar i språkteknologiska system kallas word sense disambiguation.
Exempel: betydelser hos verbet få (enligt Svensk ordbok, www.ne.se):
1 komma i besittning av
2 ha tillåtelse att
3 vara tvungen att
4 uppnå att påverka (ngn)
5 (plötsligt) komma att
• Böjningsform: Ett lemma (eller lexem) med specificerad böjning. Former av
älska: älska (infintiv), älskar (presens), älskande (presens particip), o.s.v.
I exemplet ovan: får (1) – presens, aktiv av verbet få och får (2) – plural, obestämd form, grundkasus av substantivet får.
Analysen av löpords lemma, lexem, böjningsform kräver ofta att vi beaktar
kontexten.
2
Morfologi
Tre huvudsakliga typer av morfologiska ”processer”:
• Böjning: Inom samma lemma (och ordklass). Följer regelbundna mönster. Semantiskt förutsägbart. hus – huset, vara – är.
• Avledning: Ger ett nytt lemma av ett befintligt m.h.a. affix (morfem som inte är
ett ord).
hus – huslig, hus – husera, prata – pratig.
Det avledda lemmat böjs i sin tur (t.ex. huslig, husligare, husligast).
Avledning byter ofta ordklass, men inte alltid.
Form och semantik mindre förutsägbart.
Lexikalisering – avledda ord har ofta en speciell etablerad betydelse.
• Sammansättning: Ger nytt lemma av två givna.
Mycket produktivt i svenskan.
Semantik inte helt förutsägbar – man måste räkna ut aktuell relation mellan de
begrepp orden representerar. Tänk t.ex. på datorväska, handväska, damväska och
krokodilväska.
Lexikalisering – sammansatta ord får ofta en speciell etablerad betydelse. T.ex.
krokodiltårar.
2
3
Ordklasser – kriterier
Tre typer av kriterier:
• Böjning. Avgörande för substantiv, verb, adjektiv och adverb, och i viss mån för
vissa andra ordklasser. Flera ordklasser har ingen böjning.
• Funktion i syntaxen: (Potentiella) syntaktiska relationer till andra ord i texter
och yttranden.
• Betydelse (semantik): Typ av betydelse. Ofta svårtillämpat. Semantiska hänsyn
kommer dock in i analysen av böjning och syntax.
3.1
Ordklassuppsättningar
• Olika grammatiker har lite olika typer av uppsättningar med ordklassbegrepp.
Det kan variera för ett språk. Tittar man på olika språk så kommer givetvis variationen att vara större. Substantiv och verb brukar vara de mest stabila begreppen, både för svenska och tvärspråkligt.
• Vi kommer att utgå från Josefssons grammatik och från SUC’s ordklassetiketter,
som stämmer väl överens.
3.2
Ordklasser, böjning, översikt
Substantiv, verb, adjektiv: relativt regelbundna uppsättningar böjningsformer.
Particip: adjektiviska former av verb. Perfekt particip kongruensböjs.
Pronomen: varierande grupp lexem, varierande beteende. (Semantik: systematiskt
kontextberoende referens.)
Artiklar: liten grupp lexem, kongruens. (Syntax: knutna till substantiv.)
Adverb: varierande grupp lexem, vissa uppvisar komparationsböjning. (Syntax: bestämmer verb, adjektiv och andra adverb.)
Räkneord: grundtal och ordningstal, viss kongruens; oändligt många, men lätta att
överblicka (en, två, tre. . . , och första, andra, tredje. . . ).
Prepositioner, verbpartiklar, konjunktioner, subjunktioner, infinitivmärke, interjektioner böjs inte.
3.3
Böjningskategorier
Böjningskategorier – de kategorier av information som uttrycks genom böjning. Detta
brukar räknas till de viktigaste grammatiska egenskaperna hos ett språk.
Vi kan tänka på böjningskategorier som dimensioner som kan anta olika ömsesidigt
uteslutande värden. T.ex. numerus har antingen värdet singular eller plural.
3
4
4.1
Substantiv
Substantiv – syntax
Huvudord i s.k. nominalfraser, som förekommer som subjekt, olika typer av objekt,
styrda av prepositioner, etc. Dessa är bland de viktigaste och vanligaste satsdelarna.
4.2
Substantiv – semantik
Namn och beskrivande ord. Hör ofta ihop med rikhaltiga begrepp. Öppen ordklass –
de flesta nya ord vi stöter på är substantiv. Nominalfraser används för att referera till
olika saker.
4.3
Substantiv – tre böjningskategorier
Numerus (eng. number): singular eller plural.
Bestämdhet/species (eng. definiteness): obestämd eller bestämd.
Kasus (eng. case): ”grundkasus” eller genitiv.
4.4
Genus (eng. gender) hos substantiv
Substantiv tillhör ett av två genus i svenskan. Egenskap på lexemnivå. Avspeglas i
böjningen, men kan inte påverkas av böjningen.
Utrum , t.ex. (en) bil och (en) vrede.
Neutrum , t.ex. (ett) hus och (ett) smör.
Genus avspeglas i kongruensböjning i singular. Även för adjektiv, artiklar, pronomen. Genus ”syns” bara i singular.
4.5
Räknebara substantiv (eng. countable nouns) (8 former)
numerus: singular
numerus: plural
obestämd form
bil(s)
hus
fot(s)
bilar(s)
hus
fötter(s)
bestämd form
bilen(s)
huset(s)
foten(s)
bilarna(s)
husen(s)
fötternas(s)
Med s så blir det kasus genitiv; annars ”grundkasus”. De två formerna sammanfaller ibland, t.ex. hus.
4.6
Icke-räknebara substantiv i svenskan (4 former)
Substantiv som smör och vrede är svåra att kombinera med räkning och plural.
4
numerus:
”neutral”/singular
obestämd form
smör(s)
vrede(s)
bestämd form
smöret(s)
vreden(s)
Med s så blir det kasus genitiv; annars ”grundkasus”.
4.7
Egennamn (eng. proper nouns) i svenskan (2 former)
Egennamn — med s blir det kasus genitiv; annars grundkasus,
t.ex. Stockholm och Stockholms;
Anders Borg och Anders Borgs;
Anders och Anders (formerna sammanfaller).
Egennamn är vanligtvis i singular; ett fåtal är i plural, t.ex. Pyrenéerna.
5
Verb
I svenskan är verben både vad gäller morfologi och syntax de ord som representerar de
rikhaltigaste uppsättningarna möjlighter. Och det är ganska typiskt för språk, eftersom
verben står för handlingar och händelser, och avspeglar dynamiken och rollfördelningarna i de begrepp vi använder för att tala om sådant.
5.1
Verb – syntax
Verben är de centrala komponenterna i satser (och deras funktion då kallas predikat).
Andra satsdelsfunktioner, som subjekt, olika typer av objekt och adverbial är syntaktiskt och semantiskt definierade i relation till verbet/predikatet.
5.2
Verb – semantik
Representerar begrepp för handlingar, processer och tillstånd. Definierar roller i relation till dessa. T.ex. sälja: agens (säljare)/subjekt, tema (vara/tjänst)/direkt objekt,
beneficient (köpare)/indirekt objekt.
5.3
Verb – böjning
Verben är i många språk den kategori ord som har den rikaste och mest komplicerade
böjningen. Det gäller även svenskan. (Olika grammatiker har lite olika synsätt på och
terminologi för svenskans verbböjning.)
Man brukar gör följande första uppdelning av verbformer:
Finita: kan utan ”hjälp” av annan verbform stå som predikat i en sats.
Infinita: måste (normalt) ha ”hjälp” av annan verbform för att ingå i en fullständig
sats. Här hamnar infinitiv och supinum. (Även particip kan räknas hit, men Josefsson har dem som en egen ordklass.)
En böjningskategori är tillämplig för både finita och vissa infinita former:
5
Diates (eng. voice): aktiv eller passiv. Påverkar syntaxen: I aktiv diates är det typiska att subjektet står för aktörsrollen (agens). I motsvarande passiv diates hamnar ett aktivt objekts roll i subjektsställning. (Passiv diates finns därför bara för
transitiva verb, d.v.s sådana som tar objekt.) T.ex.
(1) Aktiv diates:
Ägaren [subjekt/agens] ska klippa fåren [objekt/tema] på torsdag.
(2) Passiv diates:
Fåren [subjekt/tema] ska klippas på torsdag.
(klippa/klippas är aktiv infinitiv resp. passiv infinitiv.)
Vi kan urskilja ytterligare en eller (eller två med modus) böjningskategorier för
finita former:
(Enkla) tempus (eng. tense): presens (nutid/framtid) eller preteritum (förfluten
tid).
(S.k. sammansatta tempus skapas med flera verbformer.
T.ex. pluskvamperfekt, som i hade klippt).
Modus: indikativ (vanligt påståendemodus), konjunktiv (som vore, finns bara fragmentariskt kvar i modern svenska) och imperativ (uppmaningsformen, se Josefsson). Imperativ måste vara framtidsorienterad och aktiv p.g.a. sin semantik.
Och har ”andra person” som underförstått subjekt.
Former i presens och preteritum är alltså finita; andra (infinitiv, supinum, participen) är infinita. Infinitiv är en tidsmässigt neutral form. Supinum förekommer ihop
med det temporala hjälpverbet ha i sammansatta tempus som perfekt och pluskvamperfekt.
perfekt, t.ex. har [presens av ha] jagat [supinum]
pluskvamperfekt, t.ex. hade [preteritum av ha] jagat [supinum]
Particip är adjektivartade verbformer, där presens particip s.a.s. står för subjektets/agens egenskap och perfekt particip för egenskapen hos objektet/temat.
5.4
Verb – max 13 former (om vi bortser från konjunktiv)
infinitiv
tempus: presens
tempus: preteritum
supinum
imperativ
presens particip
perfekt particip
”neutral”/aktiv form
jaga
jagar
jagade
jagat
jaga
jagande
(talspråk: jagandes)
–
6
s-form/passiv form
jagas
jagas
jagades
jagats
–
–
jagad, jagat, jagade
Talspråkliga presens particip, som jagandes och läsandes, förekommer ibland i skrift.
Uppgift: Hitta på två meningar där jagat är supinum respektive perfekt particip.
infinitiv
tempus: presens
tempus: preteritum
supinum
imperativ
presens particip
perfekt particip
”neutral”/aktiv form
läsa
läser
läste
läst
läs
läsande(s)
–
s-form/passiv form
läsas
läses
lästes
lästs
–
–
läst, läst, lästa
Uppgift: Gör motsvarande tabell för skratta.
5.5
Kopulaverbet vara (viktigt och vanligt)
infinitiv
tempus: presens
tempus: preteritum
supinum
imperativ
presens particip
perfekt particip
”neutral”/aktiv form
vara
är
var
varit
var
varande
–
s-form/passiv form
–
–
–
–
–
–
–
Uppgift: Gör motsvarande tabell för vara i betydelsen att ett sår uppvisar infektion.
6
6.1
Adjektiv
Adjektiv – syntax
Bestämmer substantiv och pronomen genom att ingå i nominalfraser (attributiv ställning) eller genom att kopplas till dem i satser med hjälp av kopulaverb (vara) (predikativ ställning). (Exempel nedan.)
6.2
Adjektiv – semantik
Uttrycker egenskaper och relationer.
6.3
Adjektiv – böjning
Hos adjektiven finns två typer av böjning, kan man säga, dels komparationsböjning,
dels kongruensböjning.
7
Komparation – tre värden. Exempel, som inkluderar de olika kongruensformerna:
positiv
snäll, snällt, snälla, snälle
stor, stort, stora, store
dålig, dåligt, dåliga, dålige
typisk, typiskt, typiska, typiske
6.4
komparativ
snällare
större
värre
mer typisk, etc.
superlativ
snällast, snällaste
störst, största, störste
värst, värsta, värste
mest typisk, etc.
Adjektivens kongruens
Kongruensen visar vad adjektivet är kopplat till och avspeglar numerus, genus och
bestämdhet, samt beror på om adjektivet står i attributiv (i en nominalfras) eller predikativ ställning (i ett predikativ utanför den fras det syftar på).
Kongruens (illustrerande exempel):
Obestämda nominalfraser som subjekt
attributiv ställning
(Art./attr.) stark form
(huvudord) är
En
stor
kastrull/kvinna/man är
Ett
stort
hus är
Flera
stora
hus är
* Ett
största
hus. . . blir semantiskt felaktig.
Stora
kastruller/hus är
Bestämda nominalfraser som subjekt
attributiv ställning
(Art./attr.) svag form
(huvudord) är
Den
stora/största
kastrullen/kvinnan är
Deras
stora/största
kastrull/kvinna är
Den
store/störste
mannen är
Deras
store/störste
man är
Det
stora/största
huset är
Deras
stora/största
hus är
De
stora/största
kvinnorna/männen/husen är
Deras
stora/största
kvinnor/män/hus är
predikativ ställning
stark form
stor.
stort.
stora.
stora.
predikativ ställning
stark form
stor/störst.
stor/störst.
stor/störst.
stor/störst.
stort/störst.
stort/störst.
stora/störst.
stora/störst.
Svag form: för attributiv ställning i bestämd NP.
Stark form: för andra ställningar (i obestämd NP, predikativ ställning).
Stark form singular: där avspeglas grammatiskt genus. Obligatoriskt.
Svag form singular: där avspeglas naturligt genus (kön). Ej obligatoriskt.
6.5
Adjektiv med begränsad böjning/användning
En del helt oböjliga adjektiv finns, t.ex. nuvarande och släkt.
En del adjektiv måste kompareras med mer och mest, t.ex. typisk.
Ibland är komparation semantiskt konstig.
8
Vissa adjektiv kan bara användas i en ställning: vår nuvarande regering (attributiv
ok); vår regering är nuvarande (predikativ konstig). stolen är sönder (predikativ ok);
vår sönder stol (attributiv konstig). Talspråkig lösning: vår söndriga stol.
7
Adverb
• Semantik: svarar på när?, var? hur? (vagt kriterium). Motsvarande frågeord inkluderade.
nu, idag, senare, här, där, överallt, därför,
när, var, hur, varför,
• Många är avledda av adjektiv och sammanfaller med -t-formen (ofta hur-ord):
Ett snabbt (adj) lejon rör sig snabbt (adv).
Flera snabba (adj) lejon rör sig snabbt (adv).
• Satsadverb, typ: inte, tyvärr, nog, etc.
• ja, nej.
• Det finns olika sorters adverb.
7.1
Vissa adverb kompareras; de kongruensböjs aldrig
positiv
fort
dåligt
komparativ
fortare
värre
superlativ
fortast
värst
Ett adverb kongruensböjs aldrig, för det hör inte ihop med något nominalt led som
det kan kongruera med.
Exempel:
Lejonet rörde sig snabbt (adverb). (Josefsson, s. 85.)
Lejonen rörde sig snabbt (adverb).
Ett snabbt lejon – Lejonet var snabbt (adjektiv).
De snabba lejonen – Lejonen var snabba (adjektiv).
9
Definita ”pronominaladverb” i svenskan
befintlighet
var
här
där
(där) uppe
(där) nere
(där) fram(me)
(där) bak
(till) vänster
(till) höger
öster
söder
väster
norr
8
riktning mot
vart/vartåt
hit
dit
upp/uppåt
ner/nedåt
framåt
bakåt
åt vänster
åt höger
österut
söderut
västerut
norrut
riktning ifrån
varifrån
härifrån/hädan
därifrån/dädan
uppifrån
nerifrån
framifrån
bakifrån
vänsterifrån
högerifrån
österifrån
söderifrån
västerifrån
norrifrån
Pronomen
• Etymologi: i stället för nomen (substantiv).
• ”Hjälpord” för referens.
• Relativt komplicerad ordklass vad gäller böjning, syntaktisk användning och semantik.
• Semantisk huvudindelning:
Definita (bestämda) pronomen
Indefinita (obestämda) pronomen
• Syntax: Vissa hör ihop med substantiv och kongruensböjs, andra används obundet.
8.1
Definita (bestämda) pronomen
• Personliga (anaforiska) pronomen: jag, mig, du, dig, etc.
Possessiva pronomen: min, din, etc.
Reflexivt pronomen: sig
Reflexivt och possessivt pronomen: sin
• Demonstrativa pronomen: denna, detta, etc.
• Determinativa pronomen:
typ Den som är satt i skuld är icke fri.
• Relativa pronomen: som, vars, etc. (I relativa bisatser.)
10
8.2
Indefinita pronomen
• Kvantitativa pronomen: någon, varje, alla, många, etc.
• Interrogativa (frågande) pronomen: vem, vad, hurdan (som fungerar som ett
pro-adjektiv).
(Ord som när, var, vart, varifrån, hur, varför är interrogativa adverb.)
• Relationella pronomen: samma, annan, nästa, sista, egen, enda, etc.
Personliga (anaforiska) pronomen
Obs! Personliga pronomen kan referera till döda ting. Josefsson föredrar ”anaforiska
pronomen”. Inom parentes: talspråkliga former.
Person, numerus subjekts- objektspossessiv/genitiv
genus, kön
form
form
1:a, sing.
jag
mig
min, mitt, mina
1:a, plur.
vi
oss
vår (våran), vårt (vårat), våra
2:a, sing.
du
dig
din, ditt, dina
2:a, plur.
ni
er
er (eran), ert (erat), era
3:e, sing., mask. han
honom
hans
3:e, sing., fem.
hon
henne
hennes
3:e, sing., utr.
den
den
dens
3:e, sing., neutr. det
det
dess
3:e, plur.
de (dom) dem (dom) deras
Reflexiva pronomen (särskilda former i 3:e person)
Person, numerus
genus, kön
3:e, sing., mask.
3:e, sing., fem.
3:e, sing., utr.
3:e, sing., neutr.
3:e, plur.
9
subjektsform
(han)
(hon)
(den)
(det)
(de (dom))
REFLEXIV
objektsform
REFLEXIV
possessiv
sig
sin, sitt, sina
Prepositioner
Prepositioner skapar tillsammans med en nominalfras, en infinitivfras, en bisats eller
ett frågeord en s.k. prepositionsfras. Man säger att prepositioner ”styr” detta andra led.
Prepositionen kommer först och styrda ledet sist. Semantiskt sett svarar prepositionen
plus det styrda ledet på frågor som När?, Var? och Hur? (Detta är ett vagt kriterium.)
(Hela frasen beter sig därmed ofta som ett adverb.)
Prepositionsfraser kan bestämma nästan vilken typ av fras som helst, och placeras
i de flesta fall efter huvudordet. Exempel:
11
överordnat huvudord
beskattning
övningar
källa
finnas
arbetat
avviker
utförs
lever
Anledningen
prepositionsfras (bestämning)
preposition styrt led
av
inkomst
med
skarp ammunition
till
samhörighet och glatt kamratskap
för
beräkning
i
rörelsen
från
det civila
i
skarpladdad miljö
på
plankton
till
att sillen utgör en så ofantlig biomassa
Prepositionsfraser kan också komma före ordet de bestämmer:
prepositionsfras (bestämning) överordnat huvudord
preposition styrt led
Från
årsskiftet
gäller
I
avgiften
ingår
Med
halvöppen vård
menas
Enligt
de nya reglerna
kan
Ledet som prepositioner ”styr” kommer nästan alltid efter prepositionen. I vissa
typer av satser kan detta led dock flyttas framåt, t.ex. för att befrågas i frågor eller
topikaliseras i huvudsatser:
Vem kan man lita på?
Henne måste man alltså hålla sig borta ifrån.
Sammanfattningsvis binder en preposition alltid ihop två delar: dels har vi en överordnad fras (med ett huvudord), dels har vi ledet som prepositionen styr.
10
Konjunktioner
• Konjunktioner binder ihop till ”samordnade” konstruktioner:
äpplen och päron.
• Delarna kan vara av olika typer, men är av samma typ i de enskilda fallen.
• Vanliga ord, få lemman: och, eller, samt, men.
12
10.1
Konjunktioner – samordning
NP
sl
NP
kn
sl
NP
KN
art
hd
art
hd
DT
NN
DT
NN
en
hund
en
student
och
Denna typ av symmetrisk struktur – med jämbördiga samordnade led (sl ) är typisk.
Även flerledade samordningar finns, som äpplen, päron och apelsiner.
11
Subjunktioner
• Syntax: Subjunktioner inleder bisatser.
• Semantik: anger den relation bisatsen står i till något objekt eller någon händelse.
• Vanliga ord, relativt få lemman: att, innan, eftersom, om, medan.
• Några ovanliga subjunktioner finns: ehuru, huruvida.
12
Infinitivmärke, bara ordet att
Grafordet att kan vara subjunktion eller infinitivmärke. Olika uttal!
• att som infinitivmärke hör alltid ihop med en infinitivförekomst.
Vi planerar att [inf.m.] bygga ut vår utbildning i etapper i den takt som ekonomin
tillåter med de fristående kurserna som bas.
• att som subjunktion hör alltid ihop med en bisats.
Här hoppas vi att [subjunktion] regeringen och utbildningsdepartementet ser
behovet och nyttan av utbildningen och stödjer oss med särskilt avsatta medel.
13
