Normal är att vara onormal!

Normal är att vara onormal!
Brevet till Tyatira. Upp.2:18–29
Av: Johannes Djerf
Förra söndagen så talade vi om hungern efter Gud som finns inom oss. Då
vi landade i att det bara är Guds ord som kan fylla vår hunger helt och
hållet och vi uppmanades till att söka Gud i hans ord, Bibeln. Att ställa
ordet, det tveeggade svärdet framför oss ibland alla andra röster som vill
påverka oss mot en annan riktning än den som är Guds väg. Väldigt bra
tankar men frågan som oftast medföljer är, vart börjar jag med den
förändringen? Jag hungrar efter att få växa andligt. Jag vill öppna min
Bibel, söka Gud och mätta mig i hans ord men hur kommer jag dit?
Det tänkte jag att vi idag skulle närma oss. Jag har inte en 10 stegs
modell för oss att ”göra så här och så här” så fixar sig allt utan jag tänkte
mer gå igenom goda attityder att ha med för att en komma till en
förändring.
Då vi ska fortsätta vår resa i mindre Asien ibland de 7 församlingar som
fick ett brev ifrån aposteln Johannes, som befinner sig på ön Patmos. Då
han ifrån Jesus Kristus själv sänder ett budskap rakt in i dessa
församlingars situation men också till församlingen i alla tider, till dig och
mig idag. Vi har tidigare söndagar besökt Efesos, Smyrna, Pergamon och
idag ska vi besöka Tyatira.
Tyatira låg cirka 6 mil sydost om huvudstaden Pergamon. Och jämfört
med Pergamon som var det stora centrumet för kultur och religion så var
Tyatira en mycket mer obetydlig stad. Här fanns inget stort bibliotek. Det
fanns ingen skrytsam historia att visa upp och inga tempel helgade åt
någon kejsare. Men staden verkade vara ganska så välmående ändå. Här
var livet och ekonomin baserat utifrån de olika hantverksindustrierna i
staden. Man arbetade med ull, lin, hudar, läder, brons och lergods och det
fanns även bagare och slavhandlare här. Men mest känt var Tyatira för
sina purpurfärgerier och väverier. Ända borta i Makedonien 800 km. från
staden så möter vi i apg.16 en driftig affärskvinna ifrån Tyatira vid namn
Lydia. Och kanske var det just Lydia som fört den kristna tron till sin
hemstad sedan hon själv i Filippi öppnat sitt hjärta och tagit emot Jesus.
För i Tyatira så fanns det också en kristen församling. En aktiv församling
men som på den senaste tiden börjat splittras mer och mer pågrund av
problem i deras troslära.
Vilket hade lett till att församlingen börjat delas upp i olika grupper vilket
aldrig varit och kommer att vara Guds tanke med hans församling och
därför så ber han Johannes skriva ner detta budskap. Då vi kommit till
Punkt 1 i min predikan. För att börja med din andliga förändring så
behöver du börja med att förstå att ditt liv inte är obetydligt för Gud!
Ditt liv är inte obetydligt för Gud
Tyatira var till ett litet och obetydligt samhälle för många, precis som
Törestorp kanske känns ibland men det betyder inte att Gud inte bryr sig.
Av de sju breven till församlingarna så är detta det längsta brevet. Vilket
visar att för Jesus finns inga obetydliga sammanhang och församlingar,
utan varje kristen gemenskap, i vilken miljö man än finns i eller hur
många man än är, så är man värdefull och högt älskad av Gud! Gud har
lika stora drömmar för Guds folk, över hela jorden, även om du bor ute på
en mosse i ett litet samhälle som du alltid måste förklara vart det ligger!
Det tycker jag är fantastisk uppmuntrande tanke att börja med. Att
samma tillväxt och mirakler som vi hör talas om sker på andra platser
runt om i Sverige eller i världen, vill Gud också göra i Törestorp, om inte
mer! Och just genom dig! Amen! Men för att det inte bara ska vara ord
utan också kunna vara verklighet så behöver även vi lyssna till dessa ord.
Vi läser Upp.2:18–29.
Det här är ett svårt brev tycker jag. Jag har under veckan försökt hitta
något som du och jag kan ta till oss, vilket har varit en stor utmaning.
Men jag hoppas att det finns något som kan tala till dig. Jag kommer inte
gå igenom alla versar, utan mer det som fastande när jag själv läste. Och
det första är ifrån inledningen som går ihop med rubriken om att vårt liv
inte är obetydligt för Gud. Då den verkliga avsändaren börjar med att
presentera sig precis som han gör i varje brev. Och han gör det på det
mest respektingivande sättet han bara kan då han beskriver sig själv som
Guds son. Han understryker hans majestät och berättar att han har ögon
som eldslågor och fötter som skinande malm. Ord som Tyatira kunde
sätta in i deras verklighet. I staden som inte var känd för att vara speciellt
religiös så förekom ändå tillbedjan av den grekiska solguden Apollo, vars
bild återfunnits på mynt från Tyatira och som återfinns i vårt land som
namnet på en researrangör till soligare stränder. Med andra ord så säger
Jesus att han är den som ser och han är den som värmer dig. Han vill ta
dig till soligare stränder och göra det dystra i din vardag ljust.
Ibland hantverkarna i staden så visste de också hur en metallsmälta såg
ut. De kände till hettan och ljuset som strålade ut från glödande metall.
Ett ljus som Jesus gör tydligt för dem att han är då han säger att han har
fötter som skinande malm. Med andra ord så kan du inte stå emot honom
och jag tror faktiskt att ingen kan stå emot där Jesus går fram. Människor
kan reagera olika, men jag tror ingen kan undvika hettan ifrån Jesu
närvaro.
För några veckor sedan så fick jag höra om en man härifrån samhället
som inte vill tro på Gud och som också säger att han tycker det är jobbigt
att vara här i kyrkan. Inte för att han inte känner sig sedd eller för att
pastorn har svåra och konstiga predikningar, vilket han säkert kan ha
ibland utan han säger att atmosfären som finns här är för jobbig.
Vilket man kanske kan ta negativt, men jag tror inte vi ska det. Jag tror
att han har helt enkelt fått uppleva det genomskådade ögat ifrån Gud
själv. Något som han fortfarande inte vill vända sitt ansikte till, men han
har inte undgått hettan, närvaron ifrån Gud!
Jag tror faktiskt att Jesus just nu går omkring mitt ibland oss. Han finns
här just nu. Det här är ingen obetydlig plats för honom och ditt hjärta är
heller ingen obetydlig plats. Jag tror att Jesus vill krama om dig och även
berömma oss var och en, precis som han berömde församlingen i Tyatira i
vers 19. Utifrån den kärlek och tro som fanns hos de kristna så hade
tjänande och uthållighet vuxit fram. Att tro på Jesus var inte bara ett
tillfälligt känslosvall. Utan deras gärningar blev fler och fler. Vilket jag är
säker på också fått prägla dig och den här församlingen många gånger. Vi
har fått sett att tron på Gud är inte bara några tillfälliga känslor. Kärlek till
varandra och till Gud har funnits som grund. Tron på honom har inte
svalnat och därför så har inte heller effektiviteten svalnat. Ibland kanske
det har känts som att Gud inte brytt sig om att du satsat ännu mer och
offrat i både tid och bön i ditt arbete i församlingen, inte minst när det
känns som att man inte får några resultat för sitt hårda slit. Men Jesus vet
om att dina gärningar blivit fler. Han känner din uthållighet, och han
förkastar dem inte utan bara berömmer dig! Det är något vi behöver ta till
oss! Gud är inte ointresserad av de goda gärningar som finns. Ibland tror
vi att Gud bara ser det som är fel och det som vi behöver jobba med men
Gud berömmer oss för det goda som faktiskt finns och det som vi har.
Men när vår tro är utsatt för angrepp. När vår tro håller på att tappa
glöden så behöver Gud tillrättavisa oss. Han behöver genomskåda vår tro
med sitt öga av eld för att det ska bli varmt igen. Och då behöver du och
jag våga vara lite annorlunda, vilket är punkt 2.
Våga vara ”onormal”
På en liten ort som Tyatira, där alla kände alla så brukade det sociala livet
oftast vara stort. Här fanns troligen många hantverksföreningar och
sällskap som även många kristna var med i, precis som du och jag är med
i hembygdsföreningen, jaktklubben eller fotbollsklubben. Och att vara
med i sådana här sammanhang kan innebära många frestelser på olika
sätt på vägar bort ifrån Gud, som att delta i yogaövningar efter friskis och
svettis eller dricka sig full på firmafestens årliga festmiddag, eftersom det
inte är något konstigt i den miljön. I Tyatira så hade offermåltiderna åt
gudarna i templen en viktig roll när man träffades i de här olika
grupperna. Då man som kristen gång på gång fick brottas med vem man
var trogen mot. De visste att Guds kärlek tål inga rivaler. Och det borde
vara självklart, att en kristen inte deltar i andra religioners religiösa bruk,
eftersom man funnit den enda sanna Guden. Men eftersom staden levde
av affärer så var det för varje affärsman nödvändigt att tillhöra någon av
de föreningarna som fanns. Men hur långt skulle man gå? Somliga deltog i
måltiderna. Stödda av talesättet att ”affärer är ju affärer och religion
något annat” så valde man att äta av köttet som var tillägnat en annan
Gud en den Gud man trodde på. Och genom det så kan somliga också
deltagit i de sexorgier med tempelprostituerade som också brukade
avslutade måltiderna. Det gällde ju att inte bli bojkottad i affärer. Dessa
ritualer hörde ju till det normala i denna miljö och ingen vill väl vara
onormal? Ingen utav dem och ingen av oss vill skilja oss ifrån mängden.
Ingen vill pekas ut som konstig eller annorlunda. Vi vill se normala ut och
tänka på oss själva som normala.
Men frågan är, vad är egentligen normalt? Vem bestämmer egentligen
det? Statistiska centralbyrån har tagit fram en rad olika kriterier för den
ultimata normala svensken. T.ex. så ska man väga 3529 gram och vara
50 centimeter när man föds. Man ska tjäna 17.545 kr. i månaden och man
ska flytta 10 gånger i sitt liv. Redan nu så är i alla fall jag väldigt onormal
men det fortsätter. Enligt undersökningen så har även svensken 1,75
barn. Och det är ju en väldigt spännande tanke. Är det någon som känner
någon som har 1,75 barn? Jag har inte träffat någon.
Dessutom om man är normal begår man enligt den här undersökningen
sitt första brott vid 21 års ålder. Men är det verkligen normalt att vara
kriminell, det trodde inte jag…
Bibelns författare hävdar att ingen egentligen är normal. ”Vi gick alla vilse
som får” säger de. Alltså alla har vi gått vilse, alla har vi någon gång gått
utanför livets äng som det är tänkt att vi ska beta på.
Alla har vi gått utanför banan. Om någon som är lite konstig och sticker ut
lite extra så brukar jag säga ”han kan ju inte ha alla hästar hemma, eller
han är ju inte helt hundra, men enligt Gud så är ingen utav oss hundra.
Alla har vi gjort konstiga saker och ingen utav oss kan kalla sig normal. Vi
har alla vanor som vi inte kan kontrollera. Skavanker som vi inte kan rätta
till. Alla har syndat och gått miste om härligheten.
Enligt den bibliska synen att se på vad som är normalt och inte så är
synden en vanlig och till och med förutsägbar del av livet, men det är
viktigt att komma ihåg att den inte är normal. Faktumet att ”alla gör ju
det” som vi sagt sedan vi var små gör synden fortfarande inte till något
normalt i Guds ögon. Är ni med? Alltså även fast människor omkring dig
deltar i saker som anses normalt så är det inte säkert att det är normalt
för dig som tror på Gud och syndernas förlåtelse. Även fast alla deltog i
offerfesterna i och tempelprostitutionen i Tyatira så betydde inte det att
det var något normalt och som höll dem kvar vid Gud. Alltså. Det som
drar dig och mig närmre Gud, det som gör att vi växer i vårt andliga liv
det är att vi vågar vara normal inför Gud, vilket innebär att våga visa att
du och jag är en syndare i behov av Guds nåd, som i sin tur ofta innebär
att vara onormal på jobbet och i skolan. Det kan innebära att avstå ifrån
saker som anses normala. Att som kristen vara normal innebär att vara
onormal! Sug på den en stund. Att som kristen vara normal innebär att
vara onormal! Vad betyder det för dig och din vardag? Är det att bevara
ärligheten i relationer, i affärer, att behandla människor lika, kanske är
det att vända andra kinden till och att inte hämnas, eller är det att stå upp
för ett nyktert liv och säga nej till Alkohol eller kanske är det att bevara en
tro på äktenskapet och att även hålla det rent? Vad behöver du våga stå
upp för och bevara som normalt som för andra anses onormalt? Fundera
på det och håll dig kvar vid det du kommit fram till. Vilket är punkt 3.
Håll fast vid det du har
I Tyatira så fanns det en kvinna som inte vågade stå upp för tron på en
enda Gud och tron på att bevara äktenskapet rent. Vilket ledde till att hon
också drog med sig andra människor in i något som inte var bra för deras
tro. I texten så kallas hon för Isebel. Vilket troligtvis är ett symboliskt
namn för att beskriva den lära som hon spred. Isebel heter den
drottningen som vi kan läsa om i 1 kungaboken som gifte sig med kung
Ahab. Med Isebel så fick han fria affärsförbindelser med Tyrus och Sidon
vilket innebar välstånd och lyx. Med Isebel fick han också 450
baalsprofeter eftersom hela hennes släkt dyrkade denna avgud då Ahab
byggde villigt ett tempel åt dem.
För att bryta med Baal så skulle det innebära att bryta med Isebel och att
bryta med Isebel skulle innebära att bryta med Tyros och sidon, vilket i
sin tyr innebar att bryta mot lyx och rikedom, vilket inte lockade Ahab för
välfärden var nu normalt för honom. Isebel var ingen profet som denna
kvinna i Tyatira utnämner sig själv till och hon i sin tur var inte någon
drottning. Men båda dessa kvinnor förledda människor att äta kött från
avgudaoffer och båda hade sexuella orgier på sitt program, och därför så
jämför Jesus dessa. Församlingen såg upp till denna kvinna och trodde att
om de bara följde profetissan så skulle allt bli väl. Hon hade ju fått en
djupare insikt i de andliga frågorna, tänkte dem. Men det finns en mycket
viktig skillnad mellan en profet och en skitstövel som församlingen
behövde veta och som vi kan ta med in i vårt sammanhang. Det som
brinner längst inne i hjärtat på en sann profet är inte vrede utan kärlek.
Denna kvinnas grund var vrede då hon varnade den andra gruppen av
kristna att inte hålla på sina traditionella idéer. Och eftersom denna grupp
var en minoritet så lät man den här kvinnan hållas. Man vågade inte ta
tag i den falska läran. Man var rädd för att vara onormal. De längtade ju
efter förändring och för att det skulle ske så kanske det var så att de
behövde förändras i och med nya läror som fanns runt omkring dem.
Men Jesus varnar dem för att fortsätta lyssna till den här profetissan. Det
här var inga nya andliga insikter som hon kom. Att försöka vara normal i
allt handlar om satans djupheter säger Jesus. Allt Satan gör går ut på att
antingen hålla oss borta från Jesus eller att få bort oss helt från Jesus. På
olika sätt försöker Guds fiende att lura oss, så att vi är olydiga mot Gud
och hans ord. Och han ber dem istället att vara kvar i det som de redan
har. ”Jag lägger inte på er någon ny börda. Men håll fast vid det ni har, till
dess jag kommer” v.25. Alltså för att växa i din tro så behöver du se till
den tro som du har nu idag. Bevara det som du kommit fram till! Många
gånger har vi tänkt att en enkel tro på Jesus inte räcker, men det gör den!
Utifrån den enkla tron så kan förändringen ske!! Även om priset är att
vara onormal! Förändringen i ditt kristna liv sker inte utifrån att du på håll
ser allt som du inte har. Det hjälper dig inte att se till allt som är normalt
för alla andra och tro att det ska hjälpa dig eller andra människor närmre
Gud. Håll fast vid det du har. Där börjar Gud göra någonting om du vill
det. Det är här tacksamheten och glädjen i livet börjar, i den enkla tron på
att Gud faktiskt bryr sig om dig. Du är inte obetydlig.
Stades husgud, Apollos hade två dygder som grekerna skulle följa. Det
ena var ”Känn dig själv”. Alltså du vet själv vad som är normalt och inte
normalt så lär dig bara vem du själv är och själv behöver.
Men vem kan egentligen säga att jag känner mig själv. Jag kan inte det.
Jag vet verkligen inte hur jag fungerar alltid och vad jag verkligen
behöver. Därför tycker jag det är fantastiskt kontrast till det som Jesus
säger. ”Jag är den som rannsakar njurar och hjärtan. V.23. En funktion
som enligt GT endast är förbehållen Gud. Njurarna stod för känslor och
det mest personliga. Och hjärtat förknippade man med förståndet. Gud
vet vem du är. Gud vet vad du behöver. Sök dig först till honom. Det
andra som Apollo menade var att människan skulle inse att hon inte har
någon större makt, inte ens att forma sitt eget öde. ”Var måttfull” var
hans budskap. Inte helt olikt det budskap som finns runt omkring oss
idag. Alltså tro inget om dig själv och gör inget som gör dig onormal.
Medan Jesus säger omvänd dig! Vilket inte innebär att vara måttfull utan
en total förändring. Vilket han också ger dig tid till. Synden behöver röjas
undan! Guds Nåd, Guds kärlek är så stor om dig att han inte vill att du ska
vara måttfull och acceptera allt utan han vill att du ska följa honom för det
är det bästa för dig! Och i kontrast med Apollos ord om att vi inte ska tro
att vi har någon större makt så avslutas brevet med att Jesus säger i vers
26. ”Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet,
honom skall jag ge makt över folken!” Jesus ger sin församling del av sin
kungamakt. Du är inte obetydlig!!
Och utifrån den övertygelsen som du också kan få erfara och känna inom
dig idag så kan du förändras och komma närmre Gud. Amen.