Predikan 10 e Tref
Kristinedalskyrkan, Norums församling
2006-08-20
Predikan 10:e e Tref. 20 aug 2006
Jag använder även vers 10, enligt styckeindelningen i
Bibeln, dvs en vers utöver vad som står i evangelieboken.
”1Jag är den sanna vinstocken, och min fader är
vinodlaren. 2Varje gren i mig som inte bär frukt skär
han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att
den bär mer frukt. 3Ni är redan ansade genom ordet
som jag har förkunnat för er. 4Bli kvar i mig, så blir jag
kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv
om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni
göra det om ni inte är kvar i mig. 5Jag är vinstocken, ni
är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom
bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. 6Den
som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort
och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och
bränns upp. 7Om ni blir kvar i mig och mina ord blir
kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8Min
fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina
lärjungar. 9Liksom Fadern har älskat mig, så har jag
älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10Om ni håller mina bud
blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders
bud och är kvar i hans kärlek.” Joh 15:1-10
Vad är det att vara kristen? Jag tror att många av oss kämpar
med frågor om hur vi ska kunna leva med Gud i vardagen.
Johanna Dahl
Det är lätt, jättelätt att göra livet med Gud till ett andligt
projekt som JAG måste klara av… vid sidan om jobbet,
skolan, familjen, vännerna, fritiden… jag måste be, läsa
Bibeln, gå till kyrkan, vara med i kyrkorådet eller skänka
pengar till Lutherhjälpen… jag vill ju vara kristen!
Är det att leva med Gud? Eller är det att göra
min kristna tro till gud, en avgud? Den gud vi skapar och
försöker blidka blir lätt vår egen självtillräcklighet.
Den gemenskap med Gud som Jesus talar om i
dagens evangelietext är något annat… Att leva med Gud
handlar inte främst om vad vi gör eller ger utan om vem vi
tar emot vi tar emot!
Vi alla här är skapade av Gud och de av oss som är döpta
har blivit förenade med Honom. Jesus kallar oss, oavsett om
vi är döpta eller inte: ”Följ mig”! till att växa i gemenskap
med Sig själv. Idag kallar Han oss att upptäcka att det finns
nya djup: ”bli kvar i mig”.
Vi möter Jesus i slutet av de tre åren med lärjungarna. Det är
snart påsk och Jesus ska utlämnas åt det judiska rådet,
dömas, misshandlas, korsfästas, dö och uppstå. Han
örbereder lärjungarna på nya tider. Tider när Jesus inte
längre kommer att vandra med dem på dammiga vägar, inte
sitta vid elden med dem och äta, inte småprata med dem,
inte undervisa dem eller förvirra dem med helanden och att
komma gående över vatten.
1
Predikan 10 e Tref
Kristinedalskyrkan, Norums församling
2006-08-20
Jesus skulle inte vara hos dem som människa längre, Han
skulle stiga upp till Gud Fadern, som Han hade kommit
ifrån.
Inte heller vi lever med Jesus som en fysisk människa mitt
ibland oss. Därför kan vi också läsa dessa ord som Jesu ord
till oss… som stöd och hjälp att leva som kristna.
Förklara vinstocken!
Vem man är, är viktigt… Under de senaste veckorna när jag
har varit på praktik hos er har det varit ganska många
tillfällen när vi har hälsat och presenterat oss.
Jesus börjar med att berätta för lärjungarna om vem Han
själv är: ”Jag är den sanna vinstocken”. Konstig
presentation. Som om jag skulle säga: jag är det sanna
äppleträdet… Jätteknepigt. Så säger man inte om sig själv.
Det låter inte friskt. Det är stor skillnad på att vara människa
och träd… att kallas träskalle är ju knappast en komplimang.
I texten handlade det inte om några äppleträd
utan om vinstockar. Jag vet egentligen inte speciellt mycket
om sådana. De är ju inte så vanliga i Sverige. Om någon av
er har besökt en vinodling har ni kanske sett hur massor av
små vinstockar växer nästan som små buskar eller häckar.
Vinstocken är i alla fall ett lågt träd. Det har en ganska
kraftig stam men klena grenar. De är klätterväxter och
rankorna behöver något att växa vid och ordentligt med
näring genom stammen och bladen för att orka bära frukt.
Johanna Dahl
När Jesus säger ”Jag är” den sanna vinstocken använder Han
det heliga Gudsnamnet, som Gud gav till Mose i den
brinnande busken. Jesus säger att Han är Gud, den Gud som
räddade Mose och Israels folk ut ur Egypten. Men Jesus
använder också bilden av sig själv som en vinstock för att
säga mer om hur Han är.
I bl a Hesekiels bok och i Psaltaren i Gamla
testamentet liknas Israels folk, judarna, vid en vinstock, som
Gud planterat. Men vinstocken Israel bar inte god frukt, den
blev förvildad genom att den korsades med främmande
vinträd…1. Det handlade om att Israel inte litade på Gud,
Guds folk tillbad andra gudar och ville vara som andra folk i
området kring östra Medelhavet.
Eftersom det gick så dåligt med Guds första plantering av ett
folk gör Gud ett nytt försök där Han inte bara är den som
planterar vinstocken. Den här gången blir Gud själv
vinstock/människa och lever som en del av Gudsfolket, men
utan synd. Han lever utan att förvildas med främmande
vinträd. På så vis är vinstocken Jesus annorlunda än
vinstocken Israel. Han är uppfyllelsen, den sanna
vinstocken, som Guds plantering av Israels folk bara var en
föregångare till. Jesus är stammen som bär upp det nya
Gudsfolket, det nya Israel, som lärjungarna, kyrkan och vi
här är grenar på. Om nu Gud själv är stammen i vinstocken
blir det begripligt att Han säger: ”bli kvar i mig”.
1
Ps 80:9ff, Hes 15:1-8
2
Predikan 10 e Tref
Kristinedalskyrkan, Norums församling
2006-08-20
Gemenskapen med Gud är något vi bara får ta
emot, nåden. Det är svårt, men så underbart skönt att inte
behöva vara duktig inför Gud. Bönen får börja där jag
faktiskt är i mitt liv, inte där jag tycker att jag borde vara…
Som någon sade: ”min enda kontaktyta med Gud är
sanningen”…
Jesus är alltså stammen i det nya Gudsfolket, uppmanar:
bli kvar i mig!
Jesu första uppmaning till människorna var: Följ mig! Han
kallade människor till sig. Nu, i slutet av tiden med
lärjungarna ger Han dem uppdraget att förbli i Honom.
Gemenskapen djupnar och flyttas från att följa, vandra efter
Jesus, till att bli en djup gemenskap… faktiskt djupare än
någon annan mänsklig gemenskap.
Jesus säger: bli kvar i mig, så blir jag kvar i er.
Låter svårt… Om till och med relationer med fysiskt
existerande människor är svåra att behålla, hur ska det då gå
med någon som inte ens är människa längre?
Bli kvar, det är något fast och stabilt. Det som
står kvar oavsett mig. Den fastheten, som kan stå för evigt,
finns inte ens i det fastaste berget i världen men i en person.
Gud, i Jesus Kristus, som erbjuder oss evig kärlek, att finnas
med oss för evigt.
Med en annan människa kan vi aldrig vara helt
förenade. Äkta makar kan leva nära varandra och formas av
varandra på olika plan, men aldrig helt gå in i varandra. Gud
söker den djupaste relationen som är möjlig med en
Johanna Dahl
människa. När Jesus inte längre är Gud begränsad i en
mänsklig kropp förändras också sättet Han umgås med oss.
Gud kommer till oss genom sin Ande, Bibeln, dopet och
nattvarden. Det gör att din och min Gudsrelation kan ha djup
som bara är möjliga mellan människa och Gud.
Att förbli i Jesus Kristus handlar om beroende.
Grenarna i vinstocken behöver stammen för stabilitet och
näring, för att frukten ska växa. Men grenarna mår heller
inte bra och ger inte god frukt om de inte beskärs. Ni som
har trädgård har nog egna erfarenheter av det här. Gud
behöver bearbeta oss genom sitt levande Ord. Därför är det
bra om vi är i Guds gemenskap, blir närda och ansade,
genom Hans Ord.
Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er, säger Jesus.
Det måste innebära att det är möjligt att leva i Gud. Men
vänta nu: Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er, det låter som
att Jesus förblir i oss bara på ett villkor: att vi förblir i
Honom. Jag tror att det är en feltolkning som lätt blir när vi
vill leva som projektkristna och själva försöker styra Gud.
Ingen gren kan själv, oberoende av stammen,
tvinga fram ens pyttesmå, omogna vindruvor. En gren utan
stam dör. Titta bara på den här vinbärsgrenen som jag
plockade hemma igår… Den börjar se rätt vissen ut utan att
få vatten och näring av busken. På samma sätt som den här
inte kan ge vinbär eller ens leva utan busken den satt på kan
inte vi bära Guds frukt genom att anstränga oss.
Det här är viktigt! Det finns inget som du eller
jag kan göra som kan få Gud att älska oss mer. Inte heller
3
Predikan 10 e Tref
Kristinedalskyrkan, Norums församling
2006-08-20
finns det något som vi kan göra som kan få Gud att älska oss
mindre.
Däremot kan vi vara villiga att ta emot den
näring som kommer till oss genom stammen. Näringen som
kommer genom stammen kan ge Guds frukt när den får
strömma ut i grenarna och lövverket. Frukt som vittnar om
vad grenen fått ta emot… inte vad grenen själv producerat.
Men rent konkret då… vi är ju faktiskt inga riktiga
vinstocksgrenar!
Hur skulle Jesus kunna hamna i oss? Tja…vi brukar ju äta…
Vi skulle ju kunna äta upp Honom! Ja, just det..
Johanna Dahl
Gud ger av sig själv, sin närvaro, sin kärlek och sin nåd
genom vinstocksstammen: han talar och möter oss genom
Bibeln och bönen, när vi är med och firar gudstjänst och tar
emot Hans kropp och blod i nattvarden. Vi som är grenar
måste bara vara beredda att ta emot...
Gud, tack för att Du har skapat oss att vara människor.
Hjälp oss och lär oss att våga vara beroende av Dig och
varandra, Du vår Gud!
Tack för att vi får vara förenade i Dig, i en och samma
kropp: i Kristi kropp – den som lidit, dött och uppstått och
lever för evigt!
Amen!
Nattvarden, församlingen
Kristi kropp för dig utgiven, heter det i nattvarden. Som om
Jesus säger: Ja, du är en gren i mig! Jag är Din Gud. Du är
mitt barn. Här: ta emot Mig, ta emot näring!
Sammanfattningsvis:
Gud försöker genom hela frälsningshistorien, alltsedan
skapelsen, få människan att inse att hon är skapad att vara
människa. Själv är Han Gud. Först när vi accepterar oss
själva som människor, just sådana vi är, (och inte försöker ta
kontroll över Gud eller projektet ”att leva som kristen”) då
kan vi låta Gud vara Gud och ta emot den oerhörda gåvan att
Gud själv vill leva med oss.
4
