Pedagogiska atmosfärer.

Pedagogiska atmosfärer.
Boken: ”Möten för lärande”, av Eva
Johansson, beskriver olika atmosfärer på
30 olika avdelningar (de flesta
småbarnsavdelningar 1-3 år) i 20 olika
kommuner i Sverige.
Eva beskriver hur de olika pedagogiska
atmosfärerna ser ut och vilken betydelse de
har för barns lärande.
Vad är pedagogisk atmosfär?
Enligt Otto Bollnow (1989) gestaltas
pedagogisk atmosfär i de känslomässiga
förutsättningar och kvalitéer som är viktiga
för barns lärande. Pedagogisk atmosfär ska
förstås som en helhet i det som skapas
mellan barn och vuxen i ett pedagogiskt
sammanhang. Den vuxne har ett ansvar för
att åstadkomma en pedagogisk atmosfär
och den vuxne måste ha en tilltro till
barnet, känsla för barns erfarenheter och
livsvärld och en konstruktiv bild av barnet.
Mognad, engagemang och humor är också
viktiga förutsättningar för en bra
pedagogisk atmosfär. Allt enligt Otto
Bollnow.
Atmosfärerna är indelade i tre olika:
Samspelande, Instabil och Kontrollerande.
De tre olika atmosfärerna är inte tydligt
skilda från varandra, utan går in i varandra
olika mycket, i olika arbetslag, tider och
situationer under dagen.
Varje atmosfär är nära besläktad med
pedagogens barnsyn (människosyn) och
syn på kunskap och lärande.
Här följer en beskrivning av varje
atmosfär:
Samspelande atmosfär
Barnets erfarenheter och liv har stor
betydelse för pedagogen. Vilka upplevelser
och erfarenheter har barnet med sig när det
kommer till förskolan? Barnen visar vägen
och pedagogerna finns där för att fånga
upp intressen och idéer, utveckla och
bekräfta.
Pedagogerna ser ur barnens perspektiv och
det finns en avspändhet inför att 1överträda
gränser. Det finns inte så många ”måsten”.
Barn har alltid en plan med vad de gör och
det är viktigt för pedagogerna att se vad
som egentligen händer, utan att stoppa
barnen i deras intention. Pedagogerna är
nyfikna och intresserade av att förstå
barnens upplevelse av situationen. Både
kropp och själ finns med hos pedagogen i
det barnen gör.
Barnen bekräftas för den de är och det
finns mycket glädje och engagemang i
verksamheten.
Instabil atmosfär
I en instabil atmosfär befinner sig
pedagogen ofta mitt emellan sampel och
kontroll. Tonen hos pedagogerna är vänlig
men distanserad.
Barnens intressen visar inte alltid vägen
utan det är oftare planerat ur ett
vuxenperspektiv. I pressade situationer blir
det ett tillkämpat lugn. Det gäller att få
dagen eller situationen att flyta utan allt för
mycket konflikter och att hålla
barngruppen på en lugn nivå.
Pedagogerna jobbar snabbt, effektivt och
vänligt, men utan dialog med barnen.
Samtalen är få och man talar i första hand
om det som ska göras, ex. att barnen ska ta
av sig, äta eller gå på toaletten.
I en instabil atmosfär råder också ofta
motsägelser. Pedagogerna växlar mellan en
positiv och kontrollerande hållning till
barnen. I ena stunden hälsar de glatt på
barnen. De kramar och pussar på dem, de
ler, berömmer och är nära barnen. I nästa
stund talar de till barnen i en uppfordrande
och bestämd ton. Negativa tillsägelser och
nedlåtande kommentarer till och om
barnen förekommer.
1
Överträda gränser.
Gränserna är vida för vad barn tillåts pröva. Ex.
tillåts barn flytta material mellan rummen. I stället
för att fokusera på att hålla vissa gränser, är de
vuxna noga med att ta reda på och stödja barnens
avsikter. Pedagogerna utgår ifrån att barns
intentioner är meningsfulla och viktiga för deras lek
och lärande.
Kontrollerande atmosfär
I en kontrollerande atmosfär präglas
vardagen av mycket vuxenstyrda
aktiviteter, utan att barnens intressen eller
idéer tas till vara. Det förekommer mycket
tillsägelser och lite dialog med barnen.
Det förekommer maktkamper mellan barn
och pedagog, konflikter, oro och negativ
stämning. Regler tycks viktiga.
Pedagogerna försöker få grepp över vad
barnen gör och var de skall vara, ofta utan
att riktigt lyckas med det.
Ordning och reda härskar. Verksamheten
har en karaktär av ”skola” utan utrymme
för spontanitet och överträdelse av gränser.
Vissa barn får veta att de misslyckas och
inte har skött sig. De ”lyfts” ur aktiviteter
och blir fråntagna leksaker med
motiveringen (och hot) att de inte klarar av
situationen. ”Om du inte sitter still, så får
du inte vara med här inne”.
De barn som ofta är inblandade i sådana
maktkamper är barn som inte accepterar
eller förstår de vuxnas förhållningssätt.
Pedagogerna förväntar sig att barnen skall
förstå och följa vuxnas tillsägelser. Det ska
räcka med att säga till barnen en gång.
Fungerar inte tillsägelser blir pedagogen
arg och tar till hot eller restriktioner.
Hur hänger då pedagogernas barnsyn
(människosyn) ihop med pedagogisk
atmosfär?
Pedagoger som befinner sig i en
samspelande atmosfär har en åsikt om att
barn är i första hand medmänniskor. En
person med egna intentioner, behov,
önskningar och förmågor som det gäller att
försöka förstå och ta hänsyn till.
Utgångspunkten är barnens erfarenheter
och känsla av kontroll. De vuxna har en
ambition att ge barn översikt och kontroll
över sin tillvaro.
Pedagogerna visar respekt och förståelse
för vad barnet vill. Det kan leda till att de
vuxna följer barnets vilja eller bekräftar det
barnet vill, utan att följa det.
Pedagogerna försöker få barnen att uppleva
att de är delaktiga i besluten som rör dem
själva. Fråga om barnen vill ha hjälp, ex be
barnet att först försöka med strumporna
själv och går det inte hjälper jag dig om du
vill. Pedagogerna strävar efter att stödja
barnen på barnets villkor och samtidigt
uppmuntras barnens självständighet.
Pedagoger som befinner sig i en instabil
atmosfär tycker att de vuxna vet bättre.
Pedagogerna utgår i första hand från sitt
eget synsätt på vad som är bra för barnet
och ser sina egna mål som de bästa för
barnet.
Barns rätt att välja sker utifrån vuxnas
struktur och barns bästa ses ur vuxnas
perspektiv.
Barn ska för sin egen skull lära sig att äta
upp, tåla motgångar och följa regler. ”Man
ska bara behöva säga till en gång” visar ett
sådant perspektiv. Underförstått finns en
förväntan att barn för sin egen skull
behöver lära sig att acceptera och följa de
regler eller uppgifter som vuxna ger dem.
Det är lätt att i namn av barns bästa, utöva
makt – tvinga barn att anpassa sig.
I en instabil atmosfär talar pedagogerna
över huvudet på barnen, ironiserar eller
talar nedlåtande om barnen, och de tycker
att barnen ofta är oregerliga snarare än
nyfikna och undersökande.
Pedagoger som befinner sig största delen
av dagen i en kontrollerande atmosfär
tycker att barn är irrationella. De
upplever barn som planlösa, utan
intentioner eller förmåga att erfara och
skapa mening. Pedagogerna tolkar barnens
strävanden i negativa termer, där barn som
gör något de inte har tillåtelse till, tros
agera utan några avsikter eller möjligtvis
för att utmana och ”testa” vuxna. Ur den
vuxnes perspektiv har barnets agerande
ofta inte någon annan mening än att
överskrida gränser för det tillåtna. Följden
blir att de vuxna arbetar med att begränsa
och hindra barns agerande.
De vuxna tycker också att de själva sällen
har någon del i det som händer i
barngruppen. En ”en stökig” samling
uppfattas som om barnen är stökiga för att
provocera och testa den vuxne. Pedagogen
kan uttrycka sig i termer som: ”Barnen var
för j-a på samlingen idag”, istället för att se
att jag som vuxen måste anpassa samlingen
till hur barngruppen är idag!
Hur hänger då pedagogernas syn på
lärande ihop med de pedagogiska
atmosfärerna?
Pedagoger i en samspelande atmosfär har
stor tilltro till barnens förmåga att lära.
Pedagogerna räknar med att barn har
resurser som det gäller att ta fasta på i
deras lärande. Förhållningssättet bygger på
en stor respekt för barnen som personer
som deltar i sin egen kunskapsprocess.
Pedagogerna visar att de förutsätter att
barnen har avsikter, förmåga att förstå, ta
ställning och göra val. Det gäller att bygga
på barnens intresse, kompetens och
förmåga att förstå.
Att stödja barns lärande, är att se och förstå
det barnen gör som lärande.
Studera barns aktiviteter och på så sätt
försöka upptäcka och förstå deras lärande.
Pedagogerna strävar efter att avvakta och
iaktta för att se vad barnen håller på med
och undviker att direkt gripa in. Att
dokumentera är också en hjälp att upptäcka
barns lärande.
När pedagogerna tar fasta på barnens
intentioner försöker de anpassa arbetssättet
till barnens initiativ, intresse och önskemål.
De vuxna är känsliga för och följer barnens
aktiviteter. Att få barnen att känna lust och
glädje i lärandet, att uppmuntra och ha
roligt är vikigt för de vuxna som arbetar i
en samspelande atmosfär.
Pedagoger i en instabil atmosfär har
tendens att avvakta barns mognad. De
ger uttryck för en blandning av
mognadstänkande och förmedling av
kunskap. De vuxna lär ut och barnen blir
den som tar emot kunskapen.
Resultatet är viktigt för de vuxna. Vägen
dit går genom handfast instruktion. I detta
förhållningssätt döljer sig en kunskaps- och
lärandesyn som tycks ta barns bristande
förmåga för given.
De vuxna serverar barnen, plockar fram
material och finns med i bakgrunden som
stöd, istället för att delta i lekar och
utveckla lärandet i samspel med barnen.
Frågorna är retoriska och har ”rätt” svar,
frågor som inte innebär några
valmöjligheter i verkligheten.
Pedagoger i en kontrollerande atmosfär
har straff och belöning som metod att
lära.
De motiverar lärande med olika påföljder.
De vuxna iakttar och tillrättavisar, de håller
sig passiva och observerar barnen. Då man
anser att det behövs möter man barnen
genom tillsägelser och klander, ofta riktade
till vissa barn. Barn utesluts också ur
gemenskapen om de ”uppför sig fel”. De
vuxna utgår från ”att barnen stökar för att
reta oss vuxna”. De vuxna ser tillvaron på
förskolan ur sitt eget perspektiv, sällan ur
barnens perspektiv.
Detta förhållningssätt leder tanken till
behaviorism, en psykologisk teoribildning
som bygger på idén att yttre förstärkning
kan påverka individens beteende. (Skinner,
1969)