Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Vanuatu 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Vanuatu är en republik inom Samväldet. Ögruppen ligger utspridd över en stor
yta i Stilla havet – bland landets totalt ca 200 000 medborgare talas runt 70
olika språk.
Vanuatu är en fungerande demokrati och de mänskliga rättigheterna
respekteras i huvudsak. Bland de MR-problem som rapporterats märks bland
annat:
- mycket dåliga förhållanden i landets fängelser,
- långsam rättstillämpning,
- diskriminering mot kvinnor.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Vanuatu har ratificerat konventionen om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor (CEDAW) men inte det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt. Vanuatu har ratificerat konventionen om barnets rättigheter
(CRC) och undertecknat (men ännu inte ratificerat) de två tillhörande
protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn.
Vanuatu har inte ratificerat konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR), konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESR), konventionen om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering (CERD), konventionen mot tortyr (CAT)
flyktingkonventionen eller Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen
2
(ICC). Det föreligger inga planer att inom kort ratificera någon av dessa
resterande centrala konventioner om mänskliga rättigheter.
Vanuatus första rapport om efterlevnaden av CEDAW lämnades i november
2005. Nya Zeeland, Australien samt UNIFEM bistod i utarbetandet av
rapporten. I maj 2006 genomförde övervakningskommittén en preliminär
genomgång av rapporten. Landets första rapport om efterlevnaden av CRC
lämnades 1997 och diskuterades i övervakningskommittén 1999. Den andra
rapporten skulle ha lämnats år 2000, men var ännu i slutet av 2006 inte
färdigställd.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rättigheterna respekteras i huvudsak. Det finns inga rapporter om om
utomrättsliga avrättningar, försvinnanden, tortyr eller politiska fångar..
Förhållandena i landets fängelser uppges dock vara mycket dåliga.
4. Dödsstraff
Dödsstraff förekommer inte.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Vanuatu följer i huvudsak brittisk modell och rättstradition. Den som berövats
friheten har rätt att inom kort tid få sin sak prövad.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolarna är självständiga och verkar fritt men resurserna är otillräckliga
med mycket långa vänte- och häktningstider som följd. Det kan ta år innan ett
fall till sist domstolsprövas. De flesta processuella rättssäkerhetsgarantier finns
föreskrivna: rätt till ombud, besök, och överklagande, men rättigheterna
hämmas starkt av resursbristen.
Det finns en ombudsmannainstitution som innehas av en respekterad jurist.
Ombudsmannen har visat sig kunna framföra kritik mot regering och
myndigheter.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer knappast i någon större utsträckning. Viss korruption
förekommer dock.
3
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
I huvudsak respekteras dessa rättigheter. Tidigare restriktioner har under året
och med en ny regering lättat. Det finns oberoende tidningar som är fria att
kritisera regeringen. Det finns inga hinder för användning av Internet. Den
akademiska friheten respekteras.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Vanuatu är en republik med ett enkammarparlament. Presidenten väljs för en
period om fem år av ett valkollegium bestående av parlamentets 52 ledamöter
samt de sex provinspresidenterna. Parlamentets mandatperiod är fyra år. Val
genomförs i god ordning. Det har periodvis varit täta regeringsskiften efter
misstroendeförklaringar i parlamentet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Flertalet invånare lever på familje - och bybaserat jordbruk. Inom lönesektorn
föreskrivs förenings- och förhandlingsrätt och det finns en central facklig
organisation. Förhandlingar förs dock mest bransch--och företagsvis. Det finns
ett medlingsinstitut. Regeringen har vid något tillfälle inskridit vid konflikt.
Vanuatu har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter. Det gäller konventionerna om förbud mot tvångsarbete
(konventionerna nr 29 och 105), förbud mot barnarbete (konvention nr 182),
icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111) samt
föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98).
Konvention nr 138 har inte ratificerats av Vanuatu.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Det råder klar brist på sjukvårdsresurser. Det finns ett större sjukhus i
huvudstaden Port Vila men detta saknar vissa specialiteter. Barnsjukvården är
kostnadsfri, men resurserna, särskilt långt ut i övärlden, är inte tillräckliga.
12. Rätten till utbildning
Det finns faktiska begränsningar i fråga om skolutbildning. Skolgång är inte
obligatorisk. Det råder brist på skolbyggnader och lärare, särskilt från sjätte
klass. Pojkarna är på detta stadium också betydligt fler än flickorna. Man räknar
med att kanske hälften av landets medborgare i realiteten inte kan läsa och
4
skriva. Det är inte heller så många som efter avslutad skola går vidare till
akademiska studier. I Port Vila har det regionala University of the South Pacific
bl.a sin juridiska fakultet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Vanuatu är ett fattigt land men läget förbättras. Turismen ökar stadigt och
köttexport till Japan ger goda inkomster. Biståndet är omfattande och kommer
från många givare. Vägnätet kommer att få en omfattande uppgradering med
biståndsmedel från USA.
I UNDP:s Human Development Index ligger Vanuatu på plats 118 av177.
.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Våld och diskriminering är vanligt. Det är ofta i praktiken svårt att belägga och
lagföra sådana brott, som ofta inte ens anmäls. Flera frivilligorganisationer är
verksamma och gör goda insatser för att sprida kännedom om
missförhållanden och ge praktisk hjälp och stöd till utsatta och drabbade
kvinnor.
Kvinnor har i lag lika rätt i alla hänseenden men i realiteten finns stora brister.
Det gäller ifråga om utbildning, äganderätt och företagande. Det finns
samtidigt starka krafter som arbetar för förändring. I senaste valet kom två
kvinnor in i parlamentet.
15. Barnets rättigheter
Barnen har i allmänhet en skyddad ställning inom storfamiljen och
bysamfälligheterna. Det finns emellertid rapporter om övergrepp mot barn. Se
vidare ovan under Rätten till utbildning.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Flertalet vanuater är melanesier. Polynesier, européer och kineser utgör
minoriteter. Trots uppsplittringen på öar, olika språk och kulturer finns det en
balans i relationerna. Vanuatu var mellan 1906 och 1980 en gemensam brittiskfransk koloni. Det talas fortfarande båda språken på öarna. Man har en god
förmåga hantera situationen. Bislama (en pidginvariant) är gemensamt språk på
öarna och överbryggar språkförbistringen.
5
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen garanterar lika rättigheter, och det finns inga rapporter om lagstadgad
diskriminering pga könsidentitet.
18 Flyktingars rättigheter
Vanuatu har inte ratificerat FN:s flyktingkonvention. Inte heller finns några
kontakter med flyktingkommissarien. Under 2006 förekom ett ärende - en
politiskt aktiv flykting från den indonesiska provinsen Papua.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns ingen nationell lag eller policy om funktionshindrade.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Frivilligorganisationerna utgör en aktiv och betydelsefull aktör i samhället och
gör insatser där det allmänna inte räcker till eller inte alls agerar.
Organisationerna får verka fritt och ofta i god samverkan med myndigheter.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
MR-frågor, god samhällsstyrning samt värnande av rättsstatsprincipen ingår
som viktiga delar i biståndsgivarnas program och mål. Detta gäller i hög grad
det samarbete som EU har med Stillahavsöstaterna. Dessa faktorer får än
större tyngd i den förhandling som nu pågår mellan EU och den regionala
sammanslutningen Pacific Islands Forum för samarbete för tiden fr.o.m. 2008.
Biståndsinsatser genomförs i landet även av Australien och Nya Zeeland.
