Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporterna om öarna i Oceanien kan
bara ge en översiktlig bild av läget
för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas
från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Vanuatu 2013
ALLMÄNT
Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
De medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras i stort. Bristfälliga
förhållanden i landets fängelser och långsam rättstillämpning utgör dock
betydande problem. Situationen för de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna uppvisar brister, genom bland annat svaga skol- och
sjukvårdssystem. Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna begränsas
fortfarande inom en rad områden, såsom ägande- och arvsrätt. Våld mot
kvinnor, våldtäkter och sexuella trakasserier är vanligt förekommande och
förövare åtalas inte alltid.
Regeringen har dock en uttalad ambition att förbättra befolkningens
levnadsstandard och att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna.
Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Vanuatu har ratificerat:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, 2008, men inte de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 1995. samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt, 2007.
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 2011.
2
-
-
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1993, samt de två tillhörande protokollen om indragning av barn i
väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi,
2007.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities,CRPD, 2008.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the protection of
all persons from enforced disappearences, CED, har undertecknats men ännu inte
ratificerats.
Vanuatu har endast rapporterat till CEDAW-kommittén vid ett tillfälle, 2005,
och till CRC-kommittén vid ett tillfälle, 1997. I övrigt har landet inte
rapporterat till någon av konventionskommittéerna.
Vanuatu genomgick under år 2009 den universella granskningen av respekten
för mänskliga rättigheter (UPR) i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vid
granskningen fick landet beröm för att ha tillträtt flera nya konventioner samt
för den generella ambitionen att främja mänskliga rättigheter. Rapporten
betonade dock att mycket arbete återstod, särskilt vad gäller kvinnors och
barns åtnjutande av mänskliga rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Det finns inga uppgifter om påtvingade försvinnanden eller summariska
avrättningar. Det finns inga uppgifter om att tortyr förekommer även om polis
ibland uppges använda övervåld mot misstänkta och i fängelser. I mars 2010
misshandlades en fängelseintern till döds av polis i samband med ett
rymningsförsök.
Förhållandena i huvudstaden Port Vilas tre fängelser har förbättrats tack vare
utländskt bistånd och inrättandet av en särskild myndighet för
fängelseväsendet. Rymningar är förhållandevis vanliga till följd av den
bristfälliga säkerheten vid anstalterna. Personer med psykisk sjukdom,
ungdomar och kvinnor separeras inte alltid från övriga interner.
Dödstraffet avskaffades 1980, vilket bekräftas av Amnesty International.
Rättsystemet i Vanuatu följer i huvudsak brittisk modell och rättstradition. Den
som frihetsberövats ska omgående informeras om skälen för gripandet och få
frihetsberövandet prövat av domstol. Lagen förbjuder frihetsberövanden utan
rättslig prövning. Rörelsefrihet garanteras i lagstiftningen och respekteras.
Domstolarna är självständiga och deras oberoende respekteras även i
praktiken. Resurserna är dock otillräckliga med mycket långa vänte- och
3
häktningstider som följd. Det finns en rätt till ombud, en rätt till besök samt en
möjlighet att överklaga sin dom.
Det finns en ombudsmannainstitution som kan framföra kritik mot regering
och myndigheter, men dess verksamhet hämmas på grund av bristen på
resurser.
Lagen förbjuder korruption men förbudet följs inte fullt ut i praktiken.
Yttrande- och tryckfrihet respekteras överlag. Det fanns inga restriktioner på
internetanvändningen i landet men allmänhetens tillgång till internet är
begränsad.
Mötes- och föreningsfrihet garanteras i lagen och respekteras överlag. I maj
2012 arresterades dock 24 personer som demonstrerade mot ett samarbetsavtal
mellan indonesisk militär och Vanuatu.
Arbetstagare har strejkrätt och rätt till kollektiva förhandlingar, men en lärare
blev avstängd i juli 2012 för att ha planerat en sammankomst för att diskutera
lönenivåer.
Religionsfrihet finns inskriven i lagen och respekteras överlag. Omkring 90
procent av befolkningen är kristen. Religiösa organisationer ska enligt lag
registrera sig hos myndigheterna.
Vanuatu är en parlamentarisk demokrati. Landet har ett enkammarparlament
med 52 ledamöter, som väljs för fyraåriga mandatperioder. Alla medborgare
över 18 år har rösträtt. Presidenten, som är statsöverhuvud och huvudsakligen
har representativa uppgifter, väljs för en period om fem år.
Kvinnor är underrepresenterade i politiken, liksom personer som tillhör
minoritetsgrupper.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Vanuatu har ratificerat sju av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta
centrala konventioner om mänskliga rättigheter, men inte ILO:s konvention
om barnarbete. I nationell lag har dock barnarbete förbjudits, med undantag
för att barn med särskilda restriktioner kan arbeta utanför familjen från och
med tolv års ålder.
Lagen garanterar arbetstagares rätt att bilda fackföreningar och att strejka men
eftersom 70 procent av befolkningen försörjer sig på jordbruk är
deltagandegraden låg. Väldigt få nya arbetstillfällen skapas och arbetslösheten
bland utbildade medborgare är relativt hög.
4
Tvångsarbete är förbjudet och det finns inga uppgifter som tyder på att det
förekommer. Bestämmelser om minimilön, betald semester, övertid,
arbetsmiljö och sjukledighet finns. Minimilönen medger inte en fullgod
levnadsstandard för en löntagare med familj och många drygar ut inkomsten
med eget jordbruk.
Landets sjukvårdsresurser är bristfälliga och den växande befolkningen innebär
en utmaning för sjukvårdssystemet. Sjukvården för barn är avgiftsfri men
resurserna är bristfälliga, i synnerhet på avlägsna öar. Tillgången till vård
begränsas av höga transportkostnader och undermåliga vägar.
Folkhälsoläget är relativt tillfredställande även om sjukdomar som malaria och
denguefeber fortfarande är vanliga. Andra smittsamma åkommor som
mässling, tuberkulos och sexuellt överförbara sjukdomar utgör betydande
problem. Det finns tecken på att välfärdssjukdomar, i synnerhet diabetes och
hjärt- och kärlsjukdomar, ökar. Myndigheterna har påbörjat ett program för att
minska mödra- och barnadödligheten. Omkring 93 procent av alla landets
födslar övervakas av medicinsk personal (2009). Spädbarnsdödligheten var 12
dödsfall på 1 000 födslar år 2010, enligt Världsbanken. Under den senaste tiden
har enskilda fall av diskriminering av personer med hiv/aids rapporterats.
Sådan diskriminering är inte förbjuden enligt lag.
Utbildningssystemet är bristfälligt. Trots de officiella riktlinjerna om avgiftsfri
och obligatorisk skolgång är skolan ofta avgiftsbelagd, vilket begränsar
närvaron betydligt. Mindre än 35 procent av barnen i landet går vidare till
högstadiet, och det finns en allvarlig brist på skollokaler och lärare. Anslagen
till utbildningssystemet har dock ökat under de senaste åren. Nya Zealand och
Australien har också startat ett projekt i september 2013 för att förbättra
utbildningen. Enligt FN:s barnfond UNICEF är 83 procent av Vanuatus vuxna
befolkning läs- och skrivkunnig år 2012.
Enligt Världsbanken går fler flickor än pojkar i grundskola och gymnasium på
Vanuatu år 2012. Däremot är det fortfarande störst andel pojkar på
universitetsnivå. Den akademiska friheten garanteras i lag och respekteras i
stort.
Vanuatu är ett fattigt land men läget förbättras fortlöpande. Landet placerade
sig på plats 124 av totalt 187 länder i FN:s utvecklingsindex (HDI) 2013.
Regeringen har utformat en handlingsplan för ekonomin, i vilken förbättring
av befolkningens levnadsstandard är högsta prioritet. Turism och jordbruk
utgör huvudsakliga inkomstkällor. Vanuatu är ett av de länder i världen som tar
emot mest bistånd per capita.
5
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
Kvinnors lika rättigheter garanteras i grundlagen men det finns hinder för
kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Kvinnor får inte äga mark
och de diskrimineras i arbetslivet.
Våld mot kvinnor samt våldtäkt och andra sexualbrott är mycket vanligt.
Anmälningsfrekvensen är dock låg och polisen är generellt tveksam till att
ingripa i vad som anses vara familjeangelägenheter. Det finns dock tecken på
att detta håller på att förändras. I juni 2008 röstade parlamentet igenom en lag
som stadgar att konflikter om hemgiftens storlek inte är en legitim ursäkt för
våld mot kvinnor. 2009 kom ny lagstiftning som kriminaliserar alla former av
könsbaserat våld och ger offer rätt till olika skyddsåtgärder.
Vanuatus regering arbetade år 2013 med att färdigställa en plan för kvinnors
rättigheter, National Gender and Womens Empowerment Policy 2013–2023. Frågan
om kvinnors rättigheter är högt prioriterad i regeringens plan som bland annat
innehåller målet att 30 procent av parlamentsledamöterna ska vara kvinnor.
Kyrkor och frivilligorganisationer erbjuder stöd till våldsutsatta kvinnor och
informerar allmänheten om våld mot kvinnor och relaterade problem. Brist på
resurser begränsar dock deras insatser.
Regeringen har inlett ett samarbete med FN:s utvecklingsorganisation UNDP
om en ordning med mikrolån för kvinnor i syfte att stärka kvinnors
ekonomiska oberoende. Prostitution är olagligt, men förekommer.
Barn omhändertas och uppfostras vanligen inom ramarna för det traditionella
by- och familjesystemet. Få uppges vara hemlösa eller övergivna.
Barns rättigheter åsidosätts och könsstympning och barnäktenskap
förekommer i synnerhet på de mer avlägsna öarna. Kommersiell sexuell
exploatering av barn är olaglig och belagd med fängelsestraff.
Lagen förbjuder diskriminering på etniska grunder, och det finns inga
tillgängliga uppgifter om att detta skulle förekomma trots landets stora antal
minoritetsgrupper. De politiska institutionerna domineras dock av melanesier.
Överlag är förmågan att hantera kulturella och språkliga skillnader i landet god,
bland annat genom det gemensamma språket bislama.
Det finns inga tillgängliga uppgifter om diskriminering på grund av sexuell
läggning eller könsidentitet. Lagen tillåter sedan 2007 samkönade förhållanden.
6
Nationell lagstiftning som behandlar flykting- och asylfrågor saknas. Under de
senaste åren har Vanuatu inte haft några flyktingar eller asylsökande.
Myndigheterna samarbetar med FN:s flyktingkommissarie UNCHR.
Den internationella konventionen för personer med funktionsnedsättning är
inte fullt genomförd i nationell lag. Det finns exempelvis inga lagar om
tillgänglighet till allmänna byggnader. Vård och skydd tillhandahålls generellt
sett av familjen, byn eller frivilligorganisationer. Personer med
funktionsnedsättning har svårt att få anställning och personer med psykisk
sjukdom får sällan tillgång till specialistvård.
ÖVRIGT
Frivilligorganisationerna är aktiva och betydelsefulla aktörer i samhället och
verkar där myndigheterna inte kan eller vill agera. Organisationerna får verka
fritt och ofta i god samverkan med regeringen som förefaller vara lyhörd för
deras synpunkter.
Vanuatus regering samarbetar med ett antal internationella statliga
organisationer för att förbättra människorättssituationen. FN-representanter
har tillåtits besöka landet. EU och enskilda EU-länder har genomfört
omfattande biståndsinsatser i landet, bland annat i syfte att stärka media och
civilsamhälle, samt för att bidra till förbättrad samhällsstyrning. Australien och
Nya Zeeland är Vanuatus största biståndsgivare. Länderna har med sitt bistånd
fokuserat särskild på barns och kvinnors åtnjutande av de mänskliga
rättigheterna samt uppbyggnad av infrastruktur för sjukvård och sanitet.
Vanuatu omfattas av Cotonouavtalet som är ett partnerskapsavtal mellan EU
och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Avtalets syfte
är att främja hållbar ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning i AVSländerna. Avtalet lägger stor vikt vid mänskliga rättigheter, demokrati,
rättstatsprincipen och god samhällsstyrning.
