Jordmån för psykisk hälsa

Liv & hälsa 2004
rapport nr 2 • 2006
Jordmån för psykisk hälsa
Resultat från enkätundersökningen Liv & hälsa 2004
Anu Molarius, Kenneth Berglund, Charli Eriksson,
Hans G Eriksson, Margareta Lindén-Boström, Eva Nordström,
Carina Persson, Lotta Sahlqvist, Bengt Starrin, Berit Ydreborg
CDUST.
Om rapporten
För att förbättra förutsättningarna för att ta fram underlag för planering, resursfördelning och styrning har landstingen i Uppsala, Sörmlands, Västmanlands, Värmlands och
Örebro län utvecklat samarbetet inom samhällsmedicinska kompetensområdet. Arbetet
bygger på länens befintliga resurser och den kompetens som finns inom de samhällsmedicinska enheterna/folkhälsoenheterna och kallas CDUST.
Största befolkningsundersökningen i Mellansverige
Nästan 43 600 personer besvarade hösten 2004 enkäten Liv & hälsa som handlade om hur de mår,
deras livsvillkor och levnadsvanor samt vårdkontakter. Det är andra gången en så stor befolkningsundersökning genomförts i Mellansverige. Den förra genomfördes våren år 2000. Eftersom
landstingen gjorde undersökningen tillsammans, blev underlaget för resultaten betydligt större.
Detta gör att kvaliteten och säkerheten i materialet är mycket hög. Det är ett viktigt underlag för
att planera den framtida hälso- och sjukvården och en kunskapsbas för politiska beslut rörande
människors hälsa.
Författare
Anu Molarius
Samhällsmedicin
Division Konsult och service
Landstinget Västmanland
021 - 17 30 00
Kenneth Berglund
Samhällsmedicinska enheten
Landstinget i Uppsala län
018 - 611 60 39
Hans G Eriksson
Eva Nordström
Lotta Sahlqvist
Samhällsmedicinska enheten
Landstinget Sörmland
016 - 10 30 00
Bengt Starrin
Avdelningen för sociala studier
Karlstads universitet
054 -700 25 07
Margareta Lindén-Boström
Carina Persson
Berit Ydreborg
Samhällsmedicinska enheten
Örebro läns landsting
019 -602 10 00
Charli Eriksson
Hälsovetenskapliga institutionen
Örebro universitet
019-30 12 11
Kontaktinformation
Landstinget i Uppsala län
018 -611 60 39
www.lul.se/folkhalsa
Landstinget Sörmland
016 -10 48 31
[email protected]
www.landstinget.sormland.se/samhallsmedicin
Landstinget Västmanland
021 -17 30 00
www.ltv.se
Landstinget Värmland
054-61 50 00
www.liv.se
Örebro läns landsting
Samhällsmedicinska enheten
019 - 602 10 00
[email protected]
www.orebroll.se/samhallsmedicin
Referensgrupp
Hans Dahlman, Landstinget Västmanland
Susanne Falk, Landstinget Västmanland
Ulla Händel, Landstinget Västmanland
Anna Ivarsson, Landstinget Västmanland
Lars Kjellin, Örebro läns landsting
Erik Sjöberg, Örebro läns landsting
Tomas Svensson, Landstinget Sörmland
Martin Ward, Landstinget Sörmland
ISSN: 1652 - 9332
Produktion:
Bilooba Design, Gävle 2006, www.bilooba.se
Förord
Befolkningsundersökningarna Liv & hälsa har genomförts av landstingen i Uppsala,
Sörmlands, Västmanlands, Värmlands och Örebro län ( CDUST) två gånger, 2000 och
2004. Utöver redovisning i respektive landsting har gemensamma fördjupningsanalyser
genomförts inom vissa områden. I samband med att materialet för 2004 års undersökning sammanställdes diskuterades tänkbara fördjupningsområden.
Valet att fördjupa analyserna inom området psykisk hälsa har flera orsaker. Psykisk hälsa är ett
av de största hälsoproblemen i dag, vilket bland annat märks av att det är en vanlig orsak till
sjukskrivning. Massmedia har fört en debatt om att den psykiska ohälsan ökar kraftigt. Är det en
tendens som syns även i CDUST-regionen?
Viktiga frågor i fördjupningen har varit: hur är den psykiska hälsan fördelad i befolkningen samt
ökar den självrapporterade psykiska ohälsan? Stora skillnader finns mellan olika grupper bland
annat mellan kvinnor och män. Yngre kvinnor är den grupp som har högst andel självrapporterad
psykisk ohälsa. Glädjande nog så har inte andelen som rapporterar olika psykiska symtom ökat
mellan åren 2000 och 2004.
Vår förhoppning är att denna rapport ska kunna användas som kunskapsunderlag i regionens
folkhälsoarbete.
Chefsgruppen i CDUST
Innehåll
Sammanfattning
7
Inledning
8
Om undersökningen Liv & hälsa
Rapportens disposition
8
8
Bakgrund
9
Begreppet psykisk hälsa
Indikatorer på psykisk hälsa
Översiktlig modell för befolkningens psykiska hälsa
10
10
13
Beskrivning av den psykiska ohälsan i regionen
14
Olika mått på psykisk ohälsa
Psykisk hälsa i olika grupper och kommuner
Psykisk ohälsa, värk och långvariga sjukdomar
14
19
22
Faktorer som samvarierar med den psykiska ohälsan
25
Psykisk ohälsa och skamgöranden, ekonomisk stress
samt position på arbetsmarknaden
Samband mellan livsvillkor, levnadsvanor och psykisk ohälsa
25
30
Konsumtion av sjukvård och läkemedel samt sjukskrivning
36
Vårdkonsumtion
Konsumtion av läkemedel
Sjukskrivning
36
38
39
Diskussion
40
Psykisk ohälsa i befolkningen
Faktorer som samvarierar med psykisk hälsa
Konsumtion av sjukvård och läkemedel samt sjukskrivning
Studiens begränsningar
Slutsatser för främjande av psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa
40
40
42
42
43
Referenser
44
Bilaga Oddskvoter och relativa risker för att vara orolig eller nedstämd 49
Karta över regionen
58
6
Sammanfattning
Psykisk hälsa är en viktig del av folkhälsan. I den nationella folkhälsorapporten redovisas att mellan 20 och 40
procent av befolkningen är drabbade av
psykisk ohälsa - allt från allvarliga sjukdomstillstånd som psykoser, till lättare
psykiska problem, som oro, ångest och
sömnproblem. Den psykiska ohälsan får
konsekvenser både socialt och ekonomiskt för såväl individen som samhället.
Livsvillkor och levnadsvanor
Följande livsvillkor och levnadsvanor har ett
starkt samband med upplevt psykiskt besvär i
form av oro eller nedstämdhet:
• Nedlåtande behandling
• Brist på socialt stöd
• Betungande hemarbete
• Sysselsättning (förtidspension, arbetslöshet)
• Ekonomisk stress
• Behov av hjälp och stöd på grund av nedsatt
funktionsförmåga eller sjukdom
• Kritiska livshändelser
• Fysisk inaktivitet
• Undervikt (bland kvinnor)
• Riskkonsumtion av alkohol (bland män)
Denna rapport belyser den psykiska hälsan och
ohälsan i den vuxna befolkningen i fem län
(Uppsala, Sörmland, Västmanland, Värmland,
Örebro). Psykisk ohälsa har mätts i första hand
i form av olika psykiska besvär och nedsatt
psykiskt välbefinnande. Studien baseras på svar
från drygt 43 500 personer i åldern 18-84 år,
som har besvarat en enkät om levnadsvanor,
livsvillkor, hälsa och kontakter med vården
(Liv & hälsa 2004). Motsvarande enkät gjordes
även år 2000, vilket möjliggjort vissa jämförelser.
Bland förvärvsarbetande har, förutom de
redan nämnda faktorerna, följande förhållanden i arbetslivet ett starkt samband med
psykiska besvär:
• Vantrivsel på arbetet
• Oro för att förlora arbetet
Psykiska besvär är mer vanligt bland dem som
är utsatta för flera av dessa faktorer samtidigt.
Kön och ålder
Kvinnor uppgav psykiska besvär i större
utsträckning än män. Närmare 40 procent av
kvinnorna och 30 procent av männen angav
att de i högsta grad eller i viss utsträckning
var oroliga eller nedstämda. Unga vuxna hade
psykiska besvär i större utsträckning än äldre.
Sömnproblem, trötthet och kraftlöshet var mest
uttalat i åldern 80-84 år. Generellt upplevdes
den psykiska hälsan vara bäst bland yngre
pensionärer 65-74 år.
Den psykiska ohälsan orsakar en stor belastning på sjukvården och många personer söker
vård utan att få den hjälp de anser sig behöva.
Resultaten visar att drygt hälften av dem som i
stor utsträckning besväras av oro eller nedstämdhet har avstått från att söka vård även om
de ansett sig vara i behov av det. Den oftast
förekommande orsaken till att man inte sökte
vård var negativa erfarenheter från tidigare
besök.
Enligt resultaten som redovisas i denna rapport
har ingen ökning av psykiska besvär kunnat
konstateras mellan åren 2000 och 2004. Den
psykiska hälsan hänger samman med den
upplevda fysiska hälsan. Detta gäller för värk i
rörelseorganen, men även för andra besvär och
många långvariga sjukdomar.
En god jordmån för den psykiska hälsan är
• Goda relationer och socialt stöd
• Möjlighet till avlastning när hemarbetet är
betungande
• Sysselsättning och trivsel på arbetet
• Ekonomisk trygghet
7
Inledning
bestämningsfaktorer utifrån det omfattande insamlade datamaterialet är viktigt för planering
av insatser i landsting och kommuner.
I såväl Sverige som internationellt ses
psykisk ohälsa som ett allt större folkhälsoproblem i samhället. Den rapporteras
vara högre hos unga vuxna än hos äldre.
Att mäta psykisk ohälsa är dock komplicerat, delvis beroende på att begreppet
är svårdefinierat. Det kan innefatta allt
från enstaka psykiska symtom som oro
och nedstämdhet till psykisk sjukdom
som exempelvis depression. Självskattade
uppgifter om psykiska besvär har visat sig
utgöra en god indikator på psykisk ohälsa.
Om undersökningen Liv & hälsa
Befolkningsundersökningen Liv & hälsa har
genomförts för andra gången. Denna rapport
redovisar resultat från undersökningen 2004
och gör jämförelser med den tidigare undersökningen från år 2000 (1). Undersökningen
2004 ger information om befolkningens hälsa
och däribland den psykiska hälsan, levnadsvanor, livsvillkor och kontakter med vården.
Urvalet omfattade 68 460 personer. Drygt 43
500 personer i åldern 18-84 år besvarade 2004
års enkät, vilket gav en svarsfrekvens på 64
procent. Urvalet år 2000 omfattade 67 740
personer i åldersgruppen 18-79 år. Svarsfrekvensen var 65 procent.
Behovet av ökad kunskap inom området är
stort och underlag behövs för att vidareutveckla hälso- och sjukvården inom landsting och kommuner. Starka samband finns
mellan livsvillkor, levnadsvanor och psykisk
hälsa/ohälsa. En förståelse av dessa samband
är viktig för att kunna förändra och påverka
människors psykiska hälsa och livskvalitet i
positiv riktning.
Rapportens disposition
Rapporten inleds med ett kapitel som ger en
bakgrund till psykisk hälsa/ohälsa som en viktig del av folkhälsan och visar på olika metoder
att följa utvecklingen inom området.
I följande kapitel ges en beskrivning av befolkningens psykiska hälsa i regionen fördelad på
viktiga bakgrundsfaktorer, inom olika grupper
och hur sambandet mellan fysiska och psykiska
besvär ser ut. Därefter följer ett kapitel som
analyserar olika faktorer som samvarierar med
den psykiska ohälsan. Det avslutande kapitlet
före diskussionskapitlet behandlar några olika
konsekvenser av psykisk ohälsa som konsumtion av sjukvård, läkemedel och sjukskrivning.
Syftet med denna rapport är att utifrån undersökningen Liv & hälsa beskriva och analysera
den psykiska hälsan/ohälsan och dess utveckling hos befolkningen i Uppsala, Sörmlands,
Västmanlands, Värmlands och Örebro län
(CDUST-regionen).
I de första preliminära resultaten från undersökningen kunde ingen ökning noteras av den
psykiska ohälsan mätt som psykiska besvär
och nedsatt psykiskt välbefinnande mellan åren
2000 och 2004 (1). Detta står i kontrast till
många tidigare studier som visade på en generellt sett ökande psykisk ohälsa hos befolkningen. En djupare analys har därför genomförts.
Att analysera den psykiska ohälsan och dess
Redovisningen av diagrammen
Diagrammen i de olika avsnitten beskriver i vissa fall fördelning uppdelat på kön och
åldersgrupper, i vissa fall enbart uppdelat på kön. Observera att skalorna i diagrammen
antingen är upp till 50 eller 100 procent. Några av diagrammen är åldersstandardiserade
för att justera för de skillnader som beror på olika åldersfördelning mellan de studerade
grupperna. Om inget nämns så redovisas resultaten utan åldersjustering.
8
Bakgrund
Den nationella folkhälsorapporten lyfter
fram psykisk ohälsa som ett stort folkhälsoproblem (2). Många människor lider
av psykiska besvär som ängslan, oro och
ångest eller utvecklar psykisk sjukdom
som depressioner. Rapporten sammanfattar att mellan 20 och 40 procent av
befolkningen uppskattas lida av psykisk
ohälsa - allt från allvarliga sjukdomstillstånd, som t.ex. psykoser, till lättare
psykiska problem, som t.ex. oro, ångest
och sömnproblem. För 10-15 procent av
dessa är besvären så allvarliga att de kan
behöva psykiatrisk behandling. Samtidigt är det endast tre till fyra procent av
befolkningen som söker psykiatrisk vård
under ett år. En samlad bedömning visar
att diagnostiserade depressioner förekommer hos mellan fyra och tio procent av
befolkningen (3). Förekomsten av depression är högre hos kvinnor än hos män och
ökar i de äldsta åldersgrupperna. Samhällets kostnader för sjukvård, sjukskrivning,
sjukersättning (f.d. förtidspension) och
produktionsbortfall p.g.a. psykisk ohälsa
beräknades 1997 uppgå till omkring 50
miljarder kronor (4).
Prioriterat av WHO
Världshälsoorganisationen ägnade sin årsrapport 2001 åt den psykiska hälsan. I boken
Mental Health: New Understanding, New Hope
(7) framhåller WHO att den psykiska hälsan,
som alltför länge försummats, är en central
del av välbefinnandet hos individer, samhällen
och länder och som behöver ges ny belysning.
Det är bara en minoritet av de 450 miljoner
människor i världen som lider av psykiska eller
beteendemässiga problem som får behandling.
Komplext samspel av olika faktorer
Framsteg i neurovetenskap och beteendemedicin har visat att psykiska problem och beteendeproblem, liksom många fysiska sjukdomar,
är resultat av ett komplext samspel mellan
biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
Det finns idag en bred fond av kunskap om den
psykiska hälsan i befolkningen som inte omsatts i förebyggande arbete i tillräcklig grad,
konstateras i den första svenska nationella folkhälsopolitiska rapporten (8). Det gäller bland
annat insatser under uppväxtåren i form av
föräldrastöd och insatser som minskar alkoholkonsumtionen. Åtgärder som ökar människors
delaktighet och möjlighet till socialt stöd lyfts
också fram som särskilt betydelsefullt för den
psykiska hälsan. Långvarig arbetslöshet har
också ett klart samband med nedsatt psykisk
hälsa, allt enligt den folkhälsopolitiska rapporten. Även inom EU har den psykiska hälsan
uppmärksammats (9).
Mått på sjukdomsbördan
Ett samlat mått för att mäta sjukdomsbördan
är DALY (Disability Adjusted Life Years), som
utvecklats av Världsbanken och Världshälsoorganisationen (WHO) (5). I DALY-måttet görs
en sammanvägning av den överdödlighet och
den funktionsnedsättning som en sjukdom
innebär. Sjukdomsbördan tar hänsyn till dels
antalet levnadsår som förlorats p.g.a. sjukdom
eller skada och dels antalet år med funktionsnedsättning. Sjukdomsbördan i Sverige domineras av fyra sjukdomsgrupper; hjärt-kärlsjukdomar, psykiska sjukdomar, cancersjukdomar
och skador. Psykiska sjukdomar ger den största
sjukdomsbördan för kvinnor (24 procent) och
den näst största för män (19 procent) (6).
9
Begreppet psykisk hälsa
kombinationer av dessa. Den europeiska gruppen föreslår indikatorer från tio olika domäner,
där merparten återfinns i undersökningen Liv
& hälsa 2004.
Psykisk hälsa, psykisk ohälsa, psykiska
problem, psykisk störning, psykisk
sjukdom och psykiska funktionshinder är
begrepp som idag används för att fånga in
olika aspekter av psykiskt lidande. Begreppen är många och avgränsningarna
är ofta flytande (10). Den psykiska hälsan
är en integrerad del av allmän hälsa och
innebär att det är meningsfullt att som en
viktig utgångspunkt belysa den psykiska
hälsan i befolkningen ur såväl ett positivt
som ett negativt perspektiv. Den positiva
dimensionen – hälsodimensionen –
betonar den subjektiva upplevelsen av
olika grad av psykiskt välbefinnande. Den
negativa dimensionen – sjukdomsdimensionen - betonar i stället olika
former av psykiska besvär, störningar
och sjukdomar. Avgränsningen mellan att
vara psykiskt frisk och psykiskt sjuk är vid
många tillstånd flytande.
En första grupp av indikatorer är demografiska och socioekonomiska förhållanden.
Denna grupp omfattar kön, ålder, civilstånd,
etnicitet och socioekonomi. Var man som
människa är placerad på den sociala statusstegen påverkar direkt hälsoutvecklingen
(15). Studier visar att den relativa positionen i
den sociala hierarkin har större betydelse för
hälsan än den absoluta resursnivån (16). Den
vetenskapliga litteraturen visar att ju lägre
socioekonomisk status desto högre förekomst
av psykisk ohälsa och sjukdom (17). Här är
sambanden riktade åt båda hållen, det vill säga
nedsatt psykisk hälsa ger ekonomisk stress
men också det omvända (18). Under 1950- och
1960-talen visade studier att personer med psykossjukdomar hade sämre sociala förhållanden
än andra. Den psykiska sjukdomen antogs leda
till sociala problem genom att den påverkade
den sociala funktionsförmågan (19). Nyare studier visar å andra sidan att socialt belastande
förhållanden, såsom att föräldrar är arbetslösa,
att man lever i storstadsmiljö eller att man är
invandrare kan vara en del av förklaringen till
utveckling av psykossjukdom (20,21).
Kropp och själ hänger samman
En annan central utgångspunkt är att kropp
och själ intimt hänger samman. Detta har
viktiga konsekvenser för förståelsen av
psykiska och somatiska besvär. Detta interaktiva synsätt har idag omfattande stöd från
forskningen som bland annat visat att upplevelsen av nedstämdhet har samtidiga kroppsliga förändringar i olika nivåer på hjärnans
budbärare och funktion. Den psykosomatiska
helhetssynen innebär att de flesta av kroppens
friska och sjuka funktioner påverkas av, och
påverkar själva, de psykiska funktionerna.
Människans utveckling och mognad skapas
vidare av ett dynamiskt och kontinuerligt
samspel mellan biologi och erfarenheter (11).
Till detta kommer att kultur och livsvillkor
påverkar alla aspekter av mänsklig utveckling,
från tidig barndom och framåt (12,13).
En andra grupp indikatorer rör socialt nätverk. Dessa indikatorer på socialt nätverk är
viktiga, inte minst på grund av att de både kan
vara skyddande eller riskfaktorer för psykisk
ohälsa. Brist på socialt stöd är förenat med
ökad risk för psykisk ohälsa och hälsoproblem
generellt (22).
En tredje grupp handlar om livshändelser.
Aktuella livshändelser omfattar oönskade,
okontrollerbara och livshotande situationer som
kräver en hög grad av psykologisk anpassning.
Sådana livshändelser har i tidigare studier visat
sig ha negativ inverkan på den psykiska hälsan,
särskilt när det gäller betydelse för utveckling
av depression (23). En stress-sårbarhetsmodell
har utvecklats för att belysa hur psykiska problem kan uppstå (24).
Indikatorer på psykisk hälsa
I ett gemensamt utvecklingsprogram kring
metoder att följa folkhälsan har olika
arbetsgrupper på basen av tillgänglig kunskap
utvecklat indikatorer för folkhälsan och dess
bestämningsfaktorer. År 2003 presenterades
ett förslag på indikatorer för psykisk hälsa i
Europa (14). Ett krav på indikatorer är att de
ska vara mätbara på individ- och befolkningsnivå. De ska kunna fångas genom befolkningsundersökningar, analyser av vårdutnyttjande,
analys av socioekonomiska indikatorer eller
En fjärde grupp av indikatorer rör positiv
psykisk hälsa. Här avses mer än bara avsaknad av negativa symtom som depression eller
ångest. Idag finns flera olika modeller för en
sådan positiv psykologi där individens psykiska
10
välbefinnande är utgångspunkten (25). Inom
ramen för detta synsätt finns en rad skyddsfaktorer som bland annat förmågan att hantera utmaningar. Antonovskys känsla av sammanhang (KASAM) har ansetts vara en indikator på
positiv psykisk hälsa eftersom den är ett mått
på emotionella och kognitiva hälsoresurser
(26). Idag finns en omfattande litteratur om
detta begrepp och dess tillämpning (27,28).
KASAM har samband med den framtida
psykiska hälsan (29). Optimism och positiva
förväntningar på framtiden kan ses som ett
personlighetsdrag som är betydelsefullt för hur
personen hanterar stress (30). Dessa faktorer
är därför viktiga att mäta eftersom de tycks
vara skyddsfaktorer för psykisk ohälsa.
skulle behöva kontakt med psykiatrin och ger
en bild av variationer i psykisk hälsa men ingen
tillförlitlig diagnos (36). För detta krävs oftast
klinisk undersökning. Måtten på den allmänna
psykiska sjukligheten har dock visat sig vara
goda indikatorer på vårdbehov, men att psykiatriska diagnoser gav kunskap om vilken hjälp
som verkligen behövs (37).
En åttonde grupp av indikatorer i ett system
att mäta psykisk hälsa utgör de med inriktning
på sjukdomsspecifik psykiatrisk sjuklighet. Genom specifika frågor kopplat till diagnossystem
kan sjukdomar avgränsas. Detta innebär att
frågor om konkreta symtom används som indikatorer på psykiska sjukdomar. I befolkningsundersökningar förekommer sällan omfattande
frågebatterier men väl frågor om förekomst och
svårighetsgrad hos olika symtom och besvär
såsom ångest, sömnproblem och nedstämdhet. En annan typ av frågebatterier gäller
alkoholberoende och missbruk. I Liv & hälsa
2004 belyses befolkningens alkoholvanor ur
ett riskperspektiv med hjälp av de så kallade
AUDIT-frågorna (38) och genom en fråga om
berusningsdrickande, vilka tillsammans indikerar riskfylld alkoholkonsumtion.
En femte grupp indikatorer är individens
subjektiva upplevelser. Här är den självskattade
hälsan en bra metod att mäta den allmänna hälsan. Den har ett starkt samband med skattning
av den psykiska hälsan (31). Samtidigt gäller
att en dålig allmän hälsa har samband med
den framtida utvecklingen av nedsatt psykisk
hälsa såsom depression (32). Olika mätningar
av livskvalitet har också sin plats i ett system
att följa den psykiska hälsan i befolkningen.
I denna undersökning används EQ-5D, som
mäter hälsorelaterad livskvalitet (33).
En nionde grupp bygger på funktionsnedsättning på basen av nedsatt psykisk hälsa,
vilket är av central betydelse för mätning av
befolkningens psykiska hälsa. Det är välkänt att psykisk ohälsa har stor betydelse för
sjukfrånvaro (39). I Sverige är det en vanlig
orsak till förtidspensionering och långvarig
sjukskrivning. Här pågår numera en omfattande forskning kring bakgrunden till den höga
sjukfrånvaron (40).
En sjätte grupp av indikatorer utgör olika
aspekter av vårdens tillgänglighet och utnyttjande, som är ytterligare en källa till kunskap
om befolkningens psykiska hälsa. En viktig
begränsning för denna typ av information är
att bara en liten del av alla dem med psykiska
besvär får vård. Studier i Stockholmsområdet
har visat att 18-20 procent av befolkningen
i åldrarna 20-64 år lider av någon form av
psykisk ohälsa och att tre-fyra procent söker
psykiatrisk vård, fem-sex procent primärvård
och någon procent både psykiatrisk vård och
primärvård (34). Denna typ av uppgifter är
viktiga för uppföljning av vård och vårdbehov.
En tionde grupp indikatorer i befolkningens
psykiska hälsa utgår från aspekter på dödlighet. Dödligheten är förhöjd hos personer med
psykisk sjukdom (41), både vad gäller självmord (42) som andra dödsorsaker. Denna typ
av indikatorer ingår inte i Liv & hälsa där de
som svarar på enkäterna behandlas anonymt,
vilket gör att inga personbaserade data samlas
för framtida uppföljningar.
En sjunde grupp indikatorer har allmän
psykisk sjuklighet som utgångspunkt. Här finns
olika standardiserade mätskalor. De längre
varianterna innehåller fler frågor om symtom
och besvär medan de kortare varianterna ofta
har frågor som mer belyser psykiskt välbefinnande. Det gäller General Health Questionnaire (GHQ), vars korta variant används i
denna undersökning (35). Denna skala utvecklades för att kunna urskilja vårdsökande som
11
Metoder att mäta den psykiska hälsan och riskkonsumtion av alkohol
KASAM (Känsla Av SAMmanhang) är ett frågebatteri med 13 frågor (26,28), vilka tillsammans skapar ett index som speglar hur individen upplever sin vardag som begriplig,
hanterbar och meningsfull. Ju högre sammanlagd poäng desto bättre känsla av sammanhang har individen. Värdet för lågt KASAM i denna rapport är 59 poäng eller lägre,
vilket motsvarar den fjärdedel av de svarande som har lägst poäng.
EQ-5D är ett mätinstrument med fem frågor som mäter hälsorelaterad livskvalitet, vars
femte fråga representerar psykisk ohälsa. Denna fråga lyder: Markera genom att kryssa
i en ruta på varje delfråga vilket påstående som bäst beskriver Ditt hälsotillstånd idag
– Oro/nedstämdhet, med svarsalternativen: Jag är inte orolig eller nedstämd, Jag är orolig eller nedstämd i viss utsträckning och Jag är i högsta grad orolig eller nedstämd.
GHQ12 (General Health Questionnaire 12) är ett frågebatteri med 12 frågor som avser att
indikera psykiskt välbefinnande och mäter psykiska reaktioner på påfrestningar snarare
än psykisk ohälsa (35,36). Tre eller fler negativt laddade svar har klassats som nedsatt
psykiskt välbefinnande. Indexet kan anta värden mellan 0 och 12.
Riskkonsumtion av alkohol mäts med tre frågor som härstammar från frågeinstrumentet
AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test). Riskkonsumtion enligt AUDIT är ett
index, som beräknas utifrån frågor om hur ofta och hur mycket alkohol som dricks vid
ett vanligt tillfälle samt hur ofta en större mängd dricks vid ett och samma tillfälle.
12
Översiktlig modell för
befolkningens psykiska hälsa
som individen har för att hantera vardagens
utmaningar. Känsla av sammanhang (KASAM)
har i Liv & hälsa använts för att mäta individens resurser att möta dessa utmaningar. Bakgrundsfaktorer som livsvillkor ingår liksom
olika aspekter på personens hälsa. Bland de
utlösande faktorerna finns kritiska livsförändringar under de senaste två åren. Den aktuella
situationen har belysts med frågor om exempelvis socialt stöd, upplevelse av skam/stolthet
och olika levnadsvanor.
I undersökningen Liv & hälsa ingår flera olika
frågor om psykisk hälsa och ohälsa. En funktionell modell för psykisk hälsa har utvecklats
inom det tidigare nämnda EU-projektet (14).
En modifierad version av denna modell kan
ge en överblick av innehållet och analyserna i
denna undersökning (figur 1).
Ömsesidigt beroende
Modellen anger det ömsesidiga beroendet
mellan de olika faktorerna. Centralt ligger den
psykiska hälsan och de individuella resurser
Samhälle och kultur
Bakgrundsfaktorer
Genetik
Graviditet/förlossning
Tidig barndom
Familj
Sociala villkor
Utbildning
Arbete
Arbetsvillkor
Boende
Fysisk miljö
Utlösande faktorer
Livshändelser
Psykisk hälsa
Invividuella resurser
Aktuell social situation
Socialt stöd
Personens hälsa
Välbefinnande
Fysisk hälsa
Symtom
Kunskap och förmåga
Relationer
Sexualitet
Vårdutnyttjande
Delaktighet
Säkerhet
Samhälle och kultur
Figur 1.
En modell över befolkningens psykiska hälsa, dess jordmån och bestämningsfaktorer.
Kursiverade aspekter ingår inte i befolkningsenkäten Liv & hälsa.
13
Beskrivning av den psykiska ohälsan i regionen
Olika mått på psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa kan mätas med hjälp av olika mått, som var för sig ger olika utfall.
I Liv & hälsa finns tio indikatorer på psykisk ohälsa.
– Oro eller nedstämdhet: I viss utsträckning eller i hög grad orolig eller nedstämd vid
besvarande av frågan i mätinstrumentet EQ-5D.
– Trötthet och kraftlöshet: Besvärats vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste
tre månaderna.
– Sömnproblem: Besvärats vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste
tre månaderna.
– Ängslan och oro: Besvärats vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste
tre månaderna.
– Nedstämdhet: Besvärats vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste tre månaderna.
– Värk i magen: Besvärats vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste tre månaderna.
– Depression: Har eller har haft depression under de senaste 12 månaderna.
– Utmattningssyndrom: Har eller har haft utmattningssyndrom under de senaste 12 månaderna.
– Nedsatt psykiskt välbefinnande: Minst tre negativt laddade svar på mätinstrumentet GHQ12.
– Låg KASAM: Den fjärdedel med lägst sammanlagd poäng på mätinstrumentet KASAM.
I figur 2 redovisas andelen kvinnor respektive män med de tio måtten på psykisk ohälsa.
Orolig eller nedstämd
Trötthet och
kraftlöshet
30
19
Låg KASAM
28
23
Sömnproblem
25
16
Nedsatt psykiskt
välbefinnade
23
15
Ängslan och oro
22
12
Nedstämdhet
19
11
Depression
16
9
Värk i magen
15
8
Utmattningssyndrom
5
Kvinnor
Män
13
7
0
Figur 2.
41
30
10
15
20
25
30
35
40
45
50%
Andelen kvinnor och män fördelat på olika indikatorer på psykisk ohälsa.
Oavsett vilket mått som studeras är förekomsten högre för kvinnor än män. Att vara orolig eller
nedstämd är det mått som ger störst andel män och kvinnor (30 respektive 41 procent) med psykisk ohälsa.
14
50%
45
Ängslan och oro
Nedsatt psykiskt välbefinnande
Nedstämdhet
EQ-5D(2)
EQ-5D(1)
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Figur 3a. Andelen kvinnor med ängslan och oro, orolig eller nedstämd i viss grad eller i hög
grad (EQ-5D(2)), orolig eller nedstämd i hög grad (EQ-5D(1)), nedstämdhet samt
nedsatt psykiskt välbefinnande uppdelat efter ålder.
Bland de yngsta kvinnorna upplever nästan 50 procent att de är oroliga eller nedstämda
(figur 3a). I åldersgruppen 30-64 år är andelen kring 40 procent. Förekomst av ängslan/oro,
nedstämdhet och nedsatt psykiskt välbefinnande avtar med ökande ålder upp till 70 år för att
sedan öka något. Dessa tre indikatorer följer ungefär samma utveckling för olika åldrar, även om
nedsatt psykiskt välbefinnande är vanligast förekommande bland de yngsta och förekommer i
minst utsträckning av de tre indikatorerna bland dem som är 55 år och äldre.
50%
45
Ängslan och oro
Nedsatt psykiskt välbefinnande
Nedstämdhet
EQ-5D(2)
EQ-5D(1)
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Figur 3b. Andelen män med ängslan och oro, orolig eller nedstämd i viss grad eller i hög
grad (EQ-5D(2)), orolig eller nedstämd i hög grad (EQ-5D(1)), nedstämdhet samt
nedsatt psykiskt välbefinnande uppdelat efter ålder.
15
Omkring 30 procent av männen i åldern 18-54 år anger att de är oroliga eller nedstämda
(figur 3b). Från 55 års ålder sjunker andelen successivt till 22 procent i 65-69 årsåldern för att sedan åter närma sig 30 procent i den äldsta åldersgruppen. Nedsatt psykiskt välbefinnande, ängslan
eller oro samt nedstämdhet har ungefär samma mönster över olika åldrar med nedsatt psykiskt
välbefinnande som mest utbrett och nedstämdhet som minst vanligt. Skillnaderna minskar med
ökande ålder. Ett par procent av männen är i hög grad oroliga eller nedstämda.
50%
45
Depression
Värk i magen
Sömnproblem
Trötthet och kraftlöshet
Utmattningssyndrom
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Figur 4a. Andelen kvinnor med värk i magen, trötthet och kraftlöshet, sömnproblem, depression samt
utmattningssyndrom fördelat efter ålder.
Omkring 30 procent av kvinnorna i åldern 18-64 år besväras av trötthet och kraftlöshet
(figur 4a). Denna andel sjunker sedan för att ligga lägst i 65-69 årsåldern (20 procent) för att sedan
stiga till nästan 40 procent i åldersgruppen 80-84 år. Värk i magen och depression minskar med
ökande ålder. Andelen kvinnor med sömnproblem fördubblas från 18 års ålder upp till 65 år. Det
är anmärkningsvärt att alla indikatorerna utom sömnproblem har sin lägsta förekomst någonstans
inom åldersintervallet 65-79 år.
16
50%
45
Depression
Värk i magen
Sömnproblem
Trötthet och kraftlöshet
Utmattningssyndrom
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
Figur 4b.
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Andelen män med värk i magen, trötthet och kraftlöshet, sömnproblem, depression samt utmattningssyndrom fördelat efter ålder.
Besvär av sömnproblem samt trötthet och kraftlöshet vid ett flertal tillfällen eller i stort sett hela
tiden under de senaste tre månaderna, uppvisar ungefär samma mönster för män i olika åldrar med
trötthet och kraftlöshet som något mer frekvent (figur 4b). Här kan en uppgång observeras från 70
års ålder. Värk i magen, depression och utmattningssyndrom rapporteras oftare av yngre än äldre
män. Genomgående har kvinnorna en högre andel med psykiska besvär än männen i respektive
åldersgrupp oavsett vilken indikator som studeras.
50%
45
Kvinnor 2000
Män 2000
Kvinnor 2004
Män 2004
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
Figur 5.
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande, år 2000 respektive 2004, fördelat efter kön.
Andelen män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12) minskar med ökande
ålder upp till 65 år för att därefter öka något. Skillnaden mellan män och kvinnor är störst bland
de yngsta för att sedan minska fram till 60 år (figur 5). Förekomsten av nedsatt psykiskt välbefinnande är något högre år 2004 än år 2000 hos män i åldern 25-44 år och kvinnor 25-34 år (figur 5).
I övriga åldrar finns inga anmärkningsvärda förändringar.
17
50%
45
Kvinnor 2000
Män 2000
Kvinnor 2004
Män 2004
40
35
30
25
20
15
10
5
18-24
Figur 6.
25-29
30-34
35-39
40-44
45-49
50-54
55-59
60-64
65-69
70-74
75-79
80-84 år
Andelen som vid ett flertal tillfällen eller hela tiden under de senaste tre månaderna upplevt
ängslan och oro, år 2000 respektive år 2004, fördelat efter kön och ålder.
Totalt sett har andelen män och kvinnor som upplevt ängslan och oro minskat med tre procentenheter sedan år 2000. Hos kvinnorna har besvär av ängslan och oro minskat mest, drygt sex
procentenheter, i åldersgrupperna 18-24 år och 55-59 år. Bland männen har de minskat mest i
åldersgrupperna 18-34 år samt 45-59 år.
Känsla av sammanhang (KASAM) (26) har visat sig ha en positiv effekt på människors förmåga att
hantera olika påfrestande situationer. Låg KASAM är därmed förknippad med psykisk ohälsa.
50%
Kvinnor
45
Män
40
34
36
29
30
29
27
26
24
21
20
16
18
17
14
15
10
0
Figur 7.
18-24
25-34
35-44
45-54
55-64
65-74
75-84
Andelen med låg KASAM (59 poäng eller lägre) fördelat efter kön och ålder.
I figur 7 redovisas de 25 procent med lägst KASAM-värden fördelat efter kön och ålder. Fler
kvinnor än män har ett lågt KASAM-värde. Skillnaden är störst bland de yngsta, elva procentenheter. Andelen med låga KASAM-värden sjunker med stigande ålder utom för de allra äldsta.
Fortsättningsvis kommer frågan om besvär av oro och nedstämdhet (EQ-5D) att användas som
mått på psykisk ohälsa, eftersom den ingår i ett internationellt validerat mätinstrument, frågan om
oro och nedstämdhet mäter psykisk ohälsa och är lätt att förstå och förklara.
18
Psykisk hälsa i olika grupper och kommuner
Det är sedan tidigare känt att bakgrundsfaktorer, livsvillkor och levnadsvanor har samband med
psykisk hälsa.
61
Födelseland Sverige
58
8
Född i övriga Norden
50
Född utanför Norden
64
Eftergymnasial utbildning
60
Gymnasial utbildning
52
Förgymnasial utbildning
64
Äger villa, radhus eller lägenhet
56
Hyr radhus eller villa
51
51
Hyr lägenhet
Annat boende
60
59
5
Sammanboende ej barn
Sammanboende med barn
53
52
Bor med annan
Ensamstående ej barn
48
Ensamstående med barn
0
20
40
60
80
100%
Figur 8a. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
bakgrund. Kvinnor, 18-84 år.
Av bakgrundsfaktorerna är det 11-13 procentenheter fler kvinnor som inte känner sig oroliga
eller nedstämda när jämförelse görs mellan följande grupper: födda i Sverige – födda utanför
Norden, eftergymnasial – förgymnasial utbildning, bor i villa/radhus – hyreslägenhet samt
sammanboende – ensamstående med barn. Det vill säga att vara född i Sverige, ha eftergymnasial
utbildning, äga sin bostad och vara sammanboende innebär ökad chans att också ha en god psykisk
hälsa (figur 8a).
73
71
Födelseland Sverige
Född i övriga Norden
60
Född utanför Norden
74
Eftergymnasial utbildning
71
70
Gymnasial utbildning
Förgymnasial utbildning
76
Äger villa, radhus eller lägenhet
70
Hyr radhus eller villa
64
Hyr lägenhet
58
8
Annat boende
73
73
Sammanboende ej barn
Sammanboende med barn
67
Bor med annan
61
60
Ensamstående ej barn
Ensamstående med barn
0
20
40
60
80
Figur 8b. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
bakgrund. Män, 18-84 år.
19
100%
Hos männen varierar andelen med god psykisk hälsa mer än bland kvinnorna för bakgrundsfaktorn boende. Boende i villa/radhus har 18 procentenheter fler med bra psykisk hälsa jämfört
med dem som bor i hyreslägenhet. Den minsta differensen i god psykisk hälsa, fyra procentenheter, finns mellan män med eftergymnasial utbildning och män med enbart förgymnasial utbildning
(figur 8b).
69
Sköter eget eller delägt företag
64
Arbetar som anställd
38
8
Arbetslös
21
Förtidspensionär
66
Ej orolig att förlora arbetet
46
Orolig att förlora arbetet
64
Ej svårigheter att klara löpande utgifter
41
Svårigheter att klara löpande utgifter
67
Ej nedlåtande behandlad
42
Nedlåtande behandlad
65
Helt säkert personligt stöd
42
Osäker eller troligen inte
35
Inget personligt stöd
0
20
40
60
80
100%
Figur 9a. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
livsvillkor. Kvinnor, 18-84 år (Oro att förlora arbetet gäller enbart förvärvsarbetande i åldern 18-64 år).
78
8
76
Sköter eget eller delägt företag
Arbetar som anställd
45
Arbetslös
22
Förtidspensionär
78
8
Ej orolig att förlora arbetet
Orolig att förlora arbetet
54
75
Ej svårigheter att klara löpande utgifter
54
Svårigheter att klara löpande utgifter
77
Ej nedlåtande behandlad
50
Nedlåtande behandlad
76
Helt säkert personligt stöd
61
Osäker eller troligen inte
52
Inget personligt stöd
0
20
40
60
80
Figur 9b. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
livsvillkor. Män, 18-84 år (Oro att förlora arbetet gäller enbart förvärvsarbetande i åldern 18-64 år).
Livsvillkorsvariablerna har de starkaste sambanden med psykisk hälsa. Förvärvsarbetande mår
bättre än förtidspensionärer. Kvinnor med ett bra personligt stöd har 30 procentenheter fler med
god psykisk hälsa jämfört med dem som uppger sig sakna socialt stöd. Motsvarande skillnad för
män är 24 procentenheter. Övriga livsvillkorsmått uppvisar skillnader på 20 till 30 procentenheter
mellan måttens extremvärden (figur 9a och b).
20
100%
62
Ej dagligrökare
51
Dagligrökare
62
Fysiskt aktiv
51
Ej fysiskt aktiv
61
60
Normalviktig
Övervikt, ej fetma
54
Fetma
47
Underviktig
61
Ej riskkonsument av alkohol (AUDIT )
47
Riskkonsument av alkohol (AUDIT )
63
Aldrig berusad
56
Berusad någon gång
46
Berusad 2 ggr per månad eller mer
0
20
40
60
80
100%
Figur 10a. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
levnadsvanor. Kvinnor, 18-84 år.
73
Ej dagligrökare
60
Dagligrökare
73
Fysiskt aktiv
64
Ej fysiskt aktiv
72
72
Normalviktig
Övervikt, ej fetma
67
Fetma
4
45
Underviktig
72
Ej riskkonsument av alkohol (AUDIT )
60
Riskkonsument av alkohol (AUDIT )
73
74
Aldrig berusad
Berusad någon gång
62
Berusad 2 ggr per månad eller mer
0
20
40
60
80
100%
Figur 10b. Åldersstandardiserad andel som inte är oroliga eller nedstämda fördelat på grupper med olika
levnadsvanor. Män, 18-84 år.
Olikhet i levnadsvanor hos kvinnor respektive män uppvisar ungefär samma skillnader som de tidigare redovisade bakgrundsfaktorerna. Bland underviktiga män är det 27 procentenheter fler som
inte har en fullgod psykisk hälsa vid jämförelse med normalviktiga män (figur 10a och b).
21
Figur 11. Andelen som har god psykisk hälsa fördelat efter kön och kommun, 18-84 år.
I undersökningen ingår 55 kommuner som är olika vad gäller befolkningens sammansättning och
hälsoläge. Den psykiska hälsan i de 55 kommunerna presenteras här med hjälp av två kartor, en
för kvinnor och en för män (figur 11). Ju ljusare färg desto högre andel med god psykisk hälsa.
Det finns vissa skillnader mellan kommunerna med avseende på psykisk hälsa. När det gäller
kvinnor verkar det dock som om den psykiska hälsan är mindre god i de, till invånarantalet, större
kommunerna – Karlstad, Örebro, Västerås och Uppsala. Detta mönster är svagare för männens
del. Det finns kommuner där kvinnor har låga andelar med god psykisk hälsa och männen höga.
Dessa kommuner är Karlstad, Hagfors, Nora, Fagersta och Heby. Skillnaderna mellan
kommunerna förklaras inte av olikheter i åldersstruktur
Psykisk ohälsa, värk och långvariga sjukdomar
Psykisk ohälsa hänger samman med fysisk ohälsa. Detta gäller speciellt för värk i rörelseorganen,
som ofta är arbetsrelaterad och symtom på fysisk överbelastning. Psykologiska faktorer såsom
stress och oro antas också vara relaterat till värk i rörelseorganen. Oro, nervositet och upplevelser
av psykisk stress ger ökade statiska muskelspänningar (43) vilket bidrar till värk, särskilt i nacke
och skuldror (44). Dessutom är långvarig värk i sig en stor påfrestning och kan leda till psykiska
besvär i form av ångest eller depression (45,46).
100%
Ej värk
Värk
80
Kvinnor
Män
59
60
55
51
51
49
48
41
40
37
35
28
31
27
25
24
20
20
0
18-34
35-49
50-64
65-84
18-34
35-49
50-64
20
65-84 år
Figur 12. Andel med oro/nedstämdhet bland dem som ofta har värk i skuldror, nacke eller axlar jämfört med
dem som inte har värk, uppdelat efter kön och ålder.
22
I undersökningen Liv & hälsa framkommer ett tydligt samband mellan värk i rörelseorganen och
psykiska besvär. Bland personer som ofta (vid flera tillfällen eller i stort sett hela tiden under de
senaste tre månaderna) besvärats av värk i skuldror, nacke eller axlar är oro eller nedstämdhet (i
högsta grad eller i viss utsträckning) cirka två gånger vanligare än bland personer utan sådan värk.
Detta gäller både för kvinnor och män oavsett ålder (figur 12). Även för andra psykiska besvär
finns motsvarande samband med värk i rörelseorganen.
100%
Ej huvudvärk
Huvudvärk
80
Kvinnor
62
60
58
60
Män
59
40
38
50
35
34
32
56
54
52
27
27
24
23
20
0
18-34
35-49
50-64
65-84
18-34
35-49
50-64
65-84 år
Figur 13. Andel med oro/nedstämdhet bland dem som ofta har huvudvärk jämfört med dem som inte har
huvudvärk, uppdelat efter kön och ålder.
Huvudvärk är förknippad med psykiska besvär. Dels beror detta på att huvudvärk har ett starkt
samband med värk i rörelseorganen, dels att huvudvärk kan vara stressrelaterad (47,48). Personer
som ofta lider av huvudvärk, besväras i större utsträckning av oro eller nedstämdhet än personer som inte lider av huvudvärk. Detta samband är något starkare bland män än bland kvinnor,
speciellt bland äldre män 65-84 år (figur 13). Huvudvärk har även ett starkt samband med andra
psykiska besvär som till exempel sömnproblem.
50%
Ej högt BT
Högt BT
40
40
36
Kvinnor
30
Män
28
26
24
24
21
20
18
18
14
15
13
12
9
9
10
6
0
18-34
35-49
50-64
65-84
18-34
35-49
50-64
65-84 år
Figur 14. Andel som ofta besväras av ängslan och oro bland personer med och utan högt blodtryck,
uppdelat efter kön och ålder.
23
Även många andra fysiska sjukdomar har samband med psykiska besvär. En av dessa sjukdomar
är högt blodtryck, som påverkas av stress, vilket konstaterats bland yrkesverksamma (49,50).
I undersökningen Liv & hälsa framkommer ett samband mellan högt blodtryck och besvär i form
av ängslan och oro i yngre åldersgrupper, speciellt bland män. Däremot finns det inga större
skillnader i förekomsten av ängslan och oro mellan dem som har och inte har högt blodtryck bland
de äldre 65-84 år (figur 14). Andra sjukdomar där psykiska besvär förekommer oftare i undersökningen Liv & hälsa är bland annat sjukdom i mage eller tarm, neurologisk sjukdom, sömnapné,
kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), ofrivilligt urinläckage, ledgångsreumatism, hjärt- och
kärlsjukdomar och cancer, men även fysisk funktionsnedsättning.
24
Faktorer som samvarierar med den psykiska ohälsan
Psykisk ohälsa och skamgöranden, ekonomisk stress
samt position på arbetsmarknaden
Människan är av naturen social vilket bland annat betyder ett behov av att känna uppskattning. Personer tar illa vid sig om de blir förödmjukade, ignorerade eller på annat
sätt skamgjorda. En första fråga som ställs i detta kapitel är om det finns ett samband
mellan sådan erfarenhet och psykisk hälsa. En del människor har ont om pengar och kan
ha svårt att få ekonomin att gå ihop. Att leva under ekonomisk stress är påfrestande. En
andra fråga som ställs är därför om ekonomisk stress har samband med psykisk ohälsa.
En tredje fråga som ställs i detta kapitel är hur position på arbetsmarknaden hänger
ihop med psykisk hälsa.
Skamgörande och psykisk ohälsa
Skam är ett samlingsnamn för en stor grupp av känslor som uppstår när man upplever att andra
viktiga personer ser på en på ett negativt och ogillande sätt eller att man förväntar sig en sådan
reaktion. Skam inkluderar således såväl mindre intensiva känslor som förlägenhet, som mer
kraftfulla känslor som t.ex. förödmjukelse, förnedring och vanära (51-53). Att förödmjuka någon
är, som den amerikanska filosofen Marta Nussbaum påpekar i sin bok Hiding from Humanity, att
utsätta denne för skam (54).
Skamkänslan ger information om hur det står till i våra relationer till andra människor. Den signalerar att vi bör vara uppmärksamma på om relationerna till andra är spända, konfliktfyllda eller
kan komma att bli så. Men ordet skam används sällan eftersom det har blivit ett slags tabuord. I
stället används en rad närbesläktade termer eller ersättningsord för det som skam uttrycker d.v.s.
känslor som uppkommer då man ser sig själv negativt med andras ögon t.ex. att man känner sig
”ovärdig”, ”otillräcklig”, ”misslyckad”, ”usel”, ”utanför”, ”mindervärdig”, ”avvisad”,
”förödmjukad”, ”förnedrad”, ”nedvärderad”, ”kränkt”.
Flera samhällsforskare har behandlat vad man skulle kunna kalla underordningens eller underlägsenhetens skam (51,55-58). Att få andra att känna skam genom att t.ex. nedvärdera och
ignorera tycks ha blivit ett allt viktigare inslag i maktutövningen. Att få någon att känna skam
innebär ett övertag eftersom den som känner skam kan komma att förlora makt och sjunka i
status. Denna tanke finns hos flera som har intresserat sig för skamkänslans dynamik.
Människor som är utsatta för skamgörande i form av förödmjukelser och förlöjliganden och andra
former av kränkningar uppvisar mer av psykisk ohälsa än vad människor som inte är utsatta för
dessa former av skamgörande gör. Studier pekar t.ex. på att skamgörande samvarierar med
psykisk ohälsa bland socialbidragstagare (59) och bland arbetslösa (60,61). Studier visar också att
en viktig faktor bakom depression är tidigare erfarenheter av förödmjukelser i form av att man
blivit avvisad av någon som stått en nära, offentligt avspisad, personliga misslyckanden och liknande (62-64).
Inom stressteorin antas det att yttre påfrestning i form av t.ex. fara eller hot kan ge upphov till
en negativ stress som i sin tur kan leda till både fysisk och psykisk ohälsa (65). Studier tyder på
att detta antagande i första hand får empiriskt stöd om faran, hotet eller påfrestningen innefattar
ett hot mot den egna självkänslan. Dessa studier har en direkt relevans för skamkänslan eftersom
skam är en självreflekterande känsla som innefattar bedömningen av andra personers negativa
uppfattning om personen i fråga. Det är negativa självutvärderingar eller risken för sådana som
tycks vara själva kärnan i den skadliga psykosociala stressen.
25
Liv och hälsa 2004 belyste skambegreppet
I enkäten Liv & hälsa 2004 ställdes ett antal frågor som faller under begreppet
skamgörande.
Följande frågor ställdes:
Har Du under de senaste 3 månaderna upplevt…
– att någon behandlat dig på ett nedlåtande sätt?
– att någon gjort dig till åtlöje inför andra?
– att någon kränkt din heder?
– att någon uttryckt sig nedsättande om dig?
– att någon i din omgivning ignorerat dig?
Svarsalternativen var:
– Nej aldrig.
– Ja, någon gång.
– Ja, flera gånger.
Sambandet mellan skamgörande och nedsatt psykiskt välbefinnande (mätt med GHQ12) samt att
vara orolig eller nedstämd i viss utsträckning eller i högsta grad (mätt med EQ-5D) presenteras i
figur 15.
100%
Nedsatt psykiskt välb
Oro/nedstämdhet
80
Kvinnor
Män
66
60
56
44
47
38
40
29
33
26
20
20
17
11
7
0
Ej
skamgjord
Skamgjord
i 1-2 avs
Skamgjord
i 3-5 avs
Ej
skamgjord
Skamgjord
i 1-2 avs
Skamgjord
i 3-5 avs
Figur 15. Skamgörande, nedsatt psykiskt välbefinnande och oro/nedstämdhet uppdelat efter kön
(åldersstandardiserade värden).
Som framgår av figuren finns ett tydligt samband, för såväl kvinnor som män, mellan å ena sidan
skamgörande och å andra sidan nedsatt psykiskt välbefinnande samt oro/nedstämdhet. Andelen
med nedsatt psykiskt välbefinnande och andelen som rapporterar oro/nedstämdhet ökar i ju fler
avseenden man blivit skamgjord. Som framgår är siffrorna för kvinnor högre än de är för män.
Andelen kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande bland dem som inte varit utsatta för skamgörande är 11 procent och bland dem som utsatts för skamgörande i tre till fem avseenden 47
procent. Motsvarande andel för män är sju respektive 38 procent. Sambanden mellan skamgörande
och psykisk ohälsa är i linje med tidigare forskning.
26
Ekonomisk stress och psykisk ohälsa
I Liv & hälsa 2004 ställdes frågor som rör den ekonomiska situationen. Två av dessa används för
att bilda ett sammansatt mått på, vad som här benämns, ekonomisk stress. Dessa två frågor
formulerades på följande sätt i undersökningen.
Frågor om den ekonomiska situationen
”Har det under de senaste 12 månaderna hänt att Du haft svårt att klara löpande
utgifter som till exempel hyra, avbetalningar och liknande?”
Svarsalternativen:
”Nej”
”Ja,1 månad”
”Ja, 2 månader”
”Ja, 3-5 månader”
”Ja, 6-12 månader”
”Om Du plötsligt skulle hamna i en situation där Du på en vecka måste skaffa fram
20 000 kr, skulle Du klara det?”
Svarsalternativen:
”Ja”
”Nej”.
Utifrån svaren på dessa frågor har tre grupper bildats. Grupp A består av dem som har kontantmarginal och som inte haft några svårigheter att klara av löpande utgifter. Grupp B består av
dem som antingen saknar kontantmarginal eller haft svårigheter att klara av löpande utgifter och
Grupp C består av dem som både saknar kontantmarginal och som haft svårt att klara av löpande
utgifter. Grupp C är således den grupp som är utsatt för den största ekonomiska stressen av de
tre och Grupp A den grupp som är utsatt för den minsta ekonomiska stressen. Sambandet mellan
ekonomisk stress och psykisk ohälsa framgår av figur 16.
100%
Nedsatt psykiskt välb
Oro/nedstämdhet
80
Kvinnor
Män
64
60
53
46
40
43
38
34
34
27
23
20
17
20
10
0
Grupp A
Grupp B
Grupp C
Grupp A
Grupp B
Grupp C
Figur 16. Nedsatt psykiskt välbefinnande och oro/nedstämdhet uppdelat efter ekonomisk stress och kön
(procent, åldersstandardiserade värden).
27
Andelen med nedsatt psykisk hälsa och andelen som rapporterar oro/nedstämdhet ökar i takt med
den ekonomiska stressen. Av de kvinnor som har kontantmarginal och som inte har haft några
svårigheter att klara löpande utgifter är det 17 procent som har nedsatt psykiskt välbefinnande
och bland de kvinnor som både saknar kontantmarginal och som har haft svårt att klara löpande
utgifter är det 43 procent med nedsatt psykiskt välbefinnande. Motsvarande andelar för oro/nedstämdhet är 34 respektive 64 procent. För männen ligger motsvarande andelar omkring tio procentenheter lägre. Resultaten överensstämmer med den forskning som studerat sambandet mellan
ekonomiska förhållanden och psykisk ohälsa (66-68).
Ekonomisk stress, skamgörande och psykisk ohälsa
I figur 17 kombineras de två faktorerna ekonomisk stress och skamgörande. Tre grupper jämförs.
Grupp I består av individer som ej är utsatta för ekonomiskt stress samt ej har blivit utsatt för
något skamgörande. Grupp II består av individer som utsatts för ekonomisk stress och skamgörande i viss utsträckning. Grupp III slutligen är den grupp som utsatts för högre grad av ekonomisk
stress och mer av skamgörande.
100%
Nedsatt psykiskt välb
Oro/nedstämdhet
78
80
Kvinnor
72
Män
59
60
54
48
41
40
30
25
22
20
16
9
0
Grupp I
6
Grupp II
Grupp III
Grupp I
Grupp II
Grupp III
Figur 17. Nedsatt psykiskt välbefinnande samt oro/nedstämdhet uppdelat efter ekonomisk stress, skamgörande
och kön (procent, åldersstandardiserade värden).
Av figur 17 framgår att de som är utsatta för både högre grad av ekonomisk stress och mer av
skamgörande i betydligt högre grad har nedsatt psykiskt välbefinnande samt i högre grad rapporterar oro/nedstämdhet. Det är drygt sex gånger vanligare att kvinnor som är utsatta för högre grad
av ekonomisk stress och skamgjorts i fler avseenden har nedsatt psykiskt välbefinnande än vad de
kvinnor som inte är utsatta för ekonomisk stress och inte utsatta för skamgörande är (59 respektive
9 procent). För män är motsvarande andelar 54 respektive 6 procent. Skillnaderna i utbredningen
av oro/nedstämdhet är ungefär likartade. Andelarna för kvinnor är 78 respektive 25 procent och
för män 72 respektive 16 procent.
28
Positionen på arbetsmarknaden
Den ekonomiska, sociala och hälsomässiga utsattheten samvarierar med position på arbetsmarknaden (figur 18). Fem grupper jämförs. Den första gruppen består av personer som har en tillsvidareanställning och som inte alls är oroliga för att förlora sitt jobb. Den andra gruppen består av
företagare. En tredje grupp består av dem som har en tillfällig anställning. En fjärde grupp består
av dem som har en tillsvidareanställning och som är ganska eller mycket oroliga för att förlora
arbetet. Den femte gruppen består av arbetslösa.
100%
Hög ekonomisk stress/skamgörande
Nedsatt psykiskt välbefinnade
Oro/nedstämdhet
80
Kvinnor
Män
60
53
52
45
45
40
29
20
20
34
29
28
17
36
35
32
0
26
25
23
18
18
17
12
9
5
5
2
f lligt Otryggt, Arbetslös
Tryggt, Företagare Tillfä
tillsvidarearbete tillsvidarearbete
arbete
45
26
28
19
12
3
f lligt Otryggt, Arbetslös
Tryggt, Företagare Tillfä
tillsvidarearbete tillsvidarearbete
arbete
Figur 18. Positionen på arbetsmarknaden och ekonomisk, social samt hälsomässig utsatthet uppdelat efter kön.
(procent, åldersstandardiserade värden, 18-64 år).
De som har en trygg tillsvidareanställning och de som är företagare är i betydligt mindre grad
utsatta för ekonomisk stress och skamgörande än andra grupper. De är också de som i betydligt
mindre grad har nedsatt psykiskt välbefinnande och i mindre grad rapporterar oro/nedstämdhet.
Mest utsatta i alla dessa avseenden är arbetslösa, följt av dem som har tillfälligt och otryggt
arbete. Detta gäller såväl för kvinnor som för män. Ju starkare position på arbetsmarknaden i
desto mindre grad är man utsatt för ekonomisk stress, skamgöranden och psykisk ohälsa och ju
svagare position på arbetsmarkanden desto mer av ekonomisk stress, skamgöranden och psykisk
ohälsa. Detta ligger i linje med den forskning som studerat den ojämlika hälsan och som redovisades i det inledande kapitlet. Var människor befinner sig på den sociala resurs- och statusstegen
påverkar direkt deras hälsa (15,16).
29
Samband mellan livsvillkor, levnadsvanor och psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa samvarierar med en rad olika faktorer. Sambanden är komplexa, vilket bl.a. visades
i figur 1, sidan 13. Genom analyser av samband med hjälp av logistisk regression är det möjligt att
ta hänsyn till flera faktorer samtidigt. I detta avsnitt redovisas relativa risker som beräknats från
sådana sambandsanalyser. Det mått som använts på psykisk ohälsa i dessa analyser är en delfråga
i mätinstrumentet EQ-5D som avser i vilken grad man upplever oro eller nedstämdhet. De relativa
riskerna visar hur många gånger större risken är att vara i högsta grad orolig eller nedstämd jämfört med att inte vara det, givet vissa förhållanden. För en mer utförlig beskrivning av de metoder
och variabler som använts samt resultat, se bilaga.
De faktorer som valts i dessa analyser är de som i undersökningen visat starka samband med detta
sätt att mäta psykisk hälsa/ohälsa. Dessa kan delas in i tre grupper:
Bakgrundsfaktorer:
Kön, ålder, födelseland.
Livsvillkor:
Sysselsättning, nedlåtande behandling, personligt stöd,
betungande hemarbete, kritisk livshändelse, ekonomi, hjälpbehov, familjesituation, föreningsaktivitet, utbildning, social
sammanhållning i bostadsområdet/orten, yttre boendemiljö.
Levnadsvanor:
Motionsvanor, alkoholvanor, tobaksvanor samt kroppsmassa
(BMI).
Vid analysen av de förvärvsarbetande mellan 18 och 64 år adderades en fjärde grupp av faktorer:
Arbetsrelaterade faktorer:
Trivsel på arbetet, oro att förlora arbetet, inflytande på arbetet,
monotont arbete, fysisk arbetsmiljö.
Sambandsanalyserna visar delvis på olika mönster för kvinnor och män. För att visa vilka faktorer som har starka samband med oro och nedstämdhet för kvinnor respektive män har statistiska
analysmodeller skapats uppdelade efter kön. En del faktorer förekommer enbart i kvinnornas
modell och andra i männens, majoriteten finns dock med i båda modellerna men har olika starka
samband.
Resultaten sammanfattas i figurerna på följande sidor. Alla faktorer som visas i figurerna har
statistiskt signifikanta samband med psykisk ohälsa här definierad som ”i högsta grad orolig eller
nedstämd”.
30
Samtliga svarande 18-84 år
Av de 34 645 personer mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 10 697 att
de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 672 var det i högsta grad. I figur 19 visas
sambanden i form av relativa risker för att ha svarat i högsta grad orolig eller nedstämd. Referensgrupper och de relativa riskerna visas i tabellerna nedan.
Kvinna
Nedlåtande
behandlad
1
Född utanför
Norden
Förtidspensionär
Livsvillkor
Arbetslös
Levnadsvanor
Bakgrundsfaktorer
Betungande
hemarbete
Tobaksbruk
Dåligt
personligt stöd
Riskkons.
alkohol
10
Undervikt
Hjälpbehov
Dålig ekonomi
Lite motion
Kritisk livshändelse
Låg social
sammanhållning
Dålig yttre
miljö
Grupper
Ej nedlåtande behandlad
Nedlåtande behandlad flera ggr
Arbetar som anställd
”Förtidspensionär”
Arbetslös
Studerande
Aldrig betungande hemarbete
För det mesta/alltid bet. hemarb.
Helt säkert personligt stöd
Förmodligen ej personligt stöd
Ej hjälpbehov
Hjälpbehov
Ej föreningsaktiv
RR
Ref
7,9
Ref
7,0
2,8
2,0
Ref
6,1
Ref
5,4
Ref
2,9
Ensamboende
Grupper
Ej problem med löpande utgifter
Problem 3-12 månader
Ingen kritisk livshändelse
Minst en kritisk livshändelse
Gift/sambo/partner m. barn under 18 år
Ensamboende ej barn under 18 år
Föreningsaktiv
Ej föreningsaktiv
Bra yttre miljö
Dålig yttre miljö
Bra sammanhållning i bostadsområdet
Mindre bra sammanhållning
RR
Ref
2,7
Ref
2,1
Ref
2,0
Ref
1,8
Ref
1,4
Ref
1,4
Grupper
Regelbunden motion
Lite motion
Normalvikt
Undervikt
Ej riskkonument av alkohol enl. AUDIT
Riskkonsument av alkohol
Använder ej tobak dagligen
Använder tobak dagligen
Född i Sverige
Född utanför Norden
Man
Kvinna
RR
Ref
2,1
Ref
2,1
Ref
1,6
Ref
1,4
Ref
1,9
Ref
1,3
Figur 19. Relativ risk att vara i högsta grad orolig eller nedstämd i relation till att inte vara orolig eller nedstämd
för samtliga svarande 18-84 år.
Av figur 19 framgår att den relativa risken för att vara i högsta grad orolig eller nedstämd för en
person som blivit nedlåtande behandlad flera gånger under det senaste kvartalet är nästan åtta
gånger större jämfört med en person som inte alls blivit nedlåtande behandlad.
De starkaste sambanden med att vara orolig eller nedstämd i högsta grad är kopplat till att ofta bli
nedlåtande behandlad samt att uppbära sjukersättning eller aktivitetsersättning, här benämnt
”förtidspension”, uppleva hemarbetet som betungande och att inte vara säker på att kunna få
personligt stöd i händelse av problem eller kriser i livet, vilka återfinns centralt i figuren. De icke
påverkbara faktorerna, kön och födelseland, uppvisar låga relativa risker och hamnar perifert i
figuren. Detsamma gäller levnadsvanor. Utbildningsnivå och ålder hamnar helt utanför modellen.
31
Kvinnor 18-84 år
Av de 18 481 kvinnor mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 6 696 att
de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 418 var det i högsta grad.
Nedlåtande behandlad
1
Född utanför Norden
Betungande hemarbete
Livsvillkor
Tobaksbruk
Förtidspensionär
Levnadsvanor
Bakgrundsfaktorer
Arbetslös
Lite motion
10
Dåligt personligt stöd
Undervikt
Dålig ekonomi
Låg social sammanhållning
Ej föreningsaktiv
Ensamboende
Hjälpbehov
Grupper
Ej nedlåtande behandlad
Nedlåtande behandlad flera ggr
Aldrig betungande hemarbete
För det mesta/alltid bet. Hemarb.
Arbetar som anställd
”Förtidspensionär”
Arbetslös
Studerande
Helt säkert personligt stöd
Förmodligen ej personligt stöd
Ej problem med löpande utgifter
Problem 3-12 månader
RR
Ref
9,3
Ref
6,8
Ref
6,8
2,6
2,1
Ref
6,2
Ref
2,5
Kritisk livshändelse
Grupper
Gift/sambo/partner m. barn under 18 år
Ensamboende ej barn under 18 år
Ingen kritisk livshändelse
Minst en kritisk livshändelse
Ej hjälpbehov
Hjälpbehov
Föreningsaktiv
Ej föreningsaktiv
Bra sammanhållning i bostadsområdet
Mindre bra sammanhållning
RR
Ref
2,5
Ref
2,2
ref
2,1
Ref
1,8
Ref
1,7
Grupper
Normalvikt
Undervikt
Regelbunden motion
Lite motion
Använder ej tobak dagligen
Använder tobak dagligen
Född i Sverige
Född i Europa, utanför Norden
Född utanför Europa
RR
Ref
1,9
Ref
1,8
Ref
1,5
Ref
2,2
1,9
Figur 20. Relativ risk att vara i högsta grad orolig eller nedstämd i relation till att inte vara orolig eller nedstämd
för kvinnor 18-84 år.
Att ofta bli nedlåtande behandlad är den faktor som har starkast samband med psykisk ohälsa
för kvinnor. En kvinna som ofta blir nedlåtande behandlad löper mer än nio gånger så stor risk
att i högsta grad vara orolig eller nedstämd i förhållande till en kvinna som inte blir det. Andra
faktorer som har starka samband med psykisk ohälsa är att uppleva hemarbetet som betungande,
vara ”förtidspensionär” samt att inte ha tillgång till personligt stöd vid händelse av personliga
problem eller kriser i livet.
De relativa riskerna för levnadsvanorna hamnar, precis som de gjorde i modellen för båda könen,
mer perifert. Alkohol som riskfaktor, ålder, utbildningsnivå och dålig yttre miljö hamnar utanför
modellen.
32
Män 18-84 år
Av de 16 983 män mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 4 231 att de
var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 281 var det i högsta grad.
Förtidspensionär
Riskkons. alkohol
1
Arbetslös
Livsvillkor
Levnadsvanor
Nedlåtande behandlad
Lite motion
Hjälpbehov
Ensamboende
10
Betungande hemarbete
Dålig yttre miljö
Dåligt personligt stöd
Ej föreningsaktiv
Kritisk livshändelse
Grupper
Arbetar som anställd
”Förtidspension
Arbetslös
Studerande
Ej nedlåtande behandlad
Nedlåtande behandlad flera ggr
Ej hjälpbehov
Hjälpbehov
Aldrig betungande hemarbete
För det mesta/alltid bet. Hemarb.
RR
ref
7,4
3,1
2,0
Ref
6,7
Ref
5,9
Ref
5,5
Dålig ekonomi
Grupper
Helt säkert personligt stöd
Inget personligt stöd
Ej problem med löpande utgifter
Problem 3-12 månader
Ingen kritisk livshändelse
Minst en kritisk livshändelse
Föreningsaktiv
Ej föreningsaktiv
RR
Ref
5,3
Ref
3,2
Ref
2,0
Ref
1,8
Grupper
Bra yttre miljö
Dålig yttre miljö
Gift/sambo/partner m. barn under 18 år
Ensamboende ej barn under 18 år
Regelbunden motion
Lite motion
Ej riskkonument av alkohol enl. AUDIT
Riskkonsument av alkohol
RR
Ref
1,7
Ref
1,5
Ref
2,7
Ref
2,0
Figur 21. Relativ risk att vara i högsta grad orolig eller nedstämd i relation till att inte vara orolig eller nedstämd
för män 18-84 år.
Den faktor som har starkast samband med psykisk ohälsa för män är att vara ”förtidspensionär”.
En man som är ”förtidspensionär” löper drygt sju gånger så hög risk att i högsta grad vara orolig
eller nedstämd jämfört med en man som förvärvsarbetar. Nedlåtande behandling har starkt samband med psykisk ohälsa även för män, den relativa risken för att i högsta grad vara orolig eller
nedstämd för en man som ofta blir nedlåtande behandlad är knappt sju gånger större än för en
man som aldrig blir det. I modellen för männen finns inte, som i kvinnomodellen, social sammanhållning i bostadsområdet/orten med. Däremot ingår upplevd dålig yttre miljö.
Bland levnadsvanorna finns riskkonsumtion av alkohol med i modellen medan undervikt och tobaksbruk inte är aktuellt. För män blir ingen av bakgrundsfaktorerna ålder eller födelseland kvar i
den slutliga modellen.
33
Gruppen 18-34 år
En separat analys har även genomförts för den yngsta gruppen. Det var färre faktorer som kom
med i modellen för de unga i jämförelse med övriga modeller i kapitlet. Den faktor som hade
starkast samband med att i högsta grad vara orolig eller nedstämd var sysselsättning. Den relativa
risken var 19 gånger större för en förtidspensionär i jämförelse med en person som arbetar som
anställd. Övriga faktorer som visar signifikanta samband med att i högsta grad vara orolig eller
nedstämd var nedlåtande behandling, personligt stöd och familjesituation. Inga bakgrundsvariabler eller levnadsvanor kom med i modellen. De relativa riskerna fördelat på de i analysen ingående
faktorerna redovisas i bilagan.
Förvärvsarbetande 18-64 år
Av de 20 573 förvärvsarbetande mellan 18 och 64 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav
5 934 att de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 285 var det i högsta grad.
Hjälpbehov
Kvinna
1
Livsvillkor
Nedlåtande behandlad
Arbetsrelaterade faktorer
Levnadsvanor
Dåligt personligt stöd
Tobaksbruk
Bakgrundsfaktorer
Betungande hemarbete
Oro förlora arbetet
10
Ensamboende
Trivs ej på arbetet
Dålig ekonomi
Mindre bra yttre miljö
Ej föreningsaktiv
Grupper
Ej hjälpbehov
Hjälpbehov
Ej nedlåtande behandlad
Nedl. behandlad flera ggr
Helt säkert personligt stöd
Inget personligt stöd
Aldrig betungande hemarbete
För det mesta/alltid bet. Hemarb.
Gift/sambo/partner m. barn under 18 år
Ensamboende ej barn under 18 år
RR
Ref
7,8
Ref
6,9
Ref
6,6
Ref
5,6
Ref
2,8
Kritisk livshändelse
Grupper
Ej problem med löpande utgifter
Problem 3-12 månader
Ingen kritisk livshändelse
Minst en kritisk livshändelse
Föreningsaktiv
Ej föreningsaktiv
Bra yttre miljö
Mindre bra yttre miljö
RR
Ref
2,5
Ref
2,3
Ref
1,8
Ref
1,7
Grupper
Trivs bra på arbetet
Trivs dåligt på arbetet
Inte alls orolig att förlora arbetet
Mycket/ganska orolig att förlora arbetet
Använder ej tobak dagligen
Använder tobak dagligen
Man
Kvinna
RR
Ref
9,1
Ref
2,3
Ref
1,9
Ref
1,6
Figur 22. Relativ risk att vara i högsta grad orolig eller nedstämd i relation till att inte vara orolig eller nedstämd
för de förvärvsarbetande 18-64 år.
I denna modell har två faktorer från arbetslivet, dålig trivsel och oro att förlora arbetet, visat sig
vara statistiskt signifikanta. Den faktor som har starkast samband med att i högsta grad vara orolig
eller nedstämd är dålig trivsel på arbetet, vilken sedan följs av hjälpbehov, att vara nedlåtande
behandlad och dåligt personligt stöd.
34
Även i denna modell hamnar levnadsvanorna perifert och endast tobaksbruk blir statistiskt signifikant. Undervikt, lite motion och riskkonsumtion av alkohol kommer inte med som samverkande
faktorer. Den bakgrundsfaktor som finns med i modellen är kön.
Orolig och nedstämd i ”viss utsträckning”
De relativa riskerna för olika grupper att vara orolig eller nedstämd i viss utsträckning är lägre
än hos dem som är oroliga eller nedstämda i högsta grad. De relativa riskerna är samtliga lägre än
två, vilket tolkas som att ingen av grupperna har mer än dubbelt så hög risk att vara orolig eller
nedstämd i viss utsträckning istället för att inte vara det. De relativa riskerna fördelat på de i
analysen ingående faktorerna redovisas i bilagan: ”Oddskvoter och relativa risker för att vara
orolig eller nedstämd”.
Några av faktorerna hade endast statistiskt signifikanta oddskvoter för att vara orolig eller nedstämd i viss utsträckning, men inte för att vara orolig eller nedstämd i högsta grad. Dessa faktorer
ingår inte i de tre tidigare presenterade modellerna.
Faktorerna i de tre olika analyserna var:
Samtliga 18-84 år: Ålder och utbildningsnivå
Kvinnor 18-84 år: Ålder, utbildningsnivå, yttre boendemiljö och alkoholvanor
Män 18-84 år: Tobaksvanor
Dessa faktorer ger ett tillskott i förståelsen av bakgrunden till variationer i psykisk ohälsa i
befolkningen och särskilt för de personer som inte har så uttalade besvär.
35
Konsumtion av sjukvård och
läkemedel samt sjukskrivning
År 2004 var psykiska sjukdomar den sjukdomsgrupp som orsakade flest vårddagar i
sluten vård i Sverige, tätt följd av cirkulationsorganens sjukdomar som hittills varit den
största sjukdomsgruppen (källa:Socialstyrelsens statistiska databaser). De personer
som i enkäten uppgav symtom av psykisk ohälsa kan som en följd behöva kontakt med
sjukvården, terapi eller läkemedel i någon form. I enkäten ställdes frågor om man sökt
kontakt med vården de senaste tre månaderna och om personerna använt receptförskrivna eller receptfria läkemedel de senaste två veckorna.
Vårdkonsumtion
100%
Kvinnor
Män
80
57
60
48
37
40
33
24
20
0
19
Ej orolig eller nedstämd
Orolig eller nedstämd
i viss utsträckning
I högsta grad orolig
eller nedstämd
Figur 23. Andel som besökt läkare på vårdcentral de senaste tre månaderna bland dem som svarat på frågan om
oro och nedstämdhet uppdelat efter kön.
Av alla svarande hade 26 procent av olika medicinska skäl besökt läkare på vårdcentral
eller liknande under de senaste tre månaderna. Bland dem som angett att de inte var oroliga eller
nedstämda angav 24 procent bland kvinnorna och 19 procent bland männen att de sökt läkare på
vårdcentral (figur 23). Av de som var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning hade 37 procent
av kvinnorna och 33 procent av männen besökt läkare på vårdcentral. Motsvarande andel bland
personer som i högsta grad var oroliga eller nedstämda var 57 procent för kvinnor respektive
48 procent för män.
36
100%
Kvinnor
Män
80
59
60
40
20
0
34
15
58
33
14
Ej orolig eller nedstämd
Orolig eller nedstämd
i viss utsträckning
I högsta grad orolig
eller nedstämd
Figur 24. Andel som avstått från att söka vård bland dem som svarat på frågan om oro och nedstämdhet fördelat
efter kön.
Av dem som varit oroliga eller nedstämda i högsta grad hade cirka 60 procent ansett att de var
i behov av läkarvård men inte sökt vård (figur 24). Den vanligaste orsaken angavs vara att man
hade negativa erfarenheter av tidigare besök.
Av alla svarande hade två procent besökt psykolog under de senaste tre månaderna. Av dem som
angett att de i viss utsträckning var oroliga eller nedstämda hade sex procent besökt psykolog. En
fjärdedel av dem som i högsta grad känt sig oroliga eller nedstämda hade besökt psykolog. Det
fanns ingen skillnad mellan könen.
Två procent av de svarande hade besökt kurator under de senaste tre månaderna. I gruppen som
upplevde sig vara oroliga och nedstämda i viss utsträckning svarade fyra procent av kvinnorna och
tre procent av männen att de besökt kurator. Av dem som angav att de i högsta grad var oroliga eller nedstämda hade 17 procent bland kvinnorna och 16 procent bland männen gjort kuratorsbesök.
37
Konsumtion av läkemedel
I enkäten ställdes frågor om användning av både receptbelagda och receptfria läkemedel under de
senaste två veckorna. Användning av receptbelagda sömnmedel var lägst i den yngsta åldersgruppen och ökade markant efter 65 års ålder. Bland kvinnor i den yngsta gruppen konsumerade
tre procent sömnmedel. Användningen ökade från 50 års ålder till 11 procent och i gruppen 65 till
79 år till 18 procent och för den allra äldsta gruppen kvinnor till 31 procent. Konsumtion av receptbelagda sömnmedel bland män varierade från en procent i den yngsta gruppen till 15 procent
i den äldsta.
100%
Kvinnor
Män
80
60
51
44
40
28
20
19
26
19
14
7
0
18-34
35-49
50-64
65-84 år
Figur 25. Andelen som använder receptbelagda sömnmedel bland dem som ofta har sömnproblem fördelat efter
kön och ålder.
Bland dem som angav att de hade sömnproblem var användning av receptbelagda sömnmedel
ännu högre. Varannan kvinna över 65 år bland dem som ofta har sömnproblem använde sömnmedel (figur 25). Andelen som konsumerade receptfria sömnmedel varierade mellan en och tio
procent bland män och två till 12 procent bland kvinnor.
Det har inte skett någon större förändring mellan åren 2000 och 2004 när det gäller receptbelagda sömnmedel. År 2000 var konsumtionen av receptbelagda sömnmedel i hela åldersgruppen
18-79 år sex procent bland kvinnorna och fyra procent bland männen. Motsvarande andel i samma
åldersgrupp år 2004 var åtta procent för kvinnorna och för männens del var nivån oförändrad.
38
100%
Kvinnor
Män
80
60
44
37
40
20
14
2
0
11
1
Ej orolig eller nedstämd
Orolig eller nedstämd
i viss utsträckning
I högsta grad orolig
eller nedstämd
Figur 26. Andel som använt receptbelagda lugnande medel de senaste två veckorna bland dem som svarat på
frågan om oro och nedstämdhet fördelat efter kön.
Män konsumerade receptbelagda lugnande medel i mindre utsträckning än kvinnor, mellan
två och tio procent från yngsta till äldsta åldersgruppen. I den yngsta gruppen kvinnor angavs
konsumtionen vara tre procent och i den äldsta gruppen 19 procent. Bland dem som angav att de
kände sig oroliga eller nedstämda i högsta grad var konsumtionen väsentligt mycket högre, bland
kvinnor 44 procent och bland män 37 procent (figur 26). Receptfria lugnande medel användes av
mellan en till sju procent bland män och två till elva procent bland kvinnor.
Sjukskrivning
Den näst största orsaken till långtidssjukskrivning är psykiska besvär eller sjukdomar (2). I enkäten Liv & hälsa ställdes frågan om sammanhängande sjukskrivning 29 dagar eller mer de senaste
tolv månaderna. Frågorna omfattade även orsak till sjukskrivning.
Av dem som varit sjukskrivna 29 dagar eller mer hade 24 procent av kvinnorna och 19 procent av
männen varit sjukskrivna för utbrändhet/utmattning, stress eller andra psykiska besvär. Av dem
som inte besvärats av oro eller nedstämdhet hade 12 procent bland kvinnorna och sex procent
bland männen varit sjukskrivna på grund av sådana besvär. Bland kvinnor som angett att de i viss
utsträckning besvärats av att vara oroliga eller nedstämda, hade 30 procent varit sjukskrivna för
utbrändhet/utmattning/stress. Motsvarande andel för män var 26 procent. Bland dem som angett
att de i högsta grad var oroliga eller nedstämda hade 45 procent varit sjukskrivna för tidigare
angivna psykiska problem.
39
Diskussion
under olika livsfaser öka kvinnors sårbarhet
för andra faktorer som påverkar den psykiska
hälsan (71).
Psykisk ohälsa utgör en stor belastning
för sjukvård, socialtjänst och sjukförsäkring. Framförallt medför den omfattande
sociala och ekonomiska konsekvenser
för individen. Med psykisk ohälsa avses
i denna rapport psykiska sjukdomar allt
från t.ex. psykos och depression till lättare
psykiska problem som t. ex. oro, ångest
och sömnproblem. Rapporten belyser den
psykiska hälsan och ohälsan i den vuxna
befolkningen i fem län i Mellansverige.
Psykisk ohälsa har uppskattats med hjälp
av frågor om olika psykiska besvär och
psykiskt välbefinnande.
Unga vuxna besväras i större utsträckning av
psykiska besvär i form av oro och nedstämdhet
samt nedsatt psykiskt välbefinnande än äldre.
Nästan varannan kvinna och var tredje man i
åldern 18-34 anger att de är i viss utsträckning
eller i högsta grad oroliga eller nedstämda.
Sömnproblem är vanligast i åldern 50-64 år
och i den äldsta åldersgruppen, 80-84 år, liksom trötthet och kraftlöshet. Många psykiska
besvär minskar ända till 70-74 år och ökar därefter. Lite förenklat kan sägas att psykisk hälsa
är bäst bland yngre pensionärer 65-74 år.
Psykisk ohälsa i befolkningen
Medan de allvarligaste psykiska sjukdomarna,
t.ex. psykoser, inte ökat de senaste årtiondena,
har det sedan början av 1990-talet skett en
ökning av andelen med oro och ångest av olika
allvarlighetsgrad (2). En tänkbar förklaring
som nämnts till detta är att det idag är mer
socialt accepterat att berätta om oro, ängslan
eller ångest. Det har dock kunnat påvisas att
överriskerna för förtida död eller allvarlig sjuklighet bland dem som rapporterar oro, ängslan
eller ångest varit relativt oförändrad under den
senaste tioårsperioden. Risken för självmord
eller självmordsförsök bland dem som uppger
svår oro, ängslan eller ångest jämfört med dem
som inte uppger oro, ängslan eller ångest är
arton gånger högre bland män och fyra gånger
högre bland kvinnor efter tio års uppföljning
(69). Detta pekar på att självrapporterade svåra
psykiska besvär är goda indikatorer på allvarlig
sjuklighet.
Inget generellt geografiskt mönster har kunnat
iakttas i andelen med psykiska besvär i denna
studie som omfattar 55 kommuner. Bland kvinnor finns dock en tendens till högre andelar i
större kommuner. Nationellt har konstaterats
att andelen i befolkningen med psykiska besvär
är något högre i storstadsområdena än i övriga
landet (2).
Psykisk hälsa hänger samman med fysisk
hälsa. Detta gäller för värk i rörelseorganen,
men även andra besvär och sjukdomar som till
exempel huvudvärk och högt blodtryck. Bland
dem som ofta besväras av värk i skuldror,
nacke eller axlar är oro eller nedstämdhet cirka
två gånger vanligare än bland personer utan
värk, oavsett ålder. Detta gäller både för kvinnor och män och är i linje med andra studier
(72,73). Däremot är sambandet mellan psykiska besvär och högt blodtryck mycket starkare i
yngre åldersgrupper än hos äldre. Även många
andra långvariga sjukdomar har ett starkt samband med psykiska besvär.
Enligt resultaten som redovisats i denna rapport har ingen generell ökning av psykiska
besvär kunnat konstateras mellan våren 2000
och hösten 2004. Det är dock för tidigt att
säga om det är ett trendbrott i befolkningens
psykiska hälsa.
Faktorer som samvarierar
med psykisk hälsa
I denna studie har vi utgått från en modell över
befolkningens psykiska hälsa, dess jordmån
och bestämningsfaktorer som utarbetats av
en arbetsgrupp inom EU (14). Många av de
indikatorer och bestämningsfaktorer som ingår
i modellen ingår även i undersökningen Liv
& hälsa och vi har därför kunnat analysera ett
stort antal faktorer som beskriver individens
psykosociala miljö, materiella och sociala förhållanden samt levnadsvanor. En del av dessa
Kvinnor uppger psykiska besvär i större
utsträckning än män, vilket tydligt framgår
av undersökningen. Sannolikt har detta med
kvinnornas position i samhället att göra. Kvinnorna har t.ex. en hög arbetsbelastning både
i arbetet och i hemmet och därmed en högre
nivå av stresshormoner (70). Därutöver kan
förändringar i nivåerna av kvinnliga hormoner
40
faktorer undersöktes redan i förhållande till
antalet psykiska besvär i undersökningen Liv
& hälsa år 2000 (74).
sträckning psykiska besvär än de som trivdes,
vilket är i linje med andra studier (76). Även
oro för att förlora arbetet var starkt förknippat med psykiska besvär. De som stod utanför
arbetsmarknaden såsom personer med förtidspension och arbetslösa hade i större utsträckning psykiska besvär än förvärvsarbetande,
vilket har uppmärksammats i tidigare studier
(2,75,84). En annan faktor som hade ett starkt
samband med psykiska besvär speciellt bland
förvärvsarbetande, var hjälpbehov det vill säga
om man på grund av nedsatt funktionsförmåga
eller sjukdom behövde hjälp med att klara sin
vardag.
Sociala relationer är på många sätt viktiga
för den psykiska hälsan. Socialt stöd utgör en
skyddsfaktor som kan fungera som buffert i
psykosociala krissituationer eller påfrestningar
(13,24,75). Brist på socialt stöd, skam och nedlåtande behandling är däremot starkt förknippade med psykiska besvär. Vikten av socialt
stöd för psykisk hälsa har uppmärksammats i
en rad olika studier (22,76-78).
Även ekonomin har en stor betydelse för den
psykiska hälsan. De som har ekonomiska problem har i större utsträckning psykiska besvär
än de som har det bra ekonomiskt ställt. Tidigare studier har visat att ekonomiska svårigheter både idag och under uppväxten är viktiga
bestämningsfaktorer för psykiska besvär (20,
21,79,80).
Ekonomisk och social utsatthet samvarierar
också med positionen på arbetsmarknaden.
Den största andelen med psykiska besvär,
ekonomisk stress och upplevt skamgörande
återfanns bland dem som hade otrygga arbetsförhållanden samt bland de arbetslösa.
För hemarbete fanns inget samband mellan antal timmar som läggs ner i veckan för att sköta
barn, vårda anhöriga, handla, laga mat med
mera och psykiska besvär i vår studie. Däremot
fanns det ett starkt samband med hur betungande hemarbetet upplevdes. De som ofta eller
alltid upplevde hemarbetet betungande hade
psykiska besvär i mycket större utsträckning
än de som inte upplevde hemarbetet betungande. Detta gällde för såväl kvinnor som män.
I tidigare studier har hemarbete visat sig vara
en viktig riskfaktor för ohälsa bland kvinnor
och särskilt i kombination med arbetsrelaterad
stress (70,81,82).
Motionsvanor och undervikt hade ett starkt
samband med psykisk ohälsa i denna studie.
De som motionerade mindre än två timmar i
veckan hade oftare psykisk ohälsa än de som
motionerade regelbundet. Detta är i linje med
tidigare studier där fysisk aktivitet har påvisats
ha en positiv inverkan på psykisk hälsa (86).
Personer som var underviktiga hade psykiska
besvär i större utsträckning än normalviktiga,
speciellt bland kvinnor, vilket överensstämmer
med tidigare studier (87,88). Dessutom kan
undervikt vara förknippad med ätstörningar
som i sin tur är ett uttryck för psykisk ohälsa.
Däremot fanns det inget samband mellan fetma
och psykisk ohälsa i vår studie när hänsyn
tagits till livsvillkor och andra levnadsvanor.
Kritiska livshändelser i form av uppsägning
från arbetet, separation, egen allvarlig sjukdom
eller en nära anhörigs död samvarierar med
psykiska besvär. Dessa händelser kan vara utlösande faktorer för psykisk ohälsa eftersom de
kräver en hög grad av psykisk anpassning (24,
75). Hos sårbara individer kan kritiska livshändelser ha en speciellt stark inverkan.
En hög och långvarig alkoholkonsumtion ökar
risken för alkoholskador, självmord, depression
och ångesttillstånd. Omkring fem procent av
befolkningen beräknas vara alkoholberoende.
I nationella studier har konstaterats att riskkonsumenter av alkohol har en sämre psykisk
hälsa, bland annat upplever de oftare psykiska
besvär och nedsatt psykiskt välbefinnande än
de som inte är riskkonsumenter (2). I denna
studie fanns ett starkt samband mellan alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa bland män.
Höga krav i kombination med låg kontroll
över arbetet har visat sig vara skadligt för
hälsan (83). Av dessa har låg kontroll eller lågt
inflytande över arbetet ett starkt samband med
psykisk ohälsa (76,78). Dessutom har oro över
arbetslöshet en negativ påverkan på psykiska
besvär (84,85). I denna studie hade de som inte
trivdes med sitt arbete i mycket större ut-
Känsla av sammanhang (KASAM) (26) har
visat sig ha en positiv effekt på människors
förmåga att hantera olika påfrestande situationer. Låg KASAM är därmed förknippad med
41
psykisk ohälsa. KASAM påverkas dock av tidigare livserfarenheter i form av dåliga livsvillkor eller dålig hälsa (89). Därför kan KASAM
inte anses som en oberoende riskfaktor utan
åtminstone delvis en effekt av andra riskfaktorer i orsakskedjan till psykisk ohälsa.
Depression, sömnsvårigheter samt ångesttillstånd tillhör de fem oftast förekommande orsakerna till läkarkontakter i öppen vård (2). År
2004 var psykiska sjukdomar den sjukdomsgrupp som orsakade flest vårddagar i sluten
vård i Sverige, tätt följd av cirkulationsorganens sjukdomar som hittills varit den största
sjukdomsgruppen. Psykisk ohälsa är således en
stor belastning på vården. Ändå är det många
som inte får hjälp av vården. Våra resultat visar
att drygt hälften av dem som i stor utsträckning besväras av oro eller nedstämdhet och
en tredjedel av dem som har lättare besvär har
avstått från att söka vård även om de ansett sig
vara i behov av det. Den oftast förekommande
orsaken till att man inte sökt vård var negativa
erfarenheter från tidigare besök. Detta pekar
på att det finns ett stort behov av vårdinsatser
vad gäller psykiska besvär som inte tillgodoses.
Obesvarade vårdbehov har även konstaterats i
andra delar av Sverige (34,90).
I nationella studier framkommer att vissa grupper i befolkningen har psykiska besvär i större
utsträckning än andra. Dessa omfattar bland
annat personer med utländsk bakgrund, ensamstående (framförallt kvinnor) med hemmavarande barn under 18 år samt arbetslösa (2).
I vår studie fanns ett samband mellan arbetslöshet och psykiska besvär samt mellan
utländsk bakgrund (född utanför Norden)
och psykiska besvär när man kontrollerat för
livsvillkor och levnadsvanor. Ensamboende
hade högre risk för psykiska besvär än sammanboende med barn även när hänsyn tagits
till skillnader i sociala relationer, hemarbete,
ekonomisk stress och andra livsvillkor samt
levnadsvanor. Däremot hade ensamstående
med barn inte psykiska besvär i större utsträckning än sammanboende med barn, när hänsyn
tagits till ovanstående faktorer.
Psykiska besvär drabbar dock inte bara samhället eller individen, utan även de närstående.
De som har en partner med svåra psykiska
besvär eller alkoholproblem, har oftast också
själva nedsatt psykiskt välbefinnande (91).
Även barn som lever med psykiskt sjuka
föräldrar lever ofta under stora påfrestningar
och löper större risk än andra att utveckla egna
psykiska eller psykosociala problem (92).
Konsumtion av sjukvård och
läkemedel samt sjukskrivning
Vanliga mediciner för behandling av de större
psykiska sjukdomsgrupperna är dels neuroleptika för behandling av psykoser, dels olika
antidepressiva mediciner. Försäljningen av psykofarmaka ökade i sin helhet fem gånger vad
gäller antidepressiva mediciner mellan åren
1992 och 2003 (2). För merparten av denna
ökning står de så kallade SSRI-preparaten
(selective serotonin reuptake inhibitor).
Till kvinnor säljs nästan dubbelt så mycket
antidepressiva medel som till män. Försäljningen av antipsykosmediciner är däremot lika för
män och kvinnor och har inte förändrats under
samma period.
Studiens begränsningar
Eftersom vi har mätt både psykisk ohälsa och
livsvillkor och levnadsvanor vid ett och samma
tillfälle, kan vi inte på basen av denna studie
ta ställning till vad som är orsak och vad som
är verkan. Många gånger är sambanden riktade
åt båda hållen. Till exempel, problem i sociala
relationer kan orsaka psykiska besvär, men
psykiska besvär kan i sin tur leda till störningar i sociala relationer. Även ekonomisk stress
kan orsaka psykiska besvär men psykiska
besvär kan leda till ekonomisk stress till följd
av sänkta inkomster på grund av sjukskrivning
eller sjukersättning.
Psykisk ohälsa är den näst vanligaste orsaken
till långtidssjukskrivning och sjukersättning
(före detta förtidspension) efter rörelseorganens
sjukdomar. I denna studie hade 24 procent av
kvinnorna och 19 procent av männen bland
dem som varit sammanhängande sjukskrivna
29 dagar eller mer det senaste året varit det på
grund av utbrändhet/utmattningsdepression,
stress eller andra psykiska besvär.
Även om vi i denna studie har undersökt en
stor del av de faktorer som ingår i modellen
som EU’s arbetsgrupp (14) tagit fram för att
beskriva psykisk ohälsa, är det några viktiga
påverkande faktorer som vi inte kunnat undersöka. Dessa omfattar bland annat genetiska
faktorer, skador i nervsystemet som tillkommit
vid graviditet eller förlossning samt psyko-
42
sociala störningar under uppväxt (såsom
bristande trygghet under anknytningsfasen,
upprepade separationer eller misshandel).
Dessa faktorer kan medföra en ökad sårbarhet för psykisk ohälsa senare i livet. Å andra
sidan, har vi kunnat utveckla modellen vidare
genom att till exempel belysa levnadsvanornas
betydelse för den psykiska hälsan.
har störst andel som är oroliga för att förlora
arbetet, som har störst andel med ekonomisk
stress, störst andel med låg känsla av sammanhang och störst andel som har blivit nedlåtande
behandlade.
Arbetet har en viktig roll vad gäller psykisk
hälsa. Det kan erbjuda en meningsfull sysselsättning, sociala nätverk och försörjning. Om
arbetsvillkoren är bristfälliga, arbetsförhållandena otrygga, försörjningsmöjligheten otillräcklig/osäker eller det sociala stödet bristfälligt, kan arbetet bli en riskfaktor för psykisk
ohälsa. Även hemmiljön innebär möjligheter
till skyddande faktorer såsom socialt stöd
och uppskattning samt ibland även ekonomisk trygghet. Men hemmiljön kan utgöra en
riskfaktor om hemarbetet är betungande eller
om det förekommer skamgörande, nedlåtande
behandling eller andra former av kränkningar.
Kritiska livshändelser har även de en stor inverkan på den psykiska hälsan, men går oftast
inte att påverka. Ju flera skyddande faktorer individen har, desto bättre är denne dock utrustad
att hantera olika påfrestande livshändelser.
Svarsfrekvensen i undersökningen Liv & hälsa
var 64 procent år 2004. Det finns alltså en betydande grupp som inte har svarat på enkäten
och som vi inte vet någonting om. Det är sannolikt att de som lider av allvarliga psykiska
sjukdomar är underrepresenterade i studien.
Däremot är det svårt att uttala sig om svarsfrekvensen bland personer med lättare besvär.
På grund av bortfallet måste förekomsten av
olika besvär tolkas med försiktighet. Däremot
är de samband som finns mellan psykiska besvär och andra faktorer troligen reella.
Slutsatser för främjande av psykisk
hälsa och förebyggande av psykisk
ohälsa
Det finns fyra områden där främjande och
förebyggande åtgärder bland de vuxna kan
påverka den psykiska hälsan i befolkningen.
Det första handlar om sociala relationer. Socialt stöd är en viktig skyddsfaktor för psykisk
hälsa. Miljöer där nedlåtande behandling,
skamgörande och andra former av social utsatthet förekommer är skadliga för den psykiska
hälsan och åtgärder för att förebygga dessa bör
därför prioriteras. Detta gäller såväl arbetsplatser, andra offentliga miljöer men även hemoch närmiljön. Det andra området handlar om
hemarbete, dess fördelning och möjligheter
att få avlastning när hemarbetet känns betungande. Detta gäller såväl för kvinnor som för
män. Det tredje handlar om sysselsättning och
arbetsvillkor. Otrygga arbetsförhållanden, att
vara utanför arbetsmarknaden och att känna
vantrivsel på arbetet innebär oftast större
risker för psykisk ohälsa. Arbetsmarknadens
utformning, arbetsvillkor och den psykosociala
arbetsmiljön på arbetsplatserna, spelar en central roll. Det fjärde handlar om ekonomi och
individens möjligheter att försörja sig.
En god jordmån för den psykiska hälsan är
• Goda relationer och socialt stöd
• Möjlighet till avlastning när hemarbetet är
betungande
• Sysselsättning och trivsel på arbetet
• Ekonomisk trygghet
Särskilt viktigt för hälsofrämjande och förebyggande åtgärder är gruppen unga vuxna,
18-34 år, där den största andelen med psykiska besvär återfinns. Det är också bland
unga vuxna som arbetslösheten är högst, som
43
Referenser
1. Liv & hälsa 2004. Resultat från en undersökning om livsvillkor, levnadsvanor, hälsa och vårdkontakter. Rapport nr 1, 2005.
2. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Liber förlag, 2005.
3. Åsberg M, Bengtsson F, Hagberg B oa Behandling av depressionssjukdomar. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Rapport nr 166, 2004.
4. Välfärd och valfrihet? Slutrapport från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform. Stockholm:
Socialstyrelsen, 1999.
5. Murray CJL, Lopez AD. The global burden of disease. A comprehensive assessment of mortality and disability from disease, injuries and risk factors in 1990 and projected to 2020. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1996.
6. Allebeck P, Jacobsson A, Moradi T. Sjukdomsbördan i Sverige 2002 mätt med DALY. Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet. Rapport till Statens folkhälsoinstitut, FHI dnr
23-03-1156.
7. WHO. The World Health Report 2001. Mental Health: New Understanding, New Hope. Geneva: WHO, 2001.
8. Statens folkhälsoinstitut. Folkhälsopolitisk rapport 2005. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut
R 2005:5.
9. Priorities for Public Health Action in the European Union. Luxemburg: European Commission,
1999.
10. Jahoda M. Current Concepts of Positive Health. New York: Basic Book, 1958.
11. Goldberg D, Goodyer I. The Origins and Course of Common Mental Disorders. London:
Routledge, 2005.
12. Shonkoff JP, Phillips DA (eds) From Neurons to Neighbourhoods. The Science of Early Child
Development. Washington: National Academy Press, 2000.
13. Weisaerh L, Dalgard OS (red) Psykisk helse. Risikofaktorer og forebyggende arbeid. Oslo:
Gyldendal Norsk Forlag, 2000.
14. Korkeila J, Lehtinen V, Bijl R, Dalgard AS, Kovess V, Morgan A, Salize HJ. Establishing a set
of mental health indicators for Europe. Scandinavian Journal of Public Health, 2003; 31: 451-9.
15. Marmot M. Status Syndrome. London: Bloomsbury, 2004 (på svenska 2006).
16. Wilkinson, RG. The Impact of Inequality – How to make Sick Societies Healthier. New York:
The New York Press, 2005.
17. Dohrenwend BP. Socioeconomic status (SES) and psychiatric disorders. Social Psychiatry and
Psychiatric Epidemiology, 1990; 25: 41-7.
18. Dohrenwend BP, Levav I, Strout PE. Socioeconomic status and psychiatric disorders: the causation – selection issue. Science, 1992; 255:946-52.
19. Dohrenvend B, Dorenwend BS. Social Status and Psychological Disorder. New York: Wiley,
1969.
20. Hjern B, Wicks S, Dallman C. Social adversity contributes to high morbidity in psychoses
in immigrants – a national cohort study in two generations of Swedish residents. Psychological
Medicine, 2004; 34(6): 1025-33.
21. Wicks S, Hjern A, Gunnel D, Lewis G, Dalman C. Social adversity in childhood and the risk
of developing psychosis – a national cohort study. American Journal of Psychiatry 2005; 162:
1652-7.
22. Cooper H, Arber S, Fee L, Ginn J. The influence of social support and social capital on
health. A review and analysis of British data. London: Health Education Authority, 1999.
23. Brown G, Bhrolchain MN, Harris TO. Social class and psychiatric disturbance among women
in an urban population. Sociology, 1975; 9: 225-54.
24. Brown GW, Harris TO Social origins of depression. A study of psychiatric disorder in women.
London: Tavistock, 1978.
25. Snyder CR, Lopez SJ (eds) Handbook of Positive Psychology. Oxford: Oxford University
Press, 2005.
26. Antonovsky A. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur, 1991.
44
27. Lindström B, Eriksson M. Salutogenes. Journal of Epidemiology and Community Health,
2005; 59: 440-2.
28. Eriksson M, Lindström B. Validity of Antonovsky´s sense of coherence scale: a systematic
review. Journal of Epidemiology and Community Health, 2005; 59: 460-8.
29. Cederbland M, Hansson K. Sense of coherence: a concept influencing health and quality of life
in a Swedish psychiatric at-risk group. Israel Journal of Medical Science, 1996; 32: 194-9.
30. Scheier MF, Weintraub JK, Carver CS. Coping with stress: divergent strategies of optimists
and pessimists. Journal of Personality and Social Psychology, 1986; 51: 1257-64.
31. Berglund K, Eriksson C, Eriksson HG, Feldman I, Lambe M, Molarius A, Nordström E.
Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. En rapport från enkätundersökningen Liv & hälsa år 2000.
CDUST, Liv & hälsa år 2000, rapport nr 8, 2003.
32. Hansson L, Borgquist L, Nettelbladt P, Nordström G. The course of psychiatric illness in
primary care patients: A 1-year follow-up. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 1994;
29: 1-7.
33.EUROQOL. www.euroqol.org/web
34. Forsell Y, Hansson A. Psykisk ohälsa och behandlingsbehov utifrån ett befolkningsperspektiv.
Stockholm: Enheten för psykisk hälsa, Psykiatrisk epidemiologi, Samhällsmedicin. Stockholms
läns landsting, rapport 2001:2, 2001.
35. Goldberg D, Williams P. A user´s guide to The General Health Questionnaire. Windsor:
NFER-Nelson, 1988.
36. McDowell I, Newell C. Psychological well-being. In Measuring health, a guide to rating
scales and questionnaires. 2nd ed. Oxford: Oxford University Press, 1996; 177-237.
37. Sandanger I, Moum T, Ingebrigtsen G, Sorensen T, Dalgard OS, Bruusgaard D. The meaning
and significance of caseness: the Hopkins Symptom Checklist-25 and the Composite International
Diagnostic Interview. II. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 1999; 34: 53-9.
38. Boström G, Nyqvist K. Levnadsvanor och hälsa. – de första resultaten från den nationella
folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, 2004:48.
39. Kessler RC, Frank RG. The impact of psychiatric disorder on work loss days. Psychological
Medicine, 1997; 27: 861-73.
40. Marklund S, Bjurvald M, Hogstedt C, Palmer E, Theorell T (red) Den höga sjukfrånvaron
– problem och lösningar. Stockholm: Arbetslivsinstitutet, 2005.
41. Joukamaa M, Heliovaara M, Knekt P, Aromaa A, Raitasalo R, Lehtinen V. Mental disorders
and cause-specific mortality. British Journal of Psychiatry, 2001: 179: 498-502.
42. Beskow J (red) Självmord och självmordsprevention. Om livsavgörande ögonblick. Lund:
Studentlitteratur, 2000.
43. Hogstedt C, Vingård E. Rörelseorganens sjukdomar – förekomst och orsaker. I Folksjukdomarna och deras orsaker. Folkhälsogruppen, Nr 10, 1991.
44. Lundberg U. Psykisk stress och muskuloskeletala besvär: psykobiologiska mekanismer. Brist
på vila och återhämtning större problem än arbetsbelastning. Läkartidningen 2003; 100: 1892-5.
45. McWilliams LA, Goodwin RD, Cox BJ. Depression and anxiety associated with three pain
conditions: results from a nationally representative sample. Pain 2004; 111: 77-83.
46. Currie SR, Wang J. Chronic back pain and major depression in the general Canadian population. Pain 2004; 107: 54-60.
47. Bingefors K, Isacson D. Epidemiology, co-morbidity, and impact on health-related quality of
life of self-reported headache and musculoskeletal pain – a gender perspective. European Journal
of Pain 2004; 8: 435-50.
48. Antonov K, Isacson D. Headache in Sweden: the importance of working conditions. Headache
1997; 37: 228-34.
49. Markovitz JH, Matthews KA, Whooley M, Lewis CE, Greenlund KJ. Increases in job strain
are associated with incident hypertension in the CARDIA study. Annals of Behavioral Medicine
2004; 28: 4-9.
50. Brisson C, Laflamme N, Moisan J, Milot A, Masse B, Vezina M. Effect of family responsabilities and job strain on ambulatory blood pressure among white-collar women. Psychosomatic
Medicine 1999; 61: 205-13.
45
51. Se Scheff T J. Microsociology. Discourse, Emotion, and Social Structure. Chicago: The University of Chicago Press, 1990.
52. Retzinger S M. Violent emotions. Shame and Rage in Marital Quarrels. London: Sage Publications, 1991.
53. Dahlgren L, Starrin, B. Emotioner, vardagsliv och samhälle. Malmö: Liber, 2004.
54. Nussbaum M. Hiding from Humanity – Disgust, Shame and the Law. Princeton: Princeton
University Press, 2004.
55. Sennett R, Cobb J. The Hidden Injuries of Class. New York: Vintage, 1972.
56. Sennett R Authority. London: Secker & Warburg, 1980.
57. Lehtinen U. Underdog shame – Philosophical essays on women´s internalization of inferiority.
University of Göteborg. (Doctoral dissertation), 1998.
58. Neckel S. Status und Scham – Zur symbolischen reproduktion sozialer ungleichheit. Frankfurt: Campus, 1991.
59. Starrin B, Kalander Blomkvist M, Janson S. Socialbidragstagande och statusbunden skamkänsla – En prövning av ekonomi-sociala band modellen. Socialvetenskaplig tidskrift, 2003; 10(
1): 24-47.
60. Starrin B, Jönsson L R. The Finances–Shame Model and the Relation Between Unemployment and Health. I Kieselbach T, Winefield AH, Boyd C, Anderson A (eds). Unemployment and
health: International and interdisciplinary perspectives. Brisbane: Australian Academic Press,
2006.
61. Rantakeisu U, Starrin B, Hagquist C. Financial hardship and shame – A tentative model to
understand the social and health effects of unemployment. The British Journal of Social Work,
1999; 29(6): 877-901.
62. Kendler KS, Hettema JM, Butera F, Gardner CO, Prescott CA. Life Event Dimensions of Loss,
Humiliation, Entrapment, and Danger in the Prediction of Onsets of Major Depression and Generalized Anxiety. Archives of General Psychiatry 2003; 60: 789-796.
63. Brown GW, Harris TO, Hepworth C. Loss, humiliation and entrapment among women developing depression: a patient and non-patient comparison. Psychological Medicine, 1994; 25: 7–21.
64. Scheff TJ (2001). Shame and community: Social components in depression. Psychiatry, 2001;
64(3): 212-224.
65. Dickerson SS, Gruenewald TJ, Kemeny MF. When the Social Self Is Threatened: Shame,
Physiology and Health, Journal of Personality, 2004; 72(6): 1191-1216.
66. Pihl A, Starrin B. Ekonomiska påfrestningar, socialt stöd och ohälsa. Socialmedicinsk tidskrift, 1998; 75(6): 297-304
67. Lundberg O, Fritzell J. Income distribution, income change and health. I Economic change,
social welfare and health in Europe. WHO-Euro, 1995; (54): 37-58.
68. Olivius G, Hansson BS, Lyttkens CH, Östergren PO. Har ekonomiska faktorer betydelse för
föräldrars självskattade hälsa? Socialmedicinsk tidskrift, 1998; 75(6): 305-309.
69. Ringbäck Weitoft G, Rosén M. Is perceived nervousness and anxiety a predictor of premature
mortality and severe mortality? A longitudinal follow up of the Swedish survey of living conditions. Journal of Epidemiology and Community Health 2005; 59: 794-8.
70. Lundberg U, Frankenhauser M. Stress and workload of men and women in high-ranking positions. Journal of Occupational Health Psychology 1999; 4: 142-51.
71. Steiner M, Dunn E, Born L. Hormones and mood: from menarche to menopause and beyond.
Journal of Affective Disorders 2003; 74: 67-83.
72. Hogstedt C, Vingård E. Rörelseorganens sjukdomar – förekomst och orsaker. I Folksjukdomarna och deras orsaker. Folkhälsogruppen, Nr 10, 1991.
73. Lundberg U. Psykisk stress och muskuloskeletala besvär: psykobiologiska mekanismer. Brist
på vila och återhämtning större problem än arbetsbelastning. Läkartidningen 2003; 100: 1892-5.
74. Berglund K, Eriksson C, Eriksson HG, Feldman I, Lambe M, Molarius A, Nordström E.
Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. En rapport från enkätundersökningen Liv & hälsa år 2000.
Rapport nr 8, 2003.
75. Cullberg J. Om den psykiska ohälsans orsaker och hur den psykiska hälsan kan främjas. I
Folksjukdomarna och deras orsaker. Folkhälsogruppen, Nr 10, 1991.
46
76. Ferrie JE, Shipley MJ, Newman K, Stanfield SA, Marmot M. Self-reported job insecurity and
health in the Whitehall II study: potential explanations of the relationship. Social Science and
Medicine, 2005; 60: 1593-602.
77. Cheng Y, Kawachi I, Coakley EH, Schwartz J, Colditz G. Association between psychosocial
work charachteristics and health functioning in American women: prospective study. Bitish Medical Journal 2000; 320: 1432-6.
78. Godin I, Kittel F. Differential economic stability and psychosocial stress at work: associations
with psychosomatic complaints and absenteeism. Social Science and Medicine 2004; 58: 1543-53.
79. Martikainen P, Adda J, Ferrie JE, Davey Smith G, Marmot M. Effects of income and wealth
on GHQ depression and poor self-rated health in white collar women and men in the Whitehall II
study. Journal of Epidemiology and Community Health 2003; 57: 718-23.
80. Lahelma E, Laaksonen M, Martikainen P, Rahkonen O, Sarlio-Lähteenkorva S. Multiple
measures of socioeconomic circumstances and common mental disorders. Social Science and
Medicine 2006; 63: 1383-99.
81. Mellner C, Krantz G, Lundberg U. Symptom reporting and self-rated health among women
in mid-life: the role of work characteristics and family responsabilities. International Journal of
Behavioral Medicine, Vol, sid 2006;13:1-7.
82. Krantz G, Berntsson L, Lundberg U. Total workload, work stress and perceived symptoms in
Swedish male and female white-collar employees. European Journal of Public Health 2005; 15:
209-14.
83. Karasek R, Theorell T. Healthy work, stress, productivity and the reconstruction of working
life. New York: Basic Books; 1990.
84. Hellsten L, Isaksson K. Arbetslöshet, osäker anställning och psykisk hälsa. I Marklund S
(red). Arbetsliv och hälsa 2000. Stockholm: Arbetarskyddstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, 2000.
85. Ferrie JE, Shipley MJ, Stansfield A, Marmot MG. Effects of chronic job insecurity and change
in job insecurity on self-reported health, minor psychiatric morbidity, physiological measures, and
health related behaviours in British civil servants: the Whitehall II study. Journal of Epidemiology
and Community Health 2002; 56: 450-4.
86. Penedo FJ, Dahn JR. Exercise and well-being: a review of mental and physical health benefits
associated with physical activity. Current Opinion in Psychiatry 2005; 18: 189-93.
87. Molarius A, Janson S. Relative weight and self-rated health in a general adult population. Evidence-Based Preventive Medicine 2004; 1: 127-33.
88. Ali SM, Lindström M. Socioeconomic, psychosocial, behavioural, and psychological determinants of BMI among young women: differing patterns for underweight and overweight/obesity.
European Journal of Public Health 2006; 16: 324-30.
89. Lundberg O. ”Känsla av sammanhang” ur ett befolkningsperspektiv. Känsla av sammanhang i
teori, empiri och kritik. Stockholm: Forskningsrådsnämnden. Rapport 98:9.
90. Wenemark M, Borgstedt-Risberg M, Holmberg T, Nettelblad P, Noorlind Brage H, Åkerlind I.
Östgötens psykiska hälsa – en kartläggning av självskattad psykisk hälsa i Östergötland, hösten
2002. Linköping: Folkhälsovetenskapligt centrum, Landstinget i Östergötland. Rapport 2003:1.
91. Wenemark M. Östgötens psykiska hälsa – om barnfamiljer. Linköping: Folkhälsovetenskapligt
centrum, Landstinget i Östergötland. Rapport 2006:1.
92. Folkhälsorapport 2001. Stockholm: Socialstyrelsen; 2001.
47
48
Bilaga
Oddskvoter och relativa risker
för att vara orolig eller nedstämd
Metod
Logistiska regressionsanalyser har använts för att beskriva bakgrundfaktorers, livsvillkors och
levnadsvanors samband med psykisk ohälsa, här mätt som att vara orolig eller nedstämd. Tillvägagångssättet i de redovisade logistiska regressionsanalyserna har skett i flera steg:
1. En multinomial logistisk regressionsanalys genomfördes med hjälp av dataprogrammet SPSS
(metod: Forward Stepwise LR). Den beroende variabeln var en delfråga om oro eller nedstämdhet som ingår i frågebatteriet EQ-5D. Frågan har tre olika svarsalternativ: ”inte orolig eller
nedstämd” (referensvärde), ”orolig eller nedstämd i viss utsträckning” samt ”i högsta grad orolig eller nedstämd”.
2. De oberoende variabler som hade minst ett svarsalternativ med en oddskvot statistiskt skild
från 1 för sannolikheten att ha utfallet ”i högsta grad orolig eller nedstämd” särskiljdes och en
ny multivariat logistisk regressionsanalys genomfördes med enbart dessa variabler.
3. De oddskvoter som erhölls i steg två räknades om till relativa risker genom att utnyttja
värden för antal svarande i respektive svarsgrupp fördelat på den beroende variabeln och de
enskilda oberoende variablerna, se härledning i rutan nedan.1
Härledning av oddskvoter till relativa risker
A
B
C
D
OR
1) OR
2) RR
A
och
RR
(
B
C
( C D)
A
X
B
X
D
B X C X OR
D
A
C
(C D)
A
A
X
(A B)
(A B)
C
A
(A B)
A
(A B )
X
1
B
C X OR
X C
A
(A B)
A X B X OR
(A C) X A
A
(A B )
X
A
D
C
X 1
X
1
B X OR
A
B X OR
(A B )
A
B X OR
A B
Detta ger: RR=(A B * OR)/(A B)
Totalt redovisas fem analyser i rapporten med detta tillvägagångssätt (tabell B2-B6): samtliga
svarande 18-84 år, kvinnor 18-84 år, män 18-84 år, samtliga svarande 18-34 år samt förvärvsarbetande 18-64 år. För förvärvsarbetande tillkom dessutom fem arbetslivsvariabler.
I tabell B1 redovisas resultatet av en univariat multinomial logistisk regression mellan den beroende variabeln och varje oberoende variabel för sig. Oddskvoterna och de relativa riskerna beskriver
således sambanden mellan den beroende variabeln och varje oberoende variabel separat utan att
hänsyn är tagen till att någon annan faktor kan påverka sambandet.
1 Härledningen är framtagen av Hans G Eriksson, Utredningssekreterare/statistiker,
Samhällsmedicinska enheten, Landstinget Sörmland
49
Tabell B1:
Raka oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR)för de faktorer som ingår i analysen.
Faktor
Antal svar
2381
10996
9024
8899
11148
22856
Kön
19592
Födelseland
1332
1151
Födelseland
2233
37730
2245
Sysselsättning
2306
1891
12294
Sysselsättning
2274
723
1285
18534
1346
Nedlåtandebehandlad
Nedlåtande
7775
behandladstöd vid händelse av
Personligt
33134
personliga problem eller kriser
947
Personligt stöd vid händelse av
1100
personliga problem eller kriser
8964
Betungande hemarbete
30885
3094
16406
Betungande hemarbete
10119
11878
Kritisk
22844
Kritisklivshändelse
livshändelse
19604
Problem
Problemmed
medlöpande
löpandeutgifter
utgiftersåsom 2401
3720
hyra
avbetalningar
el. dyl. el. dyl.
såsom
hyra avbetalningar
35737
Hjälpbehov
2569
Hjälpbehov
Familjesituation
i boendet
38938
(boende helt eller delvis med ev barn
16977
Familjesituation
i
boendet
under 18 år)
7904
(boende helt eller delvis med
2583
ev barn under 18 år)
1961
12597
Föreningsaktivitet
24522
Föreningsaktivitet
14718
13180
Utbildningsnivå
Utbildningsnivå
17731
10742
655
Social
sammanhållning
Social sammanhållning i
2027
i bostadsområdet
bostadsområdet
39075
4903
Yttrebostadsmiljö
bostadsmiljö
Yttre
11896
25649
7640
Motion
på
fritiden
Motion på fritiden
28032
5309
Riskkonsument av alkohol (enl AUDIT)
2384
Riskkonsument
av
alkohol
Tobaksbruk
39617
(enl
AUDIT)
(röker eller snusar)
9528
31609
Kroppsmassa
5560
(enligt BMI)
Tobaksbruk
15559
(röker eller snusar)
578
19440
Ålder
Ålder
Kön
Grupp
80-84 år
50-64 år
35-49 år
18-34 år
65-79 år
Kvinna
Man
Utanför Europa
Övriga Europa (ej Norden)
Övriga Norden (ej Sverige)
Sverige
Sköter eget eller delägt företag
Studerande
Arbetslös
Ålderspensionär
”Förtidspensionär”
Helt föräldraledig
Annat
Arbetar som anställd
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
För det mesta el alltid
Ibland
Sällan
Aldrig
Minst en händelse
Ingen
Ja, 3-12 månader
Ja, enstaka mån.
Nej
Hjälpbehov
Ej hjälpbehov
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
Ingen
En eller fler
Förgymnasial
Gymnasial
Eftergymnasial
Dålig sammanhållning
Mindre bra sammanhållning
Bra sammanhållning
Dålig miljö
Mindre bra miljö
Bra miljö
Lite motion
Måttlig motion
Regelbunden motion
Riskkonsument
Ej riskkonsument
Använder tobak dagligen
Använder inte tobak dagligen
Fetma
Övervikt
Undervikt
Normalvikt
50
Orolig eller nedstämd
I högsta grad
I viss utsträckning
95% KI för OR
95% KI för OR
Undre
Övre
Undre
Övre
OR gräns gräns
RR
OR gräns gräns
2,1
1,6
2,9
2,1
1,4
1,2
1,5
1,5
1,2
1,9
1,5
1,2
1,1
1,2
2,3
1,8
2,8
2,2
1,3
1,2
1,4
2,5
2,0
3,0
2,4
1,4
1,3
1,5
Ref.
Ref.
Ref.
1,6
1,4
1,8
1,6
1,7
1,7
1,8
Ref.
Ref.
Ref.
4,3
3,4
5,4
3,9
1,6
1,4
1,8
2,6
1,9
3,5
2,5
1,4
1,3
1,6
1,3
1,0
1,7
1,3
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
Ref.
0,8
0,5
1,3
0,8
0,8
0,7
0,9
2,8
2,1
3,7
2,7
1,6
1,4
1,7
5,6
4,4
7,3
5,2
2,1
1,9
2,4
1,3
1,1
1,6
1,3
1,0
1,0
1,1
14,6
11,9
17,9
11,9
3,8
3,5
4,2
1,1
0,6
2,1
1,1
0,9
0,8
1,1
5,7
4,3
7,6
5,3
1,7
1,5
1,9
Ref.
Ref.
Ref.
34,3
28,1
41,9
22,4
6,1
5,4
6,9
4,9
4,2
5,7
4,6
2,7
2,6
2,9
Ref.
Ref.
Ref.
10,9
8,6
13,9
9,2
2,1
1,9
2,4
14,1
11,1
17,9
11,4
3,9
3,5
4,5
2,7
2,3
3,2
2,6
1,8
1,7
1,9
Ref.
Ref.
Ref.
18,4
14,8
22,9
14,9
4,9
4,5
5,3
2,5
2,0
3,1
2,4
2,3
2,2
2,4
0,9
0,7
1,2
0,9
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
Ref.
3,1
2,7
3,7
3,0
1,7
1,6
1,8
Ref.
Ref.
Ref.
12,6
10,6
14,9
10,2
3,5
3,2
3,8
3,2
2,6
3,9
3,1
2,0
1,8
2,1
Ref.
Ref.
Ref.
9,5
8,0
11,2
7,9
3,1
2,9
3,4
Ref.
Ref.
Ref.
0,8
0,7
1,0
0,8
1,0
0,9
1,0
2,5
2,1
3,0
2,4
1,5
1,4
1,6
3,5
2,8
4,4
3,3
1,8
1,6
1,9
1,6
1,1
2,2
1,6
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
Ref.
2,1
1,8
2,5
2,1
1,4
1,3
1,5
Ref.
Ref.
Ref.
1,3
1,1
1,6
1,3
1,2
1,1
1,3
1,3
1,1
1,5
1,3
1,1
1,1
1,2
Ref.
Ref.
Ref.
8,3
6,3
11,1
7,0
2,5
2,1
2,9
4,6
3,7
5,6
4,2
2,1
1,9
2,3
Ref.
Ref.
Ref.
4,1
3,5
4,9
3,9
2,3
2,1
2,4
1,6
1,3
1,8
1,5
1,5
1,4
1,5
Ref.
Ref.
Ref.
3,5
2,7
4,5
3,3
1,9
1,8
2,1
1,3
1,0
1,7
1,3
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
Ref.
3,3
2,7
4,0
3,1
1,8
1,7
2,0
Ref.
Ref.
Ref.
2,1
1,9
2,5
2,1
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
Ref.
1,6
1,3
1,9
1,6
1,2
1,1
1,3
0,9
0,7
1,0
0,9
0,9
0,9
1,0
4,3
3,0
6,2
3,9
2,0
1,7
2,4
Ref.
Ref.
Ref.
RR
1,2
1,1
1,2
1,3
Ref.
1,5
Ref.
1,3
1,3
1,1
Ref.
0,8
1,3
1,6
1,0
2,1
0,9
1,4
Ref.
2,6
1,9
Ref.
1,6
2,1
1,4
Ref.
2,7
1,8
1,2
Ref.
1,4
Ref.
2,0
1,5
Ref.
1,9
Ref.
1,0
1,3
1,4
1,2
Ref.
1,2
Ref.
1,1
1,1
Ref.
1,7
1,6
Ref.
1,7
1,3
Ref.
1,5
1,2
Ref.
1,4
Ref.
1,2
Ref.
1,1
0,9
1,5
Ref.
Forts. Tabell B1:
Raka oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR)för de faktorer som ingår i analysen.
Faktor
Trivsel
Trivselpå
påarbetet
arbetet
Oroligatt
attförlora
förloraarbetet
arbetetinom
inomdet
det
Orolig
närmstaåret
året Inflytande på arbetet
närmsta
Inflytande på arbetet
Inflytande på arbetet
Monotont
Monotontarbete
arbete
Fysisk arbetsmiljö
Fysisk arbetsmiljö
Antal svar
1196
2732
17582
3201
8740
9520
2231
3521
6831
8968
5426
5904
10281
1751
3776
5910
10108
Grupp
Trivs dåligt på arbetet
Varken bra eller dåligt
Trivs bra på arbetet
Mycket eller ganska orolig
Inte särskilt orolig
Inte alls orolig
Lågt inflytande
Ganska lågt
Ganska högt
Högt inflytande
Varje dag
Några dagar i veckan
Mera sällan/aldrig
Dålig fysisk arbetsmiljö
Ganska dålig
Ganska bra
Bra fysisk arbetsmiljö
51
I högsta grad
95% KI för OR
Undre
Övre
OR gräns gräns
27,9
21,3
36,5
5,0
3,8
6,7
Ref.
6,1
4,6
8,0
1,5
1,1
1,9
Ref.
3,9
2,8
5,4
2,9
2,1
3,9
1,5
1,1
2,0
Ref.
0,5
0,4
0,7
0,5
0,4
0,6
Ref.
2,3
1,6
3,3
1,5
1,1
2,1
1,4
1,1
1,8
Ref.
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR gräns gräns
22,0
4,8
4,3
5,5
4,8
2,4
2,2
2,6
Ref.
Ref.
5,7
2,9
2,7
3,2
1,4
1,5
1,4
1,6
Ref.
3,8
2,0
1,8
2,2
2,8
1,6
1,5
1,8
1,5
1,4
1,3
1,5
Ref.
Ref.
0,5
0,6
0,6
0,6
0,5
0,7
0,7
0,8
Ref.
Ref.
2,3
1,3
1,1
1,4
1,5
1,2
1,1
1,3
1,4
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
RR
2,4
1,7
Ref.
2,0
1,3
1,6
1,4
1,3
Ref.
0,7
0,8
Ref.
1,2
1,2
1,1
Ref.
Multivariata modeller
Samtliga 18-84 år
Av de 34 645 personer mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 10 697 att
de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 672 var det i högsta grad.
Tabell B2 :
Oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR) för samtliga svarande 18-84 år.
Faktor
Sysselsättning
Sysselsättning
Nedlåtandebehandlad
Nedlåtande
behandlad
Personligt
stöd vid händelse av
personliga problem eller kriser
Personligt stöd vid händelse av
personliga problem eller kriser
Betungande hemarbete
Betungande
hemarbete
Kritisk
Kritisklivshändelse
livshändelse
Antal svar
1953
2068
1697
8516
1858
672
1119
16762
1097
6786
26762
661
858
7314
25812
2540
13994
8538
9573
19006
15639
Problem med löpande utgifter såsom
2042
Problem
med löpande
utgifter
hyra
avbetalningar
el. dyl.
såsom hyra avbetalningar el. dyl.
3242
29361
Hjälpbehov
1684
Hjälpbehov
Familjesituation
i boendet
32961
(boende helt eller delvis med ev barn
13845
under
18 år)
Familjesituation
i boendet
5868
(boende helt eller delvis med
2126
ev barn under 18 år).
1693
11113
Föreningsaktivitet
21386
Föreningsaktivitet
13259
498
Socialsammanhållning
sammanhållningi i
Social
1637
bostadsområdet
bostadsområdet
32510
4081
Yttre
bostadsmiljö
Yttre bostadsmiljö
10080
20484
6070
Motion
på
fritiden
Motion på fritiden
23897
4678
Riskkonsument
av
alkohol
(enl
AUDIT)
Riskkonsument av alkohol
2078
(enl AUDIT)
Tobaksbruk
32567
Tobaksbruk
(röker
eller snusar)
8346
(röker
eller
snusar)
26299
Kroppsmassa
4583
(enl BMI)
Kroppsmassa
12869
(enl BMI )
466
16727
Kön
18443
Kön
16202
Födelseland
1025
923
Födelseland
1694
31003
I högsta grad
95% KI för OR
Undre Övre
OR gräns gräns
1,1
0,7
1,9
2,0
1,4
2,8
2,9
2,2
4,0
1,4
1,1
1,9
8,5
6,5
11,0
1,1
0,6
2,2
4,3
3,1
6,1
Ref.
11,5
8,8
15,1
3,3
2,7
4,0
Ref.
5,3
3,7
7,4
6,6
4,8
9,0
2,3
1,9
2,8
Ref.
7,2
5,4
9,7
2,3
1,8
3,0
1,1
0,8
1,5
Ref.
2,2
1,8
2,6
Ref.
Grupp
Sköter eget eller delägt företag
Studerande
Arbetslös
Ålderspensionär
”Förtidspensionär”
Helt föräldraledig
Annat
Arbetar som anställd
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget personligt stöd
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
För det mesta eller alltid
Ibland
Sällan
Aldrig
Minst en händelse
Ingen
Ja, 3-12 månader
Ja, enstaka månader
Nej
Hjälpbehov
Ej hjälpbehov
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
Ingen föreningstillhörighet
En eller flera föreningar
Dålig sammanhållning
Mindre bra sammanhållning
Bra sammanhållning
Dålig miljö
Mindre bra miljö
Bra miljö
Lite motion
Måttlig motion
Regelbunden motion
Riskkonsument
Ej riskkonsument
Använder tobak dagligen
Använder inte tobak dagligen
Fetma
Övervikt
Undervikt
Normalvikt
Kvinna
Man
Utanför Europa
Övriga Europa (ej Norden)
Övriga Norden (ej Sverige)
Sverige
52
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR gräns gräns
1,1
1,0
0,9
1,1
2,0
1,3
1,1
1,4
2,8
1,6
1,4
1,8
1,4
1,3
1,2
1,4
7,0
2,9
2,6
3,3
1,1
0,8
0,6
0,9
4,1
1,5
1,3
1,8
Ref.
Ref.
7,9
3,6
3,1
4,2
3,2
2,1
2,0
2,2
Ref.
Ref.
4,5
1,8
1,5
2,1
5,4
3,0
2,6
3,6
2,3
1,6
1,5
1,7
Ref.
Ref.
6,1
3,0
2,7
3,4
2,2
1,9
1,8
2,0
1,1
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
2,1
1,4
1,4
1,5
Ref.
Ref.
RR
1,0
1,2
1,3
1,2
1,8
0,8
1,3
Ref.
1,8
1,6
Ref.
1,4
1,8
1,4
Ref.
1,9
1,6
1,2
Ref.
1,3
Ref.
3,1
2,4
3,9
2,7
1,9
1,7
2,1
1,4
1,5
Ref.
3,4
Ref.
1,3
2,1
1,3
1,5
Ref.
1,9
Ref.
1,2
1,4
Ref.
1,5
1,2
Ref.
2,2
1,4
Ref.
1,6
Ref.
1,4
Ref.
0,9
0,9
2,3
Ref.
1,3
Ref.
2,0
2,0
0,8
Ref.
1,2
1,9
1,5
4,4
1,8
2,3
1,0
1,6
1,0
1,0
1,6
2,6
1,7
2,2
1,1
1,3
1,1
1,2
1,3
1,5
1,3
1,5
1,5
2,3
1,3
1,4
0,8
1,1
1,9
1,9
1,0
1,1
1,6
1,4
1,2
1,0
1,8
1,5
1,4
1,2
1,6
1,3
1,6
1,0
3,1
1,9
1,4
1,2
1,7
1,4
1,2
2,1
1,3
1,6
1,2
1,7
1,1
1,2
0,7
0,8
1,4
1,2
1,1
3,6
1,0
1,0
1,2
1,1
1,1
1,9
1,1
1,6
1,4
1,6
1,4
1,3
0,6
2,8
2,9
1,2
1,4
Ref.
2,0
Ref.
1,2
1,4
1,2
1,3
Ref.
1,3
Ref.
1,3
1,2
Ref.
1,5
1,3
Ref.
1,6
1,3
Ref.
1,4
Ref.
1,2
Ref.
1,0
1,0
1,5
Ref.
1,5
Ref.
1,3
1,3
1,0
Ref.
1,3
2,6
1,5
Ref.
2,9
Ref.
1,3
2,0
1,3
1,5
Ref.
1,8
Ref.
1,2
1,4
Ref.
1,4
1,2
Ref.
2,1
1,4
Ref.
1,6
Ref.
1,4
Ref.
0,9
0,9
2,1
Ref.
1,3
Ref.
1,9
1,9
0,8
Ref.
1,1
1,1
0,9
1,5
1,5
1,2
1,2
Ref.
1,4
Ref.
1,1
1,2
1,1
1,2
Ref.
1,2
Ref.
1,1
1,1
Ref.
1,3
1,2
Ref.
1,4
1,2
Ref.
1,2
Ref.
1,1
Ref.
1,0
1,0
1,3
Ref.
1,3
Ref.
1,2
1,2
1,0
Ref.
Kvinnor 18-84 år
Av de 18 481 kvinnor mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 6 696 att
de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 418 var det i högsta grad.
Tabell B3 :
Oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR) för samtliga kvinnor 18-84 år.
Faktor
Sysselsättning
Antal svar
573
1374
1009
3950
Sysselsättning
1189
625
691
9070
733
Nedlåtandebehandlad
Nedlåtande
4456
behandlad
Personligt
stöd vid händelse av
13292
personliga problem eller kriser
246
Personligt stöd vid händelse av
394
personliga problem eller kriser
3334
Betungande hemarbete
14507
1613
Betungande
8916
hemarbete
4229
3723
Kritisk
10843
Kritisklivshändelse
livshändelse
7638
Problem
Problemmed
medlöpande
löpandeutgifter
utgiftersåsom 1252
1830
hyra
avbetalningar
el. dyl. el. dyl.
såsom
hyra avbetalningar
15399
Hjälpbehov
1085
Hjälpbehov
Familjesituation
i boendet
17396
(boende helt eller delvis med ev barn
6921
under
18
år)
Familjesituation i boendet
3319
(boende helt eller delvis med
1309
ev barn under 18 år).
843
6089
Föreningsaktivitet
11738
Föreningsaktivitet
6743
298
Socialsammanhållning
sammanhållningi i
Social
954
bostadsområdet
bostadsområdet
17229
2981
Motionpå
påfritiden
fritiden
Motion
13152
Tobaksbruk
2348
Tobaksbruk
(röker eller snusar)
3514
(röker eller snusar)
14967
Kroppsmassa (BMI)
2472
Kroppsmassa
5565
(enl BMI )
377
Födelseland
10067
559
463
Födelseland
963
16496
Grupp
Sköter eget eller delägt företag
Studerande
Arbetslös
Ålderspensionär
”Förtidspensionär”
Helt föräldraledig
Annat
Arbetar som anställd
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget personligt stöd
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
För det mesta eller alltid
Ibland
Sällan
Aldrig
Minst en händelse
Ingen
Ja, 3-12 månader
Ja, enstaka mån.
Nej
Hjälpbehov
Ej hjälpbehov
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
Ingen föreningstillhörighet
En eller flera föreningar
Dålig sammanhållning
Mindre bra sammanhållning
Bra sammanhållning
Lite motion
Måttlig motion
Regelbunden motion
Använder tobak dagligen
Använder inte tobak dagligen
Fetma
Övervikt
Undervikt
Normalvikt
Utanför Europa
Övriga Europa (ej Norden)
Övriga Norden (ej Sverige)
Sverige
53
OR
2,0
2,1
2,8
1,7
8,3
1,1
4,4
Ref.
14,4
3,1
Ref.
5,1
8,9
2,6
Ref.
8,4
2,3
1,1
Ref.
2,3
Ref.
2,9
1,5
Ref.
2,4
Ref.
1,5
2,6
1,3
2,1
Ref.
1,9
Ref.
1,2
1,8
Ref.
1,9
1,1
Ref.
1,6
Ref.
0,9
0,8
2,0
Ref.
2,0
2,3
0,9
Ref.
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR gräns gräns
1,9
0,9
0,7
1,1
2,1
1,3
1,2
1,5
2,6
1,5
1,3
1,8
1,6
1,2
1,1
1,3
6,8
2,5
2,2
2,9
1,1
0,8
0,7
1,0
4,1
1,5
1,3
1,8
Ref.
Ref.
20,2
9,3
4,0
3,3
4,8
4,0
2,9
2,1
1,9
2,2
Ref.
Ref.
8,6
3,9
2,1
1,5
2,8
13,5
6,2
3,0
2,4
3,9
3,3
2,5
1,8
1,6
1,9
Ref.
Ref.
12,4
6,8
3,5
3,0
4,0
3,2
2,2
2,0
1,8
2,2
1,7
1,1
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
2,9
2,2
1,4
1,4
1,6
Ref.
Ref.
3,9
2,5
1,8
1,5
2,0
2,0
1,4
1,4
1,3
1,6
Ref.
Ref.
3,3
2,1
1,6
1,4
1,9
Ref.
Ref.
2,0
1,4
1,4
1,3
1,5
3,6
2,5
1,7
1,5
1,8
1,9
1,3
1,2
1,1
1,4
3,5
2,1
1,6
1,4
2,0
Ref.
Ref.
2,4
1,8
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
2,1
1,2
1,5
1,1
1,9
2,5
1,7
1,4
1,2
1,6
Ref.
Ref.
2,8
1,8
1,5
1,4
1,8
1,6
1,1
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
2,0
1,5
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
1,3
0,9
1,0
0,9
1,1
1,1
0,8
1,0
0,9
1,1
3,5
1,9
1,5
1,2
1,9
Ref.
Ref.
3,2
1,9
1,3
1,0
1,5
3,8
2,2
1,4
1,1
1,7
1,5
0,9
1,1
0,9
1,3
Ref.
Ref.
I högsta grad
95% KI för OR
Undre
Övre
gräns gräns
1,0
3,7
1,4
3,2
1,8
4,2
1,1
2,4
5,9
11,7
0,5
2,4
2,9
6,8
10,3
2,4
3,0
5,9
2,0
5,7
1,6
0,7
1,7
2,2
1,1
1,7
1,1
1,9
0,9
1,3
1,4
0,7
1,2
1,2
0,8
1,2
0,7
0,6
1,2
1,3
1,4
0,6
RR
0,9
1,2
1,3
1,1
1,6
0,9
1,3
Ref.
1,8
1,5
Ref.
1,4
1,6
1,4
Ref.
2,0
1,6
1,2
Ref.
1,3
Ref.
1,3
1,2
Ref.
1,2
Ref.
1,2
1,4
1,1
1,4
Ref.
1,2
Ref.
1,2
1,2
Ref.
1,3
1,2
Ref.
1,1
Ref.
1,0
1,0
1,2
Ref.
1,1
1,2
1,1
Ref.
Män 18-84 år
Av de 16 983 män mellan 18 och 84 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 4 231 att de
var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 281 var det i högsta grad.
Tabell B4 :
Oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR) för samtliga män 18-84 år.
Faktor
Sysselsättning
Antal svar
1437
736
742
4806
Sysselsättning
725
50
446
8041
409
Nedlåtandebehandlad
Nedlåtande
2444
behandlad
Personligt
stöd vid händelse av
14130
personliga problem eller kriser
454
Personligt stöd vid händelse av
501
personliga problem eller kriser
4191
Betungande hemarbete
11837
987
Betungande
5336
hemarbete
4493
6167
Kritisk
8598
Kritisklivshändelse
livshändelse
8385
Problem
Problemmed
medlöpande
löpandeutgifter
utgiftersåsom 865
1492
hyra
avbetalningar
el. dyl. el. dyl.
såsom
hyra avbetalningar
14626
Hjälpbehov
657
Hjälpbehov
Familjesituation
i boendet
16326
(boende helt eller delvis med ev barn
7241
under
18 år)
Familjesituation
i boendet
2712
(boende helt eller delvis med
862
ev barn under 18 år).
910
5258
Föreningsaktivitet
10211
Föreningsaktivitet
6772
1946
Yttre bostadsmiljö
Yttre bostadsmiljö
4920
10117
3313
Motion på fritiden
Motion på fritiden
11266
Riskkonsument av alkohol
2404
(enl AUDIT)
Riskkonsument
av alkohol (enl AUDIT) 994
15989
Grupp
Sköter eget eller delägt företag
Studerande
Arbetslös
Ålderspensionär
”Förtidspensionär”
Helt föräldraledig
Annat
Arbetar som anställd
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget personligt stöd
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
För det mesta eller alltid
Ibland
Sällan
Aldrig
Minst en händelse
Ingen
Ja, 3-12 månader
Ja, enstaka mån.
Nej
Hjälpbehov
Ej hjälpbehov
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
Ingen föreningstillhörighet
En eller flera föreningar
Dålig miljö
Mindre bra miljö
Bra miljö
Lite motion
Måttlig motion
Regelbunden motion
Riskkonsument
Ej riskkonsument
54
OR
0,5
2,0
3,3
1,0
8,9
2,5
4,4
Ref.
9,0
3,8
Ref.
6,0
4,5
2,0
Ref.
6,3
2,3
1,1
Ref.
2,0
Ref.
3,7
1,7
Ref.
7,0
Ref.
1,1
1,6
1,5
1,0
Ref.
1,8
Ref.
1,8
1,4
Ref.
2,7
1,9
Ref.
2,1
Ref.
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR gräns gräns
0,5
1,0
0,9
1,2
2,0
1,2
1,0
1,5
3,1
1,8
1,5
2,1
1,0
1,3
1,1
1,4
7,4
3,9
3,3
4,7
2,4
0,6
0,3
1,3
4,2
1,5
1,2
1,9
Ref.
Ref.
13,9
6,7
3,2
2,5
4,1
5,2
3,6
2,3
2,1
2,5
Ref.
Ref.
9,4
5,3
1,6
1,3
2,0
7,4
4,1
3,1
2,5
3,7
2,7
2,0
1,5
1,4
1,6
Ref.
Ref.
9,6
5,5
2,6
2,2
3,0
3,3
2,2
1,8
1,7
2,0
1,7
1,1
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
2,7
2,0
1,5
1,4
1,6
Ref.
Ref.
5,3
3,2
2,3
1,9
2,7
2,5
1,7
1,4
1,3
1,6
Ref.
Ref.
10,5
5,9
2,7
2,2
3,3
Ref.
Ref.
1,6
1,1
1,1
1,0
1,2
2,2
1,5
1,2
1,1
1,4
2,4
1,4
1,2
1,0
1,5
1,8
1,0
1,1
0,9
1,3
Ref.
Ref.
2,5
1,8
1,4
1,3
1,5
Ref.
Ref.
2,5
1,7
1,5
1,3
1,7
1,9
1,4
1,2
1,1
1,4
Ref.
Ref.
4,6
2,7
1,6
1,4
1,9
3,0
1,8
1,3
1,1
1,4
Ref.
Ref.
3,1
2,0
1,3
1,1
1,5
Ref.
Ref.
I högsta grad
95% KI för OR
Undre
Övre
gräns gräns
0,3
1,2
1,2
3,6
2,1
5,1
0,7
1,6
6,0
13,3
0,5
11,7
2,5
7,8
5,9
2,9
3,9
2,8
1,5
4,2
1,6
0,7
1,5
2,6
1,2
4,6
0,7
1,1
0,9
0,5
1,4
1,3
1,0
1,6
1,2
1,4
RR
1,0
1,1
1,4
1,2
2,2
0,7
1,3
Ref.
1,9
1,7
Ref.
1,4
1,9
1,3
Ref.
1,8
1,6
1,2
Ref.
1,3
Ref.
1,6
1,3
Ref.
1,8
Ref.
1,0
1,1
1,2
1,1
Ref.
1,3
Ref.
1,3
1,2
Ref.
1,4
1,2
Ref.
1,2
Ref.
Förvärvsarbetande 18-64 år
Av de 20 573 förvärvsarbetande mellan 18 och 64 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav
5 934 att de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 285 var det i högsta grad.
Tabell B5 :
Oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR) för samtliga förvärvsarbetande 18-64 år.
Faktor
Nedlåtandebehandlad
Nedlåtande
behandladstöd vid händelse av
Personligt
personliga problem eller kriser
Personligt stöd vid händelse av
personliga problem eller kriser
Betungande hemarbete
Antal svar
698
4674
15201
311
465
4099
15698
1581
Betungande
9461
hemarbete
5171
4360
Kritisk
11429
Kritisklivshändelse
livshändelse
9144
Problem
Problemmed
medlöpande
löpandeutgifter
utgiftersåsom 1207
2111
såsom
hyra avbetalningar
hyra
avbetalningar
el. dyl. el. dyl.
17255
Hjälpbehov
295
Hjälpbehov
Familjesituation
i boendet
20278
(boende helt eller delvis med ev barn
6713
under
18 år)
Familjesituation
i boendet
2618
(boende helt eller delvis med
1475
ev barn under 18 år).
638
9129
Föreningsaktivitet
12388
Föreningsaktivitet
8185
2350
Yttre
bostadsmiljö
Yttre bostadsmiljö
6001
Tobaksbruk
12222
5548
(röker
eller snusar)
Tobaksbruk
(röker eller snusar)
15025
Kön
11094
Kön
9479
1104
Trivsel på arbetet
Trivsel på arbetet
2540
16929
Orolig
2973
Oroligatt
attförlora
förloraarbetet
arbetetinom det
8280
inom det närmsta året
9320
Grupp
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget personligt stöd
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
För det mesta eller alltid
Ibland
Sällan
Aldrig betungande hemarbete
Minst en händelse
Ingen
Ja, 3-12 månader
Ja, enstaka mån.
Nej
Hjälpbehov
Ej hjälpbehov
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
Ingen föreningstillhörighet
En eller flera föreningar
Dålig miljö
Mindre bra miljö
Bra miljö
Använder tobak dagligen
Använder inte tobak dagligen
Kvinna
Man
Trivs dåligt på arbetet
Varken bra eller dåligt
Trivs bra på arbetet
Mycket eller ganska orolig
Inte särskilt orolig
Inte alls orolig att förlora arbetet
55
I högsta grad
95% KI för OR
Undre
Övre
OR gräns gräns
8,8
5,5
14,1
2,3
1,6
3,3
Ref.
7,5
3,9
14,4
7,7
4,5
13,3
2,4
1,7
3,4
Ref.
6,2
3,4
11,2
2,4
1,4
4,1
0,9
0,5
1,8
Ref.
2,3
1,6
3,3
Ref.
2,7
1,7
4,2
1,3
0,9
2,1
Ref.
9,8
4,4
21,8
Ref.
1,5
1,0
2,2
2,9
1,9
4,4
1,4
0,8
2,4
1,0
0,3
3,1
Ref.
1,9
1,3
2,7
Ref.
1,5
1,0
2,3
1,7
1,2
2,4
Ref.
1,9
1,4
2,6
Ref.
1,6
1,2
2,3
Ref.
11,1
7,5
16,5
3,6
2,4
5,3
Ref.
2,4
1,6
3,7
1,0
0,7
1,5
Ref.
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR gräns gräns
6,9
3,8
3,1
4,6
2,3
2,0
1,9
2,2
Ref.
Ref.
6,6
1,8
1,3
2,4
6,6
2,8
2,2
3,6
2,3
1,6
1,5
1,8
Ref.
Ref.
5,6
2,6
2,2
3,0
2,4
1,7
1,5
1,9
0,9
1,2
1,1
1,4
Ref.
Ref.
2,3
1,4
1,3
1,5
Ref.
Ref.
2,5
1,8
1,6
2,1
1,3
1,3
1,2
1,5
Ref.
Ref.
7,8
2,4
1,6
3,5
Ref.
Ref.
1,5
1,3
1,2
1,4
2,8
1,5
1,3
1,6
1,4
1,2
1,1
1,4
1,0
1,3
1,0
1,6
Ref.
Ref.
1,8
1,3
1,2
1,4
Ref.
Ref.
1,5
1,3
1,2
1,5
1,7
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
1,9
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
1,6
1,6
1,5
1,7
Ref.
Ref.
9,1
3,1
2,6
3,7
3,5
2,0
1,8
2,2
Ref.
Ref.
2,3
2,0
1,8
2,2
1,0
1,2
1,1
1,3
Ref.
Ref.
RR
1,9
1,5
Ref.
1,4
1,7
1,4
Ref.
1,8
1,5
1,2
Ref.
1,3
Ref.
1,4
1,2
Ref.
1,5
Ref.
1,2
1,3
1,1
1,2
Ref.
1,2
Ref.
1,2
1,2
Ref.
1,1
Ref.
1,4
Ref.
1,8
1,5
Ref.
1,5
1,2
Ref.
Svarande 18-34 år
Av de 8 786 svarande mellan 18 och 34 år som besvarat alla de aktuella frågorna angav 3 042 att
de var oroliga eller nedstämda i viss utsträckning medan 246 var det i högsta grad.
Tabell B6 :
Oddskvoter (OR) med konfidensintervall (KI) och relativa risker (RR) för samtliga svarande 18-34 år.
Faktor
Sysselsättning
Antal svar
248
1963
867
Sysselsättning
160
584
407
4557
499
Nedlåtande
Nedlåtande
behandlad
2663
behandlad
Personligt
stöd vid händelse av personliga
5624
problem eller kriser
132
Personligt stöd vid händelse av
179
personliga problem eller kriser
Familjesituation i boendet
1459
(boende helt eller delvis med ev barn under 7016
2310
18 år)
Familjesituation i boendet
1507
(boende helt eller delvis
521
med ev barn under 18 år)
1562
2886
Grupp
Sköter eget eller delägt företag
Studerande
Arbetslös
”Förtidspensionär”
Helt föräldraledig
Annat
Arbetar som anställd
Ja, flera gånger
Ja, någon gång
Nej, aldrig
Nej, inget personligt stöd
Förmodligen inte
Ja, troligen
Ja, helt säkert
Gift/Sambo/Partner ej barn under 18 år
Ensamstående ej barn under 18 år
Ensamstående med barn under 18 år
Annan
Gift/Sambo/Partner, barn under 18 år
56
OR
1,2
1,6
3,7
45,0
0,6
3,3
Ref.
19,4
4,3
Ref.
14,1
12,0
3,4
Ref.
1,4
2,3
2,5
1,0
Ref.
I högsta grad
95% KI för OR
Undre
Övre
gräns
gräns
0,5
3,1
1,1
2,3
2,5
5,5
25,1
80,6
0,3
1,7
1,9
5,8
13,0
3,1
28,9
5,9
7,9
6,5
2,5
25,4
22,3
4,7
0,9
1,5
1,5
0,6
2,1
3,4
4,2
1,6
Orolig eller nedstämd
I viss utsträckning
95% KI för OR
Undre
Övre
RR
OR
gräns
gräns
1,2
0,8
0,6
1,1
1,6
1,3
1,2
1,5
3,4
1,8
1,5
2,1
19,1
6,5
4,2
10,2
0,6
0,9
0,8
1,2
3,1
1,6
1,3
2,0
Ref.
Ref.
13,0
5,1
4,1
6,4
4,0
2,6
2,3
2,9
Ref.
Ref.
9,3
2,3
1,6
3,5
8,3
5,5
3,8
8,1
3,2
2,0
1,8
2,2
Ref.
Ref.
1,3
1,3
1,2
1,5
2,2
1,4
1,2
1,7
2,3
1,6
1,3
1,9
1,0
1,0
0,9
1,2
Ref.
Ref.
RR
0,9
1,2
1,4
2,3
0,9
1,3
Ref.
2,3
1,8
Ref.
1,6
2,1
1,5
Ref.
1,2
1,3
1,3
1,0
Ref.
57
58
Karta över regionen
49
1
50
51
2
4
3
11
10
7
9
8
17
33
15
34
19
36 37
21
14
20
16 23
26
38
22
24
30
32
18
6
12
13
31
29
5
25
28
27
39
42
52
35
55
40
43
53
54
41
45
44
46
47
48
Värmlands län
Örebro län
Västmanlands län
Södermanlands län
Uppsala län
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
Torsby
Eda
Arvika
Sunne
Hagfors
Filipstad
Årjäng
Säffle
Grums
Kil
Munkfors
Forshaga
Karlstad
Storfors
Hammarö
Kristinehamn
Hällefors
Ljusnarsberg
Lindesberg
Karlskoga
Nora
Örebro
Degerfors
Lekeberg
Kumla
Laxå
Askersund
Hallsberg
Norberg
Sala
Heby
Fagersta
Skinnskatteberg
Surahammar
Västerås
Köping
Hallstahammar
Arboga
Kungsör
59
Eskilstuna
Strängnäs
Vingåker
Katrineholm
Flen
Gnesta
Nyköping
Trosa
Oxelösund
Älvkarleby
Tierp
Östhammar
Uppsala
Knivsta
Enköping
Håbo
Inom ramen för undersökningen Liv & hälsa år 2000 har följande rapporter givits ut:
Liv och hälsa år 2000. Resultat från en undersökning om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. (2005)
Carlsson P, Lambe M. Liv & hälsa år 2000 i Uppsala län och dess kommuner. Hälso- och sjukvårdsavdelningen. Landstinget i Uppsala län. (2000)
Ydreborg B. Den pigga pensionären. Om äldres hälsa i Örebro län år 2000. Samhällsmedicinska enheten,
Örebro läns landsting. (2001)
Eriksson C, Lindén-Boström M, Persson C, Skarped G, Wallin A-M, Ydreborg B. Den odemokratiska hälsan!
En rapport från undersökningen om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor, Liv & hälsa 2000. Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting. (2001)
Janson S, Molarius A, Starrin B, Svensson N, Eriksson U-B. Folkhälsan i Värmland 2000. Del 2. Resultat från
enkätstudien Liv & hälsa 2000. Arbetsrapport nr 1 2002. Institutionen för samhällsvetenskap, Karlstads
Universitet. (2002)
Hälsan i Sörmland 2002 – en kommunbeskrivning. FoU-enheten, Landstinget Sörmland.(2002)
Wallin A-M, Carlberg M. Hälsan ur ett etniskt perspektiv. En rapport från undersökningen om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor, Liv & hälsa 2000. Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting. (2003)
Berglund K, Eriksson C, Eriksson H, Feldman I, Lambe M, Molarius A, Nordström E. Livsvillkor, levnadsvanor
och hälsa. En rapport från undersökningen om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor, Liv & hälsa 2000. (2003)
Lindén- Boström M (red). Föräldrars livsvillkor och barns hälsa. En rapport från undersökningen om hälsa,
levnadsvanor och livsvillkor, Liv & hälsa 2000. (2003)
Artiklar i tidskrifter
Molarius A, Berglund K, Eriksson C, Lambe M, Nordström E, Eriksson H G , Feldman I. Socioeconomic conditions, lifestyle factors, and self-rated health among men and women in Sweden. European Journal of Public
Health. June 3, 2006.
Molarius A, Tegelberg Å. Recurrent headache and migraine as a public health problem – a populationbased study in Sweden. Headache 2006;46:73-81.
Johnell K, Lindström M, Sundquist J, Eriksson C, Merlo J. Individual characteristics, area social participation,
and primary non-concordance with medication: a multilevel analysis. BioMedCentral Public Health,
2006; 6: 52.
Johnell K, Lindström M, Melander A, Sundquist J, Eriksson C, Merlo J. Anxiolytic-hypnotic drug use, trust,
social participation and the miniaturization of community: a multilevel analysis. Social Science and Medicine, 2006; 62(5): 1205-1214.
Andersson G, Johansson L-E, Sahlberg-Blom E, Pettersson N, Nilsson K. Urinary incontinence - why refraining from treatment? A population based study. Scandinavian Journal of Urology and Nephrology,
2005; 39: 301-307.
Starrin B. Fattigdom lönar sig inte. Socialpolitik nr 2, (2006).
Starrin B, Janson S. Unemployment, secure, insecure employment and self-reported ill-health. A comparative study. I Kieselbach T, Winefeld A, Boyd C, Anderson S (red) Unemployment and health. Brisbane
Australian Academic Press, (2006).
Starrin B, Janson S. Typer av arbete, arbetslöshet och psykosocial ohälsa. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 11,1 ,
(2005).
Inom ramen för undersökningen Liv & hälsa år 2004 har följande rapporter givits ut:
Liv & hälsa 2004. Resultat från en undersökning om livsvillkor, levnadsvanor, hälsa och vårdkontakter. (2005)
Andrén A, Kalander-Blomqvist M, Wiberg-Hedman K. Liv & hälsa 2004 – en undersökning om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor i Värmland. Forskning och folkhälsa, Utvecklingsstaben, Landstinget i Värmland (2005)
Sörmlänningar tycker om vården. Resultat från Liv & hälsa 2004. Fou-enheten, Landstinget Sörmland (2005)
Feldman I. Länsinvånarna är nöjda med vården men…- Resultat från Liv & hälsa 2004. Samhällsmedicinska
enheten. Uppsala läns landsting. (2005)
Folkhälsomål kopplat till Liv & hälsa - Södermanlands kommuner. FoU-enheten och Folkhälsoenheten, Landstinget Sörmland. (2005)
Kalander-Blomqvist M, Janson S (red). Värmlänningarnas liv och hälsa 2004.
Landstinget i Värmland och Karlstads universitet (2005)
Västmanlänningarnas hälsa. Sammanställning av resultat från enkätstudier och befintlig statistik år 2006.
Landstinget Västmanland (2006)
Andrén A, Wiberg-Hedman K, Kalander-Blomqvist M. Om värmlänningarna. Landstinget i Värmland och
Karlstads universitet (2006)
Berglund K, Brantefors B, Feldman I, Fichtel Å, Jonason E, Lindberg C. Folkhälsopolitik för en jämlik hälsa.
Resultat från befolkningsundersökningen Liv & hälsa i Uppsala län. Samhällsmedicinska enheten, Uppsala
läns landsting (2006)
Kalander-Blomqvist M, Wiberg-Hedman K. Är det möjligt att mäta vårdtyngd och vårdkonsumtion med befintlig statistik – En studie av primärvården i tre Värmlandskommuner. Landstinget i Värmland och Karlstads
universitet (2006)
Kalander-Blomqvist M, Denk T. Vårdrapport – vad värmlänningarna tycker om vården, tillgängligheten samt
landstingets verksamhet. Landstinget i Värmland och Karlstads universitet (2006)
Lindén-Boström M, Eriksson C, Hagberg L, Persson C, Ydreborg B. Den goda men ojämlika hälsan - Liv & hälsa i
Örebro län 2004, Samhällsmedicinska enheten, Örebro läns landsting (2006)
Elo S, Nicolas I, Boström K. Liv & hälsa 2004, Vårdrapport - Länsbornas kontakter med hälso- och sjukvården
och deras åsikter om den, Samhällsmedicinska enheten och Hälsokansliet, Örebro läns landsting (2006)
Molarius M, Berglund K, Eriksson C, Eriksson H, Lindén-Boström M, Nordström E, Persson C, Sahlqvist L, Starrin
B, Ydreborg B. Jordmån för psykisk hälsa. Resultat från enkätundersökningen Liv & hälsa 2004. (2006)