Fjärde söndagen
efter trettondagen
Jesus hjälper i nöden
Denna söndags budskap uppmanar oss att ta
vår tillflykt till Jesus. Han hjälper i inre och yttre
nöd. Också naturkrafterna är honom underdåniga. Vi människor är i allt beroende av honom.
Tron på vår Frälsare, honom som stillade stormen och räddade Petrus från att drunkna, övervinner hopplösheten och ger ny förtröstan.
LITURGISK FÄRG: grön
PSALMFÖRSLAG
I
372 När stormen ryter vilt på hav
155 Gud är vår starkhet och vårt stöd
382 Jag lyfter mina händer
Dps 159
402
401
432
Guds församling, håll i minne
Jag vet en hamn
Ut ur mörkret, upp till ljuset
Var inte rädd
Bibeltexterna
Ps. 107:1–2, 23–31
Psaltarpsalm
Antifon
Kom och se Guds gärningar,
hans väldiga verk bland människor.
Ps. 66:5
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Antifonen upprepas.
Psalm
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden.
Andra for på skepp över havet
och drev handel på de stora vattnen.
De såg Herrens verk,
96
hans under i havets djup.
Han befallde, och en storm
blåste upp,
som fick vågorna att gå höga.
De kastades mot himlen
och mot djupen,
modet svek dem i faran.
De vinglade och raglade som druckna,
deras färdighet var till ingen nytta.
Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras trångmål.
Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
De skall tacka Herren
för hans godhet,
hans underbara gärningar
mot människor.
Hallelujavers
Väldigare än de stora vattnens brus,
väldigare än havets bränningar,
ja, väldig är Herren i höjden.
TRETTONDAGSTIDEN
Ps. 93:4
Första årgången
Andra läsningen
2 Kor. 1:8–11
Första läsningen
Jes. 51:9–16
Vakna upp, vakna upp,
klä dig i makt och styrka, Herre!
Vakna upp som i forna dagar,
som i gången tid.
Det var du som högg ner Rahav,
du som genomborrade draken.
Det var du som torkade ut havet,
vattnet i det stora djupet,
du som gjorde havsbottnen till en väg,
där de befriade kunde tåga fram.
De som Herren har friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.
Jag, jag är den som tröstar er.
Varför fruktar du människor,
de dödliga, som är som gräset?
Varför glömmer du Herren, din skapare,
han som har spänt upp himlen
och lagt jordens grund?
Du lever i ständig skräck
för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
men vad blir det av förtryckarens vrede?
Snart skall den fjättrade befrias,
han skall inte läggas i graven,
och aldrig skall han sakna bröd.
Jag är Herren, din Gud,
som rör upp havet i dånande vågor,
han vars namn är Herren Sebaot.
Jag lade mina ord i din mun
och gömde dig under min skyddande hand,
jag spände upp himlen
och lade jordens grund,
jag sade till Sion: ”Du är mitt folk.”
Jag vill att ni skall ha klart för er, bröder,
hur svårt vi hade det i Asien. Vi pressades
så långt över vår förmåga att vi rent av
misströstade om livet. Men en dödsdom har
vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle
förlita oss på oss själva utan på den Gud
som uppväcker de döda. Och han räddade
oss från dessa dödens angrepp och kommer
att rädda oss igen. Till honom står vårt
hopp, han skall rädda oss. Och ni skall
hjälpa till med er bön för oss, så att det blir
många som tackar Gud för den nåd vi får
genom mångas medverkan.
Evangelium
Matt. 8:23–27
Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde
med. Plötsligt blev det så stark sjögång att
båten nästan försvann bland vågorna. Men
han sov. De gick fram och väckte honom:
”Herre, hjälp oss, vi går under.” Han sade:
”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan
reste han sig och hutade åt vindarna och
sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: ”Vem kan han vara? Till
och med vindarna och sjön lyder honom.”
Andra årgången
Första läsningen
Job 38:1–4, 8–11, 16–18
Herren svarade Job ur stormen:
Vem är du som höljer min visa plan
i mörker
med ord utan förnuft?
Gör dig redo, var en man,
ge mig besked när jag frågar!
FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
97
Var var du när jag lade jordens grund?
Låt höra, om du vet och kan!
Vem satte portar som spärr för havet?
När det bröt fram ur moderlivet
och jag gav det molnen till kläder
och dimman till lindor,
satte jag för det en gräns
och stängde med portar och bommar.
Jag sade: ”Hit men inte längre,
här skall dina stolta vågor hejdas.”
Har du varit framme vid havets källor
eller vandrat genom de dolda djupen?
Har du skådat dödens portar,
portarna till det yttersta mörkret?
Kan din tanke fatta jordens vidd?
Låt höra, om du vet allt detta!
Andra läsningen
2 Tim. 1:7–10
Gud har inte gett oss modlöshetens ande
utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig
som är fånge för hans skull, utan lid för
evangeliet du också, med kraften från Gud.
Han har räddat oss och kallat oss med en
helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd,
som han skänkte oss i Kristus Jesus redan
före tidens början men som har blivit uppenbar nu när vår frälsare Kristus Jesus trätt
fram. Han har utplånat döden och dragit
liv och oförgänglighet fram i ljuset genom
evangeliet.
Evangelium
Matt. 14:22–33
Jesus befallde sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön
medan han skickade hem folket. Så snart
han hade gjort det gick han upp på berget
för att vara för sig själv och be. Där var
98
han ensam när det blev kväll. Båten var
då redan långt från land och kämpade mot
vågorna, eftersom det var motvind. Strax
före gryningen kom han till dem, gående
på sjön. När lärjungarna fick se honom gå
på sjön blev de förskräckta och trodde att
det var en vålnad, och de skrek av rädsla.
Men genast talade Jesus till dem och sade:
”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” Petrus
svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig
att komma till dig på vattnet.” Han sade:
”Kom!”, och Petrus steg ur båten och gick
på vattnet fram till Jesus. Men när han såg
hur det blåste blev han rädd. Han började
sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” Jesus sträckte genast ut handen och grep tag
i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll
ner för honom och sade: ”Du måste vara
Guds son.”
Tredje årgången
Första läsningen
1 Kung. 17:1–6
Elia, en man från Tishbe i Gilead, sade till
Achav: ”Så sant Herren lever, Israels Gud
som jag tjänar, under de närmaste åren skall
det varken falla dagg eller regn annat än
på min befallning.” Herrens ord kom till
Elia: ”Bryt upp, ta vägen österut och göm
dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. Där
kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt
korparna att förse dig med mat.” Elia gjorde
som Herren hade sagt, han gick till Kerits
bäckravin öster om Jordan och slog sig ner
där. Korparna kom med bröd och kött till
honom både morgon och kväll, och han
drack ur bäcken.
TRETTONDAGSTIDEN
Andra läsningen
Hebr. 11:23–27
I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn
gömt i tre månader, eftersom de såg att det
var ett vackert barn, och de lät sig inte
skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade
Mose som vuxen att låta sig kallas son till
faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek
som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han
Egypten och fruktade inte kungens vrede
utan höll ut, därför att han liksom såg den
Osynlige.
Hjälp oss att ta emot varje dag
som en gåva av dig,
tills vi får vara hos dig
i ditt oförgängliga liv.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
2.
Jesus, du var med i båten när det stormade.
Ibland har vi svårt att våga tro
att du finns med oss här i vår båt.
Därför blir vi rädda, som lärjungarna.
Men du är inte rädd.
Du hör oss när vi ber
och vinden lyder dig.
Tack för att du tar hand om oss
och är oss nära.
Vi prisar dig, vår Herre och Frälsare.
3.
Evangelium
Joh. 6:16–21
När det hade blivit kväll gick Jesu lärjungar
ner till sjön och steg i en båt för att ta sig
över till Kafarnaum på andra sidan. Det var
redan mörkt, och Jesus hade ännu inte
kommit tillbaka. Det blåste hårt och vågorna gick höga. När de hade rott en halvmil fick de se Jesus komma gående på sjön
och närma sig båten. De blev rädda, men
han sade till dem: ”Det är jag, var inte
rädda.” Då ville de ta med honom i båten,
och med ens var den framme vid stranden
dit de var på väg.
Gud, du vet att vi ofta är rädda.
Vi är rädda för sjukdom och sorg,
vi är rädda för döden.
Vi driver i storm på ett nattligt hav.
Tag hand om vår resa
över de mörka vattnen.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
4.
Evige Gud,
när starka krafter bryts ner
och allt är tomhet
rubbas vi i vårt högmod.
Lär oss att hoppas på dig
när vi har det svårt.
Beskydda oss och ta emot oss
som en hamn där vi får vila.
Fader, lär oss att leva i dig.
Dagens bön
1.
Vår Fader och Gud.
Du sände din Son in i vår oroliga värld.
Skänk oss din heliga Ande,
så att vi litar på Jesus Kristus,
han som finns mitt ibland oss
och som också vindarna lyder.
FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN
99
