Den svenska alkoholdiskursens retorik 1 :
Den politiska och administrativa nivån
Anders Bergmark & Lars Oscarsson
Alkoholpolitik och retorik
I vårt vardagliga tal anvander vi ofta beteckningen
retorik får att karakterisera en framstallning på ett negativt satt. Att saga att något "bara ar retorik" ar liktydigt
med att påstå att det ar "tomt prat", om an ett vackert
eller konstfårdigt sådant. I mer vetenskapliga samrnanhang anhangiggors begreppet, mer eller mindre undantagslost, den antika tradition 2 enligt vilken retoriken ar
den vetenskap, eller mojligen konstform, som har valtaligheten som objekt. Denna klassiska angivelse av retorikens uppgift innehåller såval en strikt analyserande som
en normativ sida. 3 Enligt vissa uttolkare kom retorikens
normativa anspråk med tiden att tillvaxa på ett sådant
satt att det ledde till dess forfall. 4
I Sverige har Malmberg (1973) pladerat for att "Retoriken bor åter bli, vad den en gång var, en analys av den
sammanhangande framstallningens struktur men utan den
klassiska retorikens normativa krav" (s. 89). Det ar i
denna mer moderna mening vi avser att undersoka retoriken hos de nutida svenska framstallningarna om alkoholpolitik. s De politiska och administrativa texter som
utgor vårt grundmateria16 kommer sålunda in te i forsta
hand att analyseras utifrån sina stilistiska modeller, utan
utifrån de regelbundenheter och beroendefårhållanden
som kan etableras mellan den alkoholpolitiska diskursens olika delar. Denna ambition forhindrar dock inte att
den analytiska karakteristiken till vissa delar kan tankas
sammanfalla med den retoriska beteckningens vardagliga innebord.
Åven om vi i detta samrnanhang endast avser att
granska ett relativt snavt urval av aktuella alkohol politiska texter utan några mer omfattande historiska bestamningar av det alkoholpolitiska sammanhanget, vill vi andå inledningsvis peka på några generella och i tiden utstrackta forhållanden. I fårsta hand tycks det oss n6dvandigt att avgransa de m6jliga inneb6rderna hos begreppet alkoholpolitik for att darigenom också inringa
des s olika objekt och legitimitetsgrunder. Mer precist uttryckt ar vi har intresserade av relationen mellan den
inneb6rd involverade agenter tillskriver de egn a insatserna och de generella villkor som momentant ar giltiga får
den alkoholpolitiska diskursen.
Vad ar då alkoholpolitik? En forsta, och på ytan kanske trivial bestamning kan ges en tautologisk form: alkoholpolitik ar politik. Frånberg (1985) har påpekat att alkoholpolitiken ofta gestaltas som en kamp mot alkoholen
i stallet for en kamp om alkoholen. Den politiska dimensionen - i bemarkelsen att en option betraktas mot bakgrunden av andra optioner - har en tendens att komma
på und antag i framstallningar med for-givet-tagna, normativa pretentioner. Denna kamp om alkoholen har,
Alkoholpolitik - Tidskrift}Or nordisk alkoholforskning Vol. 7:213-218
under olika historiska skeden och i olika kulturella kontexter, haft sin grund i en uppsattning skiftande fårhållanden. Under lång tid var den politik som berorde alkohol i huvudsak baserad på ekonomiska 6vervaganden.
Det var forst i och med industrialismens genombrott som
det uppstod vad Makela (1983) benamner en "social alkoholfråga". Denna omfattar tre grundlaggande problematiseringar; alkoholen som ett problem for ordningen,
for produktiviteten och får halsan.
I Sverige ar det halsoproblemen som har dominerat
de officiella och professionella framstallningarna om alkoholproblemet under de sista två decennierna, framfor
allt via en alltmer intensifierad lansering av det s.k. folkhalsoperspektivet. Vid sid an av denna politiskt-tekniska
problematisering återfinner vi också framstallningar som
konstituerar alkoholproblemet som ett socialt problem,
ofta med tillagget att det också ar det mest allvarliga.
Som en utgångspunkt for vår fortsatta diskussion kan
en preliminar bestamning av de generella villkoren for
den alkoholpolitiska diskursen på den politiska och administrativa nivån formuleras på foljande satt: framstallningarna av det svenska alkoholproblemet gestaltas i
huvudsak inom ett diskursivt rum, vars fordelningsvillkor ar sådana att det innehåller två grundlaggande optioner: folkhalso- och samhallsproblematiseringen. De
båda problematiseringsformerna ar vanligtvis in te omsesidigt uteslutande inom en specifik framstallning, och relativt ofta forekommer båda typerna simultant.
Det ar emellertid in te en bart den relativt banaia iakttageisen att de alkoholpolitiska framstallningarna organiseras inom ett fålt av socialt och/eller folkhalsomassigt
inriktat problematiserande som skall vagleda oss i det
fåljande. Problematiseringarnas dikotomi ar end as t en
grundstruktur som måste kompletteras med analyser av
t. ex. olika framstallningars succession och beroendeforhållanden. Med andra ord ar avgransningen av pro blematiseringsformerna end as t det forsta steget i en beskrivning av den alkoholpolitiska diskursens retorik.
Att trampa vatten
"Alkoholen ar ett av vårt samhalles allvarligaste sociala och medicinska problem" (Socialstyrelsen 1990). Så
skriver socialstyrelsen i inledningen till det handlingsprogram som tagits fram for att genomfåra en sankning
av alkoholkonsumtionen med 25 procent fram till år
2000. Denna typ av konstateranden, uppenbarligen agnade att ingjuta en tillborlig respekt for framstallningens
legitimitet, återfinns tamiigen undantagslost i de alkoholpolitiska texter vi granskat ( se t ex SOU 1974:90,
proposition 76/77:108, Ds S 1980:10, Socialstyrelsen
1989). Åven om det fårekommer olika uppfattningar om
213
huruvida dylika påståenden ar adekvata eller ej/ ar det
inte denna aspekt vi vill Iyfta fram har. Vi vill i stallet
rikta uppmarksamheten mot den succession av utsagor betraffande alkoholproblemets allvarlighet som kan etabIeras mellan olika framstallningar.
Den kedja av ensartade beskrivningar som kan upprattas mellan den alkoholpolitiska utredningen (SOU
1974:90) och socialstyreIsens handlingsprogram (Socialstyrelsen 1990) innehåller en, utifrån aktivistiska utgångspunkter, forodande tolkningsmojlighet: alt ingenting
har hant. 8 Denna tolkning får en forstarkt och dubbel innebord då vi samtidigt jamfor två parallella kedjor av
utsagor; i detta fall de ovan namnda utsagorna om sakernas tillstånd 9 med de utsagor som beror framtida åtgarder. IO Vi finner vid en sådanjamforelse att det upprepande momentet också återfinns hos den sen are kategorin av utsagor. Den ovan angivna karakteristiken, "att
ingenting har hant", ar har giltig på så satt att det som
sags (i en given framstallning) redan har sagts.
Att den svenska alkoholpolitiska diskursen under de
två senaste decennierna delvis består av upprepningar
ar relativt Iatt att konstatera. Det ar daremot naturligtvis
inte givet att dessa upprepningar uppfattas som sådana.
Utifrån socialstyreIsens bedomningshorisont framstår
denna sak enligt foljande: "1 programmet finns en stark
koppling till 1977 års alkoholpolitiska mål, som idag utgor grunden for vår alkoholpolitik. Det kan syn as som en
upprepning och ar det också i den meningen att de fortfarande ar relevanta och meningsfulla som bas i alkoholpolitiska diskussioner" (Socialstyrelsen 1989, 7). Har
framstiills det vi ovan har betecknat som en serie upprepningar som en form av kontinuitet; en angiven kurs
står fast. Vi vill emellertid havda att en sådan tolkning
forbiser det faktum att det saknas en explicit vardering
av på vilket satt, och i vilken utstrackning, den "fastlagda kursen" har haft avsedda effekter. Il Det kan också
vara vart att notera att citatet ovan utgor det end a exempel vi har kun nat hitta, dar beteckningen "upprepning"
anvands for att karaktarisera den egna framstallningen.
Enligt vår uppfattning kan den alkoholpolitiska framstallningens villkor, med den avgransning i tid och rum
som finns angiven i vår inledning, till vissa grundlaggande delar beskrivas som sådan a att de framtvingar en serie historielosa upprepningar av åtgarder och forslag. 12
Att detta ar fallet sammanhanger med samspelet mellan
formerna for problematisering, med den nivå av alkoholpolitiska åtgarder som ar historisk t given och med karaktaren hos de åtgarder som uppfattas som mojliga att genomfora. Problematiseringarnas former och intensitet
anger riktningen och vidden av de alkoholpolitiska ambitioner som skall omsattas ikonkreta åtgarder. Samtidigt begransas åtgardsarsenalen av det enkla faktum att
en rad grundlaggande alkoholpolitiska restriktioner redan ar tillstades. 13
Mellan det redan genomforda och det omojliga l4 finns
det diskursiva rum i vilket ambitionerna skall artikuleras
och transformeras til! åtgardsforslag. Dessa åtgardsforslag kan - om vi til!åter oss en viss forenkling - hanforas til! två grundlaggande kategorier; de kan antingen
betecknas såsom "idealistiska" eller "intensifierande".
Under den idealistiska kategorin inordnar vi sådana åt-
214
garder som utbildning, information, och opinions bildning,15 medan den intensifierande kategorin omfattar utbyggnad, aktivering och forbattring av redan befintliga
åtgarder. De åtgardsforslag som kan hanfOras til! den
intensifierande kategorin har emellertid ofta karaktaren
av en lapparnas bekannelse. 16
Folkhiilsoperspektivet
Åven om folkhalsoperspektivet har funnits narvarande
i den svenska alkoholdiskursen under en relativt lång tid
(se t. ex. Makela 1983), så har det under senare tid Iyfts
fram på ett satt som innebar en kvalitativ forandring.
Alkoholfrågan ar numera inte bara ett folkhalsoproblem;
den ar oundgangligen ett folkhalsoproblem. 17 Denna forandring fOrtjanar en viss uppmarksamhet i detta sammanhang, eftersom den kan sagas ha vissa retoriska
aspekter.
Hauge (1990) har nyligen problematiserat lanseringen
av alkoholfrågan som ett folkhalsoproblem och i stallet
forordat en social rubricering. Detta har foranlett socialstyrelsens generaldirektor Claes Ortendahl att gå i svaromål till formån for folkhalsoperspektivets centrala betydelse. Denna framstallning konstituerar, såval via upphovsmannens position som genom explicita argument,
en fortatning och fixering av den alkoholpolitiska framstallningen ino m den politiskt-administrativa sfåren, vilket gor den legitim att granska i detta samrnanhang.
Ortendahls (1990) argumentation innehåller två huvudpunkter: dels att Hauges kritik bygger på en alltfor snav
och medicinsk definition av folkhalsobegreppet, och dels
att det ar empiriskt belagt att alkoholskadorna ar av en
sådan omfattning att de ovedersagligen konstituerar ett
folkhalsoproblem.
Betraffande den forsta punkten anfor Ortendahl att
folkhalsobegreppet ingalunda en bart ar ett medicinskt
begrepp. I stallet havdar han - i linje med den s.k.
WHO-definitionen - att hals a konstitueras av ett tillstånd av fysiskt, psykisk t och socialt valbefinnande. 18
Denna definition ar emellertid behaftad med en rad problem, av vilka det mest central a finns identifierat i en av
de kallor som Ortendahl anfor til! stod for folkhalsoperspektivet: "Med denna besk rivning (WHO-definitionen)
blir halsa snarast ett undantagstil!stånd" (SOU 1981:1,
19; vår parentes).
Att det finns en legitimitet i att diskutera alkoholens
halsoeffekter i en mer snav bemarkelse torde val vara
stalIt utom varje tvivel. 19 Men med en sådan mer restriktiv innebord hos begreppet halsa blir det emellertid problematiskt att havda att alkoholen också utgor ett folkhalsoproblem; de alkoholrelaterade sjukdomarnas inverkan på normalbefolkningens halsotillstånd ar helt enkelt for liten. 20 Folkhalsoperspektivets legitimitet ar darfOr avhangigt i vilken utstrackning andra typer av skadeverkningar kan betecknas såsom indikatorer på ohalsa. 21
Då vi granskar argumentationen kring den uppsattning av skador som Ortendahl anfor till stod for alkoholens folkhalsoproblematisering finner vi ett genomgående
drag; anknytningen mellan de anforda skadorna och alkoholen ar i flertal et fall vagt formulerad. Skadorna sags
ha ett "samband med", ar "relaterade till", eller ar "be-
tingade av" alkoholbruk. 22 I några fall har också faktahanvisningarna en mycket los empirisk grund,23 medan
andra kan sagas vara uttryck får ett medikaliserande
perspektiv. 24 En speciell variant av det senare fårhållandet utgor angivelsen om att garningsmannen i 4 av 5
våldsbrott har varit alkoholpåverkad. I detta fall ar det
in te bara halsoaspekten som kan ifrågasattas; det ar inte
heller klart får vem eller vilka våldsbrotten kan raknas
som ett halsoproblem. 25
Men vad ligger då bakom folkhalsoperspektivets starka stallning? Makela (1983) har bl. a. pekat på att folkhalsoperspektivet erbjuder en mojlighet att taia i alkoholfrågan på ett satt som ar befriat från moraliska och
ideologiska fårtecken, en mojlighet som i synnerhet harmonierar med den vetenskapliga framstallningens villkor. En tankbar variant av detta argument kan ta sin
utgångspunkt i den parallellitet som fåreligger mellan
artikuleringen av folkhalsoperspektivet respektive totalkonsumtionsmodellen.
I och med publiceringen av "Alcohol control policies in
public health perspective" (Bruun et al 1975) fick totalkonsumtionsmodellen sitt definitiva vetenskapliga genombrott. Av titeln framgår att ett folkhalsoperspektiv inte
bara fanns narvarande i denna framstallning - det utgjorde ett av bokens centrala teman. En omstandighet
som har en viss betydelse i detta samrnanhang ar den
dialektiska relation som kan sagas råda mellan ett folkhals 0- och ett sjukdomsperspektiv på alkoholproblemen.
Så skriver t. ex. Bruun (1985) att "The public health
perspective implies that alcohol-related problems have to
be considered in their totality, avoiding the pitfalls of
concentrating exclusively on alcoholism, as a form of dependency or deviant behaviour" (s. 139). Folkhalsoperspektivet skulle kunna betecknas som samhallsvetenskapens utmaning gentemot den medicinska/kliniska in tressesfåren och des s sjukdomsbegrepp. Iscensattningen av
denna utmaning kravde den vetenskapliga legitimitet
som totalkonsumtionsmodellen fårlanades i mitten av
l 970-talet. Det kan vara viktigt att hålla i minnet att
denna rivalitet mellan folkhalso- och sjukdomsperspektivet tar gestalt på en internationell arena, och att artikuleringen av folhalsoperspektivets politiska realisering riktar sig till en internationell publik. 26
I den svenska alkoholdiskursen tycks folkhalsoperspektivet ha tilldelats en instrumentell funktion i fårhållande till totalkonsumtionsmodellen. Det overgripande
målet får den svenska alkoholpolitiken ar sedan lange (se
t. ex. prop 1976/77:108) att begransa totalkonsumtionen
får att darigenom minska missbruket och alkoholskadorna. Folkhalsoperspektivet erbjuder, genom sin problematisering av gemene mans alkoholvanor, en tankt mojlighet att påverka den grundlaggande faktorn: totalkonsumtionens omfattning. I den utstriickning ransonering
eller andra mer "hårdhanta" åtgarder betraktas som
omojliga att realisera återstår kanske in te så många realistiska alternativ till folkhalsoproblematiseringen? Att
t.ex vadja till allmanheten om ett avstående från en del
av en icke-skadlig alkoholkonsumtion i solidaritet med
missbrukarna fårefaller val knappast vara en effektiv åtgard?
Totalkonsumtionsmodellen och alkoholpolitikens
legitimitet
Inom den alkoholvetenskapliga sfåren finns mycket få
fårhållanden som har status av fakta. På denna punkt
utgor totalkonsumtionsmodellen ett av de mest lysande
undantagen. Åven om det inte saknas kritiska synpunkter betraffande modellens giltighet 27 , torde det inte vara
någon overdrift att påstå att modellen med tiden har
nått en allrnan acceptans inom det vetenskapliga alkoholsamfundet. Detta påstående kan formuleras ann u
starkare då vi beaktar totalkonsumtionsmodellens stallning i den svenska alkoholdiskursen: inom den politiska
och administrativa sfåren har modellen en totalt dominerande position.
Totalkonsumtionsmodellen kan sagas ha en legitimitetsproducerande funktion, vilket framgår av fåljande
skrivning: "1985 stallde sig riksdagen i samband med
propositionen om 'utvecklingslinjer får halso- och sjukvården m.m.' bakom WHO:s mål att minska alkoholkonsumtionen med 25% till år 2000. Detta beslut kan
uppfattas som en precisering av det då gallande huvudmålet. Har betraktas 25%-målet som det overgripande
målet får alkoholpolitiken. En minskning av totalkonsumtionen av den storleksordning som har ar aktuell kan
antas ha mycket vittomfattande konsekvenser, framfårall t på lång sikt. Detta galler sarskilt om den s k totalkonsumtionsmodellen tillampas och integreras med social interaktions teori" (Socialstyrelsen 1989, 32).
I det ovan angivna citatet finns en detalj som har en
något oklar innebord och som mojligen antyder en mer
omfattande problematik. Den detalj vi tanker på ar anvandningen av ordet "tillampas".28 År totalkonsumtionsmodellen något som kan tillampas, och om så ar fallet,
vad innebar en sådan tillampning? For att besvara dessa
frågor mås te vi agna någon moda åt att ge totalkonsumtionsmodellen en konnotativ bestamning.
En restriktiv tolkning av totalkonsumtionsmodellens
innebord kan formuleras enligt fåljande: en påtaglig okning av genomsnittskonsumtionen i ett givet samhalle
leder med stor sannolikhet till en okning av antalet hogkonsumenter. I denna version - som kan karaktariseras
som en statistisk modell betraffande det empiriska sambandet mellan totalkonsumtionen och antalet hogkonsumenter - ar totalkonsumtionsmodellen knappast något
som kan tillampas. Om vi istallet utgår från formuleringar i Alcohol control policies in public health perspective - som
vi har namnt ovan betraktas publiceringen av denna bok
ofta som totalkonsumtionsmodellens genombrott (se t.ex
Olsson 1990) - blir det måhanda mojligt att finna
stod får en mer aktivistisk tolkning av totalkonsumtionsmodellen. I denna publikation återfinns t. ex. fåljande
centraia och ofta anfårda formulering: "changes in the
overall consumption of alcoholic beverages have a bearing on the health of the people in any society. Alcohol
control meas ures can be used to limit consumption: thus,
controlof alcohol availabiiity becomes a public health
issue" (Bruun et al 1975, 90). Vi kan emellertid lagga
marke till att detta citat ingalunda endast behandl ar totalkonsumtionens betydelse får antalet hogkonsumenter;
det beror i lika hog grad de kontrollpolitiska mojiigheter-
215
na.
Det kan i detta samrnanhang vara intressant att konstatera att det ar svårt att hitta en språkligt ekvivalent
beteckning for totalkonsumtionsmodellen på den in ternationella arenan. 29 I stallet fOrekommer t. ex. beteckningarna "control-of-supply model" (Peele 1987) och
"control-of-consumption approach" (Ravn 1987), då
framstallningarna behandlar de alkoholpolitiska mojligheter som kan extrapoleras från sambandet mellan totalkonsumtion och antalet hogkonsumenter. Om denna beskrivning ar korrekt skulle vi kunna påstå att totalkonsumtionsmodellen utgor en delmangd av "totalkonsumtionskontrollmodellen". Men om det ar denna senare
modell som skall till am pas uppstår ett trovardighetsproblem, eftersom den svenska alkoholpolitiken i årtionden
har praglats av en sådan modell utan att de mål som har
artikulerats har blivit uppfyllda. 30
I denna mening ar det mojligt att påstå att en formulering av typen "Senare års forskning har visat att den s.k.
totalkonsumtionsmodellen har giltighet" (Socialstyrelsen
1989, 7) skanker ve tens kap lig legitimitet åt ett fOrhållande som sedan lange ar tills tades. Daremot ger den ingen
vagledning betraffande hur det samband som totalkonsumtionsmodellen beror skal! utnyt~as utover den nivå
som red an ar for handen - modellens vetenskapliga status frilagger inga nya alkoholpolitiska mojligheter.
•
Denna artikel utgor ett fOrsta steg i en tankt serie av
framstallningar kring alkoholproblemets artikulering i
det svenska samhallet. Av detta skal återfinns in te några
resonemang som kunde tiinkas vara av intresse i forhållande till den karakteristik som skisserats i det fOregående. De politiska och administrativa framstallningarna
om alkoholpolitiken konstituerar in te någon helt sjalvstandig enhet, utan utgor en delmangd av en mer omfattande diskursiv formation, vars exakta grans er blir
mojliga att ange forst efter en granskning av texter med
andra typer av institutionella bestamningar.
I två kommande arbeten avser vi att granska de kliniska och de vetenskapliga framstallningarna om alkoholproblemet, for att darigenom tillfora två relativt sjalvklara diskurser till den formation som vi har fOr avsikt
att frilagga. Som har framgått av ovanstående har vi
också i denna framstallning red an tangerat de beroendeforhål!anden som uppenbarligen existerar mellan den
vetenskapliga och den politiska/administrativa diskursen. Vi har också noterat - dock utan att kommentera
det i texten - den relativa frånvaron av ett sjukdomsbegrepp i de politiska och administrativa framstallningarna, en omstandighet som vi bor få tillfålle att fundera
over i samband med analysen av den kliniska diskursen.
Men med dessa - och en rad andra - frågor får vi for
tillfållet forfara på sedvanligt satt. Vi får skjuta dem på
framtiden.
Noter:
Artikeln ar utarbetad inom ramen for ett forskningsprogram finansierat av Socialvetenskapliga forsk-
216
ningsrådet (Drn D 88/2012 & 88/2013).
2
Verket framfOr andra ar har Aristoteles "Rhetorica".
3
Vid sidan av kategoriseringar av t. ex. talsituationer och stilistiska modeller innehåller den klassiska retoriken vardeuppfattningar om olika typer av tal.
4
Retoriken fick en karaktar av vackert men innehållslost prat.
5
Den tidsmassiga begransningen stracker sig mellan
1970 til! 1990. Alla angivelser av denna typ upprattar
alltid en mer eller mindre arbitrar eller vansklig grans;
utifrån en pragmatisk bedomningshorisont kan emellertid vårt val motiveras av att den alkoholpolitiska utredningens slutbetankade (och delrapporter) fick offentlighet under 1970-talets fOrsta halft.
6
Forutom den tidsmassiga avgransningen har kallorna också begransats genom exkludering av alkoholpolitiska framstallningar som saknar en "officiell legitimitet". Detta har lett til! ett urval av texter som i huvudsak
består av propositIOner (1976/77:108, 1981/82:143,
1984/85:181), offentliga utredningar (SOU 1974:90,
1974:91), departementsutredningar DS S 1980:10,
1981 :23, 1981 :25) och socialstyrelsens skrivningar i samband med det s.k. 25%-målet.
Så skriver t. ex. Makela (1983, 18) "Alkoholen hor
måhanda inte numera til! de viktigaste sociala problemen."
8
I den utstrackning vi beaktar de faktiska forandringarna mellan 1970 och 1990 ar det endast mojligt att
identifiera två någorlunda betydeisefulla handelser: mellanolets avskaffande 1977 och fOrbudet mot alkohol reklam 1978.
9
Inom retoriken talar man om "genus demonstrativum" nar en "talsituation" har en påvisande uppgift, nar
den slår fast vad som ar falle t. I vårt exempel ovan utgor
således utsagorna om alkoholproblemets allvarlighet en
diakron kedja av genus demonstrativum.
IO
Denna typ av utsagor kan inordnas under den kategori av talsituationer som inom retoriken betecknas
med "genus deliberativum". Detta genus omfattar sådana utsagor som beror det fOreslagna och det overvagda.
II
På denna punkt finns en forandring antydd i sociaistyreIsens ideprogram for 25%-målet. Åven om det inte står att finna någon kritisk granskning av relationen
mellan de tidigare ambitionerna och åtgarderna, så innehåller denna text ansatser til! en uppfoljning av de angivna insatserna. Socialstyrelsen diskuterar har bl. a. behovet av matbarhet betraffande effekter och de åtgarder
som mås te vidtas om de angivna målen inte uppnås. Det
ar mojligt att detta sammanhanger med det faktum att
det faktiskt foreligger ett konkret åtagande; år 2000 skall
den svensk a alkoholkonsumtionen vara nere i 5 liter ren
alkohol per person och år.
12
Epitetet "historielosa" motiveras har framst av det
faktum att det in te, forutom i ett fall, går att finna några
utsagor som identifierar de upprepningar som faktiskt ar
for handen.
13
Som t. ex. begransningen av såval alkoholens til!ganglighet som det privata vinstintresset.
14
Genomforandet av totalforbud och ransonering
anges ofta som sådan a omojligheter (se t. ex. Ds S
1981 :23).
15
Anvandningen av beteckningen "idealistiska" ar
har motiverad av att det ar kant att forskningen på området inger ett mycket svagt hop P om att via utbildning
och information påverka existerande dryckesbeteenden
(se t. ex. den omfattande iiversikten av Blane och Hewitt
[1980]).
IG
Så har t. ex. priset på alkohol standigt angivits
som ett viktigt instrument, trots att det i realiteten knappast har utnyttjats.
17
Socialstyrelsen (1989) havdar t. ex. att folkhalsoperspektivet måste vara vagledande (s. 4) och Ortendahls (1990) argumentation for en folkhalsoproblematisering innefattar också en tydlig varning: "Det ar också
angel aget att ingen - och darmed framfOrallt inte någon
alkoholforskare - vacklar nar det galler att betona det
stora problem med medicinska och sociala skadeverkningar som alkoholen for med sig" (s. 110; reprimanden
riktar sig till Hauge [1990] i sam band med dennes problematisering av folkhalsoperspektivet).
IH
Det framstår som lite markligt att kombinera det
tekniskt-rationella folkhalsoperspektivet med en subjektiv angivelse av typen "valbefinnande". Det ar ju då t.ex
fullt miijligt att tanka sig att vi av "haIsoskai" inte
alls skall avstå från alkohol utan tvartom dricka vid varje
tillHille som alkoholen kan fOrvantas iika vårt fysiska,
psykiska eller social a valbefinnande.
I~ Att det finns en relation mellan alkoholkonsumtion och en uppsattning patologiska forandringar i den
manskliga organismen.
20
En indikation på detta ar t. ex. aU antalet diidsfall
under diagnosen levercirrhoser ("alkoholrelaterade") i
Sverige under 1987 var totalt 206 st. (Kolk 1990).
21
Vår anvandning av halsobegreppet kommer har
snarast att anknyta till en praxisfors~åelse, i stallet for en
idealdefinition av den typ som WHO:s fårs lag kan sagas
representera.
n Denna typ av formuleringar ar ofta missvisande'
på ett satt som de Lint har beskrivit enligt fOIjande: "But
as has often been remarked, the excess mortality from
these causes should not only be attributed to the frequent use of alcoholic beverages. Alcoholics are often depressed, smoke heavily, neglect their diet and health care, and are much exposed to environmental hazards"
(s. 97).
23
Som ett exempel på detta kan tas aU vid en
granskning av en uppgift om att "c. 20 % av vårdfallen
inom medicinsk akutsjukvård ar alkoholbetingade" (Ortendahl 1990, 109), finner vi att den angivna kallan
(SOU 1981:1) konstaterar att någon sådan statistik in te
finns tillganglig. Det anforda fOrhållandet tycks i stallet
vara extrapolerat från en relativt liten och lokal studie.
24
Au 35-40% av utskrivningarna från sluten psykiatrisk vård kan karakteriseras såsom "alkoholbetingade" (Ortendahl 1990, 109) sammanhanger med att den
angivna andelen i stort sett ar ekvivalent med andelen
diagnoser av "alkoholism", och ar i denna bemarkelse
ingen sjalvklar indikation på en medicinsk problematik.
25
D.v.s. ar det ett halsoproblem for garningsmannen, for broUsoffret eller miijligtvis for båda?
26
Bruun (1985) varnar for onyanserade implemente-
ringar som inte tar hansyn till historiska, kulturella och
nationella sardrag.
27
Se t. ex. Peele (1987).
28
Aven om det ar in te ar omiijligt aU denna detalj
har att giira med en mindre felskrivning, så kan det andå
finnas en poang i att diskutera den innebiird totalkonsumtionsmodellen til!delas i de politiska och administrativa texterna.
29
I den bemarkelsen aU begreppet modelI koppIas
til! relationen mellan totalkonsumtionen och antalet h6gkonsumenter. Den ortodoxa beteckningen torde har vara
"single distribution theory" . Har finns forstås en miijlighet aU vi begår ett misstag; vår egen belasenhet på detta
område har måhanda en alltfOr ringa omfauning.
30
Peele (1987) identifierar den svenska alkoholpolitiken som ett prototypiskt exempel på tillampningen av en
"control-of-supply model".
Litteratur
Blane, H.T. & Hewitt, L.E.: Alcohol, public education
and massmedia: an overview. Alcohol, health and research world 5 (1980):1,2-16.
Bruun, K.: Formulating comprehensive national alcohol policies. In: Grant, M. (ed): Alcohol Policies.
World Health Organization, Copenhagen 1985.
Bruun, K., Edwards, G., Lumio, M., Makela, K.,
Pan, L., .Popham, R. E., Room, R., Schmidt, W., Skog,
O.-J., Sulkunen, P., & Osterberg, E.: Alcohol contr~1
policies in public health perspective. The Finnish Foundation for Alcohol Studies, Helsingfors 1975.
de Lint,J.: Anti-Drink Propaganda and Alcohol Control
Measures: AReport on the Dutch Experience. In: Single, E., Morgan, P. and de Lint, J. (eds): Alcohol, Society
and the State 2, p. 87 - 102. Addiction Research F oundation, Toronto 1981.
Ds S 1980: 10: Om alkoholpolitiken. Fiirslag från samordningsorganet fOr alkoholfrågor.
Ds S 1981 :23: Alkoholpolitiska restriktioner.
Ds S 1981:25: Om alkoholpolitiken II. Overvaganden,
forslag mm från samordningsorganet fOr alkoholfrågor.
Frånberg, P.: Den svenska supen. I: Bruun, K. och
Frånberg, P. (red): Den svenska supen, sid 9-51. Prisma,
Stockholm 1985.
Hauge, R.: Alkohol - et folkhelseproblem? Alkoholpolitik - Tidskrift fOr nordisk alkoholforskning 7 (1990):2,
108-109.
Kolk, T.: Nordisk alkoholstatistik 1983-1988. Alkoholpolitik - Tidskrift fOr nordisk alkoholforskning 7
(1990):2,118-126.
Malmberg, B.: Teckenlara. Aldus/Bonniers, Stockholm 1973.
Makela, K.: Alkoholkonsumtionens vågriirelser och
alkoholfrågans historiska former. Sociologisk Forskning
20 (1983):1, 11-19.
Olsson, O.: Totalkonsumtionsmodellen - En forskningsiiversikt. Centralforbundet for alkohol- och narkotikaupplysning, Stockholm 1990.
Peele, S: The limitations of control-of-supply models
for explaining and preventing alcoholism and drug addiction. Journal of Studies on Alcohol 48 (1987): l,
217
61-77.
Proposition 1976/77:108: Om alkoholpolitiken.
Proposition 1981/82:143: Om åtgiirder mot alkoholoch narkotikamissbruket.
Proposition 1984/85:181: Utvecklingslinjer fOr hiilsooch sjukvården, mm.
Ravn, I.: The control-of-consumption approach to alcohol abuse prevention - I: A reconceptualization. InternationalJournal of Addictions 22 (1987):9,813-823.
Socialstyrelsen: ·Minska alkoholkonsumtionen med
218
25% till år 2000. Socialstyrelsen, Stockholm 1989.
Socialstyrelsen: Handlingsprogram for att minska alkoholkonsumtionen med minst 25% till år 2000. Socialstyrelsen, Stockholm 1990.
SOU 1974:90: Alkoholpolitik. Del l.
SOU 1974:91: Alkoholpolitik. Del 2.
SO U 1981: I: Hiilsorisker.
Ortendahl, C.: Alkoholen iir ett av våra storsta folkhiilsoproblem. Alkoholpolitik - Tidskrift fOr nordisk alkoholforskning 7 (1990) :2, 109-110.
