Lärande och Samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Varför väst men inte öst? – En studie om
eurocentrism i läroböcker för historia
Why the west but not the east? – A study of eurocentrism in history
textbooks
Khaled Ahmad
Lärarutbildning 90 hp
Lärarexamen 300 hp
2013-05-30
Examinator:
Handledare:
Elisabeth
Ange Söderquist
handledare
Handledare: Björn Lundgren
Abstract
Denna studie handlar om eurocentrism i svenska läroböcker. Det analyserade verket är Epos –
För gymnasieskolan från 2012, som kontrasteras mot de läroböcker som den tidigare forskningen
analyserat. Utifrån en modell konstruerad utifrån anti-eurocentriska teoretiker, såsom Blaut,
Amin och Hobson, undersöker jag huruvida läromedlet är att betrakta som eurocentristiskt i sin
skildring av Mellanösterns, Kinas och Europas historia fram till 1700-talet. Metoden är en
kvalitativ innehållsanalys med lingvistiska och idéanalytiska inslag. Utifrån min teoretiska
modell har jag undersökt huruvida de förklaringar som ges till Europas dominans bär spår utav
eurocentrism, samt om Kinas och Mellanösterns kulturer betraktas som aktiva i formandet av
historien. Därtill har jag undersökt huruvida det antika arvet utgör en grund för konstruktionen av
västvärlden och därigenom annekteras till Europa. Slutsatserna är att Epos i hög utsträckning
utgår ifrån en eurocentrisk tolkning av historien och därmed osynliggör viktiga influenser,
innovationer och andra betydelsefulla bidrag från icke-västliga kultursfärer. Dessutom skildras
Antiken som grunden till den europeiska civilisationen och blir därigenom grunden till en
europeisk identitet, något som utifrån den teoretiska utgångspunkten är att betrakta som
eurocentriskt.
1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING
3
1.1 SYFTE
3
1.2 TIDIGARE FORSKNING
5
1.3 LÄROBÖCKERNAS BETYDELSE
7
2. TEORI, METOD OCH MATERIAL
9
2.1 ATT DEFINIERA EUROCENTRISM
9
2.2 DEN EUROCENTRISKA MYTEN
10
2.3 ÖVERFÖRANDET AV KUNSKAP
12
2.4 METOD
13
2.5 DEFINITIONER OCH IDEALTYP
14
2.6 MATERIAL
16
3. ANALYS
17
3.1 ANNEKTERINGEN AV GREKLAND – ATT KONSTRUERA EN KONTINUITET
17
3.2 SKILDRINGEN AV ANDRA KULTURSFÄRER – PROGRESSIVA ELLER R EGRESSIVA?
21
3.2.1 DET ICKE -INNOVATIVA M ELLANÖSTERN
21
3.2.2 DET INNOVATIVA KINA
27
3.3 VARFÖR VÄST OCH INTE ÖST?
30
4. AVSLUTNING
37
4.1 SAMMANFATTANDE DISKUSSION
37
4.2 FÖRSLAG FÖR VIDARE FORSKNING
39
5. REFERENSER
41
2
1. INLEDNING
I den här studien kommer jag att undersöka på vilket sätt eurocentristiska föreställningar kommer
till uttryck i svenska läromedel avsedda för den nya läroplanen Gy11. Under min utbildning har
jag kommit att intressera mig för vilken historia som lärs ut och vilka berättelser som hamnar i
centrum för undervisningen. I historieämnet är ett urval av det historiska stoffet en nödvändighet
av utrymmesskäl och därför blir det särskilt intressant att undersöka hur läromedlen hanterar
världshistorien. I och med Sveriges närhet till Europa har dagens läromedel ofta ett uttalat fokus
på den europeiska historien. Detta kan kontrasteras mot läroplanen som understryker betydelsen
av att eleven ska ”utveckla sin historiska bildning och sitt historiemedvetande” samt ”tillägna sig
en historisk referensram och en fördjupad förståelse för nutiden” med få uttryckliga referenser till
just europeisk historia, förutom gällande epokindelningen.1 Medveten om den skeva viktningen
till fördel för europeisk historia i läromedlen har jag emellertid intresserat mig för vad som sägs
när väl icke-västerländska kultursfärer nämns i läromedlen. Eurocentrismen brukar göra gällande
att Europa är den region som historiskt drivit utvecklingen i världen, varpå resten följer och
därmed osynliggörs deras betydelse. Jag vill hävda att en eurocentrisk lärobok kan riskera att
förmedla ett ensidigt perspektiv och tolkning av historien och därigenom begränsa elevernas
förståelse. Den tidigare forskningen har fokuserat på explicita orientaliska eller eurocentriska
föreställningar när ordvalen visat på brister och därmed konstruerat icke-européer på ett
ofördelaktigt sätt. Men de har inte i någon större utsträckning undersökt vilken betydelse ickeeuropeiska kultursfärer tillskrivs i ”formandet av historien”. Dessutom har de undersökt
läroböcker som trycktes innan den senaste gymnasiereformen, Gy11. Därför menar jag att det är
angeläget att analysera läroböckerna för Historia 1b för att undersöka vilket historiemedvetande
de förmedlar.
1.1 SYFTE
Studiens syfte är att undersöka på vilket sätt svenska läroböcker ger utryck för eurocentristiska
idéer när utom-europeiska kultursfärer representerats i historien, delvis i jämförelse med Europa.
Vad som avhandlas när icke-euroepiska kultursfärer representeras kommer vara en av uppsatsens
1
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Skolverket, Stockholm, 2011.
3
huvudsakliga spår, likaså vilken roll de tillskrivs i formandet av världshistorien. Detta innebär att
jag även kommer att utifrån olika eurocentrism-kritiska teoretiker undersöka dels vad som
osynliggörs i svenska läromedel men även om de icke-västliga aktörerna presenteras som aktiva
och progressiva eller endast som passiva mottagare av utveckling och kunskap. Genom att
analysera när olika aktörer nämns, eller inte nämns, och i vilka sammanhang så kommer
uppsatsen att visa i vilken utsträckning eurocentrismen är närvarande i det analyserade materialet.
Uppsatsens frågeställningar är:
I vilken utsträckning finns eurocentriska föreställningar representerade i svenska läromedel?
På vilket sätt representeras icke-västerländska kultursfärer? I vilken grad betraktas de som
aktiva i utvecklingen och formandet av historien eller ses som passiva icke-innovativa
efterföljare?
Vilka förklaringar ges till Europas moderna dominans och vilka influenser från yttervärlden
uppmärksammas?
Några avgränsningar är värda att beröra redan nu. Jag har valt att avgränsa studien så att den inte
berör händelser efter 1600-talet för att på så sätt få en mer fokuserad studie på de delar som den
tidigare forskningen inte uppmärksammat. Jag har även gjort den avgränsningen av
utrymmesskäl. En annan desto mer obekväm avgränsning är att jag varit tvungen att begränsa
mig till Kina och Mellanöstern som de utomeuropeiska kulturer som analyseras. Detta innebär att
Afrika och Latinamerika inte kommer att beröras i denna studie även om det hade varit en
fruktsam ingång. Eurocentriska skildringar finns även där och för de som är intresserade av
framställningen av Afrika kan jag istället rekommendera flera av de studier som gjorts på
området t.ex. Afrika i skolböckerna – Gamla fördomar och nya och Afrikabild för partnerskap,
Afrika i de svenska skolböckerna av Mai Palmberg eller examensarbetet Postkolonial
framställning av Afrika? – Afrika i gymnasiets läroböcker för historia och samhällskunskap
författat av Andreas Karlsson.
4
1.2 TIDIGARE FORSKNING
Svenska läromedel är utforskade vad gäller en rad olika perspektiv och endast ett urval som berör
eurocentrismen kommer att presenteras här. Eurocentrismen i läromedel har studerats utifrån
några olika aspekter, dels i flera examensarbeten och i en avhandling. Gemensamt för dessa är att
de använder sig av en kvalitativ ansats, studerar läroböcker för Lpf/Lgr 94 och att de skiljer sig åt
i slutsatserna och därav anser jag att det finns utrymme för en kvantitativ studie. I avhandlingen I
historiekanons skugga – Historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella
samhället har Vanja Lozic undersökt på vilket sätt historieämnets syfte beskrivs av såväl lärare,
elever
och
läroboksförfattare
samt
deras
inställning
till
”mångkulturalistiska
undervisningsmodeller i undervisningen”. Dessutom undersöks hur läromedlen framställer
migrationen
under
1800-
och
1900-talet
och
dess
betydelse
för
elevers
identifikationsmöjligheter.2 Lozic drar slutsatsen att böckerna skrivna för Lpf 94 är eurocentriska
och att de i hög grad utgår ifrån Västeuropas historia, men även att de bidrar till elevers
identifikation och därmed hur de uppfattar sig själva.3 Detta sker genom att böckerna aktivt bidrar
till att upprätthålla en separation mellan ”invandrare” och ”svenskar” och att läroböckerna
därigenom ”befäster … tanken om att det finns ’naturgivna’ kulturella skillnader” mellan dem.
Elever med invandrarbakgrund interpelleras mot dessa konstruktioner (Lozic utgår ifrån
diskursteori) och de förefaller ha en fluktuerande identitet som växlar mellan ”svensk” och
”invandrare”. En del är att detta bidrar till ett ökat intresse för utom-europeisk historia.4
Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitet, har genomfört en granskning av
olika svenska läroböcker i religion och historia för Skolverkets räkning med syftet att undersöka
på vilket sätt de reproducerar ett ”vi” och ett ”dem” som ligger till grund för
identitetskonstruktioner. Framförallt söker han efter hur ”vi” definieras och i sina analyser av
historieböckerna så undersöks även vilket stoff som har valts bort i representationen av andra
kultursfärer.5 Även om min studie inte fokuserar andrafieringen kommer den att i vissa
avseenden tangera Kamalis studie och därför kommer det finnas skäl till att återkoppla till den.
2
Lozic, Vanja, I historiekanons skugga: historieämne och identifikationsformering i 2000-talets mångkulturella
samhälle, Malmö högskola, Malmö, 2010. S. 297-298.
3
Lozic, s. 300.
4
Lozic, s. 302-304.
5
Kamali, Masoud i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Utbildningens dilemma:
demokratiska ideal och andrafierande praxis, Fritze, Stockholm, 2006. S. 51.
5
Hans resultat är att är de analyserade läroböckerna i Historia i hög utsträckning konstruerar ett
västerländskt subjekt, är eurocentriska och förmedlar synen på västerlandet som överlägsna de
andra. ”Västerlandet” är i läromedlen en konstruktion som inte ifrågasätts och utgör grunden för
undervisningen vilket leder till underförstådda antaganden som gör den exklusiv och i grund och
botten överlägsen andra.6 I förhållande till denna rapport så fokuserar min studie på en lärobok
som inte analyserats i studien och dessutom skiljer sig mina avgränsningar. Kamali fokuserar på
hela böckerna, från forntid till idag och nämner inte heller Kina sin analys vilket jag kommer att
göra. Fokus i våra studier skiljer sig därigenom, främst därför att min studie görs utifrån en
analysmodell som sätter eurocentrismen i fokus, inte konstruktionerna av identiteter.
Ett examensarbete, Sanningen utgår ifrån Europa, skrivet av Anders Burman berör även ämnet
gällande eurocentrismen utifrån en kritisk lingvistisk textanalys. Studien analyserar därefter,
kapitelvis, uttryck eller avståndstaganden från eurocentrism i två läroböcker ämnade för Lpf94.7
Hans slutsatser är att böckerna inte entydigt kan betraktas som utpräglat eurocentriska även om
somliga uttryck återfinns. Det är viktigt att poängtera att Burman gör ett antagande om att
osynliggörande inte är att betrakta som eurocentrism.8 Att böckerna inte betraktas som
eurocentriska hänger samman med hans definition av begreppet. I sammanhanget bör jag även
nämna Sandra Tornbergs examensarbete En granskning av det postkoloniala perspektivet i
läromedel i historia som undersökt tre olika läromedel ämnade för Lpf 94. Hon drar slutsatsen att
läroböckerna i alldeles för liten utsträckning problematiserar begrepp som ”västvärlden” och
därmed bidrar de till att reproducera ett ”vi” och ”dem” när olika civilisationer jämförs.
Dessutom så tenderar läroböckerna endast att benämna icke-västerländska kultursfärer i relation
till västerländska. Icke-västerländsk historia blir således endast relevant om den ställs i relation
till västerlandet.9 Värt att uppmärksamma är att Thornberg använder sig av Epos – För
gymnasieskolans kurs A från 2000 i sin uppsats. Jag kommer utgå ifrån den nyare Epos – För
gymnasieskolan från 2012 som är drygt 250 sidor längre och baserad på Epos A + B. I den
tillkommer flera stycken som är värda att uppmärksamma som inte Thornberg analyserat.
Dessutom har hon endast tillägnat en sida av sin analys åt tiden före 1800-talet och tar dessutom
inte upp Kina före imperialismen. Hennes studie fokuserar på imperialismen och andra
6
Kamali, s. 93-94.
Burman, Anders, Sanningen utgår ifrån Europa. S. 12-13.
8
Burman, s. 25-26.
9
Sandra Tornberg, En granskning av det postkoloniala perspektivet i läromedel i historia. S. 33-35
7
6
världskriget till skillnad från denna uppsats som kommer att fokusera på tiden före 1800-talet.
Jag menar att min studie kommer att tillföra en mer fokuserad analys än den tidigare forskningen
då jag i större utsträckning utgår från ett verk och avgränsar mig till historien före 1700-talet.
Den tidigare forskningen har haft ett fokus på frågan om identitet medan min studie snarare
fokuserar på urvalet av stoff, tolkningarna och vad som osynliggörs gällande andra kultursfärers
formande av historien. Som jag tidigare nämnt fokuserar de även i hög utsträckning på det
manifesta eurocentristiska innehållet, det vill säga vad som explicit uttrycks negativt om andra
kulturer. Min studies teoretiska ramverk skiljer sig markant från den tidigare forskningen och
därigenom också de aspekter som kommer att undersökas. T.ex. tar inte den tidigare forskningen
upp vilka förklaringar som ges till Europas dominans, utan undersöker istället på vilket sätt dess
konsekvenser presenteras i läromedlet. Dessutom analyseras inte på vilket sätt Kina framställs
och vilken roll de tilldelas i formandet av historien i den tidigare forskningen. Studiens
annorlunda teoretiska ansats och avgränsningar innebär att min studie kommer att bidra med nya
tolkningar av på vilket sätt eurocentrism återfinns i svenska läroböcker.
1.3 LÄROBÖCKERNAS BETYDELSE
Läroböckerna i historia har enligt den tidigare forskningen en avgörande betydelse för
undervisningens innehåll. I avhandlingen, Den politiska läroboken: bilden av USA och
Sovjetunionen i norska, svenska och finländska läroböcker under kalla kriget, skriver Holmén att
”mycket tyder på att läroböckerna är den enskilt viktigaste faktorn för undervisningens
utformning.” Lärobokens inflytande kan vara så pass stort att den får en avgörande roll i hur
undervisningen formas genom att den ”ersätter läroplanen som styrmedel” för undervisningen.
Skälet till detta förefaller vara att lärarna i sätter hög tilltro till att böckerna följer ämnesplanens
innehåll och därmed blir böckernas tolkning av det historiska stoffet särskilt viktigt. Även om det
finns variationer hur lärare hanterar läroböckerna så förefaller det vara så att nyutexaminerade
lärare samt obehöriga sätter en högre tilltro till böckerna. Framförallt för de senare verkar den
vara den primära källan för att läsa på det historiska stoffet som skall framföras på lektionerna.10
10
Holmén, Janne Sven-Åke, Den politiska läroboken: bilden av USA och Sovjetunionen i norska, svenska och
finländska läroböcker under kalla kriget, Acta Universitatis Upsaliensis, 2006. S. 23-24. Citat sidan 23.
7
Det bör poängteras att lärobokens påverkan på undervisningen och eleverna är komplext men
didaktikern Niklas Ammert skriver att ”det kan numera ses som ett faktum att läroböcker styr
undervisningens hinnehåll och form” och att studera läroböcker är ett sätt att de facto studera
innehållet i undervisningen.11
Dessutom har böckerna en avgörande betydelse för vilken syn på historien som förmedlas vilket
kan sammanlänkas med historiekulturen. Historiekultur skall i sammanhanget förstås som en
social process där vår syn på nutid, historia och framtid konstrueras.12 Läroboken i historia kan
även betraktas som den från samhällets sida sanktionerade historiska berättelsen. Blaut menar
t.ex. att läroböckerna ger en viktig insyn i samhällets kultur eftersom de bär en officiell, eller
semi-officiell, stämpel och därmed visar på vad som är den ”sanningsenliga” historien.13
Läroböckerna är i det avseendet en komplex produkt som har flera olika influenser t.ex.
marknadskrafter, vetenskapligt paradigm, politiskt klimat och styrdokumenten. Men det förefaller
vara så att historiekulturen har en större påverkan och inte historievetenskapen eftersom det
ytterst är politiker som indirekt dikterar innehållet i läromedlen genom ämnesplanerna.14
Läroböckerna fungerar således som en form av auktoritet som i sin tur är intressant att analysera.
Den tidigare forskningen har visat på att läroböckerna utgår i hög utsträckning ifrån Europa och
detta är även något som läroboksförfattarna är medvetna. Problemet är emellertid att marknaden
efterfrågar typen av böcker ”vars metaberättelse … utgår ifrån Europa” och att det är ”svårt” att
inte författa sådana. Författarna är medvetna om det skeva urvalet som sätter Europa i centrum
för berättelsen och att böckerna ger Europa ett betydligt större utrymme än andra kulturers.
Historieämnet likställs därigenom med Europas historia i läromedlen, något som är problematiskt
enligt eleverna.15 Om det är så att läroboken dikterar innehållet i undervisningen så innebär detta
att mängden timmar som spenderas på Europas historia under lektionerna kommer vara
oproportionerligt hög, vilket också Lozics studie vittnar om.16
11
Ammert, Niklas, ”Finns då (och) nu (och) sedan?” i Historien är nu: En introduktion till historiedidaktiken,
Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf, Studentlitteratur, 2004, Lund. S 276-277. Citat på sidan 277.
12
Lozic, s. 23. Se Långström, S., Författarröst och lärobokstradition: En historiedidaktisk studie, 1997.
Schüllerqvist, B., ”Kanon och historiemedvetande: Två centrala ämnesdidaktiska begrepp” i Kanon och tradition:
Ämnesdidaktiska studier om fysik-, historie- och litteraturundervisning, Brink, L. och Nilsson, R. (red.), 2006.
13
Blaut, s. 6.
14
Ammert, s. 275-277.
15
Lozic, s. 256-259. Citat på sidan 256.
16
Se t.ex. Lozic, s. 262-263.
8
2. TEORI, METOD OCH MATERIAL
2.1 ATT DEFINIERA EUROCENTRISM
Eurocentrism definieras som en specifik typ av etnocentrism som emellertid går steget längre
genom att den gör sina egna specifika karaktärsdrag universella. Etnocentrism innebär att den
egna gruppens kultur och folk betraktas mer gynnsamt än andra. I historiesammanhang kan
etnocentrism ta sig uttrycket att narrativet centreras kring den egna gruppen. Skillnaden mellan
eurocentrism och etnocentrism är att den förstnämnda har universella anspråk och kan sägas vara
ett paradigm som dikterar vad som anses vara vetenskaplig fakta eller inte. Med de universella
anspråken menas emellertid inte att eurocentrismen försöker förklara en allmänmänsklig
utveckling på objektiva grunder, utan snarare att den egna utvecklingen ses som den enda möjliga
för avancemang. Eurocentrismen blir därmed det perspektiv som definierar historien och avgör
vad som ”är sant och vad som är falskt” och därigenom vad som är relevant historia eller inte.17
Det är viktigt att poängtera att eurocentrismen inte endast handlar om negativa omdömen om
andra kulturer eller nationer, som den tidigare forskningen fokuserat på. J. M. Blaut, tidigare
professor i antropologi och geografi vid University of Illinois i Chicago, avfärdar idén om att
eurocentrism bör reduceras till att handla om fördomar eller en attityd som skulle motsvara
rasism eller sexism, utan handlar istället om urvalet av fakta som vilar på empirisk grund och
tidigare forskning. Blaut menar att ”vi kan bannlysa alla värderande ord, alla fördomar” och
fortfarande ha en eurocentrisk berättelse baserad på uppfattat empiriska grunder. Eurocentrismen
är en typ av övergripande struktur och teori varifrån historien framställs.18 En av konsekvenserna
av detta betraktelsesätt är att Europa uppfattas som den kultursfär som driver den globala
utvecklingen, är progressivt och de som moderniserar världen. I motsats till detta framställs
resten av världen som passiv, stagnerad och utan möjligheter att utvecklas på egen hand.19 John
M. Hobson, professor i internationella relationer vid Sheffields universitet, menar att även
historiska berättelser som är ytterst kritiska mot Europa fortfarande kan vara eurocentriska.
Hobson vidareutvecklar idéerna om eurocentrismen och skiljer på en ”medveten” och en
17
Marks, Robert B., Den moderna världens ursprung, Preses Namns, Riga, 2004. S. 21-22.
Blaut, James M., The colonizer's model of the world: geographical diffusionism and Eurocentric history, Guilford
Press, New York, 1993. S. 9-10.
19
Se t.ex. Blaut, s. 1, Marks, s. 22.
18
9
”omedveten” eurocentrism där den förstnämnda är tämligen explicit i sitt hyllande av väst och
nedvärderande gentemot andra kulturer. Den omedvetna kan emellertid vara lika eurocentrisk då
den likväl kan förutsätta att Europa ensamt driver den tekniska och kulturella utvecklingen, mer
om detta senare.20 I relation till den tidigare forskningen kan det sägas att den har fokuserat i hög
grad på den ”medvetna” eurocentrismen och sökt att undersöka de nedvärderande
beskrivningarna av andra kulturer medan min studie kommer att fokusera även på den
omedvetna.
2.2 DEN EUROCENTRISKA MYTEN
Huruvida Eurocentrismen är att betrakta som en ideologi, ett perspektiv eller en teori skiljer sig åt
beroende på vilken teoretiker man lutar sig mot men de förefaller dela uppfattningen att den gör
en mytisk återgivning av historien. Samir Amin menar t.ex. att eurocentrismen inte är en
sociologisk teori som kan hjälpa oss tolka omvärlden utan att den snarare är att betrakta som en
systematisk rubbning av historieskrivningen som figurerar i olika medier och läromedel.
Eurocentrismen betraktas som en mytologisk återgivning av historien, som kan härledas till
kapitalismens och renässansens genombrott på 1500-talet. Den är att betrakta som mytologisk
just eftersom eurocentrismen som narrativ konstruerar en falsk kontinuitet i historien, som därtill
maskeras som den enda universellt giltiga.
21
Denna falska kontinuitet söker enligt Amin att
”annektera” det antika Grekland, i synnerhet Hellenismen, som västerlandets ursprung och
därmed skapa en falsk dikotomi mellan en östlig och en västlig kultursfär. På detta sätt rycks
Grekland ur sin riktiga kontext och placeras därigenom i en västlig sfär. Emellertid så är denna
dikotomi mellan en västlig del, representerad av Grekland och en östlig representerad av
Mesopotamien/Babylon/Persien endast en eurocentrisk skapelse.22 Annekteringen av det grekiska
arvet fyller en rasistisk funktion eftersom det används till att predestinera européerna till
rationalitet emedan öst i orientalistisk tradition konstrueras som icke-rationella. Dessutom
annekteras och konstrueras olika idéströmningar som europeiska t.ex. kristendomen som har ett
orientaliskt ursprung. I detta finns en systematisk ”avorientalisering” av både Greklands östliga
20
Hobson, John M, Is critical theory always for the white West and for Western imperialism? Beyond Westphilian
towards a post-racist critical IR, Review of International Studies 33, 2007, s. 93.
21
Amin, Samir, Eurocentrism, Zed, London, 1989. S. 7-13 i förordet.
22
Samir, s. 24.
10
kontakter, influenser och påverkan för att istället anspela på ett mytiskt för-ariskt ursprung (eller
indoeuropeiskt).23
Blaut artikulerar en liknande föreställning. Han menar nämligen att flera historieskildringar idag
betraktar historien genom ”tidens tunnel” vilket innebär att historien knyts samman bakvänt. I
och med att Europa de senaste tvåhundra åren har varit den dominanta geografiska regionen så
vävs historien samman baklänges genom att peka på de europeiska historiska händelserna för att
försöka förklara varför väst blev dominerande. Resultatet blir att resten av världens historia
utelämnas, osynliggörs och betraktas därigenom som statisk och traditionell.24 Hobson är inne på
ett likartat spår och menar att eurocentristiska perspektiv tenderar att tillskriva västerlandet
permanenta egenskaper som kan förklara dess dominans och det motsatta gällande österlandet.
Just frågan vad orsakade västerlandets genombrott? menar Hobson tenderar att resultera i
eurocentristiska föreställningar eftersom man baklänges söker svaret på frågan genom att leta
efter specifika ”faktorer” som är unika för väst.25 Den eurocentriska myten förmedlar sedermera
en föreställning om att Europa är platsen där utvecklingen drivs framåt och kännetecknas av
rationalitet, den vetenskapliga metoden och toleransen. Europa har i en sådan berättelse inget att
lära från andra civilisationer och betraktas som den drivande kultursfären gällande vetenskap och
sociala förändringar. Därigenom framställs det att den enda vägen till modernisering går genom
”westernization”, det vill säga att efterlikna Europa och anamma den västerländska ideologin.
Det europeiska utvecklingsmönstret generaliseras därmed till att gälla hela världen, och blir
därmed falskt allmängiltig.26 Det viktiga här är att eurocentrismen definieras som ett paradigm
och som en ideologi varigenom historien betraktas och reproduceras och som i hög grad
internaliserats i det västerländska samhället.27 Detta innebär att eurocentrismen i denna uppsats
inte bör förstås som direkta faktafel utan snarare som ett urval av fakta och tolkningar som
genererar en viss typ av berättelse, historieämnet som sådant vilar nämligen i hög grad på urval
och bortgallrande av stoff.
23
Samir, s. 90-93, s. 104.
Blaut, s. 5.
25
Hobson, 2006, s. 311-314.
26
Samir, s. 107-109. Se även Hobson, 310-314.
27
Samir, s. 115.
24
11
2.3 ÖVERFÖRANDET AV INNOVATIONER OCH KUNSKAP
En central komponent i eurocentristiska perspektiv rör frågan om diffusion. Begreppet avser en
teori och en process som handlar om överföringen av kunskap. I grund och botten görs ett
axiomatiskt antagande som gör gällande att de flesta kulturer eller andra mänskliga gemenskaper
inte är särskilt innovativa. Utan de vilar på diffusion för sitt tekniska och kulturella avancemang;
det vill säga överföring av teknologi från de kulturer som är innovativa. Sammanhängande med
denna förställning återfinns en begreppsapparat som kommer att vara användbar i uppsatsen
nämligen dikotomin mellan ”inside” och ”outside”. I sammanhanget innebär det att de som
inkluderas i insidan betraktas som de kulturer som genererar utvecklande fenomen som
sedermera diffusioneras över till utsidan. Föreställningarna om diffusionism har använts för att
härleda det tekniska avancemanget till ett fåtal folk såsom arier eller till européer. Dessa
föreställningar har historiskt använts för att legitimera imperialism och kolonialism ty den har en
rättfärdigande funktion. Om det är så att den överväldigande majoriteten av kulturer är passiva
och icke-innovativa i motsats till väst, blir överföringen av västliga ideal genom kolonialism en
progressiv handling. 28 Teorierna om reser en intressant fråga för uppsatsen del, nämligen i vilken
utsträckning Europa betraktas som utsändaren av innovationer och kulturella drag eller även som
mottagare..
Det är viktigt att poängtera att diffusionism kan gå i flera riktningar och att det således också blir
angeläget att undersöka huruvida läromedlen visar på om olika avancemang skett från andra
kulturer. Hobson förefaller skilja sig från Blaut i synen på diffusionism då den senare är ytterst
kritisk mot teorin och förefaller mena att de flesta kulturer är innovativa. Hobson däremot menar
att överföringen och utbytet av idéer var en förutsättning för Europas utveckling och att varken
renässansen, utvecklingen av den tidigmoderna staten, den militära eller vetenskapliga
revolutionen samt upptäcktsresorna på 1400-talet hade varit möjlig utan diffusion från utsidan.
Bakom varje landvinning ligger en överföring från en annan kultur i en kumulativ process. Det är
viktigt att poängtera att Europa inte betraktas som en passiv mottagare i en form av ”omvänd”
eurocentrism utan i hög grad betraktas som aktiva så till vida att de imiterade, samverkade och
var framåtskridande med olika innovationer t.ex. i utvecklandet av kolonialismen.29 I detta
28
29
Blaut, s. 13-17, s. 42-43.
Blaut, s. 31. Hobson, 2007, s. 110.
12
avseende kommer jag således att undersöka hur det globala utbytet av idéer hanteras. Härleds den
europeiska tekniska utvecklingen till en ”inside-uppfattning” som sedermera överförs utåt eller
”erkänns” anammandet av idéer utifrån och tillskriver man därmed andra kulturer en
uppfinningsrikedom.
2.4 METOD
För att kunna undersöka närvaron av eurocentriska föreställningar i läroböckerna har jag valt att
göra en innehållsanalys med lingvistiska inslag. Innehållsanalysen brukar vanligtvis vara
kvantitativt orienterad och har fokus på att räkna förekomsten av olika ord, men även kvalitativa
ingångar är fruktbara. Problemet med den kvantitativa ansatsen är att de i grund och botten endast
söker efter manifesta uttryck, det vill säga det som explicit sägs. Därmed kan olika implicita
föreställningar missas och vara svårfångade vilket leder till att metoden kan modifieras efter egna
syften även om fokus fortfarande är det samma, dvs. ”vad säger texten?”. Detta innebär att
innehållsanalysen kan ”glida över i idéanalyser eller lingvistiska analyser och att det finns
mellanformer”.30 För att kunna undersöka det som impliceras och det outtalade väljer jag därför
att använda mig av en lingvistisk analysmodell för att kunna tränga igenom texten på ett mer
grundläggande plan. I detta avseende kommer jag att utgå ifrån Bergströms & Boethius
presentation av den lingvistiska analysen och kombinera den med en idéanalys för att på så sätt
undersöka om eurocentristiska föreställningar återfinns i materialet. Dock bör det övergripande
syftet med uppsatsen förstås som en kvalitativ innehållsanalys med lingvistiska förtecken. En
teknik jag lånar från idéanalysen är begreppet idealtyp. Det innebär att man konstruerar en
renodlad variant av ideologin som skall analyseras.31 I detta fall kommer en idealtyp av
eurocentrism framställas utifrån den teoretiska ansats som jag tidigare presenterat som kommer
att användas för att undersöka dess närvaro i svenska läromedel.
Syftet med den lingvistiska analysen är att uppdaga ideologiska budskap som inte är bokstavligt
formulerade eller uttalade idéer. Utgångspunkten för diskursanalys och lingvistiska analyser är att
språket har en särskilt viktig funktion för hur vi uppfattar världen. Genom att fokusera på syntax
30
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och
diskursanalys, Studentlitteratur, Lund, 2005. S. 20, s. 43-45, s. 77. Citat återfinns på sida 45.
31
Bergström & Boreus, s. 160-161.
13
och ordval kan textens ideologiska perspektiv synliggöras. I detta fall är transitiviteten avgörande
och avser valet av perspektiv i en text som skildrar en händelse. Transiviteten har tre olika
aspekter, processer, deltagare och omständigheter (tid och rum) och beroende på hur dessa
formuleras kan texten dölja information eller justera information.32 Med process avses huruvida
en förändring beskrivs som en händelse eller en handling. När en process beskrivs som en
handling medför det att det finns aktiva deltagare medan om den istället beskrivs som en händelse
så osynliggörs deltagarna och ansvaret döljs. Deltagare avser om det finns en agent som utför
själva processen och deltagare som påverkas av den. Häri finns det således en passiv/aktiv
tilldelning i narrativet som är av intresse eftersom det reser en eurocentrisk kärnfråga, beskrivs
omvärlden som aktiva i förändringar av den eller är de endast passiva mottagare? I det avseendet
menar jag att syntaxanalysen tillsammans med ordvalen kommer att frambringa klarhet.
I begreppsapparaten för den lingvistiska analysen tillkommer nominalisering som avser huruvida
meningar konstrueras på ett sätt som döljer olika deltagare och handlingar. Det sker t.ex. genom
att ersätta verb och adjektiv med substantiv och denna transformation kan göra att ”deltagare kan
trollas bort från processerna”. Ytterligare ett sätt att göra detta på är genom att använda sig av
passiva former i meningsbyggnaden och på så sätt kan olika agenter plockas bort eller döljas.33
Bergström & Boréus menar att syntaxanalyser bör kombineras med analyser av det explicita i
texten. Dessutom menar de att dolda ideologiska budskap endast kan synliggöras om de
kontrasteras mot perspektiv bortom den analyserade texten.34 Jag kommer att problematisera de
konstruktioner som finns i läroboken mot de icke-eurocentriska teoretiker som presenterades i
föregående kapitel.
2.5 DEFINITIONER OCH IDEALTYP
Både Amir och Blaut för en diskussion om vilka regioner som utgör eurocentrismens centrum.
Amir pekar på kapitalismens centrum som det eurocentriska navet som påstås driva utvecklingen.
Blaut emellertid talar istället om Stor-Europa som utvecklingens nav vilket inkluderar de regioner
som kan knytas till väst, t.ex. Mellanöstern och de nordamerikanska kolonierna. Jag kommer i
32
Bergström & Boréus, s. 263, s. 280-281.
Bergström & Boréus, s. 284-285.
34
Bergström & Boréus, s. 290.
33
14
denna uppsats använda mig av Blauts dikotomi som gör gällande att det finns en ”insida” och en
”utsida” där den förstnämnda är den aktiva, progressiva och den som driver den historiska
utvecklingen. Denna ”insida” har jag definierat som Europa varifrån utvecklingen emanerar ur
ifall läromedlet ger uttryck för eurocentriska föreställningar. Idealtypen utgår ifrån min teoretiska
redogörelse samt utifrån en schematisk uppställning av eurocentristiska uppfattningar som
Hobson presenterar i Världens österländska ursprung.35
Insidan – Europa
Utsidan – Resten
Innovativt, uppfinningsrikt, driver
Imitativt, okunnigt, förändras i kontakt med
utvecklingen (överföring)
”insidan” (mottagare)
Aktiv, Agent
Passiv, Objekt
Rationellt
Irrationellt
Vetenskapligt
Vidskepligt
Progressivt, föränderligt
Traditionellt, statiskt
Vidareutvecklar antikens idéer
Förvaltar antikens idéer
Annekterar Grekland som sitt
Är separerad från Antiken
Moraliskt och ekonomiskt progressivt
Moraliskt regressivt och ekonomiskt
stagnerande
Fritt, demokratiskt, tolerant, hederligt
Förslavat, despotiskt, intolerant, korrupt
Civiliserat
Barbariskt
Synliggjord
Osynliggjord
Det kommer att placeras en stor vikt vid vad som sägs om de olika kultursfärerna och hur deras
uppfinningsrikedom och överföring av kunskap hanteras. Dessutom kommer jag undersöka
huruvida olika kultursfärer betraktas som agenter eller passiva objekt som mottar utvecklingen.
Inom ramen för innehållsanalysen kommer jag även att undersöka på vilket sätt de tolkningar
som framförs i läroboken anspelar på de eurocentriska föreställningarna som presenterades i
idealtypen, samtidigt som jag kontrasterar läromedlets tolkningar mot de teoretiker jag
presenterat. Det är viktigt att poängtera att jag inte tänker ”rätta” läromedlen och peka på faktafel
35
Hobson, 2006, s. 20. Hobson gör en liknande tabell för den Weberianska eurocentrismen på s.28. Den följer i stort
sett samma mönster där öst och väst konstrueras som varandras motsatser. För Hobsons tabell se bilaga 1.
15
då jag menar att eurocentrism är en fråga om vilka tolkningar som presenteras och handlar om ett
urval av fakta. Huruvida Epos är att betrakta som eurocentriskt beror således på hur väl dess urval
av fakta och tolkningar stämmer överens med ovanställda idealtyp. Jag vill även poängtera att
man kan skriva en historiebok som ytterst fokuserar på Europa men som fortfarande inte är
eurocentrisk genom att tillskriva utsidan dess betydelse och aktiva roll i formandet av historien.
Eurocentrism handlar inte bara om viktningen av det historiska stoffet; europeiskt kontra ickeeuropeiskt, utan även vilka influenser som erkänns från utsidan. Metaberättelsen kan vara
europeisk men samtidigt inte vara eurocentrisk, utifrån idealtypen, beroende på vilket paradigm
berättelsen utgår ifrån.
2.6 MATERIAL
Den lärobok jag har valt att analysera är Epos – För gymnasieskolan fjärde upplaga från 2012.
Enligt författarna är den lämpad för kursen Historia 1b och är 600 sidor lång. Trots att författarna
medvetet poängterar att boken har ett fokus på europeisk historia så har jag valt den genom ett
selektivt urval. Detta beror på att Epos är det läromedel som i störst utsträckning berör andra
kultursfärer än Europa av de läromedel jag undersökt och dessutom tillägnar tiden före 1700-talet
det största utrymmet, cirka en tredjedel av läroboken. Dessa två aspekter gör att den boken
lämpar sig särskilt väl för min analys i jämförelse med andra läromedel som tenderar att ägna
betydligt mindre andel av texten till tiden före 1800-talet. Som kontrast kan jag lyfta fram Epok –
Historia 1b som ägnar cirka en femtedel av verket åt tiden före år 1700-talet och är mycket
kortfattade gällande icke-europeiska kulturer, i synnerhet under medeltiden. En annan historiebok
Alla tiders historia 1b tillägnar visserligen tiden före 1700-talet ett lika stort utrymme som Epos
men är betydligt mer kortfattad gällande andra kultursfärer. Epos utrymme åt andra kulturer
under egna kapitel gör den särskilt tilltalande för min analys därmed det huvudsakliga motivet till
valet av den. Jag har dessutom valt att avgränsa mig till endast en bok, av utrymmesskäl, för att
på så sätt göra en mer uttömmande analys än om jag hade valt att väga in ytterligare en eller två
böcker till. Ytterligare en bok eller två hade onekligen resulterat i en ytligare analys även om det
hade ökat studiens generaliserbarhet. Men som i andra kvalitativa studier vill jag påpeka studiens
relaterbarhet istället, det vill säga på vilket sätt resultatet kan placeras i relation till andra böcker
eller studier.
16
3. ANALYS
3.1 ANNEKTERINGEN AV GREKLAND – ATT KONSTRUERA EN KONTINUITET FRÅN
ANTIKEN TILL IDAG
I detta kapitel kommer jag att undersöka på vilket sätt antikens Grekland framställs och se ifall
några eurocentriska föreställningar återfinns. Framförallt är det vilken koppling som etableras
mellan dagens Väst och Antiken och vilka influenser från utsidan som uppmärksammas som
kommer att analyseras. En explicit koppling mellan dagens moderna samhälle och ”Rom och
Grekland” görs i och med Epos skriver att ”vi [hittar] många av den europeiska kulturens rötter
där”. Vidare så härleds den ytterligare en rad fenomen till antikens Grekland och Rom vilken
innebär att en metahistorisk koppling etableras:
Där uppstod den västerländska filosofin och vetenskapen, därifrån har vi fått stora delar av våra
europeiska språk och där utvecklades kristendomen som så länge styrt den europeiska tankevärlden.
Från Grekland och Rom har vi också fått mycket av vår uppfattning om konst och litteratur, och där
skapades grunderna för de euroepiska demokratiska systemen.36
Antiken tillskrivs häri en särskilt viktig betydelse för formandet av det moderna västerlandet.
Uppkomsten av den ”västerländska filosofin och vetenskapen” beskrivs som en händelse utan
tydliga deltagare och kan därmed inte härledas till någon influens från yttre kultursfärer. Det ”vi”
som etableras är i hög grad ett passivt objekt som mottagit och påverkats av de antika
föreställningarna. Dessutom markeras det att det antika inflytandet endast påverkat den
”europeiska tankevärlden” genom kristendomen och ”vår uppfattning” om olika konstformer.
Den fråga som reses är vilka ”vi” är, om det är ett inkluderande vi som riktar sig mot läsaren,
eller snarare är grunden för en euroepisk identitetskonstruktion som därigenom kan härledas till
antiken. Formuleringen att ”vi” har fått ”våra europeiska språk” indikerar att det rör sig om det
senare och att det därigenom de facto etableras en relation mellan dagens ”västerlänning” och
antiken, som inte är giltig för andra kultursfärer. Detta resulterar i att de ”europeiska
demokratiska systemens” ursprung härleds till antiken för att stärka denna historiska koppling.
Detta görs även i andra läromedel, t.ex. i Perspektiv A som Burman visat.37 Dock etableras inte
Europa som den relevanta kulturregionen utan Medelhavet beskrivs som ”centrum” och att
36
37
Epos - För gymnasieskolan, s. 22. Mina kursiveringar. Samtliga citat från sidan 22.
Burman, s. 16.
17
”Grekland och Italien vände sig söderut, inte mot norr”.38 Detta reser frågan om antikens greker
inte beskrivs som européer i eurocentrisk bemärkelse. Intressant nog erkänns överföringen av
idéer från fenicierna, men likväl hävdas det att den europeiska kulturen uppstod just i Grekland:
Sagan om Europa och tjuren är en grekisk myt, men den berättar något väsentligt. Myten ger en bild av
hur den europeiska kulturen uppstod genom påverkan från Mellanöstern. De som i första hand
förmedlade Mellanösterns kultur till grekerna var de sjöfarande fenicierna.39
Fenicierna var skickliga köpmän, skeppsbyggare och hantverkare … [och] spelade en oerhört viktig
roll genom att föra vidare Mellanösterns kultur till grekerna. Inte minst utvecklade de ett alfabet som
grekerna och sedan etrusker och romare övertog och anpassade till sina språk.40
Häri etableras en intressant eurocentrisk dikotomi mellan en europeisk kultur och en
mellanösterns kultur där Grekland antas tillhöra den förra, eller grundar den. Influenser och
diffusion från Mellanöstern erkänns med en aktiv agent, fenicierna. Det sker alltså en överföring
av idéer till grekerna från Mellanöstern som erkänns, men Epos konstruerar likväl en dikotomi
mellan ett europeiskt Grekland och ett orientaliskt Mellanöstern; de betraktas således som fullt
separata enheter. Notera även att den ”europeiska kulturen” står i bestämd form singular
antydandes att det endast finns en europeisk kultur. Den bild som förmedlas är därigenom att de
europeiska grekerna således vände sig mot medelhavet som sin naturliga geografiska sfär men
fortfarande är att konstituerade som europeiska i kulturellt avseende; ändå med påverkan. Amin
menar att en eurocentrisk dikotomi gör gällande att grekerna är orientens anti-tes men att i själva
verket var ”antikens greker var tämligen medvetna om att tillhörde orientens kulturella område.
De erkände inte bara vad de hade lärt sig från Egypten och fenicierna och de betraktade inte sig
själva som ’anti-orientaliska’”.41
Aristoteles presenteras sedermera som den ”europé” som haft störst ”inflytande på eftervärlden”
vilket kan betraktas som en annektering av antikens Grekland till en europeisk kultursfär snarare
än ett Medelhavs/Orientalisk sådant.42 Jag vill hävda att det här är ett uttryck för att läroboken
söker att annektera just det grekiska kulturarvet som europeiskt i modern betydelse och dessutom
aktivt använder det för en västerländsk identitetskonstruktion. Detta är helt i linje de
38
Epos – För gymnasieskolan, s. 23.
Epos – För gymnasieskolan, s. 23.
40
Epos– För gymnasieskolan, s. 29. Min kursivering.
41
Amin, s. 94.
42
Epos – För gymnasieskolan, s. 37.
39
18
historieböcker som Masoud Kamali analyserat där en åtskillnad mellan ett europeiskt ”vi” och ett
icke-europeiskt ”dem” konstrueras genom en europeisk metahistorisk koppling till antiken. I
regel förekommer denna annektering av det grekiska arvet i olika grad. I de böcker som
analyseras av Kamali så uttrycks dessutom medvetena eurocentriska föreställningar om ett
särskilt despotiskt öst som inte influerade det europeiska Grekland, samtidigt som vetenskapen
och rationaliteten tillskrivs de senare. Diffusionen av idéer från utsidan osynliggörs således i
läroboken för högstadiet Människan genom tiderna till skillnad från Epos.43
Epos är komplex så till vida att den inte är entydigt eurocentrisk då den erkänner influenser från
utsidan och med ordval såsom ”oerhört viktig roll” med en aktiv deltagare, fenicierna som inom
ramen för en handling aktivt för över utsidans kunnande till Europa. Men samtidigt så
konstrueras just ett ”europeiskt kulturellt” antikt Grekland det avseendet skiljer sig från en
orientalisk kultursfär, en öst-västlig dikotomi, som därmed inte endast är geografisk. Diffusionen
går i öst-västlig riktning men författarna uttrycker emellertid en föreställning som vittnar om en
explicit eurocentrism:
Det grekiska manssamhället var öppet mottagligt för nya intryck, trots kvinnoförtrycket. De manliga
medborgarnas fria och ansvarsfulla ställning hade stor betydelse – just det faktum att de var
medborgare och inte enbart undersåtar som i Mellanösterns länder. Det gav dem en vana att tänka
självständigt, att vara kritiska mot invanda föreställningar och att diskutera. Men impulserna från
Mellanöstern var också viktiga. Man hade där nått längre än grekerna på de flesta områden, både
materiellt och andligt. Därför var det naturligt att det var bland östgrekerna i Jonien som de första
filosofiska och vetenskapliga framstegen gjordes. Jonien låg närmast Mellanöstern och där fanns ett
större välstånd än i det egentliga Grekland.44
I detta avseende generaliseras den Atenska demokratin till att gälla det ”grekiska manssamhället”
bestående av medborgare som kan ställas i kontrast mot ”undersåtar” i Mellanösterns länder.
Medborgarskapet som sådant medför således att ”dem”, de europeiska grekerna, fick en ”vana”
att tänka ”självständigt” och ett kritiskt tänkande, det vill säga rationellt tänkande som implicerar
det motsatta gällande Mellanösterns undersåtar. Det finns en anspelning på en orientalistisk och
eurocentrisk föreställning om det rationella och fria väst som kan ställas mot en ickedemokratiskt, traditionellt och despotiskt öst. I detta avseende aktualiseras föreställningarna om
43
44
Kemali, s. 69, s. 75-77, s. 84.
Epos - För gymnasieskolan, s. 35. Min kursivering.
19
det demokratiska Grekland som orientens anti-tes. Motsättningarna i texten blir tydliga när
influenser ändå omnämns och att Mellanöstern hade nått ”längre än grekerna” med ett
ospecificerat ”man” som agent. Därigenom dras slutsatsen att ”östgrekerna” p.g.a. en
ospecificerad diffusion gjorde de ”filosofiska och vetenskapliga framstegen” utan att explicit
omnämna varken överföringen av idéer (eller vilka) eller på vilket sätt det skedde.
Vidare så dras slutsatsen att ”[n]aturfilosoferna nöjde sig inte med myter, utan ville hitta
förklaringar genom förnuftigt tänkande. Det var detta som var så revolutionerande […]
Förmodligen är det dessa nya tankebanor som är vårt viktigaste arv från antiken.”45 Det etableras
en koppling mellan dagens rationalitet och förnuft och antikens Grekland som presenteras som
”vårt viktigaste arv” från tiden. Detta reser frågan vem som förmedlade (och bearbetade) detta
”arv”, något som brukar tillskrivas den arabiska vetenskapen under medeltiden (om vi accepterar
att det förnuftiga tänkandet som metod för att besvara frågor har överförts från en kultur till en
annan, eller om det snarare är en mänsklig egenskap). Det intressanta är att i det nästkommande
kapitlet om Rom står det att läsa att romarnas närmre kontakter:
”med grekerna skulle snart innebära att romarna sög åt sig den överlägsna hellenistiska kulturen. Sedan
förde de vidare en latinsk bearbetning av grekisk konst, vetenskap och filosofi till det medeltida
Europa.”46
Avsnittet osynliggör således den arabiska vetenskapens roll som förmedlare och diffusionen
tillskrivs ”romarna” som agent. Arabvärldens osynliggörande i detta fall kan vittna om en subtil
eurocentrism för att använda mig av Hobsons kategorisering. Frågan om huruvida detta är att
betrakta som en eurocentristisk predestination av Europa mot rationalitet genom det antika arvet
återkommer jag till senare. Men i berättelsen är det insidan som tar det första steget mot
rationalitet och förnuft som metod till skillnad från utsidan som fortfarande förklarar olika
fenomen med ”myter” och därmed betraktas som stagnerad. Därigenom blir det Europa som
vidareutvecklar orientens och antikens idéer.
45
46
Epos – För gymnasieskolan, s. 36.
Epos – För gymnasieskolan, s. 41.
20
3.2 SKILDRINGEN AV ANDRA KULTURSFÄRER – PROGRESSIVA ELLER REGRESSIVA?
I detta kapitel kommer jag att undersöka på vilket sätt utsidans tekniska landvinningar omnämns
och på vilket sätt diffusionen omnämns. Betraktas utsidan som progressiva, proaktiva och
rationella? Eller följer berättelsen en eurocentrisk tradition? Jag kommer att jämföra
framställningen av Europa, Kina och Mellanöstern för att på så sätt visa på om Europa betraktas
som mer utvecklande än de andra två. Stycket kommer fokusera på medeltiden då Epos fokuserar
på arabisk, europeisk och kinesisk medeltid i separata stycken men gällande kineserna kommer
jag även att lyfta fram vissa aspekter som lyftes fram under kapitlet Antiken.
3.2.1 DET ICKE-INNOVATIVA MELLANÖSTERN
I presentationen till Arabvärlden står det att läsa:
Samtidigt som Västeuropa blev allt mindre likt Romarriket, uppstod i Mellanöstern en ny kultur som
skulle föra arvet från Grekland och Rom vidare. Det var den islamisk-arabiska kulturen som började
sitt segertåg några decennier in på 600-talet. På kort tid besegrade araberna de tidigare stormakterna i
Mellanöstern och skapade ett storrike och en ny högkultur som ställde de tidigare i skuggan. 47
Den islamiska expansionen beskrivs i inledningen som ”en ny kultur” som tilldelas rollen som
förmedlare av det antika arvet genom att de var kulturen som ”skulle föra arvet … vidare”. Om vi
jämför med skrivelsen om det antika Rom i föregående stycke så döljs både agent och objekt i
denna diffusion. Romarna beskrevs som ”de” som förmedlade det grekiska arvet till Europa d.v.s.
med en deltagare. I fallet med araberna har det skett en nominalisering, olika aktörer har plockats
bort, och dessutom uttrycks inte explicit vad som menas med ”förde arvet [… ] vidare”. Texten
döljer alltså dels en agent, ett objekt eller en mottagare, dvs. om arabiska aktörer förde arvet
vidare till Europa eller inte och hur arabiska vetenskapsmän hanterade den antika filosofin. Följt
efter ett krigiskt sammanhang och ordval såsom ”segertåg” så beskrivs kulturen som en
”högkultur” som överträffade de andra. Användandet av termen högkultur, som används gällande
de flesta andra civilisationer, pekar på att läroboken tar avstånd från explicit eurocentristiska
47
Epos - För gymnasieskolan, s. 74.
21
föreställningar om att icke-västliga civilisationer skulle vara barbariska. Den aspekten utifrån min
idealtyp kan således inte styrkas i källmaterialet.
Det intressanta är att även om läroboken poängterar likheterna mellan islam och kristendom så
presenteras de på skilda sätt i avseende på progressivitet gällande kvinnornas rättigheter och
möjligheter. När kristendomen presenterades i relation till det romerska samhället stod följande:
Kristendomen vände sig till alla människor, hög som låg. Alla hade samma möjlighet att nå frälsning,
även kvinnor och slavar som ofta var utestängda från de officiella kulterna.
Framförallt hade
kvinnorna stor betydelse för den tidiga kristendomens spridning. Jesus hade ju lika gärna talat till
kvinnorna som till männen. Till bilden hör att kvinnorna i kejsartidens Rom efter hand började få en
starkare ställning inom överklassen. Det bidrog förmodligen till deras möjligheter att spela en
framträdande roll i den tidiga kristendomen.48
Kristendomen tillskrivs en viss progressivitet och kvinnorna tilldelas en aktiv roll för dess
spridning. Bilden av Rom nyanseras och skildras som föränderligt i det avseendet. Men när islam
ges utrymme osynliggörs ett likartat spår, trots att kvinnor hade en framträdande roll inom det
”tidiga islam”.49 Likaså gällande att det gav kvinnor rättigheter, även om ej fullo lika männens,
som i relation till det för-islamiska samhället likväl kan betraktas som en förändring till fördel för
kvinnan (och därigenom som progressiv). Istället skildras det muslimska samhället på följande
sätt, något som också Thornberg uppmärksammat men enligt mig inte tillägnat tillräckligt
utrymme åt (se fotnot för vidare diskussion)50:
Det muslimska samhället var patriarkaliskt, i likhet med de kulturer det utvecklades ur. Kvinnan hade
alltid sin far, man eller någon manligt släkting som förmyndare. Som änka eller frånskild hade hon
däremot rätt att förfoga över sin egendom och sitt arv, och en dotter ärvde hälften mot en son. Det är
48
Epos - För gymnasieskolan, s. 53.
T.ex. Kadidja och Aisha hade en betydelse. Dessutom har islam och kristendomen likartad syn på frälsning så till
vida att den är öppen för båda könen.
50
I det avseendet kan den intresserade läsaren läsa ett examensarbete: Söderholm, Håkan & Wozinack, Rickard, Hur
objektiv är läroboken: Hur framställs Islam, ”araben” och ”arabvärlden” i ett antal svenska historieböcker.
Högskolan i Kristianstad, Kristianstad, 2007. S. 30. Verket avhandlar Epos - För gymnasieskolan A B från 1999 som
visar på likheter med min upplaga. I överlag är de positivt inställda till verket och skriver att ”Här skiljer sig Epos För gymnasieskolan från andra läroböcker i det att den utvecklar historien om arabiskan och religionen som enande
krafter till en kraft som var institutionellt kontrollerad snarare än något som bara blev så, vilket är den syn man kan
få av Alla tiders historia.” Se s. 31. Thornberg är desto mer kritisk i sitt examensarbete En granskning av det
postkoloniala perspektivet i läromedel i historia och menar att arabvärlden porträtteras som statisk genom att hänvisa
till en bild från dagens arabvärld i jämförelse med texten. Arabvärlden framställs på så sätt som oföränderligt i
avsnitt även i avseende på modern tid. Jag kommer basera min uppsats på i huvudsak skrivelser som inte
uppmärksammats tidigare. Gemensamt för de båda uppsatserna är dessutom att de fokuserar på det explicita och inte
det som osynliggörs.
49
22
troligt att kvinnorna på många håll var friare i verkligheten än vad Koranen och sharia påbjöd, men
typiskt för det muslimska samhället var att kvinnorna isolerades. Åtskillnaden mellan könen var total i
både sällskapslivet och det offentliga livet. Det var bara i hemmet som män och kvinnor kunde umgås
fritt.51
I presentationen av kristendomen i relation till Rom skildras en förändring emedan i fallet med
islam accentueras istället ”likheten” med tidigare patriarkala kulturer. Koranen framställs snarare
som regressiv i avseendet och att i ”verkligheten” var kvinnorna ”troligt … friare” än vad sharia
och Koranen ”påbjöd” implicerandes ett förtryck vars upprätthållande är i praktiken omöjligt.
Men likväl avslutas texten med att åtskillnaden mellan könen var ”total” i ”det offentliga livet”
och att kvinnorna ”isolerades” i det ”muslimska samhället”. Texten drar åt olika riktningar och är
motsägelsefull ena stunden är kvinnan ”troligt friare” och ”isolerade” i den andra. Skildringen
visar dessutom på en nominalisering då Koranen och Sharia ”påbjöd” könssegregationen och
tolkande och upprätthållande deltagare döljs vilket implicerar en oföränderlighet i tolkningarna
av Koranen och dess tillämpning (Sharia). Betonandet av likheten med tidigare patriarkala
kulturer utan att påvisa skillnader mellan dem framhäver en statisk orient ej kapabel till
förändring. Detta är helt i linje med Thornbergs tidigare nämnda analys (se not 53) om
framställningen av regionen som oföränderligt genom ett bildspel som antyder att det råder
samma kultur i dagens Mellanöstern som tidigare.52
Även Larssons examensarbete visar på att svenska läromedel innehåller en syn på kulturen i
Orienten som oföränderlig och med ett despotiskt medan Europa skildras mer fördelaktigt. 53 Så
även i Epos; bilden av den arabiska kvinnans lott kan ställas i kontrast mot hur kvinnan framställs
i det medeltida och antikens Europa. Där betonas det t.ex. att ”kvinnans undanträngda ställning [i
Aten gällde] framförallt medborgarfamiljerna med viss förmögenhet. Fattiga kvinnor och frigivna
slavinnor måste ha arbetat utanför hemmen för att försörja sig.”54 Gällande medeltiden så betonas
på flera platser att kvinnans delaktighet i samhället genom att ”kvinnor [arbetade] sida vid sida
med männen i många sysslor” och att i städerna kunde de ”arbeta tillsammans med sina män i
51
Epos - För gymnasieskolan, s. 78.
Se Thornberg, s. 18.
53
Larsson, s. 23-24.
54
Epos - För gymnasieskolan, s. 34. Texten konkretiserar också med ett antal yrken såsom barnmorskor, kokerskor,
tvätterskor och livsmedelshandlare.
52
23
verkstäder”.55 Denna bild lär inte ha varit annorlunda i arabvärlden även om efterlämnade
källorna är något otydliga i och med att kvinnors arbete osynliggörs i dem. Men de muslimska
kvinnorna var troligen lika aktiva i jordbruket som sina motsvarigheter i Europa och arbetade
framställning av för-industriella produkter inom hemmet. Dessa kunde dessutom avsättas på
marknader och att handel med jordbruksprodukter på de lokala marknaderna var en ”vanlig
kommersiell aktivitet för kvinnor”.56 Det intressanta är att Epos tolkar Koranen och sharian som
den repressiva aspekten emedan Shatzmiller, professor i historia vid Western University i
London (Onatario), drar motsatta slutsatser:
The problems occasioned by the commercial dealings resulted not from any legal limitation on their
activities, but from a discrepancy between the social segregation imposed on the sexes and the legal
rights given to women under Islamic law. While there was nothing in the law itself to limit women’s
activity outside the home, the social norm of contemporary society made it impossible for them to be
present at commercial gatherings attended by males. The legal response reveals that the jurists were
aware of this discrepancy and gave women prerogatives and legal protection in order to rectify their
disadvantage.57
Sharian och dess uttolkare ges häri en motsatt roll än den som framträder i Epos och att det
snarare var sociala normer som hämmande kvinnors möjligheter till kommers än sharian och
Koranen som sådan. Rättslärda får i detta fall en aktiv roll i motverkandet av en sådan ordning.
Epos tillskriver istället Koranen den regressiva rollen i det muslimska samhället istället för äldre
sociala normer. Trots att Epos lyfter fram att ”sharian inte skiljer mellan äkta och oäkta barn” och
att fyra hustrur ”ändå” var en ”begräsning jämfört med tidigare” föranleder det ändå en
framställning av det muslimska samhället som stagnerat och oföränderligt; trots att texten
omnämner diverse rättigheter såsom arv och rätten att disponera egendom så betonas inte
förändringen i framåtskridande riktning, jämfört med tidigare.58 Daniel W. Brown, Fil. Dr. i
islamologi vid Chicago University, menar i detta avseende att Koranen är tvåeggad och vilar i
hög grad på tolkning och att ”Koranen låg långt före sin tid i att ge kvinnorna oberoende
äganderätt, myndighet i juridiskt avseende och en generell förbättring av deras status” i
55
Epos - För gymnasieskolan, s. 96. Se även bild på s. 89 för arbetande kvinnor. Jag bör i avseendet nämna att Epos
- För gymnasieskolan problematiserar patriarkala strukturer och inte på något sätt framställer Europa som sådant som
jämställt.
56
Shatzmiller, Maya, Labour in the medieval Islamic world, Brill, Leiden, 1994. S. 347-349. Citat på s. 349.
57
Shatzmiller, s. 362.
58
Epos - För gymnasieskolan, s. 78.
24
jämförelse med närliggande kulturer och förislamiska Arabien.59 Bilden som framträder i Epos ett
kulturellt stagnerat Mellanöstern, men ett politiskt expanderande. Detta kan därigenom betraktas
som en typ av subtil eurocentrism då kulturella förändringar inte betonas i någon högre
utsträckning utan istället framställs som en stagnerad kontinuitet, tillskillnad från hur
motsvarande processer framställs i Europa. Där påpekas istället förändringen.
Om arabvärlden och den muslimska världen impliceras vara stagnerad i kulturellt avseende så
framställs den även som icke-innovativ. Avancemang inom den arabiska vetenskapen som senare
överfördes till Europa omnämns överhuvudtaget inte. Bagdad beskrivs som en ”jättestad och
centrum för en världsomfattande handel” men det skrivs inget om dess roll som vetenskapligt
centrum.60 Astrolabiet, ett verktyg för navigation i nord-sydlig riktning, presenteras i en bild men
ingenting om dess ursprung och diffusion:
Med hjälp av ett astrolabium kunde de muslimska astronomerna mäta himlakropparnas höjd över
horisonten. Det fick också en stor betydelse för sjömän både i den muslimska världen och i Europa när
de skulle beräkna breddgraden ute på havet. 61
Det konstateras endast vad astrolabiet användes till och dess betydelse för sjöfart för både den
muslimska världen och Europa. Ursprungligen är Astrolabiet en antik uppfinning från Grekland
men som den arabiska vetenskapen utvecklade och förbättrade. Den överfördes troligen på 900talet från det muslimska Spanien till Europa och utan den arabiska vetenskapen hade den inte
varit tillgänglig för Europa.62 Den arabiska delaktigheten i utvecklandet och överföringar av
teknologi försvinner i Epos skildring. Det enda som implicerar att den har med någon form av
arabisk vetenskap att göra är att den omnämns i det sammanhanget. Även innovationer inom
jordbruket osynliggörs också:
Viktiga delar av kalifatet, som Egypten och Irak, hade ett jordbruk som var beroende av
konstbevattning. […] Skördarna gav hög avkastning, men konstbevattningen var beroende av en
central styrning. […] Men jordbruket utvecklades mycket lite. De tekniska nyheterna var få och kan
inte alls jämföras med vad som hände i Europa under medeltiden. 63
59
Brown, Daniel W., A new introduction to Islam, Wiley-Blackwell, Chichester, 2009. s. 85-86. Kan också jämföras
med Shatzmiller, s. 361-368.
60
Epos - För gymnasieskolan, s. 76.
61
Epos - För gymnasieskolan, s. 79.
62
Hobson, 2006, s. 137.
63
Epos - För gymnasieskolan, s. 77.
25
Kalifatet beskrivs i detta avseende som stagnerat och icke-innovativt, fast ändå som
”högproduktivt”. De ”tekniska nyheterna” beskrivs som få och inte att jämföra med Europas
tekniska avancemang under medeltiden. I det avseendet osynliggörs flera olika förändringar och
innovationer som skedde inom det agrara fältet i Mellanöstern under tiden. Istället impliceras ett
tekniskt under i Europa som saknade motsvarighet i Mellanöstern vilket kan vara ett tecken på att
läroboken ignorerar icke-europeiska innovationer och således betraktar historien genom ”tidens
tunnel” som Blaut menar kännetecknar eurocentrism. I en sådan berättelse blir det särskilt viktigt
att lyfta fram de ”europeiska uppfinningarna samtidigt som man försummar de ickeeuropeiska”.64
I själva verket så anammades under tiden flera olika jordbruksmetoder samt nya plantor och
grödor, konstgödsel, grödesrotation och sommargrödor vilket ökade både tillväxt och
produktivitet.
Vetenskapliga
framsteg
och
innovationer
var
konstant
del
av
den
islamiska/arabiska högkulturen som ökade produktiviteten.65 Motsvarande innovationer
synliggörs gällande Europa men inte gällande Mellanöstern och i Epos omnämns t.ex. treskiftet,
hjulplogen och införandet av havre som särskilt viktiga.66 Detta kan kontrasteras mot införandet
av ris, vete, sockerrör, bomull, äggplanta, apelsin, citrus och bättre plogningstekniker et cetera
under medeltiden i arabvärlden.67. I Epos skildring av kalifaten får inte den arabiska vetenskapen
något utrymme och det vetenskapliga ”arv” som efterlämnades och som vidareutvecklas av
Europa försvinner från historien. Bilden som framträder är ett icke-vetenskapligt Mellanöstern
som endast förmedlar antikens idéer. De osynliggjorda avancemangen kunde mycket väl ha varit
föremål för en ”explicit” diffusion och därigenom en icke-eurocentrisk berättelse som inkluderat
Mellanöstern som en viktig och utvecklande del av historien. I jämförelse med de böcker som
Kamali studerat vill jag hävda att Epos är särskilt osynliggörande gällande den arabiska
vetenskapen och dess framsteg då den inte omnämns. Utifrån hur kalifaten representeras i Alla
tiders historia drar Kamali slutsatsen att den reducerar arabvärlden som en ”förmedlare” och
därigenom inte betonar dess utveckling inom flera olika fält, såsom sociologi eller statsvetenskap.
Detta trots att Alla tiders historia betonar att araberna ”studerade verken”, att ”intresset för olika
vetenskaper var stort” och att man ”gjorde betydande framsteg inom matematikens områden”
64
Blaut, 1993, s. 110. Min översättning.
Shatzmiller, s. 180-182.
66
Epos - För gymnasieskolan, s. 83.
67
Shatzmiller, s. 181.
65
26
samt att den muslimska världen fungerade som en viktig kunskapsöverförare mellan öst och
väst.68 I Epos är arabernas insatser till fullo osynliggjorda trots att läromedlet ägnar ett relativt
stort sidantal åt kultursfären. Jag vill hävda att detta är medveten eurocentrism som senare får
konsekvenser för hur Europas dominans förklaras, något jag återkommer till i kapitel 3.3.
3.2.2 KINA – DET INNOVATIVA ÖST
Om Mellanösterns avancemang inom filosofi och vetenskap osynliggjorts så är framställningen
av Kinas historia annorlunda i Epos. Till skillnad från Mellanöstern blir uppfinningar och
tekniska innovationer ett centralt tema och bilden av ett innovativt öst framträder:
Kineserna var mycket skickliga bronsgjutare. Kanske var det därför som det dröjde ända till 500-talet
f.Kr. innan järnåldern började Kina. Det är ungefär samtidigt som i Norden, men betydligt senare än i
Mellanöstern. Å andra sidan lyckades kineserna redan från början framställa gjutjärn, vilket
européerna inte kunde förrän på 1300-talet e.Kr. Av gjutjärn kunde kineserna göra många och billiga
redskap såsom plogar, yxor och spadar. […] En liknande jordbruksteknisk revolution fick vi inte i
Europa förrän på medeltiden.69
I relation till Europa framställs Kina som framstående och ordvalet vittnar om innovationernas
betydelse, då de framställs som en ”jordbruksteknisk revolution” som liknas vid den europeiska
som skedde på 1300-talet. I Västerlandets österländska ursprung skriver Hobson att ett
eurocentriskt förhållningssätt gentemot historien tenderar att förminska gjutjärnets betydelse för
utvecklingen av det kinesiska jordbruket och en proto-industrialisering. I eurocentriska perspektiv
hävdas det istället att gjutjärnet endast användes för vapen och konst och därigenom förminskas
Kinas kraftigt ökade produktivitet under perioden.70 Epos gör ett avbrott från ett eurocentriskt
perspektiv och ”erkänner” delar av Kinas historiska innovationer och med aktiva deltagare i form
av ”kineserna”. Användandet av ”kineserna” som handlande subjekt är helt i linje med de
generaliseringar som sker i läroboken såsom ”araberna”, ”européerna” etc. Detta är troligen ett
pedagogiskt grepp för att minska antalet olika benämningar.
68
Kamali, s. 86-87. Se även sidan 77 där arabernas insatser till viss del omnämns i Människan genom tiderna. Inget
av de två läromedlen osynliggör överföringen och utvecklingen i samma utsträckning som Epos - För
gymnasieskolan.
69
Epos - För gymnasieskolan, s. 59.
70
Hobson, 2006, s. 65.
27
Om vi tar steget vidare till medeltiden så är det ett liknande urval av det historiska stoffet som
görs. Efter en kort introduktion till de olika dynastierna som regerade Kina vid tiden Tang och
Song konstateras det att Kina blomstrade ”både kulturellt och ekonomiskt”. I Epos betonas det
ytterligare att den kinesiska jordbrukstekniska utvecklingen under 700-talet till 1100-talet
föregrep den europeiska. Innovationer och utveckling synliggörs återigen och stoffet fokuserar på
den snabba kinesiska utvecklingen under medeltiden. Införandet av nya grödor, som
osynliggjordes gällande Mellanöstern, betonas i Kinas fall och det heter att ”från söder infördes
nya rissorter som var tåligare och mognade snabbare” och att en ”modern plog” började användas
vilket resulterade i fördubblat produktion. Dessutom lyfts andra landvinningar fram och den
ökade produktionens konsekvenser betonas:
Det lönade sig för bönderna att specialisera sig, och en del av dem satsade på frukt, te eller bomull.
Sydkina kunde även förse de stora städerna i norr med ris och andra produkter. […] Chang’an var
antagligen världens största stad, och det effektiva jordbruket gjorde att allt fler människor kunde flytta
in till städerna. På 1200-talet bodde över en fjärdedel av befolkningen i städer, långt mer än Europa
under samma tid.71
Det kinesiska samhällets förändring och urbanisering betonas i kontrast mot vad en uttalat
eurocentrisk torde göra gällande. Olika processer nämns och även den interna kinesiska handeln
med en tilltagande specialisering. Om vi återgår till den idealtyp jag ställde upp i metodavsnittet
så framställs Kina i detta avseende inte som ekonomiskt stagnerat utan som en tillväxtregion som
genomgått två olika revolutioner eller snabba utvecklingar, en som i läroboken placeras under
antiken och en under medeltiden. Detta är en icke-eurocentrisk skildring av Kina som kan
kontrasteras mot vad eurocentristiska narrativ gör gällande. Hobson skriver att ”eurocentrismen
beskriver den kinesiska ekonomin som agrar naturahushållning” som motbevisas av att
”kommersialismens omfattning” ledde till en urbanisering som ”inte bara [var] mer uttalad i Kina
än den var i Europa, utan Kina kunde ståta med några av de största städerna i världen.” 72 Dessa
aspekter tas upp i Epos och Hobson betonar även den kinesiska uppfinningsrikedomen och
förmåga till innovationer, något som Epos i högsta grad inkluderar i sin skildring av Kina:73
Samtidigt med den agrara revolutionen gjordes många tekniska uppfinningar. En rad viktiga nyheter
som dök upp i Europa under medeltiden kommer från början från Kina. Papper är en kinesisk
71
Epos - För gymnasieskolan, s. 126.
Hobson, 2006, s. 69.
73
Se Hobson 66-72.
72
28
uppfinning, liksom boktryckarkonsten. Ett sådant praktiskt hjälpmedel som skottkärran är tusen år
äldre i Kina än Europa, och krut användes i Kina redan på 900-talet. Även skeppsbyggeriet var länge
mer avancerat. De kinesiska djonkerna kunde vara över 60 meter långa, de kunde ha vattentäta skott
och akterstävsroder. Dessutom är kompassen en kinesisk uppfinning, så kineserna kunde göra långa
färder till havs väl så tidigt som européerna. Den kinesiska varuproduktionen var också betydligt mer
mekaniserad än den europeiska, och skulle förbli fram till den industriella revolutionens början i
Europa på 1700-talet.74
Kinas många viktiga bidrag, uppfinningar och avancerade samhälle ges ett relativt stort utrymme
i Epos. Landet framstår som mekaniserat och innovativt till skillnad från vad en eurocentrisk
berättelse hade gjort gällande. Pappret, boktryckarkonsten, krutet och kompassen kom samtliga
att spela en viktig roll för utvecklingen i Europa och samtliga tillskrivs Kina som ursprungsland.
Det som är särskilt intressant i sammanhanget är formuleringen ”[e]n rad viktiga nyheter som dök
upp i Europa under medeltiden kommer från början från Kina.” Processen beskrivs som en
händelse och döljer olika deltagare som aktivt överförde dem, men med en tydlig mottagare. En
relevant nomnialisering har således skett. Kina beskrivs som ursprunget till avancemangen men
inget om hur de ”dök upp” i väst. Jag tolkar detta som att Epos utgår ifrån att en diffusion
förekommit i en öst-västlig riktning snarare än att ”européerna” oberoende upptäckte dem.
Problematiskt i avseendet är att genom att beskriva diffusionen som en händelse istället för en
handling kan det arabiska deltagandet i överföringen osynliggöras. Till exempel pappret spreds
från Kina till Samarkand (ligger i nuvarande Uzbekistan), till Baghdad och senare till det
muslimska Spanien varifrån det 1157 spreds till resten av Europa. Mellanhanden osynliggörs och
därigenom de förbättringar som förstärkte pappret.75
Även om detta är övergripande för Epos är osynliggörandet inte helt entydigt. Gällande
kompassen betonas dock diffusionen, i kapitlet om de stora sjöfärderna, med en aktiv agent och
den ”hade utvecklats i Kina och via araberna nått Medelhavet” och den muslimske lotsen som
vägledde Vasco Da Gama till Indien nämns också. Detta brukar inte nämnas i rena
eurocentristiska narrativ.76 Den öst-västliga diffusionens betydelse betonas även i varför en
jordbruksrevolution kunde uppstå i Europa. I Epos står det att ”[u]nder tidig medeltid nådde tre
74
Epos - För gymnasieskolan, s. 127. Värt att notera är även att under en bildtext på en kinesisk djonk (ett skepp)
beskrivs som ”överlägsna” de europeiska i tekniskt avseende och att Epos - För gymnasieskolan nämner Kinas
expeditioner till Afrika.
75
Hobson, 2006, s. 145.
76
Epos - För gymnasieskolan, s. 135-136. Se Hobson, s. 125.
29
uppfinningar Europa österifrån, och gjorde det lättare att utnyttja hästen: stigbygeln, hästskon och
bogträt.”77 Genom att göra uppfinningarna till subjektet i meningen döljs återigen olika relevanta
aktörer. Diffusion och överföringar tillskrivs alltså en betydelse och någon myt om det särskilt
innovativa väst och det icke-innovativa öst är inte en närvarande eurocentristisk myt i detta fall.
3.3 VARFÖR VÄST OCH INTE ÖST?
Detta sista stycke kommer att fokusera på vilka förklaringar som ges till Europas uppgång och
undersöka vilka influenser till detta som tillskrivs utsidan. I denna del kommer jag även utforska
om Epos ger några svar på varför någon annan civilisation inte ”lyckades”. Enligt Hobson är
frågan i sig eurocentrisk den tenderar att söka efter och tillskriva väst egenskaper som öst saknar.
Frågan leder således till ett svar där väst konstrueras som aktivt subjekt och österlandet som ett
passivt objekt. Genom att söka sig bakåt i tiden för att förklara över- respektive underordningen
så uppstår en förutbestämd ordning där väst var predestinerat till utveckling och öst till ickeutveckling.78 Problemet med själva frågan enligt Hobson är att den leder till absoluta svar som
tilldelar väst och öst ”permanenta” positiva respektive negativa egenskaper.79 Det intressanta med
Epos är att läromedlet ställer sig frågan explicit:
I femhundra år från 1400-talets slut och framåt har européerna härjat utanför sin egen kontinent. Deras
framfart har omskapat hela världens sociala, politiska och ekonomiska liv. Genom plundring, handel,
erövringar och sjukdomar har de stört och förstört andra kulturer och ekosystem runtom på jorden. Hur
kom det sig att i första hand Västeuropa hade en sådan förmåga? Det finns inte något enkelt svar på
frågan, men vi ska i detta avsnitt ta upp några faktorer som kan hjälpa till att ge en förklaring. En första
har vi redan berört: den naturvetenskapliga revolutionen.80
Den första förklaring som ges till varför Europa kom att dominera är den naturvetenskapliga
revolutionen. Notera även läromedlets kritiska inställning till effekterna av Europas expansion
som beskrivs i termer av ”stört” och ”förstört”. Även om Epos är kritisk gällande effekterna av
expansionen och därigenom markerar ett avståndstagande från en medveten eurocentrism så finns
77
Epos - För gymnasieskolan, s. 83.
Hobson, 2006, s. 310-311.
79
Hobson, 2006, s. 313.
80
Epos - För gymnasieskolan, s. 152. Min kursivering.
78
30
det spår av omedveten sådan när Europas dominans skall förklaras. Detta särskilt i och med att
den naturvetenskapliga revolutionen i Epos framställs som ett europeiskt oberoende påfund.
I Epos så presenteras den vetenskapliga revolutionen i följet Kopernikus, Kepler och slutligen
Galileo som raserade den aristoteliska fysiken. Slutsatsen blir att:
Kopernikus och hans efterföljare hade inlett en vetenskaplig revolution. Mellan 1550-1650 slutade
Västeuropas lärda män att tro att de kunde hitta alla viktiga sanningar i de gamla böckerna. Istället
började de att göra observationer och i Galileos anda utföra experiment. Vetenskapsmännen började
helt enkelt att lita mer på sina egna sinnen och sitt eget förnuft, än på de gamla auktoriteterna.
Framförallt gällde detta i Frankrike, Holland och inte minst i England. 81
I presentationen till kapitlet står det dessutom att läsa att ”den nya världsbilden och det nya
vetenskapliga sättet att tänka, som bröt igenom i Europa men inte resten av världen.” Detta
befäster bilden av att den naturvetenskapliga revolutionen uteslutande var en europeisk
angelägenhet utan yttre inflytande, trots att det på samma sida står att ”Europa var inte den mest
utvecklade delen” och att både Kina och den islamiska ”hade nått längre” i ”tekniskt och
vetenskapligt avseende” (dock utan vetenskapligt tänkande?). De aktiva deltagarna i den
vetenskapliga revolutionen är således Europas ”lärda män” och explicit inte utsidans.82 Urvalet av
fakta är åt det subtilt eurocentristiska hållet då någon diffusion av vetenskapliga idéer inte
uppmärksammas och inte ges någon betydelse. Det europeiska avancemanget relateras till en
frigörelse från ”de gamla auktoriteterna” syftandes på Aristoteles och därigenom befästs bilden
av att araberna endast förmedlade ett outvecklat grekiskt arv och att européerna var de första att
gå bortom det. Osynliggörandet av de muslimska kalifatens vetenskapliga och tekniska
avancemang och deras överföring till Europa blir särskilt eurocentristisk i Epos. Européerna blir
de första att genom experiment, sinnen och förnuft utforska världen och de som därmed ”inlett”
den vetenskapliga revolutionen. Andra kultursfärers viktiga bidrag, aktiva deltagande och
formande av historien gallras bort. Att den naturvetenskapliga revolutionen började med
Kopernikus vill jag hävda är en eurocentristisk myt. Jim Al-Khalili, professor i teknisk fysik vid
universitet i Surrey, menar att Kopernikus avancemang är helt avhängig den arabiska
vetenskapens:
81
82
Epos - För gymnasieskolan, s. 141.
Epos - För gymnasieskolan, s. 132. Samtliga citat från samma sida.
31
Poängen här är subtil, för det avgörande är inte att Kopernikus utnyttjade Maraghaskolans matematiska
trick utan att han helt enkelt inte skulle ha kunnat komma fram till sin slutgiltiga heliocentriska modell
om han inte haft dem att tillgå. […] Utan den [Maraghaskolan] skulle Kopernikus revolution inte ha
kunnat äga rum.83
Al-Khalili och Hobson tillskriver den arabiska vetenskapen samma betydelse för den
vetenskapliga revolutionen, dvs att dess diffusion var direkt nödvändig för Europas senare
vetenskapliga avancemang. Al-Khalili menar dessutom att det är direkt fel att försöka tillskriva
1550-talet den ”vetenskapliga revolutionen” utan att det snarare är en kontinuerlig utveckling,
utan direkta avbrott, från antiken till idag. Han menar att den 1500-talets vetenskapliga uppsving
i Europa är att betrakta som en ”återfödelse” av vetenskapen i Europa snarare än en revolution.84
Detta utmanar Epos antagande om att den vetenskapliga metoden endast var en europeisk
”uppfinning” utan snarare är att betrakta inom ramen för en historisk kontinuitet och föremålet
för en diffusion. Den arabiska vetenskapens användande av empiri, experiment och förnuft
istället på auktoritet, såsom (ifrågasättandet av) Aristoteles, var ”väl etablerad på 900- och 1000talen”.85 Att tillskriva den vetenskapliga revolutionen Europa som en förklaring till dominansen
samtidigt som den berövas från utsidan är ett sätt att tillskriva européerna en vetenskaplighet som
helt enkelt saknades annorstädes. Utsidan fråntas således den vetenskapliga metoden och
vetenskapligheten utifrån min idealtyp.
Det ges andra förklaringar till varför Europa kom att dominera världen som anspelar på Europas
geografiska läge och dess politiska sammansättning. Skälen som anförs är dels Europas
strategiska och skyddade läge som resulterade i att ”[f]rån senmedeltiden och framåt klarade sig
Europa från yttre angrepp.” Osmanerna identifieras som det enda hotet, men det poängteras att de
aldrig lyckades nå Västeuropa. En annan förklaring som framförs är naturgeografiska som lyfter
fram att Europa var resursrikt med goda jordar och var ”förskonat från stora naturkatastrofer” och
att jordbruket var mindre sårbart för krig p.g.a. dess oberoende av ”statsunderstödda projekt”.
Slutligen förklaras det dock att ”den här typen av miljöfaktorer är en nödvändig förutsättning,
83
Al-Khalili, Jim, Nytänkarna: den arabiska vetenskapens gyllene tid, Bonnier, Stockholm, 2012. S. 252.
Maraghaskolan är ett vetenskapligt centrum i närheten av Teheran där ett observatorium och studier resulterade
”inom kort världens förnämsta centrum för astronomisk forskning” på 1250-talet. Se Al-Khalili, s. 248. Listan på
icke-nämnda ”vetenskapliga” överföringar är lång, men att inte ens de sedvanliga indiska siffrorna som överfördes
av italienaren Fibonacci från arabvärlden omnämns vittnar om ett aktivt osynliggörande.
84
Al-Khalili, s. 263.
85
Al-Khalili, s. 265. Se även Hobson, s. 194-198.
32
men inte en tillräcklig. Det krävs också en vilja och förmåga att utnyttja förstegen.”86 Det sista
skäl som anförs är Europas politiska splittring och att inget land etablerade ett imperium i Europa
antas ha varit gynnsam för möjligheterna att utvecklas:
Inget land och furste kunde skaffa sig monopol på kanoner och andra skjutvapen. […] Det blev en
kapprustning mellan de europeiska staterna som tvingade dem att hela tiden utveckla sin
vapenteknologi. Denna politiska mångfald och ständiga tävlan gynnade Europa jämfört med andra
delar av världen.87
Om vi bortser från Epos europeiska anspråk på vetenskapen så saknas det medvetna
eurocentriska föreställningar i till varför Europa kom att bli dominerande. Däremot resulterar
frågan i att öst framställs som passivt och väst som proaktivt i avseende på att det krävs ”en vilja
och förmåga” att utvecklas vilket implicerar ett rationellt agerande väst och ett irrationellt öst. I
Epos konkretiseras inte denna skrivelse med några exempel på vilket sätt utsidan saknade
”förmågan eller viljan” att ”utnyttja förstegen”. Om vi ser till senare konkretiseringar så
poängteras det att Osmanska rikets nedgång kan hänföras till ett starkare Europa samt att
”turkarna gjorde inga försök att förändra sitt samhälle och lära av Europa”. 88 ”Inga försök”
uttrycker explicit ett stagnerat, icke-föränderligt och irrationellt Mellanöstern trots att det interna
osmanska samhället gjorde flera att moderniseras och t.ex. avväpna och pacificera
janitscharkårerna och tanzimat-perioden.
Men om vi återgår till de förklararingar som ges till Europa så menar jag att de bär spår av en
miljömässig determinism, dvs. att Europa hade ett gynnsamt klimat som drev fram utvecklingen.
Men Epos går inte hela vägen i en eurocentristisk tolkning och menar ett endast Europa hade ett
sådant utan påpekar att Kina och Mellanöstern hade minst lika produktiva jordbruk. Svagheten
med ”statsunderstödda projekt” i kombination med hänvisning till Europas politiska
fragmentisering kan implicera föreställningar om en ineffektiv orientalisk despotism som
hämmar hela samhällets utveckling som kan kontrasteras mot splittring och konkurrens i Europa.
Att Europa var förskonat från angrepp utifrån anförs som skäl är ett tämligen märkligt påstående
som vittnar om att Epos förklaringar bär spår av ”tidens tunnel”. Det som antyds är att
interkontinentala angrepp skiljer sig från närliggande staters utan att direkt förklara på vilket sätt.
86
Epos - För gymnasieskolan, s. 152. Samtliga citat från sidan. Kursiveringar i original.
Epos - För gymnasieskolan, s. 153.
88
Epos - För gymnasieskolan, s. 168.
87
33
Jag tänker inte gräva ner mig i detaljerna om dessa påståenden och presentera alternativa
tolkningar, men särskilt intressant med Epos är att samtliga förklaringar pekar på Europas interna
ordning. Blaut menar att eurocentriska perspektiv tenderar att peka på inneboende europeiska
egenskaper till varför just Europa avancerade. Skälen som anförs i en ”typisk” eurocentrisk
berättelse är t.ex. teknologisk överlägsenhet, mer progressiva, relativt avancerad ekonomi, mer
företagsamma, äventyrliga eller prestationslystna. Genom att endast hänvisa till inneboende och
interna förklaringar kan diffusion från utsidan ignoreras därigenom berövas en aktiv roll i
formandet av historien.89 Epos gör detta och osynliggör olika former av diffusion som
förklaringar (t.ex. vetenskapliga överföringar). Den muslimske lotsens aktiva roll i Vasco Da
Gamas resa omnämns visserligen som den ”som visade vägen”, men tillskrivs knappast en
avgörande roll.90 Just pekandet på ”förmågan och viljan” implicerar delar av Blauts nämnda
egenskaper som tillskrivs Europa, t.ex. att de var mer prestationslystna. Avsaknaden av explicita
exempel gör det svårt att specificera exakt vilken. Men hänvisningen till den teknologiska
överlägsenheten är delvis explicit och det poängteras att ”överlägsna krigsskepp” var en
grundförutsättning för portugisernas expansion. Emellertid uttrycks en reservation där de
”asiatiska rikena” beskrivs som ”alltför starka och välutvecklade” på land men just att till sjöss
”hade Europa ett försprång”.91 Intressant i sammanhanget är att latinseglet och de tremastiga
skeppen omnämns men inget om dess diffusion och utveckling. Utan dessa uppfinningar hade
inte upptäckterna varit möjliga och dessa diffusionerades från Kina och Mellanöstern.92 Men
även påståendet om Europas ”överlägsenhet” till sjöss är ett eurocentriskt påstående och Kinas
flotta var alltjämt den dominerande även efter den påstådda isoleringen efter 1434 och ”var
förmodligen större än den samlade västerländska örlogsflottan”.93 Jag vill därmed hävda att de
förklaringar som ges till Europas dominans är eurocentriska så till vida att de endast fokuserar på
Europas inneboende egenskaper och skeenden samtidigt som diffusionen fullständigt osynliggörs
89
Blaut, 1993, s. 180-181.
Hobson tillskriver denna lots en särskilt viktig betydelse för att nå Indien. Han menar att utan honom hade resan
troligen inte lyckats. Eurocentriska perspektiv brukar emellertid osynliggöra honom helt vilket gör att Epos - För
gymnasieskolan inte är att betrakta som helt eurocentrisk i frågan. Se Hobson, 2006.
91
Epos - För gymnasieskolan, s. 135. Notera att detta kan låta som en motsägelse då de kinesiska djonkerna beskrivs
som ”överlägsna de europeiska skeppen”. På bara 60 år impliceras således en monumental förändring i
styrkeförhållandena till sjöss.
92
Hobson, 2006, s. 158-159. I övrigt osynliggörs många andra nödvändigheter för omseglingarna som utvecklats av
utsidan.
93
Hobson, 2006, s. 160-161. Citat s. 161.
90
34
i avseendet. Emellertid är Epos i sin helhet inte lika entydigt eurocentrisk. Slutligen så ämnar jag
beröra hur Kinas förlorade ställning förklaras.
Kinas påstådda isolering efter 1434 framförs som skälet till dess framtida underordning och tas
upp i Epos under rubriken ”Kina isolerar sig”. Enligt Hobson är överbetonandet av denna
isolationism ett missförstånd som beror på en misstolkning av det kejserliga dekretet som förbjöd
utrikeshandel 1434. I eurocentriska perspektiv tenderar detta dekret att användas för att påpeka
Kinas stagnation och sedermera Europas dominans.94 Epos omnämner detta som hastigast:
Kina under Mingkejsarna var världens största rike. Många av grannstaterna betalade tribut och erkände
kejsaren som sin överherre. Men på 1430-talet började Kina vända sig bort från omvärlden. Den
långväga handeln som var så betydelsefull för européerna brydde sig inte kineserna särskilt mycket
om. […] Samtidigt som västeuropéerna gav sig ut på världshaven förlorade kineserna intresset för
omvärlden och isolerade sig.[…] Det bidrog till att kineserna började förlora sitt tekniska övertag
gentemot européerna.95
Epos gör inga vidare tolkningar och poängterar inte explicit att det var Kinas avträdande från
haven som ledde till Europas etablering påpekar endast att de två processerna sammanträffar. Det
intressanta är att det görs ett antagande som lutar åt det subtilt eurocentristiska hållet. Att Kina
verkligen ”isolerade” sig från ”omvärlden” är tveksamt då handel fortfarande förekom med
närliggande länder (och med Européerna). Men Epos gör inte uttryckligen något påstående om att
handeln skulle ha upphört utan läromedlet är vagt så till vida att det talar om att ”kineserna”
förlorade ”intresset för omvärlden”. Kinas påstådda isolering hänförs som skälet till varför de inte
blev den dominanta kraften i världen men det uttrycks som en process. Landets tekniska och
vetenskapliga status accentueras omgående i boken och det betonas flertalet gånger att Europa
först ”gick om” Kina på 1700-talet. Gemensamt för denna tolkning och den gällande Osmanska
riket är båda staternas agerande resulterade i en vägran att assimilera modernitet, anpassa sig och
lära av Europa. Öst stagnerade således p.g.a. sin passivitet och oföränderlighet. Att så är fallet
kan beskrivningen av Japans modernisering på 1800-talet visa på:
År 1867 störtades shogunen av en grupp yngre adelsmän […]. Japan anpassade sig därefter snabbt till
den nya situationen. De nya makthavarna sökte systematiskt kunskap om industrialisering och teknisk
94
Se Hobson, 2006, s. 75-83. Hobson menar snarare att förbudet hade med kinesisk identitetspolitik att göra och inte
inverkade på handeln och Kina fortfarande var det dominerande navet i den globala handeln. Enligt Hobson tenderar
denna händelse användas i eurocentriska perspektiv för att hävda att Europa var de drivande och navet i handeln.
95
Epos - För gymnasieskolan, s. 130.
35
utveckling i de ledande europeiska länderna. De anlade industrier och rustade upp sin krigsmakt,
särskilt flottan. Japanerna följde européerna i spåren även när det gällde den imperialistiska politiken. 96
Japanerna beskrivs inte som passiva mottagare av europeisk vetenskap utan som aktiva deltagare
som sökte kunskapen och som själva moderniserades i egen regi. Jag menar att Epos inte explicit
uttrycker att ”westernization” är den enda vägen att gå för utveckling, men däremot gör ett
antagande om att anpassningsförmåga, vilja och mottaglighet är avgörande utveckling och detta i
kontakt med insidan. Denna skrivelse menar jag blir eurocentrisk just eftersom insidans behov av
kontakt med utsidan för diffusion och överföringar på flera plan har underbetonats i Epos även
om de i vissa avseenden inte osynliggjorts helt.
96
Epos - För gymnasieskolan, s. 388.
36
4. AVSLUTNING
4.1 SAMMANFATTANDE DISKUSSION
Den första frågan jag ställde mig var i vilken utsträckning eurocentriska föreställningar var
närvarande i svenska läroböcker, i detta fall genom att studera Epos. Jag vill hävda att
eurocentriska föreställningar och förklaringar snarare är norm än undantag i de avsnitt jag har
analyserat, med undantag för framställningen av Kinas historia. I likhet med Kamalis analyserade
läroböcker annekteras det antika Grekland till Europa i Epos och bildar grunden till
konstruktionen av en europeisk identitet och region som kan kontrasteras mot öst. Utsidans
influenser och aktiva bidrag under antiken erkänns emellertid och därigenom ges de en aktiv del
av formandet av historien genom att diffusionen erkänns. Det antika arvet blir därigenom inte ett
rent europeiskt sådant även om det tydligt markeras att det är just ”vårt” och som influerat ”vårt”
sätt att tänka men inte andras. Emellertid framställs antiken som ett just europeiskt arv och
vetenskapligt till skillnad från utsidan som framställs som vidskeplig och hängivna åt myter.
Dessutom uttrycks eurocentriska föreställningar genom att läroboken hävdar att grekisk
rationalitet kan sammankopplas med ett påstått friare väst som kan kontrasteras mot ett despotiskt
öst som hänförs till myter. Utifrån idealtypen så anspelar läroboken på det vetenskapliga väst
som kan kontrasteras mot det vidskepliga öst. Denna vetenskaplighet blir sedan föremålet för
diffusion i Epos av romarna med aktiva deltagare medan Mellanösterns roll underbetonas
kraftigt.
Genomgående för Epos är att Mellanösterns landvinningar inom teknik, vetenskap, kulturell
utveckling och tillväxt osynliggörs och bilden framträder av ett icke-innovativt, traditionellt och
statiskt område som bygger vidare på äldre tradition, såväl kulturellt som kunskapsmässigt. I
Epos så framställs arabvärlden i de flesta avseenden på ett negativt sätt i jämförelse med Europa.
Kvinnan framställs som särskilt isolerad, regionen som särskilt icke-innovativt och oföränderligt.
Kvinnors deltagande i det arabiska samhället bortgallras och istället beskrivs islams inflytande
som särskilt regressivt i avseendet. I eurocentrisk anda reduceras araberna till förmedlare av ett
orört grekiskt arv som sedan vidareutvecklas i Europa; och det är först där som de europeiska
vetenskapsmännen är kapabla att frigöra sig från den gamla vetenskapens bojor och avancera. Jag
vill påstå att detta i kombination med framställningen av antiken där vetenskapligheten och
37
förnuftet annekteras resulterar i en slutsats att väst framstår särskilt vetenskapligt och rationellt.
Utifrån idealtypen vågar jag konstatera att Epos framställer Mellanöstern som statiskt,
traditionellt, intolerant, okunnigt, förvaltande av antikens idéer och i vissa avseenden som
moraliskt regressivt. Det som saknas är den explicita yttringen av området som barbariskt och
istället omnämns kalifaten istället som en ”högkultur”. Dessa slutsatser är delvis i linje med den
tidigare forskningen där Thornbergs examensarbete påvisat att Mellanöstern framställs som
oföränderligt med en statisk kultur. Texten förfaller inte ha förändrats i större utsträckning trots
att 12 år skiljer mellan upplagorna för våra analyser (trots att jag utgått från den mer omfattande
versionen). Min tolkning av Epos som gör gällande att arabvärlden framställs ogynnsamt stärker
Thornbergs i relation mot Wozinack & Söderholms examensarbete som hävdade att Epos var mer
fördelaktigt inställd till arabernas historia än andra verk. Även Kamalis analys, visar på att andra
läromedel i högre utsträckning betonar den arabiska vetenskapens avancemang och diffusion till
Europa.
I avseendet på hur Kina framställs så vill jag hävda att Epos inte entydigt är eurocentrisk utan i
hög utsträckning framställer Kina som innovativt, föränderligt, ekonomiskt progressivt, rationellt
och civiliserat. Dess teknologiska eftersläpning beskrivs i hög grad som en process. Diffusion
från Kina tillskrivs en viss betydelse även om en aktiv deltagare ofta saknas i överföringen till
Europa. Kinesiska innovationer ”dök upp” i Europa utan aktiv påverkan från öst. Emellertid
tillskrivs Kina en lång rad betydande uppfinningar och tillväxtbringande innovationer utan att
reducera deras betydelse för omformandet av det kinesiska samhället och Europa (om vi frånser
avsaknaden av en explicit aktiv diffusion, detta impliceras bara). Uppfinningar och teknik mycket
stor andel i representationen av Kina i jämförelse med motsvarande gällande Mellanöstern. Sett
till förklaringen som anförs till varför inte Kina blev den dominerande kraften i världen så antyds
en ovilja att anpassa sig och assimilera nya tekniker. Men mot bakgrund mot den många
uppfinningarna och representationen av Kinas samhälle som dynamiskt och expanderande, samt
dominant fram till 1700-talet vill jag inte påstå att detta är ett entydigt tecken på eurocentrism.
Gällande Osmanska rikets ovilja och ”inga försök” till reformer befäster däremot bilden av ett
stagnerat och oföränderligt Mellanöstern.
De förklaringar som ges till varför Europa blev dominant bär tydliga spår av ett eurocentriskt
paradigm. Samtliga förklaringar hänvisas till Europas inre egenskaper och inte till yttre påverkan
38
eller diffusion. Detta kan visserligen kontrasteras mot att diffusion erkänns i andra stycken men
dess betydelse blir aldrig till en explicit förklaring till varför Europa blev dominant. Istället pekas
på en rad interna förhållanden som öst påstås ha saknat där ”viljan” att avancera framförs som
viktig. Europa framställs därigenom som proaktivt gentemot utsidan. Epos framhäver även den
vetenskapliga revolutionen som skäl men nämner inte någonstans dess beroende av utsidans
tidigare avancemang och diffusion för sin expansion. Därigenom blir vetenskaplighet och
vetenskapligt tänkande ett helt oberoende europeiskt fenomen som resten av världen saknar.
Sammantaget vill jag peka på att utsidans betydelse för Europas expansion och senare dominans
underbetonas. På flera sätt är det Europa som driver utvecklingen, som är rationellt, vetenskapligt
och benäget att förändras och som samtidigt har både vilja och förmåga att vara progressiva.
Slutsatsen är därför att Epos i hög grad utgår ifrån ett eurocentriskt paradigm och därigenom
förmedlar ett historiemedvetande som baseras på eurocentriska föreställningar. I och med att
läroböckerna hög utsträckning påverkar lektionernas innehåll menar jag att eleverna riskerar få
ensidiga tolkningar av historien som betonar Europas rationalitet och föränderlighet. Något som
kan ställas i kontrast mot en negativ bild av ett statiskt, icke-innovativt och oföränderligt
Mellanöstern som inte bidragit till den historiska utvecklingen. En lärare som är omedveten om
närvaron av eurocentrism i läroböckerna riskerar således oavsiktligt att upprätthålla detta
paradigm.
4.2 FÖRSLAG FÖR VIDARE FORSKNING
Avslutningsvis vill jag lyfta fram ett förslag för vidare forskning inom fältet. En tänkbar studie
skulle kunna vara att fokusera enbart på de tolkningar och förklaringar som ges till varför Europa
och väst kom att bli den dominerande kraften i världen. En sådan fokuserad studie skulle kunna
utöka källmaterialet till flera böcker och på så sätt jämföra de olika verkens förklaringar.
Förklaringarna till varför andra kultursfärer inte lyckats skulle med fördel kunna inkluderas i
studien. En sådan studie skulle kunna undersöka vilka utomeuropeiska influenser som
osynliggörs gällande upplysning och industrialisering samt vilken betydelse imperialismen ges
för Europas avancemang. Även hur Europas globala interaktion, t.ex. i handeln efter 1492 kan
analyseras för att försöka undersöka om eurocentriska föreställningar finns där. Är det så att det
framställs som att européerna införde den interkontinentala handeln och dominerade den? Jag vill
39
påstå att det hade varit angeläget med en studie som endast fokuserar på Europa med en teoretisk
ram uppbyggd utifrån icke-eurocentriska teoretiker.
40
5. REFERENSER
KÄLLMATERIAL
Sandberg, Robert, Karlsson, Per-Arne, Molin, Karl, Ohlander, Ann-Sofie, Epos Historia – För
gymnasieskolan, Sahara Printing, Egypten, 2012.
LITTERATUR, ARTIKLAR OCH EXAMENSARBETEN
Al-Khalili, Jim, Nytänkarna: den arabiska vetenskapens gyllene tid, Bonnier, Stockholm, 2012.
Amin, Samir, Eurocentrism, Zed, London, 1989.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Studentlitteratur, Lund, 2005.
Blaut, James M., The colonizer's model of the world: geographical diffusionism and Eurocentric
history, Guilford Press, New York, 1993.
Brown, Daniel W., A new introduction to Islam, Wiley-Blackwell, Chichester, 2009.
Burman, Anders, Sanningen utgår ifrån Europa, Malmö Högskola, Malmö, 2008.
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/6429/Sanningen%20utg%E5r%20fr%E5n%20Eur
opa.pdf?sequence=1 Senast hämtad: 2013-05-14.
Hobson, John M., Is critical theory always for the white West and for Western imperialism?
Beyond Westphilian towards a post-racist critical IR, Review of International Studies 33,
2007.
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/204907650 Senast hämtad: 2013-04-17.
Hobson, John M., Västerlandets österländska ursprung, Studentlitteratur, Lund, 2006.
Holmén, Janne Sven-Åke, Den politiska läroboken: bilden av USA och Sovjetunionen i norska,
svenska och finländska läroböcker under kalla kriget, Acta Universitatis Upsaliensis, 2006.
Kamali, Masoud i Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering,
Utbildningens dilemma: demokratiska ideal och andrafierande praxis, Fritze, Stockholm,
2006.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/17/98/1fb66fa9.pdf Senast hämtad: 2013-04-17
Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red.), Historien är nu: en introduktion till
41
historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund, 2004.
Larsson, Stefan, Analys av förekomsten av förtryckande strukturer i läromedel och kursplan.
Malmö Högskola, Malmö, 2012.
http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/14438/Stefan%20Larsson%20exarbete.pdf?seque
n ce=2 Senast hämtad: 2013-05-14.
Lozic, Vanja, I historiekanons skugga: historieämne och identifikationsformering i 2000-talets
mångkulturella samhälle, Malmö högskola, Malmö, 2010.
Marks, Robert B., Den moderna världens ursprung, Preses Namns, Riga, 2004.
Shatzmiller, Maya, Labour in the medieval Islamic world, Brill, Leiden, 1994.
Söderholm, Håkan & Wozinack, Rickard, Hur objektiv är läroboken: Hur framställs Islam,
”araben” och ”arabvärlden” i ett antal svenska historieböcker. Högskolan i Kristianstad,
Kristianstad, 2007.
http://hkr.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:231196 Senast hämtad: 2013-05-14.
Tornberg, Sandra, En granskning av det postkoloniala perspektivet i läromedel i historia.
Södertörns Högskola, Stockholm, 2008.
http://sh.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:15820 Senast hämtad: 2013-05-14.
42
BILAGOR
Bilaga 1.
Hobsons uppställning:
Det dynamiska västerlandet
Det oföränderliga österlandet
Innovativt, uppfinningsrikt, proaktivt
Imitativt, okunnigt, passivt
Rationellt
Irrationellt
Vetenskapligt
Vidskepligt, ritualistiskt
Disciplinerat, behärskat, förnuftigt
Lättjefullt, kaotiskt, spontant
Förståndsorienterat
Kroppsorienterat, exotiskt och förföriskt
Faderligt, självständigt, Funktionellt
Barnsligt, beroende, dysfunktionellt
Fritt demokratiskt tolerant hederligt
Förslavat, despotiskt, intolerant, korrupt
Civiliserat
Vilt/Barbariskt
Moraliskt och ekonomiskt progressivt
Moraliskt
regressivt
och
ekonomiskt
stagnerande
43
