Gör kön till en fråga om makt

Gör KÖN till en fråga om makt
Forum Syd 2005
Författare: Annica Holmberg
© Forum Syd och författaren
Utgiven av Forum Syds förlag
Box 15407, 104 65 Stockholm
Tel: 08-506 370 00 fax: 08-506 370 99
e-post: [email protected]
Formgivning & omslag: Martin Johansson
Tryck: NRS Tryckeri, Huskvarna, 2005
ISSN 1653-2449
ISBN 91-89542-21-5
Denna skrift har publicerats med ekonomiskt stöd från Sida.
Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs.
Metoder för förändring
Forum Syd är en samverkansorganisation för svenska organisationer som arbetar med
utvecklingssamarbete och opinionsbildning. Vi vill bidra till att stärka och utveckla svenska
organisationers utvecklingssamarbete. Målet är att de projekt och program som organisationer bedriver, tillsammans med partners i syd och öst, verkligen ska bidra till att minska
fattigdomen och till att uppnå hållbar utveckling.
Att förändra de strukturer som orsakar fattigdom är en stor uppgift oavsett om vi arbetar
lokalt eller globalt. Det kräver att vi sätter in våra projekt eller program i ett större sammanhang för att se hur de påverkar aspekter som till exempel jämställdhet, miljö, hiv/aids,
demokrati och konflikter. Därför utvecklar Forum Syd metoder och perspektiv inom dessa
områden till stöd för, och ibland i samarbete med, andra svenska organisationer. Forum
Syd erbjuder skrifter, kurser och rådgivning inom flera områden.
Forum Syd arbetar också med stöd till svenska organisationers opinions- och informationsarbete i Sverige. Här erbjuder vi bland annat kompetensutveckling i kommunikation,
pedagogik och ungas delaktighet.
INNEHÅLL
06
Förord
07
Inledning
08
Kön & genus
19
Fattigdomsbekämpning
26
Utveckling
34
Att utmana könsmaktsordningen
40
Praktiska hjälpmedel
66
Gå vidare
67
Ordlista
71
Litteratur
Genusperspektiv 09
Makt och det ”normala” 11
Behovet att utmana 13
Tredje världens feminism 14
Kön, etnicitet och klass 15
Maskuliniteter 17
Fattigdom 20
Genus och fattigdomsbekämpning 21
Rättighetsperspektiv 22
Mänskliga rättigheter och den manliga normen 23
Genuskrav 24
Rättvisa 25
Det civila samhället 27
Geografi 28
Konflikt 29
Ekologiskt hållbar utveckling 30
Hiv/aids 31
Olika mål för arbetet 34
Omvärldsanalys 35
Val av partner och utveckling av organisationer 36
Projektets utformning och genomförande 38
Genusmedvetenhet - attityder och motstånd 42
Genusanalys 44
Omvärldsanalys i praktiken 46
Planering, genomförande och uppföljning 48
Bedömning av genusintegrering 55
Genus och mäns organisering för jämställdhet 60
Genus i kvinnoorganisationer 64
Figur 1.
Figur 2.
Figur 3.
Jämställdhet – ”Kvinnors rättigheter” (Sid. 10)
Könsmaktsordningen och genus (Sid. 10)
Orienteringskarta över frågeställningar i genusperspektivet (Sid. 40)
Box A.
Box B.
Box C.
Box D.
Box E.
Kartlägg värderingar och attityder (Sid. 42)
Vilja, kunskap och stödjande strukturer (Sid. 43)
Passiva motståndsformer, Aktiva motståndsformer (Sid. 43)
Härskartekniker (Sid. 44)
Checklista: Genusanalys av problem- och behovsbeskrivningar
– några grundläggande frågeställningar (Sid. 46)
Tidsgeografi (Sid. 46)
Kulturspecifika faktorer i analysen (Sid. 47)
Vad går att kräva? (Sid. 47)
Samband mellan mål och aktiviteter – vision och praktik (Sid. 49)
Checklista: Deltagande och inflytande, representation &
representativitet inom projekt och organisationer (Sid. 50)
Praktiska behov och strategiska intressen I (Sid. 51)
Praktiska behov och strategiska intressen II (Sid. 52)
Säkerhet och möjligheten att delta (Sid. 54)
Frågeställningar vid skrivandet eller i granskandet av en
projektformulering (Sid. 55)
”Räkna huvuden” – hur man kan göra kvantifiering intressant? (Sid. 56)
Ersättning för arbete, skillnader mellan individer och typer av arbete (Sid. 57)
Talarlistor (Sid. 57)
3 R – Vem får vad på vilka villkor? (Sid. 58)
Hur uppnå genusintegrering? (Sid. 59)
Män mot våld organiserar sig tillsammans med kvinnorörelsen (Sid. 61)
Förut var det ballt att göra en tjej gravid (Sid. 62)
Mångfald i kvinnoorganisationer (Sid. 65)
Box F.
Box G.
Box H.
Box I.
Box J.
Box K.
Box L.
Box M.
Box N.
Box O.
Box P.
Box Q.
Box R.
Box S.
Box T.
Box U.
Box V.
Förord
att bekämpa fattigdomen förenar de flesta aktörer inom utvecklingssamarbetet. Antalet människor som lever i extrem fattigdom ska, enligt FN:s milleniemål,
halveras till år 2015. Men de analyser vi gör av fattigdomens orsaker är tyvärr ofta
bristfälliga. Vi visar inte tillräckligt tydligt hur starkt kopplad fattigdomen är till människors makt respektive vanmakt. Vi förminskar ofta fattiga människor till ett könlöst
genomsnitt utan hänsyn till hur olika maktordningar påverkar enskilda kvinnors och
mäns liv.
MÅLET
Ofta ses dessutom jämställdhet som en fråga som bara berör kvinnor och blir något
som kommer vid sidan av de stora frågorna. Visst handlar det om kvinnors rättigheter.
Det behövs särskilda initiativ för att stärka kvinnors organisering och inflytande. Men
strävan mot jämställdhet är något som berör såväl män som kvinnor. Både kvinnor och
män bör ifrågasätta de mekanismer som upprätthåller en skev maktbalans. Arbetet för
demokrati och en rättvis värld ska leda till förbättringar för både kvinnor och män.
6
FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 slog därför fast att allt arbete ska genomsyras av jämställdhetsmål. Mainstreaming gender är sedan dess strategin för att synliggöra
kvinnors och mäns olika livsvillkor i arbetet för rättvisa och mänskliga rättigheter. Målet att allt utvecklingssamarbete ska genomsyras av ett genusperspektiv är dock långt
ifrån uppnått. Fortfarande måste vikten av genusperspektiv förklaras när demokrati
och rättvisa förs på tal. Och tvärtemot strategin om att allt arbete ska genomsyras av ett
genusperspektiv var det till exempel fullt möjligt att begränsa frågor om kön till vissa
sektorer och sakfrågor, när FN:s millenniemål skulle formuleras.
Ansatsen med mainstreaming har tyvärr inneburit att många organisationer tappat fokus och upphört att definiera sin syn på genus, på hur jämställdhet ska uppnås och vilken typ av samarbeten som främjar en jämställd utveckling. Det finns därför ett stort
behov av att fördjupa diskussionerna och kunskaperna kring mål om jämställdhet. Vi
behöver hjälpas åt att lyfta genusperspektivet som både en attityd- och kunskapsfråga.
Genusperspektivet behövs om folkrörelsesamarbetet ska kunna utmana de maktordningar som står i vägen för en rättvis värld.
Agneta Brendt
Ordförande Forum Syd
Inger Björk
Generalsekreterare Forum Syd
Inledning
om jämställdhet griper in i många områden i mäns och kvinnors liv.
Genus kan lite slarvigt sägas beröra allt och alla, från det privata till det offentliga livet,
såväl individers som gruppers, institutioners och staters handlingar. I denna skrift diskuteras genusperspektivets betydelse för civila samhällets organisationer och det sätt på
vilket deras arbete påverkar livssituationen för de män och kvinnor, pojkar och flickor
som organisationerna arbetar för och med.
FRÅGOR
Gör Kön till en fråga om makt speglar Forum Syds syn på genus. Strävan att uppnå
jämställdhet ska genomsyra all verksamhet som Forum Syd genomför eller förmedlar
bidrag till. Forum Syd antog 1998 en jämställdhetspolicy och genusperspektivet är
ett av fyra centrala utvecklingsområden i Forum Syds policy Mångfalden är vår styrka
(2001) 1. Det särskilda biståndsmålet om jämställdhet tillkom 1996 och sedan dess har
integrering av jämställdhet varit ett krav för allt bistånd finansierat av Sida. Biståndsmålen har ersatts av Sveriges Nya Politik för Global Utveckling (PGU) 2 där jämställdhet
är ett av åtta huvudområden som ska styra och genomsyra alla politikområden.
Det inledande kapitlet i denna skrift belyser hur den rådande könsmaktsordningen
står i motsättning till en hållbar och rättighetsbaserad fattigdomsbekämpning. Här
beskrivs dels genusperspektivets innebörd och dess konsekvenser för utvecklingssamarbetet och dels hur genus relaterar till begrepp som fattigdom, rättigheter och ett
livaktigt och demokratiskt civilt samhälle.
Gör Kön till en fråga om makt tar i första hand sin utgångspunkt i samarbetet mellan
organisationer i syd, öst och nord och deras programverksamhet och projekt. Skriften
är tänkt att kombineras med kortare introduktions- och fördjupningsutbildningar.
Använd gärna Forum Syds hemsida www.forumsyd.se för att ta del av annat metodmaterial kring genus- och andra utvecklingsperspektiv.
De metoder och övningar som föreslås i skriften är ett urval av möjliga former för att
fördjupa och utveckla arbetet kring genus och jämställdhet. Vi har, så långt det varit
möjligt, begränsat användningen av akademiska termer. I slutet av häftet finns en ordlista där begrepp som nämns i texten definieras eller vidareutvecklas.
Forum Syds centrala utvecklingsfrågor är fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter/demokrati,
jämställdhet och miljö/hållbar utveckling.
2
Utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU3; Regeringens proposition 2002/03:122
1
7
Kön & genus
av oss har idéer om vad som är kvinnligt och manligt. Våra föreställningar påverkas av det kulturella och sociala sammanhang vi växer upp i. Manlighet och kvinnlighet är föränderliga begrepp som varierar över tid och i rum.3 Genus*
är begreppet för det socialt och kulturellt konstruerade könet, som utgår från en social
tolkning av det biologiska könet. Uttrycket ”att göra kön” bygger på idén att könet
är något som vi människor skapar utifrån vårt sätt att organisera oss, inte utifrån våra
individuella eller biologiska egenskaper.
VAR OCH EN
Genus utformas i relationen mellan kvinnor och män. Det återskapas genom våra
sociala handlingar i samspelet med andra människor. Den sociala tolkningen av manlighet och kvinnlighet präglar också samhällets strukturer. Dessa strukturer är i sin tur
beroende av att människor agerar på ett sätt så att ordningen kvarstår.
8
Genus påverkar människors ställning i samhället. Män tilldelas i regel mer makt än
kvinnor, och då särskilt vissa typer av män.4 Könsmaktsordningen* betecknar denna
över- och underordning i ett samhälle. Den anger hur grupper av män har olika mycket kontroll och makt över kvinnor. Andra begrepp som beskriver denna ordning på
liknande sätt är genusordning, patriarkat* och genussystem*. De olika begreppen har
vuxit fram ur olika feministiska idétraditioner och perioder.
Genom att granska hur relationen mellan kvinnor och män ser ut och vad som betraktas som kvinnligt respektive manligt på en viss plats och vid en viss period, får vi hjälp
att förstå hur makt hänger samman med genus och vilka konsekvenser av underordning detta ger. Det vi gör är att anlägga ett genusperspektiv. Genusperspektivet visar
oss att förklaringen till mäns och kvinnors olika villkor och rättigheter ska sökas i de
konstruerade tolkningarna av vad som är manligt och kvinnligt. Perspektivet synliggör hur makten är fördelad och hjälper oss att förstå orsakerna till att kvinnor saknar
inflytande och män åtnjuter vissa privilegier.
Ett mer adekvat språkbruk är termerna maskulinitet* och femininitet* i stället för manlighet och
kvinnlighet då manlighet och kvinnlighet ibland förstås som inneboende egenskaper och mer kopplas till
mäns respektive kvinnors kroppar. De senare termerna är dock vanligare i folkrörelsesamarbetet och har
därför valts för en ökad läsförståelse.
4
Att enskilda kvinnor har makt, eller till och med mycket makt i vissa situationer, motsäger inte antagandet
att kvinnor generellt sett har mindre makt än män.
* Begrepp markerade med asterisk återfinns i ordlista i slutet av skriften.
3
Konstruktionen av kön är något som pågår ständigt men som tar sig skilda uttryck i
olika sociala, ekonomiska och geografiska miljöer. Över tre generationer har till exempel rökning på offentliga platser i Sverige gått från att vara ett framför allt manligt
attribut, till en företeelse acceptabel för alla kvinnor och män, för att idag ha blivit
mer av en klassmarkör för lågutbildade kvinnor (medan det till exempel i Zambia och
Kambodja anses vara okvinnligt att röka). Vuxna män som håller varandra i hand på
offentlig plats i Nicaragua eller i Sverige förmodas vara homosexuella medan denna
form av kroppskontakt är normalt manligt (läs maskulint och heterosexuellt) beteende
i en nord- eller östafrikansk kontext.
I denna text används begreppet genus men även termen kön förekommer.5 I texter som
berör utvecklingssamarbete och rättigheter i utvecklingsländer är det engelska gender
vanligt. Kön används alltmer av feministiska forskare och debattörer. Här kan vi inte
fördjupa oss i begreppsdiskussioner, utan noterar endast att olika begrepp begränsar
eller positionerar oss olika mycket i debatten om hur kön/genus konstrueras.
GENUSPERSPEKTIV
Genusperspektiv likställs ofta med jämställdhet och många gånger avses också samma
sak. Språkbruket är knappast huvudorsaken till låg genusmedvetenhet men det är viktigt att konstatera att jämställdhet är ett mål och inte ett perspektiv. Krav på ökad jämställdhet kan bottna i många olika synsätt på orsaken till diskrimineringen. På samma
sätt finns det olika synsätt på hur jämställdhet ska uppnås och vilka effekter man vill
att jämställdheten ska ha.
Krav på jämställdhet kan alltså ha sitt ursprung i feministiska visioner men behöver inte
ha det. Olika feministiska traditioner inkluderar i sin tur, i varierande grad, uttryck för
förtryck och underordning av kvinnor i samhället i sin analys. De olika traditionerna
skiljer sig också åt i sin beskrivning av strukturell ojämlikhet. Vissa inkluderar såväl
den offentliga som den privata sfären, andra uppehåller sig främst vid offentligheten.
Här ges exempel på hur den strukturella ojämlikheten tar sig uttryck i samhället.
Den politiska och ekonomiska sfären utmärker sig genom ojämn politisk representation
och en könssegregerad arbetsmarknad. Familjesfären präglas av en orättvis arbetsfördelning mellan könen. Kulturell nedvärdering av kvinnor och kvinnors erfarenheter innebär att mycket av det traditionella arbete som kvinnor utför är obetalt och värderas
som mindre viktigt för samhället. Till den kulturella sfären hör också att kvinnors roll
i historien betraktas som obetydlig, men också den objektifiering av kvinnans kropp
och sexualitet som får sitt utryck i massmedier, reklam och modeindustri.
5
Står kön ensamt i texten syftar det alltid på socialt kön, handlar det om biologi skrivs ”biologiskt kön”.
9
Ytterligare en sfär är våld mot kvinnor och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Hur dessa
öppna former av kvinnoförtryck bemöts i rättsväsende och i samhället speglar i sig
maktförhållanden mellan könen.6
Figur 1. Jämställdhet – ”Kvinnors rättigheter”
Vad saknas i analysen?
Ingen diskussion om förändring i resurser,
kontroll och privilegier för dem som har
den överordnade ställningen.
Relationen och maktbalansen mellan
kvinnor och män problematiseras inte.
Mannen som norm diskuteras inte,
eller har underordnad betydelse. Om
männens situation och livsvillkor är
det optimala diskuteras inte.
Figuren ovan illustrerar hur jämställdhet, på ett alltför begränsat sätt, diskuteras i många
sammanhang. Diskussionen handlar enbart om att kvinnor ska uppnå samma rättigheter och
levnadsvillkor som männen har. Detta förutsätts ske utan att den övre vågskålen sänks.
Sociala och ekonomiska skillnader inom gruppen kvinnor och inom gruppen män diskuteras
inte. Relationerna mellan könen kopplas inte samman med hur könsmaktsordningen skapas och
återskapas.
10
Figur 2. Könsmaktsordningen och genus
Underordning en förutsättning
för dominans.
Dominans skapar underordning.
I en genusanalys ingår strävan att uppnå lika rättigheter och möjligheter. Lika viktigt är analysen
av relationerna mellan könen och hur detta påverkar kvinnors och mäns position och livsvillkor
i olika miljöer. Förutsättningarna för att uppnå rättvisa och lika rättigheter står i fokus. Vad
återskapar dominans och underordning?
6
Gemzöe, Lena, Feminism, 2003, 16ff
Grundläggande i feministisk forskning är att problematisera uppdelningen mellan
produktion och reproduktion (omsorgsarbete) och mellan det offentliga och det
privata. Andra brytpunkter i utvecklingen av feministiska ideologier och i den feministiska debatten är förhållningssättet till biologiskt och socialt kön, och frågan om huruvida könsmaktsordningen är överordnad andra maktordningar eller om de samspelar.
Olika skolor skiljer sig också åt i synen på huruvida manligt och kvinnligt är en giltig
uppdelning av mänskligheten, och om den anses vara det, på vilket sätt och varför.
Jämställdhet har i det officiella Sverige blivit synonymt med en statsstyrd, institutionaliserad och medial feminism. Myten om att just Sverige skulle ha uppnått jämställdhet
gör det ofta svårt att tala om förändringar i Sverige, inom svenska organisationer och
institutioner eller hos svenska män och kvinnor. I utvecklingssammanhang kan det
ibland finnas en tilltro till att ”svenskhet” gör att svenska organisationer kan jämställdhet bättre än samarbetspartners i världen. Inget kunde vara mer fel. Genus är en
attityd- och kunskapsfråga och kräver både insikt, kunskap och vilja till förändring.
Detta är inget som kommer automatiskt med mellanmjölk, svenska skolan eller jämställdhetsplaner på jobbet.
Könsmaktsordningen är alltså lika aktuell i Sverige som i de länder där svenska organisationer samverkar med lokala aktörer.
”I utvecklingssammanhang kan det
ibland finnas en
tilltro till att ’svenskhet’ gör att svenska
organisationer kan
jämställdhet bättre
är samarbetspartners i världen. Inget
kunde vara mer fel.”
Det finns inte några universella lösningar på problemet med kvinnors brist på makt
och rättigheter. Längre fram diskuterar vi därför behovet av att se till den specifika
kontexten* och att låta de berörda kvinnorna och männen själva analysera problemen
för att låta dessa analyser styra utformningen av projekt och program.
Det är också viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till det synsätt som ligger bakom
formuleringen av organisationers och staters jämställdhetsmål. Ofta finns där en bestämd tolkning av problemet som i sin tur kan begränsa möjligheterna att angripa
detta.7
MAKT OCH DET ”NORMALA”
Inom utvecklingssamarbetet är det avgörande att synliggöra maktstrukturer som hindrar kvinnor och män att ta del av en hållbar och rättvis utveckling. Genusperspektivet
hjälper oss att se hur vi förhåller oss till dem som har makt och ger oss redskap för att
granska olika sorters relationer och hierarkier inom sociala grupper. Kvinnors brist på
inflytande och makt inom privat och offentlig sfär hänger starkt ihop med kvinnors
status i samhället och kvinnors möjlighet att ta kontroll över sina liv.
7
Bacchi, Carol Lee, Women, Policy and Politics, the construction of policy problems, 1999
11
Genom att sätta fokus på makt och genus blir det uppenbart att diskriminering på
grund av kön inte är fristående från andra sociala kategorier, som exempelvis klass och
etnicitet*. Kvinnor och män har olika mycket eller lite makt och olika många eller få
privilegier beroende på sin sociala tillhörighet i samhällets maktordning.
Även kvinnorörelsers krav på alla kvinnors uppslutning bakom vissa frågor bör granskas
ur ett maktperspektiv. Är det självklart att de frågor som identifierats som strategiska
och viktiga är lika relevanta för alla kvinnor? Vilka kvinnor har tolkningsföreträde och
vilka kvinnor kommer inte till tals?
”Det finns biologiska
skillnader mellan
kvinnor och män
men dessa skillnader
kan aldrig accepteras
som en ’naturlig’
förklaring till maktdelningen mellan
könen.”
12
Analys av strukturer och makt hjälper oss förstå hur individer internaliserar 8 kulturella
”objektiva” sanningar om sig själva även när de strider mot egna intressen. Motståndet
mot att förändra bilden av vad som är kvinnligt och manligt finns inte bara hos andra
utan är idéer vi själva bär med oss. Dessa idéer får konsekvenser för våra handlingar
och val. Könsmaktsordningen, liksom andra maktsystem, fungerar i regel så effektivt
att underordning sällan behöver utkrävas. Den upprätthålls genom en acceptans för
att detta är det naturliga och normala sättet att fördela makt och rättigheter inom en
grupp eller i ett samhälle. Vad som uppfattas som normalt är inte bara något som
beskriver verkligheten såsom de flesta ser den utan fungerar även reglerande genom
att vara det ideala och det vi eftersträvar. På så sätt återspeglar det normala de maktförhållanden som råder.9 Det är ett system som ”bygger på att ingen ifrågasätter det,
och att de flesta tycker att samhället fungerar bra som det är”.10 Makt och motstånd till
förändring är centralt för den typ av genusanalys som förklaras i avsnittet Att utmana
könsmaktsordningen.
Det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män men dessa skillnader kan aldrig accepteras som en ”naturlig” förklaring till maktfördelningen mellan könen. Könsskillnader upprätthålls genom en ordning som särskiljer människor utifrån kategorin
kön och som tillskriver män och det manliga en högre status. Detta synsätt brukar
benämnas genussystem och lyfter fram två principer, att hålla isär könen och att upprätthålla en hierarki där mannen ses som norm. Vad som betraktas som lämpligt för
kvinnor och män och som kvinnligt och manligt, kan skifta i olika sociala sammanhang, men den dualistiska uppdelningen är central. Det maskulina utgör norm och
ger män rätt att definiera både sig själva och andra. Makt är centralt för förståelsen av
detta system men centralt är också hur självkänsla och egenvärde skapas. I jämställdhetsfrämjande projekt talas ofta om kvinnors behov av att öka sin självkänsla som ett
Internalisera betyder i detta sammanhang att en individ har anammat en social föreställning om sitt
eget kön (eller annan social tillhörighet utifrån klass, etnicitet eller sexualitet) så pass att idén upplevs som
objektiv sanning om det egna jaget och andra individer inom samma kategori. Personen handlar efter idén
om hur hon eller han bör vara och återskapar uttryck för socialt accepterade könsroller.
9
Ambjörnsson. Fanny, I en klass för sig, 2003, s. 21
10
Elvin-Nowak, Ylva, Thomsson, Helén, Att göra Kön, 2003, s. 38
8
sätt att nå mer makt och ökat handlingsutrymme. Maskulinitetsforskning och olika
feministiska skolor talar alltmer om behovet av att även studera hur mäns självkänsla
skapas för att utmana en manlighet som förutsätter kvinnors underordning.
När vi strävar efter social förändring som ger marginaliserade och förtryckta individer och grupper mer makt utmanar vi det normativa*. En viss typ av manlighet ger
status och makt.11 För att uppnå jämställdhet bör vi förhålla oss till motståndet mot
att ändra på vad som är manligt och kvinnligt och känna till hur manlighet och kvinnlighet belönas olika i tillgångar och rättigheter. När kvinnor som individer, eller som
grupp, flyttar fram sina positioner i ett visst sammanhang sker detta inte i ett vakuum
utan påverkar relationen till män i deras omgivning. Förändringar i ordningen möts
inte sällan av oro för att kvinnligheten och manligheten är hotad. Särskilt rädslan att
förlora maskuliniteten är sammankopplad med rädslan att förlora makt och kontroll,
och förklarar drivkraften att ständigt bekräfta och återskapa de socialt accepterade
formerna av manlighet.
BEHOVET ATT UTMANA
Det räcker inte att hävda att kvinnor och män har lika värde och att de därför ska ha
samma rättigheter som medborgare och individer. Jämställdhetsmål måste kompletteras med en förändring och uppluckring av könsrollerna eftersom själva uppdelningen
bygger på en norm som värderar det manliga högre. Uppdelningen mellan kvinnligt och
manligt arbete, ansvar, behov, intressen och beteenden befäster och återskapar bristen
på jämställdhet. Därför behöver ett utvecklingsprojekt synliggöra maktförhållanden
och hur dessa motverkar lika rättigheter för alla. Detta är en utmaning då vi i utvecklingssamarbetet arbetar med fattiga kvinnor och män och det kan vara svårt att se
att de utsatta och marginaliserade männen skulle ha särskilt mycket makt. Men det
är också svårt eftersom frågor om jämställdhet är något som alla kan relatera till och
därmed berör våra egna liv. I diskussioner om kön och makt är det vanligt att exempel
ges på att vissa enskilda män inte alls har makt över kvinnor. Det är en av debattens
vanligaste återvändsgränder. Det är generella iakttagelser som är relevanta och synliggörandet av strukturer som ska belysas. Att det sedan finns individer som bryter detta
mönster helt eller delvis innebär inte att strukturerna inte finns.
I arbetet för att uppnå jämställdhet är det viktigt att inte bara söka orsakerna till brist
på rättigheter utan också se till förmågan att förbli jämställd. Att bevara landvinningar
och motverka risker och sårbarhet som kan hota en viss grupps rättigheter, är också
utmaningar i ett socialt förändringsarbete.
Exempelvis en manlighet som innefattar och bekräftar vikten av medelklasstillhörighet, heterosexualitet,
högre bildning och vit hud.
11
13
TREDJE VÄRLDENS FEMINISM
Kraven på att utvecklingssamarbetet ska genomsyras av genus har sin grund i en feministisk analys av samhället. Liksom i övrig utvecklingsdebatt finns en kritik mot
västvärldens tolkningsföreträde och universalistiska* analyser. Feministisk forskning har
kritiserats för att ta avstamp i den västerländska medelklasskvinnans livssituation och i
sin normbildning upprätthålla nords dominans och för att kolonisera det annorlunda*.
Kvinnor i syd blir objekt som avviker från normen och reduceras till ”den andra” i en
underförstådd hierarkisk ordning. Kvinnor från fattiga länder som deltar i konferenser
och feministiska sammanhang får representera alla fattiga kvinnor. De skilda erfarenheter och feministiska strategier dessa kvinnor representerar tenderar att försvinna i
ett raster av ”utvecklingsfrågor och fattigdom” som feminister från väst lägger på samhällsstrukturer i syd. En kritiker av den västerländska feminismen är Chandra Talpade
Mohanty som motsätter sig förenklade analyser av ”tredje världens olikhet”, där alla
kvinnor ses som en enhetlig grupp utsatt för samma sorts förtryck. Hon menar att den
västerländska forskningen i sin universalistiska ansats fråntar tredje världens kvinnor
deras historia och röst. Kvinnorna i syd reduceras till en genomsnittskvinna, bosatt i
tredje världen, könsstympad, analfabet, traditionsbunden, religiös, huslig moder till
många barn som ammas långt upp i åldrarna för att tillgångarna är knappa.12
14
Den grupp av kritiker som går under benämningen ”tredje världens feminism” tar
avstamp i en postkolonial läsning av maktordningar. Kritiken av västerländsk feminism är kopplad till kolonialism och den maktbalans detta skapat samt till hur kolonialismen betraktat andra folk som just de ”andra”. Lite förenklat skulle man kunna
säga att detta att det just är kvinnor i nord som står bakom feminismen gör även dem
till bärare av en kolonial syn på kvinnor och män i syd. Feminismen har vuxit fram i
en världsordning som reducerar vissa människor till ”de andra”. På samma sätt som
feminismen kritiserar män för att definiera kvinnor i analysen av maktförhållanden
mellan könen, tenderar västerländska feminister att göra samma sak när de anammar en mångkulturalism som försvarar rättigheter förbehållna vissa grupper. Gayatri
Spivak menar att ”de andra” alltid är de tidigare kolonialiserade folken, människor på
flykt undan fattigdom och politiska orättvisor och kolonialiserade ursprungsbefolkningar.13
Tredje världens feminister påtalar också att de begrepp och språkbruk som används i
genusanalyser vuxit fram i miljöer som avsevärt skiljer sig från fattiga kvinnors livssituationer i syd och att detta faktum begränsar deras möjlighet att berätta sina historier.
För att berätta om sina erfarenheter tvingas kvinnor anamma begrepp och analytiska
modeller som förvränger deras verklighet och begränsar tanken.
Mohanty, Chandra Talpade, Med västerländska ögon, Feministisk forskning och kolonial diskurs,
Catharina Eriksson, Maria Eriksson Baaz, Håkan Thörn (red), Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället, 1999.
13
Gemzöe, Lena, Feminism, 2003, s. 156
12
Det finns givetvis feminister och kvinnorättsaktivister i syd som har andra förhållningssätt än de som nämns ovan och som i högre grad lyfter fram de gemensamma
erfarenheterna av könsmaktsordningens konsekvenser. För folkrörelseorganisationer i
nord är det dock avgörande, för hållbarheten i våra jämställdhetssträvanden, att vi lyssnar på den kritik som framförs, att vi granskar det egna tolkningsföreträdet av problemen samt synar vårt förhållningssätt till de kvinnor och män som vi samarbetar med.
Kraven på rättvisa och jämställdhet bör inte heller innebära en disciplinerande norm
om vad som är det ”goda livet” utan ge utrymme åt de berörda kvinnorna att formulera
krav utifrån vad som är möjligt och önskvärt. De mänskliga rättigheterna är universella
men vi bör undvika färdiga föreställningar om vad som är rätt för kvinnor i en annan
social och kulturell miljö och se att olika erfarenheter kräver olika lösningar. Det är
också viktigt att se vilka grupper våra samarbetspartners företräder och identifierar sig
med i samarbetslandet och hur detta påverkar deras analys.
För de feministiska rösterna i syd är generellt den koloniala erfarenheten sammankopplad med konstruktionen av kön. Även i de fall då genus inte relateras till andra
former av underordning och social tillhörighet kan genus utifrån ett sydperspektiv
uppfattas som intersektionalistiskt*. Intersektionalitet är förståelsen av de mekanismer
som gör exempelvis kön, klass och etnicitet till bärande principer för överordning och
underordning. Olika maktordningar påverkar, förstärker eller försvagar varandra.
Genus och postkoloniala* strukturer har en stark inbördes relation och påverkar kvinnors och mäns positioner i merparten av länderna i syd. När vi försöker förstå hur
genus samspelar med andra maktordningar är det alltså en styrka om vi ser att organisationer i nord är påverkade av västvärldens koloniala historia och att organisationer
i syd påverkas av det faktum att de företräder, eller antas företräda, en del av världen
som koloniserats.
Om genusperspektivet i utvecklingssamarbete ska kunna utmana rådande strukturer
måste hänsyn tas till hur olika maktordningar samverkar. En del talar om mångfaldsfrågor och hur olika former av utanförskap förstärker att vissa grupper stängs ute från
deltagande och inflytande. En annan term med likartad betydelse är intersektionalitet,
som nämnts ovan.
KÖN, ETNICITET OCH KLASS
Hierarkier och relationer mellan kvinnor, mellan män eller mellan kvinnor och män,
kan inte bara hänföras till genus. Ålder, sexualitet, ekonomisk status, nationalitet, språk,
hudfärg, etnicitet, funktionsnedsättning och geografisk hemvist är viktiga för förståelsen av samhällen och sociala organiseringar. Människor har, enligt detta synsätt, en
mångfald av olika identiteter som påverkar deras tillgång till sociala och ekonomiska
rättigheter. Genom olika grupptillhörigheter kan samma individ uppleva förtryck och
15
privilegier samtidigt. Ett mångdimensionellt perspektiv ger oss en komplex bild av
olika gruppers utsatthet eller privilegierade ställning. Det ska i utvecklingssamarbetet
hjälpa oss att sätta upp mål som inkluderar de osynliggjorda och stärker grupper som
har sämre förutsättningar att delta i en demokratisk, jämställd och jämlik samhällsutveckling. Det handlar inte om att vissa grupper ses som offer utan om möjligheterna
att utöva inflytande eller kontroll. Syftet är att synliggöra mångfalden av strukturer
som hindrar ett reellt deltagande för hela befolkningen.
Intersektionalitet synliggör olika former av diskriminering och belöning och tillåter
oss att se makt ur ett flerdimensionellt perspektiv. En svensk kvinnlig parlamentariker
kan ha makt över lagstiftning och samtidigt utsättas för sexualiserat våld. En fattig
manlig indisk lantarbetare kan vara utsatt för hunger och exploatering och samtidigt
ha mer fritid och kontroll över sin egen kropp än hans hustru. Ser man på etnisk
identitet som något föränderligt och gränsdragningarna till andra etniska identiteter
som en social konstruktion14 är olika hierarkier inom en viss etnisk grupp viktiga. Alla
svarta kvinnor i Brasilien tillhör inte samma klass och utifrån kön upplever de ett annorlunda strukturellt förtryck än de afrobrasilianska männen.
Kritiska röster bland urbefolkningar menar att den könsmaktsordning som gäller i väst
inte är deras. Kvinnor och män sägs komplettera varandra i den ordning som exempelvis finns i Anderna i Sydamerika. Därför, hävdar vissa organisationer, är det svårt
att arbeta med den syn på genus som förespråkas i denna skrift. Det är dock viktigt
att se att urbefolkningar inte lever isolerat från resten av samhället utan många gånger
tvingas inordna sig i vad som anses normalt. När en grupp som helhet är underordnad
är det majoritetssamhällets genusrelationer som vi i första hand bör förhålla oss till.
16
I folkrörelsesamarbetet är fattigdom och ekonomisk marginalisering centralt för val av
utvecklingsprojekt och målgrupper. Klassperspektivet15 är mer eller mindre uttalat i
merparten av de omvärldsanalyser som görs. Det svenska utvecklingssamarbetet syftar
generellt till att förändra orättvis fördelning av resurser samt att förbättra de mest utsatta människornas livssituation. Medvetenhet om hur genus och exempelvis hudfärg,
etnicitet, sexualitet och ålder utestänger, eller ger sociala fördelar, kan öka förståelsen
för hur olika sociala tillhörigheter påverkar en viss grupps levnadsvillkor.
Genom att vidga analysen och se att en viss målgrupp består av olika sociala kategorier
kan förhoppningsvis förslag väckas på förändringar som kan gynna hela gruppen. Det
kan också synliggöra behovet av att rikta extra resurser till en viss grupp som ett första
steg i ett projekt, för att alla berörda ska kunna delta på lika villkor.
Detta synsätt kan kallas en skillnadspolitisk ståndpunkt och skiljer sig från identitetspolitik som framförallt
betonar gemensamma erfarenheter och gemensam historia där kampen för positivt värderad etnisk identitet
ses som källa till styrka. Gemzöe, Lena, Feminism, s. 155f.
15
Socioekonomiska samhällsklasser som har olika ekonomiska resurser och makt, men också olika status och
livsstil (inklusive språkbruk, normer och koder).
14
I en omvärldsanalys som tar hänsyn till mångfaldsfrågor kan andra former av sociala
och ekonomiska skillnader såsom etnicitet, kast eller klass vara mer iögonfallande än
genus. Könsmaktsordningen är dock mer genomgripande än andra former av ojämlikhet då genus skär genom alla sociala skikt och syns inom alla samhälleliga grupper.16
Den intersektionalitet som förespråkas här utgår från en feministisk analys av olika
former av diskriminering och menar att genus får konsekvenser för en persons handlingsutrymme oavsett social miljö eller geografi.
MASKULINITETER
Genus handlar om hur kvinnlighet och manlighet konstrueras. Tidigare har sagts att
könsmaktsordningen särskilt gynnar vissa män och ger dem kontroll och makt inte
bara över sina egna liv, utan även över kvinnors val och möjligheter. Det gäller även
över vissa kategorier av andra män. Mansforskningen har visat att även inom den manliga hierarkin finns över- och underordning utifrån olika typer av maskulinitet. Möjligheten för män att aktivt arbeta för jämställdhet och ifrågasätta den dominerande
manliga könsrollen i ett visst land eller inom en viss social grupp, varierar mellan olika
samhällen. Generellt är dock motståndet mot en sådan organisering stort i de flesta
kulturer och sociala miljöer.
I studiet av olika maskuliniteter är den dominerande mansrollen, oftast benämnd som
hegemonisk maskulinitet*, vid en viss tid och i ett visst geografiskt sammanhang relevant för att förstå vilka handlingar och sätt att organisera kvinnligt och manligt som
är utmanande för den rådande könsmaktsordningen. Vad som skapar egenvärde och
självkänsla för den dominerande mansrollen varierar över tid och rum. Ett visst agerande hos kvinnor respektive män kan vara utmanande i ett land men inte i ett annat.
Genom att identifiera vilken form av manlighet som premieras i ett visst samhälle kan
projekt som arbetar med attitydförändringar lättare lyfta alternativa sätt att vara man.
Kan män vara feminister? Tveksamt, skulle många kvinnor säga som definierar sig
som feminister. Men kan män delta i politisk organisering som anses vara feministisk?
Enligt Michael Kimmel har profeministiska män en viktig roll att spela i att förklara
feminismens krav för andra män och visa att det inte handlar om att beröva enskilda
män makt (och som männen i de flesta samarbetsprojekt inte skulle anse sig ha) utan
om att ifrågasätta strukturen som automatiskt gör män berättigade till en maktfylld
ställning. Detta är ett förhållningssätt som vissa mansorganisationer delar idag, både i
Sverige och i exempelvis Latinamerika.17
Naila Kabeer, Gender mainstreaming in poverty eradication and the Millennium Development
Goals, CIDA 2003
17
Johansson, T, Kuosamanen, J (red), Manlighetens många ansikten – fäder, feminister, frisörer och
andra män, 2003, s. 11ff
16
”Kan män vara
feminister?
Tveksamt skulle
många kvinnor säga
som definierar sig
som feminister.”
17
Det internationella utvecklingssamarbetet för ökad jämställdhet mellan könen har
främst koncentrerat sig på att förbättra kvinnors situation, stärka kvinnors ställning
och att stödja kvinnors organisering för deras rättigheter. Fokus på empowerment*, att
öka kvinnors handlingskraft och handlingsutrymme, dominerar ännu svenskt bistånd
där genus beaktas.
Jämställdhet såsom det ofta framställs av Sida förutsätter att kvinnor och män ska
organisera sig tillsammans för kvinnors bättre villkor. Detta förväntas ske oavsett om
kraven står i strid med mäns intressen eller inte. Kritik riktas mot organisationer för
att de inte aktiverar, engagerar, och inkluderar män i arbetet. Kvinnor i syd förväntas
inte bara organisera sig själva utan också att se till att männen tar sitt ansvar. Detta
är en orimlig förväntan. Men vad händer då med männen? Tystnaden om män som
grupp och det bristande intresset för att arbeta med mäns organisering för jämställdhet
krockar med ansatsen att integrera genusperspektivet – så kallad mainstreaming. Är
det bara kvinnor som är synliga som grupp blir det svårt att integrera genus i organisationsutveckling, kapacitetsbyggande och fattigdomsbekämpning. Men är det bara
kvinnor som är synliga som grupp blir det också deras ansvar att genusintegrera verksamheten. Enligt detta resonemang är det viktigt att ställa krav på att män organiserar
andra män i arbetet, separat eller tillsammans med kvinnor. För detta arbete måste det
finnas förutsättningar och särskilda resurser utöver de medel som finns för genusmedveten och genusutmanande organisering av kvinnor.
18
Fattigdomsbekämpning
utvecklingssamarbete som finansieras av Sida ska ha fattigdomsbekämpning
som övergripande mål. Relevant i detta sammanhang är FN:s millenniemål (MDG)
och de fattigdomsstrategier, Poverty Reduction Strategy Papers, PRSP, som fattiga länder
uppmanats att ta fram för att få lån av Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken och för att komma i åtanke för skuldavskrivningar.
ALLT
Sveriges nya Politik för Global Utveckling, PGU, utgår från rättigheter och fattiga
människors perspektiv. Det är den enskilda kvinnan och mannens behov, intressen
och förutsättningar som ska vara i fokus. Politiken ska utgå från fattiga människors
erfarenheter och prioriteringar och arbetet med att bekämpa fattigdom för att bidra till
en rättvis och global utveckling ska samordnas inom alla politikområden.18
För att vi i enskilda organisationer ska kunna motverka fattigdom behöver vi ha en
gemensam förståelse av vad fattigdom är och vilka strategier som är mest verksamma
inom folkrörelsesamarbetet. Vi behöver också inse att fattigdom är något som återskapas över tid och generationer och att det därför krävs åtgärder för att upprätthålla en
minskad fattigdom hos olika grupper. Aktörerna inom utvecklingssamarbetet behöver
ta ställning till hur fördelarna som uppnås genom ökad tillväxt ska fördelas. Vilka grupper prioriteras? Vem ska fördelarna tillfalla? Hur kan social, kulturell, ekonomisk och
ekologisk ”tillväxt” motverka diskriminering av personer utifrån kön, etnicitet, ålder,
klass/kast eller sexualitet?
Fattigdomsbegreppet har vidgats från ett ensidigt fokus på ekonomi till en mer mångdimensionell förståelse som också inkluderar andra aspekter av fattigdom. Enbart ekonomisk tillväxt garanterar inte att hela befolkningen får det bättre. Analysen av fattigdom bör också omfatta de maktstrukturer som fråntar vissa kategorier människor just
de rättigheter som motverkar fattigdom.
En genusanalys är avgörande för främjandet av både ekonomisk tillväxt och mänsklig
utveckling. Gerd Johnsson-Latham visar i Makt och privilegier – om könsdiskriminering
och fattigdom, hur fattigdom drabbar kvinnor och män olika.19 Aspekter som tas upp
Sveriges Riksdags Informationshäfte om PGU, 2004
Exemplen är direkt citerade ur Johnsson-Latham, Gerd, Makt och privilegier – om könsdiskriminering
och fattigdom, Delstudier, Regeringskansliet, 2004
18
19
19
är den ojämlika tillgången till resurser som mark, kapital/krediter, vård, utbildning,
arbete och lön. Andra är kvinnors utsatthet för våld i hemmet och kvinnors avsaknad av omsorg när de blir sjuka. Kvinnor är ofta huvudproducenter av den föda som
framställs för familjen, men är de som äter sist, sämst och minst i familjerna och som
därmed hårdare än män drabbas av hunger och undernäring. Fattiga kvinnor saknar
ofta möjlighet att värja sig mot sexuellt våld och sexuellt överförda sjukdomar som
hiv/aids och oönskade graviditeter. Kvinnor arbetar i genomsnitt ca 16 timmar per
dag. Många män världen över arbetar bara hälften så mycket vilket ger fattiga män en
betydande välfärdsfördel.
”Privatiseringens
effekter drabbar ofta
kvinnor mångdubbelt eftersom de både
förlorar sina arbeten
och den sociala
servicen.”
Privatiseringens effekter drabbar ofta kvinnor mångdubbelt genom att de både förlorar
sina arbeten och den sociala servicen. I än högre utsträckning än fattiga män, saknar
fattiga kvinnor kapital för att ta tillvara de möjligheter som privatiseringar erbjuder.
Världsbanken hävdar att inkomster är en grundpremiss för att fattiga ska kunna ta sig
ur fattigdomen. Många fattiga kvinnor saknar lön helt.
Fattigdom kan också i sig förvärra bristen på jämställdhet då fattiga kvinnor fråntas
sina rättigheter i än högre grad. På samma sätt kan brist på jämställdhet skapa fattigdom genom att kvinnors förutsättningar att ta sig ut fattigdomen försämras. Att öka
kvinnors tillgång till resurser är ett sätt att nå millenniemålen för mänsklig utveckling,
men ökad jämställdhet är också en väg att nå andra millenniemål.
FATTIGDOM
20
Fattigdom innefattar vanmakt, brist på möjligheter, tillgångar och säkerhet. Brist på
status och värdighet är ytterligare dimensioner av fattigdom.
För att motverka fattigdom är det särskilt centralt att ta hänsyn till hur makten och
möjligheterna till deltagande och inflytande fördelas. Kan fattiga kvinnor eller andra
diskriminerade grupper inte göra sina röster hörda, riskerar de åtgärder som föreslås
för att angripa fattigdomens orsaker att förbise stora gruppers situation. Målet bör vara
att ingen enskild grupp har tolkningsföreträde och att alla berörda delar på kontrollen över agendan. Vissa fattiga människor underordnas andra fattiga människor och
för att synliggöra detta är det viktigt att se till faktorer som exempelvis kön, ålder och
etnicitet.
Trots senare års ansats att se fattigdomens många dimensioner, kritiserar rörelser i syd
det sätt som internationella utvecklingsorgan definierar fattigdom. Kritikerna pekar
på att den kulturella och andliga fattigdomen inte inkluderas i begreppet. Fortfarande
osynliggörs det faktum att fattiga människor kan se sig som rika i en viss mening.
Fattigdom likställs i denna skrift med att sakna rättigheter och makt. Rättslöshet, utsatthet och vanmakt utifrån kön, funktionsnedsättning, ålder, etnicitet, sexualitet och
social status är centrala för en analys av orsakerna till fattigdom.
Varför räcker det inte att hävda människors lika värde och lika rättigheter för att motverka fattigdomen?
Svar på denna fråga får vi bland annat när vi granskar hur stor makt kvinnor respektive
män har över fördelningen av resurser. Andra viktiga frågeställningar är:
Vilka är de värderingar och de normer som diskriminerar och fråntar vissa människor deras rättigheter och möjligheter att kontrollera sina liv?
Hur upprätthålls dessa värderingar och normer?
Genom att synliggöra människors makt, tillgångar, möjligheter och säkerhet kan vi få
en bättre förståelse av vilka åtgärder som krävs för att bekämpa fattigdomen.
GENUS OCH FATTIGDOMSBEKÄMPNING
”En grundläggande aspekt av könsmaktsordningen är att kvinnor, utöver den fattigdom de delar med män, är än mer rättslösa och förnekas egendom och andra
resurser, och att fattiga kvinnor i förhållande till fattiga män dessutom ofta saknar
röst och möjlighet att påverka sina egna liv.” 20
Fattigdomen i världen måste minska för att en hållbar demokratisk och rättighetsbaserad utveckling ska kunna komma till stånd.21 För att minska fattigdomen behöver vi förstå på vilket sätt sociala strukturer skapar olika typer av fattigdom. Brist på
jämställdhet är en viktig orsak till fattigdom. Kvinnors fattigdom hör samman med
hur sociala strukturer berövar kvinnor deras rättigheter. Brist på jämställdhet är en
väsentlig del av de processer som skapar och förvärrar fattigdom i ett samhälle. Strävan
efter jämställdhet måste därför utgöra en väsentlig del av strategin för fattigdomsminskning.
Ekonomisk tillväxt är inte nog för att komma åt de strukturella orsakerna till bristen
på jämställdhet. Patriarkala strukturer är lika viktiga som BNP för att förstå vad som
påverkar kvinnors tillgång till utbildning, hälsa, infrastruktur och arbetstillfällen. Sociala värderingar, politiska åtaganden och offentlig politik är lika viktigt som ett ekonomiskt utrymme för en jämställd fattigdomsbekämpning.22
Johnsson-Latham, Gerd, Makt och privilegier – om könsdiskriminering och fattigdom, Regeringskansliet, 2004
21
Perspectives on Poverty, Sida 2002, s. 14f
22
Naila Kabee, Gender mainstreaming in poverty eradication and the Millennium Development Goals,
A handbook for Policy-makers and other Stakeholders, Commonwealth Secretariat/IDRC/CIDA 2003
20
21
Detta resonemang innebär att utvecklingsinsatser, som angriper orsakerna till bristande jämställdhet och som förbättrar förutsättningarna för fattiga kvinnor att få sina
mänskliga rättigheter tillgodosedda, är fattigdomsbekämpande. De är det genom att
de förbättrar livsvillkoren för de berörda kvinnorna och genom att de strävar efter
förändringar av strukturer som underordnar kvinnor som grupp och därmed berövar
dem deras rättigheter.
I så kallade deltagande analyser får de människor som berörs själva formulera problemen som ska åtgärdas i en utvecklingsinsats. Men det är trots detta inte självklart att
könsdiskriminering synliggörs i en sådan analys. Det är vanligt att de berörda kvinnorna och männen har en acceptans för den gällande ordningen och deras problemanalyser kan därför helt bortse från strukturer som diskriminerar kvinnor. Den fattiges
perspektiv utmanar inte per automatik olika former av diskriminering. Att ha ett genusperspektiv i samarbetet innebär därför ett aktivt åtagande att synliggöra hur kön
leder till privilegier eller diskriminering. Ett aktivt åtagande innebär att diskussioner
om genus inte glöms bort utan tas med i alla väsentliga sammanhang.
RÄTTIGHETSPERSPEKTIV
22
Projekt riktade till kvinnor har traditionellt utgått från kvinnors behov. De har angripit praktiska problem och syftat till att förbättra basala livsvillkor. Från att tidigare
ha sett till behov och intressen talar vi idag snarare om kvinnors och mäns rättigheter.
Ett rättighetsperspektiv utgår från kvinnors och mäns mänskliga rättigheter såsom de
formuleras i FN:s konventioner och deklaration, i nationella grundlagar och regionala
konventioner. I utvecklingssamarbetet innebär detta perspektiv att alla insatser ska
beakta och bygga på den gemensamma värdegrund som de internationella konventionerna för mänskliga rättigheter ger. Det handlar om staters skyldigheter att se till
att både kvinnor och män får sina medborgerliga, politiska, sociala, ekonomiska och
kulturella rättigheter uppfyllda.23
CEDAW, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor tillkom
1979. Regeringar som ratificerat konventionen i sin helhet förbinder sig att utrota all
diskriminering av kvinnor i den offentliga och privata sfären. Att konventionen inklu”Ett rättighetsperspektiv som utgår från att människor är aktörer med vilja att utvecklas, inte mottagare eller offer. Politiken utgår från varje människas rätt till ett värdigt liv, utan fattigdom. Demokrati,
jämställdhet mellan kvinnor och män, och barnrättsperspektivet lyfts här särskilt fram. [...] Rättighetsperspektivet lyfter fram den centrala betydelsen av de mänskliga rättigheterna, såsom de uttrycks i FN:s
allmänna förklaring om dessa och de efterföljande konventionerna. Exempel på sådana är barnkonventionen och konventionen mot diskriminering av kvinnor. De mänskliga rättigheterna reglerar relationen
mellan staten och individen. Det är staten som har ansvaret för att individen kan utnyttja sina rättigheter och att rättigheterna respekteras. Rättigheterna och konventionerna utgör en normativ grund
för vad som är ett värdigt liv. Rättigheterna omfattar så väl medborgerliga och politiska rättigheter, som
ekonomiska, sociala och kulturella.” Gemensamt Ansvar: Sverige politik för Global Utveckling, PROP
2002/03:122
23
derar det privata livet är anmärkningsvärt. Förutom ett aktivt arbete för avskaffande av
alla former av diskriminering av kvinnor oberoende av civilstånd, åtar sig stater bland
annat att säkerställa utveckling och framsteg för kvinnorna, vidta särskilda åtgärder
för att påskynda faktisk jämställdhet, vidta åtgärder för att ändra mäns och kvinnors
stereotypa roller samt bekämpa alla former av handel med kvinnor. Flera stater som
undertecknat konventionen har dock reserverat sig mot ett flertal artiklar och det gäller särskilt diskriminering inom äktenskapet och familjelivet.24
CEDAW och Deklarationen om Mänskliga Rättigheter är viktiga instrument för jämställdhetsarbetet inom utvecklingssamarbetet. Här finns en gemensam plattform för
diskussioner och en legal grund för organisationernas krav på jämställdhet. Diskriminering på grund av kön kostar både i utebliven tillväxt, i mänskligt lidande och i
konsekvenserna av detta lidande. Diskriminering av kvinnor och personer som genom
sin sexualitet bryter mot rådande heterosexuella normer, kostar individer död, ohälsa,
fysiska och psykiska kränkningar, minskat livsutrymme och minskad möjlighet att
delta som fullvärdiga medborgare i samhället. För samhället innebär diskriminering
direkta kostnader för myndigheterna, rättsapparaten och hälsosektorn, men också
indirekta kostnader genom att resurser utnyttjas ineffektivt och att målsättningar som
fattigdomsbekämpning i sociala program blir svårare att uppnå.
”Regeringar som i
sin helhet ratificerat
konventionen förbinder sig att utrota
all diskriminering
av kvinnor i den
offentliga och privata sfären.”
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH DEN MANLIGA NORMEN
Staters misslyckande att garantera kvinnor och män deras rättigheter är en av drivkrafterna bakom folkrörelsesamarbetet. Utgångspunkten här är att det inte går att tala om
demokrati utan att problematisera kvinnors och mäns utövande av sina demokratiska
och mänskliga rättigheter. Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter är av lika
stor vikt som de medborgliga och politiska rättigheterna och är inbördes beroende
av varandra för ett jämställt, demokratiskt och jämlikt samhälle. Strävan bör vara en
jämställdhet som inkluderar alla grupper av män och kvinnor.
När vi diskuterar rättigheter är det väsentligt att se vad dessa rättigheter representerar,
hur de vuxit fram och vad de utesluter. Möjligheten att definiera och tolka innebär
makt och har därför stor vikt i genusperspektivet. Vilket idealsamhälle och vilka ideologier speglar olika rättigheter? De mänskliga rättigheterna bör vara universella i sina
anspråk men en diskussion om det som dagens regelverk inte inkluderar är välkommen. Principer som kollektiva rättigheter och individens rättigheter går inte alltid att
förena. Finns det andra rättigheter som inte tas med i debatten? Styrande tolkningar av
rättigheter utesluter vissa grupper. Ett exempel är hur staten definierar och begränsar
familjebildning.
För en lättöverskådlig genomgång av CEDAW och hur konventionen kan användas, se Kvinnors rättigheter – en handbok för aktivister, journalister och beslutsfattare, 2004, utgiven av CEDAW-Nätverket. Boken går att ladda ned på www.kvinnokonventionen.se/kvinnokonventionen/
24
23
Generellt kan alla de konventioner, lagar, policydokument och överenskommelser som
gäller mänskliga rättigheter användas för ett genusmedvetet rättighetsperspektiv. Det
förutsätter att vi är överens om att hela ”folket”, det vill säga kvinnor och män, flickor
och pojkar oavsett samhällsklass, fysiska förutsättningar, etnicitet, trostillhörighet,
sexuell läggning, geografisk hemvist eller civil status, ska ha samma möjligheter och
rättigheter. Ett genusmedvetet rättighetsperspektiv hävdar lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett genus. Det är öppet för en diskussion om hur makthavare
och beslutsfattare tolkar de mänskliga rättigheterna. Perspektivet ifrågasätter de samhälliga strukturer som förstärker att vissa grupper av kvinnor och män enligt normer,
traditioner och seder utestängs från sina medborgerliga och mänskliga rättigheter. De
strukturer som upprätthåller diskriminering, utifrån principer av normalitet och värdering av olikheter, måste angripas om lika rättigheter ska kunna uppnås.
GENUSKRAV
Rättigheter är relationer, inte ting och handlar mer om att göra än att ha. De möjliggör
vissa handlingar och förhindrar andra.25 Rättighets- och genusperspektiv samspelar
och kan vara användbara i formuleringen av projekt och program:
Principen om rätten till jämställdhet inom familjen26 lyfter fram den privata sfären.
Jämställdhet gäller inte bara i samhället utan också i kvinnors och mäns maktförhållande inom familjen och i parrelationer. CEDAW inkluderar staters ansvar för
att arbeta mot stereotypa roller och föreställningen om det ena könets underlägsenhet.27 Samarbeten som syftar till att höja medvetandet om hur genus konstrueras
utgår alltså från ett rättighetsperspektiv.
24
Åtgärder måste vidtas för att både myndigheter, företag och privatpersoner ska avstå från diskriminering, och alla seder och lagar som har diskriminerande verkan
måste ändras eller upphöra.28 Här finns stöd för insatser för påverkansarbete som
stärker rättsväsendets kunskaper om genus, utbildning för ledare i organisationer
och folkrörelser, mätning av genusmedvetenhet och orättvis fördelning av makt och
resurser.
Utveckling och framsteg för alla kvinnor 29 innebär att genusperspektivet ska uppmärksamma även andra diskriminerande strukturer. Hur ser rättigheterna ut för
flickor och kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor från etniskt diskriminerade
grupper, lesbiska och bisexuella flickor/kvinnor?
Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast, Texter om feminism och rättvisa, 2000
CEDAW, Artikel 1, rekommendation 19
27
CEDAW, Artikel 5
28
CEDAW, Kvinnokommitténs kommentar till Artikel 2. Kommittén rekommenderar stater att utbilda
sina tjänstemän i genusfrågor
29
CEDAW, Artikel 3
25
26
Positiv särbehandling för att påskynda jämställdheten ska inte betraktas som diskriminering, förutsatt att särbehandlingen upphör så snart jämställdheten är uppnådd
inom ett visst område.30 Projekt och program som viker resurser för att försäkra
kvinnors deltagande och inflytande, eller ställer kvinnors deltagande som villkor för
samarbete, är inte bara giltiga utan legala strategier.
Andra strategiska områden är kvinnors rätt till politiskt och offentligt liv, utbildning,
möjlighet att delta på arbetsmarkanden, rätt till lån och krediter och rätt till att delta i
fritidsverksamhet, kultur och idrott i alla dess former.
RÄTTVISA
Hur skapas orättvisa förhållanden? Vilka mekanismer upprätthåller orättvisa strukturer? Enligt rättviseteoretikern Iris Young räcker det inte att fokusera på fördelningsfrågan i en diskussion om rättvisa. Andra icke-materiella dimensioner som människors
olika grad av delaktighet i beslutsfattande, hierarkier i arbetsorganisationen, det sätt
kulturer tillskriver mer eller mindre värde till olika människor och därtill ger dem olika
möjligheter att utrycka sina erfarenheter, bör spela lika stor roll.31
På svenska använder vi främst jämställdhet när vi talar om rättvisa villkor och möjligheter för kvinnor och män. På engelska och flera andra språk gäller begreppsparet
equality/equity. I begreppen jämställdhet och det engelska equity (rättvisa) ryms antaganden om rättvis fördelning av resurser, möjligheter och fördelar inom ett givet
ramverk. Sällan ifrågasätts detta ramverk. Det är ett sätt att mäta equality (jämlikhet)
men inte det enda. Equality syftar till lika behandling och är en fundamental mänsklig
rättighet.
För underordnade grupper, som under delar av eller under hela sin livstid berövats
en ”rättvis” tillgång till resurser och valmöjligheter, handlar det inte bara om jämn
fördelning av resurser mellan individer. Rättvisa handlar även om att vara fri från dominans och förtryck. Genom att fråga oss var behoven är störst och vilka grupper som
under nuvarande förhållanden redan fått sin ”rättvisa” del av kakan kan andra synsätt
på rättvisa få rum i analysen. Den som redan har ätit sig mätt kanske ska ha en något
mindre bit, och den som under lång tid levt med undernäring bör kanske under en
övergångsperiod få mer resurser än de som inte lidit någon brist tidigare. För organisationer som arbetar för global rättvisa bör de institutionella förhållanden som skapar
fördelningen av tillgångar och inflytande över beslut, vara minst lika intressanta. Att
arbeta för rättvisa skulle därmed innebära att aktivt motverka de maktordningar som
ger vissa grupper fördelar och privilegier medan andra grupper diskrimineras och får
sina livsutrymmen beskurna.
30
31
CEDAW, Artikel 4
Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast, Texter om feminism och rättvisa, 2000
25
Utveckling
”Trots allt tal om kön, könsskillnader och jämställdhet är det lite tal om kön som
politisk dimension. [...] Om politiska samtal och möten kom till stånd kring kön
och makt skulle man kunna säga att vi levde i en genuin demokrati. Men en sådan
demokrati – hur möjlig är den?” 32
diskuteras i denna skrift med utgångspunkt i två grundläggande
antaganden. En verklig demokrati är jämställd och jämställdhet kan inte uppnås utan
demokratiska och jämlika ideal. Eftersom det civila samhället är vårt verksamhetsfält får organisationer exemplifiera dessa antaganden. Den demokratiska utvecklingen
inom det civila samhället, och i samhället i stort, kan inte kallas demokratisk om den
inte innefattar jämställdhetsdimensioner. Det är inte möjligt att förverkliga demokratins grundtankar utan kvinnors deltagande i maktutövandet.
DEMOKRATI
När vi i utvecklingssamarbetet talar om organisationsutveckling och kapacitetsstärkande åtgärder bör en ökad interndemokrati och de berördas inflytande över agendan vara
en självklar strävan. Att utesluta människor från kontroll över utvecklingen på grund
av kön, funktionsnedsättning, etnicitet eller sexuell läggning är inte acceptabelt.
26
Utifrån detta synsätt är det ohållbart att stödja en politik som enbart stödjer vissa
kvinnor eller att stödja organisationer inom kvinnorörelser som inte intresserar sig
för en inkluderande demokratisyn. Det innebär inte att alla organisationer måste
bestå av både kvinnor och män. Däremot innebär det att de organisationer som vi
samarbetar med bör sträva efter en demokratisering av samhället i stort och av det
civila samhället.
En övergripande demokratisk strävan bör vara att alla berörda i en viss utvecklingsinsats, i så stor utsträckning som möjligt, ska ha direkt deltagande i och inflytande
över avgörande beslut. Kvinnors erfarenheter och situation, som präglas av brist på
tillgångar och makt, ska finnas med i problemformuleringar och omvärldsanalyser.
I annat fall kommer de åtgärder som planeras, för att motverka kvinnors utsatthet,
inte att spegla kvinnornas problematik. Det är viktigt att kvinnor inte bara får delta på
möten, i styrelser och vid konsultationer utan att de även har reellt inflytande över de
strategiska besluten.
32
Eduards, Maud, Förbjuden handling, Om kvinnors organisering och feministisk teori, 2002, s. 158
Rätten att delta ska dock inte förringas. Representation och närvaro är avgörande för
kvinnors möjlighet att få med sina erfarenheter i problem- och behovsanalyser. Detsamma gäller givetvis för män. Kvinnors deltagande har varken med nytta eller mervärde att göra utan utgår från kvinnors demokratiska rättigheter. Vi vill betona att hela
den berörda befolkningens erfarenheter bör finns med i omvärldsanalyser. På inget sätt
påstår vi att kvinnor eller män på något essentialistiskt* vis ska delta för att bidra med
något kvinnligt eller manligt 33.
Många organisationer fungerar som skolor i demokrati. Medlemmar lär sig mötesdemokrati, hur de kan ställa krav på samhället och vilka skyldigheter och rättigheter de
har som medborgare. Återspeglar denna ”skola i demokrati” samhällets syn på maktfördelning och vad som betraktas som manligt och kvinnligt finns risk att organisationen är genuskonserverande och upprätthåller vissa människors utanförskap. Om
organiseringen återskapar strukturer som befäster kvinnors underordning, eller om
den bygger på föreställningen om att kvinnors frigörelse kan komma först efter att
andra maktstrukturer utmanats, kan den inte anses vara en skola i demokrati.
Rollen som demokratiskola är en av flera möjliga roller som civila organisationer kan
spela. Att bevaka makthavares och beslutsfattares politik och agerande är minst lika
centralt. Detsamma gäller påverkansarbete för demokrati- och rättighetsfrågor, för
förändring av diskriminerande normsystem och strukturer. Politiska och sociala miljöer skiljer sig avsevärt åt i de regioner där utvecklingssamarbete bedrivs. Samarbete
i program och projekt måste utformas utifrån vad som är möjligt att kräva vid en
viss tidpunkt och vilka metoder som är verkningsfulla. Krav på demokrati och jämställdhet inom alla väsentliga områden kan finnas som övergripande mål, medan de
mer specifika målen kan vara formulerade som stegvisa förändringar. Samarbete med
organisationer och rörelser som arbetar med inkluderande och icke diskriminerande
värderingar både som mål och som metod bör prioriteras.
DET CIVILA SAMHÄLLET
Det civila samhället reflekterar i de flesta länder den könsmaktsordning som är rådande.
Mönstret från samhället i övrigt präglar också organisationerna i det civila samhället
när det gäller vilka grupper av människor som ges tal- och handlingsutrymme samt
vilka som får styra dagordning och prioritera när olika intressen och behov står mot
varandra. Finns en medvetenhet om detta ökar möjligheten att organisationer granskar
sin egen verksamhet med kritiska ögon. Då kan de synliggöra hur de sociala strukturer
de vill ändra på i samhället även präglar den egna organisationen och dess medlemmar,
målgrupper eller intressenter. Att anlägga ett genusperspektiv på hela verksamheten
och på det sammanhang som en viss organisation ingår i, bör leda till krav på förändringar både i det omgivande samhället och internt i den egna organisationen.
Som till exempel att kvinnor skulle ha inneboende egenskaper som inte män har och vice versa. Jämför
med påståenden om att kvinnor skulle vara mer fredliga och därför ska få delta i politiken eller att män ska
finnas på daghem för att förmedla en manlig förebild särskilt för pojkarna.
33
”Det civila samhället
reflekterar i de flesta
länder den könsmaktsordning som är
rådande.”
27
I andra texter om demokratiperspektiv utvecklar Forum Syd resonemanget om inbördes relationer mellan de aktörer som utgör det civila samhället, och hur det civila
samhällets vilja och förmåga till utveckling och demokratisering är avgörande för om
folkrörelsesamarbetet är en demokratisk och fattigdomsbekämpande kraft eller inte.
GEOGRAFI
Det är inte fruktbart att söka universella lösningar på bristande jämställdhet eftersom
den tar sig olika uttryck i olika regioner. Den kontextuella analysen* är avgörande för
förståelsen av huruvida ett visst samhällsfenomen verkligen är ett utryck för diskriminering och minskat handlingsutrymme för kvinnor eller inte. Hushåll där kvinnan är
ensam familjeförsörjare framställs ofta som de mest utsatta och fattiga. Det stämmer
på många håll i världen men variationer mellan dessa hushåll är stora och det finns
all anledning att undersöka de specifika villkoren. I vissa regioner är det dessutom
en medveten strategi hos kvinnor att leva ensamma med sina barn, som exempelvis i
Jamaica, södra Brasilien och i delar av Centralamerika. I delar av Asien, som Indien
och Nepal, kan änkor ha en bättre ekonomisk situation än gifta kvinnor. Förutom att
uppmärksamma geografiska skillnader kan det vara värt att ifrågasätta fokus på hushåll
överhuvudtaget.34
Arbets- och rollfördelning enligt könstillhörighet säger oss något om organiseringen
av samhället i sin helhet. Samhällen byggs utifrån olika föreställningar om vad som är
kvinnligt och manligt. Dessa föreställningar varierar över tid och rum. Genusgeografin
eller feministisk geografi har visat att det inte finns en universell förklaring till relationerna mellan könen utan att den geografiska kontexten – rummet – har betydelse för
hur könsrelationerna konstrueras och tolkas.35
28
Arbetsfördelningen på en organisation i en nordafrikansk muslimsk kontext ska inte
analyseras med svenska referensramar. Att unga pojkar utför sysslor, som att servera
kaffe eller sköta enklare administrativa uppgifter, som i andra miljöer skulle ha skötts
av kvinnor, innebär inte att organisationen skulle vara mer jämställd.
I utvecklingssammanhang är det relevant att fråga oss hur den sociala ställningen hos
berörda kvinnor och män påverkar deras möjlighet att byta position i ett lokalsamhälle
eller förflytta sig och utnyttja samhällsförändringar, nya arbetsmarknader etc. Traditionellt sett är kvinnor mer rumsligt bundna och kan därför utestängas från projekt
som förutsätter rörlighet hos målgruppen. Genom medvetenhet om dessa skilda förutsättningar kan projekt bidra till att minska skillnader och social ojämlikhet mellan
kvinnor och män inom samma målgrupp.
Chant, Sylvia, Female Household Headship and the Feminisation of Poverty; Facts, Fictions and
Forward strategies, Issue 9, 2003, New Working Paper Series, Gender Institute
35
Forsberg, Gunnel, Genusforskningen inom kulturgeografin – en rumslig utmaning, s. 7ff,
Högskoleverket, 2003
34
Förståelsen för landets, sektorns och målgruppens situation är viktig för att samarbetet
ska angripa rätt orsaker till problemen. För att en sådan analys ska vara heltäckande
krävs att analysen tar hänsyn till villkor och situation för alla berörda och uppmärksammar genus liksom andra orsaker till marginalisering och underordning.
KONFLIKT
Riskmedvetenhet och analys av konflikter är krav som Sida ställer på folkrörelsesamarbetet. Vi måste beakta hur latenta, pågående och öppna konflikter eller postkonflikter
i ett samhälle påverkar möjligheterna till utveckling. En genusmedveten konfliktanalys
ser till hur konflikten påverkar kvinnors och mäns liv och relationerna mellan kvinnor och män. Konflikter är, liksom andra sociala fenomen, bekönade*, och genus har
betydelse för förståelse av konflikten, dess orsaker och möjliga lösningar. Genusanalys
hjälper oss att förstå att kvinnors utsatthet i krig i hög grad beror på hur deras situation i fred ser ut.36 De normer som råder, synen på kvinnor och män, och den grad av
handlingsfrihet som kvinnor i olika samhällsklasser har, påverkar på vilket sätt kvinnor
blir offer i krig. Men i krig flyttar också kvinnor fram sina positioner, de utvecklas och
erövrar nya områden. Kvinnor är i hög grad aktiva under konflikter. Tillvaratagandet
av deras erfarenheter och kvinnors medverkan i fredsförhandlingar är central för en
varaktig fred och jämlik samhällsutveckling. Positiv fred, i motsats till negativ fred
som innebär att konflikten stoppas men att orsakerna till kriget finns kvar, nås enbart
genom att underliggande strukturer för ojämlikhet förändras.37
”Samhällets normer
om hur ’sanna män’
ska agera och vad de
förväntas göra för
sitt fosterland präglar
vad som uppfattas
som manligt beteende
i en väpnad konflikt”
Det genusbaserade våldet som sker i krig är relaterat till könsdiskrimineringen i fredstid. Samhällets normer om hur ”sanna män” ska agera och vad de förväntas göra för
sitt fosterland präglar vad som uppfattas som manligt beteende i en väpnad konflikt.
29
På liknande sätt gör de stridande parternas föreställningar om kvinnor som kulturbärare och symboler för ”nationen” att civila kvinnor blir särskilt utsatta för hämndaktioner. Det går att jämföra detta med att vissa nationella, etniska och/eller kulturella
rörelser använder kvinnan som symbol när man hävdar självständighet, särart och
kulturell återupprättelse. Det är viktigt att notera att det inte är kraven på kulturella
rättigheter och självbestämmande som vi ifrågasätter här. Det är när dessa krav utgår
från en kvinnosyn som innebär att kvinnor reduceras till symboler och offer, som det
blir problematiskt.
Den dominerande kulturen i ett land anklagas för att ha fördärvat kulturarv, traditionella seder och normsystem. Ofta förväntas kvinnor utgöra ett försvar mot detta
genom att ”bära” kulturen i sina attribut och genom sitt sätt att vara. Sådana förväntningar kan leda till stora begränsningar i kvinnors rättigheter och möjligheter.
36
37
Human Rights Watch 2004
Söderberg Jacobson, Agneta, Tänk om! En handbok för varaktig fred, Kvinna till Kvinna, 2003
Utbrett våld i samhället och en kritisk säkerhetssituation får också bekönade konsekvenser. En akut säkerhetssituation i ett område där utvecklingssamarbete ska äga
rum, påverkar i hög grad unga tjejers och kvinnors möjlighet att delta i aktiviteter. Hot
om, eller risk för våld begränsar kvinnors rörlighet och leder till att kvinnor förblir i
hemmen. Ofta innebär det en förstärkning av traditionella roller och att kvinnors rättigheter försvagas, som till exempel i Georgien och Palestina.
Många av de konfliktanalyser och konfliktförebyggande instrument som används i
utvecklingssamarbetet är genusblinda i den meningen att de inte problematiserar hur
kvinnliga och manliga identiteter förändras. Samtidigt som de förbiser genus betydelse
är de bärare av en viss syn på manlighet och kvinnlighet och kan i värsta fall vara en del
i att stereotypa roller stärks eller återupptas i områden av postkonflikt.38 Samarbetet i
projekt och program bör utmana en stereotyp förståelse av kvinnors och mäns positioner, roller och intressen i konflikter, och öppna för en mer mångdimensionell analys
av olika aktörers möjligheter och del i en fredlig utveckling.
EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING
30
Ytterligare en central fråga för utvecklingssamarbetet är ekologiskt hållbar utveckling.
Miljöaspekter på utveckling, urban ekologi, landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet
och användningen av naturresurser har alla en koppling till genus, både utifrån en
strukturell samhällelig nivå och utifrån de berörda kvinnornas och männens livsvillkor.
Synen på hur samhällen ska utvecklas, vilket arbete, vilken livsstil och vilka kunskaper
som värderas och belönas har relevans för hur fördelningen av naturresurser ser ut, för
vilka som har kontroll över miljöpolitiken, inflytande över industri och företag, och
vilka prioriteringar som görs inom jordbruk, skogsbruk och fiske. De förhållningssätt
till naturresurser och miljöfrågor som dominerar global och nationell utvecklingspolitik är genomsyrade av bristande jämställdhet och ojämlika maktförhållanden.
För folkrörelsesamarbetet är det relevant att identifiera hur kvinnor och män påverkas på olika sätt av miljö- och jordbrukspolitik, privatiseringar av vatten och energi,
konsumtionsmönster etc. De möjligheter som organiserade kvinnor och män har att
påverka och själva medverka till en ekologisk utveckling av sin närmiljö, och av samhället i stort, säger oss något om nivån på de demokratiska rättigheterna och på jämställdheten. På organisationsnivå är det relevant att se hur rörelser som arbetar med
miljöfrågor, ekologi och hållbar utveckling organiserar sig utifrån genusaspekter och
hur de relaterar sina huvudfrågor till genus.
Reimann, Cordula, Gender in Problem-solving Workshops: A Wolf in Sheep’s Clothing? Working
Paper 3/2004, Swisspeace
38
På ett ministerforum inom FN:s miljöprogram, UNEP, i februari 2005 ställde sig
regeringarna bakom skrivningar om samband mellan jämställdhet och miljö.39 Man
åtog sig bland annat:
Att främja jämställt deltagande av kvinnor och män i beslutsfattande och genomförande av miljöbeslut.
Att förhållandet mellan miljö och jämställdhet ska belysas i UNEP:s arbete med
miljöbedömningar i konfliktområden.
Att kvinnors särskilda roll ska inlemmas i de fattigdomsstrategier och nationella
strategier för hållbar utveckling som nu utarbetas runtom i världen.
Att UNEP ska utveckla mentorprogram för unga kvinnor att aktivt delta i miljöbeslut.
Det civila samhällets organisationer har i denna överenskommelse ytterligare ett instrument att använda för att ställa högre krav på genusperspektiv i offentlig miljöpolitik.
Organisationerna kan kräva att miljöförstöringen sätts i ett större sammanhang som
också tar hänsyn till bristen på demokrati och marginalisering av fattiga kvinnor och
män. Likaså innebär erkännandet av att det finns ett samband mellan jämställdhet och
en hållbar ekologisk utveckling en möjlighet att ställa krav på både kvinnors och mäns
deltagande i såväl beslut som handling för att skydda en biologisk mångfald.
HIV / AIDS
De konsekvenser hiv/aids har för samhällen, grupper och enskilda individer är enorma.
Stigmatisering, utsatthet, fattigdom för de direkt och indirekt drabbade och samhällskostnader gör hiv/aids till ett av nutidens största hinder för utveckling. Epidemin försvårar bekämpandet av fattigdom och är i de värst drabbade områdena ett hot mot ett
livaktigt civilt samhälle eftersom organisationer förlorar både aktivister och personal.
Ett effektivt arbete med förebyggande åtgärder och stöd till redan drabbade bör utgå
från en analys som synliggör på vilket sätt strukturella ojämlikheter i samhället ökar
olika gruppers sårbarhet. En viktig uppgift för folkrörelsernas utvecklingssamarbete
är att identifiera hur sociala rättigheter och nationell socialpolitik kan utmana könsmaktsordningen. Hiv drabbar män och kvinnor olika och genusanalys av epidemins
konsekvenser och den fortsatta spridningens orsaker har därför betydelse för hållbarheten i hiv-specifika projekt och i övriga samarbeten i regioner där hiv är, eller kommer
att bli, en avgörande utvecklingsfråga.
UN Environment Programme, 23rd Session of the Governing Council /Global Ministerial Environment
Forum (GC-23/GMEF) 21-25 February 2005, Nairobi, Kenya
39
31
Informationsarbete genom det civila samhället är ett viktigt instrument i kampen mot
hiv/aids. Enskilda organisationer kan nå grupper som normalt inte kommer till kliniker eller nås av hälsokampanjer. Ett lika viktigt område är att komma åt orsakerna till
fortsatt spridning av hiv. Arbetet för attitydförändringar och förändrade genusroller är
en central strategi i detta avseende.
Synen på sex och individers möjlighet till kontroll över den egna kroppen och den egna
sexualiteten påverkas av hur kvinnlighet och manlighet konstrueras i olika samhällen.
Hur rätten till lust och sexualitet ser ut, vem som får ta initiativ till sex och vem som
får välja bort oönskat sex, präglas av stora skillnader beroende på om vi talar om kvinnor eller män, heterosexuella eller homo-, bi- och transsexuella personer, eller personer
med eller utan funktionsnedsättning. Ett uttryck för könsmaktsordningen är att män
ges en självklar ”rätt” till sin lust och utövandet av sex och att kvinnor i praktiken har
begränsad rätt, eller helt saknar rätten, att välja eller välja bort sex.40 Dessa förhållanden har betydelse för spridningen av hiv. I exempelvis Kambodja är det en självklar rätt
för gifta män att gå till prostituerade. Det faktum att dessa män praktiserar oskyddat
sex är huvudorsaken till den snabba spridningen av hiv/aids bland gifta kvinnor. En
stor andel av nysmittade personer i utvecklingsländerna är också just gifta kvinnor.
Idéer om mäns sexualitet försvårar ifrågasättandet av handel med kvinnor och minderåriga. En fortsatt ”acceptans” för mäns sexköp underminerar krav på att män ska ta
ansvar för sitt sexuella beteende. Föreställningar om mäns rätt till sex försvagar kvinnors möjlighet att vägra oskyddat och/eller oönskat sex. Kampanjer om avhållsamhet,
kondomer och trohet blir inget alternativ för vare sig ogifta eller gifta kvinnor om de
inte kan kontrollera när, hur och med vem de ska ha sex.
32
Sociala och religiösa tabun mot att öppet tala om sex och motstånd mot sexualinformation leder till brist på kunskap hos unga kvinnor och män. Det betyder att de
saknar möjlighet att ifrågasätta gällande normer kring manlig och kvinnlig sexualitet.
Två tredjedelar av alla nysmittade i utvecklingsländerna idag är mellan 15 och 24 år.
Av dessa är 64 procent unga kvinnor.
Kvinnors traditionella ansvar för omsorg av nära anhöriga innebär att arbetsbördan
ökar i smittade familjer. Döttrar i drabbade familjer förväntas stanna hemma och vårda de sjuka och därmed försämras döttrarnas tillgång till utbildning. Det är något som
i sin tur försämrar deras möjlighet till framtida försörjning men utestänger dem också
från information om hiv som förmedlas via skolan.
Givetvis skiljer sig kvinnors möjligheter till kontroll över den egna kroppen och den egna sexualiteten avsevärt mellan olika sociala, kulturella, religiösa och geografiska miljöer. Vi menar dock att även i samhällen
som Sverige är kvinnors kontroll begränsad genom sexualisering av det offentliga rummet, genom det sexualiserade våldet och det sätt myndigheter och rättsväsendet bedömer överlevare och förövare av sexualbrott.
40
Lagstiftning som begränsar kvinnors arvsrätt, rätt att äga mark eller tillgång till krediter minskar kvinnors möjlighet att förhandla om säkert sex inom äktenskapet. Deras
ekonomiska utsatthet gör det omöjligt för dem att utmana mannens rättigheter. De
kan också förlora hus och mark vid den aidssjuke mannens dödsfall.
33
Att utmana könsmaktsordningen
ska utmana orsakerna till bristen på jämställdhet och därmed aktivt förändra dagens föreställningar om kvinnor och män.
Utan denna ambition är det svårt att hävda långsiktig hållbarhet i förändringsarbetet.
För att kunna bedriva ett sådant arbete krävs en relativt hög grad av genusmedvetenhet
hos de olika parterna i ett samarbete. För att nå en sådan medvetenhet krävs utbildning, attitydförändringar och utveckling av organisationer. Detta är i sig en målsättning för genusarbetet.
UTVECKLINGSSAMARBETET
OLIKA MÅL FÖR ARBETET
Det är möjligt att arbeta med genusperspektivet på olika sätt. Ofta är det lämpligt att
projekt och aktiviteter som fokuserar på jämställdhet kombineras med projekt som har
andra övergripande mål. Val av strategier beror på i vilket sammanhang projektet ska
genomföras. Det är bra att tydliggöra hur långtgående projektets målbeskrivningar om
jämställdhet är. Några exempel på möjliga målsättningar ges nedan. De är alla lämpliga och giltiga former för utvecklingssamarbetet och kan kombineras med varandra
eller fungera som separata mål.
34
Internt arbete för ökad jämställdhet inom organisationen och/eller projektet. Ett
sådant arbete inriktar sig vanligen på representation, delaktighet i beslut och aktiviteter, samt på fördelning av resurser inom en begränsad och förutbestämd grupp.
Förändringar som uppnås kan ha bäring på samhällsutvecklingen på lång sikt men
utmanar i regel inte de rådande strukturerna i samhället. Om jämställdhetsarbetet
leder till en reell omfördelning av makt och till en ökad medvetenhet, inom organisationen och hos målgruppen, om könsmaktsordningen, kan det innebära att
organisationen/projektet verkligen utmanar maktstrukturerna i samhället.
Att verka för att öka kvinnors deltagande i politiska beslutsprocesser och kontroll
över resurser. En så kallad ”empowerment”-ansats fokuserar på makt och på kvinnors handlingsutrymme i större utsträckning än till exempel ett projekt som hävdar
lika rätt till utbildning eller hälsovård. Fokus på politiska poster och ägandeskap
synliggör skeva maktstrukturer och kvinnors rättigheter.
Projekt som försöker förändra attityder och värderingar hos exempelvis unga människor eller hos beslutsfattare. Dessa projekt kan vara mer eller mindre radikala i sin
samhällsanalys. Det kan handla om att hävda gemensamt ansvar för omsorgsarbete, kräva samma möjligheter till fritid och rörlighet och arbeta för ett respektfullt
förhållande mellan kvinnor och män. Det kan vara ett arbete som även synliggör
hur bristen på makt i det privata och offentliga förhåller sig till bristen på prestige
och status. Projekten kan också synliggöra sambandet mellan makt och tillgången
till tolkningsföreträde och privilegier.
Ett annat möjligt mål är att verka för en ökad organisering för jämställdhet i samhället. Kampanjer kring vissa sakfrågor eller debattinlägg som belyser könsförtryck
som en samhällsfråga, kan ha för avsikt att öka medvetenheten hos befolkningen.
Kampanj- och/eller påverkansarbete kan kombineras med stöd till feministisk organisering av kvinnor, av kvinnor och män tillsammans eller av enbart män. Ett
möjligt område är exempelvis organiseringen mot mäns våld mot kvinnor.
Ett projekt som aktivt arbetar för att förändra rådande maktobalans utifrån kön,
kan också ha som mål att radikalt förändra hur manlighet och kvinnlighet konstrueras. Denna typ av projekt har i regel förändrade genusförhållanden och jämställdhet som övergripande målsättning. Könsmaktsordningen angrips på olika nivåer
för att uppnå långsiktiga resultat. Omfördelning av resurser, förändrade attityder
och frågor om delad makt, kombineras med ifrågasättande av uppdelningen i reproduktivt och produktivt arbete, syn på familjebildning och sexualitet. Denna typ
av projekt problematiserar hur olika maktordningar förstärker eller försvagar människors möjligheter till värdiga liv.
”En utmaning
för arbetet är att
uppmärksamma den
genusblindhet som
utmärker många
omvärldsanalyser.”
OMVÄRLDSANALYS
Vilka genusfrågor som är praktiskt möjliga att driva varierar både över tid och rum.
En omvärldsanalys som beaktar hur debatten kring jämställdhet förs i landet/regionen,
hur politikers eventuella stöd ser ut, samt synliggör kulturellt motstånd underlättar för
organisationerna att avgöra på vilken nivå övergripande jämställdhetsmål kan ligga.
För projekt som syftar till att stärka kvinnors makt är det särskilt viktigt att inse att
projektet måste förhålla sig till den rådande konstruktionen av manlighet och den
dominerande mansrollen.
En utmaning för arbetet är att uppmärksamma den genusblindhet som utmärker
många omvärldsanalyser. Ofta utgår dessa analyser från hushållsnivån och bygger på
antaganden om mannen som huvudsaklig familjeförsörjare eller utgår från genusblinda
kategorier som till exempel arbetare, bönder och akademiker. För att säkerställa att omvärldsanalyserna ger en bild av både kvinnors och mäns situation bör analyserna bygga
på könsuppdelad statistik och ha ett uttalat genusperspektiv. För programutvecklingen
är det viktigt att vi tar hjälp av nationella och internationella organ som problematiserar
statistikunderlag, fattigdomsstrategier och problemlösningar utifrån genus.
35
För att veta om vi angriper rätt orsaker till kvinnors underordning och utsatthet behöver vi få svar på hur genusordningen ser ut i det specifika geografiska och kulturella
sammanhanget. Förstärker vi kvinnors och mäns könsroller och försvårar därmed ett
strategiskt genusarbete, eller skapar vi förutsättningar för att förändra den strukturella
maktordningen? Om vi väljer att stödja arbete för kvinnors praktiska behov ska det
vara som en del av en medveten strategi. En sådan strategi tar hänsyn till de förutsättningar som finns för att jobba med jämställdhet i den specifika regionen. Samarbete
som inriktar sig på social service, att ge kvinnor säkerhet eller som förbättrar kvinnors
materiella levnadsnivå kan alltså vara godtagbart i vissa fall. Men det är önskvärt att
detta arbete förstärks med insatser där både kvinnor och män deltar, och insatser som
synar de lokala konstruktionerna av manlighet och kvinnlighet och det sätt på vilket
dessa konstruktioner skapar grund för dominans och underordning.
VAL AV PARTNER OCH UTVECKLING AV ORGANISATIONER
36
Antagandet om att demokrati ska byggas underifrån och under demokratiska former
förutsätter att de organisationer som deltar i en demokratisk samhällsutveckling själva
har, eller strävar efter, en demokratisk grundsyn och struktur inom sin egen organisation. Organisationsutveckling rymmer många aspekter. En viktig aspekt är att organisationen utvecklas för att inkludera fler människor och perspektiv och ge möjlighet till
ökat deltagande. Självfallet är kvinnors status och möjlighet att delta i och besluta över
verksamheten avgörande för om en organisation ska bedömas som demokratisk eller
inte. Frågor om allas insyn, rätt till deltagande och kontroll, i planering, genomförande
och utvärdering, är relevanta. Organisationer som enbart består av män eller kvinnor
bör ha en tydlig strategi för enkönad organisering som är förenlig med demokratiska
värderingar. Skälen till exkludering bör bygga på en genusanalys som synliggör hur
olika maktordningar samverkar.
För att bedriva demokratiska och jämställda projekt krävs en genusanalys i planeringsfasen. Organisationerna behöver ha både en förståelse för och en vilja att arbeta
för jämställdhet och en förändrad könsmaktsordning. Viljan att arbeta för ökad jämställdhet bör vara förankrad både bland organisationens gräsrötter och i dess ledning.
Genushänsyn är relevanta både för organisationens egen utveckling och för att dess
verksamhet ska uppnå uthålliga samhälleliga effekter.
Forum Syds jämställdhetsprogram i Nicaragua inrymmer stöd till vissa organisationer
trots att dessa har ett svagt intresse för interndemokratisk utveckling. Det kan vara
försvarbart att på detta sätt stödja riktade insatser som inte fokuserar på organisationsutveckling. Detta förutsätter att samarbetsorganisationerna bedöms inneha en avgörande expertkompetens alternativt har en strategisk maktposition som är avgörande för
att utveckla landets/regionens jämställdhetsarbete. Möjligheten att utnyttja strategiska
öppningar för förändring av lagar, konventioner, regionala avtal eller förändring av det
allmänna opinionsläget, kan vara skäl till att ge avkall på principen om att jämställdhet
inte uppnås utan jämlikhet. Detta avsteg bör dock göras genom medvetna val och ska
helst rymmas inom program där stöd även ges till demokratiska och förändringsvilliga
organisationer.
I folkrörelsernas utvecklingssamarbete står organisering i fokus. Avsikten är att kvinnor och män, unga och gamla, med eller utan funktionsnedsättning, från landet eller
staden, organiserar sig för att hävda sina rättigheter och förbättra sina livsvillkor. Här
finns en tilltro till att ett livaktigt och inkluderande civilt samhälle både kan stärka enskilda individers och gruppers ställning och demokratin i landet. Men erfarenheterna
visar att organisering i sig kan upplevas som mycket utmanande, ibland oavsett den
sakfråga som organiseringen handlar om. När det gäller grupper som inte förväntas gå
samman och ställa politiska krav blir organiseringen än mer utmanande. När kvinnor
organiserar sig och ställer krav är det inte bara en politisk handling, det utmanar också
bilden av vad kvinnor bör göra. ”De gör sig till subjekt, medvetna, aktiva medborgare,
och vidgar på så sätt sitt politiska handlingsutrymme.” Men genom att organisera sig
separat utmanar kvinnor också spelreglerna ”för hur politik ska göras, vem som får
organisera sig, på vilket sätt, var och kring vad.” 41
Folkrörelsernas utvecklingssamarbete kan ske tillsammans med kvinnoorganisationer
som särskilt stärker kvinnors organisering, eller tillsammans med genusmedvetna organisationer bestående av både kvinnor och män. Båda strategierna för att stärka jämställdheten och utmana könsmaktsordningen är giltiga. Inom folkliga organisationer
där könen samarbetar kan en strategi vara att stärka kvinnors organisering, en annan
att särskilt arbeta med att bidra till att medvetandet om könsmaktsordningen höjs och
ytterligare en att förändra kvinnors och mäns roller inom ramen för dessa organisationer. Att kvinnor organiserar sig som grupp utifrån könstillhörighet är i många fall en
nödvändig väg att ta för att kvinnor ska få ställa politiska krav som ifrågasätter kvinnors underordning. Det handlar då inte i första hand om kvinnor som går samman för
att arbeta med praktiska behov42 eller ge sig själva eller andra kvinnor social service,
även om denna organisering kan vara ett första steg i kampen om rättigheter. Det är
främst organisering som syftar till att ifrågasätta genusrelationerna, synliggöra förtryck
och utmana rådande strukturer. Båda strategierna möts, och kommer inom överskådlig framtid även fortsättningsvis att mötas av motstånd. Därför behövs kunskaper om
hur projektplanerare, aktivister och förtroendevalda kan bemöta detta motstånd. Särskilt viktigt är det att inse att kvinnor som organiserar sig separat kan uppfattas provocerande genom att de utmanar de normer som anger hur kvinnor får delta i politiken
och i andra samhälleliga sammanhang.
Eduards, s. 152
Praktiska behov formuleras utifrån direkta, konkreta villkor som kvinnor eller män upplever som problem utifrån sina respektive roller. De är i regel lätta att identifiera och upplevs sällan som kontroversiella
eller utmanande och syftar till att underlätta existerande arbetsuppgifter, få bättre tillgång till efterfrågade
nyttigheter eller nya inkomstbringande aktiviteter. Att tillfredsställa dessa behov förändrar inte grundläggande strukturer eller relationer i samhället. Ofta är kvinnors praktiska behov sådana att både män och
kvinnor, unga som gamla, drar nytta av att de tillgodoses.
41
42
”När kvinnor organiserar sig och ställer
krav är det inte bara
en politisk handling,
det utmanar också
bilden av vad kvinnor bör göra.”
37
För att uppnå jämställdhetsmålet krävs att männen deltar i arbetet med att förändra
könsmaktsordningen. Vid val av samarbetspartner är det relevant att fråga sig hur
organisationen ser på männens roll och ansvar för ett jämställt samhälle. Vid insatser
som syftar till att stärka genusperspektivet kan identifiering av, och samarbete med,
profeministiska och/eller jämställdhetsinriktade mansrörelser vara en god strategi.
Mäns organisering, som ifrågasätter givna privilegier och som syftar till att förändra
mäns positioner och livsvillkor, stärker och kompletterar de insatser som görs av
kvinnoorganisationer och genusorganisationer vilka har fokus på kvinnors organisering och rättigheter.
”För att uppnå
jämställdhetsmålet
krävs att männen
deltar i arbetet för
att förändra könsmaktsordningen”.
38
PROJEKTETS UTFORMNING OCH GENOMFÖRANDE
Svenska enskilda organisationer står för en enorm mångfald och bredd i sitt utvecklingssamarbete i syd och i öst. Det är därför svårt att göra generaliseringar och stipulera
budord om hur jämställdhetsmålet och genusperspektivet ska förverkligas i praktiken.
Det finns dock vissa rekommendationer som är giltiga för såväl små som stora projekt,
oavsett land, region, oberoende av om de genomförs på landsbygden eller i urban
miljö. Följande rekommendationer beaktar inflytande, makt och det sätt på vilket
omfördelning av makt kan bidra till förändrade genusroller.
På kort sikt kan det vara svårt att, inom ramen för ett projekt, påverka organisationers personalpolitik som till exempel vilka positioner kvinnor och män har
eller vilka som får lön och vilka som arbetar oavlönat. Men genom att diskutera
könsfördelning, interna maktstrukturer och fördelning av resurser inom organisationen kan ojämlikheter synliggöras. Denna typ av frågor är lättare att få med i ett
mer långsiktigt samarbete som sätter organisationsutveckling i fokus. Det handlar
då om en organisationsutveckling som innefattar diskussioner om värderingsfrågor
och som eftersträvar att organisationen i sitt utövande och sin dagliga praxis granskar den interna maktfördelningen utifrån ett genusperspektiv.
En miniminivå av genusmedvetenhet i projekt är att målgruppens livsvillkor, och
de förutsättningar som finns för de berörda kvinnorna och männen att delta, synliggörs i problemanalysen och på aktivitetsnivå. Detta är relevant även för målgrupper
som enbart består av män respektive kvinnor. Riktar sig ett projekt exempelvis till
småbönder, och dessa antas vara män på grund av den könsuppdelade arbetsfördelningen som råder i insatslandet, är det fortfarande relevant att synliggöra kvinnors
roll i jordbruket. En mer komplex analys kan ge oss en annan bild än den förutfattade och innebära förändringar i behovsanalysen eller i de planerade aktiviteterna.
Om ledarskap inom projektgrupper och andra centrala positioner såsom ansvar
för ekonomi, uppföljning och utvärdering samt planering av insatsen fördelas
genusmedvetet ökar möjligheten att organisationen och projektet synliggör den
rådande könsmaktsordningen i landet/regionen. Det handlar inte bara om att
”räkna huvuden” eller att uppnå en godtagbar fördelning mellan kvinnor och män,
utan också om att se att olika kvinnor och olika män har olika mycket tillgång till
makt. Utmanar projektet rådande genusroller genom sin utformning ökar möjligheterna att integrera genusperspektiv på aktivitetsnivå.
Ovan har fattigdom diskuterats utifrån ett mångfacetterat synsätt. Vi har också
nämnt hur olika maktordningar samverkar. I formuleringen och genomförandet av
projekt bör de faktorer som hindrar kvinnor från att ha inflytande över projektet
beaktas. I genusanalyser som görs på omvärld, organisation och projekt ska frågor
om motstånd diskuteras och motarbetande mekanismer identifieras.
Ska samarbetet ske med organisationer som inte tidigare arbetat aktivt med genusperspektiv är utbildning i genusfrågor nödvändig för att berörda parter ska förstå de
olika maktdimensionerna inom organisationer och på projektnivå.
39
Praktiska hjälpmedel
I DETTA avsnitt ges exempel på metoder som kan användas i arbetet för att synlig-
göra könsmaktsordningen, för att integrera genusperspektivet i projekt och organisationer samt mäta jämställdhetsmål. Ett sätt att närma sig genus i samarbetet är att
behandla det som parallella processer. Dessa processer kan utvecklas samtidigt eller
följa på varandra. De kan rymmas inom samma projekt eller inom olika verksamheter.
En organisation kan vara långt framme i sitt genustänkande i projekt men vara mindre
benägen att granska den egna strukturen. Andra organisationer kan vara genusmedvetna men bedriva projekt på ett sätt som inte tar hänsyn till hur olika maktordningar
försvårar förändringsarbete. Andra kan ha svårt att sätta in det egna genusarbetet i ett
större sammanhang.
40
De följande metoderna är valda för att, i möjligaste mån, passa både större och mindre
organisationer med verksamhet i en eller flera regioner. Vi har strävat efter att använda
exempel från olika regioner. Vi gör inga anspråk på att metoderna skulle vara universella. Förhoppningen är att svenska organisationer och deras samarbetspartners ska
bidra med nya exempel som kan spridas i samband med utbildningar och föredrag
kring genusperspektivet och feministiska analyser. Vissa av metoderna är tidskrävande,
somliga förutsätter anställd personal medan andra utgår från medlemsbaserad organisering med stort inflytande från de berörda. Tanken är att de exempel som ges ska
kunna anpassas till specifika projekt och samarbeten.
Figur 3. Orienteringskarta över frågeställningar i genusperspektivet
2. Vilka har makten?
1. Hur ser det ut?
3. Vilka är behoven?
5. Leva som vi lär
– den svenska partnern.
4. Leva som vi lär
– genus i organisationen.
Frågeställning
Åtgärd
Nivå
Hur ser det ut?
Ta del av tillgänglig statistik, officiella och alternativa
rapporter, lagstiftning, konventioner, värderingar och
normsystem i samhället. Analysera jämställdhetsdebatten.
Kartlägg organisationer som arbetar med genus, kvinnors rättigheter eller med kvinno- eller mansgrupper.
Samhällsnivå
Lokal nivå
Vilka har makten?
Identifiera privilegier, vilka som har ansvar för andra,
kvinnors och mäns handlingsutrymme och personers
säkerhet inom olika grupper.
Samhällsnivå
Lokal nivå
Vilka är behoven?
Genus diskuteras och definieras tillsammans med de
kvinnor och män som insatsen ska gynna.
Lokal nivå
Leva som vi lär
– genus i organisationen
Organisationsanalyser utifrån kunskaper och viljan
att arbeta med genus. Organisationens struktur och
förhållningssätt diskuteras med genus i fokus.
Intern nivå
Samarbetet mellan
organisationer
Leva som vi lär
– den svenska partnern
Policydokument, regelverk, urvalskriterier och andra
styrdokument synas ur ett genusperspektiv. Värderingar
och målsättningar uttalas och tydliggörs. Personalpolitik, prioriteringar av projekt och samarbeten, sakfrågor
genomlyses.
Intern nivå
Samarbetet mellan
organisationer
Organisationer i utvecklingssamarbetet behöver diskutera sina värderingar, öka sin
kunskap om hur situationen för jämställdheten ser ut samt vad som skapar brist på
jämställdhet.
Börja med er egen organisation och era egna värderingar: Hur gör ni för att
uppnå jämställdhet?
Ha en levande och pågående diskussion kring jämställdhet och demokratisyn
i samarbetet.
Se till att de berörda kvinnorna och männen kommer till tals.
Sök kunskap om hur det ser ut och vad som görs av andra organisationer.
Våga ifrågasätta det normala och vad som anses vara möjligt.
GENUSMEDVETENHET – ATTITYDER OCH MOTSTÅND
Genus är både en kunskaps- och attitydfråga. Värderingsövningar handlar om att höja
medvetenheten och att identifiera vilka värderingar en viss grupp har kring manligt,
kvinnligt och jämställdhet. Liksom andra maktstrukturer återskapas könsmaktsordningen ständigt genom att det som anses vara normalt inte synliggörs eller ifrågasätts.
Förändringsprocesser som ifrågasätter maktstrukturer möter motstånd och reduceras
ofta till att vara särintressen eller sidospår. Det finns en rad olika metoder för att synliggöra vilka värderingar som råder och hur maktutövande gestaltar sig i vardagen.
Diskutera gärna de attityder och värderingar som finns inom organisationen parallellt
med att ni genusanalyserar er verksamhet.
Krav på jämställdhet och ifrågasättandet av könsmaktsordningen utmanar normer och
värderingar i samhället som många personer anser som goda, naturliga och självklara.
Genusperspektivet griper in i människors liv på ett sätt som ofta innebär att många föreställningar och värderingar vänds upp och ner. Vi behöver ta hänsyn till de konflikter
som kraven kan skapa inom målgruppen, inom organisationer och i samhället. Det är
lättare att fortsätta som vanligt och inte ifrågasätta hur makten fördelas.
Genusperspektivet har sitt ursprung i en feministisk samhällsanalys och kan krocka med
organisationers uttalade eller outtalade ideologi. Den eventuella kollisionen bör diskuteras och sättas i samband med hur organisationen ställer sig till andra krav på mänskliga
rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling. Denna dialog får gärna ta tid och det
bör finnas ett förtroende mellan samarbetspartners för att dialogen ska kunna vara konstruktiv. Diskutera vad diskriminering kostar och vilka nationella åtaganden som finns
för att garantera kvinnors rättigheter och utmana stereotypa genusföreställningar.
42
Box A.
Kartlägg värderingar och attityder
Synliggör och jämför skillnader och likheter mellan olika förståelser av jämställdhet
och genus genom olika former av övningar. Låt personer inom organisationen, i
olika grupper, ta ställning till påståenden kring genus och jämställdhet i interaktiva
övningar som 4 hörn, Linjen, Heta stolen.
Listor – Normer kan kartläggas med hjälp av gemensamma listor med ord som
beskriver kvinnors och mäns förmodade egenskaper, manliga och kvinnliga yrken,
könsroller, tjejers och killars fritidssysselsättning, namn på kvinnor/tjejer och män/
killar, vad som är gränsöverskridande att göra om man är man/kille eller kvinna/
tjej, vad som inte är socialt accepterat att göra. Jämför tillsammans de likheter och
skillnader som därmed framstår mellan Sverige och samarbetslandet.
1. Hur ser det ut?
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
Box B.
Stöd hos ledningen
Vilja, kunskap och stödjande strukturer
Vill ni förändra normer och värderingar behövs stöd hos de personer som beslutar över
verksamheten. Ledarnas attityder och övertygelse spelar stor roll om ni i projektet ska
kunna utmana traditionella könsroller.
Både inom organisationer och informella grupper behöver visionen om en rättvis,
jämställd och demokratisk utveckling ha stöd hos beslutsfattarna.
Har ni identifierat vem/vilka som har makten i organisationen/gruppen?
Stödjer dessa personer arbetet med genus?
2. Vilka har makten?
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
Att arbeta med strategier för att bemöta olika former av motstånd är viktigt i ett arbete
som utmanar strukturer. För detta behövs inte bara goda argument, utan också fakta
och undersökningar som underbygger den beskrivning av verkligheten som görs. Synliggör hur ert arbete för jämställdhet och genusmedvetande motarbetas. Lagstiftning,
konventioner, internationella regelverk och deklarationer samt den egna organisationens policy kan vara till god hjälp. Uppmärksamma och diskutera återkommande
olika former av passivt eller aktivt motstånd som ni möter i verksamheten.
43
Passiva motståndsformer
Aktiva motståndsformer
Tystnad – frågan glöms bort, hinns inte
med.
Motargument – inte relevant för dessa
aktiviteter, inte mitt bord.
Skenhandling – dokument och skrivningar tas fram men förverkligas inte.
Urholkning – oförenligt med andra
åtaganden, vi måste hinna med annat
(viktigare) först.
Utanför agendan – jämställdhetsfrågor
finns inte med när strategiska politiska
och ekonomiska beslut tas.
Ifrågasättande av auktoritet och
kunskaper hos den som hävdar jämställdhet.
Box C.
Härskartekniker43 är en vanlig form för att hålla andra på plats och för att behålla sin
makt. Normalt är det de som redan dominerar som använder sig av dessa tekniker
mot dem som har en underordnad ställning. Härskarteknikerna används i samspelet
mellan människor på arbetsplatser, inom olika grupper, i hemmet och i organisationer. Teknikerna fungerar utmärkt som diskussionsunderlag för att problematisera hur
hierarkier fungerar i vardagen. De synliggör inte bara diskriminering utifrån kön utan
även utifrån andra sociala hierarkier.
Box D.
Härskartekniker
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
osynliggörande
förlöjligande
dubbelbestraffning
undanhållande av information
påförande av skuld och skam
objektifiering
våld och hot om våld
splittring
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
44
GENUSANALYS
En genusanalys kan göras på en rad olika nivåer och på olika sätt beroende på vad det
är som ska studeras. Samtliga tårtbitar i orienteringskartan kan ingå. En genusanalys
ger oss svar på hur levnadsvillkor, rättigheter och möjligheter ser ut för kvinnor och
män inom en viss grupp eller i hela samhället. Analysen kan innehålla uppgifter kring
kvinnors och mäns makt och kontroll över det egna livet, förmågan och möjligheten
att delta i samhället och nyttja de medborgliga rättigheterna eller hur resursfördelningen ser ut mellan kvinnor och män. Den kan också besvara frågor om hur kvinnors
och mäns relationer till varandra ser ut och vilka möjligheter det finns att utmana
könsrollerna i samhället.
Härskarteknikerna är framtagna av den norska socionomen Berit Ås. Feministiska organisationer har
utvecklat de ursprungliga fem teknikerna till sju alternativt åtta tekniker. För en enkel genomgång av teknikerna se Ungdomsstyrelsens Genvägar till jämställdhet, Metoder och strategier inom ungas fritid och
föreningsliv, www.ungdomsstyrelsen.se
43
Svenska organisationer som arbetar med utvecklingsfrågor bör genusanalysera:
1. Den egna organisationen 44
2. Samarbetsorganisationens målsättningar och verksamhet
3. Formerna för samarbetet
4. Beskrivningen av omvärlden
5. Det specifika projektet och målgruppen
För personal i Sverige på organisationer som arbetar med utvecklingsfrågor är det
framför allt texter som analyseras. Det gäller skrivandet och läsandet av diverse dokument som:
1. Omvärlds- och sektoranalyser
2. Problem- och behovsbeskrivningar
3. Målgruppsbeskrivningar
4. Projektplaner
5. Rapporter
6. Informationsmaterial etc.
Gör er analys tillsammans med er samarbetspartner och ta hjälp av studier och rapporter som särskilt beaktar kvinnors och mäns villkor där insatsen ska genomföras.
Analysen kan vara relativt övergripande och svara på hur det är ställt i organisationen,
i målgruppen eller i regionen. Den kan också gå på djupet inom vissa områden och
jämföra med maktanalyser som utgår från andra grunder till diskriminering än kön.
Frågeställningarna i Box E fokuserar på kön. Det är viktigt att även identifiera andra
sociala tillhörigheter som kan leda till avsaknad av rättigheter eller ge upphov till
förtryck. Dessa är bland andra klass, social status, kast, stad/landsbygd, etnicitet och
hudfärg, funktionsnedsättning, ålder, sexualitet och trostillhörighet. Att vissa individer och grupper stängs ute från deltagande och inflytande förstärks av olika former av
utanförskap. Har vi kapacitet att analysera detta kommer vår genusanalys att stärka
hållbarheten i samarbetet och det specifika projektet.
Här ingår den formella strukturen, de värderingar som dominerar inom organisationer och vilka möjligheter och vilken makt människor inom organisationen har. Man kan också se till så kallade möjlighetsstrukturer, d v s vilka möjligheter individer har att förflytta sig inom organisationen och utvecklas, samt till
maktstrukturer, d v s hur möjligheten att agera ser ut hos olika individer och vilken tillgång olika medarbetare har till resurser, allianser och status.
44
45
Box E.
Checklista: Genusanalys av problem- och behovsbeskrivningar
– några grundläggande frågeställningar
Hur presenteras problem och frågor? (Är statistik och underlag könsblinda?)
Vilka behov och intressen identifieras? (Nämns både kvinnor och män?)
Vilkas perspektiv kommer fram i omvärldsanalysen/problemformuleringen?
Hur diskuteras makt och maktrelationer?
Vilka diskriminerande strukturer identifieras?
Hur ser konsekvenserna ut för berörda kvinnor och män på kort och lång sikt
utifrån problem- och behovsbeskrivningen?
Problematiseras relationen mellan män och kvinnor?
Problematiseras de berörda kvinnornas situation?
Problematiseras de berörda männens situation?
Problematiseras kvinnors och mäns olika tillgång till och kontroll över makt?
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
3. Vilka är behoven?
OMVÄRLDSANALYS I PRAKTIKEN
46
En del av genusanalysen handlar om förståelsen av den specifika miljö som projektet
ska äga rum i. Frågeställningarna i Box A ger svar på vissa frågor som berör innebörden av de geografiska, sociala och politiska sammanhangen. Ytterligare frågor kring
omvärlden återfinns i boxarna på sidan 47. Utöver dessa frågor är det viktigt att se hur
det så kallade offentliga rummet påverkar hur kvinnligt och manligt skapas och vilka
möjligheter till alternativa tolkningar som finns.
Folkrörelsesamarbetet riktar sig till det civila samhällets organisationer och för dessa
spelar händelser och fenomen i offentligheten stor roll. Exempel på sådana är relationer
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, vilka som syns och hörs i debatter och
vad som uttrycks i diskussioner om kvinnlighet och manlighet samt hur frågor om jämställdhet lyfts. Ett traditionellt könsbundet beteende hos flickor och pojkar på dagis och
i skolmiljön kan förstärkas genom att personalen (oftast omedvetet) har olika förväntningar, förhållningsregler och tilltal beroende av barnets kön. Uppdelningen mellan
kvinnor och män på arbetsmarknaden och i sociala och kulturella sammanhang visar
oss inte bara vad kvinnor och män förväntas göra utan också hur de förväntas vara.
Box F.
Tidsgeografi
Hur kvinnor och män organiserar sina vardagliga liv påverkar deras möjlighet att delta.
– Hur ser den organisation ut där projektet ska äga rum?
Kvinnors och mäns handlingsutrymme beror på socioekonomiska maktstrukturer.
– Vad kan/tillåts kvinnor respektive män göra och hur mycket tid har de till sitt
förfogande?
Box G.
Kulturspecifika faktorer i analysen
Kom ihåg betydelsen av olika kulturella sammanhang.
En manlig deltagare på en genuskurs i Tanzania hösten 2004 kommenterade vad
som skapar under- respektive överordning med att lyfta fram förekomsten av brudpris
och hur detta påverkar kvinnors mänskliga rättigheter:
”Det faktum att många kulturer i Östafrika praktiserar seden med brudpris ger
de gifta männen en viss syn på sina hustrur. Det spelar ingen roll om brudpris
har betalats ut eller om det är symboliskt. Som man kan jag tänka att då jag har
betalat för kvinnan har jag rätt att både besluta över henne och bestraffa henne.
Förekomsten av brudpris ökar våld mot kvinnor.”
Andra exempel på kulturspecifika uttryck för könsmaktsordningen kan vara könsstympning, begränsad arvsrätt för döttrar och änkor, änkebränning, yrkestabun,
begränsade rättigheter som vårdnadshavare av sina barn samt liten möjlighet att
skaffa sig identitetshandlingar.
Box H.
Vad går att kräva?
Förståelse för vilka krav som går att ställa i nuläget i ett visst sammanhang.
I Kambodja anses sexköp vara en rätt som ogifta och gifta män har. Krav på kriminalisering av sexköp eller att ifrågasätta att män flera gånger i veckan köper sex, ses
inte som strategiska enligt lokala organisationer. De nämner att en lag mot våld mot
kvinnor i hemmet och exempelvis information om spridning av hiv/aids är frågor som
har större möjlighet att få gehör.
Diskutera olika rättigheter men hör er för med lokala kvinnoorganisationer om
vilka sakfrågor som är möjliga att driva kampanj kring.
1. Hur ser det ut?
47
Gäller Box F, G och H
Se även sidan 53 för lista över strategiska intressen och strategiska mål för ökad jämställdhet.
De samhällsstrukturer som utövar politisk och ekonomisk makt och styr forskning,
påverkar vilka frågor som bedöms som viktiga. De har i sin tur betydelse för vilken
typ av statistik som efterfrågas för samhällsanalyser, vilka problem som uppfattas som
allmängiltiga och vilka åtgärder som krävs. De föreställningar och antaganden om
sakernas tillstånd som återfinns hos makthavare och beslutsfattare har stort inflytande
över vad som utspelar sig i det offentliga rummet. Andra erfarenheter kan ha svårt att
få utrymme i debatten eller svårt att få del av resurser.
Det behövs specifika kunskaper om miljön där projektet ska genomföras. Den kunskapen har den lokala samarbetspartnern. Se till att det finns resurser att komplettera
er partners analys med studier som gjorts av andra organisationer, institut och forskare
kring lokala uttryck för könsmaktsordningen. Saknas sådana analyser i det område där
ni ska genomföra ett projekt kan det vara klokt att göra en egen mindre kartläggning.
PLANERING, GENOMFÖRANDE OCH UPPFÖLJNING
Planering, genomförande och redovisning av olika former av samarbeten ska genomsyras av en genusanalys. Kvinnors och mäns situation, intressen samt praktiska och
strategiska behov ska identifieras och diskuteras i relation till samhällsstrukturer, lokal
miljö och det specifika sammanhanget. Mäns villkor och livssituation är lika relevant
att analysera som kvinnornas situation. Generellt gäller att både kvinnor och män ska
involveras i aktiviteter som syftar till att ändra attityder kring jämställdhet.
48
Projektet ska sättas in i ett sammanhang där kvinnors och mäns kontroll över och
tillgång till resurser, valmöjligheter och beslutsfattande diskuteras och problematiseras.
Likaså behöver organisationerna som ska samarbeta i projektet tänka på om projektet
i sin helhet utmanar rådande könsroller eller bevarar samhällets syn på kvinnor och
män. Eftersom strävan efter jämställdhet utmanar rådande maktstrukturer är det särskilt viktigt att försäkra sig om att projektet innehåller rätt typ av aktiviteter för att nå
de uppsatta målen. Det är förstås också relevant att ha målsättningar för arbetet med
att förändra könsmaktsordningen som överensstämmer med organisationens kapacitet
och verksamhetsområde.
Det räcker inte att konstatera hur kvinnors och mäns vardag och livsvillkor ser ut eller
vart vi vill nå genom vårt projekt. Vi behöver också ställa oss frågan varför det ser ut
som det gör. Det innebär att visa hur maktrelationer ser ut och hur makt konstrueras.
Det är viktigt att både se till hur strukturer påverkar människors möjligheter och
hur personer återskapar samhällets normer och ordning. Hur relationer ser ut mellan
kvinnor och män inom målgruppen för utvecklingssamarbete är därför högst relevant.
Hur privilegier som beror på kön upprätthålls eller avskaffas är en fråga som behöver
diskuteras.
Samband mellan mål och aktiviteter – vision och praktik
Box I.
”En kvinnogrupp ska driva ett hantverksprojekt. I projektet ska de producera
varor och sälja dessa på lokala marknader. Detta ska ge gruppen inkomster och
de enskilda deltagarna en bättre levnadsstandard. Projektet förväntas ge kvinnorna i gruppen ökat självförtroende samt stärka samarbetet dem emellan. De
ska därmed få en starkare ställning i lokalsamhället.”
Detta är en påhittad projektbeskrivning, men den liknar formuleringar i ansökningar som Forum Syd får. Det är relevant att fråga hur avlägsen en märkbar förbättring
av jämställdheten är. Det ska finnas en logisk koppling mellan aktiviteter i insatsen
och målbeskrivningar om förändrade roller och ökad jämställdhet. Det är inte ovanligt att små insatser förväntas förbättra kvinnors livsvillkor drastiskt, både ekonomiskt och socialt. För att nå det övergripande målet skulle det många gånger krävas
en rad parallella insatser. Detta kan sökande organisationer avhjälpa genom att sätta
mer realistiska mål men också genom att analysera:
Vilket motstånd projektets jämställdhetsmål kommer att möta.
Vilka aktiviteter som krävs för att genusmedvetenheten ska vara tillräckligt
hög hos målgruppen så att de inte utsätts för splittring och interna problem när
de ifrågasätts av omgivningen.
Hur lokala beslutsfattare kan stödja initiativet.
Hur männen i kvinnornas omgivning får tillfälle att diskutera genus.
Hur insatsen stärks av andra projekt i området som syftar till att öka jämställdheten, informera om mänskliga rättigheter, lagstiftning etc.
Går det att se ett samband mellan de övergripande målen kring jämställdhet,
förändrade attityder hos de berörda männen och kvinnorna och de konkreta
aktiviteterna?
2. Vilka har makten?
3. Vilka är behoven?
49
Box J.
50
Checklista: Deltagande och inflytande, representation & representativitet
inom projekt och organisationer
Vilka aktörer sätter agendan och gör de generella
antagandena?
Vilka identifierar problemen?
Vilka identifierar behoven och de olika intressena?
Vilka bedöms som viktiga aktörer/intressenter?
Vilka personer/grupper inom organisationer får
delta i strategiska beslut?
Vilka representerar identifierade utsatta, marginaliserade och/eller diskriminerade grupper inom
organisationen/målgruppen?
Under vilka former kan inflytande utövas?
Vilka problem- och behovsområden bedöms som
generella?
Vilka områden bedöms som specifikt intressanta för
just kvinnor?
Vilka deltar i implementering och uppföljning?
Vilka deltar i bedömningen av resultaten av samarbetet?
Vad innebär deltagande?
Vilken status har jämställdhetsfrågor och genusperspektiv inom deltagande organisationer?
Görs något specifikt för att underlätta kvinnors
deltagande i olika beslutsprocesser?
Om samarbetspartnern inte är en så kallad kvinnoorganisation, finns samarbete med kvinnorörelser
i landet?
Analyseras eller problematiseras eventuellt motstånd
till kvinnors deltagande/inflytande inom organisationer?
Vilka utför arbetet inom projektet?
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
3. Vilka är behoven?
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
Är behoven praktiska ur ett
genusperspektiv?
Är behoven strategiska ur ett
genusperspektiv?
Vilken legitimitet och
representativitet har dessa?
Vilka genuskonsekvenser får
dessa former?
Hur ser representationen ut
inom dessa områden?
Under vilka villkor deltar
män och kvinnor?
Under vilka villkor utför
kvinnor och män arbetet?
Är insatserna avlönade respektive oavlönade?
Vilken tid har olika deltagare
för sina uppgifter?
Har det ideella arbetet ett
kön?
Praktiska behov och strategiska intressen I
Box K.
En organisation för landsbygdsutveckling har identifierat kvinnornas rätt att delta
i och leda något av organisationens många projekt. Ledningen och de berörda kvinnorna ser behovet av inkomster som en av de viktigaste frågorna. Ett småskaligt produktivt projekt föreslås i form av lokal ölproduktion och en liten bar. Kvinnorna som
deltar har alla barn och är jordbrukare. Projektet är fristående från övrig verksamhet
och samverkar inte med andra projekt. Enligt en mindre marknadsundersökning
finns förutsättningar för ölförsäljning.
Aktiviteter inom projektet är grundläggande kurs i bokföring, träning för produktion,
ledarskapsutbildning för en mindre grupp av kvinnorna, organisering av produktion
och bar. Inkomsterna ska fördelas efter arbetsinsats, en viss del avsätts till en utvecklingsfond för kvinnogruppen för framtida projekt.
Hur ska de ökade inkomsterna användas? Varför finns detta behov?
Hur tänker man kring behovet av kvinnors projektledning? Varför har ett
särskilt projekt valts?
Vilken hänsyn tas till traditionella arbetsuppgifter?
Hur ser organisationen på alkohol, vilka konsumerar ölen och hur ser man på
alkoholkonsumtionens inverkan på kvinnornas livssituation?
I Nicaragua arbetar en organisation med mänskliga rättigheter på bland annat
fabriker i frizonsområden och i tobaksproduktionen. Båda sektorerna domineras av
kvinnlig arbetskraft. Medlemmar informerar arbetskamrater om deras rättigheter.
Medlemmarna får träning i en rad olika teman: arbetsrätt, mänskliga rättigheter,
reproduktiva och sexuella rättigheter, genus och ledarskap. Ofta blir dessa aktivister
avskedade för sitt engagemang. Organisationen har då ett program där kvinnor får
lära sig att köra traktor eller att bygga enkla hus. Utbildningen sker i ett sammanhang där könsmaktsordningen i det nicaraguanska samhället ifrågasätts. Organisationen bedriver tillsammans med kvinnorörelsen och människorättsorganisationer ett
aktivt opinions- och påverkansarbete för ökad jämställdhet i landet.
Svarar organisationen bara upp till strategiska intressen?
Hur samverkar organisationens olika aktiviteter?
På vilket sätt skulle de strategiska intressena ytterligare kunna förstärkas?
3. Vilka är behoven?
51
Box L.
Praktiska behov och strategiska intressen II
Det är lätt att fastna i grundläggande praktiska behov som styr kvinnors och mäns
vardag i det land där insatsen ska genomföras. Ibland är det nödvändigt att arbeta
med vardagliga behov, men det som på kort sikt kan förbättra kvinnors livssituation kan samtidigt innebära att kvinnors underordning i samhället befästs. Kvinnor
fortsätter att utföra de sysslor som belönas och värderas lägre i samhället. Kurser och
yrkesutbildningar som följer kvinnor och mäns traditionella roller, som sömmerskeutbildningar, korgflätning, snickeriverkstäder eller storjordbruk, kan öka antalet
arbetstillfällen och eventuellt säkra ett visst ekonomiskt oberoende. Avlönat arbete och
ekonomisk självständighet är viktiga strategier i att stärka kvinnors position i samhället. Det är dock nödvändigt att se om det finns verkliga möjligheter att få kontroll
över det egna livet och att en förbättrad ekonomi leder till ökat handlingsutrymme
både i hemmet och i den offentliga sfären.
52
Praktiska behov i så kallade kvinnoprojekt, som ökad tillgång till vatten, hälsoutbildning eller produktiva småprojekt, har ofta inte kvinnan som egentlig målgrupp.
Genom kvinnan ska barnens hälsa, utbildningsnivå och framtidsutsikter förbättras.
Kvinnors ansvar för omsorg förstärks. Vuxna kvinnors mänskliga rättigheter hamnar
ofta i bakgrunden. Produktiva projekt eller yrkesträning ska förenas med ansvar för
hushåll och omsorg av familjen och handlar många gånger om arbeten som ska utföras på deltid, vid sidan av annat ansvar eller inom en informell sektor. Detta leder
sällan till faktiskt kontroll över det egna livet eller möjligheter att ta sig ur fattigdom
och diskriminering. Diskussion om männens ökade ansvar för familjen eller projekt
som utmanar traditionell syn på manlighet saknas i regel. Praktiska projekt för män
utgår ofta från rollen som familjeförsörjare och ett accepterande av en könsuppdelad
arbetsmarknad och storproduktion. Vad arbetslöshet och migration gör för männens
livssituation eller hur männens förbättrade ekonomi ska gynna familjen problematiseras sällan.
Här talar vi om könsmaktsordningen och det är genom att analysera denna som förändringskedjor från praktiska behov till strategiska intressen kan komma till stånd.
Hur kan projekt som främst arbetar med praktiska behov även utmana könsdiskriminering?
Hur kan olika aktiviteter och projekt samordnas så att de tillsammans åskådliggör och ifrågasätter rådande maktordning?
Hur kan organisationen på egen hand eller tillsammans med andra arbeta
med strukturella förändringar genom opinions- och påverkansarbete?
3. Vilka är behoven?
Det är avgörande för hållbarheten i utvecklingssamarbetet att organisationer på egen
hand eller med hjälp av andra organisationer identifierar strategiska frågor för en förändring av könsmaktsordningen. Även om det kan vara både nödvändigt och rätt att
också tillgodose praktiska behov krävs ytterligare åtgärder för att en reell förändring
ska komma till stånd. Vilka är argumenten för kvinnors deltagande?
Är det för att hjälpa kvinnor?
Är det för att tillvarata kvinnors kompetens?
Är det för att omfördela makt?
Vad utmanar och förändrar på lokal och nationell nivå? Vilka frågor har omedelbar
inverkan på kvinnors liv? Vad får män att engagera sig för jämställdhet och ett aktivt
ifrågasättande av privilegier som innebär förtryck av kvinnor? Vilka frågor är strategiskt viktiga och leder till en strukturell förändring? Exempel på strategiska mål är:
Stopp för mäns våld mot kvinnor. Kriminalisering av så kallat ”våld i hemmet”.
Politisk makt genom ökat deltagande i lokal och nationell politik och organisering.
Ekonomisk makt genom ökat deltagande på arbetsmarknad och inom näringsliv.
Ökat ägande och kontroll av mark, företag samt bank- och kreditinstitutioner.
Reproduktiva och sexuella rättigheter, kvinnors kontroll över den egna sexualiteten
och kroppen (inklusive rätten till säker abort). Ändrad syn på mäns ”rätt till sex”.
Stopp för sexistisk reklam och stereotyper av kvinnor och män i media.
Ett genusmedvetet rättsväsende (domstolsväsende, polismyndigheter, lagstiftare).
Avskaffande av diskriminerande lagstiftning (ojämlik arvsrätt, omyndigförklarande
av gifta kvinnor, begränsningar i att ge barn medborgarskap, ojämlik vårdnadsrätt).
Myndigheter ansvarar för att sätta stopp för olagliga och diskriminerande seder och
traditioner som våldtäkt, änkebränning, könsstympning, brudpriser, hedersmord
och barnäktenskap.
Fler flickor och unga kvinnor har genomgått grundutbildningar och högre utbildningar där kurslitteratur och läroplaner beaktar könsmaktsordningen och sambandet mellan genus och mänskliga rättigheter.
Fler män arbetar aktivt för att uppnå jämställdhet genom att ifrågasätta könsmaktsordningen samt privilegier och diskriminering grundade på kön.
Nytänkande i dominerande teori- och kunskapsskolor inom bland annat vetenskap,
politik och ekonomi.
53
Box M.
Säkerhet och möjligheten att delta
I samhällen med hög säkerhetsrisk begränsas kvinnors och mäns rörlighet. Unga kvinnors möjlighet att röra sig fritt är särskilt begränsad. De kan ha svårt att ta sig till
och från möten och andra aktiviteter. Frihet och självständighet som kvinnor uppnått
i fredstid kan ha förlorats och bytts till traditionella roller och maktförhållanden. Det
är till exempel fallet med Georgien, där unga tjejer har svårt att delta och inte tillåts
att lämna hemmen.
Arbetar din organisation i ett högriskområde är det relevant att fråga sig hur kvinnor
och män ska kunna påverka beskrivningen av problem och behov, delta i omvärldsanalyser, i planering av projekt, och vara med i genomförandet. Kanske är det på
sin plats att tänka i nya banor och förlägga aktiviteter på andra tider och på andra
platser.
Möten i hemmen.
Träffar centralt inne i byn eller kvarteret, vid marknaden eller på skolan.
Hämtning och lämning av deltagare, med fordon eller till fots i grupp.
Samordna aktiviteter med andra aktiviteter där alla kan delta och säkerheten
redan är tryggad. Det kan vara lokala högtider och fester, idrottsevenemang
eller kulturella händelser.
Be om stöd från neutrala aktörer, fredsövervakare, internationella organisationer, m fl.
3. Vilka är behoven?
54
BEDÖMNING AV GENUSINTEGRERING
När vi talar om mainstreaming, genomsyrande av jämställdhet eller genusintegrering
menar vi oftast det sätt på vilket målet om jämställdhet och kunskapen om könsmaktsordningen påverkar vår organisation och våra projekt. Här ges några exempel på hur
vi kan se om verksamheten påverkats av genusperspektivet eller inte. Vi kan också
bedöma hur långt en organisation kommit i sin syn på rättigheter och på hur genus
påverkar personers möjligheter.
Frågeställningar vid skrivandet eller i granskandet av en projektformulering 45
Mål:
Strategier:
Övergripande:
På vilket sätt beaktas eller integreras genus i det
övergripandet syftet?
Är det övergripande syftet formulerat på så sätt
att det underlättar integrering av genusperspektiv
i projektet?
Synliggör projektets definierade strategier mäns och kvinnors genusspecifika livsvillkor?
Insatsmål:
Tar målet hänsyn till kvinnors och mäns olika
situation och villkor inom projektet?
Finns särskilda målsättningar för att förändra
den genusordning eller de villkor som råder i
insatslandet/regionen för kvinnor respektive män?
Beaktar eller främjar strategierna aktiviteter som
kan minska de identifierade
skillnaderna mellan män och
kvinnor?
55
Förväntade resultat:
Indikatorer:
Föreslås förändringar eller förväntas positiva
resultat för jämställdheten utifrån projektets
strategier?
Finns indikatorer för uppföljning och utvärdering av
integrering av genusperspektivet? Om så är fallet, är dessa
mätbara?
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
Hämtat från Diakonias Manual for monitoring the incorporation of a Gender Perspective in Diakonia
and partner organisations, 2003
45
Box N.
Box O.
”Räkna huvuden” – hur kan man göra kvantifiering intressant?
Vi säger ofta att det inte är intressant att bara räkna huvuden. Vi noterar hur många
kvinnor och män som finns med i olika faser av en beslutsprocess, i ett projekt, i en
utbildning, men vi får ingen förståelse för hur de deltar eller vilken möjlighet de har
att utöva inflytande över agendan. Vi säger sällan något om sociala skillnader mellan
de kvinnor som deltar och mellan de män som deltar.
Vi behöver dock fortsätta att kvantifiera antalet kvinnor och män som deltar. Om vi
först identifierar var och när de strategiska besluten tas i en organisation, hur materiella resurser fördelas och hur ledarskap utses och ansvarsområden fördelas, får vi med
en maktdimension som vi kan ta med oss i våra beskrivningar av fördelningen mellan
män och kvinnor.
Vi behöver ställa oss frågan vad det faktiska antalet kvinnor och antalet män på olika
nivåer i en organisation och i olika faser av ett projekt gör med relationen mellan
kvinnor och män i organisationen och/eller målgruppen. Hur påverkas männen inom
organisationen av att antalet kvinnor ökar på beslutsfattande positioner? Vad sker
när deltagare på en workshop förväntas vara 50 procent kvinnor och 50 procent män
i en miljö där antingen mest kvinnor eller mest män deltagit förut?
Exempel: Organisationen bedömer att det finns ett behov av ledarskapsutbildning
för unga inom organisationen/målgruppen. Hur har man kommit fram till denna
slutsats? Hur ser maktfördelning och ledarkapaciteten ut idag? Vilka ska delta på
utbildningen? Vilka grupper, sektorer och/eller regioner prioriteras? Vilka krav ställs
på deltagarna?
56
Vilken typ av ledarskap vill man ha? Vilken roll ska dessa nya ledare ha?
Genom att lägga genusperspektiv på behovs- och konsekvensanalys kring det unga
ledarskapet vid val av deltagare, innehåll och ledning av kursen, kan projektet få
en annan utformning och de övergripande målen kan komma att revideras.
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
Ersättning för arbete, skillnader mellan individer och olika typer av arbete
Box P.
Ett annat sätt att synliggöra hur kvinnor och män värderas i en organisation, eller i ett
projekt, är att mäta resursfördelningen som specifikt handlar om ekonomisk ersättning.
Arbetsfördelning mellan könen är ett av de tydligaste uttrycken för genussystemet.
Arbetsfördelningen och olika värdering av mäns och kvinnors arbeten återfinns i alla
kulturer, på så sätt är det en universell struktur, men vad kvinnor och män gör varierar över tid och rum. Generellt är också att kvinnor världen över (som grupp) har
lägre lön än män (som grupp), både om jämförelsen gäller alla yrkeskategorier och om
jämförelsen gäller inom samma yrkesgrupp.
Vilken typ av arbetsinsats arvoderas? Vilka uppgifter förväntas utföras utan
ersättning?
Finns det ideella arbetsuppgifter som måste genomföras innan det ”riktiga”
arbetet kan göras inom projektet?
Vilka individer/grupper får ersättning och vilka förväntas arbeta ideellt?
Finns det löneskillnader mellan olika arbeten/funktioner?
Hur ser könsfördelningen ut mellan arbeten som avlönas?
Finns medvetna strategier för att utmana en traditionell könsspecifik arbetsfördelning?
Box Q.
Talarlistor
Mäns och kvinnors utrymme i organisationen och i projekt säger oss en hel del om
hur medvetenheten kring genus ser ut. När kvinnor eller flickor talar lika mycket som
män i svenska skolor, på arbetsplatser eller i organisationer upplever både kvinnor och
män att de tar mer utrymme än männen. När kvinnor talar ca 30 procent av tiden
upplever både kvinnor och män att det har rått en jämn fördelning av taltiden. Man
brukar också tala om 40 procentsregeln. Den innebär att kvinnor och män upplever
att kvinnor är i majoritet om det finns 40 procent kvinnor närvarande.
Detta har förstås med normer och värdering att göra, men också med hur vana vi
är att tid och plats fördelas jämt i olika sammanhang. Ett sätt att synliggöra om
det förhåller sig på detta vis i er organisation och inom era projekt är att mäta det
faktiska utrymmet som ges till, och tas av, kvinnor. Lämpliga fora att mäta är deltagande kartläggningar, årsmöten, medlemsmöten, utbildningar, etc.
Utse en person som räknar antal inlägg per kön och hur lång tid de talar. Vill ni
fördjupa analysen tar ni även hänsyn till vilken position individerna har i gruppen. Det är också intressant att notera i vilka frågor kvinnor och män uttalar sig.
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
Gäller Box P och Q
57
Box R.
3 R – Vem får vad på vilka villkor?
Metoden 3 R har tagits fram av Gertrud Åström tillsammans med Svenska Kommunförbundet. Under varje R hittar ni frågeställningar som hjälper er att använda
metoden. En 3R ska göra det möjligt att svara på frågor om hur maktfördelningen
ser ut könsmässigt, hur kön påverkar uppbyggnaden av strukturer och organisatoriska
lösningar och hur normeringen ser ut könsmässigt inom verksamheten. Det är viktigt
att vara precis när man formulerar vilken fråga, vilket problem eller vilken nivå
inom organisationen man vill veta något om. Under realia skall kartläggningen av
R1 och R2 analyseras för att synliggöra de normer och värderingar som styr verksamheten. Dessa normer och värderingar tas ofta för givna som “vanliga” och “naturliga”
varför de kan vara svåra att beskriva. Hur kan könsmönster i representation och
resurser förklaras? Är fördelningen rimlig utifrån målen för verksamheten?
Representation:
Vem får vissa arbetsuppgifter?
Vem bestämmer?
Vem talar mest?
Hur är kvinnor och
män representerade i
samtliga grupper som
fattar beslut?
58
Svaren ger en bild av
könsfördelningen på alla
nivåer i beslutsprocessen
och i verksamheten bland
såväl personal inom
organisationen som hos
målgruppen.
Resurser:
Vem får pengarna?
Vem får tid?
Vad prioriteras?
Beroende på problemställningen insamlas
kunskap om relevanta
resurser. Det kan röra sig
om pengar, tid, utrymme
eller information. Hur
fördelas pengar, tid och
utrymme mellan flickor/
kvinnor och pojkar/män?
Hur lokaliseras satsningar
och vilka prioriteringar
görs?
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
Realia:
Vilken är verksamhetens funktion?
Vems värderingar
gäller?
Vad ses som viktigt
och relevant?
Vad är huvudfokus?
Vilka är de etablerade
frågeställningarna?
Vem har hög status?
Vilka värderingar,
normer och kvalitetsmått är det som styr
en verksamhet?
Vem eller vilka utgör
normen i verksamheten?
Vems behov tillgodoses
i verksamheten?
Hur uppnå genusintegrering?
Box S.
Synliggör problemet.
Förankra perspektivet hos beslutsfattare.
Policybeslut – ett uttalat stöd från organisationens ledning behövs för att lyckas.
Controllers eller ”vakthundar” – eftersom själva arbetet ska utföras av alla i
organisationen behövs en kontrollfunktion nära ledningen.
Legitimera genom att ha med genus i planering, budget och utvärderingar.
Resurser – genusarbetet betyder nya rutiner, det behövs även nya resurser.
Utbilda personal, ledning, medlemmar och målgruppen i genuskunskap.
Kunskap – genus är en kunskapsfråga och för att bedriva ett aktivt arbete behövs
kunskap.
Helheten – se till hur lösningar på problem påverkar samtliga berörda.
Fördela resurserna utifrån en maktanalys.
4. Leva som vi lär – genus i organisationen.
5. Leva som vi lär – den svenska partnern.
59
GENUS OCH MÄNS ORGANISERING FÖR JÄMSTÄLLDHET
En stor utmaning för utvecklingssamarbetet är mäns engagemang för jämställdhet.
Under vilka former och inom vilka sakfrågor har män på egen hand, eller tillsammans
med kvinnor, aktivt tagit ställning för en förändring av rådande strukturer och en
omfördelning av makt?
Arbetet med att involvera män och stödja mäns organisering för jämställdhet ser förstås olika ut beroende på var i världen arbetet bedrivs. Två huvudstrategier dominerar
dock arbetet:
1. Utvecklingsorganisationer, kvinnorörelser och expertorganisationer arbetar aktivt
med att involvera män bland annat genom:
Att höja medvetandet genom särskilt riktade utbildningar till män (genus och/eller mänskliga rättigheter).
Kampanjer (kring attityder, värderingar, rättigheter, traditioner och seder).
Startandet och utvecklandet av kill- och mansgrupper.
Utbildningar om sexuella och reproduktiva rättigheter riktade till killar.
Aktiviteter inom projekt för att främja mäns samarbete och stöd till kvinnor
inom samma målgrupp (oftast med syftet att hantera motstånd mot särskilda
kvinnoprojekt, kvotering av kvinnor till grupper där kvinnor är underrepresenterade, kvinnors rätt till fritid, utbildning och arbete utanför hemmet, mm).
60
2. Utvecklingsorganisationer och biståndsorgan ger stöd till mansgrupper och mansnätverk som arbetar med attityder kring mansroller (maskulinitet), exempelvis:
Manliga nätverk som vill stoppa mäns våld mot kvinnor.
Grupper som arbetar mot pornografi, könsköp och trafficing.
Stöd till bildandet och utvecklingen av separatistiska kill/mansgrupper som diskuterar manlighet, ifrågasätter könsmaktsordningen och de dominerande mansidealen.
Män mot våld organiserar sig tillsammans med kvinnorörelsen
Box T.
”Vi måste ta ansvar för våldet mot kvinnorna i våra byar och upplysa andra män om
konsekvenserna av mäns våld.” Campesinos contra la violencia började med ett fåtal
män gifta med kvinnor som var organiserade i kvinnoprojekt på landsbygden i norra
Nicaragua. Idag ingår de i det landsomfattande nätverket av män mot våld, Red de
Hombres contra la Violencia. Förutom kampanjarbete mot mäns våld arbetar man i
smågrupper enbart för män där synen på, och förändring av, mansrollen diskuteras.
Liknande organisering finns bland annat i Dominikanska Republiken, Kambodja
och Kenya.
Cambodian Men’s Network är involverade i antivåldsveckan och White Ribbon
Campaign i november varje år. De håller torgmöten, seminarier och samarbetar med
genus- och mr-organisationer i kampanjer och i utbildningar. Nätverket startade
med stöd från Diakonia och den kambodjanska organisationen GAD, Gender and
Development.
Men’s Travelling Conference (MTC) Men for Gender Equality Now, startades i
Kenya med stöd av Femnet (The African Women’s Development and Communication
Network). Under en sexton dagar lång kampanj reser aktiva medlemmar från Kenya
och grannländer med bussar till byar och städer för att informera om sitt arbete för
att stoppa mäns våld mot kvinnor och för att medvetandegöra andra män. MTC har
rest i flera länder i regionen och har medlemmar även från Etiopien, Zambia och
Malawi.
1. Hur ser det ut?
2. Vilka har makten?
61
Box U.
”Förut var det ballt att göra en tjej gravid”
Hela samhället har förändrats sedan RFSU satte fokus på männen. Tonårsgraviditeterna har gått ned. De sexuella trakasserierna har minskat, liksom antalet övergrepp.
Idag är det självklart att använda kondom, och ofta använder unga par dubbla
skydd. Lärare har lärt sig att tala om sex. Föräldrar är stolta över sina ungdomar,
som tar ansvar på ett annat sätt än vad deras generation gjorde. RFSU:s arbete med
att få män att ta ansvar för sin sexualitet och göra dem delaktiga i prevention tycks
bli en framgångssaga utan like.
År 2000 startade RFSU projektet Young Men as Equal Partners (YMEP) i Tanzania och Zambia. Tidigare hade sexualupplysning i huvudsak riktat sig mot kvinnor.
Nu ville man pröva ett nytt grepp.
– Vi vet från Sverige att män vill vara delaktiga. Men många var skeptiska. Man
sa att män inte är intresserade. Det tycker jag är djupt orättvist både mot män och
kvinnor, och en uppfattning som bara cementerar könsroller, säger Stefan Laack,
projektledare för YMEP på RFSU.
Ambitionen var att förändra attityder kring sexualitet och vem som bär ansvaret. För
att ta reda på hur det såg ut gjordes först en grundläggande studie där mer än 800
pojkar intervjuades om sina attityder och kunskaper kring sex.
– Pojkarna sa också att om de gjorde en tjej gravid så kände de stolthet, liksom deras
föräldrar. Men de skulle aldrig kunna tänka sig att gifta sig med en flicka som fått
barn. Det var bara oskulder som gällde, säger Stefan Laack.
62
Bara tre år senare är attityderna de motsatta. Idag säger killarna att det är taskigt
mot tjejen att göra henne gravid, att kompisarna tycker likadant, att man inte bör
göra flickor gravida före äktenskap - för så gör inte en riktig man. I dag är också
efterfrågan på kondomer så stor att klinikerna hela tiden får beställa nya. Män som
inleder nya relationer undersöker sig nu för säkerhets skull. I Kikatiti, norra Tanzania, har kliniken tvingats utöka sina öppettider för att ta emot alla besökare.
(fortsättning nästa sida)
Box U. (fortsättning)
Projektet har pågått i tre städer och två landsbygdsområden. Totalt uppskattas cirka
100 000 människor ha nåtts av budskapen. Utbildningen har skett på flera nivåer.
RFSU har utbildat systerorganisationerna PPAZ i Zambia och UMATI i Tanzania
om hur man arbetar med män. Ungdomsinformatörer har utbildats, liksom lärare
och sjukvårdspersonal från varje ort.
– Föräldrar och lärare ser idag en stor förändring i de ungas beteende och attityder,
säger Stefan Laack.
Skolor ser att tonårsgraviditeterna har halverats. Lärarna anser sig ha bättre kontakt
med eleverna och ser att flickorna trakasseras mindre ofta.
– Både lärare och föräldrar säger att detta beror på de kurser man haft om könsroller.
Händer det något idag så anmäler flickorna det. De vet att lärarna står på deras sida,
säger Stefan Laack.
I Songea, södra Tanzania, var en pappa så stolt över att hans tonårsdotter var ungdomsinformatör att han hjälpte henne med att distribuera kondomer på kvällarna så
att hon fick sova.
Den avslutande konferensen summerade framgången. De lokala beslutsfattarna
har sett sådana stora vinster i lokalsamhället att man vill fortsätta verksamheten.
Bland annat tycker man att brottsligheten och drogmissbruket har minskat. Lokala
pubägare har upplåtit sina lokaler för möten, folk har lånat ut videor för utbildningskvällar och i den lutheranska kyrkan i Kikatiti håller man nu kondominformation efter söndagsmässan.
Utdrag ur text författad av Ylva Bergman, Fokus Kairo Tio år av kamp för sexuella
och reproduktiva rättigheter, RFSU, 2004
Vill du veta mer? Ta kontakt med RFSU.
RFSU, Box 121 28, 102 24 Stockholm
08-692 07 00, www.rfsu.se
63
GENUS I KVINNOORGANISATIONER
Även när samarbetet sker med kvinnoorganisationer och kvinnorörelser är genusperspektivet relevant. Enbart det faktum att organisationen består av kvinnor gör den inte
genusmedveten. Liksom för övriga organisationer bör vi fråga varför man har organiserat sig på ett vis och inte ett annat. Organisationer behöver diskutera sina strategival
för att uppnå jämställdhet och klargöra om en viss typ av organisering ses som ett
medel för ökat inflytande i samhället eller om den är ett mål i sig.
Tänk på att våga ifrågasätta vad som är normala och giltiga former för organisering!
Är en enkönad organisering byggd på en feministisk analys av maktordningar och
reella möjligheter att ha inflytande?
Ett medel för att kvinnor gemensamt ska komma fram till förslag på lösningar av
samhällsproblem utan att de styrs av mäns agenda.
En strategi för att få lägga förslag utan att bli ifrågasatta av de som normalt har
tolkningsföreträde.
En strategi för att mobilisera kvinnor och genom organisation medvetandegöra
kvinnor om könsmaktsordningen.
Är kvinnors separata organisering ett uttryck för vad som är möjligt?
64
På grund av normer eller tradition (på grund av religion eller kulturella tabun) är
det inte möjligt att kvinnor och män organiserar sig tillsammans, som till exempel
i Afghanistan.
Uttryck för maktstrukturer i samhället som gör att kvinnor endast ”tillåts” organisera sig kring vissa frågor och i kvinnogrupper och kvinnosektioner.
Är kvinnoorganisationer en spegling av vad som är normalt?
Andra sektorer i samhället är uppdelade efter kön (till exempel arbetsmarknad, kulturliv, privat och offentlig sfär), så organiseringen i kvinno- och mansgrupper upplevs som naturlig.
I en enkönad organisation kan genusperspektivet vara mer eller mindre integrerat,
insikten om könsmaktsordningen kan variera. Kunskap om genus och könsmaktsordningen är självklart inte biologiskt betingad. Rätten till organisering innebär givetvis
att det är fullt legitimt att kvinnor organiserar sig utan att utmana, utan att tillföra
något annorlunda eller ett särskilt mervärde. Jämför med när en kvinna ska delta i en
debatt för att få panelen mer jämställd. Förutom att bättra på könsbalansen förväntas
hon tillföra något annorlunda. Det är orimligt att ställa andra krav på kvinnan än på
de män som deltar. Representation av kvinnor är en demokratisk rättighet och ställer
inte särskilda krav på representativitet för alla kvinnor eller för ett särskilt perspektiv.
Detsamma gäller förstås även för män.
Mångfald i kvinnoorganisationer
Box V.
Det är relevant att diskutera frågor om representativitet i alla organisationer som säger sig företräda en grupp i samhället. Det gäller givetvis även kvinnoorganisationer.
1. Vad är syftet med den enkönade organiseringen?
2. Vilken syn på jämställdhet dominerar i organisationen?
3. Diskuteras makt även utifrån etnicitet, klass, funktionsnedsättning, ålder,
mm? Åskådliggör organisationen andra maktordningar i samhället?
4. Har organisationen en struktur som medger att kvinnor med olika erfarenheter och med olika sociala tillhörigheter deltar i strategiska beslut om verksamheten?
5. Hur fördelas resurserna mellan olika grupper av kvinnor?
6. Diskuteras interna strukturer eller anser organisationen att problemet med
hierarkier ligger utanför den egna organisationen?
65
Gå vidare
FORUM SYD erbjuder kurser i genusperspektiv och dessa annonseras på vår hem-
sida www.forumsyd.se och i våra nyhetsblad riktade till medlemmar och till sökande
organisationer. Det går också att beställa skräddarsydda kurser från Team för metodoch kompetensutveckling på Enheten för Utvecklingssamarbete.
Forum Syd organiserar nätverksträffar och utbyten kring metoder om genusperspektiv
och erfarenheter av att arbeta med jämställdhet. Är din organisation intresserad av att
delta i nätverk eller seminarier ber vi er ta kontakt med våra metodhandläggare.
På vår hemsida finns ytterligare material och tips på litteratur och länkar där det går att
hitta mer information kring feminism, genusperspektiv, metoder och olika sakfrågor.
Där hittar du också information om andra perspektiv på utveckling. Använd dig också
gärna av adresser och länkar till andra organisationer för att utbyta erfarenheter.
66
Ordlista
förklaras i den mening som de används i skriften. Det kan även
finnas andra sätt att definiera vissa av begreppen.
BEGREPPEN
bekönade
Objekt, händelser eller fenomen som signalerar köns/genustillhörighet.
etnicitet
Identifikation med, och känsla av, tillhörighet till en etnisk
grupp. En aspekt av en social relation mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till
andra grupper. En grupps självidentifikation är central.
empowerment
Kommer från ”power”, makt, förmåga, kraft. Begreppet
beskriver en process där en individ ökar sin självkänsla och
kontrollen över sitt liv. I projekt kan olika former av utbildningar och arbete i grupp syfta till att stärka individens möjlighet att bli mer självständig, att kunna formulera sina egna
mål och att ta makt över sitt eget liv.
essentialistisk
Jämför essentiell – tillhörande någots väsen. Föreställningen
om att kön och genusspecifika handlingar styrs av inneboende egenskaper. En renodlad tolkning är att det är det inre
”kvinnliga” eller ”manliga” som påverkar kulturen, inte
kulturen som lär oss att handla på ett så kallat kvinnligt eller
manligt vis.
femininitet
Konstruktivistisk syn på vad som i samhället uppfattas som
kvinnlighet. Femininitet är inte kopplat till kvinnliga kroppar
utan till genus.
67
68
genus
Genus är det socialt och kulturellt konstruerade könet som
utgår från en social tolkning av biologiskt kön. Konstruktionen av genus är föränderlig och varierar över tid och i rum.
Begreppet används för att förstå och urskilja de föreställningar,
idéer och handlingar som sammantagna formar människors
sociala kön.
genussystem
Den sociala struktur som rör kön och som skapar en sorts reglering av män och kvinnor i samhället. Utmärkande för genussystemet är isärhållande och segregering av kön på samhällets
olika nivåer, till exempel arbetsmarknaden (genusarbetsdelning). Lika empiriskt tydligt är, i varierande grad, frånvaro av
kvinnor inom olika samhälleliga maktområden.
hegemonisk
maskulinitet
Den form av maskulinitet och manlighet som är normerande
och som styr synen på hur en man bör vara i ett visst samhälle och/eller i en viss kultur. Det är ett kulturellt ideal som
tillsammans med institutionell makt framstår som så självklar
att den sällan ifrågasätts. Vita, heterosexuella, vuxna män
ur medelklassen nämns ofta som ett exempel på hegemonisk
maskulinitet.
Hegemonisk maskulinitet är inte en typ av manlighet som
alltid och överallt ser likadan ut. Den är relaterad till ett visst
mönster av genusrelationer och kan förändras och ifrågasättas.
hegemoni
Hegemoni handlar om herravälde eller ledning. Begreppet relaterar till den kulturella dynamik som möjliggör att en grupp
människor kan rättfärdiga sin egen generella överordning i
samhället. Givetvis varierar de kulturella uppfattningarna om
vilken legitimering som i allmänhet accepteras. När kulturella
krav på legitimering förändras, förändras också hegemonin.
intersektionalitet
Intersektionalitet är förståelsen av de mekanismer som gör
exempelvis kön, klass och etnicitet till bärande principer för
överordning och underordning. Olika maktordningar påverkar, förstärker eller försvagar varandra.
kontext
Det specifika sammanhanget som något eller någon ingår i.
kontextuell analys
En analys som tar hänsyn till det sammanhang i vilket det
studerade ingår. I en kontextuell analys i utvecklingssamarbete ingår bland annat sociala, samhälleliga, kulturella och
geografiska aspekter.
kön
I genusforskning kan kön både stå för det biologiska könet
och för det socialt och kulturellt konstruerade könet i samma
betydelse som genus.
könsmaktsordningen
Samhällsvetenskaplig benämning på det sociala system inom
vilket kvinnor är underordnade män.
maskuliniteter
Maskulinitet – makt och prestige kopplat till det sociala könet
som tillkommer mannens roll i samhället. Maskulinitet liksom
femininitet är inte kopplat till kroppar utan till genus.
Maskulinitet skapas för det första i relation till en maktstruktur, kvinnors underordning i relation till män, och för det
andra utifrån en skillnadssymbolism där maskulinitet och
feminitet ställs i motsats (R Connell 1996).
Begreppet maskuliniteter betonar en konstruktivistisk syn på
genus och ifrågasätter tidigare mansforskning som talar om en
manlighet. Det finns olika maskuliniteter och de förhåller sig
till den hegemoniska maskuliniteten.
normativ
Bestämmer vad som är socialt accepterat. Fungerar som norm.
patriarkat
En ordning där äldre män kontrollerar kvinnor och yngre
män. Samhällsvetenskaplig benämning på det sociala system
inom vilka kvinnor är underordnade män.
postkolonialistisk
Teoribildning som förenar en rad forskningsfält och som har
en kritisk hållning till den forskning kring exempelvis utveckling, kultur och globaliseringen som uppfattas som eurocentristisk och som analyserar samtiden utanför och bortom kolonialismens historia. Kolonialismen är inte något som hör till
det förflutna utan något som fortsätter att prägla världen och
maktfördelningen mellan nord och syd ekonomiskt, politiskt
och kulturellt. Det postkoloniala arvet präglar även de
”mångkulturella samhällena” i nord.
69
70
kolonisera det
annorlunda
Syftar på ett hierarkiskt förhållningssätt som en person från
nord, eller som identifieras som västerländsk, har inför personer och kulturella företeelser som identifieras med syd och/eller
människor som tidigare levt i samhällen som koloniserats. Det
kan finnas mått av exotism och en överordnad position som
”ger rätt” till tolkningsföreträde och erövring av det som uppfattas som annorlunda i relation till det normala (exempelvis
europeisk kultur).
tillgång till och
kontroll över makt
eller resurser
Syftar dels på individers möjlighet att nå (exempelvis tillgång
till myndigheter, och dialog med makthavare), bruka eller
inneha olika former av makt och olika sorters resurser, dels på
hur individer kan utöva kontroll över användandet av dessa
resurser och ha reellt inflytande över den dagordning som styr,
alternativt inneha den reella makten.
universalistisk
Anspråk på att vara allmängiltig i alla sammanhang och i alla
miljöer.
Litteratur
Ambjörnsson, Fanny, I en klass för sig, 2004, Ordfront
Bacchi, Carol Lee, Women, Policy and Politics, the construction of policy problems,
1999, Sage Publications
Blomqvist, Gunilla, Vem gör jobbet och vad är det värt? Kön, arbetsfördelning och
mänskliga rättigheter i ett globalt perspektiv, 1998, Federativs förlag
Chant, Sylvia, Female Household Headship and the Feminisation of Poverty; Facts,
Fictions and Forward strategies, Issue 9, 2003, New Working Paper Series, Gender
Institute
de los Reyes, Paulina, Molina, Irene och Mulinari, Diana, Maktens (o)lika förklädnader
– kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige, 2002, Atlas
Eduards, Maud, Förbjuden handling. Om kvinnors organisering och feministisk teori,
2002, Liber
Elvin-Nowak, Ylva, Thomsson, Helén, Att göra kön. Om vårt våldsamma behov av att
vara kvinnor och män, 2003, Albert Bonnier Förlag
Bergman, Ylva (red), Fokus Kairo Tio år av kamp för sexuella och reproduktiva
rättigheter, RFSU, 2004
Gemzöe, Lena, Feminism, 2002, Stockholm: Bilda
Johansson, Thomas, Kuosmanen, Jari (red), Manlighetens många ansikten – fäder,
feminister, frisörer och andra män, 2003, Liber
Eriksson, Catharina, Eriksson Baaz, Maria, Thörn, Håkan (red), Globaliseringens
kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället,
1999, Nya Doxa
Forsberg, Gunnel, Genusforskningen inom kulturgeografin – en rumslig utmaning,
2003, Högskoleverket
Kabee, Naila, Gender mainstreaming in poverty eradication and the Millennium
Development Goals, A handbook for Policy-makers and other Stakeholders,
Commonwealth Secretariat/IDRC/CIDA 2003
71
Ljung, Christina, Kvinnors rättigheter – en handbok för aktivister, journalister och
beslutsfattare, 2004, CEDAW-nätverket
Reimann, Cordula, Gender in Problem-solving Workshops: A Wolf in Sheep’s
Clothing? Working Paper 3/2004, Swisspeace
Stark, Agneta, Hamrén, Robert, Frivilligarbetets Kön, 2000, Svenska Kommunförbundet
Svaleryd, Kajsa, Genuspedagogik, 2003, Liber
Söderberg Jacobson, Agneta, Tänk om! En handbok för varaktig fred, Kvinna till
Kvinna, 2003
Wahl, Anna, Holgersson, Charlotte, Höök, Pia och Linghag, Sophie, Det ordnar sig:
teorier om organisation och kön, 2001, Lund: Studentlitteratur
Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast, Texter om feminism och rättvisa, 2000, Atlas
DOKUMENT FRÅN REGERINGSKANSLIET OCH SIDA
Johnsson-Latham, Gerd, Makt och privilegier – om könsdiskriminering och
fattigdom, Regeringskansliet 2004
Johnsson-Latham, Gerd, Makt och privilegier – om könsdiskriminering och
fattigdom, Delstudier, Regeringskansliet, 2004
Utrikesutskottets betänkande 2003/04: UU3; Regeringens proposition 2002/03:122
Gemensamt Ansvar: Sveriges politik för Global Utveckling, PROP 2002/03:122
72
Perspectives on Poverty, Sida 2002
Sveriges Riksdags Informationshäfte om PGU, 2004
FORUM SYD
Ett rättvist samhälle bygger på att alla har makten att påverka
sin egen tillvaro. Forum Syd är en mötesplats för förändring.
Här möts människor med olika idéer och erfarenheter som alla
strävar efter samma mål – global rättvisa. Forum Syd har närmare 200 medlemsorganisationer i Sverige och ett kontaktnät
bland samarbetsorganisationer och nätverk över hela världen.
Läs mer på www.forumsyd.se – där hittar du också information
om Forum Syds övriga böcker och skrifter.
Att svenska organisationer skulle vara bättre på
jämställdhet än sina samarbetspartners i andra länder är en myt. För att uppnå jämställdhet krävs både
insikt, kunskap och en vilja till förändring. Det är
inget som kommer automatiskt med mellanmjölk,
svensk skola eller jämställdhetsplaner på jobbet.
Men om vi är beredda att förändra våra egna och
samhällets attityder till det som anses kvinnligt och
manligt kan vi tillsammans med våra samarbetspartners utmana könsmaktsordningen, både här
hemma och i de länder vi samarbetar med.
Gör
Kön
till en fråga om makt
diskuterar genusperspektivets betydelse för samarbetet mellan organisationer i syd, öst och nord.
Skriften ger också praktiska tips om hur du och din
organisation kan arbeta med att främja jämställdheten för kvinnor och män, flickor och pojkar i era
samarbetsprojekt.
ISSN 1653-2449
ISBN 91-89542-21-5